Arkiv
Glad Påsk!
Idag är det långfredag. Det var denna dag för drygt tvåtusen år sedan som Jesus korsfästes.
Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för dom som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus lidande och plågsamma död på korset – och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått.
Påskhelgen började egentligen igår torsdag, trots att det inte är helgdag då. (Det är den ju t ex i Norge.) Det var på skärtorsdagens kväll som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden.
Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.
Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten.
Den unge snickarens åsikter var tämligen radikala, kanske till och med revolutionära. Och det visste Jesus. Han var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de makthavande. Men han var förberedd… Efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han fick senare under denna fredag sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var en lång fredag för Jesus, men det var så romarna avrättade upprorsmän.
Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i landet som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också. Och nu börjar alltfler amerikanska harar göra sitt intåg i de gamla traditionerna…
Sannolikt är det dock så att folk, och kanske också barn och ungdomar, har tänkt mer på liv och död de senaste påskhelgerna än någonsin tidigare. Det var inte särskilt länge sedan det fanns massor av små osynliga virus runt omkring oss – virus vid namn Covid-19… Nu går tankarna till Rysslands fruktansvärda angreppskrig i Ukraina…
Med tanke på dessa händelser så ter sig invasionen av fiskmåsar i Nordstan tämligen futtig. I år intog som bekant fiskmåsarna hustaken i Nordstan den 27 mars. Men sedan kom snön… Och måsarna fick äntligen användning av sin maskeringsfärg. De syntes inte i snödrivorna. Istället blev deras närvaro riktigt mystisk, de hördes bara. Men det är helt tillräckligt. De önskar även i år alla i Nordstan godmorgon, godmiddag, godkväll och godnatt.
Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…
Varför firas Trettondagen?
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om det just i år blir en lite längre helgledighet. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.
Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 10 januari. När Sigurd och Sigbritt har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Inte bara Juta…
GOTT NYTT 2023
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2022 är slut.
Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig, inflation, ny regering, skenande elpriser och annat elände. Kanske går tiden fortare när man har blivit pensionär…
Jag har nu påbörjat mitt 13:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag nämligen till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt två år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i bloggen ”En miljon!”.
Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.
För många är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg. Och ska man vara uppriktig, så finns det inte alltid så mycket information att få i TTELA. Läser man bara TTELA och/eller lyssnar på P4 Väst så kan man ibland undra om det överhuvudtaget finns några politiker eller politisk diskussion i kommunen. 
Men några ämnen har dock TTELA tagit upp, t ex VA-frågan på Vänersnäs och Bengt Davidssons kamp mot byggnadsnämnden. Och det gjorde tidningen med den äran. Det sistnämnda intresserade sig även SVT för och hade ett mycket uppmärksammat inslag om. Det hjälpte dock inte. Vi får se hur den nya byggnadsnämnden hanterar ärendet den 24 januari.
Det är många som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. Många vänersborgare känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare.
Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det har varit ovanligt många som har läst mina “bloggserier” om enskilda personers kamp mot kommunens nitiska tjänstepersoner.
Det är reaktionerna från människor som jag möter som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. Men det visar de inte, inte för mig i varje fall. Såvida inte tystnad är ett sätt att markera missnöje. Och visst har det funnits tillfällen där jag har hört tystnaden tala.
Det har på sina håll diskuterats om mitt bloggande påverkar valresultatet i kommunvalet. Det är svårt att säga, hur ska man kunna veta det? Faktum är dock att Vänsterpartiet fick 745 fler röster i kommunvalet 2022 jämfört med antalet vänersborgsröster på Vänsterpartiet i riksdagsvalet. Samtidigt har bloggaren själv blivit invald i kommunfullmäktige med personröster fyra val i rad. Och det kan ju i varje fall inte bero på att folk läser i TTELA om allt bra som Vänsterpartiet eller undertecknad eventuellt gör i kommunen…
Hur som helst så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) 
Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. (Rininsland skriver numera, återigen, på partiföreningens hemsida. Se “Vänsterpartiet Vänersborg”) Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är.
Även politiken i sig tar ganska mycket tid. Det finns att göra hela tiden. Är det inte skrivande så är det möten och inläsning till möten. Jag är fortfarande ledamot i kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden samt från och med imorgon ordinarie även i kommunstyrelsen. Det är många handlingar som ska studeras och analyseras och det är inlägg och anföranden som ska förberedas. Det gäller att försöka leva upp till det förtroende som väljarna har visat, det är viktigt tycker jag. Då är en förutsättning att man som politiker är väl förberedd på alla sammanträden. Det vill jag alltid vara.
Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.309.661 visningar på bloggen. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 2.673 blogginlägg. I år var det 140.960 visningar på bloggen. (Och det är några timmar kvar.) Det betyder att det i genomsnitt klickades 386 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.
Det är tyvärr sämre siffror än förra året, trots att det var valår i år. En anledning till minskningen kan vara att jag skrev färre bloggar om Magnus Larsson och Sikhall i år. Bloggserien ”Historien om Magnus Larsson” (25 avsnitt!) drog mängder av läsare förra året. Även ett antal bloggar om Solvarm, också i Sikhall, lockade många läsare förra året.
Det är 133 personer som prenumererar på min blogg, vilket är 9 fler än förra året. 85 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick…
Det har blivit 243 blogginlägg under året. Det är några färre än förra året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- “Sikhalls magasin 4: Framtiden”
- “Nya åtgärder vid oljehamnen”
- “Sikhall, VSS, Magnus och oljehamnen”
- ”Sikhalls magasin 3: Magnus”
- “Byggnadsnämnden och Juta (5/5)”
- “Davidsson på Juta kämpar vidare (1/3)”
- “Davidsson på Juta kämpar vidare (3/3)”
- “Valda till KF 2023-2026 (4)”
- “SN: Var ska det särskilda boendet placeras?”
- “Vänersborgs Segelsällskap och Sikhall (2)” (919)
Strax under denna “10-i-topp-lista” placerar sig bloggar om Vargön Alloys, Frändefors och VA-debatten kring Vänersnäs. Det är nästan så att man kan ana att bloggen är mer populär i kommunens landsbygdsområden än i stan…
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen är som störst… Det var t ex 10 visningar från Indien, fast tråkigt nog var det en minskning jämfört med förra året med 15. Men besöken från Kina ökade. Det var 174 jämfört med 101 visningar förra året. Det var också 19 klick från Hongkong.
Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat Kambodja, Elfenbenskusten, Mali, Oman och Costa Rica. Det är spännande. Annars är det från USA (2.480 visningar), Norge (647), Irland (509), Spanien (259) och Singapore (234) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske ville de veta mer om byggnadsförvaltningen i Vänersborg, varför allemansrätten gäller på Bengt Davidssons altan eller Magnus Larssons övertagande av Sikhalls magasin…?
Det har varit svårare att vara bloggare i år. De skandaler vi vänersborgare har varit vana vid 
och nästan “vuxit upp med” lyser nu för tiden med sin frånvaro. Det finns inga Lars-Göran Ljunggren eller Marie Dahlin kvar längre. Och Bo Carlsson har dragit sig tillbaka. Numer är Carlsson “bara” ordförande i barn- och utbildningsnämnden, men där sköter han sig å andra sidan med den äran. Kommunalråden Benny Augustsson (S) och Mats Andersson (C) är måna om att samtala och diskutera och förankra beslut. Även oppositionens kommunalråd Henrik Harlitz (M) tror på samtal innan beslut. 
Det kommer sannolikt att fortsätta under 2023. Jag tror inte att det blir samma ”intensitet” på politiken, inte samma motsättningar och stridigheter som vi har varit vana vid under många år i Vänersborg. Vänersborg hade nog varit en lugn och ointressant kommun om vi inte hade haft vår miljö- och byggnadsförvaltning… Ur en bloggares perspektiv är det tur att denna förvaltning finns. Ur invånarnas perspektiv…?
