Stefan Kärvlings blogg

I september förra hösten uppmärksammade jag trafiksituationen i Väne Ryr i en blogg. (Se ”Hinder för trafikhinder i Väne Ryr”.) Jag skrev om den så kallade ”Nollvisionen” som är grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och som är fastställd genom ett beslut i riksdagen.

Nollvisionen säger bland annat (se här):

”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste vägtransportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag…”

Vänersborg ansluter sig naturligtvis till nollvisionen. På Vänersborgs hemsida står det också:

”Kontakta oss gärna om du upptäcker någon trafikmiljö som kan verka farlig…”

Det gjorde en invånare i Väne Ryr. Han påpekade att trafikmiljön på väg 2031 (den tidigare riksvägen mellan Vänersborg och Uddevalla) som går genom samhället inte var säker. Det här trots att kommunen har vidtagit en del åtgärder, som att smalna av vägen och anlägga en gång och cykelbana. Problemet på den relativt långa vägsträckan är att fri sikt och rak väg inbjuder trafikanter till höga hastigheter i bostadsområdet. Så trots kommunens åtgärder, så har de uppenbarligen inte hjälpt. Bilarna kör ändå för fort.

Vid ett tillfälle fick kommuninvånaren ifråga placera ut blomlådor för att sänka hastigheten. Tillståndet drogs sedermera in och blomlådorna fick tas bort.

Ärendet var uppe i Samhällsbyggnadsnämnden för nästan ett år sedan. Då beslutade nämnden att inte göra något mer åt trafikmiljön. Eftersom jag har varit på plats och med egna ögon kunnat konstatera att bilarna kör för fort bland bostadshusen, så ställde jag några frågor häromsistens till Teknik och Trafikenheten på Samhällsbyggnadsförvaltningen.

Jag fick följande svar:

”Att en del bilister tyvärr kör fortare än de borde förekommer i stort sett överallt, att anlägga farthinder så fort det sker eller så fort någon hör av sig med klagomål är inte realistiskt.”

På sätt och vis kan jag förstå detta resonemang, men det jag kan undra över är vilka kriterier Teknik och Trafikenheten då har i sin bedömning när den beslutar om att anlägga farthinder. I Väne Ryr är uppenbarligen mycket höga farter möjliga… Och jag har definitivt sett trafikhinder, t ex blomlådor, på ställen där den möjliga farten är avsevärt lägre.

När det gäller varför de blomlådor som var utplacerade på vägen togs bort skriver Teknik och Trafikenheten:

”När tillståndet gavs till blomlådor gjordes det på försök och i samförstånd med [namnet på kommuninvånaren], när det sedan visade sig att det inte fungerade så var vi tvungna att dra in tillståndet. Det var väldigt mycket problem, inte bara det att andra stört sig på dem. Det hade nu skapats ett trafiksäkerhetsproblem, parkerade bilar som skymde och hindrade framkomligheten samtidigt som det förekom rena rallykörningar är ingen bra trafikmiljö.”

Jag blir inte riktigt klok på detta resonemang heller. Är det så att blomlådorna provocerar fram rallykörning hos vissa bilister, så kan man väl ganska lätt räkna ut hur dessa kör utan blomlådor… Borde inte ”rallykörningen” i stället mana till eftertanke – och slutsatsen dras att här måste något göras innan det händer en allvarlig olycka?

Och det här med att folk störde sig på blomlådorna… Är det kutym att ta bort farthinder om det inkommer klagomål? Undrar förresten vilka som stör sig. Det kan knappast vara föräldrarna till barnen. Kanske bilisterna? Men det är väl själva tanken – att farthindren ska ”störa” bilisterna, så att de måste anpassa farten?

Blomlådorna sägs också ha lett till parkeringsproblem. Jag vet inte om det finns något i trafikförordningen som reglerar parkering i anslutning till blomlådor, jag tror inte det. Det är klart att parkeringen inte får utgöra något hinder, men det känns ändå som ett mindre problem än olycksrisken och ett problem som kräver andra lösningar.

Enligt min mening är trafiklösningen på långt när tillräcklig för att trygga trafiksäkerheten för framför allt barnen. Det är ju faktiskt så att de inte bara ska gå längs vägen, de ska också korsa den. Och ska de korsa den på ett hyfsat säkert sätt så finns det bara ett enda ställe på den långa raksträckan – och befinner sig barnen i början eller slutet av raksträckan, så är det lång väg till ”avsmalningen”. Antagligen för lång väg. De korsar vägen lite överallt…

Till saken hör att det är många barn, och vuxna, som måste korsa vägen. Busshållplatsen vid väg 44 ligger på ena sidan och bostäder, fotbollsplan och hembygdsgård etc på den andra.

Det tycks inte som att kommunen lever upp till nollvisionen i Väne Ryr…