Stefan Kärvlings blogg

I det förra blogginlägget om byggnadsnämnden beskrev jag två byggärenden från Vargön där bedömningen skedde från samma utgångspunkt men med olika slutsatser. (Se “Byggnadsnämnden (1): Holmens kontorsbyggnad”.)

Byggnadsnämnden hade vid sitt sammanträde den 26 september ett ärende i en annan del av kommunen, på andra sidan sjön. Vi ska bege oss från Vargön till Dalsland.

 Precis som med huset på Snickaregårdsvägen i Vargön (“det svarta taket”) så upptäckte tjänstepersoner i byggnadsförvaltningen på egen hand en “avvikelse” på en fastighet i Brålanda, vid E45:an. Med andra ord, ingen kommuninvånare eller någon annan hade anmält fastighetsägarna till byggnadsförvaltningen.

I Vargön handlade det om kultur och kulturhistoria, i Brålanda om:

“Byggnadsnämnden bedömer att fastigheten i fråga är i ovårdat skick och att betydande olägenheter för omgivningen har uppkommit.”

Sådana här ovårdade fastigheter/tomter är ofta obebodda och ett stort problem för framför allt grannar. De har en tendens att dra till sig människor som festar, förstör, smutsar ner, super och knarkar etc vilket gör livet otryggt och osäkert för omgivningen. Det finns exempel på ovårdade fastigheter på Parkvägen i Vargön och Torstenssonsgatan i Vänersborg.

Huset vid 45:an är inte en sådan fastighet. Det är inte obebott och inte ett tillhåll – inte för människor i varje fall. Dock för bilar. På fastigheten finns just nu flera motorfordon och två husvagnar. Tidigare har det funnits ännu fler. Förvaltningen upptäckte nämligen fastigheten redan år 2020 och då upprättades även ett tillsynsärende om ovårdad tomt. (Nedanstående fotografier är från Google Maps. Det verkar vara sommar och det syns bilar på tomten. Jag vet dock inte vilket år fotona är tagna.)

Fastighetsägaren har varit föremål för flera tillsynsbesök sedan 2020. Fastighetsägaren har städat och rensat upp efter hand; fordon och annat har forslats bort. Men vid ett platsbesök den 28 maj i år bedömde förvaltningen att avlägsnandet av fordon hade avstannat och:

“de fordon, 29 styck, som är kvar på fastigheten bedöms ge ett ovårdat intryck”

Det handlar ofta om “bedömningar” i sådana här fall. Det är kanske ofrånkomligt, men det ger utrymme för personliga åsikter och tolkningar. Och då kan t ex kommuninvånare behandlas på olika sätt.

Fordonen bedömdes av förvaltningen också vara uttjänta och ej i körbart skick – och fastigheten ligger:

“i nära anslutning till väg E45 och synlig för bland annat trafikanterna på vägen.”

Därför beslutade byggnadsnämnden att förelägga fastighetsägaren att avlägsna 19 av fordonen och de två husvagnarna. Fastighetsägaren skulle få behålla 9 fordon, dock alltså inte husvagnarna.

Byggnadsnämnden beslutade också:

“De bilar som blir kvar på fastigheten som inte är i körbart skick och ska förvaras utomhus ska placeras prydligt på fastighetens södra del, se röd markering.”

Det betyder, menar nämnden, att sju av dessa nio bilar, traktor samt bilkärran och traktorkärran kan stå kvar på tomten:

“om de placeras prydligt på fastighetens baksida där växtligheten delvis skymmer insyn från vägen.”

Det är onekligen en ansenlig mängd fordon på tomten och rent spontant tycker säkert de flesta att så kan man inte ha det. Det kan jag också tycka, men då ser jag i min inre syn grannarnas trädgårdar i Nordstan fyllda med fordon. Men ärendet, dess hantering och beslut, är lite mer komplicerat och ställer en del frågor som är värda att fundera på.

Fastigheten (se röd pil) ligger “på landet”. Det finns inga grannar. Det finns två hus bredvid (vit pil), eller kanske snarare ett hus och en “gäststuga”, men de är obebodda. De skymmer dessutom delvis tomten med bilarna. Det är också mycket växtlighet framför det aktuella huset mot 45:an och i stort sett runt hela tomten. Det håller ju också byggnadsförvaltningen med om när den skrev att växtligheten delvis skymmer insyn från vägen. Samtidigt skrev förvaltningen att fordonen på gården var synlig bland annat för trafikanterna. “Bland annat”? Jag kan inte förstå vilka andra än trafikanterna på E45:an som skulle kunna se in på tomten… 

Det är svårt att se bilarna på fastigheten även från E45:an. Jag skulle vilja säga att det är nästan omöjligt, i synnerhet när alla träd och buskar har kvar sina löv och blad.

