Arkiv
Dags att utveckla Brålanda
I tisdags kunde alla brålandabor träffa kommunala tjänstemän och poliser i Centrumparken – mitt i samhället.
TTELA beskrev den så kallade medborgardialogen i en artikel dagen innan (se TTELA “Dags att tycka till om Brålanda”) och i den utlovades det att allmänheten också skulle få träffa politiker. Det förvånade mig något eftersom jag inte hade hört något från kommunen eller sett någon inbjudan till mötet på kommunens hemsida. (Vilket jag naturligtvis också kan ha missat.)
På morgonen samma dag som dialogen fick jag däremot ett mail från en brålandabo som var aktiv i både Företagarföreningen och Lions. Hen hälsade mig välkommen till Brålanda. Och får man en “personlig” inbjudan från en person, som dessutom kom ihåg min motion om tågstoppet för några år sedan, så var det bara att åka upp till Brålanda… (Se “Tågstopp i Brålanda”.)
Det var inte många politiker i Centrumparken. Gunnar Lidell (M) var naturligtvis där i sin egenskap av ordförande i det lokala Brottsförebyggande Rådet (BRÅ). (I kommunens brottsförebyggande råd sitter politiker och tjänstemän samt den lokala polisen. Se “Brottsförebyggande rådet”.) Anders Strand från sverigedemokraterna hade också han sett artikeln i TTELA och cyklat till Brålanda. Carl-Ewert Berg (KD) var självklart också närvarande, men det var nog mer som representant för Brålanda än som politiker. Och så var det jag då…
Det var glädjande nog tämligen många brålandabor på plats. De flesta var pensionärer, eftersom dialogen hölls mitt på dagen och de flesta andra invånare arbetade eller gick i skolan.
Medborgardialogen var en del av “Medborgarlöfte 2020”. (Se “Medborgarlöfte 2020”.) Kommunens tjänstemän hade börjat dagen med att tillsammans med polisen och BRÅ vandra runt i Brålanda. De hade tittat på vilka trygghetsskapande åtgärder som kunde genomföras. Efter lunch diskuterade de sedan vad de hade kommit fram till med invånarna i Brålanda, som självklart också hade tillfälle att ställa frågor och komma med synpunkter.
Av TTELA-artikeln var det lätt att få intrycket att det enbart var kriminaliteten i Brålanda, förebyggande av brott och medborgarlöfte som skulle diskuteras. Så var inte fallet, även om dessa saker också togs upp. Det blev mest diskussion kring samhällsbyggnad, dvs detaljplaner, bostäder, GC-vägar (gång- och cykelvägar), vägar, rondeller och tågstopp. Det framkom t ex en hel del synpunkter på var det borde sättas upp gatubelysning och anläggas GC-vägar. Åhörarna fick också reda på att detaljplanen för Källeberg överklagades i sommar. (Se “Detaljplan för Källeberg 1:205 m. fl ÖVERKLAGAD”.)
Det togs också upp helt andra frågor. Någon sa att det fortfarande luktade från Dahlbergs Slakteri, även om det var mycket bättre än innan. Det behövdes ljus vid återvinningsstationen sa en annan deltagare. En tredje höll med och påstod att det allt som oftast var någon som ställde dunkar, burkar och flaskor med rester av miljöfarliga ämnen på marken bredvid. Och någon hade till och med hittat slaktavfall vid återvinningen.
Men de frågor som överskuggade alla andra frågor var de “gamla vanliga”. Med andra ord, helt enkelt de synpunkter som under flera år har framförts av Brålanda Företagarförening och andra – frågor som jag också tog upp i min motion 2016. (Se “Tågstopp i Brålanda”.) De frågorna är fortfarande aktuella – och viktigast.
Den fråga som har den absolut största betydelsen för Brålandabygdens utveckling, menade alla som jag hörde yttra sig, är att det blir ett tågstopp i Brålanda så snabbt som möjligt. Kommunen behöver därför, ansåg man, påbörja en planering av en tåghållplats med perrong och pendelparkering för att visa regionen att Vänersborgs kommun menar allvar med en satsning på Brålanda.
Det var lite olika meningar om var “bollen låg” just nu. Jag skrev därför till utvecklingsledare Lars Rudström på kommunen. Enligt Rudström ligger inte bollen om tågstopp hos kommunen. Västra Götalandsregionens utredning “Målbild tåg” är nämligen fortfarande ute på remiss och tiden för denna går inte ut förrän senare i höst. Först därefter tar regionen beslut. Men det är klart, börjar kommunen investera åtminstone lite smått, så skickar det tydliga signaler till regionen…
Jag frågade också Lars Rudström om kommunens kostnader för investeringar. Han berättade att det på tjänstemannanivå förs diskussioner med regionen i detta nu. De försöker få fram hur investeringarna kan finansieras.
Det verkar inte helt enkelt. Det finns tre aktörer, kommunen, regionen och staten – och de behöver “synka” med varandra. Perronger, stickspår och planskild övergång över spåren är statens ansvar, det är helt klart, medan utformningar av GC-vägar, pendelparkering mm är kommunens. Och regionen? Och annat som behövs?
Många brålandabor tyckte att kommunen kunde börja med att bygga en ny ringled, och kanske också få Trafikverket med på noterna. De ansåg att en ringled är en mycket viktig och prioriterad fråga. Ringleden skulle börja strax norr om Toppfrys och gå ner till Färgelandavägen. Den skulle avlasta Storgatan, som är mycket trafikerad med både lätt och tung trafik, och som är en viktig skolväg – och trafikfarlig. Och skulle det bli ett tågstopp kommer belastningen att öka ännu mer.
Samhällsbyggnadsförvaltningen har i dagarna tagit fram en ansökan till regionen. Det handlar om att kommunen kanske kan få hjälp med att finansiera förbättringar i infrastrukturen, som t ex att flytta tung trafik. I detta fall finns det uppenbarligen stora brister i den nuvarande…
Många brålandabor lyfte också fram att korsningen vid Tånvägen är mycket trafikfarlig. Kommunen håller enligt uppgift på att arbeta fram underlag för förändring av korsningen. Här är också Trafikverket ”på” och vill lösa problemen snarast. Det verkar hoppfullt.
Ytterligare önskemål från Brålanda är att 45:an blir en 2+1-väg, men det ligger inte på kommunens ansvar. Fast visst kan kommunen “puffa på” Trafikverket, så att den byggs om fortare än de planer som finns. Enligt planerna blir det nog inte aktuellt förrän efter 2030… Jag tror emellertid att kommunen gör så gott den kan för att Trafikverket ska prioritera sträckan.
Till sist fanns det också önskemål om fler detaljplaner i Brålanda. Det behövs en tätortsplanering tyckte flera invånare som tar hänsyn inte bara till järnväg och vägar, utan också till företag, handel och bostäder.
Brålandaborna var väl förberedda med frågor och synpunkter – och kommunens tjänstepersoner antecknade för glatta livet. Det saknas inte engagemang och kreativa idéer bland invånarna. Jag hoppas bara att kommunens politiker, även om det var få på plats, inser vilken potential det finns i bygden. Det är läge att så fort som möjligt komma överens politiskt om hur man ska utveckla Brålanda. Sedan bör man också avsätta investeringspengar – och börja verkställa enligt de framkomna synpunkterna.
Det är dags att kommunen satsar på att utveckla Brålanda.
Mariedalskolan – nya tomter och trafiksituationen
Skogen på Kindblomsvägen (se ”Skogen avverkas vid Kindblomsvägen”) är till stor del skövlad. På Mariedal Östra är oron stor bland de boende att samma öde ska möta ”deras” skog.
Även vid Mariedalskolan finns skogsområden som ska skövlas. Här finns också oro. Kanske inte för skogen/träden i sig, men för hur planerna ska påverka skolan och trafiksituationen.
Vid korsningen Furuvägen-Ollenicklas väg alldeles bredvid Mariedalskolan (se bild ovan) finns två kommunägda och obebyggda fastigheter, Skäppan 2 och 3. Här vill samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen ställa i ordning två till tre nya småhustomter (se de röda områdena nedan) till en kostnad av 755.000 kr.
Vatten och avlopp ska dras fram och tomterna ska sedan säljas med en beräknad vinst för kommunen på 710.000 kr. Jag har för övrigt svårt att se att det inte behöver sprängas en del också, men det kanske ingår i beräkningarna.
För att göra byggnation möjlig ska också en väg, Furuvägen, dras om. Furuvägen börjar alldeles vid Mariedalskolan och dess infart till lastbryggan. Här parkerar också vårdnadshavare, fastän otillåtet, när de hämtar och lämnar sina barn. Furuvägen leder till skolans parkering (på ”kullen”). Som för övrigt redan nu är för liten. Liksom vägen som också är ”liten” och smal. (Vilket i och för sig kan vara bra eftersom bilarna tvingas köra sakta.) Det rör sig många barn i området, bland annat så mynnar Ollenicklas väg ut här.
Det är alltså redan nu alldeles för stor biltrafik i området.
De nya tomterna och den nya vägsträckningen påverkar Mariedalskolan på ett direkt sätt. Det är helt uppenbart. Men om detta stod det inget i handlingarna till samhällsbyggnadsnämnden eller kommunstyrelsen (och inte heller nu till kommunfullmäktige nästa vecka) – absolut ingenting om konsekvenserna för Mariedalskolan. Det visar sig också att ingen på Mariedalskolan kände till planerna. Det är ingen från samhällsbyggnadsförvaltningen som har tagit kontakt med skolan. Eller för den delen med den ”centrala” barn- och utbildningsförvaltningen.
Och enbart detta förhållande av utebliven information och dialog kan väl få vem som helst att bli negativ till hur ärendet har hanterats. Det får helt enkelt inte gå till så här. Man kan inte ”köra över”, om uttrycket tillåts i sammanhanget, en skola och/eller barn- och utbildningsförvaltningen på detta sätt. Samhällsbyggnadsnämnden eller -förvaltningen måste informera, ta emot synpunkter och föra dialog med dem det berör.
Jag kontaktade barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C). Han hade vad jag förstår inte heller fått någon information, men har frågat chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen (efter mitt mail?) och fått beskedet att planerna vid Mariedalskolan inte kommer att:
”innebära negativ påverkan på trafiksituationen.”
Ordförande Andersson litar på samhällsbyggnads. De har ju löst allt förr på Mariedalskolan så att det har blivit bra. Eller…?
Jag litar inte på samhällsbyggnadsförvaltningen. Jag begärde därför ut skyddsrondsprotokollen från Mariedalskolan. De är offentliga handlingar. Här står det nog en del om hur Mariedalskolan ställer sig till trafiken och trafiksituationen, tänkte jag. Och det gjorde det.
Det senaste skyddsrondsprotokollet upprättades den 15 november 2018. Den första delen av protokollet är problem som är överförda från tidigare protokoll, dvs det är sådant som inte har åtgärdats sedan det förra protokollet upprättades. Under rubriken ”Trafikmiljö” stod det:
”Trafiksituationen kring parkeringen och skolans nya (2018) vändplan/lastzon är fortsatt farlig. Se noteringar i tidigare skyddsrondsprotokoll.”
Det måste påpekas att det är precis i detta område som Furuvägen utgår/går förbi Mariedalskolan. Det är denna väg som kommer att bli ytterligare belastad, samtidigt som gatubygget inkräktar ännu mer på ytorna strax utanför Mariedalskolan.
Jag går tillbaka till skyddsrondsprotokollet från året innan. Det står samma sak där. Det måste betyda att inget har hänt, ingen åtgärd har vidtagits av samhällsbyggnads som har löst problemet. I varje fall inte enligt skolan. Och det är ju rektorn som har ansvaret för arbetsmiljön. Även skolbarnens.
Det tycks dock vara mer ”komplicerat” än så. I de två senaste protokollen står det:
”Rektor har återlämnat arbetsmiljöuppgiften. Ärendet hanteras av förvaltningen.”
Det står också att ärendet bevakas av förvaltningschefen på barn- och utbildningsförvaltningen.
Jag kan inte tyda detta på annat sätt än att rektor upplever att hen inte kommer någon vart med samhällsbyggnadsförvaltningen och därför överlåter uppgiften till någon annan. Det torde vara tvärtemot den uppfattning som barn- och utbildningsnämndens ordförande Mats Andersson (C) har gentemot samhällsbyggnadsförvaltningen.
Den andra delen av (det senaste) skyddsrondsprotokollet tar upp nya punkter. Jag bläddrar fram till rubriken ”Trafikmiljö”. Där beskriver man nya problem. Och det finns några:
- ”Farthinder för bilar som kommer upp för kullen mot parkeringen och möter barn som kommer från cykelvägen på höger sida.”
- ”Parkeringen ”på kullen” är underdimensionerad och upplevs inte som säker. Behöver omorganiseras.”
- ”Inhägna alla sidor runt parkeringen med staket av säkerhetsskäl. Nu finns bara staket runt en sida – mot skolbyggnaden.”
- ”Problem med vårdnadshavares otillåtna parkering på nya asfaltytan utanför kök-matsal. Trafiken utgör fara för barnen…”
- ”Barn springer runt huset över asfaltytan med nedfart till lastbrygga – farligt när lastbilar och andra fordon befinner sig där.”
Det tycks onekligen finnas stora och allvarliga problem redan nu med trafiksituationen vid Mariedalskolan. Skolan tycks inte ha samma syn på trafiksituationen och trafikproblemen som samhällsbyggnadsförvaltningen och BUN:s ordförande…
Men så kan det bli när ingen ”på kommunen” har dialog med dom det gäller… Samhällsbyggnadsnämnden och kommunstyrelsen har redan godkänt bygg- och trafikplanerna vid Mariedalskolan. Jag tror och hoppas att det har skett mot bättre vetande.
På onsdag nästa vecka är det tänkt att kommunfullmäktige ska besluta samma sak, nya tomter och en ny vägsträckning. På onsdag ska i varje fall inte beslutet ske mot bättre vetande.
För övrigt kan var och en som är intresserad av frågan studera kartorna ovan, och kanske till och med göra en syn på plats, och se vilka slutsatser man kan dra.
Trafiksituationen i Väne Ryr
I september förra hösten uppmärksammade jag trafiksituationen i Väne Ryr i en blogg. (Se ”Hinder för trafikhinder i Väne Ryr”.) Jag skrev om den så kallade ”Nollvisionen” som är grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige och som är fastställd genom ett beslut i riksdagen.
Nollvisionen säger bland annat (se här):
”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste vägtransportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag…”
Vänersborg ansluter sig naturligtvis till nollvisionen. På Vänersborgs hemsida står det också:
”Kontakta oss gärna om du upptäcker någon trafikmiljö som kan verka farlig…”
Det gjorde en invånare i Väne Ryr. Han påpekade att trafikmiljön på väg 2031 (den tidigare riksvägen mellan Vänersborg och Uddevalla) som går genom samhället inte var säker. Det här trots att kommunen har vidtagit en del åtgärder, som att smalna av vägen och anlägga en gång och cykelbana. Problemet på den relativt långa vägsträckan är att fri sikt och rak väg inbjuder trafikanter till höga hastigheter i bostadsområdet. Så trots kommunens åtgärder, så har de uppenbarligen inte hjälpt. Bilarna kör ändå för fort.
Vid ett tillfälle fick kommuninvånaren ifråga placera ut blomlådor för att sänka hastigheten. Tillståndet drogs sedermera in och blomlådorna fick tas bort.
Ärendet var uppe i Samhällsbyggnadsnämnden för nästan ett år sedan. Då beslutade nämnden att inte göra något mer åt trafikmiljön. Eftersom jag har varit på plats och med egna ögon kunnat konstatera att bilarna kör för fort bland bostadshusen, så ställde jag några frågor häromsistens till Teknik och Trafikenheten på Samhällsbyggnadsförvaltningen.
Jag fick följande svar:
”Att en del bilister tyvärr kör fortare än de borde förekommer i stort sett överallt, att anlägga farthinder så fort det sker eller så fort någon hör av sig med klagomål är inte realistiskt.”
På sätt och vis kan jag förstå detta resonemang, men det jag kan undra över är vilka kriterier Teknik och Trafikenheten då har i sin bedömning när den beslutar om att anlägga farthinder. I Väne Ryr är uppenbarligen mycket höga farter möjliga… Och jag har definitivt sett trafikhinder, t ex blomlådor, på ställen där den möjliga farten är avsevärt lägre.
När det gäller varför de blomlådor som var utplacerade på vägen togs bort skriver Teknik och Trafikenheten:
”När tillståndet gavs till blomlådor gjordes det på försök och i samförstånd med [namnet på kommuninvånaren], när det sedan visade sig att det inte fungerade så var vi tvungna att dra in tillståndet. Det var väldigt mycket problem, inte bara det att andra stört sig på dem. Det hade nu skapats ett trafiksäkerhetsproblem, parkerade bilar som skymde och hindrade framkomligheten samtidigt som det förekom rena rallykörningar är ingen bra trafikmiljö.”
Jag blir inte riktigt klok på detta resonemang heller. Är det så att blomlådorna provocerar fram rallykörning hos vissa bilister, så kan man väl ganska lätt räkna ut hur dessa kör utan blomlådor… Borde inte ”rallykörningen” i stället mana till eftertanke – och slutsatsen dras att här måste något göras innan det händer en allvarlig olycka?
Och det här med att folk störde sig på blomlådorna… Är det kutym att ta bort farthinder om det inkommer klagomål? Undrar förresten vilka som stör sig. Det kan knappast vara föräldrarna till barnen. Kanske bilisterna? Men det är väl själva tanken – att farthindren ska ”störa” bilisterna, så att de måste anpassa farten?
Blomlådorna sägs också ha lett till parkeringsproblem. Jag vet inte om det finns något i trafikförordningen som reglerar parkering i anslutning till blomlådor, jag tror inte det. Det är klart att parkeringen inte får utgöra något hinder, men det känns ändå som ett mindre problem än olycksrisken och ett problem som kräver andra lösningar.
Enligt min mening är trafiklösningen på långt när tillräcklig för att trygga trafiksäkerheten för framför allt barnen. Det är ju faktiskt så att de inte bara ska gå längs vägen, de ska också korsa den. Och ska de korsa den på ett hyfsat säkert sätt så finns det bara ett enda ställe på den långa raksträckan – och befinner sig barnen i början eller slutet av raksträckan, så är det lång väg till ”avsmalningen”. Antagligen för lång väg. De korsar vägen lite överallt…
Till saken hör att det är många barn, och vuxna, som måste korsa vägen. Busshållplatsen vid väg 44 ligger på ena sidan och bostäder, fotbollsplan och hembygdsgård etc på den andra.
Det tycks inte som att kommunen lever upp till nollvisionen i Väne Ryr…
Hinder för trafikhinder i Väne Ryr
I lördags blev en släkting till mig påkörd av en bil när han gick över en gata i Stockholm. Tragiskt nog omkom han.
Det är ett känt faktum att många förare av motorfordon som bilar, bussar, lastbilar och långtradare inte alltid håller hastighetsgränserna. Några kör vårdslöst också på andra sätt. Det gör oskyddade fotgängare och cyklister mycket sårbara. Särskilt barn. Trafikverket och landets kommuner försöker på olika sätt göra vägar och gator trafiksäkrare.
Trafikverket har ställt upp en ”noll-vision” för trafiksäkerhetsarbetet. Den är fastställd genom ett riksdagsbeslut. Nollvisionen säger bland annat (se här):
”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt. Samtidigt som åtgärder ska vidtas för att förhindra olyckor, måste vägtransportsystemet utformas med hänsyn till insikten om att människor gör misstag…”
Ett sätt att göra vägar och gator trafiksäkrare är att bygga särskilda gång- och cykelvägar, men också genom att få ner hastigheterna.
Så också i Vänersborg.
Jag läser på Vänersborgs hemsida:
”Hastigheten är den enskilt största anledningen till att trafikolyckor inträffar. Om alla höll hastighetsgränserna skulle 100-150 liv sparas varje år.”
Jag var ute i helgen och tog några bilder från olika delar av Vänersborg, där anordningar finns för att dämpa farten på gatorna.
Det var stolpar av olika slag, där bilar tvingas ”sick-sacka” för att komma mellan, det fanns fartgupp, det fanns fartgupp kombinerade med rondell, osv.
Även på sträckor där det inte fanns barn, skolor eller bostadshus hade fartdämpande anordningar ibland anlagts, som t ex guppet vid Trestad Center. Där har ju en del ”hastighetstävlingar” hållits genom årens lopp.
Det är bra att kommunen tänker på alla fotgängare och cyklister.
Ibland tar fastighetsägare ”saken i egna händer” och sätter upp ”blomlådor” på vägar och gator. Det sker, antar jag, alltid med tillstånd från kommunen. Uppe på Blåsut såg jag ett exempel på fem ”blomlådor” på en kort sträcka.
Som bilägare har vi vant oss vid dessa farthinder. Några av oss kan kanske ibland bli lite lätt irriterade över dem, men när vi tänker efter så inser vi varför de finns där. I varje fall de flesta av oss…
Och trafikhindren är bra. De räddar antagligen åtskilliga liv varje år, och speciellt små barns.
Men det är inte alltid så lätt för fastighetsägare och småbarnsföräldrar att få kommunens representanter att lyssna på nödvändigheten av att sätta upp farthinder. På en av bilderna ovan, så har blomlådorna tagits bort. Kommunen fick nämligen klagomål på att bilister hade stört sig på dem. Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver:
”väldigt många har stört sig på blomlådorna”
Vad bra, tänker jag som trafikamatör, det är väl liksom det som är meningen. Jag menar, de finns ju där för att göra det svårare för bilisterna att köra för fort. Eller?
Det handlar om två blomlådor på en vägsträcka på väg 2031 genom Väne Ryr. Det är en mycket lång raksträcka med fri sikt. Kanske 600 – 700 meter. Det är tydligen frestande för många trafikanter att öka hastigheten här. Bredvid vägen finns det flera bostadshus.
Här har kommunen vidtagit en del åtgärder för att göra trafiken säkrare. Kommunen har anlagt en gång- och cykelväg och gjort vägen smalare på ett ställe. (Kommunen har dock glömt att sätta upp ett varningsmärke om att det är avsmalnande väg, på den vänstra sidan om man kommer från Vänersborg.) Hastigheten har också sänkts till 40 km/h på en del av raksträckan. Det är bra, men varför inte på hela sträckan? 
(Kommunen har inte sänkt hastigheten till 40 km/h förrän några meter innan Rämjes Musik. Det betyder att alla boende på sträckan innan fortfarande har 50 km/h utanför sina tomter.)
Men det räcker inte. De boende är inte nöjda. Trafikanterna respekterar inte alltid hastighetsbegränsningen och den avsmalnande delen av vägen blir bara ett hinder när två fordon möts precis här. Vilket inte alltid är fallet. Ganska sällan faktiskt.
Därför hade de boende längs vägen fått tillstånd att sätta ut två blomlådor. Lådorna bekostades av de boende. Men så ändrade Samhällsbyggnadsförvaltningen sig. Samhällsbyggnadsförvaltningen drog helt plötsligt in tillståndet. Blomlådorna på väg 2031 får inte längre stå där.
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver i sitt beslut:
”Visst kan det vara så att en del tyvärr håller för hög hastighet men det är inte realistiskt att anlägga farthinder överallt där det finns förare som kör för fort.”
Men Samhällsbyggnadsförvaltningen, farthindren stod ju redan där. De behövde inte anläggas. Det hade varit enklare att låta dem stå kvar än att ta bort dem. Dessutom är det ju privatpersoner som har sett till att de har kommit på plats. Som på många andra ställen i kommunen…
Samhällsbyggnadsförvaltningen skriver vidare i sitt beslut:
”2010 gavs tillstånd till att placera ut blomlådor. När vi utvärderar detta så visar det sig att väldigt många har stört sig på blomlådorna vilket resulterar i omkullvälta lådor och ”rallykörningar” förbi lådorna.”
Slutsatsen från Samhällsbyggnadsförvaltningen borde väl bli att det krävs ytterligare åtgärder för att sänka hastigheten och öka säkerheten. Att välta omkull lådorna och att köra rally torde väl inte vara argument för att vika sig för ”fortkörarna”. Kan jag tycka. Men Samhällsbyggnadsförvaltningens slutsats är i stället alltså:
”…har tillståndet dragits in.”
Blomlådorna är nu borttagna.
När jag tittar på trafiklösningen, så måste jag hålla med de boende i området. Trafiklösningen är på långt när tillräcklig för att trygga trafiksäkerheten för framför allt barnen. Det är ju faktiskt så att de inte bara ska gå längs vägen, de ska också korsa den. Och ska de korsa den på ett hyfsat säkert sätt så finns det bara ett enda ställe på den långa raksträckan – och befinner sig barnen i början eller slutet av den, så är det lång väg till ”avsmalningen”. Antagligen för lång väg. De korsar vägen lite överallt.
Till saken hör att det är många barn, och vuxna, som måste korsa vägen. Busshållplatsen vid väg 44 ligger på ena sidan och bostäder, fotbollsplan och hembygdsgård etc på den andra.
Och på hembygdsgården har det startats förskola och förskoleklass…
På Samhällsbyggnadsförvaltningens hemsida står det:
”Kontakta oss gärna om du upptäcker någon trafikmiljö som kan verka farlig”
Samhällsbyggnadsförvaltningen!
Det är väl uppenbart att den långa raksträckan ”inbjuder” många till alltför höga farter. Det är väl uppenbart att trafiklösningen inte är tillräcklig. Det är väl uppenbart att barn inte kan korsa vägen på ett säkert sätt.
Låt de boende sätta tillbaka blomlådorna! Eller om ni inte tycker att det fungerar, hjälp de boende och de som behöver korsa vägen till bostäder, skolverksamhet och annat att få till en trygg trafiksituation i området på något annat sätt. Kanske genom ett eller flera fartgupp.
Och se till att göra ett riktigt övergångsställe vid avsmalningen!
”Trafiksäkerhetsarbetet enligt Nollvisionen utgår från att allt ska göras för att förhindra att människor dödas eller skadas allvarligt.”
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer