Stefan Kärvlings blogg

Det har varit många turer kring det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. Och utvecklingen har följts i den här bloggen från i stort sett den dag konflikten såg dagens ljus. (”Affären” har tidigare också följts på Vänsterpartiets hemsida. En sökning på Kindblom ger 33 träffar. Se här.)

Historien om Kindblomsvägen har bjudit på många turer, på glädjeämnen och på ledsamheter. Mest ledsamheter eftersom en stor del av skogsområdet numera är borta – skövlat av Brunbergs Bygg (se nedan).

Men historien är inte riktigt slut. Epilogen återstår fortfarande att skriva. Så sent som den 19 maj, i förra veckan alltså, skulle ett förlikningsavtal godkännas på samhällsbyggnadsnämndens sammanträde mellan Vänersborg kommun, en av de nuvarande  fastighetsägarna och Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs Bygg). I sista stund lyfte dock ordförande Anders Wiklund (MP) bort ärendet från dagordningen. Det var troligtvis några bloggar, som ordförande antagligen hade uppmärksammats på i ”sista stund”, och som visade att det inte stod riktigt rätt till med förlikningsavtalet. (Se “Ingenting förvånar längre” (av Lutz Rininsland), “Mariedal, Kindblom, hamn, Norra och mutor” och “Veckans möten: BUN+SHB+BN+MH. Och fiskmåsar.”.)

Det ärendet tänkte jag emellertid inte skriva om den här gången. Det blir väl läge för ytterligare en blogg när ordförande bestämmer sig för att avhandla det på ett kommande sammanträde. Nä, denna blogg ska uppmärksamma en mailväxling som har pågått i över 2 månader mellan en boende vid Kindblomsvägen och samhällsbyggnadsförvaltningen och dess ordförande. Fast visst, det kommer att bli en hel del om avtal också, fast ett annat avtal.

Den 20 mars 2020 begärde den boende, låt oss kalla honom “Roger”, i ett mail direkt till ordförande Wiklund (MP) ut information:

“kopplat till bifogat avtal mellan Vänersborg kommun och Brunbergs Bygg. Jag önskar mer specifikt få bekräftelse på:
– punkt 7 i avtalet – har Brunbergs erlagt anläggningsavgift för anslutning till kommunalt VA?
– punkt 9 i avtalet – var kommer nämnda vändplan att anläggas som skall byggas och bekostas av Brunbergs?”

“Roger” syftar på köpeavtalet. Och det finns faktiskt två köpeavtal för området. Det första upprättades den 11 mars 2016 när Vänersborgs kommun sålde marken (fastigheten Fiolen 3 och del av Blåsut 2:2) till Brunberg Vänersborg AB, som företaget hette då, för 1,6 milj kr.

Paragraf 7 i köpeavtalet löd:

“Köparen [Brunberg; min anm] ska erlägga anläggningsavgift för anslutning till kommunalt vatten- och avlopp enligt på tillträdesdagen gällande taxa.”

Tillträdesdagen skulle enligt köpeavtalet ske enligt överenskommelse, dock senast 1 april 2017.

Paragraf 9 i köpeavtalet löd:

“Köparen skall bygga och bekosta en vändplan för personbilar på kvartersmark på Fiolen 3.”

“Roger” frågade inte om paragraf 3 i avtalet, men eftersom det enligt min mening kan ha bäring på det bortlyfta ärendet i samhällsbyggnadsnämnden förra veckan så passar jag ändå på att återge det här:

“Fastigheten och området överlåtes i det skick de har på tillträdesdagen.”

Köpeavtalet, dvs själva köpet av marken, gällde bara om Brunberg kom in med en bygglovsansökan senast sex månader från avtalets undertecknande. Vilket för övrigt inte hände. Det kom ingen bygglovsansökan…

Men kommunen hade överseende med detta, kan man väl säga. Brunbergs fick en ny chans. Nu hade det dock skett en “omorganisering”, eller vad man ska kalla det, av Brunberg Vänersborg. (Vilket tycks vara mer regel än undantag när det gäller Brunberg – se TTELA “Lokalt byggföretag i konkurs”.) Mickael Brunberg skrev denna gång, den 25 januari 2017, på köpeavtalet med Vänersborgs kommun som “representant” för Salamandern ekonomisk förening.

Köpeavtalet var i stort sett identiskt med det tidigare köpeavtalet från 2016. Det var i stort sett bara datum som hade ändrats. Paragraferna som jag citerade ovan, 3, 7 och 9, var identiska i detta avtal.

Denna gång hände det saker. Brunbergs gjorde ritningar och kommunen gav bygglov. Grannarna överklagade emellertid – och grannarna fick rätt. Den 4 september 2017 upphävde Länsstyrelsen byggnadsnämndens beslut. Bygglovet var inte lagligt. (Se ”Byggnadsnämnden får underkänt!”.) Brunbergs gjorde då om sina ritningar och byggnadsnämnden beslutade att godkänna dem – och ge bygglov. Grannarna överklagade återigen. Den 21 mars 2019 upphävde Länsstyrelsen ännu en gång byggnadsnämndens beslut… (Se ”Affären Kindblom: Länsstyrelsen säger nej”.)

Då fick Brunbergs nog, skövlade skogen, delade upp området i fyra tomter och sålde dem…

Efter denna utvikning är det dags att återgå till den mailväxling som nu utspelade sig mellan “Roger” och samhällsbyggnadsförvaltningen och nämndens ordförande, efter “Rogers” mail till ordförande Anders Wiklund den 20 mars.

Ordförande Wiklund (MP) skickade, enligt egen utsago (som jag inte betvivlar ett ögonblick), mailet vidare till förvaltningen.

“Roger” hörde inget. Den 20 april, efter 1 månads väntan, tröttnade han och skickade ett nytt mail till Wiklund. Han tyckte att:

“Frågorna är ganska enkla att svara på och avtalet mellan kommunen och företaget är tydligt.”

Ordförande Wiklund skickade återigen mailet vidare till förvaltningen och bad dem svara. Wiklund själv hade svårt att svara. Han satt inte på fakta i ärendet, Wiklund är nämligen ny på sin post sedan 1 jan 2019.

Två dagar senare, den 22 april, beskrev en tjänsteman på Kretslopp & Vatten, samhällsbyggnadsförvaltningen, att den första av de nya ägarna inkom med en ansökan den 11 juli 2019, om att ansluta till kommunalt VA. Sedan utförde Kretslopp & Vatten förbindelsepunkterna för de nya fastigheterna under hösten/vintern 2019 – och:

“Förbindelsepunkten förmedlades till respektive ägare med en karta med lägesinformation och en anslutningsfaktura skickades ut.”

De nya ägarna betalade tydligen för VA-anslutningen och inte Salamandern ekonomisk förening (Brunbergs). Enligt köpeavtalet mellan Salamandern och kommunen skulle ju Salamandern som vi har sett stå för anläggningsavgiften… Men det tycks alltså inte som om Salamandern har betalat något för VA till kommunen.

Det kom inget svar om vändplanen för personbilar. Så “Roger” skrev igen…

Den 23 april svarade ordförande Anders Wiklund:

“Det svar du fick nu, är jag liksom du inte nöjd med i den mening att du uppmanas att ta ny kontakt. Det har jag pratat med förvaltningen om, och du skall få svar på dessa frågor utan att ta ny kontakt.”

Det hände inget. Tiden gick.

En allt tröttare och alltmer uppgiven “Roger” skrev den 19 maj, alltså nästan en månad efter svaret från ordförande Wiklund, återigen till samme ordförande:

“Det är nu ungefär 2 månader sedan jag ställde två frågor. Jag tolkar er tystnad som att ni inte har svar på frågorna, de är för svåra för er pga. er inblandning med Brunbergs. De kommer undan med vad som helst.”

Det får naturligtvis inte gå till så här. Kommunens förvaltningar måste inse att de är serviceorgan till kommunens invånare – och inte tvärtom. Kommunen måste svara på frågor, lämna information osv så skyndsamt som möjligt.

Den 25 maj så kom då äntligen ett svar.

Tjänstemannen förstod att “Roger” kände frustration och skrev vidare:

“Vid den tidpunkten (när byggnadsnämnden hade gett bygglov första gången, det som sedan olagligförklarades av Länsstyrelsen; min anm) hade köparen fullbordat köpet och kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken. Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen och innebär att köpet är fullbordat när köparen erlagt hela köpeskillingen och lämnat in bygglovsansökan. Detta under förutsättning att det sker inom 6 månader från det att köpeavtalet tecknats.”

“Roger” ansåg inte att han hade fått svar på sina frågor från den 20 mars och upprepade dem i ett nytt mail – alltså om anslutningsavgift för VA erlagts av Brunbergs och vad som kommer att hända med vändplanen för personbilar. “Roger” skrev också:

“Dessa frågor måste väl ligga i ert intresse av att uppfyllas? De är ju en del av avtalet där kommunen har intresse även efter det att köpeskillingen har erlagts.”

Nu är det ju inte längre bara tidsaspekten för svar på mail från invånare som är intressant – utan också vad det innebär att skriva avtal med kommunen…

Det står tydligt i köpekontraktet att Salamandern ekonomisk förening (=Brunbergs) ska bekosta en vändplan och betala anläggningsavgiften för VA. Brunbergs har uppenbarligen inte gjort det –  trots att inget rakt svar på VA-frågan har getts, men man anar ju… Däremot syns det ju tydligt att vändplanen inte har byggts…

Slutsatsen av kommunens svar till “Roger” är att det spelar ingen roll vad det står i avtal med Vänersborgs kommun. Köpet var “fullbordat” och “kommunen hade inte längre någon rådighet över hur köparen förvaltade marken”. Med andra ord, köparen kunde göra vad som helst med marken när den var köpt – vad som stod i avtalet med kommunen spelade ingen som helst roll.

Det är lite så man undrar varför dessa paragrafer om köparens, dvs Brunbergs, förpliktelser överhuvudtaget fanns med i avtalet… Sedan kan man ju undra vad som rent allmänt gäller i skrivna avtal med kommunen… Vad är ett kommunalt avtal värt?

“Roger” fick ett nytt svar på sina upprepade frågor, denna gång från en ny tjänsteman. Denne tjänsteman förutsatte att de nya ägarna (som köpte tomterna av Brunbergs) hade betalt för sin VA-anslutning. Vilket fortfarande inte var svar på “Rogers” fråga – han frågade ju om Salamandern (Brunbergs) hade gjort det…

När det gällde vändplanen så konstateras det att kommunen står “maktlös”, trots avtalet:

“Eftersom punkten saknar någon form av vite eller liknande bygger det på exploatörens goda vilja att uppfylla avtalets 9:e punkt.”

“Roger” reagerade naturligtvis på kommunens avtal:

“Vad har jag lärt mig av detta? Jo, att ordet ”skall” inte betyder någonting vid avtal med Vänersborg kommun.”

Och det går naturligtvis inte annat än att hålla med “Roger”. Vad är det för avtal som Vänersborgs kommun skriver? Avtal som bygger på “god vilja”…

“Roger” konstaterar, med ett litet frågetecken eftersom svaret fortfarande inte var tydligt, att fakturan för VA-anslutningten gick till de nya fastighetsägarna och inte till Salamandern ekonomisk förening. Och han konstaterar att Salamandern inte behöver bygga och betala en vändplan enligt avtal…

Men “Roger” var inte glad. Dagen efter skrev han ett nytt mail. Han hade funderat och reagerat på en formulering i ett av svaren:

“Kommunens förfarande vid försäljning av mark är densamma oavsett köparen…”

Jag avslutar denna blogg med “Rogers” sista (senaste?) kommentar. Jag har dragit några slutsatser tidigare i texten, nu får läsaren dra sina. “Roger” ger i sin kommentar också ett nytt perspektiv – som kan leda till tämligen långtgående spekulationer om kommunens handlande gentemot olika personer och företag. Även i detta avsnitt överlåter jag till läsarna att dra sina slutsatser.

“Roger” skriver:

“Befintliga grannar som först försökte köpa fastigheten fick till att börja med inte något svar från er på inlämnad begäran på över ett år (!). När svaret sedan kom, efter påtryckningar, fick inte grannarna köpa pga. ofullständiga planer angående byggnation. När detta sedan ändrades och kommenterades av grannarna var det för sent – Brunbergs hade redan skrivit avtal (under 12-månaders perioden då grannarna inte fick något besked). När sedan Brunbergs inte lyckades komma in med bygglovsansökan inom 6 månader kunde man tro att fastigheten var ute till försäljning igen (det var tydligt i avtalet) – men icke! Detta stoppades av Benny Augustsson…….Brunbergs fick köpa fastigheten igen och uppenbarligen får de göra vad de vill med marken – bygga, sälja – inga restriktioner. Grannarna fick inte köpa – men baserat på vilka skäl?
Kommunens förfarande är inte densamma oavsett köpare……..”