Från 45:an – infarten till fastigheten.

Man ska också komma ihåg att den tid det tar för ett fordon att passera huset på E45:an torde ligga på max 2 sekunder, antagligen mindre. Vad hinner förare och passagerare då se?  Lägger de märke till något så torde det vara de två obebyggda rucklen bredvid den aktuella tomten. Dessa ruckel verkar dock varken nämnd eller förvaltning ha uppmärksammat.

Från E45:an ser det ut så här när man kommer från Vargön och Frändefors och kör norrut:

Fordonen syns men de är inte helt lätta att urskilja. (Till vänster syns de obebodda grannbyggnaderna.)

På hösten faller blad och löv och det blir lättare att se in på fastigheten. Så här såg det ut från E45:an den 12 november.

Några av bilarna syns från vägen, i varje fall om man tittar noga och kör långsamt. Men hur många gör det? Och hur många upplever en olägenhet av vad de skulle kunna se?

Byggnadsnämnden grundar sitt beslut på Plan- och bygglagen (PBL) 8 kap. 15 §:

“En tomt ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer.”

Det är svårt att se att fordonen, trots att de är många, kan ge upphov till olycksfall. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Det kan tilläggas att miljö- och hälsa deltog vid ett besök på fastigheten. De hade inga synpunkter på fordonen (med tanke på ev utsläpp etc).

Det torde också vara svårt att hävda att bilarna på tomten kan ge upphov till betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken. Bilarna syns ju knappt och nämnden måste väl bedöma utifrån det man kan se? Och inte som förvaltningen gjorde när tjänstepersoner gick in på tomten och tog kort… (Det kan ju betyda att det skulle vara meningslöst att sätta plank runt om fastigheten, byggnadsförvaltningen går ändå in på tomten. Eller?) Det ska återigen noteras att det är ingen som har anmält fastighetsägaren till kommunen.

Det är också anmärkningsvärt att byggnadsnämnden i sitt beslut bestämmer var fastighetsägaren ska parkera sina bilar på sin egen fastighet. Borde det inte vara upp till var och en att bestämma var man vill parkera sin bil? Det är intressant att vänsterpartisten i nämnden, Pontus Gläntegård, var den enda som opponerade sig mot beslutet i nämnden, men inte t ex moderaterna. Nämndens beslut innebar ju att äganderätten inte respekterades överhuvudtaget.

Det kan också noteras att fordonen enligt nämndens beslut skulle placeras på “fastighetens södra del”. Därifrån kan de ju faktiskt synas från E45:an, precis som idag. (Se fotografier ovan.)

Pontus Gläntegård (V) skrev i sin reservation mot nämndens beslut att man borde ta fram underlag på husvagnarnas skick. Boverket skriver nämligen (se “Uppställning av fritidsbåt, husvagn och husbil”):

“Det krävs inte bygglov för att i omedelbar närhet av ett en- och tvåbostadshus ställa upp högst två fritidsbåtar, husvagnar och/eller husbilar.”

Det gäller “säsongsförvaring”, dvs man måste använda husvagnen t ex en vecka på året vid typ semester. Det borde vara upp till byggnadsnämnden och förvaltningen att visa att detta inte är uppfyllt när man kräver att husvagnarna ska “avlägsnas”.

Det här ärendet är intressant på flera sätt. Jag får dock känslan av att nämnden går mer efter egna personliga principer och värderingar kring hur invånare bör och ska uppträda och ordna det i sina hem och trädgårdar än på vad lagarna säger. ”Betydande olägenhet” när det nästan är omöjligt att se bilarna på fastigheten? Det är viktigt att kommunen visar respekt för invånares integritet och egendom. Alla är inte lika.

En annan reflektion är att det inte heller är helt lätt för vanliga kommuninvånare att försvara sig mot experter och jurister i kommunhuset. Kommunen sitter inte bara inne med kunskap, utan har också ekonomiska resurser att anlita utomstående expertis. Dessutom arbetar kommunens anställda med ärendena på arbetstid medan enskilda invånare får lägga sin fritid på kommunikation med och försvar mot kommunen. De är inte likställda parter och det borde kommunen förstå och ta hänsyn till.

Slutligen undrar jag om inte byggnadsförvaltningen borde ha viktigare saker för sig än att uppmärksamma och jobba med bilar i en trädgård på landsbygden som ingen ser. Eller ett svart tak i Vargön? I synnerhet som det inte finns några lagparagrafer som tydligt kräver något ingripande. Det är som jag ser det bättre att byggnadsnämnden och byggnadsförvaltningen fortsätter den utveckling som startades för några år sedan med att visa mer av förståelse och respekt för kommunens invånare – och arbeta ännu mer med att ge invånarna hjälp och service.