Arkiv
Glad midsommar!
Idag är det midsommarafton. Det är emellertid inte idag som dagen är som allra längst och natten som allra kortast. Sommarsolståndet inföll i onsdags. Det var då solen stod i zenit över den norra vändkretsen, Kräftans vändkrets. Och Vänersborgs kommunfullmäktige hade sitt sista sammanträde innan sommaren.
Sommarsolståndet är egentligen den riktiga midsommaren.
Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.
Sommarsolståndet, midsommar, har alltid varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat…
Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma de hedniska gudarna som Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den Helige Anden som gällde.
Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli den näst viktigaste personen i bibeln, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen. Men vem i Sverige vet att midsommardagen, som förr i tiden alltid inföll den 24 juni, är Johannes 
Döparens dag…? (I andra länder, som t ex i Danmark, lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)
Hur som helst, eftersom sommarsolståndet inföll i onsdags, så innebär det att dagarna redan nu har blivit kortare och nätterna längre. Det blir mörkare…
För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…
PS. För ett antal år sedan gjorde IKEA i Tyskland en reklamfilm. Den stoppades snabbt av IKEA:s huvudkontor. Men den är sevärd, eftersom den visar en del av de fördomar (eller?) som andra länder har om Sverige – ”Midsommar in Schweden”.
Anm. Den här bloggen har publicerats tidigare. (Jag har bara gjort några mindre uppdateringar.) Bilden från Dalbobron är från förra året och togs omkring midnatt på midsommarafton. Svenska flaggan är också från midsommarafton förra året. Klickar du på flaggan så rör den på sig… Och har du ljudet på så kan du höra några fiskmåsar, trots att de var ovanligt tysta vid detta tillfälle.
Första maj i Vänersborg
Igår var det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag – 1 maj.
I juli 1889 beslutade Andra internationalen att det skulle hållas en internationell demonstration för åttatimmarsdagen den första maj året efter. Det var tänkt att vara en engångshändelse, men har blivit en tradition. Det sägs att datumet valdes för att högtidlighålla minnet av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.
Förra året höll Vänsterpartiet ett Förstamajmöte i Vänersborg, men i år begav sig de flesta medlemmarna till Trollhättan eller Uddevalla för att delta i firandet där. Talare på båda mötena var Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk. (Se Vänsterpartiets hemsida: “Första Maj i Trollhättan firades under paraply”.)
I Vänersborg höll Socialdemokraterna sin årliga och traditionella 1 maj-demonstration. I täten med den svenska fanan gick som vanligt Hans-Peter Norén. Framför honom gick helt enligt traditionen Vänersborgs Stadsmusikkår och efter Norén följde 50 deltagande demonstranter. Det var för övrigt en minskning jämfört med förra året med ca 20 personer. Det är nog så i stora delar av landet. 
Till skillnad från länder på kontinenten, t ex Frankrike, så är svenskarna ett tålmodigt släkte som tycks acceptera både sänkta reallöner och att regeringen prioriterar sänkning av skatterna för landets höginkomsttagare istället för vanligt folks välfärd. Eller också har de resignerat… I år beräknas för övrigt skattesänkningarna för de med de högsta inkomsterna kosta statskassan ungefär 13 miljarder.
Efter en relativt torrskodd vandring genom stadens gator avslutades demonstrationen där den hade börjat – i Plantaget. Där bjöd Socialdemokraterna och LO på korv och bröd samt kaffe. Vid kaffe- och korvståndet kunde vi se 
kända socialdemokratiska namn som Nils-Erik Söderqvist, Lasse Wandel, Benny Augustsson, Madelaine Karlsson, Ann-Marie Jonasson, Dan Nyberg, Jonathan Svensson, Kenneth Borgmalm, Anneli Guilotte, Bengt Larsson, Christin Slättmyr, Ann-Sofie Dolk Olsson och arbetarekommunens ordförande Joakim Sjöling. De missar sällan eller aldrig en förstamajdemonstration i Vänersborg.
Vid samlingen i Plantaget började det regna, igen. Det hindrade dock inte Joakim Sjöling att välkomna upp kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson på scenen för att hålla det traditionella kommunala förstamajtalet.
Benny Augustsson var som vanligt i god talarform och var både engagerad och medryckande. Augustsson trummade ut budskapet att S och de styrande partierna i Vänersborg försökte rädda välfärden i så stor utsträckning som möjligt trots högerregeringens politik, eller brist på politik. 
Augustsson gav inte mycket för den passivitet som den borgerliga regeringen visade under den alltmer annalkande och tilltagande lågkonjunkturen. Han kritiserade också den prioritering som regeringen gjorde. Att ge mer till de som redan hade det gott ställt och mindre till de som hade störst behov av den kommunala välfärden var inte socialdemokraternas politik.
Benny Augustsson lyfte att utvecklingen i Vänersborg trots allt var positiv. Det byggdes som aldrig förr sa Augustsson. Nästa år står Holmängens skola klar, en ny byggnad för tingsrätten ska uppföras och Västra Götalandsregionen ska bygga ett nytt Regionens hus i Vänersborg. Augustsson tog också upp kommunens arbete med miljöfrågor som ett tecken på att det händer positiva saker i Vänersborg.
Benny Augustsson kunde dock inte undvika att varna mötesdeltagarna för att kommunen gick några svåra år till mötes. Det blir tufft sa Augustsson och vädjade om förståelse. Det var inte de styrande partiernas i Vänersborg fel utan omständigheterna i världen – och den borgerliga högerregeringen. Men Socialdemokraterna skulle göra allt för att i största möjliga utsträckning slå vakt om välfärden i Vänersborg.
Carina Ohlsson, EU-parlamentariker från Lidköping, talade efter Benny Augustsson. Hon började med en mycket uppskattad anekdot. Olsson berättade att när hon var ung tog hennes mamma med henne till torget i Vänersborg. Där fanns det nämligen ett gatukök som serverade hamburgare. Då var det fest. Det fanns inget ställe i Lidköping som sålde denna amerikanska läckerhet.
Ohlsson talade en hel del om Europafrågor i allmänhet men särskilt om Ukraina. Hon berörde naturligtvis också i stor utsträckning regeringens förödande politik och betonade ofta Sverigedemokraternas inflytande. Ohlsson är djupt engagerad i kvinnofrågor och tog även upp en hel del om det i sitt tal.
Som vänsterpartist höll jag med om det mesta som sades från scenen av både Carina Ohlsson och Benny Augustsson. Det berodde naturligtvis till stor del på att jag delar kritiken mot den nuvarande regeringen. Flera av de krav som de ställde på en ny politik med bland annat mer resurser till välfärden sympatiserar jag också med, även om Vänsterpartiet på de flesta områden vill gå ännu längre. Sedan får man inte heller glömma att den politik som de socialdemokratiska regeringarna förde innan den SD-stödda högerregeringen tillträdde inte direkt var en arbetarpolitik som gynnade barnfamiljer och de lågavlönade i Sverige.
PS. Den 27 april hade Carina Ohlsson (S) en debattartikel införd i Aftonbladet – “Hur bra går samarbetet med SD – egentligen?”.
Valborgsmässoafton
Idag är det Valborgsmässoafton.
Valborg är en urgammal högtid. Den har anor betydligt längre bak i tiden än till den medeltid då kyrkan försökte kristna det hedniska firandet. Det gjorde kyrkan genom att ”importera” det katolska helgonet Valborg (Walpurgis). Kyrkan lyckades väl i och för sig ganska bra. Många tror faktiskt att vi i det, sedan Gustav Vasas tid, protestantiska Sverige fortfarande firar ett katolskt helgon. Ja, egentligen två, om vi också räknar Lucia. Fast, å andra sidan, hur många skänker egentligen en tanke till helgonet Valborg på Valborgsmässoafton…?
Det finns de som menar att Valborgsmässoafton infaller mitt emellan vårdagjämning och midsommar, två ”fenomen” som har med solens rörelse över himlen att göra. I så fall hade det inte varit någon slump att Valborg hade firats just idag, sådant brukade folk ha koll på ”förr i tiden”. Det är emellertid inte riktigt korrekt. Det är faktiskt en vecka längre till midsommar och sommarsolståndet än det är till vårdagjämningen, om man ”räknar bakåt”.
Firandet av Valborgsmässoafton är ändå långt äldre än tiden för kristendomens ankomst till Sverige. På ”hednatiden” firades en högtid vid Valborg där döden stod i centrum. Och det gör ju årets Valborg aktuellare än någonsin. Tråkigt nog. 
Ofta hör eld ihop med den mystiska döden. Elden bränner det gamla och ger plats för det nya… Döden och livet hör ihop.
Livet efter detta, det var (bland annat) Odens område. För hade man tur 
så kom man efter jordelivet till Odens boning Valhall, paradiset. Val-hall var som bekant Odens stora borg… Val-borg… Där val-kyriorna serverade mjöd till alla djärva kämpar och krigare. Val-kyrior som ursprungligen, i den nordiska mytologin, förde de som dödats på slagfältet till gudarnas värld. Val betyder krigare som stupat på slagfältet.
Idag får vi skänka en tanke till de gamla vikingarna och hur de på sitt sätt visade vördnad för den gåtfulla och mystiska döden när vi själva, på vårt sätt, funderar på de existentiella frågorna. På Skräcklan kan vi i år återigen, äntligen, kontemplera framför den traditionella brasan tillsammans med ett hundratal andra kommuninvånare.
Och framför TV:n kan vi fortfarande se eldarna brinna i Ukraina…
PS. Denna blogg har varit publicerad tidigare.
Påsk i Vänersborg
Vänersborg bjöd på ett varierat utbud av aktiviteter idag. Självklart stod den traditionella påskparaden i centrum.
Hundratals påskgummor och påskgubbar fyllde gatorna i centrum. De var i alla åldrar och fantasin var total när det gällde att klä ut sig.
Paraden började på gågatekrysset. Nestor Lennart Blomberg följd av Vänersborgs Stadsmusikkår ledde 
paraden. De gick via Hamngatan och Kungsgatan tillbaka till gågatekrysset där godispåsar delades ut till alla deltagare. De bästa utstyrslarna belönades med fina priser. Det var korgar med godis och för säkerhets skull ingick också tandborste och tandkräm.
Årets segrare i klassen årets påskpojke kom långväga ifrån. Han kom från det mörkaste Småland. Det var Olle, denne bloggares barnbarn. Det blir något att berätta för kompisarna i Värnamo när Olle kommer tillbaka efter påsklovet.
Det är fantastiskt roligt att se så mycket människor i Vänersborg. Det är inte så ofta, men när det väl händer känner man sig som boendes i en betydligt större stad…
Det var inte bara tjo och tjim i staden denna påskafton. Det var också romernas nationaldag. Vänsterpartiet tog initiativ till att denna dag ska bli en flaggdag i Vänersborg. Kommunfullmäktige biföll enhälligt Vänsterpartiets förslag.
Vänsterpartiet uppmärksammade dagen. Trajosko Drom, som betyder “livets väg”, är en romsk kvinnoförening som arbetar med rättighetsfrågor och social utveckling för den nationella minoriteten. Trajosko Drom var dagen till ära inbjudet till Vänsterpartiet.
De många deltagarna fick ta del av romernas äldsta historia, språkgrupper och romernas situation idag. Det var Marcela Kovacsova som föredrog. Hon berättade om den diskriminering och förföljelse som romer än idag upplever. Särskilt upprörd var hon över reportagen i GP, där den 
romska kulturen skildrades som en hederskultur. Kovacsova var mycket bestämd över att det inte förekom bland romer. Däremot var kulturen patriarkal, och var är den inte det? Romer levde oftare än genomsnittet i social utsatthet med t ex låg utbildning, högre arbetslöshet, fattigdom och missbruk. Det var ett resultat av den diskriminering som romerna som grupp blivit och blir utsatt för.
Marcela Kovacsova framhöll att det gick så långt att många romer dolde sin identitet. Inte för att de inte var stolta över sin identitet utan för att undvika fördomar och diskriminering.
Den 8 april är alltså romernas nationaldag. Romerna har också en egen flagga och en nationalsång – Gelem, Gelem.
Varför firas Trettondagen?
Idag firar vi Trettondagen.
Enligt kyrklig tradition firar vi Trettondagen till minne av de tre vise männens ankomst till Betlehem. Det är dock inte helt lätt att förstå varför de var visa… Vad kunde det betyda att vara vis för 2000 år sedan? Enligt Matteus (Matt 2:1-2) var de vise männen stjärntydare:
”När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: »Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.«”
I den västliga kyrkan var de vise männen tre, även om Matteus inte skriver något om antalet. Enligt den kyrkliga legenden hette de dessutom Caspar, Melchior och Balthasar. Det här står inte heller i Matteus. Det hindrar dock inte att just dessa tre namn har namnsdag idag, fast lite försvenskat – Kasper, Melker och Baltsar.
Det är nog också lite märkligt att de vise männen kom från Österlandet, antagligen från Persien, och inte från Israel/Palestina. En artikel i dagens ”Dagens Arena” (se ”Vise män från österns länder”) gör en ganska långtgående tolkning:
”framgår det enligt Matteus grekiska originaltext att de [de tre vise männen; min anm] är magoi, alltså det slags heliga män som företräder zoroastrismen: Zarathustras lära.”
Och historikern Erik Tängerstad fortsätter i sin mycket intressanta artikel i ”Dagens Arena”:
”Stjärnan över Betlehem leder den ena religionen in i den andra. Själva ordet magi är dessutom beteckningen på en företrädare för zoroastrismen: magoi är pluralformen av magi.”
Det är intressanta spekulationer, men vad jag förstår så går Tängerstad lite för långt i sin tolkning – även om det sedan mycket länge har funnits uppfattningar om att den gamla persiska religionen påverkade judendomen redan på Gamla Testamentets tid. Men jag tror faktiskt inte att det går att hitta några andra referenser till zoroastrismen i just Matteus evangelium. Det är också egendomligt att ingen av evangelisterna Markus och Johannes nämner händelsen – och att Lukas (Luk 2:8-9) skriver om andra och betydligt ”enklare” besökare:
”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem”
Det talar ju för att händelsen med de tre vise männen inte var särskilt viktig – om den nu överhuvudtaget har inträffat…
I den ortodoxa kyrkan gäller att Trettondagen handlar om Jesu dop. Men även denna tradition är tveksam – att dopet skulle inträffa så nära inpå Jesus påstådda födelse förefaller osannolikt.
Den äldsta traditionen hävdar att Trettondagen firas till minne av Jesu omskärelse. Maria och Josef var ju faktiskt judar och omskärelse av pojkar var en tusenårig religiös och ytterst viktig tradition, instiftad av Abraham (1 Mos 17:11) – judarnas och arabernas gemensamme
stamfader. Det var ett tecken på förbundet mellan Gud och judarna (och muslimerna). Och det har ju faktiskt också stöd i Nya Testamentet. Lukas skriver (Luk 2:21):
”När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus”
Trettondagen ligger i och för sig inte 8 dagar efter juldagen, men jag tror ändå att denna förklaring till varför vi firar Trettondagen egentligen är den riktiga. Men självklart kunde inte den kristna kyrkan i längden fira Jesus ”judiskhet”. Kyrkan gjorde därför om innebörden av högtiden, och flyttade kanske också tidpunkten…
Förr i tiden, enligt Wikipedia ända fram till 1600-talet, inföll Knutsdagen imorgon, dagen efter Trettondagen. Då var julen definitivt slut, även om jag tror att Knutsdagen snarare betraktades som den första dagen efter julhögtiden. Men när Knutsdagen flyttades fram till den 13 januari, dvs 20 dagar efter jul, om man räknar från juldagen, blev det lite mer komplicerat… När slutar egentligen julhögtiden? Är det på Trettondagen eller på Tjugondedag jul? Därom tvistar de lärde skulle man kanske kunna säga. De flesta håller nog ändå med om att julen slutar idag, på Trettondagen, trots allt – och på Knut kastar vi ”bara” ut julgranen. Varför Knutsdagen flyttades fram är det för övrigt ingen som egentligen vet…
Hur som helst. I de flesta julfirande länder är julhögtiden slut på Trettondagen. Och därmed är det slut på vilan, festerna och ledigheterna. Även om det just i år blir en lite längre helgledighet. På så sätt blir ju ”julhelgen” ännu lite längre.
Så det blir nog inte förrän på måndag som Vänersborg och Sverige återgår till det ”riktigt” normala. Då börjar alla arbeta igen, om de inte redan har gjort det, och alla elever börjar skolan. Nästan… I Vänersborg börjar skolorna den 10 januari. När Sigurd och Sigbritt har namnsdag…
Det kommer att dröja ett tag innan nästa stora traditionella högtid inträffar som jag ska blogga om… Men det kommer sannolikt att långt innan dess finnas andra saker att ta upp i denna blogg… Inte bara Juta…
Julens budskap
Så lackar julen 2022 mot sitt slut. Den har varit som en jul ska vara. Släkten samlas och barnbarnen öppnar sina klappar. Skinka, julkorv, hemmagjord senap, rödkål, köttbullar och andra läckerheter står på bordet. Och till kaffet vältrar sig den annars så ståndaktiga LCHF:aren i sig mängder av socker. Det är undantag tre dagar om året – under jul! Då går nougaten, kolan och marsipansgrisarna åt som smöret gör de andra dagarna på året…
Glömda är förhållandena under covid-19. Hoppas vi aldrig får uppleva något liknande igen. Det tog två år innan jag kunde använda julklapparna från 2019. Men i somras kom dom – Iron Maiden och Rammstein.
Det kanske är läge att påminna om varför vi har firat jul under dessa tre dagar. Tänker den gamle, numera pensionerade religionsläraren…
Sedan tusen år tillbaka firar vi Jesus födelse under jul. Det är tänkt att vara en kärlekens högtid. De kristna menar att Gud blev människa i Jesus av kärlek till världen och människan. Det är samme Jesus, som föddes i ett smutsigt och ogästvänligt stall, långt från rikedom, glitter och glamour. Jesus som ville frälsa hela mänskligheten, både fattig och rik, vit som svart, kvinna som man. Och det visade han ju faktiskt inte bara i ord, utan i praktisk handling. Han stod på de fattigas och förtrycktas sida. Han värnade särskilt om de människor som hade det svårast och de som föraktades av andra. Och det var inte för att visa andra hur god han var och få uppskattning av andra, utan för att hans medmänsklighet och kärlek kom inifrån. Jesus vände sig mot de som gjorde goda handlingar för att visa på sin egen förträfflighet. Han hade inte mycket till övers för hycklare.
Idag vet jag ibland inte vart kärleksbudskapet, eller solidariteten, medkänslan och empatin, har tagit vägen hos många. 20,54% av Sveriges medborgare röstar på ett parti som gör skillnad på människor. Som anser att bara vissa är värda respekt och solidaritet, medan andra inte är det. Och nu samarbetar tre av de etablerade partierna på ett organiserat sätt med detta parti. Och ett av de samarbetande partierna kallar sig dessutom kristet…
Det finns säkert stjärnor på himmelen som blänka, men de döljs av många mörka moln.
GOD JUL!
Julen firas sedan tusen år tillbaka i Sverige till minne av Jesu födelse, men det är högst osannolikt att han föddes vid denna tid. De hedniska romarna, liksom våra förfäder här uppe i norr, firade ju sina fruktbarhetsfester vid vintersolståndet. Det var firanden som liksom festligheterna vid sommarsolståndet hade långa anor tillbaka i tiden och som var en viktig och omistlig del av av religionen och kulturen.
Fornkyrkan tog avstånd från de hedniska fruktbarhetsriterna. Den hade en helt annan syn på livets och människornas glädjeämnen. Men fördömandet hjälpte inte. Människorna ville inte bli av med några festligheter. Då fick någon klok och smart biskop eller präst en idé. Vore det inte bättre för kyrkan att förlägga Jesu födelse till tiden för vintersolståndet? Kanske skulle hedningarna då börja fira Jesus istället. Och så blev det. Kyrkan behövde inte avskaffa de uråldriga hedniska riterna. Det visade sig att det viktigaste för hedningarna var att de fick fira, vad de firade var mindre viktigt. Den kristna kyrkan tänkte rätt. Få kommer idag ihåg de gamla hedniska gudarna. Trots att de lever kvar i bland annat lussekatterna, Luciafirandet, julbocken och julskinkan…
Det här med kultur är en intressant fråga. Är det kristna julfirandet svensk kultur? Eller är det de hedniska fruktbarhetsriterna som är det? Finns det en svensk kultur? Och är den i så fall bättre än andra kulturer?
Det finns många frågor och säkerligen ännu fler svar. Med tanke på den “svenska” kultur, som vinner terräng bland invånare i Sverige, så skulle jag i år igen vilja återge en gammal klassisk berättelse som jag fick på Lärarhögskolan 1979. Berättelsen har rubriken ”Ett underligt folk”:
”Det var en gång en ung person från ett land i Afrika, som under ett år besökte ett land på norra halvklotet.
Det var ett väldigt exotiskt land med djurälskande invånare, började hen sin berättelse vid återkomsten till sin hemby. Några dagar under början av solperioden dyrkade de med stor iver sina fjäderfän. De smyckade sina hem med hönsfjädrar och bilder av kycklingar. De åt ägg av olika konsistens och de klädde ut sina barn, tände eldar och smällde av raketer. Det var någon slags ond gudom de försökte skrämma bort.
Senare på året, när solen som alla också dyrkade stod högst på himlen, klädde de en stång med blad och blommor och reste den mot skyn. Sedan dansade de runt och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger. Jag minns särskilt hur de härmade grodornas rörelser och ljud.
När kvällarna blev mörkare, flockade sig människorna kring enkla ljuslågor. Nu hade de vuxna haklappar och små mössor på sig. De djur som de nu hyllade, var små dyra skaldjur som de åt tillsammans med de starka drycker som detta folk älskar.
Det hemskaste hände mig när nätterna var allra längst. En natt öppnades min dörr och en mängd kvinnor i vita, fotsida klädnader trängde in. En kvinna hade ljus kring sitt hår och allesammans sjöng om hästar och talade om katter.
I detta land var det sällan jag hörde någon tala om sin gud. Men jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. De anrättade grisen på många olika sätt och när de på aftonen hade ätit då kom deras gud.
Ja, de sa ju aldrig att det var så, men jag förstod nog. Han liknade vår gamla medicinman, med mask framför ansiktet och med underliga kläder. Han hade dyrbara gåvor med sig till människorna, som då blev glada och lyckliga. Sedan försvann han igen. De sa, att han brukar komma till dem en gång om året.
Det är ett mycket underligt och exotiskt folk.”
Och imorgon lördag är det julafton och då kommer tomten med julklappar till alla barn och även, förhoppningsvis, till alla förväntansfulla politiker i Vänersborgs kommun.
Och med den berättelsen tillönskas alla mina trogna, och mindre trogna, läsare:
EN RIKTIGT GOD JUL!
Lucia
I natt kom Lucia ner till Miðgarðr (Midgård) – från Valhall, eller var hon nu befinner sig mellan högtiderna. Hon kom i sin vita klädnad för att gästa och hjälpa oss dödliga.
Lucianatten är nämligen en farlig natt, övernaturliga makter är i rörelse bland skuggorna. Därför är det bäst att hålla sig inomhus, och hålla koll på troll, tomtar och onda andar. Du gjorde väl det, du var väl uppe i natt och vakade…?
Det är årets mörkaste tid, tiden då nätterna är som längst och dagarna som kortast. Det är tiden då kärleks- och fruktbarhetsgudinnan Freja, och även hennes bror Frej, stod i centrum för den hedniska kulten. Det gällde att besvärja ljusets makter för att få solen och ljuset, och fruktbarheten, att återvända.
Den kristna kyrkan kunde naturligtvis inte acceptera att göter och svear firade en högtid till en hednisk gudinna. Och en kärleks- och fruktbarhetsgudinna dessutom! Nä, det skulle vara den oskuldsfulla, och kyska, jungfru Maria som skulle vara förebilden för alla kvinnor.
Hur skulle kyrkan lösa detta intrikata problem? Naturligtvis kunde den inte avskaffa en högtid – en fest. Det skulle folket aldrig acceptera. Men kanske kunde människorna få fortsätta fira, men av någon annan orsak…? Typ en kristen orsak…
Ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja var Lusse. Det var en framkomlig väg. Kyrkan hittade ett okänt katolskt helgon på Sicilien vars namn påminde om namnet Lusse – Lucia! Och varför inte? Kyrkan gjorde om Lusse/Freja till ett kristet helgon… Lucia betydde också ljus, och ljus var ju förknippat med Freja. Bingo typ.
Kyrkan har lyckats tämligen bra med att forma om hednakulten. Men inte till 100 procent – när alla äter sin lussekatt så säger ingen ”luciakatt” eller ”luciabulle”… Det säger en del om att Lusse/Freja ändå finns kvar någonstans i våra medvetanden. Katten var ju Frejas heliga djur…
Och glöm inte. Lucias dag är kort, snart är mörkret över oss igen. Och med mörkret kan de övernaturliga makterna komma tillbaka. Det är bäst att hålla sig inomhus…
Glad midsommar!
Idag är det midsommarafton. Det är emellertid inte idag som dagen är som allra längst och natten som allra kortast. Sommarsolståndet på det norra halvklotet inföll i tisdags. Det var då solen stod i zenit över den norra vändkretsen, Kräftans vändkrets.
Sommarsolståndet är egentligen den riktiga midsommaren.
Sommarsolståndet har varit känt sedan urminnes tider. Konstruktörerna av Stonehenge i England kände till det för drygt 4000 år sedan, precis som pyramidbyggarna i Egypten, och sannolikt också, ännu tidigare, våra egna byggare av gånggrifter.
Sommarsolståndet, midsommar, har alltid varit magiskt och haft stor betydelse i många religioner. Inte alltför sällan var dagarna kring solståndet kopplade till fruktbarhet, som det var i Norden kring kulten av Frej och Freja. Och då firade människorna särskilt intensivt och engagerat…
Fruktbarhetskulter var något som kristendomen inte kunde acceptera och kyrkans män försökte tidigt omforma dyrkan av solen och fruktbarheten till något mer hedervärt och civiliserat. Folket skulle glömma de hedniska gudarna som Frej och Freja, Oden och Tor. Nu var det Jesus, Fadern och den Helige Anden som gällde.
Men vem skulle kyrkan fira på midsommar? Det fick bli den näst viktigaste personen i bibeln, efter Jesus. Nämligen han som inledde Jesus gärning, genom att döpa honom – Johannes Döparen. Men vem i Sverige vet att midsommardagen, som förr i tiden alltid inföll den 24 juni, är Johannes 
Döparens dag…? (I andra länder lyckades kyrkan betydligt bättre med denna ”omformning”.)
Hur som helst, eftersom sommarsolståndet inföll i tisdags, så innebär det att dagarna redan nu har blivit kortare och nätterna längre. Det blir mörkare…
För övrigt anser jag att midsommar är den riktiga nationaldagen…
PS. För ett antal år sedan gjorde IKEA i Tyskland en reklamfilm. Den stoppades snabbt av IKEA:s huvudkontor. Men den är sevärd, eftersom den visar en del av de fördomar (eller?) som andra länder har om Sverige – ”Midsommar in Schweden”.
Anm. Den här bloggen har publicerats tidigare, dock inte bilden på flaggan. Den är från idag. Klickar du på den så rör den på sig… Och har du ljudet på så kan du höra några fiskmåsar, trots att de var ovanligt tysta vid detta tillfälle.
Bilden från Dalbobron lades in i efterhand. Den är från midnatt på midsommarafton.
1 maj i Vänersborg
Idag är det arbetarrörelsens stora internationella högtidsdag – 1 maj.
I juli 1889 beslutade Andra internationalen att det skulle hållas en internationell demonstration för åttatimmarsdagen den första maj året efter. Det var tänkt att vara en engångshändelse, men har blivit en tradition. Det sägs att datumet valdes för att högtidlighålla minnet av offren i Haymarketmassakern i Chicago i USA 1886.
I Vänersborg höll Vänsterpartiet ett möte på Kokhusplatsen vid Vänerns strand. Omkring 30 personer slöt upp och lyssnade på Carina Örgård, Vänsterpartiets oppositionsråd i Västra Götalandsregionen.
Carina Örgård
Carina Örgård höll ett mycket bra, välskrivet och uppbyggligt tal som spände över de flesta aktuella ämnen. Hon talade om kriget i Ukraina, om klimatomställning, välfärden osv. 
Örgårds tal är publicerat i sin helhet på Vänsterpartiets hemsida – ”Första maj-talet 2022”.
Det som framför allt drog ner spontana applåder från åhörarna var när hon deklarerade att Vänsterpartiet säger “NEJ TILL NATO!”.
Örgårds anförande var pedagogiskt uppdelat i kortare delar och i pauserna bjöds mötesdeltagarna på musik av trubaduren Dan Johansson. De bjöds också på kaffe och hembakat. Pengar samlades in till Ukraina UNHCR, Swish 123 260 4098.
Innan Vänsterpartiets sammankomst var till ända började Socialdemokraterna sin årliga och traditionella 1 maj-demonstration. Som dock har fått ställas in, som så mycket annat, under pandemin. Antalet deltagare i Socialdemokraternas demonstrationer minskade, innan pandemin, successivt under 10-talet, men i år kan den trenden ha brutits. Jag räknade till ca 70 personer, exklusive musikkåren, när jag mötte demonstrationen på Drottninggatan. Det var 10 personer fler än år 2019. I täten med den svenska fanan gick kultur- och fritidsnämndens ordförande Hans-Peter Norén.
Efter en ganska lång och svettig vandring genom stadens gator samlades deltagarna slutligen i Plantaget. Vid kaffe- och korvståndet kunde vi se 
kända socialdemokratiska namn som Nils-Erik Söderqvist, Benny Augustsson, Madelaine Karlsson, Dan Nyberg, Jonathan Svensson, Kenneth Borgmalm, Christin Slättmyr, Ann-Sofie Dolk och arbetarekommunens ordförande Joakim Sjöling
Paula Holmqvist
Riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet Paula Holmqvist från Dals Ed var huvudtalare. Holmqvist höll ett bra och engagerat tal även hon. Det slog mig att Carina Örgårds tal på Vänsterpartiets möte och Paula Holmqvists hade väldigt många beröringspunkter. Det skulle ha varit svårt, om man bara hörde eller läste talen “anonymt”, att avgöra vem som sade vad – om det nu inte var för NATO… Holmqvist tog inte ställning, hon uppmanade istället mötesdeltagarna att engagera sig i den interna partidiskussionen.
Joakim Sjöling
Olof Palme skulle sannolikt vrida sig i sin grav om han hörde… För Palme var en svensk anslutning till NATO totalt utesluten – ett NATO som för övrigt återigen kan få Donald Trump som ledare om 2 år. (Jag skulle vilja passa på att rekommendera en debattartikel i Aftonbladet av Frida Stranne – ”Dubbelmoralen om krig får mig att tappa andan”.)
Holmqvist (S) talade mycket om den “klassiska socialdemokratiska politiken”. Och med det menade hon frågorna kring välfärd, solidaritet, jämställdhet, tillit, trygghet och arbetsvillkor. Men – har inte denna “klassiska” politik ersatts med en helt annan socialdemokratisk politik sedan åtminstone Olof Palmes dagar? Har inte socialdemokraterna gjort en ordentlig högersväng och fört en klassisk borgerlig politik istället med extremt ökade klassklyftor som följd? Vi är nog väldigt många på “vänsterkanten” som är av den uppfattningen…
I Vänersborg då? Det finns väl inte någon som kan påstå att Vänersborg har närmat sig de socialistiska idealen trots alla år av socialdemokratiskt styre, om nu socialdemokraterna har haft den ambitionen. Och varför skulle socialdemokraterna arbeta för det i Vänersborg när de inte gör det i Sverige? Inte heller kan väl socialdemokraterna få till stånd en rättvisare och mer jämlik kommun tillsammans med Centerpartiet?
Som vanligt var jag ganska nyfiken på vad socialdemokraterna i Vänersborg skulle framföra för lokala krav och paroller, men det var dels tunt med plakat och banderoller i tåget i allmänhet och dels var det inga som handlade specifikt om Vänersborg.
Borde det inte ha funnits med någon liten banderoll om vad Socialdemokraterna vill i Vänersborg…?
Benny Augustsson
Även kommunstyrelsens ordförande Benny Augustsson höll tal. Och som vanligt var Augustsson engagerad och medryckande, han är en bra talare. År 2019 talade Augustsson inte särskilt mycket om just Vänersborg, men det gjorde han idag. Augustssons tal var enligt egen utsago:
“Som vanligt det viktigaste talet nånsin.”
Augustsson räknade upp allt som hade hänt under den gångna mandatperioden. Det var egentligen inga frågor som Socialdemokraterna och de styrande partierna hade drivit igenom på egen hand. Tvärtom – i stort sett alla partier har varit överens. Augustsson nämnde ny förskola på Belfragegatan (som S, läs Marie Dahlin, försenade några år), renoverade och “nya” skolor på Idrottsgatan 7, Öxnered och snart Holmängen. Han fortsatte med “nya” boenden på Niklasbergsvägen 9 och Lunddala i Vargön. Det 
omfattande bostadsbyggandet t ex på Holmängs Hage, Cypressen, Elisabeths Port, Korseberg och Mariedal Östra och vidare nya verksamhetsområden på Trestad Center nämndes. Augustsson tog vidare upp biblioteket som håller på att renoveras, tågstoppet i Brålanda, VA-utbyggnaden (hmm…) på Nordkroken och Vänerkusten och den nya möteslokalen som är på gång (“sessionssalen” alltså) samt att det ska byggas ett nytt Regionens Hus och att Domstolsverket också ska bygga nya lokaler. Det blev mycket om byggande, och det är oerhört positivt, men som sagt – det har skett i stor enighet i kommunen.
Augustsson tog också upp några “mjuka” värden. Vänersborgs kommun har fått ett nytt varumärke, andel elever med gymnasiebehörighet har ökat, arbetslösheten och försörjningsstödet har däremot minskat och klimatomställningen “pågår intensivt”.
Det är en i mångt och mycket positiv utveckling, men jag tror inte att något av detta är Socialdemokraternas förtjänst. När det gäller t ex gymnasiebehörigheten är det väl snarast trots Socialdemokraterna…
Benny Augustsson tittade slutligen framåt mot nästa mandatperiod. Socialdemokraterna skulle prioritera fullföljda studier, ökad skolnärvaro, vuxenutbildningen, förbättrade förutsättningar för näringslivet, bra 
fritid och kultur, trygghet för äldre och bra hemtjänst. Klimatomställningen skulle fortsätta. Augustsson lyfte social inkludering som den kanske viktigaste utmaningen – och det gällde alla:
“Alla invånare ska tro på framtiden.”
Benny Augustsson var riktigt engagerad och det fanns inga gränser för alla vallöften. Han fortsatte av bara farten och avslutade med att betona vikten av barnomsorg, utbildning och arbete samt “leva och bo”. Vidare skulle landsbygden utvecklas tillsammans med gröna näringar och den cirkulära ekonomin. Och Augustsson hann också med att nämna att arbetsmiljön för de kommunalt anställda ska förbättras.
Det var lite förvånande att Benny Augustsson räknade upp alla dessa vallöften. På valdebatten i Sundals Ryr i onsdags var han mer realistisk och tillbakahållen. Då lät han Ola Wesley (SD) och Magnus Ekström (KD) tävla i antal vallöften utan att närmare kommentera dem eller försöker “ta upp kampen”. (Jag skriver om valdebatten i Sundals Ryr i nästa blogg.) 
Men… Det blir uppenbarligen svårt att tävla med Socialdemokraterna (och SD och KD) om antal vallöften för nästa mandatperiod… Men det kanske inte är löftena i sig som ska avgöra var vänersborgarna ska lägga sina röster. Studerar man Socialdemokraternas vallöften från valet 2018 är det många löften som återkommer… Av någon anledning – typ att de inte är genomförda…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer