Stefan Kärvlings blogg

TTELA skrev den 3 mars:

“Frisörens bilder väcker debatt i Vänersborg.”

Marie Karlsson, som är frisör, hade promenerat runt i centrala Vänersborg. Hon reagerade på hur det såg ut i stan. Karlsson tog fram mobilen, fotade och publicerade sedan bilder på skräp, trasiga skyltar och tomma kiosker på Facebook. Det gav upphov till debatt…

Till TTELA sa Marie Karlsson:

“Ska Vänersborg vara en Törnrosastad?”

Marie Karlsson flyttade till Vänersborg från Trollhättan 2014. Det verkar inte som hon ångrar sin flytt, Karlsson tycker nämligen att Skräcklan är:

“världens finaste plats.”

Jag vet inte om det är världens finaste plats, men fint är det och en stor anledning till att vänersborgarna trivs med sin stad. Och att folk vill bo i Nordstan…

Men inte flyttar man till Vänersborg om man vill uppleva en sprudlande stad där människor alltid är vakna och där det alltid händer något, dag som natt? Inte förväntar man sig att Vänersborg är en stad där människor trängs i centrum och umgås, festar eller bara går runt, shoppar, trivs och pratar med varandra? Nä, det är inte Vänersborg. Det är väl snarare Trollhättan.

I Vänersborgs centrum står lokaler tomma och öde. Kioskerna på torget är igenbommade och stängda. Byggnadsnämnden gav rivningslov den 10 juni förra året, men inget har hänt. Kioskerna står kvar. Det tar sin tid. Det sägs dock att en rivning är på gång, men jag tror inte att det blir aktuellt än på ett tag. Det finns nämligen en del problem med att riva kiosken närmast Kungsgatan. Det finns toaletter i byggnaden och elektronik för att styra trafiksignalerna. Det måste kommunen lösa, men det krävs sannolikt en ny detaljplan för att göra om och bygga nytt – på torget och egentligen i hela kulturaxeln. Stadsarkitekten skrev i ett mejl förra året:

“Den aktuella detaljplanen tillhandahåller enligt vår bedömning en för begränsad byggrätt för en hållbar utveckling av torget. Därför ser vi ett behov av en ny detaljplan som i huvudsak skulle klarlägga på vilket sätt en ny bebyggelse kan tillskapas utan att skadar riksintresset för kulturmiljövård som ligger på hela innerstaden och särskilt på Kulturaxeln.”

Det tar tid att arbeta fram en detaljplan. Jag vet inte ens om byggnadsförvaltningen har fått något sådant uppdrag. Det finns i varje fall ingen pågående detaljplan i området enligt kommunens webbplats. (Se “Pågående detaljplaner”.)

Tankarna på att utveckla centrum har funnits länge. 2010-2011 utlystes en arkitekttävling om hur Vänersborgs stadskärna skulle utformas. (Se “Torget, kulturaxeln och demokratin”.) Det vinnande bidraget inleddes:

“Kulturaxeln är den oputsade juvel som med sin regelbundenhet och potential kan vara en plattform för ett rikt stadsliv. Den kan förena och sprida en fantastisk kvalité till staden. … I centrum av denna starka länk ligger Vänersborgs stolta torg…”

Kioskerna på Vänersborgs stolta torg symboliserar dock något helt annat just nu – tillsammans med trasiga lekredskap på lekplatsen i Plantaget. De roligaste redskapen med vattenrännan och den elektroniska utrustningen, har inte fungerat på flera år. Hur roligt är det för barnen? Och i andra änden av kulturaxeln finns Huvudnäsaulan. Den förfaller och det läcker in, fönster och dörrar behöver bytas, det är fuktskador. Men aulan går fortfarande att rädda… (Se “Några ord om Sanden norra och aulan”.)

Men det går långsamt. Allt går långsamt i Vänersborg, staden sover. 

Men långsamheten var en gång något positivt. Det målades upp som ett mål, som en vision – Vänersborg skulle vara en seg och långsam stad. Vänersborg skulle vara en:

“Slow City”

Det var kommunens dåvarande kommunchef Guy Mahlviker som i ett visionärt ögonblick myntade begreppet:

“Slow city innebär ett fint boende med hög livskvalité. Man ska ta sig tid att umgås och ha en social trygghet. Jag tycker att Vänersborg till stor del redan är en slow city.”

Sa Mahlviker till TTELA redan 2004. (Se TTELA “Vänersborg är redan en slow city”.)

Jag vet inte om Slow City är ett bra eller lockande begrepp för invånare och andra, som t ex trollhättebor.

I sitt inlägg, skrev TTELA, tog Marie Karlsson (tidigare trollhättebo) även upp:

“Folkets hus som gått i konkurs, Folkets park som vittrar sönder och en scen på gågatan som står tyst.”

Scenen på gågatekrysset är inte längre tyst (se ”Vad händer i stan?”), men Folkets hus öde är tragiskt. Det är dock en annan historia. Men helt klart är att konkursen gjort Vänersborg centrum ännu “långsammare”.

Vi får se vad kommunens relativt nyanställda centrumutvecklare anser om “Slow City” som kommunens slogan. 

Vänersborgs centrum kan bli hur fint och attraktivt som helst. Det ligger några stenkast från vattnet med bad och båtplatser. Strandpromenaden är vacker och det finns stora möjligheter till utveckling – från Fisketorget till Sjövallen, från järnvägsbacken till torget och Plantaget. Det gäller att politikerna vaknar. Och fastighetsägare inte minst.

Men faktiskt, igår vaknade politikerna till slut ur sin Törnrosasömn, i varje fall i det styrande blocket (S+C+KD+MP). De beslutade i gårdagens fullmäktige att investeringen i en ny gång- och cykelbro över hamnkanalen ska fullföljas.

Kommunen ska satsa ungefär 10 milj kr av skattebetalarnas pengar på den nya bron. (Se ”Vad händer i stan?”.) Bron ska binda samman centrum, via Sundsgatan, med Sanden södra.  Denna satsning på en 4:e bro över hamnkanalen ska enligt de styrande partierna bidra till en blomstrande utveckling. Dan Nyberg (S) utropade från talarstolen att de som var emot investeringen i denna nya GC-bro var emot att Sanden utvecklades till Vänersborgs Manhattan…

Så istället för att använda de 10 miljonerna till att t ex utveckla Fisketorget, Torget, Plantaget och Huvudnäsaulan så ska pengarna alltså användas till en 4:e bro mellan Vänersborgs centrum och Manha…, ursäkta Sanden. Kanske ska den nya GC-bron döpas till Manhattan Bridge? Och de två närmaste broarna till Brooklyn Bridge och Williamsburg Bridge? Precis som i New York…

Men tills Vänersborgs Manhattan står klar, efter ytterligare kommunala investeringar för upp till en halv miljard kronor (t ex översvämningsrisker, föroreningar och bärighet på marken – se ”Sammandrag KS (7/6)”), kan jag rekommendera alla som har tröttnat på den sega och sömniga staden att bege sig till Nordstan. Om drygt en vecka kommer det att bli liv i stadens norra kvarter – människor kommer att vara vakna, dag som natt. Det kan till och med bli så högljutt och fullt av rörelse att besökarna önskar sig tillbaka till den långsamma staden, svept i sin Törnrosasömn.

Den 27 mars kommer fiskmåsarna att inta taken på bostadshusen i Nordstan.