Arkiv
Idag är det Valborg!
Valborg är en urgammal högtid. Den har anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?
Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”. Men vem vet, det kan kanske förklaras med att Sverige år 1753 bytte från den julianska kalendern till den gregorianska…
Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tråkigt nog.
Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hör ihop.
Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… 
Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Val-kyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet. Det var med andra ord ingen slump att kyrkan bestämde att vi denna dag skulle fira just helgonet Val-borg…
Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, funderar på de existentiella frågorna. På bland annat Skräcklan ikväll kan vi i år återigen, äntligen, kontemplera framför den traditionella brasan tillsammans med ett hundratal andra kommuninvånare.
Och framför TV:n kan vi fortfarande se eldarna brinna i Ukraina och Gaza…
PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare. (Har bara ändrat lite grann…)
Glad Påsk 2025!
Idag är det långfredag. Det var denna dag för drygt tvåtusen år sedan som Jesus korsfästes.
Jesus lidande på långfredagen är kyrkoårets största händelse. I varje fall för de som bekänner sig till den lutherska tolkningen av den kristna läran. Som vi av tradition gör i Sverige. Otaliga är de generationer som under denna dag har hört sina andliga ledare vältaligt och målande beskriva Jesus lidande och plågsamma död på korset – och den skrämmande, eviga vistelsen i helvetet som väntade alla de syndare som inte trodde på den kommande uppståndelsen. Den mer ”positiva” ortodoxa kyrkan lade istället tonvikten på påskdagen – dagen då Jesus sägs ha uppstått.
Påskhelgen började egentligen igår torsdag, trots att det inte är helgdag då. (Det är den ju t ex i Norge.) Det var på skärtorsdagens kväll som Jesus samlade sina lärjungar för en sista måltid. Och denna kvällsvard lever kvar i den kristna kyrkan än idag. Den har gett upphov till kyrkans allra viktigaste heliga handling – nattvarden.
Det är under nattvarden som en människa visar att hon är kristen. Under denna “måltid” ingår eller förnyar den kristne förbundet med gud. Förbund på grekiska heter testamente och nattvarden har gett namnet “Nya Testamentet” till den del av bibeln som handlar om Jesus.
Påsken är kristendomens absolut viktigaste högtid. En högtid som egentligen borde firas samtidigt som judarna firar sin påsk. Vilket naturligtvis var det som Jesus gjorde när han tog med sig lärjungarna till templet i landets huvudstad Jerusalem. De skulle högtidlighålla minnet av Moses och sitt folks uttåg ur Egypten. Det var i samband med “vistelsen” i Sinai, efter uttåget, som Jahve (=gud) och det judiska folket slöt ett förbund. Moses fick de tio budorden av Jahve. Han lovade att det judiska folket skulle följa budorden och i gengäld lovade Jahve att betrakta och behandla judarna som sitt folk. Det var det gamla förbundet, “Gamla Testamentet”.
Den unge snickaren Jesus från Nasaret hade tämligen radikala åsikter, kanske till och med revolutionära. Jesus var mycket medveten om att han betraktades som ett hot av de judiska skriftlärda och de religiösa ledarna i det judiska rådet.
Efter den sista måltiden greps Jesus. Och efter en härva av politiska ränker, misstänkliggöranden och lögner från etablissemangets sida under en mycket hektisk fredagsnatt fick den oppositionella systemkritikern sin dom. Han dömdes till döden. Senare under dagen fick Jesus sona med sitt liv i en mycket plågsam kvävningsdöd uppspikad på ett kors. Det var en lång fredag för Jesus, men det var så romarna, på uppdrag av det judiska Stora rådet, avrättade upprorsmän.
Nu för tiden är det en allt mindre del av befolkningen i Sverige som funderar på vad som hände i Palestina för tvåtusen år sedan. Traditioner och tro har förändrats. Idag finns inte mycket kvar av den kristna påsken. Nu är påskhelgen den helg då gemene kvinna och man slår rekord i godisätning. Och barnen klär ut sig till påskgummor och påskgubbar. Och kycklingar pryder hus och hem. Och kanske äts det ett och annat ägg också. Och sill… Under de senaste åren har allt fler amerikanska harar gjort sina intåg i de gamla traditionerna – och det är ett elände.
Sannolikt är det dock så att inte bara gemene man utan kanske framför allt dagens unga generation har tänkt mer på liv och död de senaste åren än både far- och morföräldrar och deras far- och morföräldrar. Nu går tankarna till Rysslands fruktansvärda angreppskrig i Ukraina och framför allt till Israels folkmord i Gaza. Ett “krig” som stora folkmassor i Israel protesterar mot och så också de ultraortodoxa judarna 
för att de anser att folkmordet strider mot det heliga förbundet som Moses slöt med Jahve.
Och samtidigt som tusentals palestinska barn och kvinnor sprängs i bitar så passar Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) på att göra ett officiellt besök i Israel…
På hemmaplan i Sverige talar rikspolitiker och media alltmer om svenskt deltagande i kommande krig. Vi fick höra att NATO-inträdet var ett sätt att hålla Sverige utanför krig. Som alliansfriheten har gjort i några hundra år… Efter inträdet är det motsatsen som gäller. Nu verkar det som om hela det svenska etablissemanget har anammat den orwellska doktrinen från boken “1984”:
“Krig är fred!”
När man i sin ungdom läste George Orwell så skrattade man åt det absurda i denna doktrin. Tänk vad tiderna förändras…
Och i USA har den nya och enlig egen utsago strikt kristna presidenten gått ytterligare ett steg och anammat de andra doktrinerna i “1984”:
”Frihet är slaveri”
”Okunnighet är styrka”
USA som leder det NATO som våra ledare eftersträvat medlemskap i, och som vi fick tack vare våra eftergifter till Turkiet…
Tänk vad tiderna förändras.
Och med dessa rader önskas alla en så Glad Påsk som möjligt…
Varför firas Trettondagen?
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom 
Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt. Och, med all säkerhet döptes inte Jesus överhuvudtaget. Det förekommer inte dop i judendomen…
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna.
På tisdag återgår Vänersborg och Sverige till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 8 januari. När Erland har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg, t ex Hallevibadet och Sikhall…
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
GOTT NYTT 2025
Så är då ytterligare ett bloggår till ända. År 2024 är slut.
Tiden går fort. Men så är det väl alltid när man ser tillbaka. Dagar, månader och år flyr, trots krig i Ukraina och massmord i Gaza. Och trots allt elände som den borgerliga regeringen med SD i spetsen ställer till med. Inkomstklyftor som ökar, de rika som blir allt rikare och de fattigare som blir allt fler och fattigare. Nedmonterad välfärd, bostadsbrist, arbetslöshet och oro för framtiden. Ökade utsläpp och missade klimatmål. Men kanske går tiden fortare när man är pensionär…
Jag avslutar nu mitt 14:e bloggår. Den första ”riktiga” bloggen daterar jag till den 17 oktober 2010, även om jag hade prövat på med några enstaka texter redan tidigare. Men det var vid denna tidpunkt som jag bestämde mig för att börja skriva på regelbunden basis. Och för drygt fyra år sedan, den 14 december 2020, fick jag min miljonte visning på bloggen… Denna händelse beskrev jag i inlägget ”En miljon!”.
Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Men det finns uppenbarligen ett behov av en politisk blogg i Vänersborg.
För mina trogna läsare är bloggen ett sätt att följa med i politikens Vänersborg och få en hyfsat sammanhängande bild av vad de valda politikerna uträttar, och inte. Det finns inte alltid så mycket information att få i TTELA. Under året har tidningen stundtals gjort några bra reportage, men tidningen skriver mest om Trollhättan nu för tiden. 
Och helsidorna om SAAB och SAAB-ägare tränger ut de politiska artiklarna om Vänersborg. Det är svårt för en kommuninvånare att få en bild av vad som händer politiskt i kommunen från TTELA och annan traditionell media. Jag har försökt att till viss del täppa till denna lucka.
Det har blivit ett otal blogginlägg inför sammanträden i de församlingar som jag är ledamot i, dvs barn- och utbildningsnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Jag har redogjort för dagordningar, olika ärenden, partiernas synpunkter etc och självklart mina egna funderingar. Efter sammanträden blir det lika många bloggar om hur diskussionerna gick, vem som sa vad och, inte minst, vad som beslutades.
De partier som styr Vänersborg denna mandatperiod är som bekant S+C+KD+MP. Det är en mycket intressant, och omaka, konstellation, men trots att styret består av fyra partier så har det ändå inte majoritet, varken i kommunfullmäktige eller i nämnderna. Det gör det svårt, eller omöjligt, att styra som de vill. Samtidigt borde det bli mer demokratiskt eftersom minoritetsstyret måste ha stöd av något oppositionsparti för att få majoritet. Det borde, i varje fall i teorin, leda till mer samtal och dialog partierna emellan.
Så har det knappast varit i år. De styrande lägger fram sina förslag som är desamma som de förslag som förvaltningarna har arbetat fram. Några gånger får de styrande en majoritet av ledamöterna i kommunfullmäktige eller i någon nämnd emot sig, men ofta får de stöd av något oppositionsparti. Ibland har Sverigedemokraterna och Medborgarpartiet lagt ner sina röster och på så sätt gett de styrande majoritet.
Mandatfördelningen i kommunfullmäktige ser ut på följande sätt:
Sverigedemokraterna har egentligen 10 mandat, men flera ledamöter har lämnat sina uppdrag. SD hade 16 namn på sin valsedel och nu är 9 borta! Tre av SD:s, och fullmäktiges, stolar står därför tomma. Om ytterligare en SD-ledamot hoppar av så har de styrande partierna ”majoritet” eftersom ordförande har utslagsröst vid lika röstetal. Och ordförande i kommunfullmäktige är centerpartisten Annalena Levin.
Det är alltså fyra partier som styr Vänersborgs kommun. I praktiken är det emellertid, som jag uppfattar det, socialdemokraterna som styr. Men så är sossarna också nästan dubbelt så stora som de andra tre partierna tillsammans.
Centerpartiet märks emellertid en hel del. Mats Andersson (C) är som bekant kommunstyrelsens 1:e vice ordförande och Annalena Levin kommunfullmäktiges ordförande. Det är en ”bra utdelning” för ett parti som endast har 4 av 51 mandat. Bo Carlsson, centerns fd ”starke man” (som fortfarande är ganska stark), är 
ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Carlsson har ofta egna tankar och idéer, men när det kommer till kritan följer han partilinjen. Och det ser nog hans partibroder Mats Andersson till. Andersson står alltid på samma linje som Benny Augustsson (S), kommunstyrelsens ordförande, och inte sällan nöjer sig Andersson med att upprepa det Augustsson säger.
MP har varit med S+C i styret länge nu och spelar knappast längre någon roll i Vänersborgs politiska liv med sitt enda mandat. MP syns eller hörs sällan eller aldrig i de politiska diskussionerna. KD tycks gå samma öde till mötes, partiet blir allt mer osynligt. KD röstar under tystnad på allt som framförs av S, även om det innebär att de har fått byta fot i flera frågor. KD tycks bara ha en egen uppfattning i en enda fråga – frågan om Hallevibadet. Det kan bero på att de flesta som representerar KD bor i Vargön.
Politiken har ”spetsats till” i Vänersborg under denna mandatperiod. Moderaterna blir allt “tuffare” och det händer att det utbyts tämligen hårda ord mellan framför allt de båda kommunalråden Benny Augustsson (S) och Henrik Harlitz (M). Även Lena Eckerbom Wendel (M) har haft sina duster med Augustsson, då framför allt i kommunstyrelsen.
Moderaternas allians med Liberalerna består fortfarande, även om L för en tynande tillvaro. Cecilia Prins har försökt att gjuta mer liv i partiet och Prins hörs oftare i debatterna. Hon är dock fortfarande lite orutinerad.
Sverigedemokraterna krymper som sagt. Det är endast 7 ledamöter kvar i fullmäktige, och alltså ingen ersättare. Det är kanske inte det här som partiets väljare hade tänkt sig. Å andra sidan spelar det ingen större roll, SD:s ledamöter säger sällan någonting och debatterar inte särskilt ofta eller aldrig. I många viktiga frågor avstår de till och med från att rösta. Det är bara Anders Strand som yttrar sig ibland. Mathias Olsson blir allt tystare. Även i nämnderna är SD tämligen anonyma. Däremot lägger SD en hel del motioner.
Medborgarpartiet är aktivt i några frågor, eller rättare sagt Göran Svensson. MBP är ofta öppna för samtal och har i vissa frågor hamnat på Vänsterpartiets sida. I andra, en del viktiga, frågor har de agerat på ett sätt som har gett de styrande partierna majoritet…
Årets viktigaste fråga var som vanligt budgeten för nästa år. Det blev en hel del skrivet kring beslutet i juni. De olika budgetförslagen presenterades och analyserades. Budgetbeslutet slutade med att de styrande partierna fick igenom sitt förslag. I slutvoteringen fick deras budgetförslag 23 röster och M+L-förslaget 11 röster. 14 ledamöter avstod från att rösta i slutvoteringen. Det var ledamöter från SD, MBP och Vänsterpartiet. (Se “KF-beslutet om budget 2025”.)
År 2025 blir som vanligt ett tufft år för verksamheterna. Det ska hållas igen och effektiviseras. De styrande partierna anser att det är viktigare med stora överskott än att välfärden får de resurser den behöver. Det är den traditionella synen som ekonomer framför, och då tycker de styrande politikerna att så måste det vara. Man kan ju inte ifrågasätta vad experterna säger… Det får mig att stundtals undra varför särskilt socialdemokrater ägnar sig åt politik. Varför inte låta tjänstepersonerna bestämma helt och hållet…?
Det är många bloggläsare som hör av sig på olika sätt. De vill inte sällan berätta och beskriva hur de har behandlats av kommunen. De känner en vanmakt när de på olika sätt konfronteras med den kommunala byråkratin. Som stundtals är både stelbent och maktfullkomlig. Det finns tydligen inga charmkurser som biter på nitiska tjänstepersoner i Vänersborg. Jag hinner inte med alla tips och alla fall. Tyvärr. Det skulle behövas fler bloggare.
Andra hör av sig med lovord och berättar vad mina inlägg betyder för dem. Det är reaktionerna från dessa människor som gör det roligt och stimulerande att fortsätta skriva. Folk är faktiskt i stort sett alltid positiva. Och det oavsett vilket parti de representerar eller röstar på. Fast det är klart, alla kan ju knappast vara positiva. 
Men det visar de inte, inte för mig i varje fall. Men tystnad kan också vara ett sätt att markera missnöje. Och visst har det funnits tillfällen där jag har hört tystnaden tala. Även i mitt eget parti. Å andra sidan så får jag överraskande nog, vilket är väldigt glädjande, ”glada tillrop” från politiker och “vanliga personer” som lägger sina röster på andra partier än Vänsterpartiet. “Jag håller inte med om vad du tycker alla gånger, men jag lär mig mycket om politiken i Vänersborg” är en vanlig kommentar.
Bloggandet tar en del tid i anspråk. Det har jag beskrivit vid tidigare tillfällen. Det är ju inte bara att skriva, det är material som ska läsas in, fakta som ska letas upp och kontrolleras osv. Det blir en del timmar framför tangentbordet. Sanningen är också att jag tar hjälp av flera utomstående ”granskare och experter”. En del granskar fakta och på andra prövar jag både idéer och åsikter, och jag får ofta nya vinklingar och perspektiv tillbaka. Det är givande dialoger. Jag vill som vanligt tacka er allihop! (Ni vet vilka ni är.) Men den som otvivelaktigt hjälper mig allra mest, och som alltid ställer upp, är min partivän Lutz Rininsland. Utan Lutz hade bloggen inte varit vad den är. (Rininsland har själv bloggat men är sedan några år tillbaka ansvarig för Vänsterpartiet i Vänersborgs hemsida.)
Under de år som jag har bloggat har det blivit 1.566.145 visningar. Och har någon varit med från början har de kunnat läsa 3.103 blogginlägg. I år var det 120.956 visningar på bloggen (förra året 135.493). (Och det är några timmar kvar…) Det betyder att det i genomsnitt klickades 331 gånger på bloggen varje dag. Då räknar jag med alla dagar, lördagar, semesterdagar, julafton osv.
Det är sämre siffror än förra året.
Det är 137 personer som prenumererar på min blogg. 83 av dom får ett mail med det publicerade blogginlägget. Det betyder att de inte behöver gå in på bloggen för att läsa inlägget. Räknaren registrerar då inte heller något klick…
Det har blivit 211 blogginlägg under året. Det är alltid intressant att se vad som läses mest. Fast här finns det en stor felkälla, eftersom flera av mina läsare alltid går in på ”index-sidan”. Och denna sida är följaktligen den i särklass mest besökta. Förutom “index-sidan” är årets mest klickade bloggar följande:
- “Affären Hallevi (2): Utredningen…” – 935
- “Blåsut Höjd, Rostvägen” – 823
- “Byggnadsnämnden (2): Huset vid 45:an” – 818
- “Hallevibadet: Nuläget (1)” – 717
- “VA-plan: Varför verksamhetsområde? (3)” – 684
- “Sikhall: Dom har avkunnats!” – 647
- “Länsstyrelsens beslut om Blåsut” – 598
- “Hallevi: Invigning av hundrastgården” – 587
- “Vilka föreningar sponsrar kommunen?” – 576
- “Magnus räddar Sikhalls magasin! (2)” – 570
Bloggen har också, som vanligt, väckt ett visst internationellt intresse… Och det är ju trevligt. För det är ju i länder som Kina och Indien som tillväxtpotentialen fortfarande är som störst… Det var t ex 21 visningar från Indien. Det var glädjande, förra året var det bara 18… Besöken från Kina minskade dock kraftigt. Det var 40 visningar jämfört med 174 förra året. Marknadsföringen har tydligen inte fungerat i år eller också är jag “blockad” av regimen.
Jag noterar att jag har fått vardera ett besök från bland annat de tidigare ryska delrepublikerna Uzbekistan, Azerbajdzjan och Armenien. Vidare också ett besök från vardera Irak, Ecuador, Etiopien, Pakistan och Estland. Annars är det från USA (2.117 visningar), Norge (525), Spanien (472), Irland (338), Tyskland (316), Finland (261) och Storbritannien (259) som jag har fått flest träffar (efter Sverige). Undrar om dessa människor på utländsk mark lärde sig något nytt om Vänersborg…? Kanske fick de veta hur man ska undvika att verkställa fullmäktigebeslut…?
Det har genom åren varit en mängd skandaler i Vänersborgs kommun. Det har blivit lugnare på den fronten nu för tiden och det är ju på sätt och vis tur. Men det är inte bra för bloggens besökssiffror… Det skulle behövas några Sund Sampo-skandaler…
De skandaler som har varit, framför allt kring samhällsbyggnadsnämnden och -förvaltningen när det gäller t ex Sikhall och Hallevibadet, har inte riktigt väckt intresset eller engagemanget hos invånarna som förr. Kanske är de alltför luttrade. Det har ju varit en del skandaler genom åren – kring t ex arenan, Toppfrys, Solvarm, Juta och Magnus Larsson. Men fler skandaler ligger i luften för år 2025.
Jag tror också att de styrande partierna kommer att ta allt fler konflikter. Det verkar nämligen som om de styrande partierna blir alltmer kompromisslösa och intresserade av konfrontation. De vill inte att oppositionen ska få vara med och bestämma, såvida inte oppositionen håller med dem. Det kan med andra ord bli ett bra bloggår…
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla er som har levererat tips och ”nyheter” – både ni som finns innanför som utanför kommunhusets väggar. Fortsätt gärna med det – total anonymitet garanteras.
Och självklart, vad skulle bloggen vara utan läsare? Utan er läsare – ingen blogg.
Till sist önskar jag alla mina läsare ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Julens budskap
Så lackar julen 2024 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret, och majonnäsen, gör de andra dagarna på året…
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. I varje fall enligt den religion som dominerar det andliga livet i landet. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi i Sverige Jesus födelse under jul. (Även om årets julvärd Mark Levengood tycktes glömma bort det…) Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. 
Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti, varav ett kallar sig kristet… Regeringspartierna tycks dessutom ha övertagit samma syn på medmänniskorna som de fördömde för bara några år sedan.
Om Maria och Josef skulle återuppstå och vara tvungna att gå från Nasaret till Betlehem idag, skulle de behöva passera 11 israeliska checkpoints, ett säkerhetspassage och en 8 meter hög mur…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln. Och rök av bombexplosioner…
=
PS. Det här blogginlägget har varit publicerat tidigare.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon tisdag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker och tjänstepersoner i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen och nedanstående sång tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Vintersolståndet
Idag måste jag bryta min politiska rapportering. Det är ju nämligen denna dag som en av årets viktigaste och märkligaste händelser inträffar. Det är vintersolståndet, midvinter, på engelska winter solstice.
Årets kortaste dag infaller idag, den 21 december. Dagen följer på årets längsta natt, midvinternatten, även om kölden inte har varit särskild hård. Och dessutom ligger molnen så tunga, så att vi inte kan se stjärnorna gnistra eller glimma. (Lyssna gärna på Viktor Rydberg.)
Vintersolståndet är en astronomisk händelse som en gång i tiden var präglad av mystiska berättelser, riter och offer. Tänk om inte solen skulle komma tillbaka, tänk om åkrarna aldrig mer skulle ge några skördar, tänk om Ragnarök var nära… Midvinter var en tid av åkallan av och blot (offer) till gudarna.
Midvinterblot, oljemålning av Carl Larsson.
Midvinterblotet var med all sannolikhet en av de viktigaste högtiderna i asatron. Kor, hästar och framför allt grisar offrades till gudarna för att befrämja fruktbarhet. Naturligtvis dracks det även offeröl – man drack ”jól”.
Självklart var det fruktbarhetsgudarna Frej och Freja som stod i centrum under vintersolståndet. I asaläran var de bror och syster och inte, som i flera andra indoeuropeiska religioner, gifta med varandra. Som Shiva och Kali borta i Indien.
Frejs heliga djur har sin naturliga och främsta plats på julbordet, grisen. Freja och hennes heliga djur katten har vi firat för drygt en vecka sedan, på Lucia. Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var ju Lusse.
(Se ”Varför Lucia?”). Det var då asadyrkarnas flera dagar långa fruktbarhetskult runt midvinter började. På ”julen” har även Tor med sin bock ett finger med i spelet. Och det sägs faktiskt, även om det är lite osäkert, att Oden under ett av sina namn, Jólnir, var julens högste gud.
Offerplats utanför Kungälv.
I Vänersborgs kommun är gator och vägar nästan lika mörka som på hednatiden. Gatubelysningen, även om den är energisnål, skingrar knappast de mörka slöjorna i centrum eller kommunens ytterområden… Det känns som om det skulle behövas ett ordentligt blot. Det kanske är något att tänka på för kommunfullmäktiges ordförande Annalena Levin eller kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson till nästa år.
Men nu väntar astronomiskt och religiöst ljusare tider. Vi får se om gatu- och vägbelysningarna fixas så att mörkret så småningom skingras även i Vänersborgs kommun…
Vintersolståndet har firats i Sverige i tusentals år. Det har utgjort en påminnelse om livets cykler, ljusets seger över mörkret och människans eviga strävan efter hopp och gemenskap. Denna tidlösa betydelse gör att vintersolståndet fortsatt finns djupt inom oss, även i vår moderna tid.
Varför Lucia?
I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) – från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.
Lucianatten är nämligen en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…?
Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. Det är tiden då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända.
Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.
Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…
Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.
Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…
Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…
==
PS. Inlägget har varit publicerat tidigare.
Glad midsommar!
Idag är det midsommarafton. Och i år har det dessutom slumpat sig så att det är just idag som sommarsolståndet infaller. Sommarsolståndet är den dag på året som dagen är som allra längst och natten som allra kortast. Solen står i zenit över den norra vändkretsen, Kräftans vändkrets.
Sommarsolståndet är den riktiga midsommaren.
Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.
Sommarsolståndet, midsommar, har alltid varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför 
sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat… Det lämpar sig dock inte att i en moraliskt korrekt blogg gå in på detta firande mer detaljerat. (Filmtipset nedan ger en viss antydan på vad jag menar.)
Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma de hedniska gudarna som Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den Helige Anden som gällde.
Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli den näst viktigaste personen i bibeln, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen. Men vem i Sverige vet att midsommardagen, som förr i tiden alltid inföll den 24 juni, är Johannes 
Döparens dag…? (I andra länder, som t ex i Danmark, lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)
Hur som helst, eftersom sommarsolståndet infaller idag, så innebär det att redan imorgon, på midsommardagen eller Johannes Döparens dag, blir dagarna kortare och nätterna längre. Det blir mörkare och vi går mot vinter…
För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…
PS. För ett antal år sedan gjorde IKEA i Tyskland en reklamfilm. Den stoppades snabbt av IKEA:s huvudkontor. Men den är sevärd, eftersom den visar en del av de fördomar (eller?) som andra länder har om Sverige – ”Midsommar in Schweden”.
Anm. Den här bloggen har publicerats tidigare. (Jag har bara gjort några mindre uppdateringar.) Bilden från Dalbobron är från förrförra året och togs omkring midnatt på midsommarafton. Svenska flaggan är också från midsommarafton 2022. Klickar du på flaggan så rör den på sig… Och har du ljudet på så kan du höra några fiskmåsar, trots att de var ovanligt tysta vid detta tillfälle. Det är de inte i år…
Valborg och 1 maj
Den gångna veckan var händelserik i Vänersborgs centrum.
I tisdags var det valborgsmässofirande. På Skräcklan, strax norr om centrum, arrangerade Equmeniakyrkan sitt traditionsenliga firande med vårtal och körsång. 
Det var både en manskör och en kvinnokör. I manskören kunde den stora publiken upptäcka ingen mindre än kommunalrådet Mats Andersson. 
Talet till våren hölls dock inte av Andersson utan av vänersborgsprofilen och tillika museichef Peter Johansson. Johansson har en fantastisk förmåga att hitta enskilda människoöden från Vänersborgs historia som han spinner sina berättelser och tal utifrån. (Se “Valborgsmässoafton”.)
Det tändes som vanligt en valborgsmässobrasa. I år var det emellertid mer rök än eld. Men ingen rök utan eld, som en åskådare konstaterade. Men det var faktiskt svårt att se själva elden, i varje fall den första halvtimmen. Och vi som bor i Nordstan var inte helt positiva till den stora rökutvecklingen. Vinden vred sig efter en stund och den vanliga nordanvinden blåste på som vanligt över husen. Nordan tycks vara den enda vind vi har i Nordstan. 
Det stank från brasan flera dagar efteråt. Jag vet inte om jag inbillar mig, men det hördes nästan som om måsarnas skrik från lyktstolpar och hustak lät mer som hostningar än de vanliga vansinnesskriken de första dagarna. Det har fiskmåsarna i och för sig tagit igen resten av veckan…
Det var som sagt en mycket stor publik på Skräcklan, som vanligt. Människorna trotsade det kalla och blåsiga vädret för att fira en gammal svensk tradition. Det kanske visar att känslan för traditioner, kultur och historia fortfarande är stark bland kommuninvånarna. Kanske skulle kommunstyrelsens ledamöter också kunna ha samma förhållningssätt till Brättes fornminnesområde… (Se “KS: Både enigt och oenigt”.)
Dagen efter Valborgsmässoafton, innan elden hade falnat och röken försvunnit från Skräcklan, firades en annan traditionstyngd dag. Det var 1:a maj – arbetarrörelsens dag.
Vänsterpartiet höll till på gågatekrysset.
Det var flera tal som framfördes från scenen vid gågatekrysset. Den relativt stora folkskaran, omkring hundra personer, fick höra lokalavdelningens ordförande Elin Segerlind, distriktets ordförande Ida Hildingsson, regionrådet Carina Örgård 
och ett mycket engagerat och uppskattat tal av Mikaela DelValle från Ung Vänster. Kamal el Salim talade om Gaza och bombningarna, medan Annica Haglund tog upp de hemlösas situation i Vänersborg. (Se “V firar 1 maj på gågatekrysset”.)
Men inte nog med det. Talen varierades med melodiös och rytmisk reggaemusik från orkestern Fablernas Värld. Medlemmarna kommer från Vänersborg och Trollhättan. Och södra Dalsland, en “gammal” elev spelade trumpet i bandet. Fablernas Värld ska för övrigt spela på Aqua Blå i juni.
Firandet avslutades med en demonstration. Det var lite oväntat, jag hade nämligen dragit mig mot Plantaget för att höra kommunalrådet Benny Augustsson (S) hålla sitt traditionella 1:a majtal. Det gick ett förvånat sus bland deltagarna i de socialdemokratiska leden när de hörde ropen skalla från Edsgatan. Ett demonstrationståg i Vänersborg? Och det var inte socialdemokraterna…
Socialdemokraterna hade “ställt in” sitt tåg för första gången på många år (har det hänt tidigare?), medan Vänsterpartiet demonstrerade för första gången på länge. Jag var snabb med att ansluta mig till tåget… Vi var kanske 50 personer.
Det var ett lyckat 1 majfirande för Vänsterpartiet, och det har vi att tacka styrelsen för. Jag hoppas att det blir en tradition i Vänersborg.
Det var fler personer på socialdemokraternas 1 maj-firande än på Vänsterpartiets, kanske 150-200. Publiken fick höra stadsmusikkåren spela medan människorna fikade och åt korv med bröd. Efter en stund äntrade Benny Augustsson podiet och höll sitt tal.
Augustsson talade framför allt om de stora frågorna som krig, ekonomi och miljö. Det är ingen “rolig” eller trygg värld som omger oss. Augustsson sa inte mycket konkret om vilket håll han och socialdemokraterna vill leda vänersborgarna den närmaste framtiden. Jag noterar dock att han betonade förskolans och skolans betydelse. Men han avslöjade inget om hur den budget ska se ut som han och de styrande partierna sitter och snickrar på just nu.
Det är tråkigt att det inte har stått ett ord i TTELA om 1 majfirandet i centrum. Så många människor som har varit ute på stan och gjort sina röster hörda är det sällan vi upplever i Vänersborg. Det kunde väl vara värt åtminstone en liten notis? Däremot har TTELA en artikel, och många bilder, från Valborgsmässofirandet – se ”Traditionsenliga brasan tändes på Skräcklan på valborg”.
Till sist, en blick framåt.
Den 7 maj kl 18.30 ordnar Vänsterpartiet ytterligare ett möte. Vänersborg får besök av Hanna Gedin. Hon är en av Vänsterpartiets kandidater i EU-valet. Hon står som nummer 2 på valsedeln. Mötet hålls på Vänersborgs bibliotek på Sundsgatan 6, Gröna salen.
Välkommen – särskilt om du har:
“tröttnat på högerpolitiken och vill se en mer rättvis och solidarisk utveckling i Sverige och världen”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer