Arkiv
BUN 13/5: Väne Ryr…
På måndag är det alltså dags för ett nytt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Det näst sista för säsongen. En fråga som har hängt med hela säsongen, och förra, och förrförra, är Väne Ryr. Och på måndag ska den upp igen…
Nämnden ska besluta om hyreskontrakt för Väne Ryrs skola.
I de utskickade dokumenten finns en handling från Samhällsbyggnadsförvaltningen. Jag citerar:
”Anbud har inkommit för verksamhetsanpassning av Väne Ryrs skola.
Total projektkostnad: 7.000.000 kr
Avskrivningstid: 20 år
Hyreskostnad: 855.966 kr/år (370 kvm –> 2.313 kr/kvm o år)”
Titta på siffrorna en gång till.
En ”verksamhetsanpassning” av Väne Ryrs skola ska kosta 7 miljoner kr… 7 miljoner kr!
Jag häpnar! För 7 miljoner kr skulle man ju kunna bygga ett slott!
OK, det var väl att ta i… Men att bygga en villa på Katrinedal kostar ca 25.000 kr/kvadratmeter. Med en bostadsyta på 140 kvm blir totalkostnaden 3,5 miljoner. Detta innebär att man kan bygga två nya villor för samma pris som kommunen bygger om Väne Ryrs skola!
Hur kan det kosta 7 miljoner att ”verksamhetsanpassa” Väne Ryrs skola?
Vad är det jag inte förstår?
I handlingen från Samhällsbyggnadsförvaltningen ovan så står det att avskrivningstiden ska vara 20 år. I det beslutsförslag som läggs fram för nämnden har avskrivningstiden ändrats till 10 år.
Jag vet inte varför, men i och med att avskrivningstiden ändras blir ju naturligtvis den årliga hyreskostnaden högre. Hyreskostnaden blir 1.205.966 kr (3.259 kr/kvm). Över 1 miljon i hyra per år!!
Också helt ofattbart. 1,2 miljoner kr i hyra för en byggnad i Väne Ryr..? Marknadsmässig hyra?
Vad är det jag inte förstår?
Till sist några undrar jag. Har samhällsbyggnadsförvaltningen gjort en egen kalkyl? Har kommunen tagit in anbud på ombyggnad av Väne Ryrs skola? De personer, som jag har haft kontakt med, har nämligen inte sett till någon förfrågan. Men det är klart, jag har långt ifrån haft kontakt med alla.
BUN 13/5: Ramtimplan
Tiden går, åren går. Ålderdomen nalkas. Snart 60. Om 1 år. Och om en vecka är det sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden (=BUN). Igen!
Det är några annorlunda ärenden på dagordningen denna gång. Förvisso ska ”Delårsrapporten med helårsprognos” behandlas. Som vanligt. Men ändå inte. Det är alltid några nya siffror och formuleringar. Delårsrapporten har dock inte skickats ut än.
Några frågor som har med kommunen som huvudman för skolan att göra ska upp till behandling. Skollagen är ju tydlig på huvudmannens uppgifter. Och genom åren har det väl inte alltid tagits så allvarligt på det. Typ. I Vänersborg. Kan jag tycka. Det ska dock bli ändring på det nu. Varför vet jag inte. Många av dessa frågor skulle väl ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) i normala fall säga vara förvaltningsfrågor, och avföra dem från den politiska dagordningen. Å andra sidan kommer Skolinspektionen på besök i höst… Och Skollag är Skollag…
BUN ska behandla ”Ramtimplan – fördelning av undervisningstid mellan årskurser”, ”Inrättande av förstelärartjänster”, ”Riktlinjer för skolpliktsbevakning” och ”Plan för systematiskt kvalitetsarbete”. Nämnden har aldrig haft uppe dessa ärenden på dagordningen förut.
En gång i tiden tänkte jag ta upp ramtimplanen i bloggen. Som anställd lärare. Det blev aldrig av. Nu kommer frågan upp i nämnden. Så nu passar jag på ge några synpunkter.
Jag är något förvånad över att förvaltningen presenterar ett, i varje fall till delar, nytt förslag till ramtimplan. Jag är förvånad därför att utbildningsminister Björklund har aviserat att det ska komma centrala, nationellt bestämda, timplaner nästa år. Och problemet med att ändra timplaner är att eleverna har en garanterad undervisningstid. Det innebär att alla förändringar av timplanerna leder till ”övergångstimplaner”. Eleverna måste ju få ut sin garanterade undervisningstid under sin grundskoletid. Dessutom tar det en massa tid att utarbeta både nya timplaner och ”övergångstimplaner”…
En sak måste dock ändras redan nu. Regeringen har bestämt att eleverna ska ha 120 timmar mer matte under hela skoltiden. Och det ska börja från och med i höst. I förslaget har all ”extra” matematik förlagts, helt enligt riktlinjerna, till de lägre årskurserna.
Nämnden har ett mycket detaljerat timplaneförslag att ta ställning till. Det är så detaljerat att jag först tänkte som Eckerbom Wendel (M) brukar göra, och säga – är inte detta en förvaltningsfråga? Men i Skolförordningen står det faktiskt (9 kap):
”4 § Huvudmannen beslutar efter förslag av rektorn om fördelning mellan årskurserna av undervisningstiden.”
Huvudmannen inte bara fördelar timmarna mellan stadierna utan till och med mellan årskurserna. Därav detaljrikedomen i handlingarna. Så var det med det.
Förvaltningen motiverar förslaget till en ny gemensam ramtimplan för alla Vänersborgs skolor med att den syftar till att ge:
- ”förutsättningar för likvärdighet”
- ”säkerställa att alla elever får sin garanterade undervisningstid”
- ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”
Först undrade jag om BUN skulle besluta om en timplan bara för att säkerställa att eleverna får sin garanterade undervisningstid. Och att rektor sedan får ett utrymme att organisera efter eget huvud. Rektorn bestämmer ju över skolans inre organisation (Skollagen). Men enligt förvaltningen är ju ett syfte med ramtimplanen att ge ”förutsättningar för likvärdighet.” Då måste väl nämndens beslut följas till punkt och pricka. Eller får rektor avvika från nämndens beslut och t ex ge alla elever på sin skola mer undervisningstid än vad nämnden beslutat? Blir det likvärdigt då?
Skolförordningen igen:
”3§ Huvudmannen får besluta om ytterligare undervisningstid utöver den garanterade undervisningstiden.”
”Huvudmannen får besluta…” Får nog fråga om det här… Är det rektor eller huvudman som äger beslutsrätten…?
Utöver bestämmelserna om garanterad timtid har Skolverket även lämnat riktlinjer kring hur tiden ska fördelas mellan stadierna i grundskolan.
Skolverket gav nyligen ut en rapport om den garanterade undervisningstiden sedd ur huvudmannens perspektiv. Rapporten heter ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus”. (Kan hämtas här.) Skolverket har, utifrån det centrala innehåll och de kunskapskrav som angetts för de olika stadierna i kursplanerna, rekommenderat en fördelning av den garanterade undervisningstiden mellan stadierna. Det är en viktig, avgörande, utgångspunkt.
Skolverket skriver:
”De preliminära värden som tagits fram gällande antaganden om den undervisningstid som legat till grund för konstruktionen av kunskapskraven, ser ut som följer:”
När jag jämför förvaltningens förslag med tidsrekommendationerna ovan ser jag en diskrepans som får mig att undra hur förvaltningens förslag är underbyggt i förhållande till uppdraget i kursplanerna.
För NO åk 1-3 rekommenderas 180-220 h. Förvaltningens förslag omfattar 160 h…. För åk 4-6 ligger förslaget på 255 h dvs inom det rekommenderade spannet, men för åk 7-9 ligger förslaget på 386 h, dvs högt över rekommendationen.
Anser sig förvaltningen ha bättre insikter än Skolverket om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget i kursplanerna eller hur motiverar man detta????
Vidare kan man nog förutsätta att de stadietimplaner som Björklund har för avsikt att presentera kommer att utgå från dessa antaganden om vilken tid som krävs för att utföra uppdraget. Att då besluta om en timplan som man redan nu ser kraftigt avviker från rekommendationerna verkar inte så klokt…. Att i efterhand justera med övergångstimplaner för att eleverna ska få sin tid skapar onödigt arbete för rektorerna!
Följande är dock värre….
När jag jämför det förslag till timplan som BUN ska ta ställning till så ser jag att förslaget i flera ämnen inte ger eleverna deras garanterade timtid! Totalsumman understiger det som lagen stipulerar! Här måste alltså veckotiden utökas i någon årskurs för att nå upp till lägsta nivån! Att lägga ut något mer totaltid än garanterad undervisningstid är alldeles tillåtet och också nödvändigt för att få realistiska lektionspass.
Vidare ser jag att man för de lägre årskurserna gjort tidsuppdelningar för NO och SO i olika ämnen. Hur tänkte man här??? I kursplanerna anges att man i åk 1-3 läser SO och NO, inte enskilda ämnen inom dessa ämnesramar…
Huvudmannen har rätten att fördela undervisningstiden… Men hur klokt är det att överhuvudtaget ägna sig åt detta nu när en nationell styrning aviseras och risken tycks uppenbar för att det blir fel?
Skolverkets rapport ”Att fånga undervisningstiden med målen i fokus” tar också upp en annan sak. Det finns faktiskt helt andra problem än den med den planerade undervisningstiden.
Det är nämligen inte den i förväg planerade tiden som är problemet utan utfallet. Ur Skolverkets rapport:
”Att ha en planerad aktivitet på schemat innebär dock inte alltid att eleverna i praktiken får sin utlovade undervisningstid. Huruvida den faktiska undervisningstiden överensstämmer med den planerade kontrolleras inte.”
Alltså lite av det gamla vanliga dilemmat mellan ”dokument i pärmen” och verkligheten ”på golvet”.
”Men det händer att det planerade schemat ibland måste frångås till följd av t.ex. tematisering och anpassning efter elevers olika behov. Det händer också att ordinarie lärare är borta, vilket kan ha en direkt inverkan på elevernas undervisningstid.”
Och även om vikarie sätts in:
”kvaliteten på lektionerna varierar då vikarielösningarna på olika sätt påverkar planering och lektionsinnehåll.”
Det händer enligt rapporten att skolor kompenserar för missade kunskaper, men sällan för förlorad undervisningstid. Med andra ord:
”… extra lektioner [används] … inte i samma utsträckning till dem som vill sträva mot högre mål.”
En ramtimplan säkerställer alltså inte att alla elever får sin garanterade undervisningstid. Som var ett av syftena med en gemensam ramtimplan.
Det kanske skulle diskuteras om inrättandet av en ”vikariepool” istället…
Det tredje syftet med en gemensam ramtimplan var att ”göra det enklare för elever som flyttar och byter skola inom kommunen”. Visst kan det vara så, om nu alla skolor har samma timplan…, men Skolverket lyfter i sin rapport fram ytterligare en aspekt, nämligen att skolor har olika planeringar för ämnesinnehållet (centralt innehåll) över årskurser och att det kan innebära problem. En elev kan alltså läsa om ”Sveriges statsskick” i 8:an på Vänerparken, byta skola i 9:an till Dalbo – och få läsa ”Sveriges statsskick” igen… Och istället missa något annat…
En ramtimplan har fördelar. Det har t ex visat sig att skolor i Sverige, dock inte i Vänersborg, behandlar vissa ämnen, enligt Skolverkets rapport gäller det oftast Bild och Hem- och Konsumentkunskap, mycket styvmoderligt och drar ner undervisningstiden för dessa ämnen. En gemensam ramtimplan förhindrar detta. Det kan också till viss del underlätta vid byte av skola. Men en ramtimplan löser inte alls de ”problem” som uttrycks som syfte i handlingarna till nämnden.
Kanske skulle pedagogerna ha varit mer involverade i framtagandet av förslaget?
Eller är det ett feltänk alltihop på nationell nivå? Kan den svenska skolan ha en garanterad undervisningstid och en gemensam ramtidplan när allt i skolan handlar om mål?
Å andra sidan är lärarnas tjänster och därmed arbetsbörda intimt förknippade med ämnenas undervisningstid. Men det är en annan fråga… Eller är det..?
Slutsatsen blir att det liggande förslaget måste arbetas om. Förslaget om ramtimplanen måste bli återremitterat.
Personalenkäten 2012
Vartannat år genomför kommunen en personalenkät bland sina anställda. Så i slutet på förra året var det dags igen. Lite spännande för alla inblandade… Den förra enkäten, hösten 2010, gav nämligen ganska nedslående resultat i många avseenden.
Då visade undersökningen, till exempel, att personalen trivdes allt sämre med kommunen som arbetsgivare. Och det är ju inte en helt oväsentlig aspekt när arbetsgivaren frågar sina anställda… Särskilt stort var missnöjet bland barn- och ungdomsförvaltningens personal. Då, vid den förra undersökningen, menade kommundirektör Ove Thörnkvist att det var ”vissa besparingar” och den negativa kritiken kring ”diverse byggnader som Arena Vänersborg” som förklarade resultatet.
Kommundirektören talade alltså om att det var kritiken i sig som var orsaken till det dåliga resultatet i undersökningen, inte arenan i sig. Eller arbetsgivaren i sig.
Nu är ju kritiken inte längre så ”högljudd”. Arenan står där den står… Och följaktligen blev årets resultat på den här frågan, om personalen trivs med Vänersborgs kommun som arbetsgivare, faktiskt bättre. I varje fall lite bättre…
Eller?
Nja, det var nog inte själva kritiken, i sig, som var problemet i undersökningen 2010. Det var nog något annat. Något mer grundläggande. Som fortfarande, två år senare, är lika aktuellt.
Kommunen kommenterar på sin hemsida resultatet på frågan om kommunen som arbetsgivare i årets undersökning:
”I förra mätningen var förtroendet för kommunen som arbetsgivare lågt. Dessutom tyckte personalen att möjligheten till kompetensutveckling var liten. I båda fallen har det skett ett positivt trendbrott och kurvorna har vänt uppåt, om än svagt.”
Väldigt svagt uppåt får man väl säga…
Kommunen som arbetsgivare har definitivt något att ta tag i… Det går det inte att blunda för.
Drygt 2.300 anställda i kommunen har besvarat årets enkät (egentligen förra årets enkät, 2012), varav 845 i Barn- och Ungdomsförvaltningen. För två år sedan besvarades enkäten av 2.672 stycken.
Det gick att läsa om resultatet på kommunens hemsida i februari och i mars fick Barn- och Ungdomsnämnden en genomgång.
Kommunen själv sammanfattar resultatet av personalenkäten så här.
Det som är bra:
”Enkätsvaren visar att trivseln med arbetskamrater och den egna arbetsplatsen är fortsatt stor. Personalen tycker att verksamhetens mål är realistiska och möjliga att påverka. Den redan tidigare stora stoltheten över kommunens prisbelönta personalklubb har förstärkts ytterligare.”
Det som har blivit något sämre:
”Variationen mellan hur personalen upplever sina chefer är stor. Men resultatet i sin helhet visar att nöjdheten sjunkit något sedan förra mätningen.”
Det som inte alls är bra:
”Verkligt allvarligt är att fler personer uppger att de har blivit utsatta för hot och/eller våld av arbetskamrat eller chef.”
Det är kommunens sammanfattning av enkäten, som den uttrycks på hemsidan. Jag ska i det följande titta lite närmare på resultaten, i synnerhet när det gäller Barn- och Ungdomsförvaltningen. I Barn och Ungdom (=BU) arbetar framför allt pedagoger inom förskola och grundskola.
Det ser vid en jämförelse ut som om personalen inom barn- och ungdomsförvaltningen på många sätt trivs sämre än resten av kommunens personal. Det är en större andel som trivs sämre med sina chefer, sina arbetsuppgifter, arbetet i största allmänhet, arbetstiden och kommunen som arbetsgivare.
Knappt 30% av personalen inom BU anser att de hinner med sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande siffra för all personal ligger på över 50% (och då ska man komma ihåg att personalen på BU drar ner denna totalsiffra ganska drastiskt).
En femtedel av de anställda inom Barn och Ungdom tycker inte att målen på arbetsplatsen är realistiska.
12% av kommunens anställda, 273 personer, känner sig inte nöjda när de tänker på arbetet. I BU är det 17%.
På frågan:
”Under de senaste 12 månaderna har helhetsupplevelsen av min hälsa/hur jag mår förändrats”
…har hela 25% i BU svarat:
”Till det sämre”
Och så fortsätter det fråga efter fråga. Personal inom Barn och Ungdom ligger hela tiden ”under snittet” jämfört med all personal. Man är mer missnöjd med det mesta.
Det finns väl två tolkningar av BU-personalens inställning, endera är pedagogerna ett ovanligt ”gnyigt” släkte. Den förklaringen tror jag inte på.
Eller också är förhållandena inom för- och grundskolan i Vänersborg inte bra. Det tror jag på.
Det finns stora brister i arbetsförhållandena i för- och grundskolan. Det är alltför många barn i grupperna och alltför lite personal, etc. Personalen hinner inte med sitt jobb på det sätt de önskar och det leder till otillfredsställande förhållanden.
Lärarna i grundskolan känner att de inte hinner med sina arbetsuppgifter, de känner otillräcklighet i mötet med eleverna och de ser att många elever inte får det stöd de behöver osv.
Vänersborgs kommun som arbetsgivare måste ta tag i det här. Även om pedagoger är ett 
tåligt släkte och inte protesterar särskilt mycket, så är det många som inte mår bra. Flera demonstrerar med fötterna, dvs söker andra jobb eller pedagogjobb i andra kommuner. Kommunens svar, hittills, har varit att införa stämpelklockan Heroma…
Kommunen måste sluta att uppträda som en ”traditionell” arbetsgivare, som genom kontroll och misstroende ska suga ut mesta möjliga ur sina anställda.
Det finns en särskild del av enkäten som handlar om den närmaste chefen. Även här är resultaten sämre för Barn och Ungdom än för resten av de kommunalanställda. Här varierar dock resultaten väldigt mellan olika arbetsplatser.
De flesta (75%) trivs bra med sin chef. Men det är konsekvent 1/3 av de anställda, både totalt i kommunen och inom BU, som bara instämmer delvis eller inte alls på påståenden som om chefen intresserar sig för det arbete jag gör, ger mig stöd och uppmuntran om jag behöver, ger mig feedback på mitt arbete och lyssnar på mig.
Det är alldeles för låga siffror.
Några frågor i personalenkäten tar upp hot och våld.
20 av kommunens anställda uppger att de har utsatts för hot och/eller våld av sina arbetskamrater det senaste året. Hela 382 personer har utsatts för hot och/eller våld av kund/brukare/elev/klient. (De absolut flesta av dessa utanför BU.)
Kommunen måste naturligtvis använda krafttag för att komma till rätta med det här. Ingen ska behöva arbeta under sådana förhållanden. Likadant när det gäller mobbning, utfrysning eller trakasserier. Här svarar 117 av kommunens anställda (varav 34 i BU) att de utsatts för detta.
19 av alla anställda har uppgett att de har blivit hotade och/eller utsatt för våld av sin chef under den senaste 12 månaderna.
Av sin chef…
När Kerstin Andersson (FP) fick höra siffran för BU, 5 personer, utropade hon:
”Den chefen ska inte arbeta som chef. Det är helt bedrövligt.”
Vad jag förstår så är det bara två skolor det handlar om, inte fler. Men viss Kerstin, du har naturligtvis helt rätt.
Det är oerhört viktigt att kommunen har anställda som trivs med att arbeta i kommunen. Men det handlar inte bara om att, som kommundirektör Thörnkvist säger:
”Stolta medarbetare är bra ambassadörer.”
Det handlar också om att anställda, som mår bra och som trivs, också gör ett bra jobb. Till gagn för barnen, ungdomarna, de sjuka, de gamla och för alla som kommer i kontakt med kommunens personal.
En väg till bättre villkor för de anställda är att de ges ett reellt medinflytande på verksamheten. Alla de fina avtal och samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med personalorganisationerna måste följas. Det duger t ex inte att 1/5 av samtliga anställda och 28% av de anställda i BU, inte ens har haft ett lönesamtal med sin närmaste chef under de senaste 12 månaderna.
Vad vill Socialdemokraterna i Vänersborg?
Idag är det första maj, arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Sedan många år tillbaka är det bara socialdemokraterna som demonstrerar i Vänersborg. I år samlade demonstrationståget drygt 100 personer (jag räknade till 116). Vid själva mötet i Plantaget tillkom ytterligare ett kanske 50-tal. De var dock inte socialdemokrater allihop.
I tåget syntes de flesta av de socialdemokratiska profilerna i Vänersborg. Kommunstyrelsens förste vice ordförande Marie Dahlin gick längst fram tillsammans med Lennart Niklasson, den socialdemokratiska arbetarkommunens ordförande. I demonstrationen gick också Frändefors starke man och tidigare kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren. Och faktiskt Sundals Ryrs socialdemokratiske nestor, Dan Nyberg. Jo då, Dan Nyberg var med. Fast Nyberg är som bekant inte aktiv längre inom politiken. Tyvärr. Han skulle behövas i fullmäktige. Då kanske det hade varit åtminstone en socialdemokrat uppe i talarstolen.
Socialdemokraterna i Vänersborg ligger ju, som de flesta vet vid det här laget, lågt. När det gäller årets kanske viktigaste fråga, arbetet med budgeten för nästa år, har de varit konsekvent tysta i alla nämnder och styrelser. Och när det har dragit ihop sig till omröstningar – ja då har de lagt ner sina röster… I fullmäktige har de, som sagt, knappt yttrat sig, åtminstone inte i de lite större frågorna.
Året före valet har vänersborgarna alltså inte en aaaaning om vad socialdemokraterna vill…
Så det var med en viss förväntan som jag ställde mig framför talarstolen för att lyssna på arbetarkommunens ordförande Lennart Niklasson, innehavare av åtminstone 16 olika kommunala uppdrag – från kommunstyrelsen till Hunnebergs Kungajakt- och Viltmuseum. (Se här.) Nu skulle väl både partivänner och publik få besked om vad socialdemokraterna i Vänersborg ville.
Lennart Niklasson häcklade inte helt oväntat mini-alliansen (jo då, även Niklasson använder Dan Nybergs begrepp för de styrande borgerliga partierna). Niklasson menade att mini-alliansen är oföretagsam, att den enbart administrerar kommunen och att den bara ska spara pengar.
Och det har Niklasson fullständigt rätt i. Sällan har väl ett styre varit så präglat av handlingsförlamning och brist på initiativ som mini-alliansen i Vänersborg. Men vad är då det socialdemokratiska alternativet?
Niklasson lämnade två socialdemokratiska förslag:
- Ny hamn i Vargön
- Ny stadsdel på Vassbotten
Är det månne dessa frågor som socialdemokraterna i Vänersborg ska gå till val på?
Det är väl inte direkt någon, inte ens en socialdemokrat, som hoppar jämfota av förtjusning och kampglädje över dessa förslag…
Ny hamn i Vargön är redan på gång. Det är väl bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som har varit och är kritiska. Ursprungsidén om att kommunen skulle investera hundratals miljoner kr på väldigt lösa boliner tycks, klokt nog, ha lagts åt sidan. Vill socialdemokraterna göra denna mastodontinvestering – på chans? Det utvecklade inte Niklasson närmare.
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Det fanns storslagna planer för några år sedan. Under Lars-Göran Ljunggrens tid. Ljunggren hade som vi vet många storslagna planer… Tyvärr… De flesta blev dyra… Mycket dyra…
Det gick så långt att det bildades ett utvecklingsbolag för Vassbotten. Men planerna gick i kras. Det finns dock fortfarande ett bildspel på kommunens hemsida (se här) där det sägs att:
”Vi planerar att bygga 1.200 bostäder på Sanden.”
1.200 bostäder torde betyda att någon på kommunen räknar med att ca 3.000-4.000 personer ska bo där… Antagligen någon socialdemokrat… På något sätt lever planerna alltså kvar…
I P4 Väst sa Marie Dahlin (S) den 20 augusti 2012:
“Men för mig och mitt parti är Sanden liksom prio ett i vår kommun kan jag ju tycka. Och då är ju översvämningsrisken ett bekymmer, men å andra sidan känner jag att kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
Just det, översvämningsrisken!
Det skrevs en rapport förra året om Vänerns framtida översvämningar. Den kom fram till något som redan Klimat- och sårbarhetsutredningen hade framfört.
“Området Sanden ligger på lågt belägen mark och kommer med hög sannolikhet att drabbas.”
Marie Dahlin:
“Kan man bygga i Holland så visst kan man bygga i Vänersborg.”
För 4 år sen kunde man läsa följande på Sveriges Radios hemsida:
“Nederländerna satsar 75 miljarder euro för att skydda sig mot eventuella 
översvämningar i framtiden.”
Och vi i Vänersborg som inte ens kan bygga ett tak som håller tätt för regn – hur ska vi kunna bygga täta bostadshus “mitt ute i Vänern”…?
För övrigt är 75 miljarder euro till och med mer än vad byggnaden ifråga, dvs arenan, kostade…
En ny stadsdel på Vassbotten får mig att rysa.
Lennart Niklasson talade också om att full sysselsättning i Vänersborg var ett mål för den socialdemokratiska politiken. Jag vet inte riktigt hur det hänger ihop med kommunal politik. Niklasson sa dock något om deras motion om sommarjobb till skolungdomar. Men det förslaget röstade inte ens mini-alliansens ledamöter mot (med några undantag). Så det blir nog inte mycket till valfråga. Hur socialdemokraterna ska finansiera förslaget om sommarjobb har de däremot inte avslöjat.
Jag saknade för övrigt en fråga i Niklassons uppräkning av förslag. Det har ryktats om att socialdemokraterna vill bygga en ny storskola i Öxnered. Har denna fråga lagts på is?
Nils Dahlgren från socialdemokraternas ungdomsförbund, SSU, talade också i Plantaget. Han menade att socialdemokraterna måste visa vänersborgarna att det behövs en S-politik. Dahlgren tyckte också att socialdemokraterna ska synas i debattartiklar, insändare, på gator och torg.
Dahlgrens äldre partikamrater skulle kunna börja med att synas i fullmäktige… Typ säga något någon gång…
Jag undrar om Dahlgren tänkte på en hamn i Vargön och en ny stadsdel på Vassbotten när han talade om att det behövs en S-politik…
Det är inte mycket till politik för Vänersborg som socialdemokraterna presenterar. Inget vad de vill i år, och oinspirerade och ogenomtänkta krav för framtiden. För att inte säga 
dyra – och oerhört riskabla.
Den socialdemokratiska oppositionen är lika präglad av handlingsförlamning och brist på initiativ som den styrande mini-alliansen. Det behövs ett tredje alternativ i Vänersborg!
Gissa vilket…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer