Arkiv
Dalboskolan och rektorsfrågan
I TTELA kan vi idag läsa om att lärarna på Dalboskolan vill ha kvar sin rektor. Dalboskolan är den skola som jag arbetar på sedan 1980.
Barn- och Ungdomsförvaltningen i Vänersborg vill att Dalboskolan ska få en ny rektor. Det vill inte personalen.
För ett år sedan skulle Dalboskolan också få en ny rektor. Då ville förvaltningen att rektorn skulle heta Inger och att hon skulle leda två skolor, Frändeskolan (LM) och Dalboskolan (H). Personalen ville att Dalbo skulle ha en egen rektor – på heltid. Det skulle kunna vara Inger, det skulle kunna vara någon annan. Det ville personalen inte ta ställning till, det viktiga var att skolan fick en egen rektor – på heltid.
Barn- och Ungdomsförvaltningen struntade i personalens önskemål. Förvaltningen, representerad av verksamhetschef Sven-Eric Sjöbergh, sa detta rent ut – och gick mot de båda lärarfacken. Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet var nämligen helt eniga om att Dalbo borde ha en egen heltidsanställd rektor.
Jag vet inte riktigt vad motivet för att gå mot personalen var den gången, men Sjöberg var mycket tydlig i argumentationen för sin lösning, och argumentet var att rektor Inger var väldigt kompetent – så kompetent att hon till och med kunde leda två skolor samtidigt.
Nu organiserar förvaltningen om i rektorsorganisationen. Man har – hör och häpna – kommit fram till att det bästa är att Dalboskolan har, kan ni gissa?, jo, en egen rektor på heltid!
Hm, ska jag skrika ”vad var det vi sa”?
Men förvaltningen med Sjöbergh i spetsen har ytterligare ett organisatoriskt äss i rockärmen… ”Visst ska Dalbo få en egen rektor, men vi kan ju inte låta rektor Inger finnas kvar på Dalbo…” … för vi måste ju organisera om….typ…
Nu antyder förvaltningen att samme rektor Inger inte är kompetent nog att leda Dalbo, trots att hon redan gjort det i ett år. Dessutom har det sagts att Dalboskolan ”behöver något annat” – än Inger. Dock oklart vad.
Rektor Inger ska alltså bort från Dalboskolan. Och inte heller denna gång frågar förvaltningen personalen. De vet ju förvisso vilket svar de ska få.
Rektor Inger vill vara kvar på heltid på Dalbo. Personalen vill ha kvar Inger.
Notera förvaltningens helomvändning. Den är anmärkningsvärd. På ett år har rektor Inger gått från att vara en mycket kompetent rektor som kan leda två skolor samtidigt till en som inte klarar av att leda enbart Dalbo. Hur förvaltningen överhuvudtaget kan uttala sig om hennes kompetens är för mig och övrig personal på Dalbo en gåta – ingen från förvaltningen har ju pratat med personalen!
Personalen på Dalboskolan reagerar. De skriver en skrivelse till förvaltningschef Kent Javette och till politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden (BUN).
Ingen vet hur Kent Javette hanterade skrivelsen. Tydligen lade han helt sonika skrivelsen till handlingarna. (Jodå, skrivelsen diariefördes allt.) Det kom ingen som helst reaktion tillbaka till personalen på Dalboskolan. Inte ett ljud, inte en antydan.
Att skrivelsen dessutom var tydligt adresserad till politikerna i BUN var också något som det struntades i. Skrivelsen har blivit stoppad någonstans på vägen, politikerna i BUN har inte fått se skrivelsen.
Vem har stoppat skrivelsen? Får förvaltningschefen fatta sådana beslut? Om personalen på kommunens skolor vill komma i kontakt med politikerna via en skrivelse – får då någon fatta beslut om att stoppa denna kontakt? Är inte detta censur?
Skolorna står inför stora utmaningar från och med höstterminen 2011. En ny läroplan ska införas. Detta arbete har redan inletts tillsammans med rektor Inger. Personalen fortsätter i sin skrivelse:
”En ny rektor behöver tid för att sätta sig in i vår verksamhet och lära känna personalen. Vi tappar styrfart varje gång vi byter rektor! Vi anser definitivt inte att vi har utrymme för detta i den tidspressade situation vi nu befinner oss. Låt oss få kontinuitet och arbetsro under några år framöver! Ska vi lyckas med implementeringen av Lgr 11 och ha möjligheter att förbättra våra resultat så behöver vi kontinuitet och arbetsro inte en ny rektor!”
Att ständigt utsättas för ledarskapsförändringar är negativt för verksamheten på Dalboskolan och psykiskt påfrestande för personalen. Vi vet. Jag vet. Dalboskolan har haft 7 olika personer som arbetat som rektorer under de senaste 10 åren!
I dagens TTELA uttalar sig verksamhetschef Sven-Eric Sjöbergh. I artikeln svarar han inte på några frågor kring skrivelsen. Märk detta, för det framgår inte riktigt. Sjöbergh beskriver något annat. Sjöbergh beskriver den nya rektorsorganisationen i stort. Han pratar INTE om rektorsfrågan på Dalbo.
Artikeln avslutas med att Sven-Eric Sjöbergh säger:
”Facket har inte haft några avvikande uppfattningar.”
DET HANDLAR INTE OM REKTORSFRÅGAN PÅ DALBOSKOLAN! Personalen och lärarfacken har inte ens blivit tillfrågade!
Försöker Sjöbergh blanda bort korten så att han slipper svara på obehagliga frågor?
(För övrigt har inte den nya rektorsorganisationen förhandlats fram fackligt, som Sjöbergh säger i TTELA. Facken har enbart informerats.)
I Vänersborgs kommun finns det ett samverkansavtal.
Samverkansavtalet är bra. Det skrevs på av arbetsgivaren och de fackliga organisationerna i augusti 2008. I avtalet kan man under ”Utgångspunkter” läsa:
”Parterna i Lokalt samverkansavtal för Vänersborgs kommun är överens om:
att inflytande, delaktighet och utveckling är en rättighet för alla medarbetare.”
Vidare under ”Grundläggande förutsättningar för samverkan”:
”En hög kvalitet i samverkan förutsätter en förtroendefull dialog mellan
arbetsgivaren, medarbetarna och deras fackliga organisationer. Arbetsgivarens
beslutsprocess skall vara utformad så att medarbetarna blir delaktiga i
processen.”
Det är fina ord. Men till vilka nytta? Varför utarbetas sådana här dokument? Varför görs det så stor sak av överenskommelser som dessa?
Arbetsgivaren genom chefstjänstemännen på Barn- och Ungdomsförvaltningen struntar ju högaktningsfullt i sådana här avtal! Samverkansavtal – kiss m…!
På Arbetsmiljöverkets hemsida tas förhållandet mellan arbetsgivare också upp. Några citat:
”Det är viktigt att arbetsgivaren på ett tidigt stadium fångar upp signaler som kan ge konsekvenser i psykisk påfrestning. Signalerna kan gälla otillfredsställande arbetsförhållanden, problem i arbetets organisation eller missförhållanden i samarbetet.”
”Arbetstagarna har också ett ansvar för att förmedla sina erfarenheter till arbetsgivaren.”
”Hur kraven i arbetet påverkar hälsan, både psykiskt och fysiskt, är till stora delar beroende av vilket inflytande på och kontroll över sin arbetssituation som man har,”
Kan man anmäla Barn- och Ungdomsförvaltningens agerande? Till vem?
TTELAs artikel har gett upphov till en del kommentarer på TTELA:s nätupplaga. Signaturen ”dalbonde” skriver:
”Man kan undra varför Vänersborgs Barn- och Ungdomsförvaltning och dess politiska nämnd alltid syns och hörs i media. Kan de ha med att dess chefer och ledare inte har kompetens att driva en verksamhet.
Det är alltid tjafs, osämja, besparingar, dåligt resultat, bedrövlig personalhantering så fort BU-förvaltningen agerar.
Kanske dags för kommundirektören att visa lite ledarskap och förtroende för kommunens invånare att byta ut folk i ledande positioner. De må kallas förvaltningschefer, områdeschefer m.fl. Nytt blod och nytt tänkande i kommunhusets väggar är vad som behövs för att grundskolorna ska få arbetsro.
Öka lärartätheten och antalet vuxna i skolan och låt skolor finnas där det finns invånare så ska ni se att Vänersborg som kommun lyckas.
