Arkiv

Archive for the ‘helgläsning’ Category

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2026 1 kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen. Det är nämligen 13 dagar efter jul. Men inte efter julafton utan efter juldagen…

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen, och i synnerhet inte av barn… Däremot döptes Jesus i vuxen ålder av Johannes Döparen, i floden Jordan. Antagligen är det detta dop som den ortodoxa kyrkan förlägger till Trettondagen.

Men varför döpte sig då Jesus om det inte var en judisk tradition eller sedvänja?

Inom judendomen fanns en tradition av rituell rening med vatten. Det användes vid bland annat kultisk orenhet och efter vissa livshändelser. Men det handlade då om att rena sig själv, det var inget som någon annan, som t ex en profet, utförde. Självreningen gjordes flera gånger, som en ritual. Det var inte en engångshandling.

Men, det fanns också något som liknar dop när hedningar blev omvända till judar. Hedningarna kunde då renas med vatten som symboliserade ett nytt liv och inträde i Guds förbund. Det kanske var det som var meningen med profeten Johannes dop – han krävde samma sak, dvs dop, även av judar. Johannes budskap skulle då bli:

“Att vara född jude räcker inte. Alla måste omvända sig.”

Men det var ju omskärelsen som var tecknet på att männen tillhörde Guds förbund – 1 Mosebok 17:10-11:

”Alla av manligt kön hos er skall omskäras. Ni skall skära bort er förhud som tecken på förbundet mellan mig och er.”

Kanske var det så att omskärelse var markeringen och vattnet övergången.

Allt detta exploderar i Apostlagärningarna: Måste hedningar omskära sig för att tillhöra Guds folk?

Flera av Jesus lärjungar, som t ex Petrus, var övertygad om att hedningar som blev kristna skulle omskäras. Paulus var däremot starkt emot. För att omvända sig till jude skulle man omskäras, men Jesus var något nytt. Jesus Kristus var det nya förbundet och för att bli kristen räckte det med ett dop. Paulus skrev i Gal 5:6:

”Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.”

Hmm… Nu hamnade jag nog utanför ämnet… Dopet av Jesus firar vi ju på midsommardagen, dvs Johannes Döparens dag. Men ändå, på tal om omskärelse… Jesus föddes innan urkyrkans strider om omskärelse eller inte.

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Det var nog tur för kristendomen att Paulus och urkyrkan avskaffade omskärelsen som krav på frälsning och att kyrkan sedan ”glömde” hela händelsen. Vilken manlig hedning skulle annars vilja omvända sig till kristendomen?

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.

Imorgon onsdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar eleverna den 9 januari. När Gunnar har namnsdag. Gunnar är förresten ett gammalt nordiskt namn som betyder ”krigare” eller ”krigargud”… (Han var med all säkerhet inte omskuren.)

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet, Sörbygården, Sikhall, överklaganden…

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare men uppdaterats.

Kategorier:högtid, helgläsning

GOTT NYTT 2026

31 december, 2025 2 kommentarer

Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2025 är slut – och valåret 2026 står för dörren.

Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig i Ukraina och fortsatt israeliskt mördande i Gaza trots vapenvila. Och trots att Trump fick FIFA:s nyinstiftade fredspris och sedan bombade tre länder under en vecka – Syrien, Nigeria och Venezuela. Och trots allt elände som den borgerliga regeringen med SD i spetsen ställer till med. Inkomstklyftor som ökar, de rika som blir allt rikare och de fattigare som blir allt fler och fattigare. Nedmonterad välfärd, bostadsbrist, hög arbetslöshet och oro för framtiden. Ökade utsläpp och missade klimatmål. Men kanske går tiden fortare när man är pensionär…

Lite historia

Jag avslutar nu mitt 15:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Och för drygt fem år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i inlägget ”En miljon!”. Nu är jag på väg mot ytterligare en “drömgräns”, den andra miljonen.

Det fanns och det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.

 Bloggens innehåll

För mina trogna läsare är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg och få en hyfsat sammanhängande bild av vad de valda politikerna uträttar, och inte. Det finns inte alltid så mycket information att få i TTELA. Nu för tiden tycks TTELA endast uppmärksamma diverse skandaler… Jag vet fler som t ex reagerar på att TTELA inte har skrivit en rad om att Magnus Larsson efter 20 års kamp mot kommunen äntligen fick ett slags erkännande av byggnadsnämnden. Nämnden utsåg ju Sikhalls Magasin till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Magnus Larsson ska för övrigt hämta sitt pris i Bojorten i samband med Vänersborgs födelsedag den 31 januari. Kanske TTELA är närvarande då.

Det har blivit en hel del blogginlägg inför sammanträden i de församlingar som jag är ledamot i, dvs barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har redogjort för dagordningar, olika ärenden, partiernas synpunkter etc och självklart mina egna funderingar. Efter sammanträden blir det ofta inlägg om hur diskussionerna gick, vem som sa vad och, inte minst, vad som beslutades.

Det politiska läget

De partier som styr Vänersborg denna mandatperiod är som bekant S+C+KD+MP. Det är en mycket omaka konstellation, men trots att styret består av fyra partier så har det ändå inte fått majoritet förrän nu i höst. Det beror på avhoppen från Sverigedemokraterna.

Mandatfördelningen i kommunfullmäktige ser ut på följande sätt:

Sverigedemokraterna fick 10 mandat i valet 2022 men flera ledamöter har under mandatperioden lämnat sina uppdrag. SD hade 16 namn på sin valsedel och nu är 11 borta! Fem av SD:s, och fullmäktiges, stolar står därför tomma. De styrande partierna har 23 mandat, lika många som oppositionspartierna. Det innebär alltså att de styrande partierna numera har fått ”majoritet” i kommunfullmäktige, eftersom ordförande har utslagsröst vid lika röstetal. Och ordförande i kommunfullmäktige är centerpartisten Annalena Levin. Det ska emellertid noteras att de styrande partierna fortfarande är i minoritet i nämnderna. Det beror på att de avhoppade SD:arna ersätts av andra SD:are. Det finns just nu flera SD:are som har ganska många nämndsuppdrag.

De styrande partierna

Det är alltså fyra partier som styr Vänersborgs kommun. I praktiken är det emellertid Socialdemokraterna som bestämmer. Men så är sossarna också nästan dubbelt så stora som de andra tre partierna tillsammans. Det är faktiskt svårt att förstå vad de andra partierna egentligen har för utbyte av samarbetet. De tycks inte få igenom någon “egen” politik. Men det är klart, de får platser i styrelser och nämnder som de annars inte skulle vara berättigade till “av egen kraft”. Och några av dem får även “eftertraktade” arvoderade och statusfyllda poster som ordförande i nämnder etc…

Centerpartiet har fått bäst utdelning av samarbetet. Mats Andersson (C) är som bekant kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Annalena Levin kommunfullmäktiges ordförande. Det är en ”bra utdelning” för ett parti som endast har 4 av 51 mandat. Bo Carlsson, centerns fd ”starke man” (som fortfarande är ganska stark), är ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Centerpartiet stöttar alltid socialdemokraterna helhjärtat. Mats Andersson viker aldrig en tum från Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande, och hans åsikter. Inte sällan nöjer sig Mats Andersson med att i diskussioner helt enkelt upprepa Augustssons ord.

Miljöpartiet har varit med S+C i styret sedan 2015 men har knappast spelat någon roll i Vänersborgs politiska liv sedan dess. MP, med sitt enda mandat, syns eller hörs sällan eller aldrig i de politiska diskussionerna. Den enda gång de gör något annorlunda än S är när de avstår från att rösta för mer pengar till flygplatsen. Miljöpartiet får antagligen sina kommunala röster på grund av partiets politik i riksdag och EU. I Vänersborg går partiet kräftgång.

Kristdemokraterna går sannolikt samma öde till mötes, partiet blir liksom MP allt mer osynligt. KD röstar under tystnad på allt som framförs av S, även om det innebär att de har fått byta fot i flera frågor. De har varit ståndaktiga i en enda fråga, Hallevibadet. Det kan bero på att de flesta som representerar KD tycks bo i Vargön. I den frågan blir de dock utmanövrerade av de andra i styret som tillsammans med samhällsbyggnadsförvaltningen spelar under täcket för att omintetgöra ett demokratiskt fattat beslut om att hyra ut Hallevibadet.

Det är något vi har sett under många år. De styrande partierna, och framför allt socialdemokraterna, stöder alltid de förslag som förvaltningarna har arbetat fram. (Eller är det möjligtvis så att de styrande politikerna talar om för tjänstepersonerna vilka förslag de ska lägga? Vilket i så fall inte är ok…) Man kan ju inte ifrågasätta vad experterna säger är argument man får höra som oppositionspolitiker… Det får mig att stundtals undra varför de anser att man ska ägna sig åt politik. Varför inte låta tjänstepersonerna bestämma helt och hållet…? Det händer dock ibland att de styrande har fått en majoritet av ledamöterna i kommunfullmäktige eller i någon nämnd emot sig, men ofta har de fått stöd av något oppositionsparti. Ibland har Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet också lagt ner sina röster och på så sätt gett de styrande majoritet. Vänsterpartiet stöder ibland de styrande t ex när det gäller miljöfrågor. Oppositionspartierna är med andra ord sällan eniga sinsemellan.

Oppositionspartierna

Liberalernas allians med Moderaterna består. Partierna har samma uppfattning i alla de viktiga frågorna, men det händer att Cecilia Prins (L) har en avvikande mening i mindre betydelsefulla frågor, t ex i kommunstyrelsen. Cecilia Prins är aktiv och vill gärna höras i fullmäktiges debatter. Vi får se om hennes insatser kan vända det sjunkande liberala skeppet och ge framgång i valet i september.

Sverigedemokraterna krymper som sagt. Det har tydligen varit stora motsättningar och slitningar i partiavdelningen. Det har lett till flera avhopp och nu är alltså endast 5 ledamöter kvar i fullmäktige. Det är kanske inte det här som partiets väljare hade tänkt sig när de gick till valurnorna hösten 2022. Väljarna hade nog inte heller tänkt sig att SD ska vara så anonyma. De säger sällan någonting och debatterar inte särskilt ofta eller aldrig. I många viktiga frågor avstår de till och med från att rösta. Det är bara Anders Strand som yttrar sig ibland, och då oftast kortfattat. Strand har för övrigt redan meddelat att han inte tänker ställa upp i kommunalvalet i höst. Det ska bli intressant att se vem som kommer att ta hans plats som partiets starke man. Kanske blir det Torbjörn Moqvist eller den till Vänersborg relativt nyinflyttade Juhani Lämsä. Eller blir det en kvinna? Lena Mjörnell har suttit i kommunfullmäktige under mandatperioden, avsagt sig sin plats och flyttat till en annan kommun. Nu är Mjörnell tillbaka i Vänersborg och har tagit plats i socialnämnden.

Medborgarpartiet, eller rättare sagt Göran Svensson, är aktiv i flera “utvalda” frågor, särskilt frågor som berör de äldre i kommunen. MBP är ofta öppna för samtal och har i allt fler frågor hamnat på Vänsterpartiets sida. Och det är ju positivt. Partiet har gjort några intressanta nyrekryteringar i samband med diskussionerna kring Sörbygården.

Moderaterna är kommunens näst största parti i kommunfullmäktige, nu när SD har krympt. Henrik Harlitz är kommunstyrelsens 2:e vice ordförande och har därigenom en del inflytande i politiken. Det verkar dock som han har börjat tröttna. Harlitz står inte på valbar plats på moderaternas fullmäktigelista i höst. Listan toppas istället av Niklas Claesson. Claesson ska ta över kommunalrådsposten är det tänkt och har redan börjat skolas in. Han har blivit gruppledare trots att han inte sitter i kommunfullmäktige denna mandatperiod. Claesson har dock suttit i fullmäktige tidigare, då han också var vice ordförande i kommunfullmäktige. Just nu är han ledamot i byggnadsnämnden, och var med och röstade fram Sikhalls Magasin och Magnus Larsson till årets vinnare av kommunens “Byggnadsvårds- och arkitekturpris”. Det lovar gott.

Vänsterpartiet 

Vänsterpartiet tillhör de mest aktiva partierna i kommunen. Det är bara att lyssna på en fullmäktigedebatt. Det finns knappast några ärenden av vikt där inte en vänsterpartist är uppe i talarstolen och debatterar, oftast med en socialdemokrat. Vi är bara fyra ordinarie och två ersättare i fullmäktige, men samtliga ordinarie ledamöter brukar vara uppe och göra sina röster hörda. Jag tror att de flesta i kommunfullmäktige anser att vi i Vänsterpartiet är pålästa och vet vad vi talar om, även om de inte alltid håller med. Vänsterpartiet är öppna för samarbete med andra partier i sakfrågor där vi har gemensam syn. Det kan gälla Sörbygården, Sikhall eller Hallevibadet, för att ta några exempel.

Hårdare politiskt klimat

Politiken har ”hårdnat till” ordentligt i kommunen detta år. Det har skett en tydlig och betydande polarisering. Och det handlar inte om hårda ord mellan de båda kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M) i kommunstyrelsen, även om det förekommer. Nej, det är i  socialnämnden som det har eskalerat så till den milda grad att ledamöter har ångest och är rädda för att gå till sammanträdena. Det är oppositionspartiernas vägran att lägga ner Sörbygårdens äldreboende i Brålanda som har fått ordförande Dan Nyberg (S) att “gå i taket”. Ledamöter och ersättare vågar knappast yttra sig. Ordförande Nyberg använder nämligen klassiska härskartekniker och drar sig inte för att förminska ledamöter. Det händer att han till och med går till personangrepp. Nyberg avbryter de andra ledamöterna och tar ständigt ordet när han behagar. Ledamöter får inte prata till punkt innan Nyberg ifrågasätter och argumenterar emot. (Se TTELA “Dan Nyberg (S) till politikerkollegan: ”Skit ner dig””.) På socialnämndens senaste möte, den 18 december, tog Dan Nyberg (S) ytterligare ett steg – han sa till ledamoten Göran Svensson (MBP):

”Skit ner dig”

Det är ett språkbruk och ett uppträdande som jag tror aldrig har förekommit i något politiskt organ i Vänersborg tidigare. Det är helt oacceptabelt. Nu verkar det som om Dan Nyberg (S) har tagit med sig beteendet till kommunfullmäktige också… För att inte tala om hur han uttrycker sig på sociala medier. 

År 2026 kan bli ett intressant år för TTELA och kommuninvånare.

Kommuninvånare

Det är många bloggläsare som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. De påtalar felaktigheter och orättvisor i kommunens agerande. Det kan gälla frågor om detaljplaner, bygglov, upphandlingar, VA, föreningsbidrag, konstgräs, förskola, äldreboenden osv. De känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals kan vara både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare, även om James Bucci (V) just nu bloggar så att tangentbordet glöder. Bucci har till stor glädje för alla politiskt intresserade i kommunen kommit igång med sitt skrivande igen. Bucci skriver om kommunens hantering och sekretess kring Dalbobron. Buccis blogg går under namnet “In English, please!”.

Tack

Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Jag har också tagit hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är. (Rininsland har själv bloggat men är sedan några år tillbaka ansvarig för Vänsterpartiet i Vänersborgs hemsida.)

Statistik

Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.700.242 visningar. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 3.305 blogginlägg. I år var det 133.978 visningar på bloggen. (Och det är några timmar kvar…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 367 gånger på bloggen varje dag. Det är 31 fler per dag än förra året. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.

Det är 141 personer som prenumererar på min blogg. 78 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick…

Det har blivit 207 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:

Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen fortfarande är som störst… Det var t ex 14 visningar från Indien. Det var mycket tråkigt, förra året var det hela 21… Det gick bättre med besöken från Kina, de ökade något. Det var 65 visningar jämfört med 40 förra året. Jag får nog arbeta mer med marknadsföringen… 

Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från Uzbekistan, Ukraina, Venezuela, Centralafrikanska republiken, Uganda, Namibia, Kenya och Antarktis(!). Annars är det från USA (3.232 visningar), Tyskland (1.412), Irland (526), Norge (419), Spanien (356), Danmark (295), Storbritannien (243) och Nederländerna (191) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske fick de veta hur man ska undvika att verkställa fullmäktigebeslut…?

Framtiden

Det har genom åren varit en mängd skandaler i Vänersborgs kommun. Det har blivit lugnare på den fronten nu för tiden och det är ju på sätt och vis tur. Men det är inte bra för bloggens besökssiffror… Det skulle behövas några arena- eller Sund Sampo-skandaler… Det har också varit relativt lugnt i Sikhall under året. Det har inte heller varit bra för besökssiffrorna, men något säger mig att det kan ändras nästa år. Då ska bland annat sökta strandskyddsdispenser avgöras. 

De skandaler som har varit, t ex kring sekretessbeläggande, Hallevibadet, det svarta taket i Vargön, har inte riktigt väckt samma intresse eller engagemang hos kommuninvånarna som förr. Kanske är de alltför luttrade.

Jag tror också att de styrande partierna kommer att ta allt fler konflikter. Det verkar nämligen som om de blir alltmer kompromisslösa och intresserade av konfrontation. De vill inte att oppositionen ska få vara med och bestämma, såvida inte oppositionen håller med dem. Det kan med andra ord bli ett bra bloggår… Dessutom är det ju val i september, då kommer det att finnas mycket att skriva om.

Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras. 

Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.

Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Julens budskap

26 december, 2025 Lämna en kommentar

Så lackar julen 2025 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så relativt ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret, och majonnäsen, gör de andra dagarna på året…

Tomten har varit i Nordstan och delat ut julklappar. Precis som det sägs att romarna gjorde kring vintersolståndet innan kristendomen blev statsreligion, fast utan tomte då förstås. Barnbarnen Olle och Ebbe har slitit med att få bort alla band och allt papper för att till slut hitta själva julklapparna. De tycktes nöjda. Det var jag också. Det blev en konsertbiljett i år igen, denna gång ska dottern och jag njuta av det norska black metal-bandet Dimmu Borgir. Det har också varit besök i Plantaget men inte ens Ebbe, 4-åringen, var särskilt imponerad av karusellen och Olle kommer fortfarande ihåg isbanan… De har dock blivit kompenserade med två besök på arenan. Den andra gången med både klubbor och nyslipade skridskor. Det är väl egentligen bara snön som saknas under denna julhelg.

Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. I varje fall enligt den religion som dominerar det andliga livet i landet. Tänker den gamle, numera sedan länge pensionerade religionsläraren…

Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.

Idag vet jag ofta inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstade på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och de fortsätter att växa i opinionsundersökningarna… Dessutom styr SD till stor del Sverige utan att formellt ingå i regeringen. Det osannolika har nämligen hänt, liberaler men framför allt moderater och kristdemokrater ställer sig bakom de tvivelaktiga sverigedemokratiska värderingarna och gör regeringspolitik av det. Och frågan är om inte till och med socialdemokraterna har närmat sig den högerinriktade politiken.

Om Maria och Josef skulle återuppstå och ville resa in i det nutida Sverige skulle de ha stoppats vid gränsen. Och om de av något mirakulöst skäl hade råkat passera den hade de tillsammans med Jesus blivit utvisade…

Och inte nog med det. Om Maria och Josef hade återfötts i Galileen och tvingats göra sin vandring från Nasaret till Betlehem, skulle de behövt passera minst 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur… Om de nu inte skjutits av israeliska bosättare eller soldater på vägen.

Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln. Och rök av bombexplosioner…

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare, men uppdaterats.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul, kultur

GOD JUL!

24 december, 2025 Lämna en kommentar

Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av religionen och kulturen.

Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…

Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?

Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år, återigen, vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:

”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.

Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.

Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.

När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.

Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.

I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.

Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.

Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”

Idag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun.

Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:

EN RIKTIGT GOD JUL!

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul, kultur

Vintersolstånd, midvinter…

21 december, 2025 Lämna en kommentar

Idag måste jag bryta min politiska rapportering. Det är nämligen denna dag som en av årets viktigaste och märkligaste händelser inträffar. Det är vintersolståndet, midvinter – på engelska “winter solstice”.

Årets kortaste dag infaller just idag, den 21 december. Den korta dagen följer på årets längsta natt, midvinternatten. Idag gick solen upp kl 08.58 och ner kl 15.19.

“Midvinternattens köld är hård”

Diktade Viktor Rydberg år 1881. (Lyssna gärna på Viktor Rydberg.)

Jag vet inte om det beror på klimatförändringarna, men kölden har inte varit särskild hård de senaste nätterna. Men just i natt passerades noll-strecket. Jag känner dock inte till om molnen låg tunga, men med tanke på nattens halva minusgrad i Nordstan gjorde de antagligen inte det. Kanske hade man sett några stjärnor som gnistrade och glimmade om man varit uppe i natt. 

Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… 

Midvinterblot, oljemålning av Carl Larsson.

Det var en tid av åkallan av och blot (offer) till gudarna. Midvinterblotet var med all sannolikhet en av de viktigaste högtiderna i asatron. Och själva offret var det centrala i firandet. Kor, hästar och framför allt grisar offrades till gudarna. Det offrades till främst Oden, Tor och Frej men även Freja (Lusse) för att befrämja fruktbarhet och säkerställa god skörd under det kommande året.

Det offrade köttet tillagades sedan och åts upp under en gemensam festmåltid. Blodet samlades i skålar och stänktes på deltagarna med hjälp av kvistar för att sprida den gudomliga kraften.

Naturligtvis dracks det även offeröl – man drack ”jól”. Ölet hade en rituell betydelse och ansågs bära med sig gudarnas kraft. Man drack rituella skålar. Först drack man för Oden (för seger och kunglig makt), sedan för Frej (för god skörd och frid), och ofta en ”bragebägare” där man gav löften om stordåd under det kommande året.

Det var fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum under vintersolståndet. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Devi (Kali) borta i Indien.

Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse. (Se ”Varför Lucia?”). Det var då asadyrkarnas flera dagar långa fruktbarhetskult runt midvinter började.

På ”julen” har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud. Och kanske är det på det viset att den äldre, gråskäggige Oden, som red med sin åttafotade Sleipner över himlen, var förebilden till den moderna jultomten. Eller att det i varje fall är anledningen till att vi i Sverige så lätt har omfamnat den amerikanska tomten…

I Vänersborgs kommun är gator och vägar nästan lika mörka som på hednatiden. Gatubelysningen, även om den är energisnål, skingrar knappast de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Det känns som om det skulle behövas ett ordentligt blot.

Det kanske är något att tänka på för kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin eller kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson till nästa år. Ett traditionellt blot i Plantaget, det vore väl något?

Imorgon väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om gatu- och vägbelysningarna fixas så att de hänger med i årets växlande faser. Då kanske mörkret skingras även i Vänersborgs kommun…

Vintersolståndet har firats i Sverige i tusentals år. Det har utgjort en påminnelse om livets cykler, ljusets seger över mörkret och människans eviga strävan efter hopp och gemenskap. Denna tidlösa betydelse gör att vintersolståndet fortsatt finns djupt inom oss, även i vår moderna tid.

Kanske finns det hopp om bättre tider i Vänersborg – även i politiken. Det är ju om inte annat val i september…

==

PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats med bland annat AI-genererade bilder.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul, kultur

Varför Lucia?

13 december, 2025 Lämna en kommentar

I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.

Men Lucianatten är samtidigt en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…? 

Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. I äldre folktro var faktiskt natten till den 13 december inte bara mörk utan också årets längsta natt. Före 1753 använde Sverige nämligen den julianska kalendern. Då inföll vintersolståndet den 13 december. När vi sedan gick över till den gregorianska kalendern flyttades solståndet till 21–22 december.

Det här var den tid då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända. Människorna fick dock se upp, Lusse/Freja var i folktron inte alls en särskilt vänlig figur. Hon ledde Lussefärden, en sorts demoniskt följe som kunde rida över gårdar och ställa till med oreda.

Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.

Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…

Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.

Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…

Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…

==

PS. Inlägget har varit publicerat tidigare, men har i år kompletterats något.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul, kultur

1 maj 2025

Det har redan varit många högtider under år 2025. Det började med trettondagen i januari. Det var den dag, säger kyrkan, som de tre vise männen besökte den nyfödde Jesus i stallet. Fast egentligen var det säkerligen Jesu omskärelse man firade, i varje fall de första århundradena. Alla judiska pojkar skulle omskäras som ett tecken på förbundet med gud. Jesus var ju jude. (Se “Varför firas Trettondagen?”.)

Den 28 februari började muslimernas fastemånad Ramadan. Det var denna tid som det sägs att Muhammed tog emot Koranen, muslimernas heliga skrift. Araberna är så att säga “halvsyskon” med judarna, eftersom båda folken anser att Abraham var deras stamfader. Det är därför som även muslimska pojkar omskärs. Judarna säger sig härstamma från Abrahams och hans fru Saras son Isak, medan araberna ser Abrahams son Ismael som sin andre “patriark”. Ismael var son till Abrahams “bihustru” Hagar. Ramadan avslutades söndagen den 30 mars.

Tre veckor senare, fredagen den 18 april, startade kristendomens största högtid – påsken. Det var under denna tid som Jesus dog och enligt kristendomen uppstod. Det var inget som Jesus och hans lärjungar firade då för två tusen år sedan. De var ju i Jerusalem för att högtidlighålla Moses uttåg ur Egypten, dvs den judiska påsken. (Se “Glad Påsk 2025!”.)

I går var det Valborg. Det var en högtid som de gamla asadyrkarna firade. Det var Odens dag och det handlade om eld, liv och död. (Se “Idag är det Valborg!”.) 

Idag är det arbetarrörelsens högtidsdag. I juli 1889 beslutade Andra internationalen att det skulle hållas en internationell demonstration för åttatimmarsdagen den första maj året efter. Det var tänkt att vara en engångshändelse, men har blivit en tradition. Det sägs att datumet valdes för att högtidlighålla minnet av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.

Vänsterpartiet hade sin första demonstration i Vänersborg på väldigt, väldigt länge förra året. I år firade Vänersborgsavdelningen emellertid 1 maj i Trollhättan.

Socialdemokraterna i Vänersborg hade ingen demonstration i år, och det var precis som förra året. Istället hade S en familjedag i Plantaget. Det bjöds på musik, korv med bröd, kaffe, popcorn och ponnyridning mm.

Det är svårt att räkna en folksamling, jag försökte inte ens, men kan tänka mig att det var ett hundratal personer på plats. Det var många kända socialdemokratiska ansikten. Jag var där och lyssnade på riksdagsman Jonathan Svensson och kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson.

Svensson talade mycket och engagerat om USA och Trump, Ukraina och Gaza. Det kunde noteras att fördömanden av Israels krigsbrott i Gaza med massmord och nu också blockad mot införsel av livsmedel och mediciner mm var mycket kraftfulla. Det var en helt annan ton mot Israel och den svenska regeringens mesiga och eftergivna politik än förra 1 maj.

Jonathan Svensson tog naturligvis också upp den högerkonservativa regeringens kraftlösa politik. I dessa tider av lågkonjunktur och hög arbetslöshet är deras prioritet att sänka skatterna för de rikaste. Jag tyckte mig märka en ganska tydlig “vänstersväng” i den socialdemokratiska retoriken. Det glädjer mig.

Benny Augustsson talade också om regeringspolitiken men från ett mer kommunalt perspektiv. Augustsson betonade att regeringen lämnar kommunerna åt sitt öde. Alla miljarder som regeringen använder för att t ex höja ROT-avdraget och sänka skatterna för de rika hade gjort större nytta i kommunerna. Pengarna skulle kunna användas till välfärden, skola, vård och omsorg – och behålla och/eller anställa mer personal på dessa områden.

Benny Augustsson talade mycket, väldigt mycket, om skolan och vikten av att eleverna gick ur gymnasiet med fullständiga betyg. Han betonade utbildningens betydelse flera gånger och det var, som jag ser det, det viktigaste budskapet i hans tal. Det skulle satsas på barnen i förskolan och eleverna i skolan. Det skulle socialdemokraterna aldrig kompromissa med. Och när det gällde investeringar, så lyfte han deras betydelse för barnen och ungdomarna. Som exempel tog han bland annat skolbyggnader, mötesplats för unga, Idrottshuset och arenan. Augustsson talade naturligtvis också om inkludering, samarbete, socialtjänsten, äldrevården mm. 

Om Augustsson utgår från de synpunkter och åsikter (löften?), som han framförde i talet, i sitt kommande budgetförslag för nästa år, så skulle Socialdemokraterna och Vänsterpartiet lätt kunna komma överens om en gemensam budget. Risken är nog bara att de fina orden från idag inte kommer att omsättas i praktiken i socialdemokraternas, och de styrande partiernas, budgetförslag… Jag ser inte riktigt framför mig att Benny Augustsson skulle upprepa sitt 1 maj-tal i Bojortens talarstol på junisammanträdet i kommunfullmäktige.

Efter Svenssons och Augustssons tal vandrade jag till Gågatekrysset. Det såg ut som ett antal vänsterpartister hade kommit tillbaka till Vänersborg från Trollhättan. När jag kom närmare fick jag se att det var det Kommunistiska partiet, (KP, fd KPML [r]) som hade möte. Även här handlade talen om världssituationen, Gaza och regeringspolitiken. Fast ännu lite mer från vänster…

Nästa högtid är om en månad, då är det Kristi Himmelfärdsdag.

Idag är det Valborg!

30 april, 2025 Lämna en kommentar

Valborg är en urgammal högtid. Den har anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?

Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”. Men vem vet, det kan kanske förklaras med att Sverige år 1753 bytte från den julianska kalendern till den gregorianska…

Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tråkigt nog.

Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hör ihop.

Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Val-kyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet. Det var med andra ord ingen slump att kyrkan bestämde att vi denna dag skulle fira just helgonet Val-borg…

Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, funderar på de existentiella frågorna. På bland annat Skräcklan ikväll kan vi i år återigen, äntligen, kontemplera framför den traditionella brasan tillsammans med ett hundratal andra kommuninvånare.

Och framför TV:n kan vi fortfarande se eldarna brinna i Ukraina och Gaza…

PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare. (Har bara ändrat lite grann…)

Kategorier:högtid, helgläsning

Glad Påsk 2025!

18 april, 2025 2 kommentarer

Idag är det långfredag. Det var denna dag för drygt tvåtusen år sedan som Jesus korsfästes.

Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för de som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus lidande och plågsamma död på korset – och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått.

Påskhelgen började egentligen igår torsdag, trots att det inte är helgdag då. (Det är den ju t ex i Norge.) Det var på skärtorsdagens kväll som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden. 

Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.

Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten. Det var i samband med “vistelsen” i Sinai, efter uttåget, som Jahve (=gud) och det judiska folket slöt ett förbund. Moses fick de tio budorden av Jahve. Han lovade att det judiska folket skulle följa budorden och i gengäld lovade Jahve att betrakta och behandla judarna som sitt folk. Det var det gamla förbundet, “Gamla Testamentet”.

Den unge snickaren Jesus från Nasaret hade tämligen radikala åsikter, kanske till och med revolutionära. Jesus var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de judiska skriftlärda och de religiösa ledarna i det judiska rådet.

Efter den sista måltiden greps Jesus. Och efter en härva av politiska ränker, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han dömdes till döden. Senare under dagen fick Jesus sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var en lång fredag för Jesus, men det var så romarna, på uppdrag av det judiska Stora rådet, avrättade upprorsmän.

Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i Sverige som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också. Och sill… Under de senaste åren har allt fler amerikanska harar gjort sina intåg i de gamla traditionerna – och det är ett elände.

Sannolikt är det dock så att inte bara gemene man utan kanske framför allt dagens unga generation har tänkt mer på liv och död de senaste åren än både far- och morföräldrar och deras far- och morföräldrar. Nu går tankarna till Rysslands fruktansvärda angreppskrig i Ukraina och framför allt till Israels folkmord i Gaza. Ett “krig” som stora folkmassor i Israel protesterar mot och så också de ultraortodoxa judarna för att de anser att folkmordet strider mot det heliga förbundet som Moses slöt med Jahve.

Och samtidigt som tusentals palestinska barn och kvinnor sprängs i bitar så passar Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) på att göra ett officiellt besök i Israel… 

På hemmaplan i Sverige talar rikspolitiker och media alltmer om svenskt deltagande i kommande krig. Vi fick höra att NATO-inträdet var ett sätt att hålla Sverige utanför krig. Som alliansfriheten har gjort i några hundra år… Efter inträdet är det motsatsen som gäller. Nu verkar det som om hela det svenska etablissemanget har anammat den orwellska doktrinen från boken “1984”:

“Krig är fred!”

När man i sin ungdom läste George Orwell så skrattade man åt det absurda i denna doktrin. Tänk vad tiderna förändras…

Och i USA har den nya och enlig egen utsago strikt kristna presidenten gått ytterligare ett steg och anammat de andra doktrinerna i “1984”:

”Frihet är slaveri”
”Okunnighet är styrka”

USA som leder det NATO som våra ledare eftersträvat medlemskap i, och som vi fick tack vare våra eftergifter till Turkiet…

Tänk vad tiderna förändras.

Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…

Varför firas Trettondagen?

6 januari, 2025 Lämna en kommentar

trettondagIdag firar vi Trettondagen.

Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:

”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”

I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.

Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:

”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”

Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:

”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”

Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:

”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”

Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…

I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen…

Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):

”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”

Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…

Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…

Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.

På tisdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 8 januari. När Erland har namnsdag…

Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet och Sikhall…

PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.

Kategorier:högtid, helgläsning, Jul