Stefan Kärvlings blogg

Det har skrivits mycket om två undersökningar som publicerades i veckan, PIRLS och TIMMS.

PIRLS betyder ”Progress in International Reading Literacy Study”. Den har undersökt läsförmågan bland elever som går i åk 4. PIRLS har genomförts två gånger tidigare, 2001 och 2006. TIMSS står för ”Trends in International Mathematics and Science Study”. TIMSS har undersökt kunskaperna i matematik och naturvetenskap bland elever som går i åk 4 och åk 8. Undersökningarna har gjorts i omkring 50 länder.

Resultaten för den svenska skolan är nedslående. Skolverket sammanfattar:

• ”Läsning årskurs 4. Resultatet har försämrats ytterligare sedan 2006 men ligger fortfarande över EU/OECD-genomsnittet. 2001 presterade eleverna i topp.
• Matematik årskurs 4. Resultatet ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.
• Naturvetenskap årskurs 4. Resultatet har förbättrats sedan 2007 och ligger över EU/OECD-genomsnittet. Det är första gången vi ser en resultatförbättring i de internationella undersökningarna sedan början av 2000-talet.
• Matematik årskurs 8. Resultatet har försämrats ytterligare sedan förra mätningen 2007 och ligger under EU/OECD-genomsnittet.
• Naturvetenskap årskurs 8. Resultaten ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.”

Sverige är ett av få länder som har försämrat sina resultat under perioden. (Undantag NO åk 4.) Och det går inte att skylla på att proven är felaktigt konstruerade. Skolverket slår fast:

”Sammanfattningsvis kan sägas att PIRLS på det hela taget stämmer överens med den svenska skolans sätt att betrakta läsande och mäta det i tidiga skolår.”

PIRLS 2011 visar att svenska fjärdeklassare fortfarande läser bra jämfört med andra länder. Om man tränger lite djupare in i statistiken, så ser man emellertid att det är färre elever som presterar på de bästa nivåerna. Det beror främst på att eleverna har blivit sämre på att läsa faktatexter. Det är fortfarande så att flickor läser bättre än pojkar, men å andra sidan har flickornas resultat försämrats mer än pojkarnas.

Förra gången som TIMMS-undersökningen gjordes så gick de elever, som nu går i åk 8, i åk 4. Det gör att det är möjligt att jämföra kunskapsutvecklingen hos dessa elever. Det visar sig att svenska elever lär sig mindre mellan årskurs 4 och 8 än elever i andra länder.

TIMMS-undersökningen visar också att elevernas intresse för matematik och naturvetenskap är stort i åk 4, men svagt i åk 8. Elever går från att se matte/NO som roliga ämnen till att se dem som tråkiga.

Hur man än vrider och vänder på statistiken så är den en oroväckande läsning. Så oroväckande att Maria Stockhaus, som är ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) beredning för utbildningsfrågor, känner sig nödd att säga (källa):

”… de som vill använda undersökningarna för att måla den svenska skolan i svarta färger gör den enorm otjänst.”

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) håller inte med. Han pekar ut matematik som det stora krisämnet i svensk skola. Björklund vill att regeringen ska införa mer matematik.

Jag har svårt att se detta. Det är inte bara det att jag tycker att ”respekten” för och betoningen av matteämnet är betydligt överdriven. Redan nu har de svenska eleverna oerhört mycket matte. Jag har roat mig med att räkna ut hur mycket matte eleverna i Vänersborg har mellan åk 1 och åk 6. De har haft 180 min i veckan i snitt från åk 1 till 6. Det är 35 veckor per läsår. 35 veckor i varje årskurs i 6 år multiplicerat med 180 min i veckan är lika med 37.800 min. Eleverna har alltså haft 630 timmar matte innan de börjar högstadiet. För lite tid? Nej. Det är inte fel på tiden. Jag är övertygad om att en analys (som borde göras inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet) skulle visa att det är något fundamentalt fel på undervisningen.

Jag håller alltså varken med Jan Björklund eller Maria Stockhaus. Naturligtvis måste resultaten analyseras och debatteras. Den försämrade läskunnigheten är dock det stora problemet. Riksdagsman Jabar Amin (MP) skriver (här):

”Försämrad läskunnighet får konsekvenser för mycket mer än skolämnet svenska. Det innebär minskad förmåga att dra slutsatser eller läsa mellan raderna, något som drabbar också matematikämnet eller samhällskunskapen. Metaforer och bildspråk blir allt svårare för väldigt många. Läsning påverkar till exempel minnet, uppmärksamhet, förmågan till abstrakt tänkande, användning och förståelse av faktainformation samt beslutsfattande och självständigt kritiskt tänkande.”

Klockrent.

Den svenska skolan skiljer sig också på ett annat sätt från många andra länders skolor. Det visar undersökningarna återigen. Elever med välutbildade föräldrar presterar bättre än elever som har föräldrar med lägre utbildning. Skillnaderna gäller både läsning och matematik och naturvetenskap. Den svenska skolan lyckas inte kompensera för elevernas olika bakgrund.

Det är oerhört allvarligt.

Vad beror då de allt sämre resultaten för den svenska skolan på? Både PIRLS och TIMMS kan ge ledtrådar till en förklaring.

Jag har tidigare i denna blogg, t ex i ett av mina senare inlägg, framhållit undervisningens betydelse för elevers lärande och utveckling (vem skulle kunna säga emot det?). I både PIRLS och TIMMS framgår det att svenska lärare är minst nöjda med sina arbetsvillkor och nära hälften av de svenska lärarna känner sig stressade. Skolverket skriver:

”Flera av de svenska lärarna är varken nöjda med sitt yrkesval eller med arbetsvillkoren. Svenska lärare är mindre nöjda med sitt yrkesval och med arbetsvillkoren än sina kollegor i EU/OECD-länderna. Den bild som framträder i svaren är oroväckande och bekräftas i viss mån av andra undersökningar.”

I en nyligen genomförd undersökning av Skolverket funderar 30% av lärarna att allvarligt byta yrke. 17% gör det också varje år. Allt medan lärarutbildningarna misslyckas att rekrytera studenter…

Allt beror naturligtvis på att lärarna får syssla med så mycket annat än undervisning. Det ska vaktas i korridorerna, skrivas omdömen och åtgärdsprogram, organiseras kvarsittningar, frånvarorapporter ska gås igenom, det ska talas med kuratorn, städas undan i salen, dokumenteras, städas i kök och personalrum, samlas in skåpsnycklar osv.

Vem vill vara eller bli lärare om undervisningen blir en bisak?

Även rektorernas pedagogiska ledarskap har stor betydelse för elevprestationer. Skolverket skriver i samband med undersökningarna:

”Framgångsfaktorer för ett gott ledarskap i skolan är att rektorn har god kännedom om skolans dagliga arbete, är tydlig och aktiv i sitt pedagogiska ledarskap, förmår kommunicera och förankra skolans mål på ett tydligt sätt, samt fokuserar på elevprestationer och undervisningsstrategier genom bland annat uppmuntran av och delaktighet i lärarnas arbete, utveckling, planering och utvärdering av undervisningen. En framgångsrik rektor förmår också fördela resurserna där de bäst behövs för att uppnå undervisningsmålen och lyckas etablera mål och förväntningar i organisationen.”

I PIRLS står det:

”Rektorer som själva har en lärarbakgrund och som är förmögna att ta ansvar för att stödja sina lärares pedagogiska utveckling är därför betydelsefulla.”

Det står också:

”Jämfört med EU/OECD-länderna tyder TIMSS på vissa brister i det pedagogiska ledarskapet.”

Det här har två sidor, dels finns det brister i rektorernas kompetens (i många fall är de t ex inte behöriga att undervisa på det stadium de chefar över), dels saknar svenska rektorer ofta tillräckligt med resurser och stödfunktioner för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. I Arbetsmiljöverkets senaste rapport beskrivs rektorernas arbetsbelastning så hög att det finns risk för ohälsa. Precis som för lärarna…

Den tredje förklaringen till den svenska skolans dåliga resultat beskrivs av nationalekonomen Jonas Vlachos på följande sätt (källa):

”Detta beror både på att huvudmännen på grund av geografiska och temporala externa effekter har begränsade incitament att satsa på utbildning … och på att kompetensen i utbildningsfrågor på kommunal nivå är ytterst varierad.”

Som jag ser det, så måste den svenska skolan förändras på tre sätt:

• låt lärarna koncentrera sig på att undervisa och att utveckla undervisningen.
• se till att rektorerna har rätt kompetens.
• förstatliga skolan.