Men…
Det har gjorts en medborgarundersökning under året. Den visade bland annat att endast en av fyra invånare upplever kommunens politiker som lyhörda, en av tre anser att kommunens politiker är ansvarstagande och en av fem ”att invånarnas möjlighet till insyn och inflytande över kommunens beslut och verksamheter är bra”? Vad betyder detta för Vänersborg och för demokratin?
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Julens budskap
Så lackar julen 2022 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret gör de andra dagarna på året…
Glömda är förhållandena under covid-19. Hoppas vi aldrig får uppleva något liknande igen. Det tog två år innan jag kunde använda julklapparna från 2019. Men i somras kom dom – Iron Maiden och Rammstein.
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon lördag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Lucia
I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) – från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.
Lucianatten är nämligen en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…?
Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. Det är tiden då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända.
Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.
Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…
Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.
Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…
Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…
1 maj i Vänersborg
Idag är det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag – 1 maj.
I juli 1889 beslutade Andra internationalen att det skulle hållas en internationell demonstration för åttatimmarsdagen den första maj året efter. Det var tänkt att vara en engångshändelse, men har blivit en tradition. Det sägs att datumet valdes för att högtidlighålla minnet av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.
I Vänersborg höll Vänsterpartiet ett möte på Kokhusplatsen vid Vänerns strand. Omkring 30 personer slöt upp och lyssnade på Carina Örgård, Vänsterpartiets oppositionsråd i Västra Götalandsregionen.
Carina Örgård
Carina Örgård höll ett mycket bra, välskrivet och uppbyggligt tal som spände över de flesta aktuella ämnen. Hon talade om kriget i Ukraina, om klimatomställning, välfärden osv. 
Örgårds tal är publicerat i sin helhet på Vänsterpartiets hemsida – ”Första maj-talet 2022”.
Det som framför allt drog ner spontana applåder från åhörarna var när hon deklarerade att Vänsterpartiet säger “NEJ TILL NATO!”.
Örgårds anförande var pedagogiskt uppdelat i kortare delar och i pauserna bjöds mötesdeltagarna på musik av trubaduren Dan Johansson. De bjöds också på kaffe och hembakat. Pengar samlades in till Ukraina UNHCR, Swish 123 260 4098.
Innan Vänsterpartiets sammankomst var till ända började Socialdemokraterna sin årliga och traditionella 1 maj-demonstration. Som dock har fått ställas in, som så mycket annat, under pandemin. Antalet deltagare i Socialdemokraternas demonstrationer minskade, innan pandemin, successivt under 10-talet, men i år kan den trenden ha brutits. Jag räknade till ca 70 personer, exklusive musikkåren, när jag mötte demonstrationen på Drottninggatan. Det var 10 personer fler än år 2019. I täten med den svenska fanan gick kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén.
Efter en ganska lång och svettig vandring genom stadens gator samlades deltagarna slutligen i Plantaget. Vid kaffe- och korvståndet kunde vi se 
kända socialdemokratiska namn som Nils-Erik Söderqvist, Benny Augustsson, Madelaine Karlsson, Dan Nyberg, Jonathan Svensson, Kenneth Borgmalm, Christin Slättmyr, Ann-Sofie Dolk och arbetarekommunens ordförande Joakim Sjöling
Paula Holmqvist
Riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet Paula Holmqvist från Dals Ed var huvudtalare. Holmqvist höll ett bra och engagerat tal även hon. Det slog mig att Carina Örgårds tal på Vänsterpartiets möte och Paula Holmqvists hade väldigt många beröringspunkter. Det skulle ha varit svårt, om man bara hörde eller läste talen “anonymt”, att avgöra vem som sade vad – om det nu inte var för NATO… Holmqvist tog inte ställning, hon uppmanade istället mötesdeltagarna att engagera sig i den interna partidiskussionen.
Joakim Sjöling
Olof Palme skulle sannolikt vrida sig i sin grav om han hörde… För Palme var en svensk anslutning till NATO totalt utesluten – ett NATO som för övrigt återigen kan få Donald Trump som ledare om 2 år. (Jag skulle vilja passa på att rekommendera en debattartikel i Aftonbladet av Frida Stranne – ”Dubbelmoralen om krig får mig att tappa andan”.)
Holmqvist (S) talade mycket om den “klassiska socialdemokratiska politiken”. Och med det menade hon frågorna kring välfärd, solidaritet, jämställdhet, tillit, trygghet och arbetsvillkor. Men – har inte denna “klassiska” politik ersatts med en helt annan socialdemokratisk politik sedan åtminstone Olof Palmes dagar? Har inte socialdemokraterna gjort en ordentlig högersväng och fört en klassisk borgerlig politik istället med extremt ökade klassklyftor som följd? Vi är nog väldigt många på “vänsterkanten” som är av den uppfattningen…
I Vänersborg då? Det finns väl inte någon som kan påstå att Vänersborg har närmat sig de socialistiska idealen trots alla år av socialdemokratiskt styre, om nu socialdemokraterna har haft den ambitionen. Och varför skulle socialdemokraterna arbeta för det i Vänersborg när de inte gör det i Sverige? Inte heller kan väl socialdemokraterna få till stånd en rättvisare och mer jämlik kommun tillsammans med Centerpartiet?
Som vanligt var jag ganska nyfiken på vad socialdemokraterna i Vänersborg skulle framföra för lokala krav och paroller, men det var dels tunt med plakat och banderoller i tåget i allmänhet och dels var det inga som handlade specifikt om Vänersborg.
Borde det inte ha funnits med någon liten banderoll om vad Socialdemokraterna vill i Vänersborg…?
Benny Augustsson
Även kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson höll tal. Och som vanligt var Augustsson engagerad och medryckande, han är en bra talare. År 2019 talade Augustsson inte särskilt mycket om just Vänersborg, men det gjorde han idag. Augustssons tal var enligt egen utsago:
“Som vanligt det viktigaste talet nånsin.”
Augustsson räknade upp allt som hade hänt under den gångna mandatperioden. Det var egentligen inga frågor som Socialdemokraterna och de styrande partierna hade drivit igenom på egen hand. Tvärtom – i stort sett alla partier har varit överens. Augustsson nämnde ny förskola på Belfragegatan (som S, läs Marie Dahlin, försenade några år), renoverade och “nya” skolor på Idrottsgatan 7, Öxnered och snart Holmängen. Han fortsatte med “nya” boenden på Niklasbergsvägen 9 och Lunddala i Vargön. Det 
omfattande bostadsbyggandet t ex på Holmängs Hage, Cypressen, Elisabeths Port, Korseberg och Mariedal Östra och vidare nya verksamhetsområden på Trestad Center nämndes. Augustsson tog vidare upp biblioteket som håller på att renoveras, tågstoppet i Brålanda, VA-utbyggnaden (hmm…) på Nordkroken och Vänerkusten och den nya möteslokalen som är på gång (“sessionssalen” alltså) samt att det ska byggas ett nytt Regionens Hus och att Domstolsverket också ska bygga nya lokaler. Det blev mycket om byggande, och det är oerhört positivt, men som sagt – det har skett i stor enighet i kommunen.
Augustsson tog också upp några “mjuka” värden. Vänersborgs kommun har fått ett nytt varumärke, andel elever med gymnasiebehörighet har ökat, arbetslösheten och försörjningsstödet har däremot minskat och klimatomställningen “pågår intensivt”.
Det är en i mångt och mycket positiv utveckling, men jag tror inte att något av detta är Socialdemokraternas förtjänst. När det gäller t ex gymnasiebehörigheten är det väl snarast trots Socialdemokraterna…
Benny Augustsson tittade slutligen framåt mot nästa mandatperiod. Socialdemokraterna skulle prioritera fullföljda studier, ökad skolnärvaro, vuxenutbildningen, förbättrade förutsättningar för näringslivet, bra 
fritid och kultur, trygghet för äldre och bra hemtjänst. Klimatomställningen skulle fortsätta. Augustsson lyfte social inkludering som den kanske viktigaste utmaningen – och det gällde alla:
“Alla invånare ska tro på framtiden.”
Benny Augustsson var riktigt engagerad och det fanns inga gränser för alla vallöften. Han fortsatte av bara farten och avslutade med att betona vikten av barnomsorg, utbildning och arbete samt “leva och bo”. Vidare skulle landsbygden utvecklas tillsammans med gröna näringar och den cirkulära ekonomin. Och Augustsson hann också med att nämna att arbetsmiljön för de kommunalt anställda ska förbättras.
Det var lite förvånande att Benny Augustsson räknade upp alla dessa vallöften. På valdebatten i Sundals Ryr i onsdags var han mer realistisk och tillbakahållen. Då lät han Ola Wesley (SD) och Magnus Ekström (KD) tävla i antal vallöften utan att närmare kommentera dem eller försöker “ta upp kampen”. (Jag skriver om valdebatten i Sundals Ryr i nästa blogg.) 
Men… Det blir uppenbarligen svårt att tävla med Socialdemokraterna (och SD och KD) om antal vallöften för nästa mandatperiod… Men det kanske inte är löftena i sig som ska avgöra var vänersborgarna ska lägga sina röster. Studerar man Socialdemokraternas vallöften från valet 2018 är det många löften som återkommer… Av någon anledning – typ att de inte är genomförda…
Valborgsmässoafton
Idag är det Valborgsmässoafton.
Valborg är en urgammal högtid. Den har anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?
Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”.
Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tråkigt nog. 
Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hör ihop.
Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur 
så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Val-kyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet.
Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, funderar på de existentiella frågorna. På Skräcklan kan vi i år återigen, äntligen, kontemplera framför den traditionella brasan tillsammans med ett hundratal andra kommuninvånare.
Och framför TV:n kan vi se eldarna brinna i Ukraina…
Glad Påsk!
Idag är det långfredag. Det var denna dag för drygt tvåtusen år sedan som Jesus korsfästes.
Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för dom som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus lidande och plågsamma död på korset – och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått.
Påskhelgen började egentligen igår torsdag, trots att det inte är helgdag då. (Det är den ju t ex i Norge.) Det var på skärtorsdagens kväll som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden.
Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.
Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten.
Den unge snickarens åsikter var tämligen radikala, kanske till och med revolutionära. Och det visste Jesus. Han var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de makthavande. Men han var förberedd… Efter en härva av politiska ränkor, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida (utan att dra några paralleller till dagens Vänersborg) under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han fick senare under denna fredag sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var så romarna avrättade upprorsmän.
Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i landet som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också. Och nu börjar alltfler amerikanska harar göra sitt intåg i de gamla traditionerna…
Säkerligen är det dock så att folk, och kanske också barn och ungdomar, tänker mer på liv och död de tre senaste påskhelgerna än någonsin tidigare. De två senaste åren var det på små osynliga virus – virus vid namn Covid-19… I år går tankarna till Rysslands fruktansvärda angreppskrig i Ukraina…
Med tanke på dessa händelser så ter sig årets invasion av fiskmåsar i Nordstan tämligen futtig. I år intog fiskmåsarna hustaken i Nordstan den 27 mars. Det innebär att måsarna har byggt klart sina befästa bon högt över marknivån – där de önskar alla i Nordstan godmorgon, godmiddag, godkväll och godnatt.
Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…
Nu är julen slut!
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om många just i år har sparat en semesterdag, som de tar ut i morgon. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.
Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 11 januari. När Jan har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Förhoppningsvis lite mindre komplicerade…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer