Arkiv

Archive for 19 februari, 2026

Kommunen ger sig aldrig!

19 februari, 2026 Lämna en kommentar

Kommunen ger sig aldrig!

Det gör inte Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V) heller.

Det är tur att jag alltid, trots vissa brister i kommunens snöröjning, håller vägen öppen från Lovisebergsgatan till brevlådan. Idag damp det nämligen ner ett analogt brev i lådan. Det var från Förvaltningsrätten i Göteborg.

Äntligen en dom tänkte jag. Både Henrik Harlitz och jag (Stefan Kärvling) väntar ju på att Förvaltningsrätten ska avgöra vårt överklagande om den underliga hanteringen av beslutet om återremiss på kommunfullmäktiges sammanträde i december. (Se 19/12 “Två lagstridigheter: 1 Återremiss”.) Men det var ingen dom. Brevet innehöll ett yttrande från Vänersborgs kommun på vårt yttrande över kommunens yttrande (se 3/2 “Harlitz/Kärvling yttrar sig till Förvaltningsrätten”) på vår överklagan. (Se 28/12 “Nästa: Förvaltningsrätten i Göteborg”.)

Krångligt? Det är så det går till i Förvaltningsrätten – parterna “diskuterar” med varandra genom yttranden som hela tiden går via Förvaltningsrätten. Lite komplicerat, men det fungerar. Jag blev dock förvånad över att kommunen yttrade sig över vårt senaste yttrande. Juristerna i kommunen borde rimligtvis ha sagt allt som var väsentligt i ärendet i sitt första yttrande kan jag tycka. De är ju professionella. Men kanske ansåg juristerna att vårt yttrande gav nya aspekter på överklagandet som skulle tippa vågskålen till kommunens nackdel. Och det kan ju inte accepteras – kommunen har aldrig fel… Kommunen är ju en myndighet – med makt…

Juristerna på kommunen bemötte alltså vårt yttrande. Som jag ser det, så tillförde deras yttrande knappast något nytt i ärendet. Snarare visade det, enligt min och Harlitz uppfattning, att de rörde ihop saker och ting, kanske till och med medvetet för att förvilla. Därför har vi skrivit ett yttrande på kommunens senaste yttrande. Med det hoppas vi båda att det ska vara slut på yttranden och att Förvaltningsrätten istället avkunnar sin dom så fort som möjligt.

Här nedan publiceras först kommunens yttrande (kan laddas ner här) och sedan Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvlings (V) yttrande på kommunens yttrande (kan laddas ner här).

===

Kommunens yttrande till Förvaltningsrätten

Kommunen vidhåller sitt tidigare yttrande. När fullmäktige tog ställning till om ärendet skulle återremitteras i den första omröstningen tog man endast ställning till det, inte till vilket återremissyrkande som skulle bifallas. Detta var frågan för den andra omröstningen eftersom det förelåg ett andrahandsyrkande om återremiss. Majoriteten biföll i den andra omröstningen majoritetens återremissyrkande som var ställt mot minoritetens återremissyrkande. Motiveringen till beslutet bestämdes därför av de ledamöter som begärt återremiss i enlighet med 5 kap 50 § tredje stycket kommunallagen (2017:725). Att återremissen beslutades av en majoritet anges uttryckligen i det överklagade beslutet som är justerat och gällande. Den invändning som klaganden anför till grund för sitt överklagande, att majoriteten beslutade om motiveringen till minoritetens återremiss, är därför felaktig.

===

Och så yttrande från Henrik Harlitz (M) och Stefan Kärvling (V).

===

Yttrande över kommunens andra yttrande i mål 15545-25

Klagandena har tagit del av kommunens senaste yttrande och lämnar följande korta komplettering.

Kommunens argumentation utgår från att den första omröstningen endast avsåg frågan om återremiss i allmänhet och att den efterföljande omröstningen innebar ett val mellan två likvärdiga återremissyrkanden, varvid majoritetens återremissyrkande ska anses ha bifallits. Enligt klagandena innebär detta synsätt en rättslig omkonstruktion av beslutsprocessen som inte är förenlig med kommunallagens systematik.

Vid den första omröstningen prövades om ärendet skulle avgöras i sak eller återremitteras. När minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna stödde återremiss inträdde minoritetsskyddet enligt 5 kap. 50 § kommunallagen. Återremiss skulle därmed ske oberoende av majoritetens uppfattning i sakfrågan. Denna rättsverkan följer direkt av lagbestämmelsen.

Kommunens resonemang förutsätter att ett beslut om återremiss som uppkommit genom minoritetsskyddet därefter kan omklassificeras till ett majoritetsbeslut genom en efterföljande votering om motivering eller mellan olika återremissyrkanden. Något stöd för en sådan ordning finns inte i kommunallagen. En sådan tolkning skulle dessutom innebära att majoriteten genom ett andrahandsyrkande om återremiss alltid skulle kunna ta över kontrollen över återremissens innehåll, vilket skulle göra minoritetsskyddet verkningslöst.

Kommunens beskrivning innehåller dessutom en inre motsägelse. Enligt kommunen röstade majoriteten i den första omröstningen för att avgöra ärendet i sak och alltså mot återremiss. Samtidigt gör kommunen gällande att motiveringen bestämdes av de ledamöter som begärt återremiss, vilket förutsätter att majoriteten ska betraktas som bärare av det återremissyrkande som bifölls. Resonemanget innebär således att samma ledamöter först behandlas som motståndare till återremiss och därefter som upphov till den återremiss som anses ha beslutats. Detta visar att kommunens beskrivning bygger på en efterhandsomtolkning av beslutets karaktär.

Vid laglighetsprövning är avgörande hur beslutet faktiskt kom till, inte hur det i efterhand rubriceras i det justerade protokollet eller i senare yttranden. Den faktiska beslutsgången visar att återremissen tillkom genom minoritetsskyddet och att majoriteten därefter deltog i fastställandet av motiveringen. Detta står i strid med 5 kap. 50 § kommunallagen.

Klagandena vidhåller därför att beslutet inte tillkommit i laga ordning enligt 13 kap. 8 § kommunallagen och hänvisar i övrigt till vad som tidigare anförts.

Henrik Harlitz och Stefan Kärvling

===

Blogginlägg i detta ämne:

Kategorier:förvaltningsrätten, Juridik, Kommunfullmäktige 2025