Stefan Kärvlings blogg

I fredags åkte min ”gamle” SO-kollega Dennis och jag på en liten rundresa i Västergötland. Vi är båda tämligen intresserade av historia. Nu tyckte vi att det var dags att återuppliva lite av Västergötlands äldre historia. Vi har nämligen gjort några resor tidigare. Västgötaresan gav mig också några tankar kring lite annat.

Det var några år sedan (drygt 30 år sedan faktiskt) som diskussionerna, om var Sveriges vagga låg, var som livligast. Några amatörhistoriker opponerade sig då mot den traditionella historieskrivningen. De hävdade att det var från Västergötland som den svenska riksbildningen utgick, och inte från Uppland. På senare år har diskussionen till viss del tagit ny fart i samband med Guillous böcker om riddare Arn. ”Amatörerna” från Västergötland kan nog sägas ha vunnit ”kampen” mot historieprofessorerna i Uppsala.

För visst är det väl så, att det var från Västergötland som den då, i början på det förra milleniet, ”moderna” godsägarklassen med sina riddare och med kristendomen som den nya ideologin kom och som gjorde slut på det gamla vikingasamhället med trälar och asadyrkan. Och skapade ett enat Sverige. Det kan ju inte vara någon slump att den förste kristne kungen döptes i Husaby och att Birger Jarl ligger begravd i Varnhems kyrka.

Tyvärr nämns aldrig Vänersborg i debatten om Sveriges vagga. Det hände tydligen inget i de här trakterna som var av betydelse. Även om några av de skepp lastade med både varor och engelska missionärer torde ha tagit den här vägen förbi fallen i Trollhättan och vidare till trakterna kring Kinnekulle.

I trakterna kring Kinnekulle, mer bestämt i Götene, ville politikerna slå mynt av det nyvaknade västgötaintresset i samband med ”amatörhistorikernas” seger och Guillous böcker om Arn. Det var ju vid foten av Kinnekulle, som Arn föddes. Och det var här han byggde sin kyrka i Forshem, helgad till ”Jesus Kristus och den heliga graven”.

På några år satsade Götene kommun ungefär 85 miljoner kronor på att anlägga en medeltidsvärld. Vid invigningen på sommaren 2008 var anläggningen inte ens halvklar. Men det var bråttom. (Undrar varför det känns som om jag har varit med om detta förut?)

Det gick inget vidare för medeltidsvärlden. Inte heller Bert Karlsson lyckade få lönsamhet i anläggningen, när han kom in i bilden något år senare. Bert Karlsson bytte koncept och gjorde om anläggningen till mer av ett lekland, ”Äventyrslandet Kinnekulle”.

Det gick inget vidare för äventyrslandet heller. Förhoppningarna på 100.000 besökare grusades. Det dök bara upp 22.000 betalande. Och det blev en hel del trassel mellan Bert Karlsson och Götene kommun. Nu har parterna dock ingått ett avtal som innebär att alla skulder och fordringar mellan Berts bolag och kommunen är reglerade.

Götene står nu där  med ett äventyrsland/medeltidsvärld som innebär både borgensåtaganden och skulder, som uppgår till minst 4 milj per år. Och vad jag förstår så är anläggningen numera stängd och Götene försöker sälja den. Kommunen har dock inte fått några seriösa bud.

Bert Karlsson å sin sida ångrar satsningen och engagemanget (NLT):

”Det var idiotiskt av mej att gå in i detta. Jag hamnade i en mycket svår sits när jag inte kunde kontrollera allt till hundra procent.”

Bert Karlsson skyller också på (Expressen):

”Det blev ­jättemycket problem tack vare den här negativa inställningen som hela tiden fanns. Politikerna förgiftade projektet.”

Som bekant har Bert tagit sitt pick och pack och dragit vidare. Denna gång till Vänersborg och Ursands camping.

Dennis och min resa hade inte äventyrslandet/medeltidsvärlden i Götene som mål. Vi tog istället vägen om Vänermuséet i Lidköping. Muséet hade inte så mycket med medeltiden att göra, även om det faktiskt tog upp detta också. Muséet var naturligtvis uppbyggt kring innanhavet Vänern.

Vänermuséet, som förresten låg vid Framnäsbadet, visade sig vara ett fantastiskt litet museum, modernt och med kreativa lösningar. Dessutom fick besökaren ofta vara aktiv. Jag antar att Vänermuséet inte är speciellt lönsamt, men idén om ett museum om Vänern är fantastisk och ett besök rekommenderas.

Vår västgötaresa styrdes också mot Spiken, det gamla fiskeläget på Kållandsö, bara några kilometer från Läckö slott. Vid sitt invigningstal på Ursandsstugan i onsdags nämnde faktiskt Bert Karlsson Spiken. Det var i sammanhanget ”marknadsföring” och ”kommersialisering”.

Och visst var det ”kommersialiserat” i den gamla hamnen. Flera restauranger och kiosker, parkerings- och båtplatser, rökerier och affärer. Och hus. Både vid vattnet och längre upp i skogen.  Du kan t ex hyra en sjöstuga med sovloft på 61 kvm för 1.540 kr per dygn.

Jag antar att Spiken såg väldigt annorlunda ut förr, mer naturligt och genuint. Å andra sidan var det säkert en bygd där det inte fanns särskilt många människor. Det var säkert ganska ”dött”. Men jag blev positivt överraskad av Spiken och skulle lätt rekommendera ett besök dit. Om inte annat för att köpa lite gös till en fiskälskande partner…

Tänk, jag undrar om Spiken är Bert Karlssons förebild för Ursand?

Västgötaresan visade att det finns många likheter mellan Vänersborg och ”resten av” landskapet Västergötland, både när det gäller problem och möjligheter. Och Bert.

På gott och ont.