Stefan Kärvlings blogg

Jag gjorde ”reklam” för min förra blogg, om Nuntorp (“Nuntorp – att vara eller inte vara”), på Facebooksidan “Behåll Nuntorpskolan !!”. Det följdes av en viss diskussion, inte om publiceringen i sig utan om bloggens innehåll. Det var ingen mindre än kommunstyrelsens ordförande i Vänersborg Marie Dahlin (S) som reagerade.

Och hade det inte varit just Marie Dahlin som kritiserade min blogg, så hade jag nog låtit det hela bero. Men Marie Dahlin är ju inte bara den “högste” politikern i Vänersborg, hon är ju också “ledaren” för det största partiet. Därför tycker jag att det är nödvändigt att kommentera hennes kritik.

Marie Dahlin skrev mycket snabbt efter att jag hade publicerat min blogg:

“Jag blir så trött Stefan …. Att du orkar, hälften är din tolkning och inte ens sant. Bara en massa tyckande från dig, har du inget konstruktivt? Du behöver inte tolka mig. De som undrar eller vill nåt frågar MIG. Det du gör är att kasta skit på folk, en jävla skillnad! “

Det var ord och inga visor från kommunstyrelsens ordförande… Speciellt med tanke på att jag i sak höll med henne om Nuntorps vara eller inte vara…

Att Marie Dahlin är trött på min blogg vet jag sedan tidigare. Det var ett av flera skäl till att socialdemokraterna i Vänersborg inte ville ha något samarbete med Vänsterpartiet efter höstens val. Det är inte heller något att uppröras över att Dahlin anser att jag ”tycker och tolkar”. Det är ju en stor anledning till att jag överhuvudtaget bloggar. Men jag tror att det framgår ganska tydligt vad som är fakta och vad som är tyckande och tolkningar. Jag anstränger mig också för att återge fakta på ett korrekt och riktigt sätt.

Det där med att “kasta skit på folk” har flera av mina politiska motståndare sagt förr, även om det faktiskt är ganska länge sedan sist. Jag har till och med glömt när jag hörde det senast. Marie Dahlin ger inte heller något exempel på vad hon menar, vem jag har “kastat skit” på. Och då är det svårt att kommentera hennes påstående. Rent allmänt är det väl så att vi i Sverige ofta blandar ihop kritik av en persons “göranden och låtanden” med kritik av personen själv. Men, och det har jag hävdat förut, kritik mot vad en person har för åsikter är INTE detsamma som kritik mot personen ”i sig”. Det är bara att se en debatt från parlamentet i England, (eller Frankrike eller Tyskland) för att se skillnaden och förstå vad jag menar.

Nä, det jag reagerade främst mot, det är att Marie Dahlin påstår att jag ljuger. Det är allvarligt. Därför frågade jag Marie Dahlin:

“Vad är inte sant?”

Det svarar inte Marie Dahlin på, trots att jag senare frågar igen. Marie Dahlin:

”Orkar inte Stefan, du vet! Dina tolkningar är din sanning inte alltid samma sak, dyftningsfel m.m”

Jag får inga exempel, inga vettiga svar. Det tycker jag är anmärkningsvärt av Vänersborgs ledande och styrande politiker. Anklagar man någon för att ljuga, så anser jag att det måste beläggas. Det är en alltför allvarlig anklagelse för att bara kasta ur sig. Som Marie Dahlin gör. Det är inte ok!

Marie Dahlin använder fler invektiv:

”Din blogg stinker lång väg…..”

Och vad svarar man på det? Det går inte att argumentera mot känslor och känslouttryck. För det är väl vad det är? Marie Dahlin kanske inte är van vid kritik. Å andra sidan fanns det ingen kritik mot Dahlin i denna blogg.

Men Dahlins uttalanden kanske har en naturlig förklaring. Dahlin skriver nämligen också, i direkt anslutning till det förra citatet:

”Det är därför jag inte läser den.”

Jaha, hur kan Marie Dahlin då yttra sig om bloggen överhuvudtaget? Jag har svårt att förstå…

Men tydligen har Dahlin ändå läst, i varje fall vissa delar av bloggen. Eller så kanske hon har nöjt sig med att titta på bilderna… Dahlin skriver nämligen:

“…gammalt dravel med Arena som du alltid på nåt vis måste blanda in.”

Och det skriver jag ju helt riktigt om. Med en bild.

Här kan jag väl till viss del hålla med Dahlin. Det kanske var onödigt med hänvisningar till arenan, Topp mm. Det hade ju inte med Nuntorp att göra. Tvärtom, det kanske till och med tog fokus från ämnet för bloggen, som naturligtvis var turerna kring Nuntorp. Å andra sidan så var det ett mycket kort inpass (31 ord av bloggens sammanlagt 1.490 ord).

Att jag tog upp arenan, Topp mm, i några ”bisatser”, beror på att jag skriver för en vänersborgspublik. Och då vill jag ibland ta exempel ur Vänersborgs politiska historia, eftersom det är flera personer som var delaktiga i dessa ”affärer” som fortfarande figurerar i Vänersborgs politiska ledning. Och är aktiva i debatten om Nuntorp. Dessutom har inte socialdemokraterna i Vänersborg gjort upp med dessa “historiska skandaler”. Inte offentligt i varje fall. Visst har jag hört att det har diskuterats internt i socialdemokraterna. Men det är faktiskt skattebetalarna som socialdemokraterna borde prata med. Det är ju dom som får lida för gångna tiders misstag. Och det mer än ytterligare 25 år framåt…

Men ok, det var kanske dumt att blanda in arena, Topp- och Huvudnässkandalerna. Även om det framgår ganska tydligt att det är mina egna personliga funderingar och att det inte hade något som helst med Nuntorp att göra.

OK Marie, det var onödigt.

Marie Dahlin avslutar vårt meningsutbyte:

”Denna sidan är för att rädda Nuntorp inte för ditt och mitt tjafs!”

Och visst har Dahlin rätt, men – vem började egentligen tjafsa?

Som sagt, hade det inte varit för att det var just Vänersborgs absolut ledande politiker som hade kommenterat min blogg på det här viset, så hade jag antagligen struntat i det. Men som läget är, så tyckte jag att jag var tvungen att bemöta Dahlins anklagelser, hårda ord och tämligen ovårdade sätt att uttrycka sig.

Och det är härmed gjort… Så jag avslutar med Marie Dahlins egna ord:

”SLUT FRÅN MIG”