Då lockas barnfamiljer till kommunen.
Varför göra saker svårare än det är ?
Bra att TTELA gör dessa artiklar. Gör också djupare grävningar i denna förvaltning. Söken så ska ni finna.”
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Slutligen. ”Kalle i Duckcity” skriver:
”Delar helt den uppfattning ”Dalbonde” för fram.
I förvaltningsledningen behövs det nya krafter. De organiserar bara om sig själva hela tiden, men inte till någon nytta för verksamheten. Tidigare var man två sk områdeschefer/förskolechefer nu är man plötsligt tre! På alla andra ledarskapsposter som är närmre verksamheten exv rektor hörs däremot rop på att mindre ledningsresurs krävs eftersom antalet elever och medarbetare blivit färre, men på förvaltningen behövs fler trots att antalet underställda minskar.
Ordförande i BoU behöver nog styra upp riktlinjerna för förvaltningens arbetet så att de arbetar med det de ska arbeta med enligt styrdokumenten för skolan och inte ägnar sig åt en massa dravel som detaljstyrning av den verksamhet som enligt lag rektor styr över – exv tramsiga och ålderdomliga fortbildningar kring teambuilding (rötter i Koreakriget har jag läst i en blogg…). Ge oss en förvaltning som arbetar utifrån rektorernas behov i verksamheten så som den regleras i lag!”
Några tankar om lokalkostnaderna i Vänersborgs skolor
I torsdags förra veckan besökte jag ett öppet möte om skolans framtid som det socialdemokratiska partiet i Vänersborg ordnade. Det är en ny giv från socialdemokraterna. De vill höra kommuninvånarnas synpunkter. Det är bra. Synd bara att de inte har velat lyssna tidigare…
Förvaltningschef Kent Javette och två av tre verksamhetschefer inledde mötet med att informera om skolsituationen i kommunen.
En stor del av tiden ägnades åt information om den så kallade strukturutredningen. Strukturutredningen är, som Kent Javette uttryckte det, en guide, en vägledning för kommunens politiker, när de ska ta ställning till den framtida skolpolitiken. Skolpolitik och skolpolitik förresten. Det handlar om lokaler och fastigheter, vilka skolor som ska finnas kvar, vilka som ska läggas ner osv.
Det är ingen hemlighet att förvaltningen vill se färre, större och mer strategiskt placerade enheter – både när det gäller förskolor och grundskolor.
Förvaltningen anser att det är ett sätt att frigöra pengar, som sedan kan användas till undervisning. Det anser socialdemokraterna också. Partiets vice ordförande i Barn- och ungdomsnämnden, Joakim Sjöling, upprepade också detta vid ett flertal tillfällen på mötet.
En grundläggande förutsättning för hela utredningen är att Vänersborg satsar ungefär lika mycket pengar som andra kommuner i Sverige på skolan (fast det gör inte Vänersborg! Vänersborg lägger mindre pengar på grundskolan än genomsnittet i Sverige!), men att en större andel går till fastigheter och skolbyggnader. Sjöling sa:
”Vänersborg lägger ut mer pengar på lokaler än snittet i Sverige.”
Tjänstemännen sa också detta. I nämnden har Lena Eckerbom också påstått det.
Notera att det här är en av de grundläggande förutsättningarna för hela strukturutredningen. Det är också ett argument som återkommer ständigt när dessa partier inte vill öka anslagen till skola och förskola.
Jag har tidigare skrivit i min blogg att detta inte stämmer. Vänersborgs kostnader för lokaler är inte högre än andra kommuners i Sverige. Därför frågade jag tjänstemännen var de har fått sina uppgifter ifrån. Svaret var – i SKL:s rapport ”Öppna Jämförelser”. (Rapporten är alldeles färsk, den kom ut i år.)
Jag blev lite undrande. Det är nämligen i denna jag har hittat uppgifterna om att Vänersborg inte alls har högre lokalkostnader per elev än genomsnittet i riket.
Naturligtvis tittade jag en gång till när jag kom hem från mötet.
I kolumnen ”B1 Nettokostnad per elev, genomsnitt för fem år (2005-2009)”, ”underkolumnen”: ”Lokalkostnad per elev” – läser jag:
- Vänersborg: Faktiskt värde: 12.111 kr
- Vägt medel riket: 13.109 kr
- Median riket: 12.531 kr.
Solklart. Vänersborg har tvärtom mindre kostnader för lokaler än genomsnittet i Sverige.
Det fick bli ett mail till förvaltningen. Läste jag fel?
På fredagen kom svaret.
Kent Javette ber om ursäkt för att han uppgav fel källa. De uppgifter han syftade på var hämtade från KOLADA (Kommun och landstingsdatabasen).
Jaha, och där står det?
Enligt KOLADA så har Vänersborgs kommun en lokalkostnad per elev som är högre än riket för år 2008 och 2009. OK, de siffror jag anför ovan är ett genomsnitt för 2005-2009, och det är klart – kostnaderna kan ju ha ökat de senaste två åren. Tydligen har de också gjort det.
Så här står det i KOLADA:
Kostnad för lokaler i kommunal grundskola, kr/elev
Vänersborg Riket
2005: 11 400 13 258
2006: 13 600 13 935
2007: 14 300 14 653
2008: 16 500 15 820
2009: 17 296 16 566
Lokalkostnaderna har uppenbarligen ökat ganska kraftigt i Vänersborg. En förklaring till det, fick jag veta av förvaltningen, är att år 2005 färdigställdes Granås, vilket resulterade i ”helårskostnader” för 2006. År 2007 färdigställdes Rånnum, vilket resulterade i ”helårskostnader” för 2008. Under 2009 hade kommunen också kostnader för både Huvudnäs och Trenova.
När vi gick in i 2010 sedan, så tillkom kostnader för Vänerparken. Kostnaderna för Trenova och Huvudnäs försvann dock, men först under hösten.
(För fullständighetens skull: För 2011 så betalar Vänersborgs kommun helår för Vänerparken och halvår för den nya delen av Torpaskolan. Nu är kostnaderna för Huvudnässkolan och Trenova borta.)
Här har vi fakta om lokalkostnaderna. Det som slår en är att vi har haft lokalkostnader i onödan! Kommunen betalade år 2009 lokalkostnader för två skolor (Huvudnäs och Trenova) fast bara en av dem användes! Så var fallet på våren 2010 också. (Och hur är det, har inte nämnden betalat hyra för Trenova efter det att eleverna flyttat därifrån?)
Med bättre planering skulle alltså kommunen ha sluppit en del lokalkostnader. Hur mycket högre lokalkostnader per elev innebar denna bristande planering? Det måste vara svårt att hävda att Vänersborg lägger ut mer pengar på lokaler än snittet i Sverige, om det beror på att Barn- och Ungdomsnämnden betalar för lokaler som står tomma. På grund av bristande planering. (I varje fall borde inte detta drabba eleverna.)
Är de extra höga lokalkostnader år 2009, som kommunen hade på grund av bristande planering, representativa? Är dessa lokalkostnaderna ett tecken på att lokalkostnaderna i Vänersborg kommer att vara fortsatt höga?
Det tycks mig som om år 2009 är ett undantag när det gäller lokalkostnader. Bör man då använda ett undantag som utgångspunkt för sina resonemang?
De andra åren då? Före 2009. Hade inte lokalkostnaderna ökat då också?
Kommunen har renoverat och byggt ut Granås och Rånnum. (Hallebergsskolan lades ned.) När man gör sådana omfattande och dyra renoveringar, är det inte rimligt att hyreskostnaderna ökar då? Kan man prata om höga lokalkostnader rent allmänt när vi bygger nytt? Jag tycker att skriken på höga lokalkostnader låter falska under sådana här omständigheter. Det är väl klart att lokalerna i en nyrenoverad och fräsch skola är dyrare än i en gammal och sliten?
Och tycker man att renoveringarna leder till alltför höga lokalkostnader, är det väl ändå inte rimligt att eleverna i småskolorna, t ex Väne Ryr, Sundals Ryr, Skerrud, Mulltorp och Rösebo, ska betala de nya skolorna på Granås och Rånnum – med i värsta fall nedläggning av sina egna skolor som följd? Det måste väl ändå vara en orimlig slutsats?
Det finns fler reflektioner man kan göra.
Det byggs en ny Torpaskola. Den kanske behövs, inte för att jag tror det (jag är fortfarande övertygad om att en skola i centrala stan, dvs Huvudnässkolan, hade varit bättre ur alla synvinklar, även ekonomiskt), men sett ur enbart lokalsynpunkt är det mycket tveksamt. Några handlingar visades aldrig, som bevisade att den gamla Torpaskolans lokaler (där undervisning sker just nu) var så dåliga att det enda alternativet var att riva skolan. Tvärtom, det jag såg och hörde talade för att så inte var fallet.
Är det så, jag kan naturligtvis inte vara säker på att jag har fått se alla papper (att få se alla papper i den här kommunen är för övrigt en ynnest som enbart är få förunnat…), kan man undra om det ska ske till priset av t ex nedläggningar på landsbygden. Hur som helst, den nya Torpaskolan kommer att öka hyreskostnaderna…
Vi har ytterligare en ny skola, Vänerparken. Jag tror att det är Vänersborgs dyraste skola. Jag har inte sett några dagsfärska hyresuppgifter för just grundskolan på Vänerparken, men när jag ser vad gymnasiet i dagsläget betalar för sina lokaler, så ser jag att lokalerna på Vänerparken toppar ”kostnadsligan”. Jag vet också att Musikskolan, som har flyttat till Vänerparken, betalar i år 1,3 miljon kr mer för lokalerna än tidigare. Jag antar att det är så för Barn- och Ungdomsnämnden också. När BUN i sept 2009 beslutade om hyreskontrakt för Vänerparken var hyran per kvm 200 kr högre än på Trenova. Hyresnivån i avtalet är 1409 kr per kvm.
Frågan blir densamma. Hur kan man påstå att BUN:s lokalkostnader är för höga när man hyr vråldyra lokaler av ett privat företag på Vänerparken? Ska eleverna i småskolorna och i resten av kommunen vara med och betala de extra kostnaderna för eleverna i Vänerparken, där inte bara lokalerna är extra dyra, utan också undervisningen i profilklasserna?
Sedan undrar jag vad lokalkostnaderna för kommunen är, när det gäller Fridaskolan och Vänersnäs. Något säger mig att de kan vara ganska höga.
Man kan väl också fråga sig, avspeglar lokalkostnaderna de verkliga kostnaderna? Är det inte Samhällsbyggnadsnämnden som hyr ut (de kommunalt ägda) skolbyggnaderna – och också sätter hyrorna? Varför höjdes t ex lokalkostnaderna 2007? Motsvarade detta någon verklig ny eller ökad kostnad för Samhällsbyggnadsnämnden?
Måste kommunen ha ”färre, större och mer strategiskt placerade enheter”?
Jag är inte säker på det. I varje fall inte på grund av ”lokalekonomiska” skäl.
Bristande planering och förutseende har tillsammans med ogenomtänkta satsningar, t ex nya Torpaskolan och Vänerparken, försatt BUN i ett läge där lokalkostnadsfrågan har hamnat i fokus. Men är det inte till stor del en – skendebatt? Det tycks som om lokalkostnaderna tas som intäkt av vissa för att lägga ner skolor.
… och hur det än är med lokalkostnaderna… Om det nu är så att vi betalar för höga lokalkostnader, varför ska eleverna få betala priset för detta? De är väl ändå värda fler lärare och annan personal, bättre läromedel, fler och bättre datorer osv? För visst vill väl vi politiker att alla elever ska bli godkända, att meritpoängen ska höjas…?
… och… Vem säger att det är för höga lokalkostnader? Vänersborg betalade ju 2008 och 2009 bara mer än genomsnittet i Sverige…
Till sist.
Hade socialdemokraterna ordnat öppna möten för 4 år sedan, och lyssnat på kommuninvånarnas synpunkter, då hade ovanstående resonemang varit totalt överflödigt. Då hade kommunen inte byggt arenan och vi hade haft minst 30 miljoner kronor över varje år till grundskola och förskola. Och vi hade haft en nyrenoverad Huvudnässkola…
BUN 16 maj: Väne Ryr (4)
Min fjärde och sista rapport från måndagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden kommer här. Den handlar om en fråga, Väne Ryr.
Rektorn, och verksamhetschefen, tog nyligen följande beslut:
”Elevers fördelning på skolor
Av organisatoriska skäl beslutas om förläggning av undervisning åk 1-6, för Väne Ryrs skolas elever, flyttas till Onsjöskolan. under läsåret 2011/2012. Områdesindelningen justeras under motsvarande period så, att dessa elever åk 1-6 övergår till Onsjöskolans upptagningsområde.”
Även fritids och förskoleklassen flyttas till Onsjöskolan.
Beslutet har lett till en smärre storm bland föräldrarna i Väne Ryr.
Vet alla var Väne Ryr ligger förresten? Jag bifogar en karta.
Det är 14 km mellan skolan i Väne Ryr och Onsjöskolan. Kartan ovan visar vägen. Notera att det är knappt 11 km till Skogshöjden i Trollhättan från Väne Ryr och faktiskt bara 15 km till Rimnersvallen i Uddevalla.
Det är klart att föräldrarna reagerar. Det är klart att det är tråkigt för samhället att bli av med sin skola. Det är klart att det är tråkigt att skolor läggs ner överhuvudtaget.
Som jag ser det får man dela upp frågan om Väne Ryrs skola i tre delar: 1) är det ett riktigt beslut?, 2) vem tog beslutet? och 3) fattades beslutet på rätt sätt?
Just nu går det 11 elever i F-3 på skolan i Väne Ryr. Tidigare har det gått flera elever i åk 4-6. Skolan drabbades förra året av diverse ”problem”. Det var problem bland eleverna. Skolan kunde inte lösa problemen. Några föräldrar hävdar att skolan inte gjorde allt för att lösa dem, skolan hävdar att den visst gjorde det, men att det inte gick att lösa. Problemen ledde till att ett antal föräldrar tog sina barn från skolan och flyttade dem till andra skolor.
Helt plötsligt minskade då antalet elever i åk 4-6. Redan i detta läge tog rektorn, en annan rektor än den som tog beslutet nu, beslutet att flytta de elever i 4-6 som var kvar till Onsjöskolan. Det gjordes försök innan flytten att undervisa mellanstadieeleverna i en grupp, alltså en 4-6-klass, men det blev inte så lyckat. Även här har skolledning och föräldrar olika synpunkter på orsakerna till detta.
Det har alltså varit en del konflikter på Väne Ryrs skola. Vad som har hänt och vems felet har varit råder det delade meningar om. Som ”utomstående” lekmannapolitiker kan jag bara konstatera att jag antagligen aldrig kommer att få reda på vilken version som är den riktiga. Å andra sidan, är inte dessa ”gamla” konflikter överspelade nu? Resultatet är att det just nu bara finns 11 elever på skolan. Nästa läsår blir det 12. Det är det som gäller.
Det är dyrt att bedriva undervisningen för 11 eller 12 elever. Det går faktiskt åt, inte bara en lärartjänst, utan lite till. Den ensamme läraren måste ju t ex ha rast någon gång på dagen. Det finns ingenstans i landet där lärartätheten är så hög.
Rektorn på Onsjö får betala de ”extra kostnaderna” för Väne Ryr med större klasser alternativt färre lärare på Onsjöskolan. Därför flyttar hon över eleverna och lärarna till Onsjöskolan. Då får eleverna på Onsjöskolan lika mycket lärarresurs som eleverna på Väne Ryr. Eleverna från Väne Ryr får naturligtvis mindre lärarresurs, men å andra sidan blir det rättvist om man jämför med de andra eleverna.
Rektorn har rätt att fatta ett sånt här beslut. Rektorn organiserar skolans verksamhet. Men det är en gråzon. Det är nämligen huvudmannen, dvs Barn- och Ungdomsnämnden, som ansvarar för lokaler och skolor. Rektor kan flytta verksamheten, men det är nämnden som lägger ner skolor.
Det kommer alltså inte att bedrivas någon undervisning i Väne Ryrs skola nästa läsår, men skolan är inte nedlagd. Fast det är den ju i praktiken…
Inom parantes. Precis så här är fallet också med Sundals Ryrs skola utanför Brålanda. Den skolan är inte nedlagd, men sedan 2 år tillbaka bedrivs det ingen undervisning där. Även i Sundals Ryr har rektor tagit beslutet. Inte nämnden.
Nu förstår alla, att de här förhållandena visar på en feg och handlingsoförmögen nämnd, en nämnd som inte vågar fatta några beslut om nedläggningar. Nämnden segar, fegar och drar på det. Men samtidigt behöver något göras – rektorerna får handla.
BUN:s ordförande Lena Eckerbom (M) säger i gårdagens TTELA:
”Jag hade bara önskat att vi politiker hade haft tillräcklig beslutskraft att ta det tidigare. … Det hade varit bättre och schystare mot förvaltningen om vi politiker hade tagit beslut om att stänga skolan samtidigt.”
Det är klart att beslutet om att inte bedriva verksamhet/nedläggning bör tas av politikerna. Men det har inte politikerna gjort. Ärendet har inte ens varit uppe i nämnden för beslut.
Vi i nämnden trodde att vi skulle fatta ett beslut i frågan. Många av oss hade t ex varit på ett föräldramöte i Väne Ryr tidigare under våren och träffat föräldrarna. Ordförande Lena sa då att nämnden skulle fatta ett beslut i frågan. Varför åkte vi politiker annars till Väne Ryr?
I måndags var frågan inte ett beslutsärende. Det var bara ett informationsärende. Så hade ordförande Lena bestämt, och då kunde nämnden inte fatta något beslut. Nämnden informerades om att rektorn redan hade fattat ett beslut. Åt oss. Nämnden stod inför fullbordat faktum.
Vad finns det att säga om hur beslutet gick till? Här skiljer sig föräldrarnas version från tjänstemännens. Igen. Vi fick igår höra tjänstemännens version. Flera (de flesta? alla?) av nämndens ledamöter hade läst föräldrarnas innan mötet.
Vi vet att möten mellan rektor/verksamhetschef och föräldrar har hållits, att hårda ord har fällts, att utredningar har efterlysts, att utredningar inte har gjorts osv.
Har det gått rätt till? Det är svårt att säga om rektor och förvaltningen har hanterat frågan rätt gentemot föräldrarna. Information och dialog kan alltid bli bättre, oavsett hur bra den har varit. Har formella fel begåtts? Jag kan inte se det.
Men det är klart. Frågor om nedläggningar av skolor drabbar människor på ett mycket personligt plan. I Väne Ryr finns det många som arbetar i Uddevalla. Dessa föräldrar ska nu köra sina barn till fritids i Onsjö, åka till Uddevalla – för att därefter göra samma resa på eftermiddagen. Det kan bli upp till 6 mil extra resande varje dag. Självklart är detta inte bra. En utredning skulle kanske ha gjorts för att se om det finns andra lösningar än att ”lägga ner” skolan i Väne Ryr.
Ledamöterna från Centerpartiet gick nästan i taket under diskussionen. De var mäkta upprörda. (Jag är inte ironiserande, jag uppskattar ett verkligt engagemang.) De ansåg att beslutet för det första borde ha fattats av politikerna, för det andra menade de att rektorn/verksamhetschefen fattade beslutet ”över huvudet” på föräldrarna. Centerpartiet vill ha kvar Väne Ryrs skola. Och för övrigt alla småskolor. Det är en viktig fråga för Centern.
Vad tycker en vänsterpartist? Det vet jag inte riktigt. Jag kan bara prata för mig själv. (Magnus och Kenny får väl blogga om sina åsikter.) Det är klart att det borde finnas en skola i Väne Ryr! MEN! Det går inte inte att bortse från att det bara går 11 elever på skolan.
Det går inte att ha en skola för bara 11 elever. Hur man än vrider och vänder på det, 11 elever är för lite.
Men beslutet om nedläggning borde naturligtvis ha fattats av politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden…
BUN 16 maj: Arena och advokater (3)
I min första rapport från Barn- och Ungdomsnämndens senaste möte, skrev jag att det hade lagts till några beslutspunkter på ärendet Delårsrapporten. Det är, som jag skrev, inte brukligt. En av de punkter som lagts till ärendet var mer pengar till arenan. Den skrev jag om. En annan punkt var att begära 4 miljoner av kommunstyrelsen till Advokatfirman Lindahl i Malmö…
Det pågår en process mellan WSP och Vänersborgs kommun. Det vet säkert de flesta vid det här laget. Processen har ju pågått ett tag… Kommunen hävdar att WSP av olika skäl, t ex inkompetens(!), fördyrat arenabygget. Kommunen företräds av Advokatfirman Lindahl i Malmö.
Från årsskiftet har advokatkostnaderna i denna process vältrats över till Barn- och Ungdomsnämnden (BUN). BUN har inte beslutat det, BUN har inte haft en chans att säga nej. Men så är det, BUN ska betala det Advokatfirman Lindahl kostar.
Det är orimligt.
BUN tänkte därför ansöka om mer pengar för att kunna betala Advokatfirman Lindahl i Malmö. 4 miljoner vill BUN ha av kommunstyrelsen.
Den här punkten var inte lätt. Jag har varit ganska sarkastisk och både ironiserat och drivit med advokatfirman och dess arbete. Lindahl har arbetat i 2 år och inget tycks ha hänt. Istället har advokatfirmans arbete tagits till intäkt för att en massa handlingar kring arenan fortfarande ska vara hemligstämplade.
Samtidigt som advokatfirman tagit rejält betalt… Hittills är kostnaderna uppe i omkring 6,5 miljoner kronor.
BUN:s ordförande Lena (M) förklarade inför beslutet att det finns chanser att advokatfirmans arbete ska leda till att kommunen får tillbaka pengar, STORA pengar, flera miljoner, i skadestånd från WSP. Det handlar om så många miljoner att det känns brottsligt att eventuellt missa en sån chans.
Jag tror ärligt talat inte att kommunen kommer att få något skadestånd. Jag tror inte att arenaskandalen berodde på något annat än den interna kommunala ledningen och dess brist på kompetens – och ärlighet, ja egentligen det mesta. Därför tror jag också att det finns en stor risk att kommunen förlorar en process och då kanske till och med får betala motpartens juridiska kostnader.
Men om det nu är som Lena säger… Om det nu är så att Vänersborgs kommun kan få tillbaka en massa miljoner… Om det nu finns en chans… Även om den är liten…
Vi vänsterpartistiska representanter i nämnden diskuterade frågan länge. Vi bestämde oss att skattebetalarna i Vänersborg skulle vara värda chansen att få tillbaka alla dessa miljoner. Advokatfirman har ju redan kostat omkring 6,5 miljoner. Har de nu hållit på så länge kanske de skulle få fortsätta ett tag till?
Och egentligen spelar det ju ingen roll vad vi i Vänsterpartiet tycker. Kommunstyrelsen vill ju fortsätta processen – och då bör de ju rimligen ersätta BUN för advokatkostnaderna.
Inte så mycket att diskutera.
Ändå var det ett tufft beslut. Men hur vi än vred och vände på det, så kom vi i Vänsterpartiet fram till samma slutsats – vi skulle rösta för att ”ansöka hos kommunstyrelsen om tilläggsanslag om 4 MKr avseende advokatkostnader avseende Arena Vänersborg”. (Usch vilket språk, men det är ett citat.)
Vänsterpartiet röstade alltså ja.
Ytterligare en punkt lades till beslutsförslaget om delårsrapporten:
”Att uppdra åt förvaltningschefen att i första hand vidta åtgärder som inte minskar personaltätheten.”
Beslutsförslaget lades fram på sittande möte, direkt efter en ajournering.
Jag reagerade på förslaget. För det första tyckte jag inte att den hörde till delårsrapporten. För det andra, vad säger förslaget? Vad menas? Hur röstar man om man inte vill ha några neddragningar överhuvudtaget? Ska man rösta ja eller nej? Fast det står ju inget om neddragningar…
Men det var neddragningar frågan egentligen handlade om.
Det finns mycket att säga om förvaltningens agerande i många frågor (och särskilt när det gäller vissa enskilda tjänstemän…), men inte tror jag att förvaltningschefen avskedar lärare och annan personal av personliga skäl. Nedskärningarna av personal är naturligtvis ett resultat av minskade anslag från politikerna. Hade förvaltningen kunnat spara på något annat än personal hade de säkerligen gjort det.
Att lägga ett sådan här förslag, det är att smita från sitt ansvar som politiker tycker jag. Det gränsar nästan till hyckleri. Det är att ge sken av att de personalnedskärningar som skett (det handlar om nedskärningar för ungefär 40 miljoner de senaste 3 åren), är förvaltningens ansvar – och inte politikernas. Hade de andra partierna följt Vänsterpartiets budgetförslag hade inga personalnedskärningar behövts.
Det finns förvisso några ställen där det går att spara pengar. Det går att skära ner på:
- den icke lagstadgade musikverksamheten (Musikskolan)
- arenan (genom att t ex inte spola upp någon is)
- hyreskostnader på Vänerparken
- inköpen av dyra musiklärare från Musikskolan till låg och mellanstadiet.
För att ta några exempel.
På dessa punkter har politikerna genom åren sagt stopp, här får inget ändras. Kanske det kan bli ändring på det nu?
Ordförande Lena (M) tyckte att punkten ”uppdra åt förvaltningschefen att i första hand vidta åtgärder som inte minskar personaltätheten” skulle finnas kvar.
Hur skulle man rösta om man inte vill ha några neddragningar överhuvudtaget? Ja eller nej?
Tänk på rubriken i TTELA idag om Vänsterpartiet hade röstat nej. ”Vänsterpartiet vill minska personaltätheten!”
Vänsterpartiet röstade ja.
Det innebär inte att Vänsterpartiet vill skära ned på varken förskola eller grundskola. Men det tror jag att alla våra väljare, och andra, vet.
När jag skriver det här sista så undrar jag vad kommuninvånarna skulle tycka om de kände till det här spelet. Det verkar väl nästan lite Grönköping?
Det slår mig också hur ofta politik handlar om taktik, spel, få motståndaren att göra bort sig, rösta fel, säga fel etc. Visst skulle det vara mer klädsamt att istället bara tala om vad man tycker och vill – rakt upp och ner. Inga formuleringar för att förvilla, läsa mellan raderna osv. Bara: så här tycker jag.
På gårdagens sammanträde gick det fort, nya förslag lades fram vid sittande bord, formuleringar var stundtals oklara. Hängde Vänsterpartiet med i svängarna? Gjorde Vänsterpartiet någon felbedömning? Skulle vi ha lagt ner våra röster? Röstat tvärtom?
Läsarna får avgöra.
Vänsterpartiet är fortfarande mot alla nedskärningar i förskola och grundskola. Vänsterpartiet tycker fortfarande att arenabygget var en särdeles korkad idé.
Jag garanterar.
BUN 16 maj: Serveringstillstånd i arenan – eller IFK-avtalen (2)
Det här är den andra rapporten om Barn- och Ungdomsnämndens maj-sammanträde. (Den första kan du läsa här.)
Sammanträdets första punkt handlade egentligen om en teknikalitet. Kanalhotellet ville ha fortsatt serveringstillstånd för alkohol i arenan (ständigt denna arena!!). Då måste nämnden besluta om att Kanalhotellet ges (fortsatt) dispositionsrätt till de ytor som omfattas av ansökan.
Det luriga, och till och med misstänkt olagliga, med affären är att Kanalhotellet hyr av IFK Vänersborg, som i sin tur hyr av kommunen – för hyror som ligger långt under marknadsmässiga priser. Ett misstänkt fall av otillåtet understöd till enskild, i detta fall till IFK Vänersborg.
Dagens ärende handlade egentligen inte om detta, men för att Vänsterpartiet skulle kunna gå med på att ge Kanalhotellet dispositionsrätt, denna teknikalitet, ville vi få med en protokollsanteckning, där vi förklarade vår inställning till avtalen mellan kommunen och IFK.
Vi blev inte tillåtna det, inte med det innehåll vi önskade. Ordförande Lena (M) ansåg att vi inte höll oss till ämnet.
För Magnus och mig, vi två vänsterpartister i nämnden, var en protokollsanteckning en viktig markering. När vi inte blev tillåtna det, yrkade vi därför avslag på alltihop. Och reserverade oss.
Egentligen var det väl lika bra. På det här sättet kan inga revisorer i framtiden göra oss ansvariga för att vi tillåtit och godkänt avtalet med IFK Vänersborg (om än indirekt). Magnus och jag vill inte bli föremål för eventuell revisorskritik, som kan leda till beslut om ej beviljad ansvarsfrihet. Det räcker att Vänsterpartiets ledamöter (ersättare Eva L och jag) har blivit nekade ansvarsfrihet en gång. Trots att Vänsterpartiet röstade nej.
För Vänsterpartiet är inte nekad ansvarsfrihet något politiskt spel. Som Marie Dahlin (S) tycker. (Klicka här.) För Vänsterpartiet är nekad ansvarsfrihet allvar.
BUN 16 maj: Ännu mer pengar till arenan! (1)
Är ganska nyss hemkommen från Barn- och Ungdomsnämndens maj-sammanträde. Det var ett sammanträde där de två centerpartisterna hördes ovanligt mycket. (Mer om det vid ett senare tillfälle.) Det kan dock inte sägas om socialdemokraterna. De hördes knappast alls. De var lika tysta som vanligt. Det var nog den nya socialdemokratiska taktiken vi fick uppleva – säger vi inget så kan vi inte göra bort oss…
Delårsrapporten behandlades. I den stod det en hel del intressant. (Se ”Mycket intressant i Delårsrapporten”.) Det brukar dock vara regel, att rapporten mer eller mindre slentrianmässigt godkänns, ibland i och för sig efter en del diskussioner, och sedan läggs till handlingarna. Delårsrapporten är ju en beskrivning, som tjänstemännen gör, av verksamheten under året som gått och för resten av året som kommer. Den innehåller inget som ska beslutas direkt.
Utom idag då.
Nytt för dagen var att ordförande hade lagt till några beslutspunkter, förutom den traditionella, som helt enkelt brukar vara att ”godkänna upprättad budgetuppföljning”.
Nu fanns också beslutspunkten:
”att ansöka hos kommunstyrelsen om tilläggsanslag om 5,6 MKr avseende driften av Arena Vänersborg.”
Vi pratar alltså ytterligare 5,6 miljoner! Kommunfullmäktige beslutade ju senast i april att tillföra arenan 6 miljoner. Nu vill nämnden ha mer pengar.
Naturligtvis kan inte Vänsterpartiet gå med på detta. Arenan har kostat Vänersborgs skattebetalare tillräckligt.
Vänsterpartiet kan inte låta bli att göra reflektionen att är det ”ekonomiska problem” i skolan – då skärs det ner. Är det ekonomiska problem med arenan – då ska det tillföras ytterligare pengar.
Vänsterpartiet kan inte förstå varför politiker i nämnden, vars främsta intresse bör vara våra barn och ungdomar, inte resonerar tvärtom:
Är det ”ekonomiska problem” i skolan – då ska det tillföras ytterligare pengar. Är det ekonomiska problem med arenan – då ska det skäras ner!
Vänsterpartiet reserverade sig mot beslutet att ansöka om ytterligare 5,6 miljoner till arenan.
Vi var ensamma om det. Konstigt nog. Miljöpartiet sa ingenting. Det gjorde inte heller Välfärdspartiet. De röstade bara med. Jag tror inte att deras väljare röstade på dem för att de skulle ge ännu mer pengar till arenan. Jag tror ärligt talat inte moderaternas väljare ville ha mer pengar till arenan heller. (Varför folk röstade på sossarna, det vet nog ingen.)
Vänsterpartiets väljare ville definitivt inte ge mer pengar till arenan. Vänsterpartiet vill fortfarande inte ge mer pengar till arenan.
Bandy: IFK, Lira, Vargön och Storegården
På måndag ska Barn- och ungdomsnämnden besluta att Kanalhotellet ges dispositionsrätt till de ytor som omfattas av ansökan om serveringstillstånd i Arena Vänersborg.
Va’?! En gång till.
Det handlar om att Socialnämnden ska kunna fatta ett beslut om serveringstillstånd av alkohol i arenan.
Nä. Det blev inte lättare. En gång till. Igen.
Det handlar om det här:
”Den 7 december 2009 godkände barn- och ungdomsnämnden ett avtal, daterat 091104, med IFK Vänersborg avseende hyra av restaurang, konferensrum samt 11 loger i Arena Vänersborg. IFK Vänersborg har i sin tur hyrt ut lokalerna till Kanalhotellet i Vänersborg AB. I samband med Kanalhotellets ansökan om serveringstillstånd hos socialförvaltningen, Vänersborgs kommun, har det framkommit att oklarhet råder beträffande bolagets dispositionsrätt till vissa av de ytor som omfattas av ansökan om serveringstillstånd.
Beslut erfordras av barn- och ungdomsutskottet beträffande att Kanalhotellet, enligt de i ansökan om serveringstillstånd angivna ytorna, får dispositionsrätt avseende nämnda ytor i Arena Vänersborg.”
Beslut finns alltså redan. Nämnden ska på måndag förlänga det. Ett rutinbeslut. Kanske…
Problemet är väl egentligen bara hur IFK Vänersborg har lyckats få till stånd dessa förmånliga avtal: IFK hyr av kommunen, IFK hyr ut till Kanalhotellet.
Man kan väl anta att IFK tjänar en slant på arrangemanget. Slantar som borde tillfalla skattebetalarna i Vänersborg…
Det är väl inte heller helt ointressant för Vänersborgs skattebetalare att veta att IFK också har kraftigt subventionerade hyror – inget avtal är i närheten av marknadshyra.
Kommunjurist Andreas Billock skrev 2009-11-24, med anledning av avtalen med IFK Vänersborg:
”Med detta sagt stannar jag vid att erinra om att det inte är uteslutet att subventionerade hyror kan komma att bedömas som ett otillåtet understöd till enskild.”
Dessutom var ingen annan tillfrågad om de ville hyra av kommunen…
Nu är det inte kommunens avtal med IFK Vänersborg som ärendet handlar om på måndag, avtalet mellan Barn och ungdomsnämnden och IFK Vänersborg löper ut först 2012-09-30. Det som gör mig tveksam inför måndagen är:
Om avtalen anmäls, är olagliga, eller att avtalen kritiseras av revisorerna… Vad händer då om man inte röstar mot? Kan man återigen bli föremål för revisorskritik – kritik som kan leda till avstyrkt ansvarsfrihet?
Å andra sidan, det hjälper ju inte att rösta nej. I Vänersborg är man ansvarig ändå…
I ttela läste vi i onsdags den tragiska nyheten att Vargöns BK ska lägga ner sin A-lagsbandy. (VBK skulle kanske ha behövt några bra avtal med kommunen…) Bandyn har alltid varit en stor sport i bruksorten. Jag minns med både glädje, och en del fasa (det gick ofta hårt till), alla derbyn jag spelade i min ungdom mot Vargölagen.
Jo, för katten. Som nästan alla ungdomar på 60-talet spelade jag bandy. I Lira (föregångaren till IFK Vänersborg). Jag var nog den ende i den fullmäktigeförsamling som beslutade om arenan, som hade spelat bandy. Och som dessutom röstade NEJ!
Nedläggning av A-lagsbandyn i Vargön är tyvärr ytterligare en spik i bandykistan. Bandysporten är i utdöende. Det är bara att konstatera. Mängder av bandyföreningar och bandyklubbar har lagt ner sin verksamhet under de senaste åren. Men det är som det är, det är bara att gilla läget – att bygga en dyr bandyarena var ingen bra idé. De enda som uppskattar arenan kan om några år bli – kaninutställarna! Kaninerna vill ju ha kallt…
Bandy i Vargön ja. Lite nostalgi. I min ungdom fanns det inte bara en, utan två bandyklubbar i Vargön. Wargön var den ena, den andra klubben var Storegården. Storegården spelade i köldhålan, strax nedanför berget. Randhemsvallen hette den egenhändigt byggda arenan. Den arenan var till och med kallare än arenan i Vänersborg. Fast billigare.
Jag minns särskilt Randhemsvallens bruna is. Vattnet togs från den bruna bäcken som flöt strax bredvid.
Storegården såg genom åren många stjärnor i sitt lag. Vem minns inte legendarer som ”Yppa” Jonsson, Elving Mohlin och Sven-Ove Vessby…
Yppa, Björn Sjöström och Elving.
Herregud, det var tider det! Randhemsvallen har faktiskt varit värd för en bandylandskamp en gång i tiden.
Och nu finns det ingen A-lagsbandy alls i Vargön… Men en stor dyr bandyhall i Vänersborg…
Mycket intressant i Delårsrapporten
På måndag har Barn- och Ungdomsnämnden sammanträde. Nämnden ska behandla ”Delårsrapport med helårsprognos”. Det är sånt som politiker tvingas läsa, om nu ens alla gör det. I varje fall gör ingen annan det. Tror jag.
Det är dock synd. Det som står kan vara både viktigt och av stort intresse. Och det är det också denna gång. Så jag rekommenderar dig läsare att, om du är intresserad av barn, ungdomar, förskola, skola, musik – eller bandyhallar, att läsa denna blogg.
Delårsrapporten börjar med en ”Målavstämning”.
”I jämförelse med tidigare år har betygsresultaten för årskurs 9 försämrats.”
Det vet läsare av denna blogg sedan tidigare. Prognoserna är inte heller så bra:
”Med de förändrade behörighetskraven från och med vårterminen 2011 är det sannolikt att andelen behöriga till gymnasiet sjunker.”
Det här borde väl ge anledning till ett stort larm? Tja.
”Förvaltningens utvecklingsinsatser inriktas nu på att förbättra resultaten i samtliga ämnen. Analys för att kartlägga orsakerna till att elever inte når godkänt i alla ämnen pågår …”
Barn- och Ungdomsförvaltningen arbetar ofta med att kartlägga orsaker. Behöver man kartlägga orsakerna, när man vet att det har gjorts neddragningar av personal i storleksordningen 40 miljoner kr de senaste 3 åren? (Förvaltningschef Kent Javette har faktiskt varit väldigt tydlig med sin åsikt att grundskolan behöver öka lärartätheten. Tyvärr står det inget i rapporten om det. Jag förstår inte varför.)
Under ”Målavstämning” kan man också läsa:
”Avgörande för skolor som lyckas är ledarskapet. En delvis förändrad rektorsorganisation har arbetats fram för att ge rektorerna bättre förutsättningar.”
Det här arbetet har gjorts utan att fråga efter varken rektorernas eller lärarnas synpunkter. Huruvida den nya rektorsorganisationen blir bättre ställer jag mig ytterst tveksam till. Men jag återkommer i den här frågan.
Sedan skriver förvaltningen:
”Viktiga framgångsfaktorer och utvecklingsområden för att förbättra resultaten är att på olika sätt öka integrationen, att kompensera för de skillnader eleverna upplever i sin hemmiljö, att ge särskilt stöd i inkluderande former och olika åtgärder för att öka skolnärvaron. Inom 7-9 blandas elever med olika bakgrund då det skapas nya klasser inför år 7 i Centrala området. Särskilda undervisningsgrupper förekommer endast temporärt.”
Inget som kostar mer pengar alltså.
Att ”blanda elever med olika bakgrund” automatisk skulle leda till förbättrade resultat, återstår att bevisa. Men ”blandas” verkligen elever i kommunens 7-9-skolor? Jag förstår inte hur förvaltningen kan skriva det faktiskt. Det är precis tvärtom. Inte en enda elev med utländsk bakgrund återfinns i de olika profilklasserna i höstens åk 7:or på Vänerparken. Inte en enda!
De senaste årens förändringar, initierade av främst socialdemokrater och centerpartister, men naturligtvis påhejade av övriga borgerliga partier, har lett till en enorm segregering i Vänersborg! Och då är ändå urvalet till Fridaskolan oräknat…
Vi kan också läsa i delårsrapporten att
”Bara varannan elev uppger att de upplever arbetsro i skolan.”
Kan för få vuxna spela någon roll?
När det gäller Arena Vänersborg står det:
”Under våren har förvaltningen haft särskilt fokus på att färdigställa Arena Vänersborg.”
Arenan är inte klar än… (Vänta lite, jag återkommer till arenan strax.)
Sedan följer avsnittet ”Ekonomi” i delårsrapporten. Prognosen för Barn- och Ungdomsnämnden för 2011 är:
”Nämndens prognos visar på ett underskott på 15,6 Mkr varav 13,1 Mkr avser Arena och Fritid.”
Det inkluderar också en för nämnden ny utgiftspost. Det moderatledda styret har vältrat över advokatkostnaderna för alla tvister kring arenan på – BUN…
”…utan bidrag eller budgetkompensation.”
Enligt förvaltningens prognos så kommer Lindahls Advokatbyrå att kosta – 4 miljoner kr. (Du läste rätt, F-Y-R-A M-I-L-J-O-N-E-R.) För år 2011. Som BUN ska betala!
Sedan är elen till arenan dyrare än beräknat, 2 miljoner kr, och så även kapitaltjänstkostnaderna, 1 miljon.
När det gäller ökade kostnader så kan det vara värt att nämna att musikskolans flytt till dyrare lokaler på Vänerparken kostar nämnden 800.000 kr mer per år än tidigare…
Grundskolans lokaler på Vänerparken är också dyra. Satsningen på profilklasser kostar extra, att anlita musikskolan på låg- och mellanstadiet kostar extra… Det står dock inget om detta i delårsrapporten. Kan dock vara bra att hålla i minnet vad förvaltningen inte skär ned på i en krympande skolbudget…
Delårsrapporten avslutas med avsnittet ”Åtgärder”. Jag citerar i rapporten. Risken är väl att ni läsare inte tror mig annars.
”Antalet anställda i förskolan beräknas minska till hösten med ca 10 årsarbetare.”
Jag tror att ”beräknas minska” är en ganska dålig omskrivning för vad det handlar om…
”Inom grundskolan finns viss övertalighet inom några yrkeskategorier. Det är osäkert om detta går att lösa under 2011.”
Det går kanske inte ”att lösa under 2011”. Det betyder väl att man inte varit förutseende nog att varsla personal i tid… Den ”missen” kommer man dock säkert att reparera vid ett senare tillfälle.
En översyn av skolbarnsomsorgen ska göras.
”Denna översyn kan även komma att innebära reducering av personalkostnaderna.”
Noterar ni hur man vill komma till rätta med de ekonomiska problemen?
När det gäller arenans ekonomiska problem då? Samma åtgärd här?
”Barn- och ungdomsnämnden ansöker därför om ett ytterligare tilläggsanslag på 6 Mkr för driften samt 4 Mkr för advokatkostnader i ett tillfälligt tilläggsanslag.”
1-2-3-4+1-2-3-4-5-6. =10 miljoner kronor. Mer till arenan. Extra. Förutom de pengar som redan går till arenan. 10 miljoner mer alltså. 10 miljoner mer än de 6 miljoner extra som fullmäktige beslutade att ge arenan på sitt möte i april.
Jag vore väl inte rättvis om jag inte också redovisar ett sparbeting för arenan:
”Arbete pågår med att minska mediakostnaderna för Arena och fritid. Ett uppdrag på att minska kostnaderna med 2 Mkr finns. Detta kommer att förbättra prognosen.”
Ser ni skillnaden på hur moderater och andra borgerliga (med all säkerhet så kommer sossarna att vara tysta när frågan diskuteras för att sedan hålla med övriga borgerliga) behandlar våra barn och ungdomar jämfört med arenan?
Besparingar och nedskärningar på barn och ungdomar – begäran om mer pengar till arenan.
Var det så här ni väljare ville ha det? Eller var det tvärtom?
PS. Lite nöjd:
Barn- och ungdomsförvaltningen och LGR 11
En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas.
Alla rektorer och lärare måste följa läroplanen. I läroplanen beskrivs lärarens och skolans uppdrag. Där beskrivs också målen och riktlinjerna för arbetet samt den värdegrund som verksamheten ska vila på. (Om du vill veta mer om rektorns specifika uppdrag kan du läsa mer här.)
Från och med höstterminen börjar en ny läroplan att gälla. I grundskolan kallas den LGR 11. På samma gång träder en ny Skollag och Skolförordning i kraft.
Det är stora förändringar. Det är viktiga förändringar.
I Härnösand tycker man att förändringarna är så viktiga att alla som verkar inom skolan, även t ex vaktmästaren, ska vara väl bekanta med skolans värdegrund och uppdrag.
På skolkontoret i Härnösand säger man:
”Mycket annan skolutveckling får stå tillbaka till förmån för arbetet med skollag och läroplaner just nu. Men så får det vara – det här är grunden för verksamheten och vi vet att läroplanerna inte har styrt vårt arbete tillräckligt. Nu står det klart för alla vad det är som gäller, fokus ligger inte på vad vi vill och brukar göra utan på vad läroplanerna säger att vi ska göra.”
(Läs gärna citatet ovan en gång till innan du läser vidare.)
Vad gör Barn- och utbildningsförvaltningen i Vänersborg för att implementera den nya läroplanen, och hur kvalitetssäkras denna implementering?
Barn- och Ungdomsförvaltningen har skickat rektorerna på en endagskurs om de nya styrdokumenten. Några utvalda lärare på varje skola, så kallade nyckelpersoner, har också varit på en endagskurs, som Skolverket höll i.
Dessa nyckelpersoner ska sen utbilda sina kollegor. Bäst de vill höll jag på att säga. Barn- och ungdomsförvaltningens chefer följer inte upp eller kvalitetssäkrar något av det här.
I Vänersborgs Barn- och ungdomsförvaltning anser man nämligen att det finns viktigare saker än implementeringen av LGR 11. I Vänersborg har förvaltningen bestämt och ålagt lärarna att
- lära sig att använda skolans nya webbaserade tjänst för administration av elever, betyg etc – den sk lärplattformen
- utbildas i praktisk IT- och mediekompetens (PIM)
- gå en arbetslagsutbildning, FIRO (en utbildning grundad på en teori som utarbetades med utgångspunkt från grupper inom den amerikanska marinen i Koreakriget…)
- alla klassföreståndare i åk 7 ska gå en utbildning i EFFEKT-modellen (som går ut på att skapa ett nätverk mellan föräldrar i varje högstadieklass för att förhindra att deras ungdomar röker eller dricker).
Läroplanen då? Ja, det kanske blir tid över. Läroplanen får väl rektorer och lärare ordna på egen hand, det är väl inte Barn- och ungdomsförvaltningens sak. Eller?
Naturligtvis ska det vara tvärtom. Först ska resurser och tid avsättas till implementeringen av LGR 11 – sedan får vi se om det blir någon tid över till annat.
I Vänersborgs Barn- och utbildningsförvaltning frågas det sällan efter rektorernas eller lärarnas behov. I Vänersborgs Barn- och utbildningsförvaltning frågar man inte – man bestämmer. Sedan ålägger man alla att följa det som man har bestämt. (…trots att man ibland till och med saknar mandat att bestämma det man har bestämt…)
Det finns flera exempel på denna inställning, inte bara när det gäller prioriteringar av andra uppgifter än implementering av LGR 11.
Ett förslag på en ny rektorsorganisation har utarbetats. Rektorerna har inte deltagit i detta arbete, så inte heller lärarna. Barn- och ungdomsförvaltningen har helt på egen hand bestämt organisationen. Vem som ska sedan ska bli rektor på vilken skola, enligt förslaget från förvaltningen – det vet inte ens rektorerna själva. Naturligtvis vet inte heller lärarna det. Förvaltningen har inte frågat vilka synpunkter lärarna har. Och om lärarna ändå framför sina synpunkter, oombedda, så struntar man i dem. Förvaltningen har knappt frågat ens rektorerna. Och har de det, och inte fått ”rätt svar ” – då struntar förvaltningen i det. Också.
När det gäller rektorsorganisationen ska tre rektorer gemensamt leda den så kallade Centrala skolenheten 7-10. Hela Vänersborg, utom Dalslandsdelen, ingår i detta rektorsområde. Rektorsområdet är alltså en skolenhet men med lokaler på tre ställen (Torpa, Tärnan och Vänerparken). Jag vet inte hur detta går ihop med Skollagens 2 kap, 9§:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
”En rektor”. ”En”. En petitess kanske… Men ändå.
Förvaltningen utarbetade förra läsåret en elevtidsfördelning, dvs hur många timmar man ska ha i varje ämne på respektive stadie. Den utarbetades utan att man tittade på den (då kommande) nya läroplanen. En stor nyhet i LGR 11 är nämligen att staten har definierat ett centralt innehåll, dvs ett innehåll som måste tas upp i varje ämne. Det är svårt att bedöma hur många timmar varje ämne behöver på varje stadie om man inte tittar på det centrala innehållet. I Vänersborg kan man dock… Och gör detta, utan att ta hänsyn till det antagande om tid som Skolverket använt vid skrivningen av kursplanerna – och publicerat.
En annan stor nyhet i kommunen och på skolorna är att ett ”elektroniskt stämpelur” införs. Facken har inte ens fått reda på vem som beslutat om att införa detta kontrollsystem. Anledningen är nog inte heller, kan man anta, att måluppfyllelsen i skola och förskola ska öka…
I samband med det ”elektroniska stämpeluret” har rektorerna faktiskt fått en ny uppgift av förvaltningen. Det är rektorerna som ska kontrollera att tiderna för ”stämplingen” stämmer överens med de avtalade tiderna. Och gör de inte det, så ska så klart rektorerna hantera rättelser etc.
I stället för att bestämma en massa saker som ingen på skolorna efterfrågar eller har behov av borde Barn- och utbildningsförvaltningen ställa frågan till kommunens lärare och rektorer: Vad behöver ni för att kunna fullgöra ert uppdrag?
Det tror jag aldrig kommer att hända. Förvaltningen utgår i stort sett uteslutande utifrån administrativa och kortsiktiga ekonomiska utgångspunkter. (En av cheferna föreslog till exempel förra året, på fullt allvar, att eleverna i vår skola kunde undervisas i språk genom att se på en TV-utsändning från stan. Då kunde man spara in på lärare, det behövdes bara någon som ”vaktade” eleverna…)
Kommunens uppgift är att se till att rektorn och pedagogerna kan sköta sina jobb, dvs sina uppdrag från riksdag och regering. Kommunen måste se till att på alla sätt ge rektorer och pedagoger de nödvändiga verktygen för detta jobb.
Dyr musikundervisning på låg- och mellanstadiet
Två definitioner:
- Grundskolan är en lagstadgad verksamhet. Det är föreskrivet i lag att det ska finnas grundskola.
- Den kommunala musikskolan är en frivillig skolform.
Som inriktningsmål under utvecklingsområdet ”Utbildning” i Vänersborgs kommuns vision kan vi läsa om skolan respektive musikskolan.
”Ett rikt utbildningsutbud gör kommunen attraktiv för såväl företagsamhet som boende. Ett unikt utbud av gymnasieprogram lockar sökande från såväl regionen som övriga landet och Norge. Kvalitetsarbetet i både grundskolan och gymnasieskolan leder till mycket goda resultat och uppmärksammas nationellt.
Med musikskolan, orkestermusikerutbildningen och den frivilliga musikverksamheten som bas ska Vänersborg utvecklas till Sveriges bästa musikkommun. Skolan och Vänersborgs högskolecentrum bidrar till tillväxt och nyföretagande genom olika utbildningsinsatser.”
Vilket är viktigast? Vad händer om målen i visionen ”krockar”? Vad händer om pengarna inte räcker till?
Det är tyvärr inte som Jenny Brycker (S) sa i fullmäktige:
”men varför välja när vi ser möjligheter att göra alltihop?” (Hör själv.)
Vi kan inte göra alltihop.
Det är egentligen inget val. Den lagstadgade verksamheten måste ordnas. Det är självklart att den frivilliga musikundervisningen i musikskolan måste komma i andra hand!
Många betongpolitiker i den här kommunen anser att det är viktigare att Vänersborg utvecklas till Sveriges bästa musikkommun än att förskolan och grundskolan får de resurser de behöver.
Därför måste rektorerna på låg- och mellanstadiet köpa musiklärartjänster för sin musikundervisning – från Musikskolan. Det är ett sätt att subventionera den frivilliga musikskolan med pengar från den lagstadgade undervisningen.
Det är dyrt för låg- och mellanstadiet.
En brasklapp. Jag säger inte med detta, inte på något sätt, att dessa lärare skulle vara mindre duktiga än ”vanliga” lärare, jag säger inte att undervisningen skulle vara sämre, jag säger inte att eleverna inte tycker att musikundervisningen är rolig, jag säger inte att eleverna inte lär sig något – jag säger bara: musikundervisningen från Musikskolan är DYR! Dyrare än om ”vanliga” musiklärare, som är anställda på t ex låg-, mellan- eller högstadiet, hade undervisat.
För några år sedan (närmare bestämt feb 2009) fick den dåvarande Barn- och Ungdomsnämnden, med S Anders Larsson som ordförande, en skrivelse från en rektor på låg- och mellanstadiet. Rektorn hade räknat ut att
”en musiklektion är nästan dubbelt så dyr som en matematik- eller svensklektion.”
Rektorn var i en besvärlig ekonomisk situation och såg ingen möjlighet att betala så mycket för musikundervisningen.
Dessutom kom musikskolans lärare vid lektionernas start och försvann när de var slut. Hon kunde därför inte använda lärarna som rastvakter eller för annat elevarbete eller gemensamt arbete. Som hon skulle ha kunnat med ”vanliga” lärare. På det sättet blev musikskolans lärare i praktiken ännu dyrare.
Rektorn undrade:
”vilket pris ska den lagstadgade verksamheten som grundskola och fritidshem betala?”
S Anders Larsson ville inte ens diskutera problemet. Rektorn fick nej.
S Anders hänvisade till ett politiskt beslut. Jag skrev ett mejl häromveckan till förvaltningen och frågade om jag kunde få ta del av detta beslut – som har gällt i Vänersborg i så många år.
Den 26 nov 1990 (!) beslutade den dåvarande skolstyrelsen:
”Musikskolans driftsform
Skolstyrelsen åtar sig sparbetinget på 1.000 tkr. Formerna för driften av musikskolan måste därvid ändras. I sitt gemensamma yttrande har musikledarna skisserat planer på en sådan förändring. Detta arbete måste fortsätta och slutföras. På sikt bör detta kunna ge en större besparing.”
Detta mina läsare är beslutet!
I beslutet läser vi att musikledarna har ”skisserat planer” och att ”detta arbete måste fortsätta och slutföras”. Vad är det för planer och arbete? I ett dokument från 15 nov 1990 skriver Håkan Alfredsson och Sture Nilsson följande till skolstyrelsen:
”Vi förordar att all musikresurs – kompetens samordnas inom musikskolan för att sedan fördelas till skolans olika verksamhetsdelar där ordinarie musikundervisning på grundskolan bör vara en. Här kan både pedagogiska, kvalitetsmässiga och ekonomiska samordningsvinster göras.
Vår tanke är vidare att musikskolan kan verka på stor bredd i kommunen genom att del av de samlade resurserna avsätts för att ge alla barn en kontakt med musik/kultur. För 6-åringar – klass 4 sker detta förslagsvis i form av rytmikundervisning – dans – rörelse – musik, orkesterklasser, skolkör och skolorkesterverksamhet.
På detta sätt skapas förutsättningar för kulturupplevelser för barn, som växer upp i kulturellt understimulerade områden.
Vi är dessutom beredda att presentera ideer/arbetsmodeller för fortsatta insatser på högstadie/gymnasium m.m.
Musikskolan bör tillåtas att fortsätta vara den samlande kraft för musik – fostran – fritid – kulturarbete med barn och ungdom som den varit under snart 30 år.”
Håkan Alfredsson och Sture Nilsson hade högtflygande planer för musikskolan. Och det var väl ok. Men rätten att bestämma vilka musiklärare som ska undervisa på låg- och mellanstadiet – den hade inte Håkan Alfredsson och Sture Nilsson! Det hade inte ens den gamla Skolstyrelsen. Fast de tog ju å andra sidan aldrig något sådant beslut.
Ett beslut att rektorerna på låg och mellan måste anställa musikskolans personal för sin musikundervisningen skulle inte ens dagens Barn- och Ungdomsnämnd kunna ta. Politiker har inte denna befogenhet. Det har bara rektorerna. Skollagen ger rektorerna en otvetydig rätt (eller skyldighet, beroende på hur man ser det) att besluta om ”sin enhets inre organisation”.
Det är läge nu, för den ”nya” Barn- och Ungdomsnämnden med Lena Eckerbom Wendel som ordförande, att riva upp detta ”beslut” (som inte är något beslut) och låta rektorerna själva bestämma om musikundervisningen. Då följer kommunen dessutom Skollagen. Och rektorerna får pengar över till t ex speciallärare i svenska och matte.
Det är väl självklart att de lagstadgade verksamheterna måste komma i första hand!?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer