Arkiv
4 miljoner till Malmö
Det här börjar bli jobbigt. Det går ta mig tusan inte en dag utan att det händer något uppseendeväckande i Vänersborg.
Idag hände det att Gunnar Lidell (M), Vänersborgs nye ”stadsminister” (OBS! humor), beslutade på sk delegation att tillföra ytterligare en halv miljon kronor till juristerna i Malmö. Pengarna går till ”finansiering av kostnader för entreprenadrättslig utredning avseende uppförande av Arena Vänersborg”.
Advokatfirman Lindahl i Malmö arbetar nämligen med omständigheterna kring arenabygget. Vad de arbetar med exakt har vi egentligen ingen aning om, det är sekretessbelagt. Det är också tack vare denna pågående entreprenadrättsliga utredning som mängder av andra papper kring arenan, t ex takrasutredningen, S Anders utredning av sig själv etc, är belagda med sekretess.
Antagligen är det tänkt att advokatfirmans utredning ska leda till några former av processer gentemot företag som var inblandade i bygget av arenan. Än så länge har dock inget hänt.
Under tiden tickar taxametern. Advokatfirman Lindahl har arbetat i över 1 år (!) med sin utredning. Och under denna tid har kommunen i och med Lidells beslut idag betalat 4 miljoner kronor (4.000.000 kr) till Lindahl. Tick tick.
4 miljoner kronor är mycket pengar.
Och utredningen är fortfarande inte klar… Tick tick.
Advokatfirman har tagit betalt för arbete som redan utförts (vi får väl förutsätta att de arbetar med något även om det är hemligt), så Lidell hade nog inget annat val än att betala.
Men visst är det väl läge att Lidell i samband med att betalningen skickas iväg till Malmö också säger ”Tack för arbetet, men nu lägger vi ner detta.”
Jag skrev det för några dagar sen och jag skriver det igen:
”Det kan inte fortsätta så här. Det måste bli ett slut på eländet. Det måste bli ett slut på arenans skenande kostnader. Det måste bli ett slut på alla skumraskaffärer. Vänersborgarna måste få reda på allt.
Upp med alla papper på bordet! Offentliggör alla utredningar!”
På något sätt känns det att det tål att upprepas…
För övrigt gillar jag folkhumorn i Vänersborg. Det kanske är för att jag har bott här i hela mitt liv. (Många utanför kommunen har lite svårt för vänersborgshumorn som ibland anses för något ”sjuk”.) Det senaste som kan läsas på TTELA:s webbsida är
”Arenan har börjat med drop-in”. Haha?
För övrigt har någon som kallar sig trollhättesvenne lagt upp intervjun med arenans driftschef, som gjordes i Radio Väst häromdagen, på YouTube. Du kan ”se” den genom att klicka här. Trollhättehumor?
Det flödar
Det tar aldrig slut.
I kväll kan man på TTELA:s hemsida läsa: “Smältvatten läcker in i arenan. Arena Vänersborg står inför ännu ett bakslag.” I Radio Väst, som var först med nyheten, får arenans tekniske driftschef Bo Göran Karlsson frågan vilka skador vattnet har orsakat.
“Inga större, vi kanske får byta ut några fyrkantiga takplattor bara, men det är ingen större fara” svarar han.
Det kan vi ju alla skattebetalare i Vänersborg hoppas. Men hur lugn blir man när driftschef Karlsson i nästa andetag, i intervjun ovan, säger:
“Det finns inga hål eller nåt i taket just nu i alla fall som vi känner till.”
Det var två garderingar på en gång. Karlssons lugnande besked får därför, i varje fall på mig, helt motsatt effekt.
Ett sätt att försvara sig mot elände av olika slag är att ta humorn till hjälp.
På Radio Västs hemsida kan man läsa:
“Det är inte bara pengarna som flyter.”
“Vänersborgs vattenfestival.”
“Bättre om det läckt information om de skenande kostnaderna.”
“Aqua Blå inomhus.”
Det är inte bara i arenan det flödar således, även vänersborgshumorn flödar.
Men allvarligt talat. Det kan inte fortsätta så här. Det måste bli ett slut på eländet. Det måste bli ett slut på arenans skenande kostnader. Det måste bli ett slut på alla skumraskaffärer. Vänersborgarna måste få reda på allt.
Upp med alla papper på bordet! Offentliggör alla utredningar!
Nytt år, gammal fråga
Arenan engagerar. Så fort det står något i TTELA om den så fylls nätsidorna av kommentarer, kritiska kommentarer. Igår stod det om snöröjningen av taket. Förra veckan försökte en insändare räkna ut hur mycket kommunen subventionerade IFK:s hemmamatcher. Siffrorna var i underkant.
Arenan kostar en hiskeligt massa pengar. Räntor och amorteringar ska betalas. Räntan tros allmänt stiga. Stiger räntan med 1 procentenhet så innebär det 1 miljon extra om man har lånat 100 miljoner. Arenan kostade mer än så. Driften kostar. Arenan slukar massor av el – elpriserna befaras stiga kraftigt.
Det tillkommer andra kostnader också, kostnader som inte var kalkylerade från början. Snöröjning är en sådan kostnad. Juristkostnader en annan. Förändringar i arenan också. Det kan vara allt från portar som behöver öppnas automatiskt till nya räcken som sätts upp. En del kostnader göms undan. Arenan kräver mycket personal, mer personal än som ingår i budgeten. När jag satt i BUN anställdes 1,5 personal till arenan, en driftschef och en halvtid för städning. Det räcker naturligtvis inte. De extra kostnaderna går på nämndens ordinarie budget. Vägomläggning kostar, bygget av en rondell kostar, parkeringsplatser kostar osv.
Det skulle vara intressant om någon i kommunen räknade ut samtliga kostnader som kan härledas till arenan. Då skulle vi kunna få något att jämföra med.
Samtidigt som utgifterna är stora och ökar hela tiden så sjunker inkomsterna. Den låga temperaturen i arenan lär ju inte locka nya evenemang så frågan är vad arenan ska användas till förutom bandy. Och om det vill sig illa, till bandy i den näst högsta serien. Och då kommer väl efterfrågan på logerna, antalet gäster i restaurangen och coffeeshopen att ytterligare minska.
Ett problem med inkomsterna idag är ju att en stor del av dessa går till IFK. IFK får hyra ut logerna, IFK arrenderar ut restaurangen, IFK hyr ut isen (till del) osv.
Den nya majoriteten måste ta tag i Arenafrågan snarast. Vänsterpartiet har föreslagit att den bjuds ut till försäljning eller att kommunen försöker minska kostnaderna genom att t ex bilda ett bolag där även privata intressenter ingår.
Ju mer pengar arenan kostar, ju mindre pengar till våra barn, ungdomar och gamla.
Överklagan av Förvaltningsrättens dom
Någon undrade om jag hade överklagat domen från Förvaltningsrätten. Och det har jag ju. Personen tyckte att det kunde vara av intresse att få läsa den. Så här kommer den nu, rakt upp och ner, utan kommentarer, min överklagan till Kammarrätten.
——————–
Motivering
Jag Stefan Kärvling överklagade/begärde prövning i Förvaltningsrätten av lagligheten i Vänersborgs kommunfullmäktiges beslut den 19 maj 2010 i ärende 46, ”Fråga om ansvarsfrihet för 2009 års förvaltning avseende barn- och ungdomsnämnden” (Dnr 2010/226), i de delar som berörde Stefan Kärvling och Eva Lindgren. Jag ville få prövat om ”beslutet stred mot lag och annan författning” enligt Kommunallagen, kap 10, §8, punkt 4.
Kommunfullmäktige beslutade att inte ge mig ansvarsfrihet för ett beslut som jag hade reserverat mig mot skriftligt i både kommunfullmäktige och Barn- och ungdomsnämnden. Jag menade att Kommunallagens skrivning om individuellt ansvar måste gälla här, dvs säger man nej måste det respekteras. Jag menade att det inte kan vara Kommunallagens mening att en förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut fast man själv är mot.
I Förvaltningsrättens dom står det:
“Förvaltningsrätten finner att det faller inom kommunfullmäktiges befogenhetsområde att avgöra vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått för verksamhetsåret 2009.”
Jag överklagar/begär prövningstillstånd av Förvaltningsrättens dom av följande skäl:
1. Förvaltningsrätten har inte laglighetsprövat det som jag begärt laglighetsprövning på, nämligen om det är rätt att ”fälla” en ledamot som sagt nej till de beslut som motiverar den nekade ansvarsfriheten (det beslut som majoriteten fattat).
Det är mycket viktigt, ja till och med avgörande, för alla politiker i Sveriges kommuner och landsting att få reda på vad som gäller i ansvarsfrågan. Räcker det inte med att rösta nej och reservera sig mot ett beslut som man är mot – måste man dessutom avgå? Det måste prövas hur Kommunallagen skall tolkas i detta avseende. Det måste rimligtvis tas hänsyn till ”de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad”.
2. När det gäller de ”de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad” så har Regeringsrätten prövat ett fall som har vissa paralleller till min begäran om laglighetsprövning, det sk Borgholmsfallet. (Avgörandedatum 1999-03-3. Målnummer 3701-98.) Det som är intressant är att Regeringsrätten i det här fallet har prövat just det Förvaltningsrätten kallar ”de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad”. (Det hade för övrigt alla instanser gjort i detta fall.) Regeringsrätten tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det är just vad Förvaltningsrätten inte har gjort.
Borgholmsfallet är ytterligare ett skäl till jag bör få det prövat om inte ”de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad” i mitt fall också måste bedömas i sammanhanget.
3. I Proposition 1990/91:117 om en ny kommunallag skriver regeringen under punkt 4.9.4 som skäl för sitt förslag om det individuella revisionsansvaret:
”Individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda bör införas
Revisionsansvar bärs i dag kollektivt av varje nämnd. Detta har ibland fått otillfredsställande följder. Sålunda har det hänt att styrelser och andra nämnder har vägrats ansvarsfrihet, trots att de felaktigheter som har påtalats har begåtts av enskilda förtroendevalda utan att styrelsen eller nämnden känt till de åtgärder som vidtagits. Det är inte rimligt att en styrelse eller en annan nämnd skall bära ett kollektivt revisionsansvar i dylika fall, även om dessa är sällsynta. Det finns därför ett behov av att komplettera det kollektiva revisionsansvaret för styrelsen och de övriga nämnderna med ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.
Eftersom de förtroendevalda har utsetts av fullmäktige, torde del inte finnas några principiella hinder mot att ålägga dem ett sådant individuellt revisionsansvar. Regeringen föreslår därför all det i den nya lagen införs regler om ett individuellt revisionsansvar för de förtroendevalda.”
Jag vill att Kammarrätten prövar om inte innehållet i denna punkt är tillämplig i mitt fall, se särskilt den fetstilta texten. Det har inte Förvaltningsrätten gjort.
4. Vid förarbetena till avsnittet av det individuella revisionsansvaret i Kommunallagen och i den dom som Regeringsrätten förkunnande i Borgholmsfallet framgår det att avsikten med avsnitten om det individuella revisionsansvaret framför allt gällde fall där kommunen led ”ekonomisk skada”. I domen i Borgholmsfallet skriver Regeringsrätten: ”omständigheterna tyder inte på att kommunen skulle ha lidit eller riskerat att lida ekonomisk skada av P.L:s agerande”.
Jag vill att Kammarrätten prövar om det finns en sådan koppling mellan de handlingar jag gjort och den ekonomiska skada som uppstått. Jag anser att en sådan koppling inte finns i mitt fall. Jag anser att det är precis tvärtom. Det är majoritetens beslut om att bygga en arena som har lett till ekonomisk skada för kommunen, inte mitt avslagsyrkande.
5. Förvaltningsrätten skriver i sin dom: ”Kommunfullmäktiges beslut innebär då enbart en politisk markering mot nämnden.” Jag har svårt att acceptera att frågan om ansvarsfrihet är en politisk fråga. Jag anser att den i stället är en juridisk fråga. Att inte få ansvarsfrihet av sina politiska motståndare går utöver den politiska spelplan som är uppritad. Det är ingen lek att ”anklagas” för att ha medverkat till ett skandalbygge som blivit en ekonomisk katastrof. Det kan inte få sluta med ett beslut i kommunfullmäktige där den som råkar ut för den synnerliga ”smutsiga” politiska markeringen inte skulle kunna överklaga i någon rättsinstans.
Jag anser därför att kommunfullmäktiges beslut inte vilar på saklig objektiv grund och därför strider mot 1 kap. 9 § Regeringsformen.
Av ovanstående skäl begär jag prövningstillstånd hos Kammarrätten. Jag vill att Kammarrätten genom sin dom klargör vad Kommunallagen egentligen avser i sina avsnitt om individuellt revisionsansvar. Naturligtvis önskar jag att Kammarrätten ska döma så att kommunfullmäktiges beslut att inte ge mig och Eva Lindgren ansvarsfrihet upphävs.
Som bevis skickar jag med de inlagor som jag har lämnat till Förvaltningsrätten.
Vänersborg 2010-12-19
Stefan K
Vält kiosken Gunnar!
Inför 2011 säger Gunnar Lidell i dagens TTELA:
“Och sedan hoppas jag att vi en gång för alla kan lägga varför det blev som det blev med Arena Vänersborg bakom oss. Vi behöver få upp allt på bordet. Det handlar inte om att hitta någon skyldig utan att kunna jobba vidare med att använda arenan.”
Inte menar du väl Gunnar att förundersökningen ska läggas ner? Vi vet ju t ex att bara någon månad efter fullmäktiges beslut i juni 2007 så bestämde S Anders Larsson och några till att ett entréplan och en restaurang skulle byggas på 2:a våningen. Det fanns inte med på ritningarna när fullmäktiges tog sitt arenabeslut. Bara detta odemokratiska och hemliga beslut fördyrade ju bygget med åtminstone 30 miljoner. Inte kan man acceptera något sånt? Visst måste man ställa de skyldiga till svars?
Någon har ju också bantat ned antalet bågar i arenan. I ritningarna som fanns inför fullmäktiges beslut fanns det 18 bågar med väggarna inräknade. Om man tittar på arenan idag och räknar hur många bågar det finns, så…. (Färre antal bågar = större utrymme mellan bågarna = mera tyngd än som ursprungligen var tänkt när snön ligger på…) Inte kan man acceptera något sånt? Visst måste man ställa de skyldiga till svars?
Jag hoppas verkligen att det blir som Gunnar Lidell säger, att vi får “upp allt på bordet”. Jag bara undrar Gunnar, har inte du som kommunstyrelsens ordförande från och med 1 januari 2011 ett stort ansvar för att allt kommer upp på bordet? Kan inte du t ex avsluta utredningen som utförs av Advokatfirman Lindahl i Malmö? Det skulle väl innebära att sekretessen på dels Lindahls utredning och dels takrasutredningen skulle kunna lyftas och utredningarna offentliggöras? Advokatfirman Lindahl har för övrigt utrett länge nu. För 1 år sen(!) var kostnaderna uppe i nästan 2 miljoner. Hur mycket kostar utredningen idag – och vad utreder de egentligen?
På Facebook skrev Gunnar Lidell den 29 september i år angående Arena Vänersborg att
”sanningens stund” kommer allt närmare, kan dock inte säga något datum, men jag tror att en eller annan ”kiosk” kommer att vältas………..
Det är dags nu Gunnar! Visa att den kommande mandatperioden under ditt och moderaternas styre blir en period av öppenhet och insyn!
Vält kiosken Gunnar!
IFK och arenan
TTELA berättar idag om kommunens skadestånd till IFK Vänersborg. Naturligtvis vinklar TTELA artikeln och ger sken av att det är synd om IFK. IFK borde ha fått mer pengar. IFK offrar sig. Kommunen tar inte sitt ansvar.
Inte en enda kritisk fråga ställs av TTELA. TTELA sväljer allt som Stig Bertilsson, ordförande i IFK, säger. TTELA kan inte lyfta sig från de trånga idrottsperspektiven. Det är klart att IFK ska ha betalt för inställda träningar. Det är klart att IFK ska ha betalt för ev uteblivna publikintäkter. Det är klart att IFK ska ha betalt för förstörd tejp…
Det är beklämmande hur trångsynta och perspektivlösa sportjournalister kan vara. Som jag ser det tar kommunen sitt ansvar mer än väl. Det är till och med så anser jag att kommunen gynnar IFK på ett otillbörligt sätt, antagligen till och med på ett olagligt sätt. Vad jag förstår så är det enda som hindrar några från att göra en polisanmälan, det är att de inte vill stöta sig med kommunens maktmaffia. Det kan få följder. Sägs det.
Och som sagt, ju mer pengar till IFK, ju mindre till barn och ungdomar…
Förresten. Har någon mer än jag märkt att det skottas på arenataket i stort sett dagligen? Jag undrar hur mycket det kostar. I söndags kväll skrev jag till Javette, chefen på Barn- och ungdomsförvaltningen, och bad om att få alla fakturor från snöröjningen. Jag har inte fått dem än.
Det känns nämligen som om det är något lurt med skottningen av arenataket. Varför ska taket på en nybyggd arena behöva skottas, och framför allt, varför ska det behöva skottas varenda gång som det kommer lite snö?
Håller inte taket för snö? Är det fel på takkonstruktionen?
De ”nya” makthavarna med Gunnar Lidell i spetsen måste se till att den hemligstämplade takrasutredningen offentliggörs. Invånarna i Vänersborg måste få veta om taket på arenan är konstruerat som det ska.
IFK mot ljusare tider?
I natt klockan 00.38 är det vintersolstånd. Då står solen som allra lägst på himlen. Det är den längsta natten och kortaste dagen på året. Sedan blir dagarna längre igen och vi går mot ljusare tider.
I Vänersborg också?
Ja, bandylaget IFK Vänersborg går i varje fall mot ljusare tider – rent ekonomiskt. IFK krävde nämligen skadestånd för att arenabygget blev försenat och för förra vinterns takras på arenan.
IFK får nu sina pengar, vartenda öre. Skattebetalarna i Vänersborg har fått betala skadestånd till IFK för att den skattefinansierade arenan inte blev klar i tid och inte höll för snö. Bo Carlsson, avgående kommunalråd och nybliven 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden, avgående kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren och den alldeles nyvalde ordföranden i kommunstyrelsen Gunnar Lidell har nämligen skrivit på ett papper där kommunen förbinder sig att betala hela det skadeståndsanspråk på 621.252 kr som IFK krävt.
Det betyder att IFK t ex får skadestånd för att IFK inte har fått in 38.000 kr i intäkter från Vetlanda och Villa Lidköping. IFK missar intäkter för att de inte kunde hyra ut arenan till dessa lag. IFK hyra ut…? Tänk att jag trodde att sådana här hyrespengar betalades till kommunen…
Kommunens pengar går alltså rätt ner i IFK:s fickor. Vad säger kommunens andra föreningar? Vad säger Lars Blomgren, ordförande inte bara i Kulturnämnden, utan också i Blåsut?
IFK får också skadestånd, över 100.000 kr, för att klubben inte kunde träna i arenan på grund av förseningen. IFK tvingades träna i Ale Arena. Det får nu kommunen betala. Jag undrar om Blåsut och Vargön också får pengar för sånt här?
IFK får också ersättning för förstörd bandyutrustning, som t ex tejpar och bandyväskor, förstört kanslimaterial, som t ex kopieringspapper, förstörda lagervaror till IFK-shopen samt vattenskadad musikanläggning mm. Man undrar om inte det finns försäkringar. Har inte kommunen försäkringar? Har inte IFK försäkringar? Jag vill minnas att det mesta betalades på försäkringar när bandyläktaren brann ner. Förresten. Har kommunen fått se allt det förstörda och typ värderat det? Eller har man helt litat på IFK:s ord? Kan man lita på IFK:s ord? Kan man lita på IFK:s ordf? Något säger mig att man ska vara lite försiktig med det.
Signaturen Socialarbetare kommenterar så här idag på TTELA:s nätupplaga:
“Det är otroligt, inte konstigt att gemene man inte litar på politikerna i Vänersborg, spelar ingen roll hur man röstar i denna ankdamm, pengar behövs till socialtjänst, socialsekreterare går på knäna av arbetsbelastning.”
För det är ju faktiskt så det är, kommunen har en (1) påse med pengar. Ger kommunen mer pengar till IFK, mer pengar till bandyn, så blir det mindre pengar till t ex förskola och det sociala. Det är den bistra sanningen.
Som en bekant sa idag (faktiskt): “I Vänersborg har man lagt skolan på is!”
“Jag tar på mig ansvaret”
På det sista fullmäktigesammanträdet för året ställde jag följande skriftliga fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren:
I våras diskuterades det flitigt i våra politiska församlingar, i massmedia och bland invånarna i Vänersborg vem eller vilka som var ansvariga för den katastrofala fördyringen av Arena Vänersborg.
Revisorerna hade sin version klar, samtliga ledamöter i Barn- och ungdomsnämnden var ansvariga. Revisorerna tyckte som bekant att det var helt ointressant om ledamöterna hade röstat nej till Arenan eller inte. Ja, revisorerna tyckte att det var ointressant om ledamöterna hade röstat överhuvudtaget. Samtliga ledamöter var kollektivt skyldiga till fördyringen.
Revisorerna föreslog således kommunfullmäktige i maj att ansvarsfrihet inte skulle beviljas för ledamöter och ersättare som under 2009 haft uppdrag i Barn- och ungdomsnämnden.
Lars-Göran Ljunggren (S) gick upp i talarstolen och yrkade bifall till revisorernas förslag. I den följande voteringen röstade Lars-Göran Ljunggren ja till revisorernas förslag.
Måndagen 22 november meddelade Lars-Göran Ljunggren att han inte ställer upp till omval nästa mandatperiod. I en intervju i Vänersborg Just Nu sa Ljunggren så här:
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.” (Vänersborg Just Nu, 25 nov 2010)
I en intervju med Västnytt sa Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Lars-Göran Ljunggren, du har i kommunfullmäktige funnit mig ansvarig för fördyringen. Nu tar du på dig ansvaret.
Jag undrar därför:
Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?
Frågan ställdes långt efter att TTELA:s reporter hade gått hem. Ljunggren kunde svara utan att särskilt många skulle få reda på vad han sa.
Ljunggrens svar blev först lite åt ”förstår-inte-riktigt-frågan”, men han fick så småningom ändå fram att han har tagit på sig ansvaret därför att han efter valförlusten hade ett samtal med sin lokale partiordförande. Vad jag förstår innebar det att hans lokale ordförande ville att han skulle ta på sig ansvaret för valförlusten. Och det gjorde naturligtvis Ljunggren, av taktiska skäl. Då behövde ju inte sossarna se självkritiskt på sin politik under den gångna perioden. Då behövde de ju inte göra upp med nerdragningar inom t ex skola och förskola. Då behövde de inte heller ta tag i arenaskandalen osv osv. De behövde inte ens diskutera samarbetet med det konservativa Centerpartiet och den kontroversielle Bo Carlsson. Partiet behövde en enskild person som syndabock – och det ställde Ljunggren upp på som den genuine socialdemokrat han är. Som tack får han någon post i kommunens politiska byråkrati och sitt inflytande i socialdemokratin får han säkerligen behålla. Fast kanske inte så öppet.
”Jag tar på mig ansvaret” sa Lars-Göran Ljunggren, men inte för att han ansåg själv att det var hans fel eller hans ansvar.
Det är som alltid lätt att prata. Betongherrar som Ljunggren har en tendens att göra det. Det kan gälla utfästelser om demokratiskt sinnelag, hur fantastiskt lyhörd man är mot alla oliktänkande, sin högtstående moral, sitt ansvar osv osv. När det kommer till praktiken är de fina orden oftast inget värda. När det kommer till praktiken tänker de alltför ofta bara på sig själva och sina positioner.
Moment 22
Idag kom Förvaltningsdomstolens dom. Jag hade överklagat kommunfullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet för att budgeten för Arena Vänersborg gick överstyr. Jag menade på att jag hade röstat mot arenan, både i fullmäktige och i Barn- och ungdomsnämnden, och dessutom varenda gång reserverat mig skriftligt. Jag menade att Kommunallagens skrivning om individuellt ansvar måste gälla här. Jag menade att säger man nej måste det respekteras. Jag menade att det inte kan vara Kommunallagens mening att en förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut fast man själv är mot.
Jag har väntat på domen ganska länge nu. När jag kom hem för några timmar sedan låg det ett kuvert från Förvaltningsdomstolen i min brevlåda. I domen står det:
“Förvaltningsrätten finner att det faller inom kommunfullmäktiges befogenhetsområde att avgöra vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått för verksamhetsåret 2009.”
Det står alltså att att fullmäktige får fatta beslut om ansvarsfrihet och att det inte ankommer på domstolen att pröva sakfrågan!
Det visste jag ju! Det är ju inte det som min laglighetsprövning handlar om! Det är klart att jag inte ifrågasatte fullmäktiges rätt att fatta beslut om ansvarsfrihet. Det jag ville ha prövat var ju om fullmäktiges skäl till att inte bevilja ansvarsfrihet var lagliga. Och det tar Förvaltningsrätten INTE upp! (“Det ankommer inte på Förvaltningsrätten.”)
Vad har vi då Förvaltningsrätten till? Varför finns det då skrivningar i Kommunallagen om individuellt revisionsansvar? Varför har vi då en Kommunallag?
Domstolen har ju överhuvudtaget inte laglighetsprövat om det är rätt att ”fälla” en ledamot som sagt nej till ett beslut som majoriteten fattat. Jag undrar, varför har då domstolen tagit upp fallet överhuvudtaget?
Vad jag förstår av domen så finns det ingen som kan ta upp innehållet i min överklagan, dvs sakskälen till att jag anser att fullmäktige gjorde fel som inte beviljade mig ansvarsfrihet. Det finns alltså ingen instans i Sverige som kan pröva sakargumenten? Kommunfullmäktige får besluta hur som helst, på vilka grunder, eller brist på grunder, som helst.
Det är ju absurt. Följden av Förvaltningsrättens dom är att kommunfullmäktige kan ta vilka idiotiska beslut som helst. Allt är lagligt.
Nu skulle det kunna bli ännu värre. Det är ju faktiskt så enligt Kommunallagen att kommunfullmäktige kan gå vidare med en skadeståndstalan mot ledamöter som inte beviljats ansvarsfrihet. Det betyder att fullmäktige skulle kunna besluta om att jag skulle kunna bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot!
Mina politiska fiender kan ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti?! Och jag skulle enligt Förvaltningsrätten inte kunna överklaga.
Det är ju helt sjukt! Vågar någon engagera sig politiskt på sådana villkor?
Eller har Förvaltningsrätten fel? Är lagarna bra men inte domstolarna? Regeringsrätten hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna är olika de här i Vänersborg men det intressanta är att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det är alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gör.
För vem var kylan i arenan en överraskning?
20 juni 2007 är ett historiskt datum för invånarna i Vänersborg. Då fattade kommunfullmäktige ett mycket ödesdigert beslut. Det skulle byggas en arena. Endast 2 partier röstade nej, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det var en mycket bristfällig utredning som låg till grund för beslutet. Utredningen tog ändå upp en del aspekter kring bygget som gjorde att egentligen vem som helst kunde bli tveksam. Snällt sagt. Kostnaderna var kanske det största frågetecknet. Ett annat frågetecken var temperaturen i den framtida hallen.
I utredningen som alla ledamöter i fullmäktige fick stod det:
“Innetemperaturen i och omkring ispisten och läktare bör ej överstiga 9 grader då det med högre temperaturer blir alltför höga driftskostnader och osäkra byggnadsfysikaliska effekter främst pga de fuktbelastningar som uppstår.”
Det här togs upp i kommunfullmäktige. Lutz Rininsland från Vänsterpartiet återkom flera gånger under ett av sina inlägg till temperaturen. (Kan höras på Youtube.) Ingen svarade, ingen kommenterade. Betongpartierna låtsades inte höra.
Det man inte hör, det vet man inte. Det man inte vet, det finns inte.
Nu har verkligen hunnit ikapp arena-kramarna. Inga människor vill gå på evenemang i 9 grader. Av multiarenan bidde det en bandyhall. Fast det var ju egentligen meningen från början. Fast det sa man inte. Inte högt.
Fast det kanske är lika bra att evenemang flyttar till Idrottshuset istället. Vem vet om taket håller. Det skottas varje dag. Varför det? Står det i den sekretessbelagda utredningen att taket är felkonstruerat?
Det är väl skönt att Lars-Göran Ljunggren till slut tog på sig ansvaret.
Tänk om han och S Anders ändå hade byggt en pyramid som minnesmärke över sig. Då hade i varje fall driftskostnaderna blivit betydligt lägre.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer