Arkiv

Archive for augusti, 2025

SonRise (3): Affärsverksamhet?

12 augusti, 2025 2 kommentarer

Anm. Fortsättning på blogginlägget “SonRise (2): ‘Hemlösa i händerna på frireligiöst par’”.

Enligt journalist Malin Clausson på Faktum avfärdade ordförande i socialnämnden Dan Nyberg (S) kritiken mot föreningen SonRise med att den bottnade i avundsjuka:

“Jag vet precis vilka de är och att de drivs av eget intresse.”

När det pratas om “eget intresse” får jag, rätt eller fel, alltid associationen till pengar.

Det här inlägget ska handla om just pengar, dock inte kritikernas eventuella intresse av dem. Faktum tar upp pengar med anledning av föreningen SonRise verksamhet. 

Socialnämnden står för en stor del av kostnaderna för SonRise verksamhet. I nämndens beslut den 12 december 2024 stod det följande i protokollet:

“Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”

Kommunens ersättning är indexreglerad. Dessutom kan kommunen vid behov även finansiera förstärkt städning. (Det är tänkt att de boende på SonRise, de hemlösa, ska stå för städningen på boendet.) Kostnadsersättningen från socialnämnden har höjts kraftigt, mer än en tredubbling, jämfört med den förra överenskommelsen. I det tidigare avtalet var summan 500.000 kr per år.

Det finns flera volontärer på SonRise, ibland upp till ett tiotal. På nätterna kan det finnas 2 eller 3 volontärer på akutboendet. Dessa personer arbetar ideellt. Det verkar dock som om det inte alltför sällan är betydligt färre personer på plats. SonRise efterlyser ofta fler volontärer, det tycks vara en ganska stor omsättning på volontärerna.

SonRise får också gåvor som bland annat kläder, möbler, färg och mat från företag och enskilda, bland annat ICA Älgen i Vargön, Tempo i Frändefors, Hemköp på Sundsgatan och Gällenäs i Brålanda. Jag vet inte riktigt vilka av Sonrise kostnader som inte täcks av kommunen eller gåvorna.

På SonRise sida på Facebook finns det videoklipp som dokumenterar en del av gåvorna och gåvogivarna.

Faktum skriver att ersättningen från socialnämnden ger SonRise utrymme för två heltidsanställda, samt två som går på lönebidrag. En av de heltidsanställda är ordföranden i SonRise, Madeleine Thorvaldsson själv:

“Jag är anställd för att hålla ihop det hela, men min man är pensionär och jobbar volontärt.”

I min värld arbetar man inte ideellt om man är anställd. Det spelar ingen roll om man lägger ner mycket tid. Den andre anställde är, eller möjligtvis har varit, inte maken, men väl en annan medlem i familjen Thorvaldsson… (Han medverkar för övrigt i en av videofilmerna på FB-sidan.)

Det visar sig, skriver journalist Clausson på Faktum, att SonRise även fakturerar andra kommuner för att ge logi till hemlösa från dessa kommuner. Clausson uppger att:

“socialförvaltningen i Trollhättan under perioden oktober 2024 till maj 2025 bokat uppskattningsvis 430 nätter på Sonrise, till en kostnad om cirka 300.000 kronor.”

Det blir en kostnad på ungefär 700 kr per natt. Det är dock billigare än vad Uddevalla kommun har betalat till SonRise. Faktum skriver:

“Vid tre tillfällen under våren 2025 har även Uddevalla kommun gjort placeringar på Sonrise för 1.500 kronor per dygn.”

Som jämförelse kan nämnas att på “Quality Hotel Vänersborg” kunde man den 7 augusti boka ett “deluxe dubbelrum” på 25 kvm med dubbelsäng 180 cm och max 4 personer inklusive frukost för 1.530 kr.

Det har diskuterats om det är rätt att SonRise tar emot hemlösa från andra kommuner. Det står nämligen uttryckligen i avtalet att partnerskapet gäller målgruppen:

“Människor hemmahörande i Vänersborgs kommun som av olika anledningar befinner sig i akut hemlöshet”

Och då tänker man kanske att det är klart att SonRise ska ta emot andra om det ändå finns lediga rum på akutboendet. Men i vintras var det faktiskt tre platser reserverade för Trollhättans Stad – oavsett behoven i Vänersborg. Och i ljuset av att SonRise faktiskt portar flera hemlösa från Vänersborg så drar föreningen onekligen på sig misstankar om att inkomster kanske går före skrivningarna i avtalet. Särskilt som föreningen SonRise får behålla de pengar som andra kommuner betalar för de boende på akutboendet… (Strax innan sommaren kom Trollhättan igång med ett boende och därför disponerar Trollhättan inte längre några platser på SonRise.)

Till Faktum säger Ida Hildingsson (V), ledamot i socialnämnden:

“Siffrorna förvånar mig. I socialnämnden fick vi höra att det bara gällde enstaka nätter. Intäkterna från andra kommuner borde återföras till förvaltningens redan pressade budget.”

Det håller nog de flesta kommuninvånare med om. Eftersom kommunen står för en stor del av kostnaderna för akutboendet borde pengarna gå till kommunen. Jag kan samtidigt inte låta bli att undra, vad är det som kostar extra på SonRise om en hemlös person kommer från Trollhättan eller Uddevalla – istället för Vänersborg?

Dessutom står det ju i avtalet att:

“Verksamheten har inget vinstsyfte.”

En av cheferna på socialförvaltningen i Vänersborgs kommun bekräftar skriftligen till Faktum att pengarna från andra kommuners placeringar går till SonRise, ”enligt överenskommelse”. Det finns emellertid ingen sådan skrivning i avtalet mellan kommunen och SonRise.

“Fakturorna från Sonrise väcker fler frågetecken.”

Skriver Faktum. Och redovisar för läsarna att föreningen SonRise varken har F-skattsedel eller momsregistrering… (Se Allabolag.) Faktum skriver:

”Enligt Skatteverket kan dock en förening som fakturerar kommuner för placeringar räknas som näringsidkare om det är en stadigvarande eller hotell-liknande uthyrning, det vill säga omfatta mat och husrum.”

Det låter rimligt, även om jag inte är någon expert på skatteregler. Det verkar i varje fall inte som om verksamheten är i enlighet med SonRise avtal med kommunen:

”Verksamheten har inget vinstsyfte. Det finns ingen marknad eller konkurrenssituation att vårda.”

Att SonRise fakturerar andra kommuner torde innebära att verksamheten åtminstone delvis bedrivs på en marknad, att föreningen i viss utsträckning agerar kommersiellt och att det uppstår en konkurrenssituation.

SonRise är dock registrerat för arbetsgivaravgift, föreningen uppger att den har 5-9 anställda. (Se Allabolag.)

Faktums uppgifter gör onekligen att man blir lite fundersam. Det blev några googlingar.

Madeleine Thorvaldsson har skrivit en bok, “Fri – på riktigt”. Boken gavs ut på Stefanus Förlag, som har en egen webbplats. Förlaget finns dock inte registrerat i varken företags- eller förlagsregister och inte heller i biblioteksdatabaser. Stefanus Förlag verkar helt enkelt inte finnas.

Malin Claussons artikel i Faktum var inte populär. Några dagar efter att Clausson hade samtalat med Madeleine Thorvaldsson stängdes SonRise webbplats ner. Och i ett inlägg på Facebook den 8 juli skrev SonRise:

”… och våra mailadresser gick tydligen på semester denna vecka.”

Ja, det var väl varken överraskande eller konstigt när hela domänen släcktes ner… (Nu tycks emellertid mejladresserna med ”sonrise.se” fungera igen.)

Journalisten Malin Clausson på tidningen Faktum har skrivit en intressant och mycket läsvärd artikel. Artikeln borde rimligtvis ha gett eko i kommunen, särskilt i politiska kretsar. Men det tycks kräva betydligt mer för att uppröra politiker och kanske även invånare i Vänersborg. Å andra sidan har inte TTELA eller P4 Väst rapporterat om verksamheten på SonRise de senaste månaderna, och det kanske är via dessa media som nyheter sprider sig.

Hur ser framtiden då ut för de hemlösa, SonRise och Vänersborgs kommun?

Socialnämnden tycks se den nuvarande ordningen som en långsiktig lösning. Och jag kan på sätt och vis förstå det. Det är ingen som vill att den verksamhet som finns på SonRise ska upphöra. Den “lösning” som kommunen tillhandahöll tidigare, på härbärget, är det ingen som vill ha tillbaka, varken politiker, tjänstepersoner i socialförvaltningen eller de hemlösa själva.

Men det finns saker som kan förbättras på SonRise nuvarande boende. Det var egentligen det som Faktums artikel handlade om, liksom dessa tre blogginlägg. Personligen skulle jag dock egentligen vilja se att en sådan här verksamhet sköttes av det offentliga, dvs kommunen. Som en anonym person skrev i en kommentar till det första blogginlägget (se kommentar):

“De hemlösa är en del av kommunen, som kommunen lämnat styrningen och kontrollen över.”

Kommunens viktigaste uppgift är att ge invånarna den service som krävs för att vardagen ska fungera och för att samhället ska utvecklas. Det gäller alla invånare, även de mest utsatta – som bland annat de hemlösa. Föreningar, kyrkor och andra kan självklart bidra till verksamheterna men kommunen måste ha det yttersta ansvaret och därför kontroll på verksamheterna. Det är i varje fall min åsikt, även om Faktums artikel inte riktigt handlar om det

Socialnämnden verkar ju, som sagt, inte heller vara intresserad av att ta över ansvaret för kommunens hemlösa. Som ovanstående kommentator också skrev:

“Att vara anställd av kommunen, eller ha en finansierad anställning, är inte samma sak, varken arbetsrättsligt eller på annat sätt. Genom finansierade tjänster kan brister fortsätta döljas genom att arbetsplatsen styr. Genom anställda från kommunen blir kommunen arbetsgivare, det är stor skillnad.”

Blogginlägget kommenterades (se här) av ytterligare en person. Den kommentaren var väldigt rak på sak när det gällde orsaken till kommunens ointresse av verksamheten på SonRise:

“Rent krasst handlar det enbart om pengar. I kommunal regi med bemanning som uppfyller såväl kraven på säkerhet för de anställda och de boende är det för kostsamt. Dagens ordning är förmodligen lönsamt för de som dyrkar såväl Mammon som Gud.”

Det får inte vara på sådana grunder, som kommentatorerna anför, som kommunen överlämnar verksamheten och ansvaret till SonRise.

Just nu är det svårt att veta hur kommunikationen mellan SonRise och socialnämnden/socialförvaltningen utvecklar sig samtidigt som allmänheten knappast har någon information om vad som händer på SonRise akutboende. Facebook-sidan har inte uppdaterats den senaste månaden och på webbplatsen “Stefanus Förlag” står det:

“Vi kommer snart ge lite uppdateringar gällande vår organisation SonRise och vad som händer där.”

Kanske får allmänheten snart veta mer om dagens verksamhet och om den har förändrats på något sätt.

Faktums artikel visar att det finns saker i avtalet mellan Vänersborgs kommun och föreningen SonRise som borde rättas till. Kan socialnämnden ta initiativ till att göra det? Eller är det kanske dags för kommunens revisorer att granska verksamheten och följa upp om den är förenlig med avtalet – och lagarna?

Det åligger ett tungt ansvar på socialnämnden.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

SonRise (2): “Hemlösa i händerna på frireligiöst par”

10 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Fortsättning på blogginlägget “SonRise (1): Förlängt avtal”.

Tidningen Faktum är “Sveriges största gatutidning”. Den erbjuder:

“personer i utanförskap möjligheten till inkomst, socialt sammanhang och rutiner i vardagen.”

I Faktums augustinummer (nr 275) återfanns en artikel med den något provocerande rubriken:

“Hemlösa i händerna på frireligiöst par”

Det var en granskning som borde ha intresserat alla i Vänersborg. Men varken TTELA eller P4 Väst följde upp artikeln trots att de hade tipsats om den. Artikeln var tydligen alltför kontroversiell. Den handlade om SonRise och akutboendet i Vänersborg.

Journalisten Malin Clausson på Faktum ger i artikeln en beskrivning av hur situationen har varit för de hemlösa i Vänersborgs kommun och hur den så småningom ledde fram till överenskommelsen mellan socialnämnden i Vänersborg och föreningen SonRise. Clausson går vidare och redogör för dagens situation. Hon uppehåller sig framför allt om SonRise praktiserande av portningar/avstängningar av hemlösa från akutboendet.

Malin Clausson citerar en anonym, tidigare volontär på akutboendet:

“Vi var positiva till det nya boendet i början. Men upptäckte snart att det var ett humördrivet ledarskap.”

Det har enligt volontären förekommit dagliga kroppsvisiteringar, nyckfulla beslut om långvariga portningar av behövande som inte uppträtt önskvärt och nytillkomna regler från dag till dag.

“Framför du kritik eller har, i Sonrise ögon, ett dåligt uppförande så åker du ut. Många gånger utan att begripa vad du har gjort för fel.”

Det är förvisso en anonym källa, men i ett samtal som jag deltog i med ett antal “hemlösa” så var det precis den här kritiken som fördes fram. (Se “SonRise och kommunen (2)”.)

Om någon hemlös blir portad så gäller inte längre det uppdrag som SonRise har enligt avtalet med Vänersborgs kommun:

“Sonrise uppdrag är att möta hemlösas fysiska behov som mat, kläder, tvätt och övernattning. Utöver det erbjuder föreningen de hemlösa social gemenskap och ”genom samtal vägledning” till ökad livskvalitet.”

Portningarna kan betyda att människor kan:

“tvingas sova under ett vindskydd i minusgrader i veckor.”

Sa Ida Hildingsson (V) till Faktum. Och så är det.

Journalist Clausson redogjorde även för Ida Hildingssons (V) och Göran Svenssons (MBP) syn på portningarna i samband med deras yrkande i socialnämnden i december förra året. (Se “SonRise (1): Förlängt avtal”.)

Hildingsson menade att:

“Transparens och kvalitetssäkring är viktigt, eftersom vi politiker bär det yttersta ansvaret.”

Det här var emellertid inte socialnämndens uppfattning. Nämnden avslog Hildingssons och Svenssons yrkanden. (Se “SonRise (1): Förlängt avtal”.)

Madeleine Thorvaldsson, som tillsammans med sin make Jan, driver föreningen SonRise och akutboendet säger till Faktum att det bara är de personer som bryter mot lagen eller reglerna som avvisas på SonRise. Det rör sig då om:

“Hot, droger och knivar på rummet. Det är för att skydda de boende som vi avvisar och det känns alltid tungt att behöva göra det.”

Vore det så varje gång så förstår jag SonRise, men ord tycks stå mot ord. Det är flera volontärer och många hemlösa som ger en annan bild av orsakerna till portningarna. Och så länge socialnämnden inte kräver incidentrapporter eller någon annan typ av dokumentation av SonRise så kanske vi aldrig får något svar. Och vem vet, kanske är socialnämnden och socialförvaltningen nöjda med det…

Faktum tar naturligtvis också upp att SonRise är “en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter”. Det är ju denna uppfattning som har gett upphov till tidningens rubrik. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)

I artikeln kallar Marcus Göthberg SonRise för en sekt, och på Faktums hemsida är rubriken på artikeln om SonRise också (se Faktum):

“Kommun anklagas för avtal med kristen ‘sekt’”

Det är väl i och för sig inget konstigt att människor är kristna, men kritiken är att religionen spelar en alltför stor och felaktig roll i akutboendet.

Ida Hildingsson (V) sa till Faktum:

“Flera har uppgett att de lämnat Sonrise med hänvisning till beslut och bemötande samt frireligiösa inslag som de inte känt sig bekväma med.”

Volontärer har uppgett till Faktum att boende som avstår från de organiserade bönemötena får sämre bemötande än de som deltar.

Madeleine Thorvaldsson är intervjuad i Faktum. Hon bekräftar att SonRise inte tillhör någon församling. (Det finns emellertid ett amerikanskt kyrkosamfund som kallar sig SonRise, se ”SonRise och kommunen (1)”.) Men angående bönemötena så håller hon inte med. Thorvaldsson säger att de mötena alltid har varit frivilliga. Faktum skriver:

“Men vi har slutat med dem nu, lägger hon till och avslutar samtalet med att uttrycka sorg över att bli ifrågasatt.”

Även här står ord mot ord, men det finns tämligen många vittnen som berättar om “kristendomens betydelse” på SonRise. Men det kanske har blivit annorlunda nu när det inte längre hålls bönemöten.

Som vanligt tycks kommunen vara ointresserad av vad som händer på Sonrise, även när det gäller religionens betydelse och inflytande på verksamheten. Det illustreras av socialnämndens ordförande Dan Nybergs (S) uttalande i Faktum:

“Det bryr vi oss inte om. Vi är enormt glada över den ordning vi har i dag och är nöjda med de muntliga rapporter vi får från Sonrise.”

Enligt journalist Malin Clausson avfärdar ordförande Nyberg kritiken med att den bottnar i avundsjuka:

“Jag vet precis vilka de är och att de drivs av eget intresse.”

Det är, om man ska uttrycka det milt, ett ganska uppseendeväckande uttalande av ordförande Dan Nyberg (S).

Socialnämnden och dess ordförande tycks nöja sig med att allt är bättre än tidigare när akutboendet drevs i kommunal regi. Och så är det. På den tiden var boendet i stort sett en katastrof. Men bra kan också göras bättre. Akutboendet drivs ju faktiskt tack vare en överenskommelse med kommunens socialnämnd och det är Vänersborgs skattebetalare som bekostar verksamheten.

Jag avslutar med Ida Hildingssons ord till Faktum:

“Att ignorera all kritik är att undvika ansvaret för de socialt utsatta.”

Nästa blogginlägg om SonRise handlar om pengar – ”SonRise (3): Affärsverksamhet?”.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

SonRise (1): Förlängt avtal

7 augusti, 2025 2 kommentarer

I början av december förra året (2024) skrev jag tre blogginlägg om SonRise. (Se “SonRise och kommunen (1)”.) Anledningen var att socialnämnden i Vänersborgs kommun på sitt möte i december skulle förlänga ett avtal med SonRise från den 3 januari 2023 om “Idéburet Offentligt Partnerskap” (IOP). (Läs mer om IOP på Upphandlingsmyndigheten – “Idéburet offentligt partnerskap (IOP)”.)

Föreningen SonRise är enligt egen beskrivning:

“en kristen ideell organisation som vill vara Jesu händer och fötter. Vi vill att bara Hans vilja ska ske och att det ska vara här på jorden så som i himlen.”

IOP-avtalet innebar att socialnämnden och SonRise ska samarbeta för att hjälpa och stödja människor i utsatta situationer. Verksamheten har inget vinstsyfte. Enligt avtalet är syftet att:

“tillsammans skapa ett långsiktigt och hållbart arbete kring människor i behov av stöd genom att stärka samarbetet mellan SonRise (idéburen sektor) och Vänersborgs kommun (Offentlig sektor)”

Det betyder rent konkret att socialförvaltningen och SonRise driver ett akutboende för hemlösa på Sandelhielmsgatan i Vänersborg:

“SonRise uppdrag är att ge övernattning och social samvaro till personer hemmahörande i Vänersborg som befinner sig i akut hemlöshet.”

Samarbetet med SonRise var ett stort steg framåt för de hemlösa. Det tidigare akutboendet, härbärget på Holmängen, som var helt i kommunal regi, var inte på något sätt värdigt. Det var egentligen uppseendeväckande, och närmast skandalöst, att människor i Sverige på 2000-talet erbjöds ett sådant boende. (Se “SonRise och kommunen (1)”.)

Socialnämnden förlängde avtalet på sitt sammanträde den 12 december 2024. Ur protokollet:

“Socialnämnden beslutar fortsatt ingå idéburet offentligt partnerskap med SonRise avseende övernattning och social samvaro för akut hemlösa…”

“Partnerskapet”, dvs avtalet, gäller tills vidare:

“Överenskommelsen gäller från 2025-02-01. Om part vill säga upp överenskommelsen gäller 6 månaders uppsägningstid. Uppsägningen ska göras skriftligen och sex månaders ömsesidig uppsägning gäller.”

Det hade gjorts en del ändringar i överenskommelsen/avtalet mellan kommunen och Sonrise. Det finns en ny skrivning i avsnittet “kommunens åtagande”:

“Nära samarbete genom arbetsgrupp, styrgrupp och stöd inom de områden där det finns behov av det.”

Det framgår dock inte vem som avgör om det “finns behov”. Det finns ytterligare en ny punkt i åtagandena för SonRise:

 “Redovisa könsuppdelad statistik avseende antal personer som inte kunnat möjliggöras övernattning tertialvis till socialförvaltningen.”

I det nya avtalet nämns att SonRise nu samarbetar med andra myndigheter såsom arbetsförmedlingen, frivårdsmyndigheten och KRAMI gällande praktikplatser och bidragsanställningar. Den tidigare överenskommelsen nämner inte detta.

Det lades alltså fram en något uppdaterad överenskommelse (avtal) till socialnämnden. (Jag har inte hittat fler ändringar av det gamla avtalet.) Under sammanträdet gjordes dock en ändring i förvaltningens förslag till nytt avtal. Politikerna beslutade att:

“Punkten ‘drogfri miljö’ ersätts med ‘erbjuda respektfull och lugn övernattningsmiljö’.”

Det är i praktiken en viktig ändring. Det intressanta är att denna formulering fanns med i det gamla avtalet, men ändrades i förvaltningens förslag till nämnden – och så ändrade politikerna i nämnden tillbaka till den ursprungliga skrivningen.

Det idéburna offentliga partnerskapet mellan kommunen och SonRise innebär en kostnad. Socialnämnden beslutade också:

“Avtalet innebär en kostnad om 1.760 tkr avseende hyra för lokal, avseende bidrag till personalkostnader motsvarande 3 medarbetare, larmenheter samt vid behov rondering av fastigheten finansieras inom socialnämndens ram 2025.”

Enligt den nya överenskommelsen kan kommunen vid behov även finansiera förstärkt städning utöver den dagliga städningen som utförs i verksamheten.

Socialnämnden har alltså varit mycket nöjd med samarbetet med SonRise och den delade också SonRise bedömning att bemanningen på akutboendet borde stärkas. Därför förlängdes inte bara avtalet, den ekonomiska ersättningen höjdes kraftigt. I det tidigare avtalet var ersättningen 500.000 kr per år, nu mer än tredubblades den – till 1.760.000 kr om året. Kostnaden är indexreglerad.

Hela socialnämnden stod bakom beslutet utom Ida Hildingsson (V) och Göran Svensson (MBP) som reserverade sig mot beslutet till förmån för eget yrkande.

Hildingssons och Svenssons yrkande innebar inte att avtalet/överenskommelsen skulle brytas utan kompletteras. De yrkade att följande ändringar och tillägg i överenskommelsen skulle göras:

===

SonRise åtagande

  • Drogfri övernattning stryks och ersätts med den tidigare formuleringen “Respektfull och lugn övernattningsmiljö”
  • Redovisa antal portningar och avvisningar, samt längden på dessa till socialförvaltningen
  • Upprätta incidentrapporter och föra social dokumentation över händelser som ligger till grund för portning och avvisning och redovisa detta till socialförvaltningen. 
  • Upprätta tydliga regler gällande portningar och riktlinje kring längden på dessa.
  • Meddela samverkansgrupp när någon blivit portad eller avvisad. 

Kommunens åtagande

  • Ha beredskap i att kunna erbjuda tak över huvudet till de akut hemlösa personer som av olika skäl portas eller avvisas från SonRise.
  • Den avlönade personal som ska arbeta på SonRise ska anställas av kommunen.

Period för överenskommelse samt uppsägningstid

  • Överenskommelsen gäller från 2025-02-01 – till ett slutdatum, där ärendet ska tas upp igen för utvärdering i nämnden och beslut om eventuell förlängning. 

===

Som jag ser det framförde Ida Hildingsson och Göran Svensson helt självklara yrkanden, men dessa godtogs alltså inte av socialnämnden – med ett undantag. Nämnden ansåg att formuleringen “Respektfull och lugn övernattningsmiljö” inte skulle ändras utan finnas kvar i avtalet. (Se ovan.) Det som jag tycker är särskilt anmärkningsvärt är att portningar och avvisningar inte måste dokumenteras eller att det inte ens behöver upprättas incidentrapporter. Och för mig är det lika självklart att kommunen har ett ansvar för de som avvisas från akutboendet. (Jag utvecklade mina synpunkter kring denna problematik i inlägget “SonRise och nytt avtal (3)”.) 

Efter socialnämndens beslut intervjuade P4 Väst ordförande Dan Nyberg (S) och Ida Hildingsson (V) – se/lyssna på “Kräver nya rutiner – så hemlösa inte måste sova utomhus” (1.39 min). Det handlade om portningarna från SonRise. Radioinslaget var en uppföljning av nämndens beslut i förhållande till den intervju som P4 Väst hade med Sofia i Vänersborg veckan före. Sofia var hemlös, portad från akutboendet och sov utomhus i veckor under ett vindskydd i minusgrader – “Sofia har varit hemlös i flera år: ‘Jag hade allt’” (3.42 min).

Varför skriver jag då dessa rader just nu när det var nästan 8 månader sedan överenskommelsen slöts mellan socialnämnden och SonRise? Svaret är att i sommar har tidningen “Faktum, Sveriges största gatutidning” (nr 275 augusti 2025) skrivit mycket kritiskt om överenskommelsen och den verksamhet som SonRise bedriver.

Det skriver jag om i följande blogginlägg – ”SonRise (2): ‘Hemlösa i händerna på frireligiöst par’”.

==

Blogginlägg om SonRise:

Kategorier:socialnämnden, SonRise

Bert och Grönvik (3)

5 augusti, 2025 2 kommentarer

Anm. En direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (2)” som i sin tur fortsättning på ”Bert och Grönvik (1)”.

Byggnadsnämnden i Vänersborg beslutade den 4 mars 2025 att:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”
“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Beslutet innebar att Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping skulle få utöka Ursands camping under somrarna till att också omfatta Grönvik. Det var ett beslut som gick emot den inställning som Vänersborgs kommun hade haft ända sedan Bert och kommunen skrev på arrendeavtalet 2011. Kommunen har hela tiden sett Grönvik som en småbåtshamn och ett område som skulle vara fritt från campare och öppet för allmänheten.

Å andra sidan har säkerligen Bert haft tankar kring ställplatser och camping ända sedan han skrev på arrendeavtalet. I avtalet finns en paragraf med en formulering som inte är helt solklar (se “Bert och Grönvik (1)”):

“Arrendatorn skall ombesörja och bekosta arrendeområdets och de ingående anläggningarnas underhåll, reparationer, drift och skötsel. Åtagandet omfattar hela området även badstrand samt hamnen i Grönvik.”

Det verkar som om det är Berts ansvar att plocka skräp på Ursands strand (även om jag hört Bert förneka det, men ”han” gör det likväl) och tömma papperskorgarna på Grönvik. Men jag kan ändå inte se att kommunen skulle kunna kräva av Bert att han ska underhålla och reparera hamnen i Grönvik, som var i dåligt skick redan när Bert skrev på arrendeavtalet. (Återkommer till hamnen i Grönvik.) Samtidigt är det Bert och Ursand Resort & Camping som hyr ut båtplatserna i Grönvik. Platserna omfattas tydligen av arrendeavtalet. Men det torde vara små intäkter och kan knappast täcka kostnaderna för eventuellt underhåll, reparationer osv på Grönvik.

Motiveringen till byggnadsnämndens ändrade inställning, som innebar att Ursand Resort & Camping skulle beviljas strandskyddsdispens och bli en del av campingen under somrarna, var ganska svag och kanske till och med undermålig. Jag angav några skäl i mitt förra blogginlägg. Jag tänkte utveckla dessa tankar eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

I bedömningen om att tillåta “uppställning av campingenheter” på Grönvik skrev nämnden:

“Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn, men bedöms vara ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen. I det här fallet bedöms avvikelsen som mindre och anses inte motverka planens övergripande mål, varför den kan godtas.”

Det är enligt min mening att tänja på både verklighet och detaljplan alltför mycket. Den gällande detaljplanen från 2016 (planen kan laddas ner från kommunens hemsida – se här) är mycket tydlig med att gräsytorna ska bevaras. Att nu tillåta “uppställning av campingenheter” på gräset längs stranden är enligt min mening något helt annat än en “mindre avvikelse”.

Sedan kan man undra hur campingenheter kan betraktas som ett “lämpligt komplement” till en småbåtshamn…

Och hur blir det med småbåtshamnen, hur attraktiv och använd blir den med alla “campingenheter”? Det är svårt att se båtar lägga till i hamnen enbart några meter från husbilarna, som med tält, stolar, bord och grillar dessutom har en tendens att breda ut sig. Och det är inte båtägarna som samtidigt har sina husbilar vid båtplatserna… Men det är kanske Bert Karlssons problem.

I nämndens motivering stod det vidare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det stämmer naturligtvis, men om det inte fanns några “campingenheter” på Grönvik så behövs inte heller några servicehus. Servicehusen ska ju vara till för camparna och inte för allmänheten, precis som på Ursands camping. (Vad menas förresten med “områdets ändamålsenliga användning”?)

Nämnden skrev vidare:

“Inte heller försvårar platserna för hamnändamålet under förutsättningen att en lämplig och uppskattningsvis 500 kvadratmeter stor grönyta närmast båtplatserna hålls fri från uppställning av campingenheter för att kunna användas av båtturisterna som sammanhängande lek- och vistelseyta.”

Det är svårt att se på kartan var dessa 500 kvm finns. Antagligen tänker sig nämnden ytan mellan ställplatserna och hamnkanten. (Se krysset nedan.)

 500 kvm skulle innebära i runda slängar ett avstånd på 10 meter mellan båtarna och husbilarna. Men är det verkligen ett tillräckligt avstånd? Kommer inte campingturisterna ändå att känna att båtturisterna inkräktar på deras “hemfridszon”, och tvärtom? Och hur mycket skulle bli kvar av gräsmattan för campingturisterna på andra sidan husbilarna?

Som sagt, detta skulle kunna betraktas som Berts problem och inte kommunens. Men…

Det verkar som om gräsytorna på den norra sidan av Grönvik, dvs på fastigheten Kleverud 1:5, kommer att bli reserverade enbart för båt- och campinggäster. Det innebär i så fall att hela denna del av Grönvik inte kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Om man studerar “markplaneringskartan” ovan, så verkar det som att passagen för allmänheten huvudsakligen eller enbart ska gå via GC-vägen norr om den befintliga gräsytan.

Det kommer med andra ord inte att finnas någon säkerställd “fri passage längs stranden”, som det också står i byggnadsnämndens beslut. Och det är ett problem för kommunen.

Vidare står det i nämndens motivering:

“Särskilt skäl till att lämna dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Det förstår jag inte. Det finns ju ingen pågående verksamhet just nu på Grönvik, bortsett från att det finns ca 10 båtplatser som Bert kan hyra ut. Det är inte, och har aldrig varit, tillåtet med ställplatser runt småbåtshamnen, med undantag av de regler som gäller för allemansrätten. Och det kan man ju knappast kalla “pågående verksamhet”.

Man får tycka vad man vill om byggnadsnämndens motiveringar för sitt beslut men att bevilja “strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter” håller enligt min mening inte. Man får känslan av att nämnden hade bestämt sig innan och att motiveringarna sedan formulerades i efterhand.

Byggnadsnämnden beviljade också strandskyddsdispens för mobila servicehus på Grönvik. Det var, som jag skrev i mitt förra inlägg, svårt att förstå. Den gällande detaljplanen tillåter ju redan byggnader för detta ändamål, dessutom på samma plats.

Det behövs servicehus på Grönvik – för både båtgäster och allmänhet. Problemet är, som vanligt frestas jag skriva, att kommunen inte har ordnat detta för länge sedan. Det har vidare sedan lång tid tillbaka föreslagits i kommunens planer att småbåtshamnen skulle byggas ut åt norr. Själva småbåtshamnen sägs också vara för grund för att kunna fylla sin funktion på ett bra sätt. Och hela hamnen, förutom ca 10 platser, har varit raserad, oanvändbar och misskött av kommunen redan innan Bert kom till Ursand… Vad jag förstår så är det Bert Karlsson som rustat upp “kajkanten” där de 10 båtplatserna finns.

Jag antar att byggnadsnämnden vill att Bert ska ordna saker som kommunen inte själv har förmått att ta tag i och fixa. Och självklart förstår jag att Bert inte vill lägga några (mer) pengar på Grönvik utan att få möjlighet till inkomster på sina satsningar. Det stämmer, som nämnden skrev:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift…”

De eventuella investeringar som Bert gör i Grönvik måste naturligtvis ge intäkter. Men jag har svårt att se att dessa investeringar skulle gynna kommuninvånarna. Kommuninvånarna kan bli av med ett populärt utflyktsmål, och vad får de istället? Ingenting, tvärtom – en stor del av Grönvik privatiseras och blir inte tillgängligt.

Min inställning är att om kommunen ska ge Bert möjligheter att tjäna pengar på sin verksamhet, så måste kommunen få något tillbaka. En win-win-lösning borde i så fall vara utgångspunkten för diskussioner och förhandlingar. Det skulle t ex kunna vara att servicehusen är öppna också för allmänheten eller att småbåtshamnen ställs i ordning och eventuellt byggs ut – i utbyte mot ställplatser i närheten av Grönvik mot campingen till, för uthyrning året runt. Eller sjöbodar nere vid restaurangen. Eller en “Smögenbrygga”. Samtidigt har jag mycket svårt att se att kommunen skulle acceptera att allmänheten utestängs från Grönvik eller att den fria passagen längs strandkanten inte säkerställs. 

Bert Karlsson har gjort mycket positivt på Ursand. Det är möjligt att han kan göra det även på Grönvik, men Vänersborgs kommun får inte glömma att sätta kommuninvånarnas intressen i första rummet. Det gör inte byggnadsnämnden, som jag ser det, med den beslutade strandskyddsdispensen och markplaneringen.

Bert Karlsson har genom åren haft många synpunkter på Vänersborgs kommun. Och inte helt sällan har han haft rätt. Men som helhet har Bert behandlats väldigt annorlunda av kommunen – och det på ett för Bert positivt sätt. Han har t ex påbörjat flera byggnationer på Ursand innan han fått bygglov. Det mesta har accepterats i efterhand utan viten eller andra “disciplinära åtgärder”. Det är en stor, ja till och med väsensskild, skillnad mellan behandlingen av Bert Karlsson på Ursand och t ex Magnus Larsson i Sikhall.

Men denna gång har Bert Karlsson varit alltför “snabb” för att det ska accepteras anser jag.

Bert har inte bara börjat verkställa byggnadsnämndens beslut, trots att beslutet inte vinner laga kraft förrän Länsstyrelsen har godkänt det. Bert har också “anpassat och vidgat” nämndens beslut – hela Grönvik har privatiserats…

På Grönvik står husbilarna längs stranden runt hela småbåtshamnen. De står både på den norra och södra sidan, både på fastigheterna Kleverud 1:5 och Djupedalen 2:1. De står så nära strandkanten att det inte finns någon fri passage. Markeringar och skyltar för ställplatserna på nordsidan visar också att platserna ska vara ända fram till strandkanten. Och det finns definitivt inga 500 kvm grönyta mellan ställplatserna och hamnkanten. Det verkar också vara el framdraget till flera ställplatser. Och det som jag reagerar allra mest på, en elektriskt styrd vägbom har satts upp med passerkort för camparna… Kommuninvånarna har i praktiken stängts ute.

Länsstyrelsen har alltså beslutat att överpröva byggnadsnämndens beslut om att bevilja Ursand Resort & Camping och Bert strandskyddsdispens. Både jag och sannolikt även Bert Karlsson är nog ganska övertygade om att Länsstyrelsen kommer att avslå ansökan och upphäva byggnadsnämndens beslut. Det är dock inte Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet. Det är kommunen som ska kontrollera så att Ursand Resort & Camping inte gör något man inte får.

Till sist.

Den 11 december 2024 antog Vänersborgs kommunfullmäktige en Friluftsstrategi. I strategin slås det fast att det övergripande syftet med kommunens friluftslivsarbete bland annat är att göra friluftslivet tillgängligt samt att utveckla och bevara friluftsområden.

Det är som det brukar vara i Vänersborgs kommun, skillnad mellan ord och handling…

Anm. Det blev en fortsättning… Se ”Grönvik (4): Bert hittar fel”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand

Bert och Grönvik (2)

3 augusti, 2025 Lämna en kommentar

Anm. Detta inlägg är en direkt fortsättning på blogginlägget “Bert och Grönvik (1)”.

Tjänstepersonerna i miljö- och byggnadsförvaltningen var negativa till Bert Karlssons och Ursand Resort & Campings ansökan om strandskyddsdispens för att möjliggöra ställplatser och servicehus i Grönvik. Förvaltningen ville avslå ansökan. Nu var det dags för politikerna i byggnadsnämnden att komma in i bilden.

Berts ansökan om strandskyddsdispens diskuterades i början av januari 2025 i byggnadsnämndens presidium. I presidiet sitter två politiker, ordförande Benny Jonasson (S) och vice ordförande Piotr Gabrys (M). Mötet resulterade i en skrivelse den 24 januari från förvaltningen till Ursand Resort & Camping. Ärendet beskrevs med rubriken:

“Strandskyddsdispens och bygglov för nybyggnad av mobila servicehus, anläggande av uppställningsplatser samt marklov för fällning av träd.”

Jag vet inte att jag har stött på “mobila servicehus” och “fällning av träd” i några handlingar tidigare. Det är möjligt att parterna har haft kompletterande telefonkontakter. Eller också var det ett eget initiativ av presidiet. Men så kom det viktiga beskedet:

“Ärendena om strandskyddsdispens respektive säsongslov för uppställningsplatser för husvagn/husbilar vid Grönvik har diskuterats i Byggnadsnämndens presidium som uttrycker sig försiktigt positiva till att kunna pröva uppställningsplatser som ett komplement till hamnverksamheten. Det förutsätter dock att förslaget minskas ner, nuvarande förslag är alltför dominerande för att kunna utgöra ett komplement.”

Det var en stor förändring i kommunens syn på Grönvik.

Förvaltningen uppmanade Bert Karlsson och Ursand Resort & Camping att skicka in en ny markplaneringsritning över bland annat ställplatser, gångvägar, belysning, parkering och träd som skulle påverkas. Och det gjorde Bert.

Den 7 februari lämnades följande nya förslag in till förvaltningen:

Förslaget gick på remiss till Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Nämnden skulle uttala sig om förslagets påverkan på växt- och djurlivet. Och det gjorde nämnden – och kom till följande slutsats: 

“Miljö- och hälsoskyddsnämnden anser att strandskyddsdispens inte kan ges för servicehus, ställplatser, in- och utfart till nya ställplatser samt belysningsstolpar/belysningspollare på fastigheten KLEVERUD 1:5.”

Miljö- och hälsoskyddsnämnden bedömde att området hade höga naturvärden. Grönvik hade mycket goda förutsättningar för fladdermöss och förekomst av flera olika fladdermusarter. Planerad ny in- och utfart skulle hamna inom skyddsavstånd till gamla, grova ädellövträd (ekar) och anläggande av vägen skulle innebära en påtaglig risk för skada på dessa träd. Övergångszonen mellan Vänern, stranden och de grova träden var en värdefull naturmiljö. Belysning av området kunde störa den biologiska mångfalden genom att direkt belysning och ljusföroreningar skulle kunna påverka djurs och växters aktiviteter och livscykler negativt.

Den 27 februari blev Bert och Ursand Resort & Camping informerade om att:

“ansökan om strandskyddsdispens strider mot strandskyddets syften att långsiktigt bevara goda livsvillkor för djur och växter. Miljö- och byggnadsförvaltningen bedömer därför att dispens inte kan ges.”

Miljö- och byggnadsförvaltningen ansåg fortfarande inte att Grönvik skulle bli en del av Ursands camping. Och det alltså enbart med argument kring djur och växter. Vad ställplatser skulle innebära för allemansrätten och allmänhetens tillträde till Grönvik nämndes det ingenting om. Som jag ser det borde det vara viktigare argument än djurs och växters livsvillkor. Fladdermöss, grodor etc skulle ju faktiskt kunna flytta ett antal meter till ett nytt ställe… Det saknas ju inte skog och natur i området.

Tjänstepersonerna lade alltså fram ett förslag om avslag av Berts ansökan för politikerna i byggnadsnämnden. För som vanligt gällde:

“Förvaltningen har inte rätt att ge avslag. Därför kommer din ansökan att beslutas av politikerna i byggnadsnämnden.”

Den 4 mars 2025 behandlade byggnadsnämnden ärendet ”Ansökan om strandskyddsdispens”. Det kan nämnas att de ordinarie ledamöterna Pontus Gläntegård (V) och Roger Karlsson (-) inte var på plats. Gläntegård ersattes av Monica Öst (MBP) och Karlsson av Kenny Sandhöj (SD).

Byggnadsnämnden beslutade:

“1) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av mobila servicehus årligen mellan 15/6-15/8.”

“2) Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter, belysning samt anläggande av väg årligen mellan 15/6-15/8.”

Ett villkor ingick i beslutet på punkt 1:

“Inga träd får tas ned inom ytan där servicehusen skall placeras”

Byggnadsnämnden redogjorde i vanlig ordning för skälen till besluten:

“Mobila servicehus
Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 3 MB) och att den behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området (7 kap. 18c § pkt 5 MB).

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.

Åtgärden överensstämmer med gällande detaljplan.”

Och beslut nr 2 som handlade om “Uppställningsytor för campingenheter”:

“Dispensen motverkar inte strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet.

Särskilda skäl till grund för dispens är att anläggningen behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området (7 kap. 18c § pkt 4 MB).

Ansökan avviker från den gällande detaljplanen, som föreskriver småbåtshamn. En strandskyddsdispens får inte beviljas i strid med detaljplanen, men små avvikelser kan godtas om de inte står i motsats till planens syften eller bestämmelser (2 kap. 6 § tredje stycket MB). I detta fall bedöms avvikelsen som mindre, detta eftersom åtgärden är ett lämpligt komplement till den nuvarande användningen och inte motverkar planens övergripande mål, vilket gör att den bedöms kunna godtas.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.

Området ingår i riksintresse enligt 4 kap. 1 – 2 §§ MB så kallat geografiskt läge Vänern med öar och strandområden. En dispens för ett mobilt servicehus bedöms inte skada riksintresset.”

Den nya uppdaterade “detaljplanen” (markplaneringen) överensstämde helt med det förslag som lämnades av Bert Karlsson.

Jag förstår egentligen inte varför nämnden behövde fatta ett beslut om mobila servicehus. Redan detaljplanen från 2016 tillät ju att ”mindre byggnader för service får uppföras” – på samma plats som de mobila servicehusen nu får placeras.

Det bör också noteras att ställplatserna bara finns på fastigheten Kleverud 1:5, den norra delen av småbåtshamnen. Det finns inga platser på den södra sidan, på fastigheten Djupedalen 2:1.

Protokollet från byggnadsnämndens sammanträde är tämligen omfattande. Skälen för besluten utvecklas till exempel ytterligare. Det är emellertid inget nytt som framförs jämfört med de tidigare angivna skälen. Dock så noterar jag följande, som inte har nämnts i några handlingar tidigare:

“De kompletterande platserna för campingenheterna förbättrar underlaget för en ekonomiskt hållbar drift av de för områdets ändamålsenliga användning nödvändiga servicebyggnaderna som avses i den planlagda byggrätten.”

Det finns påståenden i skälen till besluten som jag skulle ha sett utvecklades mer. Jag har t ex lite svårt att få vägbommen vid infarten till Grönvik (se markplaneringen ovan) att stämma med “allmänhetens tillgång till strandområden”. Eller att “goda livsvillkor för djur- och växtlivet” bevaras, när Miljö- och hälsoskyddsnämnden påstår det motsatta. Eller att uppställning av campingenheter är en avvikelse som bedöms som mindre. Eller att “fri passage längs stranden kan säkerställas” när husbilarna står några meter från strandkanten. Det duger knappast att skriva:

“Platserna för campingenheterna är inte inhägnade eller markerade som någon tomtliknande yta”

Jag tänkte återkomma i ett sista blogginlägg med fler tankar kring nämndens skäl och motiveringar till sitt beslut. Det tänkte jag göra eftersom byggnadsnämndens inställning till strandskyddsdispenser har varierat både historiskt och beroende på vem som har sökt och vilka objekt det gällt. Det är viktigt att fastighetsägare och andra kommuninvånare kan ta del av hur byggnadsnämnden faktiskt resonerar kring olika dispenser.

Byggnadsnämnden fattade beslutet med acklamation. Nämndens båda SD:are Torbjörn Moqvist och Kenny Sandhöj yrkade på förvaltningens förslag till beslut, nämligen:

“att ge strandskyddsdispens för service samt att inte ge strandskyddsdispens för uppställning av campingenheter.”

I byggnadsnämndens beslut står det också, som det gör i alla beslut som handlar om beviljande av strandskyddsdispenser:

“Kommunens beslut om dispens sänds till länsstyrelsen som har att pröva om det finns skäl att överpröva beslutet. Länsstyrelsen ska fatta beslut om ärendet ska överprövas eller inte inom tre veckor från det att de har tagit del av beslutet. En överprövning kan leda till att länsstyrelsen upphäver kommunens beslut.”

Länsstyrelsen fattade sedan beslutet om att överpröva byggnadsnämndens beslut. Och fram tills Länsstyrelsen har meddelat sitt slutliga beslut får inte nämndens beslut verkställas. Det är detta som är orsaken till Berts ilskna uttalande i TTELA om Länsstyrelsen och “deras jävla regelverk med strandskydd”. (Se “Bert och Grönvik (1)”.) Bestämmelserna om strandskydd hittar man för övrigt framför allt i Miljöbalken, 7 kap.

Bert Karlsson har dock inte väntat på Länsstyrelsens beslut…

Anm. Fortsättning följer i blogginlägget ”Bert och Grönvik (3)”.

==

Kategorier:Byggnadsnämnden, friluftsliv, Länsstyrelsen, strandskydd, Ursand