Arkiv

Archive for 7 januari, 2024

SBN/Sikhall 4: Till nämndens försvar – Viten

7 januari, 2024 Lämna en kommentar

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på inlägget “SBN/Sikhall 3: Till nämndens försvar – Bakgrund”.

Samhällsbyggnadsnämnden beslutade den 16 november, med oppositionens röster, att följande skulle ändras i förslaget till överenskommelse mellan kommunen och Magnus Larsson (se “SBN/Sikhall 1: The bottom is nådd!”):

“Alla viten tas bort”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) anser att det var ett olagligt beslut. De motiverar i sin överklagan till Förvaltningsrätten med att oppositionens beslut om viten:

strider mot den praxis som förekommer vad gäller avtalsskrivning mellan kommunen och exploatörer.”

Och att frångå vitesdelen innebär även att:

“beslutsmeningen strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”

Borttagandet av vitena i förslaget till överenskommelse torde vara det tyngst vägande skälet i hela överklagandet. Jonasson och Andersson är hårda, mycket hårda – men är de objektiva?

Jonasson och Andersson återger de undantag som finns i både Kommunallagen och kommunens riktlinjer. Men de menar att undantagen inte är tillämpliga här eller i varje fall att det inte har framkommit sådana skäl. (Det går att läsa hela deras motivering och argumentation i blogginlägget SBN/Sikhall 2: Skäl till överklagande”.)

De båda ordförande i samhällsbyggnadsnämnden hänvisar till kommunens styrdokument ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter” från den 3 mars 2016. Där står det:

“Kommunen kan komma att ställa krav på säkerhet i form av pant, bankgaranti, borgen eller dylikt för att garantera exploatörens åtaganden i exploateringsavtalet.”

Formuleringen i riktlinjerna är inte särskilt tydlig i fråga om viten. Det ingår enligt Jonasson/Andersson i “eller dylikt”… Hmmm… Är viten att jämställa med “pant, bankgaranti, borgen”? Det är tveksamt. Åtminstone bankgaranti och borgen är väl att betrakta som att det tillförs pengar “utifrån”, om köparen av t ex en fastighet inte har några? Viten är å andra sidan ett straff, en påföljd för att någon har begått ett fel. Och hur ska en person förväntas betala viten när problemet är att köparen överhuvudtaget inte har pengar för att uppfylla ett åtagande gentemot säljaren…?

Även formuleringen “kommunen kan komma…” är intressant. Den visar att kraven som följer inte är obligatoriska. Om de hade varit det hade det naturligtvis stått “kommunen kommer…”.

Hur som helst. I riktlinjerna finns ett viktigt avsnitt, som enligt min mening omkullkastar hela överklagandet på den här punkten:

“Samhällsbyggnadsnämnden som vid varje tidpunkt har ansvaret för att fatta beslut om exploateringsavtal, markanvisningsavtal och samverkansavtal får frångå riktlinjerna i enskilda fall när det krävs för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan eller andra särskilda skäl föreligger.”

Det står svart på vitt att Samhällsbyggnadsnämnden får göra undantag. Nämnden “får frångå riktlinjerna”. Det torde därför vara omöjligt att olagligförklara nämndens beslut på grunden att det strider mot praxis. Dessutom är det i Sikhall just av skälet att “på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra en detaljplan”. Det förhåller sig odiskutabelt på det viset, men det kommenteras förvånansvärt nog inte av Jonasson/Andersson. Och om inte detaljplanen skulle vara ett tillräckligt skäl finns det också en möjlighet att göra undantag om “andra särskilda skäl föreligger”. Fast det gäller inte i det här fallet, tycker i varje fall Jonasson och Andersson:

“Men återigen anses det inte föreligga några särskilda skäl.”

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Andersson (C) vill naturligtvis inte låtsas om att det finns synnerligen starka “särskilda skäl”, eller “sakliga skäl” enligt Kommunallagen. Men, det vet ju läsare av denna blogg, att marken det handlar om i Sikhall köptes lagligt och ärligt 2005 av Magnus Larsson. Vänersborgs kommun förköpte/exproprierade marken (2007) mot Magnus Larssons vilja – med hänvisning till bland annat att kommunen var bättre lämpad att utveckla områdena i Sikhall för allmänheten. Samhällsbyggnadsnämnden skrev 2005: 

“det är viktigt för allmänheten att kommunen äger mark för att tillgodose allmänhetens tillträde till strandområdet samt kommunens möjlighet att utveckla området för båtlivet och det rörliga friluftslivet.”

Det nämndes till och med att ett kommunalt ägande var en förutsättning för bevarandet av kulturminnet Sikhalls magasin…

Men det ser ju var och en vad kommunen har gjort i Sikhall – i stort sett ingenting. Tvärtom, Sikhall har förfallit.

När Jonasson och Andersson skriver att det anses “inte föreligga några särskilda skäl” så undrar jag om de syftar på att nämnden inte anser det eller om de syftar på att de själva inte anser att det föreligger “några särskilda skäl”. Samhällsbyggnadsnämndens 2:e vice ordförande Tor Wendel (M) tog i varje fall upp det kommunala förköpet/exproprieringen på novembersammanträdet som särskilt skäl för att kunna frångå riktlinjerna. Det visar att det fanns ett särskilt skäl för oppositionen för beslutet. Men Jonasson och Andersson utelämnar och bortser konsekvent från den kommunala expropriationen i sin överklagan.

Samhällsbyggnadsnämnden har all rätt i världen att göra undantag enligt både Kommunallagen och kommunens egna riktlinjer. Det handlar ju enbart om att Magnus Larsson ska få köpa tillbaka delar av sin egen mark…

Jonasson och Andersson hänvisar alltså även till Kommunallagen. I Kommunallagen 2 kap 3 § står det:

“Kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.”

Jag skulle alltså vilja påstå att den kommunala expropriationen 2007 av Magnus Larssons mark är ett sådant sakligt skäl.

Det ställs en massa krav på Magnus Larsson i förslaget till överenskommelse, och de är alla förenade med viten om de inte uppfylls. Larsson ska betala viten ända tills “visionen” är slutförd, även om detaljplanen inte antas eller vinner laga kraft. (Jag återkommer till visionen.) Om det blir aktuellt att betala viten ska Magnus Larsson betala 30.000 kr i månaden tills “visionen” är genomförd. Det är 360.000 kr per år… 720.000 kr på två år…

Och notera det paradoxala. Magnus Larsson är beroende av att han får inkomster för att utveckla Sikhall mot visionen. Det är investeringar på miljontals kronor som krävs. Den stora risken för att inte uppfylla “visionen” är att inkomsterna av någon anledning minskar eller upphör. Och då ska han enligt samhällsbyggnadsförvaltningen betala vite/böter – med pengar han inte har…

Men för att förstå det riktigt absurda med denna avtalsskrivning, eller kanske det grymt “listiga” i de styrande partiernas avsikt, ska man komma ihåg att förslaget till överenskommelse innebär att de delar av kommunens mark som Magnus Larsson får köpa tillbaka från kommunen ska regleras på så sätt att marken ska ingå i Sikhall 1:6.

Sikhall 1:6 är samma fastighet där Magnus Larssons hus och hem ligger. Det innebär att om visionen inte kan genomföras och Magnus Larsson ska betala viten, så är risken stor att han tvingas sälja sitt hus och hem för att kunna betala vitena. Om han inte får in tillräckligt med pengar för att genomföra “visionen” måste han sälja de tillgångar som han som privatperson äger för att kunna betala viten.

Det är av detta skäl som man kan säga att de styrande partierna med Socialdemokraterna och Centerpartiet i spetsen vill tvinga Magnus Larsson att pantsätta sitt hus och hem i en överenskommelse med kommunen. Det är häpnadsväckande och fullkomligt makalöst att de styrande partierna förespråkar en sådan överenskommelse. (Jag undrar om det ens är lagligt.) Naturligtvis vägrar Magnus Larsson att skriva på ett sådant avtal. Han vill självklart inte pantsätta sitt hus och hem.

Det står inget i överenskommelsen om vad som händer om Magnus Larsson råkar ut för en olycka eller blir sjuk. Det är också en intressant och faktiskt helt rimlig fundering om en eventuellt ny ägare till fastigheten, eller dödsboet, ska fortsätta betala vite om visionen inte uppfylls…

Magnus Larsson har ställt frågan om han får köpa kommunens mark i ett aktiebolags namn. Enligt Larsson har kommunen svarat blankt nej. Det är märkligt eftersom samhällsbyggnadsnämnden ofta säljer mark till aktiebolag, t ex Vattenfall och Serneke. Eller Bert Karlsson på Ursand. Bert fick teckna ett tomträttsavtal med kommunen i aktiebolagets namn. Bert och aktiebolaget behöver inte heller slutföra några visioner, betala viten eller “pantsätta” sina privata hus om inte detaljplanen på Ursand slutförs.

Jonasson/Andersson skriver alltså om att beslutet i samhällsbyggnadsnämnden i november “strider mot kommunallagens likabehandlingsprincip”. De nämner dock inte att kommunens riktlinjer (se ”Riktlinjer markanvisningar, exploateringsavtal och försäljning av kommunägda fastigheter”) antogs 2015, men inga viten användes i avtalsskrivningar med köpare av kommunens mark förrän 2021. Under den perioden var det förvaltningens bedömning, de aktuella ärendena lyftes överhuvudtaget aldrig upp på nämndens bord. Det var alltså ett allvarligt avsteg från riktlinjerna… Det kan med en viss förundran noteras att viten började bli praxis i kommunen först när samhällsbyggnadsnämnden arbetade med ett markanvisningsavtal till Magnus Larsson… (Men det måste väl vara en slump…?)

Jonasson/Andersson ger tre exempel på att kommunens praxis är att använda sig av viten. Ja… Sedan 2021 då… Det är exempel från 2022 och 2023. På ett av exemplen hittar jag dock inget datum.

De tre dokumenten är maskerade (delar har alltså gjorts oläsliga) så det är svårt eller snarast omöjligt att få en riktig bild av vad de handlar om. Det är t ex omöjligt att se om det är företag eller privatpersoner som har förvärvat mark. Det gemensamma är i varje fall att köparna av kommunens mark måste uppföra byggnader inom 2 eller 3 år på den från kommunen köpta marken, annars får de betala viten – i två av exemplen 10.000 kr i veckan, i det tredje exemplet 16.000 kr i veckan.

Ann-Marie Jonasson (S) och Johan Larsson (C) vill med exemplen visa hur praxis i Vänersborg ser ut och att Magnus Larsson då ska behandlas på samma sätt. Jag kan emellertid se viktiga skillnader. Trots att dokumenten är maskerade så ser man att det skrivs om mark “planlagt för industriändamål” och, i ett annat exempel, handlar det om en “ekonomibyggnad”. På goda grunder kan man förmoda att det handlar om företag, och då antagligen aktiebolag. Magnus Larsson får inte bilda ett aktiebolag för att köpa mark i Sikhall av kommunen… I inget fall står det i exemplen att köparna ska pantsätta sina privata bostäder… Det handlar dessutom om byggnader som ska uppföras på, verkar det som, detaljplanerade områden och inte om att förverkliga visioner… (Mer om ”visioner” i nästa blogginlägg.) Till sist säljer inte kommunen tillbaka mark som den tidigare har exproprierat från köparna…

Skulle oppositionens beslut i samhällsbyggnadsnämnden strida mot “kommunallagens likabehandlingsprincip”? Vem är det egentligen som behandlas annorlunda i Vänersborg?

Det finns i och för sig en logik i att den som förvärvar mark från kommunen verkligen utför det som den avsåg vid köpet av fastigheten/marken. Kommunen skulle därför t ex kunna kräva av Magnus Larsson att han sätter igång med sina planer så fort som möjligt. Larsson skulle kunna åläggas att snarast söka alla tillstånd, t ex bygglov, strandskyddsdispens, tillstånd för vattenverksamhet etc, för att bygga om, förlänga och bredda stenpiren inklusive sanering av kreosotstolparna i bryggan och infästning till nya bryggor samt anlägga en servicebyggnad vid magasinet med lokaler för kök, personalutrymmen och toaletter mm.

Det här skulle jag se som rimligt i en förhandling om en överenskommelse mellan Magnus Larsson och kommunen.

I nästa blogg ska jag behandla det i den föreslagna överenskommelsen centrala begreppet “vision”. Begreppet är även centralt i Jonassons och Andersson överklagan till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Fortsättning följer i inlägget ”SBN/Sikhall 5: Till nämndens försvar – Visionen”.

==

OBS! Du kan ladda ner hela överklagandet här. Det är ett stort dokument med flera bilagor.

==

Blogginlägg i denna ”serie”: