Stefan Kärvlings blogg

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagat”.

Länsstyrelserna i Sverige kontrollerar enligt lag alla strandskyddsdispenser i alla kommuner. Länsstyrelsen i Vänersborg granskar varenda strandskyddsdispens som byggnadsnämnden i Vänersborg beviljar. I två blogginlägg ska jag granska Länsstyrelsens granskning och hantering av två strandskyddsdispenser, den på Bengt Davidssons Juta och den på Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22. 

Länsstyrelsen har genom åren delat Vänersborgs byggnadsnämnds mycket restriktiva syn på att bevilja strandskyddsdispenser. (Se “SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22”.) När byggnadsnämnden avslår en strandskyddsdispens så tycks Länsstyrelsen i Vänersborg alltid vara nöjd. Men beviljar Vänersborgs kommun en strandskyddsdispens så brukar Länsstyrelsen som regel överpröva byggnadsnämndens beslut – och då blir dispensen avslagen.

När byggnadsnämnden den 7 mars 2023 ändrade inriktning och beviljade Juta en ny strandskyddsdispens sa Länsstyrelsen nej. Men när byggnadsnämnden beviljade Vänersborgs Segelsällskap strandskyddsdispens på fastigheten Sikhall 1:22 sa Länsstyrelsen – ja. Det var en stor överraskning…

Det finns flera paralleller mellan fallet Juta och fallet Sikhall 1:22. Jämförelserna visar att Länsstyrelsen inte har behandlat och bedömt Juta och Segelsällskapet på samma sätt. Den har haft olika bedömningsgrunder och ”bevisvärderingar” vid prövningen av de båda strandskyddsdispenserna. Det ska jag visa i det följande. I jämförelsen kommer jag att använda utdrag och citat från både Länsstyrelsens egna bedömningar, så klart, men även Vänersborgs byggnadsnämnds beslut och underlag, i de fall som Länsstyrelsen ställer sig bakom dessa bedömningar.

Det kan vara viktigt att vara ute och studera verkligheten. Det är nämligen inte alltid så lätt att göra riktiga tomtplatsavgränsningar utifrån en karta. Det kan ju faktiskt hända att kartan inte stämmer överens med verkligheten. (Fråga gärna ledamöter i byggnadsnämnden och tjänstepersoner på Länsstyrelsen som 2018 utifrån en felaktig karta godkände en tomtplatsavgränsning över Davidssons altan.)

Länsstyrelsen har under årens lopp gjort ett flertal besök på Juta. (Anmärkningsvärt nog utan att uppmärksamma att kartan 2018 inte överensstämde med verkligheten.) Handläggarna har vandrat omkring med anteckningsblock och kameror vid åtminstone 3 tillfällen. När det gällde bedömningen av Sikhall 1:22, Segelsällskapets fastighet alltså, ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att det inte behövdes något besök på plats. Det räckte med kartor och fotografier…

I både fallet Juta och fallet Sikhall 1:22 fanns det fotografier som låg till grund för bedömningarna och besluten. Fotografiernas bevisvärde varierade dock avsevärt enligt Länsstyrelsen. Det handlade dels om flygbilder från det strategiska årtalet 1975 och dels om privata foton från andra tidpunkter. (Flygfotografiet till vänster visar Juta och fotografiet till höger Sikhall 1:22.)

Den 17 maj 2023 skrev Länsstyrelsen om Juta:

“Länsstyrelsen har tagit del av de uppgifter och flygbilder som fanns i kommunens ärenden, samt ytterligare flygbilder … Länsstyrelsen konstaterar att markområdet öster och norr om grusvägen inte har varit kontinuerligt hävdat som tomtmark efter 1975.”

Det tycks i och för sig som om Länsstyrelsen inte var riktigt säker på att Juta inte hade varit tomtmark 1975, och garderade sig därför med att det inte hade varit det, kontinuerligt(!), “efter 1975”… (Har Länsstyrelsen i Vänersborg en egen tolkning om årtalets betydelse?) Den 15 okt 2018 var emellertid Länsstyrelsen desto säkrare, och faktiskt, det var samma handläggare som gjorde bedömningen då som gjorde den i år, 2024, på Sikhall:

“Flygbilder över Jutatorpet visar att marken framför torpet inte var privat när strandskyddslagstiftningen kom 1975.”

Det var ingen tvekan. Det suddiga flygfotot från 1975 bevisade menade Länsstyrelsen att Juta inte var ianspråktaget. Juta var allmänrättsligt tillgängligt. Det var inte helt lätt att förstå Länsstyrelsens bedömning, eftersom t ex ett staket inte syns på ett sådant flygfoto. Samma handläggare(!) godkände dock byggnadsnämndens bedömning den 5 december 2023 av flygfotografiet från 1975 över Segelsällskapets blivande fastighet i Sikhall:

“Staketet syns inte på flygfoto från 1975. Med hänsyn på kvalitén på flygfotot samt tillkommen information bedöms fastighetsägaren har styrkt att staketet funnits på platsen innan 1975 och därmed lagligen uppfört.”

Ja, “kvalitén på flygfotot” var inte särskilt bra, det kan man lätt hålla med om. Saken var ju bara den att “kvalitén på flygfotot” över Juta 1975 inte heller var särskilt bra… Men i det fallet ansåg handläggaren på Länsstyrelsen att flygfotografiet var ett avgörande bevis…

Davidsson på Juta hade också andra fotografier, från “marken”, som visade staket och skyltar mm på Juta. De visade att marken hade varit ianspråktagen. De fotografierna räknades dock inte som ”tillkommen information” av Länsstyrelsen och kommenterades överhuvudtaget inte. Det var till skillnad från de kompletterade fotografierna på Sikhall som tydligen hade mycket högt bevisvärde. Det var ju nämligen så att “föreningen har angett…” och då måste ju de uppgifterna vara sanna. Varken byggnadsnämnden eller Länsstyrelsen behövde kontrollera uppgifterna. Eller rättare sagt, de blundade för de bevis som visade motsatsen.

Det handlade bland annat om fotografiet med en bil i bakgrunden som uppgavs vara taget i slutet av 70-talet. Den bilmodellen fanns emellertid inte före 1980… Det var dock inget som Länsstyrelsen tog i beaktande. (Se “Byggnadsnämnden och strandskydd 4” eller SVT när Pontus Gläntegård, V, förklarar – se “Hembygdsförening rasar mot kommunen” – 2.50 min in i sändningen .)

Det är många som har följt med i ärendena Juta och Sikhall 1:22 som undrar varför Länsstyrelsen inte granskar och bedömer alla på samma sätt…

Det finns fler exempel. I byggnadsnämndens underlag och beslut i ärendet Sikhall 1:22 den 27 nov 2023 ingick följande bedömning, som Länsstyrelsen inte hade några problem med att “godkänna”:

“Befintlig grillplats utan tak har funnits på platsen sedan innan -1975”

Studerar man det suddiga flygfotot från 1975 (se ovan) så kan man med hög grad av säkerhet konstatera att fotografiet visar, trots att det är otydligt, att det inte fanns något grillhus på fastigheten 1975… Det finns dessutom andra fotografier. Ett av dem visar en inskrift i grillfundamentet – “2000-05-06”… Det var då grillhuset byggdes. Det fanns helt enkelt inget grillhus på fastigheten 1975.

Länsstyrelsen höll med byggnadsnämnden om att det hade funnits en grillplats utan tak på Sikhall 1:22 ända sedan 1975. Det bekräftar den ansvarige ärendehandläggaren på Länsstyrelsen till SVT. Grillplatsen var därför laglig och att sedan sätta ett tak på den skulle inte motverka strandskyddets syften. Allmänhetens tillgång till strandområden var ändå säkrad, som byggnadsnämnden formulerade det i motiveringen till sitt beslut.

På Juta finns det inget grillhus. I varje fall inte än så länge, men det kanske är ett tips till Davidsson att bygga ett. Allmänhetens tillgång till strandområden skulle ju ändå vara säkrad… Davidsson har däremot ett mindre trädgårdsland på tomten. Det fanns där när Davidsson köpte Juta. Denna mindre odling, som de flesta husägare i t ex Nordstan har på sin tomt, kommer däremot att hindra tillgängligheten för allmänheten.

Byggnadsnämnden ger en intressant men ytterst tveksam motivering till dispensen för grillhuset:

“Särskilt skäl till grund för dispensen är att behövs för en anläggning som för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området (…) samt behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området”

Den motiveringen för att ge strandskyddsdispens för ett grillhus utanför tomtplatsavgränsningen slår det mesta tycker jag. Måste en grillplats “ligga vid vattnet”? Och inte nog med det, nämnden skrev:

“Tak över grillplatsen bedöms stärka friluft-/båtlivet på fastigheten som är tillgänglig för allmänheten…”

I resonemangen kring Juta visar Länsstyrelsen inget av denna överslätande, förstående och “vidsynta” attityd…

 Tvärtom! När Davidsson menar att allmänhetens insyn i hans bostadshus är ett “särskilt skäl”, precis som grillhuset var ett “särskilt skäl”, liksom den privata äganderättens ökade betydelse i bedömningarna (jämför Mark- och miljööverdomstolens domar “M 12640-19” och “M 1850-15”) så skrev byggnadsnämnden i oktober 2022:

“För att åberopa ett mycket angeläget intresse krävs mycket speciella omständigheter och bör tillämpas särskilt restriktivt när det gäller enskilda intressen. Förvaltningens bedömning är att de framkomna intressena inte anses vara av sådan karaktär att det är att se som mycket angelägna intressen utifrån de särskilda skälen.”

Grillhuset var ett “särskilt skäl” men inte Mark- och miljööverdomstolens domar…

Länsstyrelsen har inte haft något intresse av att kontrollera fakta på Sikhall 1:22. Och på Juta har Länsstyrelsen bara tagit hänsyn till “fakta” som den kunde tolka som stöd för sin egen uppfattning om avslag. Det är svårt att förstå varför Länsstyrelsen behandlar Davidsson på Juta annorlunda.

Det finns fler exempel…

Fortsättning följer i ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.

===

Inlägg i denna bloggserie:

• ”SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22” – 2 februari 2024
• ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad” – 4 februari 2024
• ”Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” – 5 februari 2024
• ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)” – 8 februari 2024