Stefan Kärvlings blogg

På torsdag ska socialnämnden sammanträda. Utifrån dagordningen ser det ut att bli ett lugnt sammanträde. Men skenet bedrar.

Det blir en månadsuppföljning för årets två första månader och sedan har faktiskt socialförvaltningen utarbetat en årsprognos för 2026. Det är en tidig prognos, mycket kan hända under de 10 månader som är kvar. Förvaltningen prognostiserar ett underskott för året på ungefär 41 milj kr. Det beror på ett:

“ökat underskott inom IFO samt lägre överskott inom äldreomsorgen.”

Ja, det står faktiskt så, “lägre överskott”. Förvaltningen förklarar:

“Äldreomsorgen beräknas redovisa överskott på 11.857 tkr. (+35.036 tkr 2025).”

Socialnämnden räknar alltså med underskott, men äldreomsorgen redovisar överskott – dock ”bara” ca 12 milj jämfört med 35 milj förra året. De äldre betalar alltså nämndens underskott på andra områden…

För mig som utomstående betraktare känns det definitivt som något som inte stämmer. Och jag kan inte låta bli att tänka på Sörbygården. Ska nämnden spara på de äldre och dementa i Brålanda för att pengarna på besparingen ska hamna i andra verksamhetsområden? Uppenbarligen är det så. Men det är nog så att nämndens ledamöter och ersättare har varit med om denna “problematik” tidigare och inte ser något konstigt med det. Fast egentligen, jag har också sett ”problematiken” tidigare när jag studerat nämndernas årsredovisningar etc. Utan att reagera nämnvärt. Det är antagligen de styrande partiernas idéer kring den befolkningsbaserade resursfördelningsmodellen som har fått mig att ”vakna”. (Se ”En befolkningsbaserad resursfördelningsmodell”.)

Sedan ser resten av dagordningen ut som rutin. Men, det kommer en liten, men ganska anmärkningsvärd överraskning under ärendet “Anmälan av delegeringsbeslut…”.

Dan Nyberg (S) har som ordförande fattat ett delegeringsbeslut om:

“Svar på återremiss av ärende om socialnämndens åtgärdsplan 2025-12-18 för att nå balans mot tilldelad budgetram”

Delegeringsbeslut betyder att ordförande fattar ett beslut i nämndens ställe. Nyberg motiverar sitt ordförandebeslut:

“För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”

Dan Nyberg (S) fattade följande beslut:

“Socialnämnden bedömer, mot bakgrund av förvaltningens beskrivning utifrån berett underlag, att antalet särskilda boendeplatser kan säkerställas under perioden 2026–2027, även med beaktande av de konsekvenser som ett tillfälligt underskott av platser kan innebära, såsom viss väntetid samt att hemtjänstorganisationen kan påverkas.”

Det är lite svårbedömt vad ordförande Nyberg menar. Tänker han att Sörbygården med sina platser räknas in i resonemanget eller inte? Med tanke på de åsikter Nyberg förfäktat i både nämnden och i kommunfullmäktige så förutsätter han antagligen att Sörbygården ”vakanshålls, dvs läggs ner, och att verksamheten upphör.

Henrik Harlitz (M) hade läst underlagen innan kommunfullmäktiges sammanträde i februari. Han gav uttryck för uppfattningen att underlaget tydligt visar att Sörbygården måste finnas kvar för att säkra behovet av platser i äldrevården, åtminstone tills nya boenden finns på plats. (Se “KF (18/2): Kommunen behöver Sörbygården (3/3)”.)

Harlitz uppfattning är med all säkerhet även socialnämndens uppfattning, i varje fall majoritetens uppfattning. Dan Nyberg (S) fattar som jag ser det ett beslut som han på goda grunder kan förvänta sig går emot majoritetens ståndpunkt i nämnden.

Kan en ordförande fatta sådana här delegationsbeslut? I Kommunallagen 6 kap 39 § står det:

“En nämnd får uppdra åt ordföranden, eller en annan ledamot som nämnden har utsett, att besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Ordförande Nyberg (S) har delegation, det framgår av socialnämndens delegeringsordning. Den stora frågan är – var beslutet så brådskande att nämndens avgörande inte kunde avvaktas?

Utifrån underlagen anser jag att det är mycket tveksamt. För mig verkar det som om ”brådskande” blir ett svepskäl och att Dan Nyberg har fattat ett beslut som borde ha fattats av nämnden. Ärendet rör inte enskilda och innehåller inte något som ens med god vilja kan beskrivas som akut.

I Nybergs beslut står det alltså uttryckligen (min fetstil):

”För att möjliggöra att ärendet kan behandlas av kommunfullmäktige i april hanteras socialnämndens svar som ett brådskande ärende, i enlighet med socialnämndens delegeringsordning.”

Det är alltså inte en akut situation, inte en risk för att någon enskild person ska lida skada, inte att ett barn behöver skyddas – det är inte ens ett myndighetsbeslut. Det är ett yttrande till kommunfullmäktige. Ett yttrande som dessutom bygger på material som redan varit känt i månader. Det ”brådskande” består i att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet den 22 april… Men socialnämnden har sammanträde på torsdag, den 26 mars, och kommunstyrelsen den 1 april…  Vad då ”brådskande”…?

Det är svårt att se hur ordförandebeslutet uppfyller lagens krav. I socialnämndens egen delegeringsordning står det:

”Restriktivitet ska råda vid bedömning om beslut kan avvaktas eller om det finns skäl för ett ordförandebeslut.”

Det är alltså inte tillräckligt att det är praktiskt att ordföranden beslutar. Det måste vara nödvändigt. Det står också i samma delegationsordning:

”En nämnd får enligt 6 kap. 39 § KL uppdra åt ordföranden […] att besluta i ärenden som är så brådskande att socialnämndens avgörande inte kan avvaktas.”

Det finns, som jag ser det, inget utrymme för att använda ordförandedelegation för att ”hinna med” en politisk tidsplan. Det är faktiskt ingen brådska. Det enda skälet som anges är att kommunfullmäktige ska hinna behandla ärendet i april. Men nämnden hade gott om tid att sammanträda innan dess – och kan dessutom kallas in extra vid behov. Och dessutom skulle fullmäktige kunna behandla ärendet i maj – eller juni…

Delegeringsordningen slår också fast att ärenden som rör:

“verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet”

… inte får delegeras.

Ett yttrande till kommunfullmäktige om nämndens ekonomi och åtgärdsplan torde åtminstone ligga mycket nära denna kategori. Det handlar ju faktiskt om ekonomiska konsekvenser, planering av särskilda boendeplatser och bedömningar av åtgärdsplanens effekter. Det är inte småsaker, det är kärnan i nämndens politiska ansvar.

Ordföranden sitter i minoritet i socialnämnden i denna fråga. Det här förhållandet gör ordförande Nybergs (S) beslut mycket “känsligt”. När en ordförande i minoritet använder ordförandedelegation för att fatta beslut som annars hade kunnat få en annan politisk utgång i nämnden, då är man som jag ser det farligt nära att delegationen används som ett sätt att kringgå demokratin. Den politiska makten flyttas från nämnden till en person.

Min uppfattning är att det inte är så här demokratin eller kommunallagen är tänkt att fungera.
Någon däremot?