Stefan Kärvlings blogg

Anm. Detta inlägg är en fortsättning på “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.

Länsstyrelsen hade olika glasögon på sig när den granskade strandskyddsdispenserna på Juta respektive Segelsällskapets fastighet Sikhall 1:22.

Bengt Davidsson på Juta får inte klippa gräsmattan på sin tomt. Det privatiserar området. Byggnadsförvaltningen skrev den 27 januari 2021:

“Upphör att klippa gräsmatta utanför tomtplatsavgränsningen, marken kan slås 2ggr/år.”

Dessutom motverkade klippningen växt- och djurlivet. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 i överprövningen av kommunens Jutabeslut:

“goda livsvillkor för djur- och växtliv, är mycket starkt. Den allemansrättsliga tillgången till naturen är även grundlagsfäst”

Det var ord och inga visor, grundlagen åberopades mot Davidsson…

Till grund för byggnadsnämndens beslut den 5 december 2023 om Sikhall 1:22 hade miljö- och hälsoskyddsnämndens yttrat sig:

“Ytan där grillplatsen är placerad utgörs av klippt gräsmatta och saknar värden för växt- och djurlivet.”

Länsstyrelsen hade inget att erinra mot nämndens beslut.

Segelsällskapet får klippa gräsmattan utanför sin tomtplatsavgränsning, men inte Davidsson. Varför denna skillnad? Är växter och djur mindre värda i Dalsland? Eller gäller inte grundlagen i Dalsland?

Synen på träd och buskar inom de två allemansrättsligt tillgängliga områdena är också olika. Byggnadsförvaltningen skrev till Davidsson i januari 2021. 

“Ta bort 4 st planterade trädgårdsträd med inhägnad utanför tomtplatsavgränsning”

Inhägnaden runt de nyplanterade träden var till för att skydda dem mot älgar och rådjur etc.

I miljö och hälsas yttrande stod det om Sikhall 1:22:

“I anslutning till förrådscontainer växer två stycken uppväxta björkar med visst värde för växt- och djurlivet. Trädens värde utgörs av att de i stort sett är de enda träd som finns på fastigheten.”

De 4 trädgårdsträden på Juta var också de enda träd som fanns på gräsmattan. Träd är tydligen mer värda i Dalsland än på Juta…

Det är viktigt att komma ihåg att byggnadsnämnden senare ändrade sin syn på strandskyddsdispensen på Juta. Det gjorde inte Länsstyrelsen.

Davidsson fick också ett föreläggande av kommunen i januari 2021 att:

“Ta bort 2 st utemöbler placerade utanför tomtplatsavgränsning”

Ungefär 2 år senare skrev samma förvaltning om Sikhall 1:22:

“… lekutrustning, utemöbler, skyddsräcke vid servicebyggnad bedöms i detta fall inte vara avhållande med hänsyn till att området utgör en gästhamn och är allemansrättsligt tillgängligt.”

Davidsson ska kanske sätta upp en skylt vid vattnet – “Juta Gästhamn”… Då kanske Länsstyrelsen godkänner hans strandskyddsdispens också. Och sedan kan Davidsson få ha några utemöbler på sin gräsmatta… Som kanske då också får klippas…

Det som blev fastigheten Juta, som den ser ut idag, avstyckades 1970. Ägare till marken var vid tillfället staten. Älvsborgs läns Landstingskommun blev ny ägare. Det var en följd av att landstinget övertog den statliga mentalsjukvården.

Landstinget satte upp staket för att avgränsa fastigheten. Det syns emellertid inte på de suddiga flygfotona från 1975. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Staketet, som antagligen är utbytt vid ett senare tillfälle, dock innan Davidsson köpte Juta, finns kvar än idag. Davidsson har däremot satt upp trädgårdsbelysning ner mot älven.

Länsstyrelsen vill att Davidsson ska ta bort både staket och trädgårdsbelysning eftersom de ligger utanför tomtplatsavgränsningen. Anordningarna privatiserar Juta och hindrar allmänhetens passage. Länsstyrelsen skrev den 17 maj 2023 att “ljuspollarna”:

“avhåller allmänheten från att röra sig i området.”

Dessutom har en av Länsstyrelsens ärendehandläggare påpekat att öppningen på staketet vid den traditionella vandringsleden nere vid älven är för liten. Det var också privatiserande.

Länsstyrelsen granskade aldrig tillsynsärendet med staketet efter kommunens beslut för Sikhall 1:22. De granskar ju enbart givna dispenser. Det borde emellertid inte ha hindrat Länsstyrelsens ärendehandläggare att påpeka att staket är oerhört privatiserande. Det kan ju nämnas att samma handläggare från Länsstyrelsen anmälde Davidssons granne för att ha brutit mot strandskyddslagstiftningen vid besök på Juta… Fast det är klart, Länsstyrelsen var ju aldrig ute och kollade på Sikhall 1:22…

I protokollet från byggnadsnämndens sammanträde den 5 december 2023 konstateras inledningsvis att:

“Staketet runt fastigheten bedöms ha en avhållande effekt och bedöms vara en förbjuden åtgärd om staketet uppförts efter de generella strandskyddslagstiftningen år 1975.”

Och här är parallellen med Juta anmärkningsvärt tydlig. Byggnadsnämndens slutsats i Jutas fall var under drygt 5 år att det aldrig hade funnits något staket på Juta. Det syntes ju inte på flygfotona. I det här fallet, Sikhall 1:22, skriver nämnden:

“Staketet runt fastigheten bedöms funnits på platsen innan strandskyddslagstiftningen år 1975 och är därmed lagligen uppfört.”

Bevisen är flygfoton och privata foton samt uppgifter från de inblandade. Byggnadsnämnden, och Länsstyrelsen, tolkade dock denna information helt olika. (Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)”.) Länsstyrelsen hade för övrigt inga synpunkter på staketöppningens storlek i Sikhall – trots att öppningen är mindre än på Juta… (OBS. ”Skalan” på fotografierna är inte samma.)

Som sagt, byggnadsnämnden har ändrat sin bedömning i Jutaärendet, det har inte Länsstyrelsen…

Jag vill avsluta den här serien blogginlägg med att påpeka ett som jag ser det stort förbiseende från Länsstyrelsens sida när det gäller Juta. Det har med kompensationsåtgärder att göra. Byggnadsnämnden citerade i sitt beslut om strandskyddsdispens den 7 mars 2023 en dom från Mark- och miljööverdomstolen från den 4 mars 2020 (M 4244-19):

“Om en redan utförd åtgärd avviker från en given strandskyddsdispens eller från vad som skulle kunna godtas vid en helt ny dispensprövning bör det däremot inte vara uteslutet att vid en proportionalitetsavvägning beakta om det finns möjlighet att på annat sätt kompensera för den negativa påverkan som åtgärden medför”

Mark- och miljööverdomstolen lutar sig mot Miljöbalken (16 kap. 9 § 3 p). Byggnadsnämnden kommenterade i sitt beslut:

“Fastighetsägaren har under en tid lagt dit en bro som möjliggör för allmänheten att passera det djupa diket i fastighetens norra del. Det har fallit väl ut och varit mycket uppskattat och ökat tillgänglighet och möjligheten att röra sig förbi fastigheten.”

Det tycks som om Vänersborgs byggnadsnämnd har följt lagen och de prejudicerande domarna noggrannare och bättre än Länsstyrelsen (och Mark- och miljödomstolen i Vänersborg).

Byggnadsnämnden i Vänersborg har fattat beslut om två strandskyddsdispenser, en på Juta och en på Sikhall 1:22. Man kan tycka vad man vill om båda dispenserna, men nämnden har helt klart ändrat attityd och uppfattning jämfört med den traditionella negativa synen. Och på sätt och vis har nämnden varit, så att säga, mycket flexibel och tillåtande i båda fallen och behandlat båda fastighetsägarna lika.

Länsstyrelsen däremot har bedömt de båda strandskyddsdispenserna helt olika. Det som de tillåter, eller blundar för, i det ena fallet blir oerhört avgörande i det andra. I fallet Juta är det bara avslag, avslag och avslag. Jag förstår inte orsaken till Länsstyrelsens prövningar och beslut. Kanske någon annan gör det.

Tyvärr delar Mark- och miljödomstolen i Vänersborg Länsstyrelsens syn på strandskyddsdispensen på Juta. (Se ”MMD: Dom över Juta”.) Det förstår jag inte heller. Men till det återkommer jag.

===

Inlägg i denna bloggserie:

• ”SVT och strandskyddsdispensen på Sikhall 1:22” – 2 februari 2024
• ”Strandskyddsdispensen på Sikhall överklagad” – 4 februari 2024
• ”Är Länsstyrelsen objektiv? (1/2)” – 5 februari 2024
• ”Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)” – 8 februari 2024
• ”Juta i Mark- och miljödomstolen (1)” – 24 februari 2024
• ”Juta i Mark- och miljödomstolen (2)” – 25 februari 2024
• ”Juta i Mark- och miljödomstolen (3)” – 28 februari 2024