Hem > Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd > Juta i Mark- och miljödomstolen (3)

Juta i Mark- och miljödomstolen (3)

28 februari, 2024 Lämna en kommentar Go to comments

Anm. Detta blogginlägg är en fortsättning på “Juta i Mark- och miljödomstolen (2)”.

Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg var på platsbesök på Juta innan rättsfallet avgjordes och domen avkunnades. Det var en slags rättegång på plats.

Domstolen bestod av en domare, en sekreterare och en “tekniker” som bland annat fotograferade. De andra närvarande var, förutom Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren, två representanter från Länsstyrelsen. En av dem var Davidssons granne som bor 1 km från Juta och som i ungdomen, och antagligen senare, tillbringat en hel del tid i området. (Han betraktades dock inte som jävig av domstolen.) Byggnadsnämndens ordförande och några ledamöter var där liksom förvaltningschefen. Lave Thorell förhördes också, som vittne, men var inte med på den rundvandring kring Juta som domstolen företog. Det var inte heller Bengt Davidsson som inte klarar av höjdskillnaderna på grund av sitt handikapp.

Rundvandringen spelades enligt uppgift in, men upptagningen är tydligen inte offentlig. Det förvånar mig, men det kanske är så. Bengt Davidsson och hans juridiska ombud från Advokatfirman Kjällgren har fått ut ljudfiler på Davidssons respektive Lave Thorells vittnesmål, men alltså inget annat.

Domstolen uppträdde som sig bör mycket objektivt och sakligt. Representanterna från Länsstyrelsen argumenterade dock enligt samstämmiga uppgifter förvånansvärt “engagerat”. De lyfte det mesta som de kunde komma på för att Davidssons intressen och överklagan skulle ignoreras och avslås av MMD. Det förvånade flera av de närvarande.

Länsstyrelsens båda representanter tog upp förhållanden som de inte hade nämnt i sitt beslut i samband med överprövningen av byggnadsnämndens beslut från den 7 mars 2023. De tog till och med upp förhållanden som överhuvudtaget inte hade med Davidssons ansökan om strandskyddsdispensen med tomtplatsavgränsning att göra. Så t ex påpekade de att det fanns en redskapsbod på området vid älven som de inte ansåg hade dispens. Det var ju bara det att redskapsboden inte stod på Davidssons fastighet utan på grannens jordbruksfastighet. Davidsson och hans juridiska ombud hade svårt att förstå att domaren tillät sådana ovidkommande kommentarer. Det hade ju inte med målet att göra.

Länsstyrelsens representanter tog också upp att de trodde att diket hade breddats. Detta kom även med i domstolens sammanfattning av Länsstyrelsens syn på ärendet, som ingår i domen under rubriken “Yrkanden”. Synpunkten noterades trots att den inte fanns med i det beslut av Länsstyrelsen som Davidsson överklagade. Ny bevisning med andra ord. MMD skriver att Länsstyrelsen menade:

“Tidigare har man passerat diket i västra (bör vara norra; min anm) fastighetsgränsen genom att gå över på några plankor. Att det behövs en bro nu kan tyda på att diket har breddats.”

Det är ett tvivelaktigt påstående och en anmärkningsvärd inställning från Länsstyrelsen, och, som sagt, mycket förvånande att MMD överhuvudtaget nämner det i domen. “Diket” har så vitt Davidsson känner till inte breddats och om diket har blivit breddat så har det i så fall skett före Davidssons tid som fastighetsägare. Davidsson kan alltså inte uttala sig säkert om “dikets” historia. De plankor som låg över “diket” ligger faktiskt kvar vid sidan av “diket” och vid kontroll så når de fortfarande över “diket”. Davidsson har slutligen aldrig haft någon skyldighet att lägga en bro över diket. Det har han gjort därför att han vill möjliggöra allmänhetens fria passage förbi Juta. En helt frivillig åtgärd med andra ord.

Det kan också nämnas att byggnadsnämnden i Vänersborg yttrar sig om överklagandet, och skriver då om bron:

“Allmänheten har haft mycket positivt att säga om den nya bron.”

MMD skriver också att Länsstyrelsen hävdar att:

“Passagen genom staketet är smal och signalerar att området är privat.”

Det är passagen söderifrån som åsyftas. Inte heller denna synpunkt finns med i Länsstyrelsens beslut utan är ny “bevisning”. Det är samma här som med “diket”, staketet nere vid älven med passagen har stått där på samma sätt sedan Davidsson köpte Juta. Det vore för övrigt intressant att veta hur smal en passage ska vara för att betraktas som privatiserande – och hur bred den ska vara för att inte vara det. Jag kan inte hitta några mått på hur breda passager ska vara. Är Länsstyrelsens synpunkt måhända ett uttryck för en mycket personlig bedömning…? (När det gäller Sikhall 1:22 hade Länsstyrelsen inga synpunkter på passagens bredd – som är smalare än den på Juta. Se “Är Länsstyrelsen objektiv? (2/2)”.)

Det är också svårt att förstå varför Davidsson skulle vilja privatisera området med en smal passage genom staketet, om han nu ville det, samtidigt som han har lagt ut en bro för att underlätta allmänhetens passage förbi Juta…

Det är svårt att betrakta Länsstyrelsens representanter som opartiska och objektiva. Det ska de vara enligt grundlagen. I Regeringsformen, en av Sveriges grundlagar, står det i 1 kap 9 §, att:

“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Formuleringen “iaktta saklighet och opartiskhet” kallas “objektivitetsprincipen”. Den är grundläggande och central för en tjänsteperson. Tjänstepersoner måste alltså vara opartiska, sakliga och korrekta. Mot alla, i alla sammanhang. Objektivitetsprincipen slås även fast i Förvaltningslagen 5 § andra stycket.

 Efter rundvandringen och rättegången på Juta begärde Davidsson och hans ombud från Advokatfirman Kjällgren möjlighet att få inkomma med ett kompletterande yttrande. De ville klargöra vissa saker som framkom under “rättegången” och också bemöta “ny bevisning”. Det beviljade domstolen.

Yttrandet skickades den 9 januari 2024. Där skrev Davidsson t ex angående intresseavvägningen, eller proportionalitetsbedömningen:

“Att tillgängliggöra ett område närmast vattnet av sådan storlek att allmänheten fritt kan passera längs med strandkanten men som tillåter Davidsson att använda en del av den enda gräsmatta som finns på tomten har ingen påverkan på allmänhetens nyttjande av fastigheten. Den har tidigare endast använts för passage och detta kommer fortsatt vara möjligt. Att ge Davidsson möjlighet att nyttja åtminstone en del av gräsmattan skulle dock få en oerhört stor påverka på fastighetens värde och ägarens, både nuvarande och framtida ägares, möjlighet att på ett bra sätt nyttja fastigheten.”

I yttrandet efterlystes även ett tydliggörande av Länsstyrelsens uppfattning av brons betydelse nu och i framtiden. I MMD:s domskäl nämns inte bron, vilken lämnar Davidsson i okunskap om bron måste vara kvar eller inte.

Det kompletterande yttrandet från Davidsson tog även upp “jordbruksaspekten”:

“Den gemensamma nämnaren under hela perioden sedan innan strandskyddets tillkomst är dock att området har varit tydligt avgränsat från omgivande åkermark vilket också framgår av de omfattande vittnesmål som finns i ärendet sedan tidigare.”

Davidsson har tidigare anfört flera vittnesmål (med namn, adress osv) till stöd för sin uppfattning. Det är oklart om MMD har studerat dessa. De finns inte nämnda i domen.

I yttrandet kommenterade Davidsson också diket och bondens redskapsbod/fiskebod.

Det märkliga är att inget av det som skrevs i yttrandet kommenteras i Mark- och miljödomstolens dom. Det ger intrycket av att Mark- och miljödomstolen faktiskt inte har läst yttrandet innan domen avkunnades.

Som svar på Davidssons yttrande angående intresseavvägningen/proportionalitetsbedömningen skrev MMD i sin dom:

“Enligt mark- och miljödomstolens bedömning visar utredningen i målet att området är av betydelse för det rörliga friluftslivet. Domstolen anser vidare att ett beslut om större tomtplats skulle ha negativ inverkan på den allemansrättsliga tillgängligheten samt på strandskyddets syften i övrigt. Mark- och miljödomstolen bedömer därför att det allmänna intresset som strandskyddet representerar väger tyngre än Bengt Davidssons enskilda intressen. Den beslutade tomtplatsen kan inte anses oproportionerlig.”

Ser det ut som om Mark- och miljödomstolen (MMD) i Vänersborg har läst yttrandet från Davidsson och hans juridiska ombud? 

Känslan av att Davidsson befinner sig i ett moment 22 tilltar…

Davidsson är emellertid inte den som ger sig – inte när han anser att han har rätt….

Fortsättning följer i ”Davidsson överklagar till överdomstolen (1)”.

===

Blogginlägg om domen i Mark- och miljödomstolen och Länsstyrelsens roll:

Kategorier:Byggnadsnämnden, Juridik, Juta, Länsstyrelsen, strandskydd
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.