Arkiv

Archive for 3 september, 2020

Skollagen går före budgetföljsamhet

3 september, 2020 1 kommentar

Som tack för att de utsätter sig för smittorisk varje dag, och har gjort så under en stor del av vårterminen, så får lärare och skolpersonal vara med om nedskärningar och neddragningar i verksamheterna nu i höst. Det skrev jag om i bloggen “Skolan, coronan och besparingar”. Det tycks inte heller bli bättre nästa år, snarare tvärtom, även om inget budgetbeslut för år 2021 har tagits ännu. Det fattas av någon märklig anledning i oktober, innan regeringen har fått möjlighet att berätta om hur mycket pengar Vänersborg och alla andra kommuner ska få i statsbidrag nästa år… (Se Rininslands blogg: “Obegriplig, begriplig”.) Jag återkommer till budgeten för år 2021 vid ett senare tillfälle.

Barn- och utbildningsnämnden ska i höst spara 14,4 milj kr på att minska personalkostnaderna. Det ska ske genom att bland annat vara (ur barn- och utbildningsnämndens delårsrapport från april):

restriktiv vid återbesättande av vakanta tjänster samt återhållsamhet med vikarier i verksamheterna.”

Och det har naturligtvis redan börjat, höstterminen är ju igång, personalstyrkan har minskat. Det kommer säkerligen att presenteras mer fakta om vilka åtgärder som har vidtagits inom en snar framtid, då underlagen för nämndens första sammanträde i höst skickas ut. (Även socialnämnden beräknar ett underskott i år och ska spara.)

Förvaltningschef Sofia Bråberg sa till TTELA den 8 juli (se “Skolan tvingas att dra ner på personal”):

“Inför hösten 2020 kommer vi att ha färre i personalen på många av våra enheter just för att rektorerna anpassar sin organisation till den budget man har fått tilldelad sig.”

Personalorganisationerna protesterar naturligtvis. Det gör de alltid, men utan resultat. Deras protester och reservationer göms någonstans i pärmar och/eller bland tusentals sidor och uppmärksammas nästan aldrig. Utom när någon vänsterpartist lyfter synpunkterna från talarstolen. Fast då kommenteras det aldrig av någon annan. Facken och personalen betraktas som part i målet och därmed talar de i egen sak. Och då behöver man inte lyssna. Politiker däremot, till skillnad från skolpersonal, är altruistiska, objektiva och rättvisa och kan därför ta “obekväma men nödvändiga beslut”…

Barn- och utbildningsnämnden har fått sin budget för i år. Den bestämdes av kommunfullmäktige förra året och är liksom lag för kommunens verksamheter. Det framgår i alla sammanhang. I TTELA-artikeln, som jag länkade till ovan, säger t ex förvaltningschefen också:

“Det är klart att jag önskar en större budget, men det är politiken som beslutar om vilka medel vi får att göra verksamhet av inom förskola och grundskola.”

Och så är det.

Skollagen är den lag som styr det svenska skolväsendet. Denna lag måste följas, precis som alla andra lagar. Så här beskrivs syftet med skolan och utbildningen i Skollagens första kapitel (1 kap 4 §):

“Utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

Det kan vara idé att oavsett om man är politiker, förälder, lärare, rektor etc eller inte att läsa paragrafen igen, kanske en gång varje dag… Jag tycker att det är särskilt viktigt att hålla formuleringar som de här i minnet:

“främja alla barns och elevers utveckling … hänsyn tas till barns och elevers olika behov … barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt … uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar”

Jag skulle vilja fortsätta att citera Skollagen för att visa och bevisa för Benny Augustsson (S), Mats Andersson (C) och de andra som styr Vänersborg att Skollagen måste följas och att det inte går att spara på eleverna – i varje fall inte om lagen ska följas. Och i Sverige är det nämligen så att lagar ska följas. Det går inte att välja bort lagar som man inte tycker om.

Kommunfullmäktige är huvudman för de kommunala skolorna. I skollagen kap 2 § 8 står det:

“Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”

Vänersborg kommunfullmäktige måste följa lagen och det innebär bestämmelserna i Skollagen mm ska följas.

I varje kommun måste det också finnas en nämnd som har hand om skolan. Skollagen beskriver i kap 2 § 2 vad nämndens uppdrag är:

“I varje kommun ska det finnas en eller flera nämnder som ska fullgöra kommunens uppgifter enligt denna lag.”

Även barn- och utbildningsnämnden ska självklart fullfölja uppgifterna i Skollagen. Det framgår mycket tydligt.

Strax efter, i 8 b §, så konkretiserar Skollagen vad den menar:

“Kommuner ska fördela resurser till utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.”

Det innebär skulle jag vilja påstå att det så att säga inte är kommunens budget som ska styra barn- och utbildningsnämndens behov och verksamhet – utan tvärtom. Det ska vara barn- och utbildningsnämnden som talar om för kommunfullmäktige vilka behov eleverna och verksamheterna har, och så ska kommunfullmäktige ge nämnden de pengar som behövs.

Det är som Christian Jensen, kommunombud för Lärarnas riksförbund (LR) i Ljusdals kommun skriver i en insändare, och som också inspirerade mig till denna blogg (se “Kanske ordförandena i utbildningsnämnden borde läsa på om skollagen?”):

“Det är alltså elevernas behov som styr budgeten, inte politikens önskemål om neddragningar.”

Och de som talar om för barn- och utbildningsnämnden vilka behov barnen och eleverna har är rektorer, och lärare.

Så enkelt är det, så svårt är det.

I Vänersborg har kommunfullmäktige och barn- och utbildningsnämnden brutit mot Skollagen i alla år. De ger order till skolans personal att de ska hålla sig inom de för snålt tilltagna budgetarna – och elevernas behov får stå tillbaka. Och de som direkt hamnar i skottgluggen, eller kanske snarare får bära hundhuvudet, är rektorerna…

Det står i Skollagen 2 kap 10 §:

“Rektorn beslutar om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov. Rektorn fattar i övrigt de beslut och har det ansvar som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.”

Och vem bär ansvaret när rektorerna i Vänersborg inte får tillräckligt med resurser att fördela “efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov” – rektorerna eller huvudmannen? Eller om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, och det inte finns pengar till ett sådant stöd (se Skollagen 3 kap 7 §) – vem är ansvarig? Politikerna eller rektorerna?

Är det så att politikerna tvingar rektorerna att bryta mot Skollagen?

Jag vet vad jag skulle svara på dessa frågor. Och jag skulle bra gärna vilja veta vad kommunens revisorer skulle svara…

Anm. Läs gärna denna blogg tillsammans med bloggen “Skolan, coronan och besparingar”.

Anm. Läs gärna också:

%d bloggare gillar detta: