Arkiv
BUN (3): Medborgardialog, demokrati och Mulltorp
Vänersborgs kommundirektör Ove Thörnkvist skrev så här i sin blogg förra veckan:
”Vi behöver stärka vårt varumärke som kommun. Vi behöver förbättra vårat rykte.
Vi behöver bli bättre i bemötandefrågor. Mellan våra politiker, mellan tjänstemän och inte minst mot våra gäster/besökare och invånare.”
Kommundirektören har naturligtvis helt rätt. Visst behöver Vänersborg förbättra sitt rykte, visst behöver Vänersborg bli bättre i bemötandefrågor…
På BUN hade vi i måndags besök av Ronny Irekvist. Ronny är utvecklingsledare i kommunen. Han berättade mycket engagerat och inspirerande om medborgardialog och demokrati. Han visade exempel från hela världen, men även från Sverige, hur kommuner och städer genom framför allt webbaserade lösningar för ut frågorna till medborgarna.
Anledningen till det här nyvaknade demokratiintresset beror naturligtvis på att medborgarinflytandet och demokratin under Lars-Göran Ljunggrens (S) och Bosse Carlssons (C) ledning under den senaste mandatperioden har varit lika med noll. Botten slogs när kommunfullmäktige röstade nej till folkomröstning om arenan och dito om Huvudnässkolans framtid. Då slöt sig dessutom betongpartierna samman och det var bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som stod upp för demokratin.
Under S+C-tiden undersökte också Statistiska centralbyrån, SCB, vid två tillfällen vänersborgarnas syn på kommunen i en så kallad Medborgarundersökning. Den 16 dec 2009 skrev ovan nämnde Ronny Irekvist i en tjänsteskrivelse så här om denna undersökning:
”I Vänersborg lämnar 65 % av invånarna ett lågt värde över hur nöjda de är med möjligheten att påverka kommunala beslut. Värdena är inte bara låga – de har också sjunkit. I Vänersborg är det framför allt faktorerna förtroende och påverkan som bör uppmärksammas. De faktorerna har fått lågt betygsindex och har stor påverkan på helhetsbetyget Nöjd-Inflytande-Index.
Kommunalpolitiskt nöjdhetsindex rankar Vänersborg på plats 49 av 53 studerade kommuner (medborgarna nöjda med demokratin, servicen och kommunstyrelsen).”
Efter denna undersökning bestämde betongpartierna att hoppa av sådana här undersökningar i framtiden…
Istället visade vänersborgarna i valet 2010, på ett mycket kraftfullt sätt, vad de tyckte om det politiska styret! De röstade bort S och C! (Det fanns säkert en och annan sosse som tyckte att man skulle hoppa över sådana här val i framtiden…)
Så nu är allt upplagt för en ny era av medborgarinflytande och demokrati i Vänersborg? Alla verkar ju dra åt samma håll. Det tycks också så när vi läser dagens TTELA.
Eller?
Tja, det är väl en sak att vara för demokrati inför ett val och en helt annan efter… Det är också en sak att vara för demokrati i teorin och en annan i praktiken…
Den borgerliga mini-alliansen tillsammans med de gamla makthavarna i S och C började ju som bekant med att utmanövrera ”uppstickarna” från V, MP och VfP från alla betalda ordförandeposter (1:a och 2:a vice ordförande). Det var ingen bra början. Det var dålig respekt för väljarna!
Demokratin och medborgarinflytande sattes direkt åt sidan!
Kanske var det detta som kommundirektören tänkte på när han bloggade om att Vänersborg behöver förbättra sitt rykte, behöver bli bättre i bemötandefrågor…?
Det har fortsatt. Och det pågår just nu.
Kommunen tänker köra över de boende i Blåsut och bygga i områdets sista skogsdunge. (Läs mer här.) Det är inte tal om att lyssna eller ta hänsyn till de boende. Här pratar vi överkörning.
Lärarna blir överkörda och blir tvingade att använda stämpelklocka (”Stämpelklockan” och ”Det luktar medeltid i Vänersborg”). Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. Och visa sin makt.
I Väne Ryr har fortfarande inte besvikelsen lagt sig över hanteringen av nedläggningen av skolan… (Har den lagt sig i centrum över hanteringen av Huvudnässkolan?)
BUN:s politiker fick nyligen en inbjudan från föräldraföreningen i Mulltorp. Föräldraföreningen tänkte arrangera ett möte om Mulltorps skolas framtid. Föräldrar och elever undrar nämligen vad som ska hända med skolan i framtiden. Föräldrarnas farhågor är att Mulltorp ska gå samma öde till mötes som i Väne Ryr.
När BUN i måndags bestämde sig för att arbeta vidare med medborgardialog och demokratifrågor (och faktiskt blev Vänsterpartiet och Miljöpartiet inbjudna att delta i en särskild ”demokratigrupp”!) tycktes svaret på inbjudan från Mulltorp vara givet.
Men se, det var det inte.
Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna, dvs betongpartierna, tackade gemensamt nej till inbjudan! Ja, ni läste rätt. Det är skillnad på teori och praktik.
När betongpartierna skulle förklara sitt nej på nämnden, så hörde vi argument som:
”Vi vill inte föra en dialog med enbart Mulltorp.”
”I en dialog är det viktigt att man vill lyssna på varandra.”
”Vi vill inte hamna i en gisslansituation.”
”Barn- och Ungdomsnämnden äger frågan.”
”Det får inte vara så att de som skriker högst blir lyssnade på.”
”De vill inte ha dialog, de vill bara säga att deras skola är viktig.”
Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Centerpartiet åkte till Mulltorp!
Mötet var igår kväll (tisdag). Det var ett bra och givande möte, och då tror jag att jag pratar för alla politiker som var närvarande, dvs V, MP, VfP och faktiskt C. Och jag tror, i varje fall hoppas jag det, att de omkring 70 i ”publiken” också tyckte detsamma. (När det gäller sakfrågan om Mulltorps skolas framtid återkommer jag vid ett senare tillfälle.)
Men inte nog med det. Vi är några politiker i Barn- och Ungdomsnämnden som bloggar. Det är ett led i att föra ut aktuella frågor till invånarna. Igår skrev Marika Isetorp i sin blogg:
”Nu har vi äntligen haft ett första möte i Barn- och ungdomsnämnden efter det långa sommaruppehållet. Efter mötet blev jag tillsagd att jag inte får skriva om mötet på min blogg förrän protokollet är justerat. Och då måste jag först läsa i protokollet vad jag får berätta! Jag fick också veta att om media tar kontakt med mig och frågar vad som beslutats på mötet får jag inte svara utan måste hänvisa till ordförande, som är den enda som får uttala sig innan protokollet är justerat och vi andra vet vad vi får säga! (Det kunde till exempel bli felskrivet i protokollet och när det blivit justerat är det den nya sanningen och jag skulle farit med osanning om jag hunnit säga sanningen.) Jag krävde att få se en skriven lag min tystnadsplikt men då tog personerna i fråga tillbaka sina ord.
Det här var något som sades till Marika Isetorp, det sades inte högt eller till mig och Magnus Bäckström (Magnus blogg). Om det var så, och det finns väl ingen anledning att tro att Marika Isetorp inte pratar sanning, så är det allvarligt. Det är, som jag ser det, ett sätt att försöka sätta munkavle på en politiker. Det är ett försök att begränsa yttrandefriheten och demokratin.
Det är skillnad på teori och praktik. Fortfarande.
Kan inte låta bli en sista fundering.
När jag läser ovanstående argument (citaten alltså, läs dem gärna en gång till) mot att inte åka till Mulltorp, så tänker jag: hur kan presidiet, dvs ordförande Lena (M), 1:e vice Joacim (S) och 2:e vice Orvar (KD), då ha ett enskilt möte med IFK Vänersborg? Som de faktiskt hade härom veckan.
Här förde presidiet diskussioner med endast en av kommunens föreningar. Inget protokoll fördes, inga minnesanteckningar diariefördes, ingen utomstående vet överhuvudtaget vad som sades.
Det är svårt att se logiken i betongpartiernas inställning till medborgardialog och demokrati.
Ser ni den? Finns den?
.
PS. Om ni undrar så säger rapporterna från mötet med IFK att det hölls i god anda. Det verkar dock inte som Stig Bertilsson fick reda på att, som ett led i en besparingsåtgärd, isen i arenan kanske ska spolas senare nästa höst…
PPS. Centerpartiet går ut med att under deras tid i styret, dvs förra mandatperioden när de styrde med S, inte lade ner några skolor. De glömde Sundals Ryr och Huvudnässkolan…
BUN (2): Vad är statligt reglerat och vad är inte?
I mitt förra blogginlägg skrev jag om några ärenden som ska behandlas på kommande sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden på måndag. (Se här.) Det finns ytterligare ett ärende som tilldrar sig mitt intresse.
Det är ärendet om:
”Hjärt-, lungräddning och livräddande insatser på barn samt utbildning för förvaltningens personal.”
Det liggande beslutsförslaget går ut på att lärarpersonalen ska gå på utbildning, varav några ska utbildas till instruktörer. Ett antal elever ska också utbildas till så kallade barninstruktörer. Och när dessa är färdigutbildade ska samtliga elever i grundskolan utbildas i hjärt- och lungräddning samt livräddande insatser (=HLR). Den utbildningen beräknas ta 4 timmar.
Hjärt-, lungräddning och livräddande insatser är viktiga saker. Det är naturligtvis önskvärt att varenda människa behärskade detta.
Det liggande förslaget är emellertid inte i överensstämmelse med de lagar och förordningar som reglerar skolans verksamhet.
Skolan styrs av Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. Dessa kallas tillsammans skolans styrdokument. De är beslutade av Sveriges riksdag och regering.
Staten har gett rektorer och lärare ett uppdrag. Skolhuvudmannens, dvs kommunens, uppgift är att möjliggöra för skolan att fullgöra detta uppdrag.
I den nya läroplanen som gäller från den 1 juli i år definieras ett centralt innehåll i varje ämne. Detta innehåll måste behandlas i undervisningen. Det är mycket viktigt att konstatera, och förstå, att ingen annan än staten bestämmer vad som ska ingå i undervisningen. Ska något annat utöver det centrala innehållet också ingå, så är det den enskilde ämnesläraren, och ingen annan, som avgör det.
Det står inte i styrdokumenten hur lång tid som ska läggas på varje moment i det centrala innehållet. Detta avgör den enskilde läraren och ingen annan.
Den tid som eleverna ska ha sammanlagt i de olika ämnena är däremot reglerad – av staten. Eleverna har en garanterad timtid. I styrdokumenten anges en lägsta nivå. Vänersborgs kommun har valt att lägga sig på denna minimitid. Styrdokumenten ger annars kommunen möjlighet att ge eleverna mer undervisning på ett läsår.
Eftersom staten anser att denna minimitid krävs för att det centrala innehållet ska hinna behandlas i varje ämne, innebär Vänersborgs beslut att det inte ryms något annat i elevtiden än det centrala innehållet.
Sammanfattningsvis. Det är staten som bestämmer vad lärarna ska undervisa om och det är läraren som avgör hur länge varje moment ska behandlas.
Det förslag som ligger är därför inte i överensstämmelse med de styrdokument som styr och bestämmer skolans verksamhet. Det är inte möjligt för huvudmannen, kommunen, att fatta beslut om utbildning av barninstruktörer eller att starta en utbildning för alla elever i hjärt-, lungräddning och livräddande insatser. Kommunen disponerar inte elevernas tid.
Nu är det emellertid så att i ämnet Idrott och Hälsa ingår HLR i det centrala innehållet för åk 7-9. Det står i ämnets kursplan under rubriken Hälsa och livsstil: ”Första hjälpen och hjärt- och lungräddning.”
Lärarna i Idrott och Hälsa är alltså av staten ålagda att undervisa om HLR. Det innebär annorlunda uttryckt också att om eleverna ska utbildas inom ramen för elevtiden så måste detta ske i åk 7-9 på Idrottslektioner. Det är enbart här hjärt- och lungräddning återfinns som centralt innehåll.
Det liggande förslaget måste omarbetas så att det överensstämmer med de lagar och förordningar som reglerar skolans verksamhet.
Utgångspunkterna måste då vara följande:
- Huvudmannen kan erbjuda lärarna i ämnet Idrott och Hälsa en kompetensutveckling i HLR så att de kan ge eleverna den undervisning som återfinns i det centrala innehållet. Även i övrigt måste förslaget ha formen som ett erbjudande. Det är fortfarande så att det är den enskilde idrottsläraren som bestämmer hur mycket tid som krävs för undervisning för detta centrala innehåll.
- Vill kommunen att samtliga lärare ska ha kompetensutveckling i HLR måste även detta ha formen av ett erbjudande. I LGR 11 under 2.8 Rektors ansvar står det tydligt att det är rektorn som har ansvaret för att ”personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter”. Huvudmannens uppgift är enligt Skollagen helt enkelt, 34 §, att ”se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till kompetensutveckling.”
Det är viktigt att vi i politikerrollen inser var gränserna går för vad vi som huvudman bestämmer och vad som är statligt reglerat. Skolan är en av staten synnerligen reglerad verksamhet. Skolan regleras inte bara av lagar och förordningar, den har också statligt bestämda mål.
Därför kommer jag att yrka att det liggande förslaget återremitteras och utreds ytterligare så att ett förslag kan läggas fram som är i överensstämmelse med de lagar och förordningar som reglerar skolans verksamhet.
.
PS. Jag har tidigare försökt bena upp ansvarsområdena inom skolan:
Inför BUN:s sammanträde nästa måndag (1)
Det drar ihop sig till Barn- och Ungdomsnämndssammanträde igen. Äntligen skulle nog många säga. Det har ju hänt en del sedan sist, sedan det förra sammanträdet den 16 maj!
Det är inte bara arenan som har slukat pengar, i kapitaltjänst- och driftskostnader. Ungefär 10,2 miljoner har arenan kostat sedan det förra sammanträdet. Även advokaterna nere i Malmö har fått betalt – oklart dock för vad. Ingenting tycks ju hända. Inga domstolsförhandlingar har hållits, inte ens den muntliga förberedelsen gick av stapeln. Enligt ttela har advokaterna Lindahl nu kostat 5,2 miljoner kr. Dagen efter att ttela skrev om detta, så damp det förresten ner något på kommunens skrivbord. Vad det var, det är dock lika oklart… Det sekretesstämplades… Det var däremot klart…
På grundskolans område har det nya läsåret börjat. Och även här har det hänt en del. Det finns en skola mindre, Väne Ryr, än förra gången nämnden hade sammanträde. …fast inte nämnden har bestämt det. Och det finns en ny. Eller rättare sagt, en ny byggnad som ersätter en gammal. Det är naturligtvis Torpaskolan. Men det bestämde nämnden en gång, dock utan att se ritningarna innan.
I slutet av förra veckan kom handlingarna ut inför nämndens sammanträde. Det är ingen direkt uppseendeväckande dagordning. Inget om arenan, inget om Väne Ryr, inget om Torpaskolan.
Det finns dock några andra saker. Så klart.
I februari 2010 lämnades två snarlika motioner in till kommunfullmäktige. Den ena motionen lämnade in av James Bucci, Vänsterpartiet, och den andra av Gunnar Lidell, Astrid Karlsson-Björkman och Henrik Josten, alla från moderaterna.
Motionerna har nu ”legat till sig”, dvs inget har hänt. Sånt händer rätt som det är i en kommun av typ Vänersborgs typ, dvs när man inte vill ta tag i en fråga som kanske är känslig på något sätt. Då kan motioner, förslag etc gömmas undan ett tag, t ex under alla sekretessbelagda pappershögar på något skrivbord. Nu har dock motionerna grävts fram.
Båda motionerna handlar om att kommunfullmäktige ska initiera en utredning och granskning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har orsakat Vänersborg skada i samband med att arenan byggdes. Så uttrycker sig moderaterna i sin motion. Bucci talar istället för ”skada”, om brott mot lagar och reglementen.
Kommunfullmäktige remitterade motionerna till Barn- och Ungdomsnämnden. Nästa måndag ska BUN avge ett yttrande.
I förslaget till beslut står det:
”Barn och ungdomsnämnden beslutar att ställa sig positiva till att, om behov fortfarande anses föreligga, en utredning i enlighet med motionen genomförs samt att föreslå kommunstyrelsen att denna utredning i så fall sker på initiativ av kommunstyrelsen och att en extern konsult anlitas för uppdraget.”
Det är ett beslutsförslag som inte är helt bra. Bisatsen ”om behov fortfarande anses föreligga” betyder ju att ansvarsfrågan skulle kunna avgöras utan en utredning. Men det är ju precis det en utredning måste utreda och komma fram till! Är någon ansvarig och i så fall vem?
Sedan måste ordet ”kommunstyrelsen” i beslutet bytas ut mot ”kommunfullmäktige”. Anser jag. Jag undrar också över ordvalet ”på initiativ av”. Initiativet är väl motionerna? Och bifall till motionerna betyder att kommunfullmäktige ger ett uppdrag till kommunstyrelsen att tillsätta en utredning. Som en extern konsult bör göra. Här håller jag med. (Bara det inte blir Lindahls i Malmö…)
Det känns väl för övrigt som att behov föreligger av en sådan utredning… Eller? En viktig del av en sådan här utredning har ju också påbörjats, jag nämnde den i min förra blogg, av Claire Melin och Andreas Billock. De har ställt ett stort antal viktiga och avgörande frågor, frågor som fortfarande inte har besvarats… Det kan nog en utredning göra.
En motion skriven av Magnus Kesselmark (V) har också lämnats in. Även den ska behandlas på nästa veckas sammanträde.
Magnus skriver:
”I Vänersborgs tätort finns idag inga möjligheter att utöva några av disciplinerna (i friidrott; min anm), och skolornas undervisning i idrott och hälsa får uppenbarligen friidrotterna stå tillbaka, vilket är tragiskt. Dessutom gavs lösa löften i och med att arenan beslutades att allehanda idrottsanläggningar i området skulle anläggas.”
Magnus vill att kommunen ska utreda hur en sådan anläggning kan planeras inom tätorten. Han vill i slutändan naturligtvis ha en sådan anläggning.
Det finns bara en anläggning för friidrott i kommunen. Den ligger i Frändefors och den är för övrigt i stort behov av en upprustning. (Just nu är det t ex så blött på Frendevi i Frändefors, att det inte går att idrotta där överhuvud taget. Vattnet rinner inte bort – en dränering är nödvändig!) Det anläggning som fanns på Vänersvallen togs bort i samband med att fotbollsplanen gjordes om. Det här var i sin tur en följd av att arenan byggdes på, och ”åt upp”, två fotbollsplaner.
När friidrottsmöjligheterna togs bort från Vänersvallen var löftet att en ny anläggning skulle placeras öster om arenan. På grund av den katastrofala kostnadsutvecklingen för arenan, lades friidrotten på is! I både bokstavlig och bildlig bemärkelse, faktiskt.
I beslutsförslaget står det:
”Barn och ungdomsnämnden beslutar att föreslå kommunfullmäktige att ge uppdrag till
barn och ungdomsnämnden om att utreda förutsättningarna för en satsning på spontanidrott och friidrott och att kommunfullmäktige i sitt direktiv för utredningen också klargör hur finansiering ska ske alternativt vilka ramar som begränsar uppdraget.”
Hur finansiering ska ske… Ja, det kan man fråga sig. Visst behöver vi en anläggning för friidrott i Vänersborgs tätort, och visst måste anläggningen i Frändefors rustas upp, och visst behöver skola och förskola mer resurser, och visst behöver…
Tänk när en framträdande socialdemokrat fällde följande i yttrande i fullmäktige i samband med arenabeslutet:
”men varför välja när vi ser möjligheter att göra alltihop?”
Tack vare arenaskandalen kan Vänersborg snart inte välja att göra någonting! (Toppskandalen förbättrade ju inte heller kommunens ekonomiska läge. Läs senaste nytt om Toppskandalen, som bara tycks växa i omfattning, på Buccis blogg!)
Kommunen måste inte bara tillsätta en utredning om huruvida förtroendevalda, anställda och/eller anlitade konsulter har orsakat Vänersborg skada eller brutit mot lagar eller reglementen (enligt motionerna ovan) – kommunen måste också tillsätta en utredning om vad vi ska ha arenan till och hur ägandestrukturen ska se ut: Allt med syftet att minimera de ekonomiska skadeverkningarna! Det bästa vore antagligen att kommunen kunde sälja arenan – och använda pengarna till vård, skola och omsorg.
Och en anläggning för friidrott.
.
PS. För övrigt ringde en förälder från ”tätorten” idag. Han ville att barnet skulle gå på Dalboskolan (som ligger bredvid Frendevi) – i stället för på den centrala skolenheten. Han undrade om skolskjuts… Nä, se det får föräldern ordna och betala själv. Konkurrens på lika villkor eller…?
Stämpelklockan
När jag fick mitt första sommarjobb 1968, så fick jag ett alldeles eget kort. Det var stort. Det var ett stämpelkort. Det skulle tryckas ner i en stor, otymplig och gröngrå apparat med en klocka på. När man kom till jobbet. Och när man gick hem.
Det var viktigt att man stämplade. Man fick lön för hur länge man arbetade. Varenda minut var viktig. Väntade man en extra minut när man skulle gå hem kunde det till och med hända att det blev en ny ”period”. Då vann man 6 minuter! Och fick högre lön.
Man fick lön beroende på hur länge man hade varit på arbetsplatsen. Inte på vad man gjorde när man arbetade, inte utifrån resultatet – om man överhuvudtaget arbetade… Det är klart att ens närmaste chef ”jagade” en. Det gjorde även äldre arbetskompisar (de fast anställda), ofta för att själv kunna ta en paus när vi sommarjobbare arbetade. Men betalt fick jag, oavsett vad jag gjorde – bara jag hade stämplat.
Arbetsgivaren ville ha kontroll över tiden. Tiden var viktigare än allt annat.
Det var på 1960- och 1970-talen. Nu är det andra tider. Nu är det moderna tider.
Nu ska man använda elektroniska stämpelur!
Vänersborg är först i landet med att införa elektroniska stämpelklockor för lärare. Det är viktigt för Vänersborgs kommun att som arbetsgivare ha kontroll över de anställdas tid. Vad du gör är inte så viktigt, bara du är på din arbetsplats.
Det är intressant att Vänersborgs kommun tycker att det är så viktigt att räkna minuter. Det kommunala arbetssättet är ju målstyrt, och syftet med det är naturligtvis att resultatet ska bli bättre. Det man gör ska målformuleras utifrån detta perspektiv och resultatet ska sedan analyseras. I kommunen använder man sig av RA-planer för ändamålet.
Och då kan man undra, på vilket sätt anser Vänersborgs kommun att resultatet i skolan ska bli bättre med stämpelklockan?
Lärarna gillar inte stämpelklockan. ”Lärarna rasar mot stämpelklockan!” kan vi läsa i torsdagens nummer av TTELA.
Vem har fattat beslutet om stämpelklockan? Som allt annat i den här kommunen så är det inte så lätt att få reda på fakta. Den här gången är det inte hemligstämplat dock (wow!). Däremot är dokumenten ganska svårtolkade. Tycker jag. Vad tycker du? Så här har det gått till när den elektroniska stämpelklockan infördes för lärare och annan skolpersonal i Vänersborg.
Häng med! Det är intressant, inte bara ur stämpelklockeperspektiv, utan även hur beslut förbereds, förankras, förhandlas och fattas i Vänersborgs kommun – kanske en variant av, de för lärare kända, sk ”4 F:n”…
Det började någon gång på hösten 2008. Ett nytt PA-system, dvs ett personal- och löneadministrativt system, skulle köpas in till Vänersborgs kommun. En tjänstemannagrupp utarbetar en kravspecifikation. Systemet ska bland annat innehålla funktioner för lön, självservice, schema och löneöversyn.
Den 9 feb 2010 undertecknar Lars-Göran Ljunggren, den dåvarande kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, ett beslut att köpa in ett PA-system – från Logica Sverige AB. PA-systemet går under namnet Heroma.
Än så länge inget konstigt. Förutom att ingen dialog förs med personalorganisationerna (vad jag kan se)…
Den 24 mars 2010 är PA-systemet uppe som ärende i PFU (PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. I utskottet sitter enbart politiker. Under denna tid var Bengt Larson (S) ordförande och Anders Forsström (M) vice ordförande. Den här mandatperioden är det samma personer, men tvärtom.) Förhandlings- och lönecheferna informerar politikerna, under den underliga rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. I objektivitetens namn återger jag hela paragrafen.
”Konsekvenser av källrapportering
Med anledning av byte av PA-system informerar förhandlingschefen och lönechefen om behov av ställningstagande rörande självservice, närvaroregistrering samt möjlighet till självservice via extern PC för alla anställda.
Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Det som står här är viktigt. Det är dock svårtolkat. Cheferna, som informerar, anser att det finns ett ”behov av ställningstagande”. Vad går behovet ut på?, kan man undra. Vem har behov? Det framgår inte. Och vilket ”ställningstagande” finns det behov av? Antagligen vet alla inblandade i PFU vad behovet är, och vad ”ställningstagandet” måste innebära, men det står inte i protokollet! Och i denna värld är det protokoll som gäller. PFU gör inget ställningstagande!
Vad gör PFU då? Jo:
”Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Vad ställer sig PFU egentligen bakom? Jo, att ”arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan”! Vad som är ”arbetsgivarens uppfattning” – det framgår inte. Och därför kan inte heller något beslut om ”arbetsgivarens uppfattning” ha fattats under mötet. Naturligtvis. Det står det inte heller. Det står bara att denna uppfattning ska tas upp med personalorganisationerna.
Jag funderar också på vem som egentligen är ”arbetsgivaren” i det här sammanhanget, är det tjänstemännen eller politikerna?
Sedan förstår jag fortfarande inte rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. Vilka konsekvenser?
I samtal med förhandlingschef Kenth Johansson får jag reda på att PFU visste vad allt handlade om redan nu, men att PFU inte kan fatta beslut förrän efter MBL med de fackliga organisationerna. Därav den ”kryptiska skrivningen”.
Det är troligtvis mycket som behandlas och sägs på detta möte, som inte står i protokollet. Men som sagt – det är protokoll som räknas…
En månad senare, den 20 april 2010, är det dags för samverkan (MBL) i centrala samverkansgruppen (=CSG). Tjänstemännen träffar lärarorganisationerna.
Jag citerar protokollet, hela punkten:
”Byte PA-system
Vänersborgs kommun håller för närvarande på att upphandla ett nytt PA-system. Pernilla Norberg och Kenth Johansson redovisade tre viktiga funktioner i det kommande systemet som berör de anställda;
1. Alla anställda skall kunna utföra självservice (källrapportering) dvs den anställde själv rapporterar in ledigheter, semestrar mm.
2. Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.
3. Det kommer att finnas möjligheter till självservice via en extern PC.
De fackliga organisationerna uttryckte oro för att självservicen kan medföra ökad belastning på de anställda då registreringen tar tid.
Eftersom systemet kommer att införas successivt behöver processen fortsättningsvis följas i centrala samverkansgruppen.”
Här talas klartext. Detta är alltså ”arbetsgivarens uppfattning”! Det som arbetsgivaren har kommit överens med sig själv om och beslutat kring, fast inte beslutat på riktigt, och därför inte står i något protokoll, eftersom det måste MBL:as först, vilket sker nu.
”Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.”
Stämpelklocka ska införas! Men fortfarande har inget beslut tagits av politikerna i PFU. Det kan ske nu, efter förhandlingen med lärarfacken.
Förhandling och förhandling förresten, det är ju mest en formalitet. Arbetsgivaren informerar, sedan kör man! Oavsett vad facken säger. Och facken sa inte så mycket.
Facken ”uttrycker oro”… Inget mer. Här gick tåget enligt förhandlingschef Kenth Johansson. Här kunde lärarfacken förklarat sig oeniga och begärt central förhandling. Så skedde inte.
LR:s (=Lärarnas Riksförbund) representant skriver om mötet nu efteråt:
”Det kom som en chock att det fanns sådana tankar. Visste inte annat att säga just för stunden. Det utlovades vidare information på CSG när man visste mer om hur det skulle fungera. Det sades inget om att det var beslutat på någon nivå att det skulle bli så.”
Stämmer detta är det intressant. ”Det utlovades vidare information”… ”…sades inget om att det var beslutat”…
LF:s (=Lärarförbundet) representant skriver:
”Vi har bollats mellan de olika grupperna, på FSG har de hänvisat till CSG och tvärtom och detta bollande fortsätter fortfarande, t.o.m de senaste mötena både på FSG och CSG innan lovet. Sedan hänvisar tjänstemännen till politikerna, vi kan inte ifrågasätta grundtanken i samverkan för det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen.”
Det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen. Har arbetstagarna hört det förut? Det låter allvarligt.
Tillbaka till kronologin.
Det var alltså samverkan (MBL) i CSG, den 20 april 2010. Nu är förhandlingarna klara, nu kan politikerna ta beslutet om stämpelklockan.
Nästa gång det händer något formellt är dock inte förrän den 20 oktober 2010. Ett halvår senare! Då är frågan återigen uppe i PFU.
Jag citerar som vanligt hela paragrafen.
”Heroma — nytt PA-lönesystem
Lönechefen informerar om införandet av det nya PA-lönesystemet. Bland annat informeras om innehåll och möjligheter med det nya systemet samt införandeplan. Lönechefen konstaterar att införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan.
Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras. Personal- och förhandlingsutskottet noterar att de fått fortlöpande information om genomförd upphandling och införandet av det nya PA-lönesystemet samt att det med anledning av utskottets ställningstagande vid sammanträdet 2010-03-24 finns anledning att tydliggöra utskottets uppfattning.
Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Rent formellt är detta beslutet om att införa stämpelklockan!
Vi tar beslutet en gång till:
”Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Jag har tidigare aldrig sett ett formellt beslutsprotokoll använda sig av ordet ”konstatera” när det fattas beslut! Ordet ”konstatera” betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”fastslå, bekräfta”
Nu vet jag varför jag aldrig har sett ordet ”konstatera” i samband med beslut. Ordet ”konstatera” betyder ju inte att något beslutas. Ordet ”konstatera” betyder att något redan är beslutat!
För detta talar också meningen (i samma paragraf) ”införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan”. Det finns redan en ”uppgjord plan” för att införa stämpelklockan. Och en ”uppgjord plan” torde vara beslutad. Före detta möte… Någonstans…
Och det har det inte gjorts. Fortfarande har inget beslut tagits om att införa stämpelklockan… Det är min tolkning. Jag förutsätter att arbetsgivarsidan bevisar att jag har fel.
För övrigt noterar jag att inga mål med stämpelklockan som medel sätts, överhuvudtaget finns inga motiveringar till någonting. Jo, förresten, det viktigaste är, enligt PFU:s beslut, ”att understödja processerna” i systemet. Det sägs alltså rakt ut: lärarna är till för systemet, och inte tvärtom.
Jag mailade följande till PFU:s nuvarande ordförande, tillika kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M):
”Vem har alltså beslutat att införa stämpelklockan? Och när? Jag skulle alltså vilja ha ett protokoll.”
Ordförande Forsström svarade:
”Enligt min uppfattning kan du läsa ut svaren på dina frågor i de handlingar som Kent Johansson har försett dig med.”
De handlingar som åsyftas är precis de, och inga andra, som jag redogjort för ovan.
Inom parantes. Jag skrev en gång till…
”Nu är det så Anders att jag inte frågade efter din uppfattning, utan jag vill ha ett dokument som visar det formella BESLUTET. Så jag väntar fortfarande på ett svar.”
Mailet har inte besvarats. Fast jag vet redan att det inte finns några andra dokument. Det sade förhandlingschef Kenth Johansson som jag pratade med efter min mailväxling med ordförande Forsström.
Tänk att Vänersborgs kommun skriver protokoll alternativt uttrycker sig så dåligt på själva mötet (vilket är en ordförandefråga) att det blir en tolkningsfråga vad som har hänt och sagts, man kan alltså ha olika uppfattningar om vad som har hänt, om vad som har beslutats, om något har beslutats…
Det är för bedrövligt.
Min tolkning av de dokument jag har fått, och som enligt Kenth Johansson är kompletta, är att det inte har fattats något beslut om att införa stämpelklocka – inte något beslut som fattats formellt riktigt.
För övrigt konstaterar jag att PFU på sitt sammanträde den 20 oktober 2010
”noterar att det finns en oro bland de anställda”
Naturligtvis beror oron på bristande information. Får löntagarna bara mer kunskap, så förstår även de alla goda intentioner och föresatser från arbetsgivaren…
Luktar det 1800-tal? Inte? 1500-tal då?
Frågan om stämpelklocka är inte riktigt slut än. Den 7 mars nu i år förhandlade arbetsgivaren med personalorganisationerna igen. Den här gången sattes det absolut tyngsta artilleriet in, kommundirektör Ove Thörnkvist deltog.
Jag citerar:
”Lärarförbunden har i centrala samverkansgruppen anmält sig oeniga med arbetsgivaren om informationen kring införandet av nya PA/lönesystemet, Heroma. Flera av förbundens medlemmar undrar över den nya funktionen
tidsregistrering som ingår i Heroma och om denna är anpassad till lärarnas avtal. Förbunden anser att medlemmarna inte har fått tillräcklig information om systemet och införandet av detta på enhetsnivå och hur detta påverkar lärarnas arbete.
Lärarförbunden föreslog en förbättrad informationsrutin i form av ”vanliga frågor” som kan finnas på intranätet som medlemmarna kan använda sig av.
Arbetsgivaren informerade om ett pågående arbete med en förbättrad hantering av årsarbetstid som tagits fram tillsammans med leverantören och som nu skall testas.
Lärarförbunden hade inget att erinra mot förslaget och parterna enades om följande steg i det fortsatta införandet av Heroma:
1. Att mer frekvent använda intranät eller motsvarande för informationsfrågor.
2. För lärare, reglerade enligt Bilaga M, sker driftstart av Självservice och tidsregistrering vid terminsstarten i augusti. Detta innebär en återgång till pappershantering av ledighetsansökningar och andra personalrapporter för de enheter som idag rapporterar dessa via systemet – Rapportera.”
Sedan införandet av stämpelklockan kommit till lärarnas och annan skolpersonals kännedom har det börjat mullra i leden…
Det är redan för sent. Stämpelklockan är redan beslutad. (Eller…?) Förhandlingen den 7 mars handlade bara om informationen kring stämpelklockan och dess införande.
Brev från Arbetsmiljöverket till BUN
I fredags damp det ner ett brev till kommunen från Arbetsmiljöverket. Det stod:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Det handlar om rektorernas arbetssituation i Vänersborg, en fråga som har hängt med i några år nu. Redan på hösten 2009 uppmärksammade nämligen Arbetsmiljöverket rektorernas höga arbetsbelastning. Sedan har den kommunala kvarnen malt långsamt. Inte mycket har hänt.
Den 24 maj, nu i år, gjorde Arbetsmiljöverket ett uppföljningsbesök i Vänersborg. Det
”framkom att vissa förändringar har gjorts i organisationen, bl.a. har ytterligare en verksamhetschef anställts och verksamheten har delats in i tre områden med var sin verksamhetschef.”
Det här är på gränsen.
Arbetsmiljöverket har tydligen vid sitt besök fått reda på att en tredje verksamhetschef har anställts. Kommunen ger därmed sken av att det här ska innebära att rektorerna kommer att få en bättre arbetssituation. Men så är ju inte fallet! Att det finns tre verksamhetschefer är bara ytterst tillfälligt. Redan till hösten ska en av de tre, Sjöbergh, inte längre vara verksamhetschef. Det ska bara finnas TVÅ stycken! Det här berättar tydligen inte kommunen.
Det är nog över gränsen.
Vid sitt besök får Arbetsmiljöverket också reda på att det pågår en
”diskussion kring hur det administrativa stödet ska organiseras, men ännu är inga beslut fattade.”
Och tänk, jag som trodde att hela rektorsorganisationen gjordes om just för att underlätta för rektorerna, t ex genom att ge rektorerna ett ökat administrativt stöd. (Sedan vet jag inte, om det är just administrativt stöd som rektorerna behöver…) Och så gör man om hela rektorsorganisationen utan att ha tänkt klart om rektorernas arbetssituation. Då undrar jag:
Varför har förvaltningschefen då gjort om rektorsorganisationen och sjösatt en helt ny?
I samband med detta skriver Arbetsmiljöverket:
”Arbetsmiljöverket bedömer att det är av största vikt att rektorernas uppdrag tydliggörs.”
Inte ens det har förvaltningen gjort. Ett litet tips är annars att läsa Skollagen, den nya alltså (den som började gälla i fredags!). I Skollagen så står det väldigt tydligt vilket uppdrag staten har gett rektorerna i Sveriges skolor.
Av brevet från Arbetsmiljöverket kan man utläsa vilka kommunens ”bortförklaringar” är till att det inte har hänt något speciellt på området.
”En försvårande faktor i sammanhanget som verksamhetscheferna påtalar, är att man har många skolor och förskolor och att barn- respektive elevantal varierar mycket mellan de olika förskolorna/ skolorna. Det gör det svårare att använda resurserna på ett optimalt sätt samt att få till en jämn fördelning mellan rektorerna.”
Läs gärna citatet en gång till.
Vad är det som cheferna inne på förvaltningen egentligen säger? Vad betyder ”få till en jämn fördelning mellan rektorerna”?
Det kan bara betyda en sak. Cheferna inne på förvaltningen anser att det finns rektorer som har för lite att göra!
Det stora problemet för förvaltningen tycks således vara, att få dessa rektorer som har för lite att göra, att hjälpa de som har för mycket.
Har cheferna inne på kommunhuset (långt från verksamheten) aldrig tänkt tanken, att det är rektorer som ”har för lite att göra” som kanske har lagom? Kanske har dessa rektorer till och med tid att besöka lektioner, prata med elever och personal och verkligen vara de pedagogiska ledare som de enligt Skollagen ska vara?
Arbetsmiljöverket avslutar sitt brev:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Sedan frågan om rektorernas höga arbetsbelastning aktualiserades på hösten 2009 har inte, mig veterligen, Barn- och Ungdomsnämnden vid ett enda tillfälle hanterat frågan i något beslutsärende. Jag har inte ens säker på att nämnden har getts adekvat information.
Arbetsmiljöverket påminner också kommunen i sitt brev:
”Arbetsgivaren ska, enligt 3 kap. 2 § första stycket arbetsmiljölagen, vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.”
Det tycks som om Arbetsmiljöverkets lilla påminnelse är befogad.
Kanske skulle Arbetsmiljöverket titta också på övrig personals och elevernas arbetssituation i Vänersborg… Minskade personalkostnader på 40 miljoner kronor i Vänersborgs grundskolor på de senaste 3 åren har nog satt sina spår…
PS. Tidigare inlägg om rektorns arbetssituation i Vänersborg:
Rektorn
Rektorn i Vänersborg
Huvudman: Vänersborgs kommun
BUN 16 maj: Väne Ryr (4)
Min fjärde och sista rapport från måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden kommer här. Den handlar om en fråga, Väne Ryr.
Rektorn, och verksamhetschefen, tog nyligen följande beslut:
”Elevers fördelning på skolor
Av organisatoriska skäl beslutas om förläggning av undervisning åk 1-6, för Väne Ryrs skolas elever, flyttas till Onsjöskolan. under läsåret 2011/2012. Områdesindelningen justeras under motsvarande period så, att dessa elever åk 1-6 övergår till Onsjöskolans upptagningsområde.”
Även fritids och förskoleklassen flyttas till Onsjöskolan.
Beslutet har lett till en smärre storm bland föräldrarna i Väne Ryr.
Vet alla var Väne Ryr ligger förresten? Jag bifogar en karta.
Det är 14 km mellan skolan i Väne Ryr och Onsjöskolan. Kartan ovan visar vägen. Notera att det är knappt 11 km till Skogshöjden i Trollhättan från Väne Ryr och faktiskt bara 15 km till Rimnersvallen i Uddevalla.
Det är klart att föräldrarna reagerar. Det är klart att det är tråkigt för samhället att bli av med sin skola. Det är klart att det är tråkigt att skolor läggs ner överhuvudtaget.
Som jag ser det får man dela upp frågan om Väne Ryrs skola i tre delar: 1) är det ett riktigt beslut?, 2) vem tog beslutet? och 3) fattades beslutet på rätt sätt?
Just nu går det 11 elever i F-3 på skolan i Väne Ryr. Tidigare har det gått flera elever i åk 4-6. Skolan drabbades förra året av diverse ”problem”. Det var problem bland eleverna. Skolan kunde inte lösa problemen. Några föräldrar hävdar att skolan inte gjorde allt för att lösa dem, skolan hävdar att den visst gjorde det, men att det inte gick att lösa. Problemen ledde till att ett antal föräldrar tog sina barn från skolan och flyttade dem till andra skolor.
Helt plötsligt minskade då antalet elever i åk 4-6. Redan i detta läge tog rektorn, en annan rektor än den som tog beslutet nu, beslutet att flytta de elever i 4-6 som var kvar till Onsjöskolan. Det gjordes försök innan flytten att undervisa mellanstadieeleverna i en grupp, alltså en 4-6-klass, men det blev inte så lyckat. Även här har skolledning och föräldrar olika synpunkter på orsakerna till detta.
Det har alltså varit en del konflikter på Väne Ryrs skola. Vad som har hänt och vems felet har varit råder det delade meningar om. Som ”utomstående” lekmannapolitiker kan jag bara konstatera att jag antagligen aldrig kommer att få reda på vilken version som är den riktiga. Å andra sidan, är inte dessa ”gamla” konflikter överspelade nu? Resultatet är att det just nu bara finns 11 elever på skolan. Nästa läsår blir det 12. Det är det som gäller.
Det är dyrt att bedriva undervisningen för 11 eller 12 elever. Det går faktiskt åt, inte bara en lärartjänst, utan lite till. Den ensamme läraren måste ju t ex ha rast någon gång på dagen. Det finns ingenstans i landet där lärartätheten är så hög.
Rektorn på Onsjö får betala de ”extra kostnaderna” för Väne Ryr med större klasser alternativt färre lärare på Onsjöskolan. Därför flyttar hon över eleverna och lärarna till Onsjöskolan. Då får eleverna på Onsjöskolan lika mycket lärarresurs som eleverna på Väne Ryr. Eleverna från Väne Ryr får naturligtvis mindre lärarresurs, men å andra sidan blir det rättvist om man jämför med de andra eleverna.
Rektorn har rätt att fatta ett sånt här beslut. Rektorn organiserar skolans verksamhet. Men det är en gråzon. Det är nämligen huvudmannen, dvs Barn- och Ungdomsnämnden, som ansvarar för lokaler och skolor. Rektor kan flytta verksamheten, men det är nämnden som lägger ner skolor.
Det kommer alltså inte att bedrivas någon undervisning i Väne Ryrs skola nästa läsår, men skolan är inte nedlagd. Fast det är den ju i praktiken…
Inom parantes. Precis så här är fallet också med Sundals Ryrs skola utanför Brålanda. Den skolan är inte nedlagd, men sedan 2 år tillbaka bedrivs det ingen undervisning där. Även i Sundals Ryr har rektor tagit beslutet. Inte nämnden.
Nu förstår alla, att de här förhållandena visar på en feg och handlingsoförmögen nämnd, en nämnd som inte vågar fatta några beslut om nedläggningar. Nämnden segar, fegar och drar på det. Men samtidigt behöver något göras – rektorerna får handla.
BUN:s ordförande Lena Eckerbom (M) säger i gårdagens TTELA:
”Jag hade bara önskat att vi politiker hade haft tillräcklig beslutskraft att ta det tidigare. … Det hade varit bättre och schystare mot förvaltningen om vi politiker hade tagit beslut om att stänga skolan samtidigt.”
Det är klart att beslutet om att inte bedriva verksamhet/nedläggning bör tas av politikerna. Men det har inte politikerna gjort. Ärendet har inte ens varit uppe i nämnden för beslut.
Vi i nämnden trodde att vi skulle fatta ett beslut i frågan. Många av oss hade t ex varit på ett föräldramöte i Väne Ryr tidigare under våren och träffat föräldrarna. Ordförande Lena sa då att nämnden skulle fatta ett beslut i frågan. Varför åkte vi politiker annars till Väne Ryr?
I måndags var frågan inte ett beslutsärende. Det var bara ett informationsärende. Så hade ordförande Lena bestämt, och då kunde nämnden inte fatta något beslut. Nämnden informerades om att rektorn redan hade fattat ett beslut. Åt oss. Nämnden stod inför fullbordat faktum.
Vad finns det att säga om hur beslutet gick till? Här skiljer sig föräldrarnas version från tjänstemännens. Igen. Vi fick igår höra tjänstemännens version. Flera (de flesta? alla?) av nämndens ledamöter hade läst föräldrarnas innan mötet.
Vi vet att möten mellan rektor/verksamhetschef och föräldrar har hållits, att hårda ord har fällts, att utredningar har efterlysts, att utredningar inte har gjorts osv.
Har det gått rätt till? Det är svårt att säga om rektor och förvaltningen har hanterat frågan rätt gentemot föräldrarna. Information och dialog kan alltid bli bättre, oavsett hur bra den har varit. Har formella fel begåtts? Jag kan inte se det.
Men det är klart. Frågor om nedläggningar av skolor drabbar människor på ett mycket personligt plan. I Väne Ryr finns det många som arbetar i Uddevalla. Dessa föräldrar ska nu köra sina barn till fritids i Onsjö, åka till Uddevalla – för att därefter göra samma resa på eftermiddagen. Det kan bli upp till 6 mil extra resande varje dag. Självklart är detta inte bra. En utredning skulle kanske ha gjorts för att se om det finns andra lösningar än att ”lägga ner” skolan i Väne Ryr.
Ledamöterna från Centerpartiet gick nästan i taket under diskussionen. De var mäkta upprörda. (Jag är inte ironiserande, jag uppskattar ett verkligt engagemang.) De ansåg att beslutet för det första borde ha fattats av politikerna, för det andra menade de att rektorn/verksamhetschefen fattade beslutet ”över huvudet” på föräldrarna. Centerpartiet vill ha kvar Väne Ryrs skola. Och för övrigt alla småskolor. Det är en viktig fråga för Centern.
Vad tycker en vänsterpartist? Det vet jag inte riktigt. Jag kan bara prata för mig själv. (Magnus och Kenny får väl blogga om sina åsikter.) Det är klart att det borde finnas en skola i Väne Ryr! MEN! Det går inte inte att bortse från att det bara går 11 elever på skolan.
Det går inte att ha en skola för bara 11 elever. Hur man än vrider och vänder på det, 11 elever är för lite.
Men beslutet om nedläggning borde naturligtvis ha fattats av politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden…
Barn- och ungdomsförvaltningen och LGR 11
En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas.
Alla rektorer och lärare måste följa läroplanen. I läroplanen beskrivs lärarens och skolans uppdrag. Där beskrivs också målen och riktlinjerna för arbetet samt den värdegrund som verksamheten ska vila på. (Om du vill veta mer om rektorns specifika uppdrag kan du läsa mer här.)
Från och med höstterminen börjar en ny läroplan att gälla. I grundskolan kallas den LGR 11. På samma gång träder en ny Skollag och Skolförordning i kraft.
Det är stora förändringar. Det är viktiga förändringar.
I Härnösand tycker man att förändringarna är så viktiga att alla som verkar inom skolan, även t ex vaktmästaren, ska vara väl bekanta med skolans värdegrund och uppdrag.
På skolkontoret i Härnösand säger man:
”Mycket annan skolutveckling får stå tillbaka till förmån för arbetet med skollag och läroplaner just nu. Men så får det vara – det här är grunden för verksamheten och vi vet att läroplanerna inte har styrt vårt arbete tillräckligt. Nu står det klart för alla vad det är som gäller, fokus ligger inte på vad vi vill och brukar göra utan på vad läroplanerna säger att vi ska göra.”
(Läs gärna citatet ovan en gång till innan du läser vidare.)
Vad gör Barn- och utbildningsförvaltningen i Vänersborg för att implementera den nya läroplanen, och hur kvalitetssäkras denna implementering?
Barn- och Ungdomsförvaltningen har skickat rektorerna på en endagskurs om de nya styrdokumenten. Några utvalda lärare på varje skola, så kallade nyckelpersoner, har också varit på en endagskurs, som Skolverket höll i.
Dessa nyckelpersoner ska sen utbilda sina kollegor. Bäst de vill höll jag på att säga. Barn- och ungdomsförvaltningens chefer följer inte upp eller kvalitetssäkrar något av det här.
I Vänersborgs Barn- och ungdomsförvaltning anser man nämligen att det finns viktigare saker än implementeringen av LGR 11. I Vänersborg har förvaltningen bestämt och ålagt lärarna att
- lära sig att använda skolans nya webbaserade tjänst för administration av elever, betyg etc – den sk lärplattformen
- utbildas i praktisk IT- och mediekompetens (PIM)
- gå en arbetslagsutbildning, FIRO (en utbildning grundad på en teori som utarbetades med utgångspunkt från grupper inom den amerikanska marinen i Koreakriget…)
- alla klassföreståndare i åk 7 ska gå en utbildning i EFFEKT-modellen (som går ut på att skapa ett nätverk mellan föräldrar i varje högstadieklass för att förhindra att deras ungdomar röker eller dricker).
Läroplanen då? Ja, det kanske blir tid över. Läroplanen får väl rektorer och lärare ordna på egen hand, det är väl inte Barn- och ungdomsförvaltningens sak. Eller?
Naturligtvis ska det vara tvärtom. Först ska resurser och tid avsättas till implementeringen av LGR 11 – sedan får vi se om det blir någon tid över till annat.
I Vänersborgs Barn- och utbildningsförvaltning frågas det sällan efter rektorernas eller lärarnas behov. I Vänersborgs Barn- och utbildningsförvaltning frågar man inte – man bestämmer. Sedan ålägger man alla att följa det som man har bestämt. (…trots att man ibland till och med saknar mandat att bestämma det man har bestämt…)
Det finns flera exempel på denna inställning, inte bara när det gäller prioriteringar av andra uppgifter än implementering av LGR 11.
Ett förslag på en ny rektorsorganisation har utarbetats. Rektorerna har inte deltagit i detta arbete, så inte heller lärarna. Barn- och ungdomsförvaltningen har helt på egen hand bestämt organisationen. Vem som ska sedan ska bli rektor på vilken skola, enligt förslaget från förvaltningen – det vet inte ens rektorerna själva. Naturligtvis vet inte heller lärarna det. Förvaltningen har inte frågat vilka synpunkter lärarna har. Och om lärarna ändå framför sina synpunkter, oombedda, så struntar man i dem. Förvaltningen har knappt frågat ens rektorerna. Och har de det, och inte fått ”rätt svar ” – då struntar förvaltningen i det. Också.
När det gäller rektorsorganisationen ska tre rektorer gemensamt leda den så kallade Centrala skolenheten 7-10. Hela Vänersborg, utom Dalslandsdelen, ingår i detta rektorsområde. Rektorsområdet är alltså en skolenhet men med lokaler på tre ställen (Torpa, Tärnan och Vänerparken). Jag vet inte hur detta går ihop med Skollagens 2 kap, 9§:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
”En rektor”. ”En”. En petitess kanske… Men ändå.
Förvaltningen utarbetade förra läsåret en elevtidsfördelning, dvs hur många timmar man ska ha i varje ämne på respektive stadie. Den utarbetades utan att man tittade på den (då kommande) nya läroplanen. En stor nyhet i LGR 11 är nämligen att staten har definierat ett centralt innehåll, dvs ett innehåll som måste tas upp i varje ämne. Det är svårt att bedöma hur många timmar varje ämne behöver på varje stadie om man inte tittar på det centrala innehållet. I Vänersborg kan man dock… Och gör detta, utan att ta hänsyn till det antagande om tid som Skolverket använt vid skrivningen av kursplanerna – och publicerat.
En annan stor nyhet i kommunen och på skolorna är att ett ”elektroniskt stämpelur” införs. Facken har inte ens fått reda på vem som beslutat om att införa detta kontrollsystem. Anledningen är nog inte heller, kan man anta, att måluppfyllelsen i skola och förskola ska öka…
I samband med det ”elektroniska stämpeluret” har rektorerna faktiskt fått en ny uppgift av förvaltningen. Det är rektorerna som ska kontrollera att tiderna för ”stämplingen” stämmer överens med de avtalade tiderna. Och gör de inte det, så ska så klart rektorerna hantera rättelser etc.
I stället för att bestämma en massa saker som ingen på skolorna efterfrågar eller har behov av borde Barn- och utbildningsförvaltningen ställa frågan till kommunens lärare och rektorer: Vad behöver ni för att kunna fullgöra ert uppdrag?
Det tror jag aldrig kommer att hända. Förvaltningen utgår i stort sett uteslutande utifrån administrativa och kortsiktiga ekonomiska utgångspunkter. (En av cheferna föreslog till exempel förra året, på fullt allvar, att eleverna i vår skola kunde undervisas i språk genom att se på en TV-utsändning från stan. Då kunde man spara in på lärare, det behövdes bara någon som ”vaktade” eleverna…)
Kommunens uppgift är att se till att rektorn och pedagogerna kan sköta sina jobb, dvs sina uppdrag från riksdag och regering. Kommunen måste se till att på alla sätt ge rektorer och pedagoger de nödvändiga verktygen för detta jobb.
Dyr musikundervisning på låg- och mellanstadiet
Två definitioner:
- Grundskolan är en lagstadgad verksamhet. Det är föreskrivet i lag att det ska finnas grundskola.
- Den kommunala musikskolan är en frivillig skolform.
Som inriktningsmål under utvecklingsområdet ”Utbildning” i Vänersborgs kommuns vision kan vi läsa om skolan respektive musikskolan.
”Ett rikt utbildningsutbud gör kommunen attraktiv för såväl företagsamhet som boende. Ett unikt utbud av gymnasieprogram lockar sökande från såväl regionen som övriga landet och Norge. Kvalitetsarbetet i både grundskolan och gymnasieskolan leder till mycket goda resultat och uppmärksammas nationellt.
Med musikskolan, orkestermusikerutbildningen och den frivilliga musikverksamheten som bas ska Vänersborg utvecklas till Sveriges bästa musikkommun. Skolan och Vänersborgs högskolecentrum bidrar till tillväxt och nyföretagande genom olika utbildningsinsatser.”
Vilket är viktigast? Vad händer om målen i visionen ”krockar”? Vad händer om pengarna inte räcker till?
Det är tyvärr inte som Jenny Brycker (S) sa i fullmäktige:
”men varför välja när vi ser möjligheter att göra alltihop?” (Hör själv.)
Vi kan inte göra alltihop.
Det är egentligen inget val. Den lagstadgade verksamheten måste ordnas. Det är självklart att den frivilliga musikundervisningen i musikskolan måste komma i andra hand!
Många betongpolitiker i den här kommunen anser att det är viktigare att Vänersborg utvecklas till Sveriges bästa musikkommun än att förskolan och grundskolan får de resurser de behöver.
Därför måste rektorerna på låg- och mellanstadiet köpa musiklärartjänster för sin musikundervisning – från Musikskolan. Det är ett sätt att subventionera den frivilliga musikskolan med pengar från den lagstadgade undervisningen.
Det är dyrt för låg- och mellanstadiet.
En brasklapp. Jag säger inte med detta, inte på något sätt, att dessa lärare skulle vara mindre duktiga än ”vanliga” lärare, jag säger inte att undervisningen skulle vara sämre, jag säger inte att eleverna inte tycker att musikundervisningen är rolig, jag säger inte att eleverna inte lär sig något – jag säger bara: musikundervisningen från Musikskolan är DYR! Dyrare än om ”vanliga” musiklärare, som är anställda på t ex låg-, mellan- eller högstadiet, hade undervisat.
För några år sedan (närmare bestämt feb 2009) fick den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden, med S Anders Larsson som ordförande, en skrivelse från en rektor på låg- och mellanstadiet. Rektorn hade räknat ut att
”en musiklektion är nästan dubbelt så dyr som en matematik- eller svensklektion.”
Rektorn var i en besvärlig ekonomisk situation och såg ingen möjlighet att betala så mycket för musikundervisningen.
Dessutom kom musikskolans lärare vid lektionernas start och försvann när de var slut. Hon kunde därför inte använda lärarna som rastvakter eller för annat elevarbete eller gemensamt arbete. Som hon skulle ha kunnat med ”vanliga” lärare. På det sättet blev musikskolans lärare i praktiken ännu dyrare.
Rektorn undrade:
”vilket pris ska den lagstadgade verksamheten som grundskola och fritidshem betala?”
S Anders Larsson ville inte ens diskutera problemet. Rektorn fick nej.
S Anders hänvisade till ett politiskt beslut. Jag skrev ett mejl häromveckan till förvaltningen och frågade om jag kunde få ta del av detta beslut – som har gällt i Vänersborg i så många år.
Den 26 nov 1990 (!) beslutade den dåvarande skolstyrelsen:
”Musikskolans driftsform
Skolstyrelsen åtar sig sparbetinget på 1.000 tkr. Formerna för driften av musikskolan måste därvid ändras. I sitt gemensamma yttrande har musikledarna skisserat planer på en sådan förändring. Detta arbete måste fortsätta och slutföras. På sikt bör detta kunna ge en större besparing.”
Detta mina läsare är beslutet!
I beslutet läser vi att musikledarna har ”skisserat planer” och att ”detta arbete måste fortsätta och slutföras”. Vad är det för planer och arbete? I ett dokument från 15 nov 1990 skriver Håkan Alfredsson och Sture Nilsson följande till skolstyrelsen:
”Vi förordar att all musikresurs – kompetens samordnas inom musikskolan för att sedan fördelas till skolans olika verksamhetsdelar där ordinarie musikundervisning på grundskolan bör vara en. Här kan både pedagogiska, kvalitetsmässiga och ekonomiska samordningsvinster göras.
Vår tanke är vidare att musikskolan kan verka på stor bredd i kommunen genom att del av de samlade resurserna avsätts för att ge alla barn en kontakt med musik/kultur. För 6-åringar – klass 4 sker detta förslagsvis i form av rytmikundervisning – dans – rörelse – musik, orkesterklasser, skolkör och skolorkesterverksamhet.
På detta sätt skapas förutsättningar för kulturupplevelser för barn, som växer upp i kulturellt understimulerade områden.
Vi är dessutom beredda att presentera ideer/arbetsmodeller för fortsatta insatser på högstadie/gymnasium m.m.
Musikskolan bör tillåtas att fortsätta vara den samlande kraft för musik – fostran – fritid – kulturarbete med barn och ungdom som den varit under snart 30 år.”
Håkan Alfredsson och Sture Nilsson hade högtflygande planer för musikskolan. Och det var väl ok. Men rätten att bestämma vilka musiklärare som ska undervisa på låg- och mellanstadiet – den hade inte Håkan Alfredsson och Sture Nilsson! Det hade inte ens den gamla Skolstyrelsen. Fast de tog ju å andra sidan aldrig något sådant beslut.
Ett beslut att rektorerna på låg och mellan måste anställa musikskolans personal för sin musikundervisningen skulle inte ens dagens Barn- och Ungdomsnämnd kunna ta. Politiker har inte denna befogenhet. Det har bara rektorerna. Skollagen ger rektorerna en otvetydig rätt (eller skyldighet, beroende på hur man ser det) att besluta om ”sin enhets inre organisation”.
Det är läge nu, för den ”nya” Barn- och Ungdomsnämnden med Lena Eckerbom Wendel som ordförande, att riva upp detta ”beslut” (som inte är något beslut) och låta rektorerna själva bestämma om musikundervisningen. Då följer kommunen dessutom Skollagen. Och rektorerna får pengar över till t ex speciallärare i svenska och matte.
Det är väl självklart att de lagstadgade verksamheterna måste komma i första hand!?
Den svenska skolan 20 år efter kommunaliseringen
Det är populärt att diskutera skolan och lärarna. Alla har ju någon gång gått i skolan. Det gör att många tycker att de därigenom också är experter. Framför allt är de experter på läraryrket.
Dessa ”experter” finns överallt. En del är ekonomer, en del är jurister. Andra är politiker.
I Dagens Nyheter publiceras just nu en serie artiklar om om den svenska skolan 20 år efter kommunaliseringen. De är skrivna av Maciej Zaremba. Artikelserien har blivit mycket uppmärksammad. Artiklarna är fantastiskt bra. Vill man lära sig mer om skolan bör man läsa Zarembas artiklar.
Profilering som leder till segregering!
I söndags skrev jag om profilklasserna i Vänersborgs skolor. (Det inlägget kan du läsa här.) Profilklasser innebär att eleverna har ett visst ämne på Elevens-val-tid under hela högstadiet. Skolan kan också besluta om att göra avsteg från timplanen så att eleverna i profilklassen får mindre tid i andra ämnen för att få ytterligare tid till profilämnet. På Tärnan har idrottsklassen bara Elevens val och timmarna i Idrott till profilämnet. På Vänerparken har de estetiska profilerna tagit tid från andra ämnen för att skapa mer tid för musik, dans eller bild.
Många föräldrar har de senaste veckorna engagerat sig i frågor kring profilklasserna och då särskilt uttagningen av elever till dem.
Sedan mitt senaste inlägg har jag tagit reda på mer fakta.
Eleverna i åk 6 kan välja på fyra profiler. På Tärnan finns det idrott (inte längre fotboll alltså). På Vänerparken finns det tre olika estetiska profiler. Det är musik, bild och dans.
Över 50% av alla elever i åk 6 i ”stan” sökte till någon av profilklasserna. Detta innebar att alla som sökte inte fick plats. Det fanns nämligen fler sökande än platser. Med ett undantag. Till dansprofilen fick alla 27 som sökte också plats.
Till musikprofilen sökte 60 elever. Det fanns 28 platser. 40 sökte bild, men bara 28 fick plats.
Till Tärnans idrottsklass sökte 14 elever ”för mycket”.
Detta fick till följd att ett urval måste göras. Några elever måste ”gallras bort”.
På Tärnan gjordes urvalet genom att varje sökande blev intervjuad, mellan 30-45 min. Med sig till intervjun hade varje elev svar på 3 frågor som de hade fått i förväg och som skulle besvaras skriftligt.
Efter intervjuerna ”gallrades” 14 bort.
När det gäller Tärnan var det första gången som inte alla sökande till profilen fick plats. Det var inget bra. Föräldrar hörde av sig och hade åsikter om bland annat urvalsprocessen. Ttela publicerade insändare. I tisdags ändrade sig någon i ”ledningen”, någon chef eller grupp av chefer tog beslut om att alla sökande skulle bli antagna!
Detta innebar alltså att alla som sökt Tärnans idrottsprofil till hösten också fick plats. Hur den extra klassen, eller gruppen, ska organiseras – och finansieras! – vet inte Tärnan just nu. 14 elever i en klass är inget optimalt antal ur ekonomisk synvinkel…
Det är väl bra att man kan ändra beslut som blir ifrågasatta. Å andra sidan undrar man hur genomtänkta sådana beslut är – när de som ropar högst kan få makthavare att ändra sig. De som inte kan ropa alls då?
På Vänerparken fick alla som sökte musik göra ett sångprov. Om eleven ifråga spelade ett instrument fick de även spela på detta. Det var dock mindre viktigt för uttagningen, ingen blev ”bortvald” på grund av att han/hon inte spelade ett instrument. Eleverna fick också göra diverse test som gick ut på att ta reda på elevens rytmkänsla, musiköra osv. De olika testerna bedömdes på en skala. Resultaten räknades ihop och de med högst poäng antogs till musikklassen. Inte de andra.
Till Bildklassen lottade man helt enkelt.
Hur ska man ställa sig till detta? Själv tycker jag att det är väldigt tidigt att välja profiler när man går i 6:an med tanke på risken att bli ”bortvald”. Grundskolan är obligatorisk och att då försätta elever i situationer som ger en känsla av att de inte duger tycker jag är förkastligt.
Det är ju inte bara ett ämne som man inte får, det vore kanske inte så himla farligt. Men det är ju faktiskt så att när de inte får sitt profilval tvingas de kanske till en skola de inte valt och risken finns också att de blir ”ensamma” där om alla gamla kompisar kommer in på sitt val. Det är en ganska stor sak för en 12-åring. Jag tror inte att många vuxna skulle acceptera en sådan behandling.
Nu tillåter den nya Skollagen profilklasser med urval (i och för sig definierat som ett ”undantag”). Vad man än tycker om detta. Som jag har skrivit tidigare så reglerar den nya Skolförordningen hur urvalet får gå till. Och den anger bara färdighetsprov som grund för urval. Förordningen träder i kraft 15 april och ska börja tillämpas 1 juli. Utifrån detta tolkar jag det som att det är dessa bestämmelser som gäller för höstens organisation. Jag tror inte att man kan anföra att urvalet skedde före 15 april och därför hänvisa till den gamla Grundskoleförordningen. Administrativa skäl kan vad jag förstår inte vara ett skäl för att förordningar inte ska följas. Men det är väl som vanligt, kommunala beslut är lagliga så länge ingen överklagar. (Toppaffären lärde oss att även olagliga kommunala beslut blir lagliga om ingen överklagar inom tre veckor…)
Men det finns fler och ännu starkare skäl till att se över förvaltningsledningens policy och riktlinjer för profilklasserna.
Över 50% av alla 6:or har alltså sökt till en profilklass. Betyder det då att eleverna i Vänersborg har ett unikt intresse för estetiska ämnen? Ett intresse som saknar motsvarighet i landet?
Jag tror inte att det är så.
Fundera en stund på följande frågor innan du läser vidare. Varför sökte inte en enda elev från Tärnan till någon av profilklasserna på Vänerparken? Var alla elever i åk 6 på Tärnan ointresserade av musik, bild och dans?
Fundera även på följande frågor: Vilka elever sökte till Vänerparken? Och varför?
Elever väljer skola i första hand. Eleverna ville gå på Vänerparken. Det är framför allt eleverna som tidigare tillhörde Huvudnässkolans upptagningsområde som helt enkelt inte vill gå på nya Torpa eller Tärnan.
Ett skäl som fördes fram, både av förvaltningen och av politiker (framför allt av socialdemokrater, men även av de borgerliga) i samband med diskussionerna om att bygga den nya Torpaskolan, var att en sådan skolenhet skulle leda till ökad integration. Utifrån vad vi kan se nu har det i verkligheten blivit precis det motsatta. Vi har fått en segregering av sällan skådat slag. Och det handlar inte om friskolor – det är kommunen själv som är ansvarig för den.
Hur har det kunna gå så här? Vem är ansvarig? Var har dessa beslut tagits?
Det kan man faktiskt fråga sig. Det är inte rektorerna som fattat besluten. De har tidigt befarat en sådan här utveckling. De har exempelvis föreslagit att dansklassen i stället skulle förläggas till Tärnan. Likadant med bildklassen. Varför inte ha den på Tärnan som till skillnad från Vänerparken dessutom har välutrustade lokaler för bildundervisning? Eller musikklassen till nya Torpa som utrustats med 6-7 lokaler för undervisning i musik! Detta kunde kanske ha fått positiva effekter för integrationen?
Rektorerna är inte ansvariga.
Rektorerna har fått höra att de estetiska profilerna ska ligga på Vänerparken. Det är bara så. Det har politikerna bestämt. ”Det är politiken.”
Nu kan inte politiken ta sådana beslut. Och har inte heller gjort det. Politiker har bestämt att lägga ner Huvudnässkolan och att bygga en ny Torpaskola. Sådana beslut fattas av politiker. Men att bestämma om profilering, nej. Barn- och ungdomsnämnden har inte fattat några beslut om profilklasser. Sådana beslut kan bara fattas av rektorer. Enligt Skollagen.
Har rektorerna fattat dessa beslut? Eller har man fått ”direktiv” från någon annan?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer