Arkiv
Budget 2014 – en ny allians har bildats!
Den vänersborgska politiken upphör aldrig att förvåna. Ganska ofta får jag faktiskt känslan av att alltihop är ett spel – ett tjuv- och rackarspel. Det verkar som om innehållet i de politiska besluten är utan betydelse och att det mest handlar om att framhålla sig själv eller sitt parti. Eller
är det kanske så att politiken handlar om personliga motsättningar och vänskapsrelationer. Men då är det ju inte politik, så det kan det väl inte vara. Det skulle också kunna handla om okunnighet. Men det vägrar jag att tro.
Eller också förstår jag mig inte på den vänersborgska politiken…
Och så känns det nu. Jag fattar inte. Vad är det som händer?
Varför dessa tankar och funderingar? Jo, igår onsdag hade kommunstyrelsen ett maratonsammanträde. Ledamöterna satt i möte hela dagen. Och bland mycket annat diskuterades budgeten för nästa år. Det skrev TTELA om idag och min partikamrat Lutz Rininsland har redan hunnit blogga om det (se här).
Själv skrev jag en blogg i tisdags om vad kommunstyrelsen skulle avhandla.
I bloggen hade jag både rätt och fel.
Jag hade rätt i att Gunnar Lidell och hans mini-allians lyckades övertala Miljöpartiet att lägga sig i mini-alliansens säng. Där ligger de nu tillsammans – Gunnar Lidell (M), Johan Ekström (FP), Marie-Louise Bäckman (KD) och – Marika Isetorp (MP). Allt som krävdes var ett löfte om att inte exploatera en skog, den vid Mariedal Östra. Det fick Miljöpartiet att acceptera mini-alliansens reviderade budgetförslag för 2014.
Jag hade fel i att Gunnar Lidell och hans mini-allians inte skulle lyckas övertala Välfärdspartiet att lägga sig i samma säng. Men Lidell lyckades. Morgan Larsson kröp snällt ner tillsammans med de andra. Och vad jag kan se av det nya budgetförslaget, utan några som helst eftergifter från Gunnar Lidell. Såvida inte 100.000 kr till drogförebyggande insatser räknas.
Med andra ord, Gunnar Lidell (M) och hans borgerliga vänner i Folkpartiet och Kristdemokraterna har lyckats att sy ihop en budget för 2014 som har en majoritet av fullmäktiges ledamöter bakom sig!
Det måste man väl trots allt ge Gunnar Lidell en eloge för. Gott jobbat Gunnar!
Jag menar, moderaterna och mini-alliansen har ju aldrig gjort någon hemlighet av att de vill skära i kommunens utgifter. De är öppna med att de vill skära på barn och ungdomar, gamla och sjuka. Det skriver de i princip rent ut i det ursprungsförslag till budget, som de lade fram tidigare i år. Så att de helst av allt kan komma till sitt stora politiska mål – skattesänkningar…
Den nya ”maxi-alliansen” (undrar om fullmäktiges gamle ordförande Dan Nyberg tycker att det är ett bra uttryck; det var Nyberg som myntade begreppet ”mini-alliansen”) tänker stänga äldreboendet Gläntan. De gamla som bor där måste flytta… Köerna för de som vill få en plats till äldreboende blir längre. Allt för att ”maxi-alliansen” ska spara pengar.
I Socialnämnden röstade Morgan Larsson (VFP) för att behålla Gläntan… Detta krav har han nu övergett…
Om några år blir kommunen tvungen att öppna Gläntan igen. Det är alla överens om. Med de extra kostnader ett nyöppnande innebär.
Den nya ”maxi-alliansen” tänker inte heller ge barnen och ungdomarna det de behöver.
På Barn- och Ungdomsnämndens sammanträde i april röstade Miljöpartiet och Välfärdspartiet för att nämnden behövde och skulle begära ytterligare 20 milj kr jämfört med 2013.
I det gemensamma yrkandet, som BUN sedan beslutade, skriver Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet (hela yrkandet kan du läsa här):
”Årets budget, 2013, innebär en förändring. För första gången på många år tilldelas barn- och ungdomsnämnden mer pengar än året innan. Barn- och ungdomsnämnden fick 16 Mkr ”extra” jämfört med föregående år. Vi menar att detta inte får vara ett undantag eller en isolerad händelse, utan en markering av ett trendbrott. Satsningen på barnen och ungdomarna måste fortsätta!”
I yrkandet citerade vi också en reservation från personalorganisationerna:
”För att åtminstone säkerställa dagens kvalitet i verksamheterna är det omöjligt att genomföra ett sparbeting – det måste tillföras medel i stället!”
I gårdagens uppgörelse med den borgerliga mini-alliansen nöjde sig Miljöpartiet och Välfärdspartiet med +54.000 kr. 54.000 kr!!
Kan Marika Isetorp (MP) och Morgan Larsson (VFP) förklara för mig och väljarna hur de kan gå från 20.000.000 kr till 54.000 kr bara på några månader?
54.000 kr till våra barn och ungdomar är ett hån. BUN har en budget på omkring 650 milj. 54.000 kr är väl vad fikat för nämndens möten kostar på ett år…
I praktiken är ”maxi-alliansens” budgetförslag en nedskärning på barnen och ungdomarna. Undra på att Lidell är nöjd…
Beslutet om skolstrukturen förra året, dvs att behålla ”småskolorna” i kommunen, innebar naturligtvis ökade kostnader för BUN. Det visste både Miljöpartiet och Välfärdspartiet när beslutet fattades. Den uttalade ambitionen var att detta inte skulle drabba kommunens andra elever.
I våras tog nämnden också ett beslut om en generösare syn på skolskjutsar, som kostar 1,5 milj.
Nu får nämnden inga ”nya” pengar till dessa ökade utgifter. Alltså kommer Barn- och Ungdomsförvaltningen att få skära ner på övrig verksamhet!
Det betyder att eleverna i ”tätortskolorna” får betala för ”landsbygdsskolorna”, med färre lärare och sämre undervisningsmaterial som följd. Det betyder också att alla elever får betala öppnandet av Väne-Ryr – med följden att det blir färre lärare osv.
Det som inte fick hända har hänt. Miljöpartiets och Välfärdspartiets kapitulation inför mini-alliansen ställer elever mot elever, föräldrar mot föräldrar, skolor mot skolor.
Miljöpartiet och Välfärdspartiet har en hel del att förklara för sina väljare och för Vänersborgs invånare. Det ska bli intressant att höra hur Marika Isetorp och de andra i Miljöpartiet förklarar att skogen vid Mariedal Östra är viktigare än behoven hos barnen och ungdomarna?
Det ska bli intressant att höra hur Morgan Larsson och hans välfärdspartister förklarar för sina väljare och för Vänersborgs invånare varför partiet heter Välfärdspartiet. Är det för att de vill skära ner på välfärden?
Det ska bli intressant att höra hur Miljöpartiet och Välfärdspartiet förklarar för sina väljare och för Vänersborgs invånare vad som är fel i Vänsterpartiets budgetförslag.
I TTELA låter Marika Isetorp som vilken moderat som helst. Isetorp säger:
”Det är en ansvarsfull budget som inte hamnar på minus.”
Det är ingen konst att lägga ”nollbudgetar”, om man struntar i människors behov…
Miljöpartiet har ändrat sin politiska grundsyn över sommaren. I det av Miljöpartiet (och Välfärdspartiet) undertecknade yrkandet i BUN stod det:
”Vi är beredda att finansiera satsningar i förskolan, grundskolan och ungdomsverksamheten genom att ta resultatutjämningsreserverna i anspråk.”
(Resultatutjämningsreserv betyder att en del av överskottet i goda tider ska kunna reserveras och sedan användas för att täcka underskott under dåliga tider. Vänersborgs kommun har en reserv på 65,5 miljoner kr som byggts upp under de senaste åren.)
På tal om pengar. Igår meddelades att Vänersborg får tillbaka 32 milj kr av AFA försäkring…
Mor- och farföräldrar, föräldrar till alla barn och ungdomar, anhöriga till de äldre, alla äldre, friidrottsintresserade, brålandabor som vill ha en konstgräsplan, vänersborgare – det finns bara ett parti som tar tillvara era intressen!
Om ett år är det val.
Litar inte kommunen på vänersborgarnas demokratiska vilja?
Vänersborgs kommun har en lång och besvärande tradition av icke-demokrati. Mängder av beslut har de senaste åren fattats mellan skål och vägg. Politikerna tycks ha varit rädda för de vanliga vänersborgarna. Under den förra mandatperioden nekades t ex invånarna att få vara med och yttra sig i två stora frågor, frågor som verkligen engagerade tusentals invånare. Det var frågorna om Huvudnässkolan och Arena Vänersborg.
Då hade tusentals namnunderskrifter samlats in för att kräva folkomröstningar. Betongpartierna nekade vänersborgarna detta. Alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade nej till folkligt inflytande.
Så gick det som det gick i valet 2010. Socialdemokrater, centerpartister och i viss mån 
kristdemokrater gjordes ansvariga för alla felaktiga och dyra beslut som togs över folks huvuden och mot medborgarnas vilja – och röstades bort. Med all rätt.
Moderaterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fick mängder av nya röster. Och ett nytt litet parti, Välfärdspartiet, tog steget in i fullmäktige. Frågan om demokrati, eller snarare brist på, var en viktig förklaring till utgången av valet. Förhoppningarna var stora om en förändring.
Förhoppningarna kom emellertid på skam. Den nya styrande mini-alliansen infriade dem inte. När Statistiska Centralbyrån (SCB) genomförde en medborgarundersökning under hösten 2011 visade det sig att vänersborgarna fortfarande var lika besvikna på de styrande.
TTELA skrev (se här):
”Vänersborgarna upplever inte att man har något större inflytande i kommunen. Inom områdena kontakt, information, påverkan och förtroende får man lägre betyg än snittet för de deltagande kommunerna och hamnar i botten på mätningen.”
Siffrorna var särskilt låga när det gäller förtroendet för politikerna.
”Det här är inte roligt för någon politiker.”
På kommunens hemsida kommenterade Gunnar Lidell (M) undersökningen (se här):
”Men det är alarmerande att förtroendet för oss politiker ligger på en låg nivå. Det är en demokratifråga och något som alla politiker måste ta till sig och som vi måste jobba hårt för att förbättra.”
Under våren 2012 genomfördes det största demokratiska ”experimentet” någonsin i Vänersborg, medborgardialogen kring den framtida skolstrukturen. Men tusentals vänersborgare blev återigen besvikna. De styrande politikerna ville ha ett visst bestämt svar. Det såg medborgarna tydligt. Och när de styrande inte fick det svar de ville, så vände de sig mot resultatet av medborgardialogen. Det gjorde dock inte de partier som hela tiden har förespråkat ökad demokrati, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Den här gången fick fick medborgarna också med sig Socialdemokraterna.
Vänsterpartiet vill fördjupa demokratin i Vänersborg. Vänsterpartiet har lagt motioner som ska leda i denna riktning. En handlar om att ändra arbetsordningen så att fullmäktiges möten blir mera stringenta och intressanta för medborgarna. En annan handlar om öppna 
nämndsmöten. Den innebär att medborgarna ska kunna delta och lyssna när politiker diskuterar och beslutar i nämnder och styrelser. Med andra ord, öka medborgarnas insyn i den politiska processen.
Välfärdspartiet har också lagt två motioner. De behandlades på kommunstyrelsens sammanträde i onsdags.
Den första motionen handlar om medborgarförslag:
”alla invånare som uppfyller kraven att vara valbar till kommunfullmäktige i Vänersborgs kommun, får rätt att lämna förslag till kommunfullmäktige. Förslaget skall sedan behandlas på samma sätt och med samma villkor och regler som en motion skriven av en ledamot i fullmäktige”
Demokratiberedningen föreslår att motionen avslås. Den skriver:
”Svensken är generellt nöjd med att det finns förtroendevalda ända tills de beslutar något som drabbar mig själv. Då kommer protesterna. Detta är tydligt och kräver former som gör medborgaren till en medspelare också mellan de allmänna valen utan att för den skull förstöra det representativa systemet. Detta är kärnan. Detta är svårigheten.”
Formuleringen andas inte bara en attityd av översitteri, den andas också en rädsla för medborgarna. Den är nästan så man kan tro att politikerna bara vill att nöjda medborgare ska få åtnjuta demokratiska rättigheter. De som protesterar talar ”bara” i egen sak…
Demokratiberedningen fortsätter:
”Medborgarförslag innebär en förbikoppling före de direktvalda i kommunfullmäktige. Var och en kan i ett sådant fall, hur väl eller dåligt tänkt det än är, agitera för sitt förslag utan att ha något som helst folkligt stöd.”
Tja, problemet i Vänersborg har väl varit att beslut har fattats utan folkligt stöd…? Som arenan. Och visst måste väl alla förslag få diskuteras? Hur vet man att de har folkligt stöd eller inte, innan de har presenterats eller innan folk har sagt vad de tycker? Vem ska avgöra om ett förslag har folkligt stöd eller inte – i förväg?
Sedan innebär ju förslaget från Välfärdspartiet att medborgarna bara kan lämna in skriftliga förslag. Argumentering, diskussion, omröstning etc skulle fortfarande vara förbehållna de folkvalda.
Demokratiberedningens yttrande över motionen känns väldigt krystat. Är man mot en utvidgning av demokratin så gäller det att hitta argument för sin åsikt – vilken som helst. Det känns också som om Demokratiberedningen vill göra det svårare, eller omöjliggöra, för de som är kritiska mot politikerna att göra sina röster hörda.
Demokratiberedningen avslutar med att reducera frågan om demokrati till en fråga för partiernas och politikernas välvilja:
Demokratiberedningens uppfattning, råd och uppmaning till kommunens förtroendevalda är att intensifiera det öppna partiarbetet, regelbundet informera och finnas tillgängliga för allmänheten inför sammanträden och öka den uppsökande verksamheten.
Men det är ju den här viljan, och välviljan, som saknas. Det är ju därför som den politiska och demokratiska strukturen bör förändras, så att själva systemet innebär en ökad demokrati. Det är ju därför som Välfärdspartiet skrev motionen.
I Kommunstyrelsen i onsdags behandlades den här motionen. 11 ledamöter för betongpartierna röstade ”nej” till tanken på medborgarförslag. Endast två ledamöter från Vänsterpartiet och två ledamöter från Miljöpartiet tyckte att kommunstyrelsen skulle föreslå kommunfullmäktige att säga ja till motionen. (Välfärdspartiet har ingen ordinarie representant i kommunstyrelsen.)
Välfärdspartiets andra motion handlar om medborgardialog. ”Medborgardialog” är dock ett olyckligt namn på det som motionen syftar på.
”Välfärdspartiets förslag i motionen är, att alla invånare som så önskar skall beredas tillfälle att minst två gånger per år föra dialog med ledande politiker i de partier som är representerade i Vänersborg kommunfullmäktige.”
Demokratiberedningen, som har yttrat sig över denna motion också, skriver att, efter att ha gett samma bakgrund som i det förra motionssvaret:
”Det är svårt att se hur en frågestund som motionen tar upp skulle tillföra medborgarna något mer av värde. Det finns dessutom en risk att det skapar en mer ojämlik demokrati där de som redan är resursstarka får ytterligare ett forum att påverka beslut. I en sådan panelfrågestund känner sig politikerna på podiet och resursstarka individer bland frågeställarna säkra. Rädslan för att yttra sig i ett sånt forum har därmed inte tillfört något för ett systematiskt inhämtande av medborgarnas frågor.”
Jojo…
Återigen en rädsla för vänersborgarna. Nu skriver demokratiberedningen att de som vågar yttra sig är ”resursstarka”. Menar den därmed att om någon vågar prata så är den inte värd att lyssna på? Det måste i så fall innebära att bara de som inte pratar är värda att lyssna på. Eller? Hur det nu ska gå till, när de inte pratar?
Tycker mig för övrigt ha hört det här argumentet förut… Är det inte Kerstin Andersson (FP) och Lena Eckerbom Wendel (M) som framför detta…?
Tycker också att skrivningen ”Rädslan för att yttra sig i ett sånt forum har därmed inte tillfört något..”. Vad menas?
Enligt motionen ska inte frågestunden ersätta något annat. Den ger istället medborgarna ytterligare en möjlighet. Hur detta kan medverka till att skapa en mer ”ojämlik demokrati” är för mig en gåta.
Det var en majoritet av kommunstyrelsen mot denna motion också. Men när James Bucci (V) föreslog att “dialogen”, enligt motionen, skulle ordnas vid ett tillfälle, på försök för att sedan utvärderas, så ställde sig socialdemokrater och centerpartister bakom förslaget.
Och så kommer det att bli, när kommunfullmäktige senare ska behandla motionen. Det kommer att bli en frågestund/medborgardialog med politikerna.
Vi kan därmed notera ett litet, litet steg mot ökad demokrati i Vänersborg, samtidigt som vi antecknar ytterligare ett nederlag för den styrande mini-alliansen… Det börjar bli många sådana nu…
Musen som röt
Onsdagens vänersborgstidningar bjöd på vardera en nyhet om de politiska partierna och den pågående skollokalsfrågan.
I TTELA kunde vi läsa om det socialdemokratiska ställningstagandet. (Det beskrev jag i bloggen ”M, S och Mulltorp” förra veckan.) Socialdemokraternas talesman i skolfrågor, Joakim Sjöling, blev som bekant överkörd av socialdemokraternas taleskvinna i alla andra frågor, Marie Dahlin, på ett offentligt möte i Mulltorp. Senare visade det sig att det var Marie Dahlin som hade partiets medlemmar bakom sig.
TTELA skriver:
”Socialdemokraterna i Vänersborg vill inte lägga ner några småskolor. Partiet vill att de skolor som i dag är i bruk ska vara kvar.”
Om socialdemokraterna får bestämma, så kommer landsbygdsskolorna att vara kvar… Socialdemokraterna har ställt sig på samma sida som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet! Till slut…
Det här har nämligen inte varit den socialdemokratiska linjen i Barn- och Ungdomsnämnden, i synnerhet inte i dess presidium. Här har 1:e vice ordförande Joakim Sjöling spelat under täcket med ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) och andre vice ordförande Orvar Carlsson (KD). De har mellan skål och vägg, och antagligen i samarbete med några tjänstemän, sannolikt kommit överens om att lägga ner ett antal småskolor.
Nu blev alltså Joakim Sjöling överkörd. Först av Marie Dahlin i Mulltorp. Sedan också av det socialdemokratiska partimötet.
Ni kanske tror att jag tänkte på att Joakim Sjöling var musen, när jag satte rubriken? Fel! Joakim Sjöling ryter inte.
Några undrar om man kan lita på socialdemokraterna. Tvivlet är befogat. Vi är många som minns hur det dåvarande kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren (S) i juni 2005 uttalade sig i Radio Väst, dagen efter att kommunfullmäktige tog ett i stort sett enhälligt beslut (endast en nedlagd röst), om att bevara Huvudnässkolan:
”Det här innebär ju att nu har vi lagt fast för 20, 30, 40 år framåt att A-huset och aulan är utbildningslokaler för undervisning under den här tiden. … Nu har man ju fått ett mycket klart och tydligt besked ifrån en enig fullmäktige.”
Det var före valet. Direkt efter valet glömde Ljunggren och socialdemokraterna både beslut och löfte – och lade ner Huvudnässkolan!
Ni kanske tror att jag tänkte på att Lars-Göran Ljunggren var musen, när jag satte rubriken? Fel! Lars-Göran Ljunggren är mycket, men han är ingen mus!
Förresten. Den här gången tror jag att man kan lita på socialdemokraterna. I det senaste valet fick de nämligen lära sig en, för socialdemokraterna, dyrköpt läxa: Underskatta inte vänersborgarna!
Nä, den jag tänker på när jag satte rubriken är Välfärdspartiets talesman Morgan Larsson!
Morgan Larsson hade en insändare i Vänersborgaren i onsdags. Han förklarar varför inte bara socialdemokraterna, utan också Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och, ja även, Sverigedemokraterna, vill bevara småskolorna.
”…kommer det att bli majoritet för Välfärdspartiets förslag vid beslutet i fullmäktige den 20 juni 2012.”
Det beror på Välfärdspartiets förslag!
Det beror på Välfärdspartiets förslag att socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Sverigedemokraterna vill bevara småskolorna! Hade inte Välfärdspartiet kommit med detta förslag, så hade nog vi andra aldrig kommit att tänka på denna möjlighet! Och efter alla vedermödor och besvär, antagligen, så har vi alla till sist också insett storheten i Välfärdspartiets förslag…
Håhå jaja…
Förresten… Vilket förslag? Har Välfärdspartiet lagt något förslag om att bevara landsbygdsskolorna? Var då? Inte i Barn- och Ungdomsnämnden i varje fall. Där säger Välfärdspartiets ledamot inte ett knyst.
Hur kan Morgan Larsson tro att medlemmarna i Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet, och nu senast socialdemokraterna, utgår från Välfärdspartiets förslag? Som för övrigt inte ens finns. Är det inte att tillskriva sig ett litet för stort inflytande? Kan vi andra inte tänka själva?
Morgan Larsson läser min blogg. Det vet jag. Där har han sedan lång tid tillbaka kunna se vad i varje fall en av vänsterpartisterna tycker i frågan. Hur kan Morgan Larsson då skriva att tanken om att bevara skolorna kommer från Välfärdspartiet? Ärligt talat Morgan Larsson, tanken att bevara småskolorna är faktiskt till och med äldre än Välfärdspartiet!!
Jag tycker att det är oärligt av Morgan Larsson att på detta sätt försöka vinna partipolitiska poäng i en fråga som är mycket större för väldigt många människor i vår kommun än Välfärdspartiet och partistrider. Varför inte bara glädjas åt att oppositionspartierna för en gångs skull är överens och att det innebär att småskolorna får vara kvar?
Ibland tror jag att den största drivkraften för Välfärdspartiet är jakten på röster. Vid demonstrationen för landsbygdsskolorna i början på mars, så hade alla välfärdspartister, alla fem, sina speciella jackor med Välfärdspartiet skrivet på ryggen. Det viktigaste verkade vara att visa upp partinamnet.
Visa att jag har fel Morgan Larsson! Visa att sakfrågan är viktigare än röster i ett framtida val. Visa att Välfärdspartiet tycker att sakfrågan är viktigare än att ta äran för ett förslag som ursprungligen inte är ert!
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer