Stefan Kärvlings blogg

På måndag, den 14 september, ska barn- och utbildningsnämnden (BUN) inleda höstsäsongen med sitt första sammanträde.

Och det blir som med kommunstyrelsen, de ledamöter som vill delta måste ta sig till ett av de tilldelade rummen på kommunhuset. Det har ordförande Mats Andersson (C) bestämt:

“efter samråd med presidiet”

Det är som vanligt i Vänersborg. Det anses av de styrande vara demokratiskt viktigare att möten genomförs, på vilket sätt som helst, än att alla förtroendevalda kan delta. För kan du inte delta så är det ditt personliga problem, inte ett demokratiskt problem…

Och jag ertappar mig själv allt oftare hur påfrestande och frustrerande jag tycker att det är att inte få delta aktivt på sammanträdena och i de politiska processerna….

Ordförande Mats Andersson (C) har förresten fyllt 50 år. Det kunde vi läsa om i TTELA i måndags. Det är en aktningsvärd ålder även om det är några år kvar till den ålder då man räknas tillhöra en riskgrupp för covid-19. Grattis Mats! (Se TTELA “Tar sin Mats ur skolan”.)

Vi kunde också läsa om att Mats Andersson vid kommande årsskifte ska byta plats med kommunstyrelsens 2:e vice ordförande Bo Carlsson (C). Andersson ska nämligen bli kommunalråd, dvs heltidsanställd politiker i kommunen, avlönad av vänersborgarna. Och Bo Carlsson blir följaktligen barn- och utbildningsnämndens ordförande.

BUN:s dagordning är kort:

Den intressantaste punkten är väl Mathias Olssons, sverigedemokraterna (SD), motion om skolmåltider. Motionen har rubriken “Krav på läkarintyg för måltidsavvikelser”.

Det är inte första gången som SD motionerar om skolmat. Vilket gör att jag inte kan tränga bort tanken som poppar upp om ett “dolt syfte” från SD – nämligen att försäkra sig om att muslimska och judiska elever inte får specialkost som t ex halal- eller kosherslaktat kött. Det var nämligen uttalat i den förra motionen, i varje fall om halal. (Se “BUN 22 jan”.) Då skrev SD också:

”Svensk traditionell mat skall serveras våra skolbarn.”

Nu ger Olssons motion i och för sig ett seriösare och kunnigare intryck än den förra. Men ändå skriver Olsson:

“Då många elever idag önskar/kräver specialkost på grund av religiösa eller etiska grunder…”

Och då är han enligt min mening inte bara ute och fiskar i grumligare vatten än Hallsjön, Olsson slår också in öppna dörrar – det vill säga, han har fel.

Förvaltningen skriver:

“Specialkost eller behovskost baserat på etiska eller religiösa skäl ges inte i dagsläget. Istället hänvisas de barn och elever som inte äter vissa livsmedel på grund av etiska eller religiösa skäl till det vegetariska alternativet, vilket tillhandahålls vid varje måltid.”

Det här vet, eller borde veta, åtminstone SD:s representanter i BUN. Så har det nämligen varit i flera år i Vänersborg. Och när TTELA intervjuade Olsson, den 22 april, hade han antagligen blivit upplyst om saken, för då sa han till tidningen (se TTELA “Sverigedemokraterna vill ha läkarintyg för specialkost”):

“Dagens system för de som önskar religiös/etiska måltider verkar fungera bra och finns ingen anledning att ändra på det.”

Motionens yrkande är alltså att kräva “läkarintyg för måltidsavvikelser”. Olsson skriver:

“Idag räcker det med ett “intyg” från vårdnadshavaren för att erhålla specialkost.”

Specialkost handlar om att eleven är överkänslig/allergisk mot något livsmedel, inte om religiösa eller etiska påbud.

Och här har Mathias Olsson (SD) rätt – det räcker med ett intyg från vårdnadshavaren. I kommunens “Rutiner för att säkra hantering av specialkost” så står det:

“Elevens kost är egenvård och är vårdnadshavarens ansvar. En medicinsk utredning bör ligga till grund för specialkost som handlar om överkänslighet/allergi. Det åligger vårdnadshavaren att via gällande blankett tydliggöra och lämna korrekt information om elevs behov av specialkost, av medicinska skäl.”

I de flesta fall så vilar ett beslut om specialkost på en utredning, men det är alltså inget absolut krav. Det räcker att vårdnadshavarna fyller i en blankett som de skriver under. Med underskriften torde vårdnadshavarna intyga att de lämnade uppgifterna är med sanningen överensstämmande… (Information och blanketter hittar man här: “Specialkost”.)

Mathias Olsson (SD) menar alltså att det inte ska räcka med ett intyg från vårdnadshavaren. Han yrkar i motionen istället att det ska krävas:

“läkarintyg eller utdrag från patientjournal som styrker behovet av specialkost”

Det anser inte förvaltningen, som föreslår nämnden att besluta att motionen avslås med motiveringen:

“det inte är försvarbart att kräva läkarintyg med bakgrund av att det skulle kräva administrering av intyg av både förvaltningen och regionens sjukvård.”

Enligt kostchef Anna-Karin Svensson krävdes det läkarintyg för länge sedan (se TTELA “Sverigedemokraterna vill ha läkarintyg för specialkost”):

“sedan gick vi ifrån det för att inte ta upp tid för läkarna med intygsskrivande. Och läkarna har sagt att vi ska lyssna på vårdnadshavarna.”

Jag antar att SD:arna i nämnden tänker ta en debatt om detta.

I förvaltningens motivering för avslag av motionen står det också:

“Detta [krav på läkarintyg; min anm] utan att minska antalet behovs- eller specialportioner och således inte minska kostnaderna. Vidare kan krav på läkarintyg inte sägas vara i linje med Barnkonventionen artikel 3 gällande att ha barnens bästa i beaktandet vid beslut som rör dem då barn kan vara i behov av annan kost kan variera över tid och därför kräver flexibilitet från förskolan och grundskolan.”

Även dessa argument lär SD:arna ta en debatt om… Det lär säkert finnas kommuner i landet som fått ett minskat antal specialportioner efter att ha infört läkarintyg. Och vad som är “barnens bästa” kan naturligtvis också diskuteras.

För att nämndens politiker ska veta vad de har att vänta sig för argument av SD:arna tänkte jag citera Mathias Olsson från TTELA-artikeln ovan:

“Målet med motionen är huvudsakligen att minska antalet specialportioner om detta är möjligt och säkerställa bästa möjliga kost för barn och ungdomar samt att minska risken för missbedömningar från vårdnadshavare. Det blir också en ekonomisk vinst om antalet specialportioner minskar och kockarna får ägna mer tid till de som verkligen behöver specialkost.”

Ledamöterna lär behöva fundera några varv extra om hur de ska bemöta argumenten. För det tycker jag att man ska göra. Det håller inte att avslå motioner bara för att de kommer från ett visst parti…

Min åsikt?

Jag lutar åt avslag, även om jag som klassföreståndare/mentor på högstadiet har varit med om vårdnadshavare som “lurat” skolan (eller vem som nu blir lurad)… Det är sannolikt väldigt ovanligt och jag tror inte att de eventuella pengar som sparas med färre antal specialportioner väger upp de ökade kostnaderna inom sjukvården, och antagligen också för skolan i form av merarbete. Vidare anser jag att skolan bör lita på föräldrarna och inte utgå från att de ljuger. Det undergräver bara relationen mellan hem och skola.

Men Mathias Olsson (SD) lyfter en viktig fråga, även om jag fortfarande har svårt att bortse från SD:s gamla motion i skolmatsfrågan. Fast det är nog orättvist mot Olsson.

PS. I motionen och i nämndens underlag nämns begreppet “behovskost” flera gånger. Jag tror inte att alla är riktigt bekanta med begreppet, det var inte jag innan…  Så här förklarar den medicinskt ledningsansvariga skolsköterskan “behovskost”:

“Behovskost är kost som tillhandahållas för elever som behöver särskild kost utan att det finns en födoämnesallergi. Det handlar ofta om att tillgodose behovet för elever med neuropsykiatriska funktionshinder, NPF. Barn som medicinerar med läkemedel vid ex. ADD eller ADHD tappar i början av behandling eller vid höjning av dos ofta  drastiskt i vikt. Det påverkar barnets mående, ork och tillväxt. Det är då viktigt att barnet kan få en måltid i skolan som är energiberikad och som barnet äter ordentligt av.
En annan grupp som ofta behöver behovskost är barn med autism. De har ofta en annan sensibilitet i munhålan som kan göra att maten känns annorlunda i munnen. Det gör att de ex. inte klarar av att äta vissa konsistenser och de är därför ofta mycket selektiva i sitt ätande. Det finns också barn som av annan anledning har en selektiv ätstörning. Vid selektivt ätande ingår som regel ganska få livsmedel i barnets repertoar.
Både när det gäller NPF och selektiv ätstörning ändrar sig preferensen ofta över tid och det blir därför svårt med medicinska intyg. För barnets bästa och ork i skolan att det samverkar därför vårdnadshavare, kök och central elevhälsa samverkar kring barnet skollunch.”