Stefan Kärvlings blogg

Budgetarbetet för nästa år, 2023, har börjat i Vänersborg. Detta år kommer budgetprocessen att vandra särskilt länge innan den kommer fram till vägs ände – ett slutligt budgetbeslut. Det är ju valår.

Budgetprocessen börjar dock som “vanligt”, och faktum är att den så kallade budgetberedningen redan har startat sitt arbete. Budgetberedningen består av kommunstyrelsens arbetsutskott (KSAU) plus gruppledarna i de partier som inte har någon plats i KSAU. Vänsterpartiet representeras av James Bucci.

Det första som kommer att hända på vägen till en ny budget är att de så kallade budgetramarna ska beslutas. I Vänersborg har det alltid blivit så att det är de styrande partiernas ramar som gäller. Sedan kommer nämnder och förvaltningar att få förhålla sig till ramarna och vad de skulle innebära för verksamheterna. Budgetramarna betyder nästan alltid att alla verksamheternas behov inte kan tillgodoses. Så småningom lägger de styrande partierna fram sitt slutliga förslag till budget, vilket också de andra partierna gör. I juni fastställer kommunfullmäktige budgeten. Men eftersom det är val i år så kommer det nya kommunfullmäktige, utifrån valresultatet, också att besluta om budgeten. Då kan det faktiskt ske ändringar i budgeten. Två budgetbeslut under samma år således.

Kommunen har många viktiga verksamheter. En verksamhet som det kanske talas för lite om i den allmänna debatten och i budgetarbetet är förskolan.

I Vänersborg finns det 26 kommunala förskolor. En av förskolorna har öppet dygnet runt, Lanternan. Det finns också en öppen förskola, Sirius, som ingår i en familjecentral. Det finns vidare en allergianpassad avdelning på en av förskolorna och på en annan finns det pedagoger med en ökad kompetens kring barn med hörselvariationer, Korsgatans förskola. Det är drygt 1.800 barn placerade i den kommunala förskolan.

Förskolan är en del av utbildningen inom skolväsendet och den har en viktig roll. Skollagen slår fast utbildningens syfte:

“Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet.”

I läroplanen utvecklas och fördjupas beskrivningen av uppdraget:

“Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Den ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på barn och barnens behov, där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska förskolan främja barnens utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I utbildningen ingår undervisning. Undervisning innebär att stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning, och syftar till utveckling och lärande hos barnen.”

Det här var inledningen. Uppdraget beskrivs betydligt mer omfattande. (Se “Läroplan för förskolan”.)

Förskolan förbereder barnen för grundskolan och är ett första steg i det livslånga lärandet. Det har lett till en diskussion om att införa mer undervisning i förskolan i olika ämnen som t ex naturkunskap och matematik. Och de flesta förskolor (alla?) undervisar också om detta. Det kanske är bra för barnen, jag vet inte riktigt. Det beror väl på hur undervisningen läggs upp… Men enligt min uppfattning finns det andra kunskaper och förmågor som kanske har ännu större betydelse för barnens fortsatta lärande och som förskolan av tradition har visat sig väldigt bra på. Det handlar om att utveckla förmågor som kreativitet, motivation, samarbetsförmåga, noggrannhet och ansvarstagande. Det tillsammans med språkutveckling tycks mig vara särskilt betydelsefulla i det livslånga lärandet.

På barn- och utbildningsnämndens nästa sammanträde, den 14 februari, ska nämndens politiker få fördjupa sig i ämnet. Presentationen har den passande titeln ”Barnets möte med undervisning i förskolan”.

Det är viktigt att huvudmännen i Sverige, dvs kommunerna, ger förskolan de förutsättningar som krävs för att fullgöra sitt uppdrag. Barn som har gått i en fungerande och bra förskola har betydligt bättre förutsättningar i livet än många andra barn. Särskilt viktig är förskolan för barn med utrikes födda vårdnadshavare.

I Vänersborg har förskolan alltid haft ett gott rykte och legat långt framme pedagogiskt. På senare år har förskolepersonalen dock fått det allt tuffare att fullgöra sitt uppdrag. Och då tänker jag egentligen inte på pandemin som naturligtvis har gjort uppgiften oerhört mycket svårare för personalen. Nä, jag tänker på att förskolan inte har fått tillräckligt med resurser rent generellt. I Vänersborg har det ibland kompenserats av statliga bidrag till enskilda förskoleprojekt etc. Statsbidragen har då kunnat användas till att t ex öka personaltätheten och/eller minska barngrupperna. Det har dock ofta bara gällt vissa förskolor och bidragen har varit tidsbegränsade.

För att förskolan ska bli ännu bättre och personalen kunna göra ett ännu bättre jobb så kräver Lärarförbundet, som organiserar personalen, framför allt att fler förskolelärare utbildas. Det råder nämligen brist på förskolelärare i landet. Vidare vill Lärarförbundet att gruppstorlekarna anpassas efter barnens behov, vilket rent generellt innebär mindre barngrupper. Men vissa barn behöver mindre grupper än andra barn. Det är självklart också så att ju yngre barn desto mer beroende är de av att det finns personal tillgänglig. Det behövs även fler lärare med specialpedagogisk kompetens i förskolan menar Lärarförbundet.

För ungefär 10 år sedan var det ett antal förskolepedagoger som tröttnade på alla besparingar och nedskärningar på förskolorna i Sverige. De startade en grupp på Facebook som snart växte. Idag har gruppen drygt 35.000 medlemmar. Denna rörelse av missnöjda pedagoger kom att kallas förskoleupproret.

Förskoleupproret gick ännu längre i sina krav än Lärarförbundet. Pedagogerna krävde:

• “max 12 barn i småbarnsgrupp, 1-3 år”
• “max 15 barn i storbarnsgrupp, 3-5 år”
• “max 4-5 barn per pedagog i varje barngrupp”
• “att barngruppsstorlek är anpassad efter lokalens storlek”
• “att barn med särskilda behov får de resurser som krävs”
• “att alla förskolor har tillgång till specialpedagog”
• “att det sätts in vikarier när verksamheten kräver det samt att det sätts in från första dagen”
• “beslut om likvärdig, reglerad planeringstid för förskollärare i hela landet”
• “fortbildning och kurser på arbetstid”
• “ökad lön”
• “att alla kringuppgifter för förskolepersonalen plockas bort. Med kringuppgifter menar vi exempelvis: laga frukost och mellanmål, duka till måltider, diska, städa, ringa vikarier, beställa varor, schemaläggning och andra tidskrävande administrativa uppgifter.”

Vad jag vet så finns det ingen organiserad grupp för förskoleupproret i Vänersborg. Många av kommunens förskollärare är däremot med i förskoleupproret på Facebook. Enligt ordförande i Lärarförbundet i Vänersborg så står förbundet bakom många av kraven:

“Mer personal, mindre barngrupper, planeringstid, mindre arbetsbelastning och bättre arbetsmiljö till exempel.”

Det kanske inte är realistiskt att alla krav ska tillgodoses redan 2023 i Vänersborg, men det visar vad professionen anser krävs för att förskolan ska kunna uppfylla sitt statliga uppdrag på ett fullgott sätt. Och de om några borde veta… Dessutom är jag ganska övertygad om att även tjänstepersonerna på förvaltningen håller med om flera av kraven. Och det gör kanske också politikerna i nämnden… I den senaste verksamhetsberättelsen står det t ex:

”I förskolan ser man att mindre barngrupper skapar en inkluderande och tillgänglig lärmiljö där alla barn kan delta på sina villkor och får möjlighet till en undervisning av hög kvalitet.”

Förskoleupprorets och Lärarförbundets krav kan vara något att tänka på för alla politiker som just nu sitter och “pysslar och pusslar” med budgetramarna för 2023. 

Framtiden börjar i förskolan!