Stefan Kärvlings blogg

I förra veckan, tisdagen den 15 augusti, hade byggnadsnämnden sammanträde. Nämnden skulle ta ställning till en ansökan från Magnus Larsson i Sikhall om strandskyddsdispens. Magnus Larsson var ju tvungen att ha strandskyddsdispens för att anlägga en smal och kort serviceväg så att han kunde åtgärda och renovera Sikhalls magasin.

Byggnadsförvaltningen ville först, av någon outgrundlig (eller?) anledning, avslå Larssons ansökan om strandskyddsdispens (se “Ingen dispens för Magnus Larsson?”), men så åkte förvaltningschef Sandin upp till Sikhall på ett platsbesök. 

Förvaltningschefen kom till en annan, och mycket insiktsfullare, uppfattning än sin förvaltning… (Se “Sikhall: Förvaltningen kovänder”.) Han ändrade förvaltningens beslutsförslag och föreslog istället byggnadsnämnden att bevilja strandskyddsdispens till Magnus Larsson. Och det var både överraskande och – ja, helt enkelt, “kanon”. Det var bara en hake, en ganska stor hake – den föreslagna tomtplatsavgränsningen ställde till det för Larssons planer kring magasinet… (Se “Sikhall: Kovände förvaltningen?”.)

Förvaltningschef Sandin visade emellertid inget prestigetänkande. Han och Magnus Larsson hade en dialog strax innan sammanträdet, och Sandin insåg hur Larsson tänkte. På sammanträdet presenterade förvaltningschef en annan tomtplatsavgränsning…

Den första tomtplatsavgränsningen, som hade gått ut i handlingarna till byggnadsnämndens ledamöter och ersättare, såg ut så här:

Den tomtplatsavgänsning som förvaltningschefen presenterade för byggnadsnämnden hade alltså ändrats, och hade följande utseende:

Det är inte helt lätt att se på kartorna vad som skiljer dem åt avseende magasinsbyggnaden, men texten förklarar:

“Särskilt förtydligande rörande tomtplatsavgränsning magasinsbyggnad
Tomtplatsavgränsningen går längs med byggnadens långsidor. På framsidan ingår trappa och altandäck vid entrén och på baksidan ingår nödutgång med trappa i tomtplatsen. Vid underhåll av byggnaden får erforderligt utrymme nyttjas även utanför tomtplatsavgränsningen(exempelvis för byggnadsställning)”

Och texten återspeglas alltså i “strecken” på kartorna. Stentrappan och altandäcket vid entrén samt nödutgången med trappa på baksidan ingår i tomtplatsen.

Tomtplatsavgränsningen drogs som Magnus Larsson ville och behövde för att kunna förverkliga sina planer på att dels renovera och underhålla Sikhalls magasin och dels – använda det.

Det insåg också en enhällig byggnadsnämnd. Nämnden beslutade enligt förvaltningschefens förslag:

“Byggnadsnämnden ger strandskyddsdispens för serviceväg”

Nämndens motivering till beslutet hade följande lydelse:

“Dispensen för serviceväg bedöms inte motverka strandskyddets syfte att säkra allmänhetens tillgång till strandområden och livsvillkor för djur- och växtlivet påverkas inte på ett oacceptabelt sätt.

Särskilt skäl till grund för dispensen är att området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området. Anläggning måste, för sin funktion, ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området.

Underhåll av magasinet, som är ett byggnadsminne, och har höga kulturhistoriska värden, bedöms som ett angeläget intresse och väger upp för den negativa påverkan som åtgärden kan ha för djur och växtlivet. Åtgärden bedöms även öka tillgängligheten i området.

Fri passage längs stranden kan säkerställas.”

Magnus Larsson har stora planer för Sikhalls magasin och han kommer i framtiden att återkomma till byggnadsnämnden med både nya ansökningar om strandskyddsdispens och bygglov mm. Men i och med byggnadsnämndens beslut förra veckan har ett steg framåt tagits, ett viktigt steg – nu kan Magnus Larsson fortsätta att renovera och rusta upp magasinet. Och för en gammal historielärare är bara detta steg fantastiskt. Sikhalls magasin kommer att bevaras för eftervärlden.

Men sista ordet är inte sagt än…

Kommunens beslut om strandskyddsdispens sänds, som vanligt och enligt lagen, till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska undersöka om beslutet ska överprövas. Och med tanke på vad som hände t ex Bengt Davidsson på Juta (se ”Länsstyrelsen upphäver Jutabeslutet”), så ska Magnus Larsson och de i allmänheten som tycker att det är viktigt att bevara och vårda kulturminnen vänta med att korka upp champagnen.