Arkiv
Budget 2014: Själva budgetdebatten
Efter debaclet under onsdagens budgetsammanträde med kommunfullmäktige, så känns det oväsentligt, ja nästan ”småaktigt”, att beröra sakfrågorna. De kom ju, i varje fall under den senare delen av den 7 timmar långa debatten, helt i skymundan. Konstigt nog. Men det var helt och hållet ordförande Anders Forsströms förtjänst. Tvivelaktiga förtjänst. (Läs mera här.)
Men budgeten är naturligtvis inte oväsentlig. Det är årets i särklass viktigaste fråga!
Onsdagens sammanträde var kulmen, eller var åtminstone tänkt att vara det, för en lång budgetprocess. Under våren har flera förslag stötts och blötts. Mini-alliansen, dvs de styrande partierna Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna, lade fram sitt besparingsförslag i ett tidigt skede. Vänsterpartiet gjorde på sätt och vis detsamma, lade fram förslag alltså (fast inga besparingar). Vänsterpartiet framförde flera budgetyrkanden i nämnderna och styrelserna, yrkanden som partiet sedan stod fast vid (så klart kan man tycka) och ”sammanställde” till en budget.
Miljöpartiet, Välfärdspartiet och, i Barn- och Ungdomsnämnden, Centerpartiet däremot, lade bara fram vissa förslag och yrkanden. De här förslagen skulle dessutom, som vanligt är jag nog nödgad att påstå, inte visa sig vara mycket värda. När respektive partis slutliga budgetförslag lämnades i kommunstyrelsen i slutet av maj, eller i onsdagens kommunfullmäktige, var de förslag de pläderat för under våren som bortblåsta.
”20 miljoner kronor i Barn- och Ungdomsnämnden var en ‘viljeinriktning’.”
Sa t ex Marianne Karlsson (C) när hon skulle förklara sitt yrkande i BUN jämfört med Centerpartiets yrkande i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige.
”Viljeinriktning”? Men yrkar man på 20 milj kr mer till BUN vid ett BUN-sammanträde, så måste det väl vara för att man menar det? Det trodde jag i min enfald. Om det bara handlade om ”viljeinriktning” kunde väl Marianne Karlsson lika gärna klämt till med 200 (tvåhundra) miljoner?
Även Miljöpartiet och Välfärdspartiet yrkade i Barn- och Ungdomsnämnden på att nämnden skulle få 20 Mkr år 2014. Men ändrade sedan sina yrkanden, precis som Centerpartiet.
Jag har hållit på med politik i över 10 år nu och jag blir fortfarande inte klok på hur de andra partierna resonerar och agerar. Det pratas och pratas, det ges förslag efter förslag. Och sedan när det blir skapt läge, när besluten ska fattas – då är allt man har sagt och gjort bortglömt, ingenting värt.
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Kan någon förklara för mig vad det är jag inte förstår? Varför är det sådan skillnad på vad man säger och vad man gör?
Socialdemokraterna och Centerpartiet hade en väldigt speciell strategi under vårens budgetarbete. De inte bara mörkade sitt förslag (med undantag då för centerns ”viljeinriktning” i BUN), de satt tysta och deltog inte i varken diskussioner eller beslut i nämnderna och styrelserna.
Marie Dahlin sa i onsdags från fullmäktiges talarstol:
”Vi har avvaktat en del parametrar.”
Vi var nog ganska många i församlingen som undrade vilka dessa ”parametrar” var…
En sådan tystnad inför årets i särklass viktigaste beslut har vi aldrig varit med om tidigare i Vänersborgs politiska historia. Och kommer förhoppningsvis aldrig att vara igen.
Lite kort om de olika budgetförslagen som lades fram i fullmäktige i onsdags innan vi går vidare…
Mini-alliansen hade ändrat sitt förslag under budgetprocessen, men det förslag som lades fram i fullmäktige, i varje fall i början, innebar en besparing på Barn- och Ungdomsnämnden på 8 milj kr jämfört med i år och Socialnämnden på 10 milj kr. Sparkravet på Socialnämnden skulle innebära att en lång rad taxor skulle höjas. De planer på att lägga ner äldreboendet Gläntan, Träffpunkt Torpa och biblioteket i Vargön som mini-alliansen flaggade för till en början skulle stoppas. (De kände motvinden…)
Socialdemokraterna och Centerpartiet var mot alla nedskärningar i nämndernas verksamhet. De sade stopp till taxehöjningar och de ville ge 10 milj kr till mindre klasser och mindre förskolegrupper.
Miljöpartiet vill satsa 7,5 milj extra på förskola och grundskola. Miljöpartiet ville, i år också, bevara skogen vid Mariedal Östra.
Välfärdspartiet ville satsa 13,8 milj kr på BUN. Och bevara Mariedal Östra.
Vänsterpartiets budget låg nära Socialdemokraternas och Centerpartiets. Eller snarare, Socialdemokraternas och Centerpartiets budget låg väldigt nära Vänsterpartiets. Vänsterpartiet hade inte bara presenterat sin budget före, utan hade under hela våren kört med öppna kort och flaggat för vad som komma skulle. Vänsterpartiet ville satsa 20 milj mer på förskolan och skolan. Och stoppa taxehöjningarna inom Socialnämnden.
Alla oppositionspartier ville alltså ta bort alla sparkrav och satsa mer pengar på BUN, ta bort taxehöjningarna inom Socialnämnden och dessutom satsa på Torpa Träffpunkt. De olika förslagen innehöll fler krav, men de här var de viktigaste. (Jag har under våren skrivit ganska mycket om budgettankarna.)
Det är mycket anmärkningsvärt att Sverigedemokraterna fortfarande, efter snart 3 år i fullmäktige, inte har förstått hur viktigt det är med en budget för kommunen. De nöjde sig med ett enda krav, att slopa de tänkta taxehöjningarna inom Socialnämnden. Från talarstolen sa Kurt Karlsson att man bör spara på Torpa Träffpunkt och att man borde vara generös gentemot Barn- och Ungdomsnämnden.
Generös? Vad innebär det? Inte kan man väl komma till en budgetdebatt och enbart yrka på en ”generös” tilldelning? Detta är inte ett seriöst sätt att driva politik på!
Ärligt talat, Sverigedemokraterna behövs inte i Vänersborgs kommunfullmäktige. Jag vet inte hur de egentligen ser på sitt uppdrag.
Tidigt i debatten blev det diskussion om den så kallade Resultatutjämningsreserven, kort kallad RUR. Resultatutjämningsreserv betyder att en del av överskottet i goda tider ska kunna reserveras och sedan användas för att täcka underskott under dåliga tider. Vänersborgs kommun har en reserv på 65,5 miljoner kr som byggts upp under de senaste åren, till största delen beroende på att Socialdemokraterna/Centerpartiet sparade på barnen och ungdomarna under den förra mandatperioden. I år ville både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna/Centerpartiet använda pengar från RUR.
Gunnar Lidell (M) menade att dessa pengar är förbrukade och måste lånas. Och där har Lidell till viss del rätt. Men jag och flera med mig menade, att vi befinner oss i en lågkonjunktur och därför är det rätt att använda pengarna just nu för att upprätthålla sysselsättningen och bevara servicen i kommunen. När konjunkturen sedan vänder kan fler få jobb och skatteintäkterna öka. Då är det inga problem att betala tillbaka. Och det är ju liksom det här som är vitsen med RUR-pengarna. Hela idén kommer för övrigt från den borgerliga regeringen. Dessutom skrev den moderate finansministern Anders Borg nyligen i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter att ekonomin borde stimuleras. Det framförde jag plus att jag nämnde den gamle Keynes som för 80 år sedan var inne på samma linje…
Men… Fast…
Gunnar Lidell (M):
”Det är inte lågkonjunktur i Sverige just nu!”
Mini-alliansen var ganska ensamma i församlingen om att tycka detta. Lennart Niklasson (S):
”Arbetslösheten är på 8,5%. Det är lika med lågkonjunktur. Det är 30% ungdomsarbetslöshet i Vänersborg. Det är lågkonjunktur.”
Gunnar Lidell menade att det finns olika tolkningar av arbetslöshet. Det var väl inte ett av hans bästa inlägg ikväll. Inte heller Johan Ekström (FP) hade något av sina bästa inlägg i det här sammanhanget:
”RUR är till för norrlandskommunerna.”
Fast det är det inte. Norrlandskommunerna har inga RUR-pengar, de har inga gamla överskott. Som Bo Carlsson (C) mycket riktigt påpekade.
Överlag tyckte jag nog att moderaterna, det var de som förde mini-alliansens talan förutom Ekströms tvivelaktiga inlägg om norrlandskommuner, visade dålig skolning i nationalekonomins grunder. De borde kanske läsa Borgs senaste debattartikel?
Moderaternas starka kvinna, Lena Eckerbom-Wendel, sa följande om RUR-pengarna:
”Vi lånar av våra barn. Vi måste anpassa till dagens verklighet. … Vi förstör framtiden för våra barn.”
Moderaternas starke man, Gunnar Lidell, ville inte vara sämre:
”Vill ni säga upp lärare för att finansiera räntorna på era lån?
Moderaterna försökte måla upp ett katastrofscenario för framtiden om RUR-pengar användes. En katastrof som de ville undvika och förhindra genom att skapa katastrofen redan nu. Botemedlet mot den framtida förstörelsen var att förstöra redan nu… Botemedlet mot att behöva säga upp lärare i framtiden var att säga upp dem nu…
Man skulle också kunna se RUR-pengarna och framtiden som Bo Carlsson (C):
”Vi lånar av våra barn sägs det. Vår budget är en investering i våra barn.”
I en replik till Niklas Carlsson (M) undrade jag om:
”Finns det nåt bättre sätt att använda människors pengar än till barn och ungdomar, de äldre och socialt utsatta?”
Lena Eckerbom Wendel (M) höll med om att barngrupperna i Vänersborg är för stora. Faktiskt! Hon tyckte också att Vänersborg hade en ojämlik skola. Men Eckerbom Wendel ville inte ens ge mer pengar till BUN ”som viljeinriktning”, utan ansåg att:
”En ekonomi i balans är det bästa sättet att hjälpa barnen.”
Lena Eckerbom Wendel (M) utvecklade inte detta ytterligare. Det hade behövts… Gunnar Lidell verkade helt frågande kring barnen och ungdomarna:
”Det låter som om det är ett moras i skola och barnomsorg. Men det är det inte. Allt är bra.”
Inte heller Miljöpartiet och Välfärdspartiet ville ta pengar från RUR, men de satt tysta i den här frågan.
Nu hade många timmar gått. Diskussionens vågor hade stått höga. Framför allt socialdemokrater, centerpartister och vänsterpartister hade argumenterat för mer pengar till kommunens barn, ungdomar och äldre, medan moderaterna hade argumenterat för att kommunens resultat skulle hamna på ett så stort plus som möjligt.
Och inemellan diskussionerna var det flera både många och långa ajourneringar. Men det närmade sig ett crescendo på kvällen. Rent sakligt i budgetfrågan alltså. Vid sidan av ordförande Forsströms tolkning av Kommunallagen…
Mini-alliansen kände naturligtvis att det skulle bli stryk i budgetfrågan. I år igen… Om inget gjordes… Moderaterna försökte rädda vad som räddas kunde. De sydde ihop ett nytt förslag.
Först gick Lena Eckerbom Wendel (M) upp till talarstolen och redogjorde för det nya förslaget, strax därefter gick Gunnar Lidell upp och ändrade det.
Det här velandet fick Ann-Britth Fröjd (C) att undra om moderaterna och mini-alliansen saknade en ”inre kompass”, och hon citerade från Alice i Underlandet:
”Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar.”
Mini-alliansens nya förslag gick ut på att Barn- och Ungdomsnämnden skulle slippa spara – inga extra pengar alltså, men ingen neddragning. Taxehöjningarna inom Socialnämnden skulle slopas. Det här skulle betalas genom en nedläggning av Gläntans äldreboende. Dessutom skulle Mariedal Östra utgå – för övrigt för tredje året i rad. 
Det var till att beta kroken vill jag lova. En mask till Välfärdspartiet, dvs nedläggningen av Gläntan, och en extra stor och fet mask till både Miljöpartiet och Välfärdspartiet, dvs Mariedal Östra. Förutom då det lilla tillskottet till Socialnämnden respektive Barn- och Ungdomsnämnden.
Det var nästan pinsamt. Efter ett halvårs förberedelser, utredningar, processande, diskuterande, så slänger mini-alliansen ut ett bete till de mindre oppositionspartierna i elfte timmen. Och det tråkigaste är att det tycktes, som om Miljöpartiet och Välfärdspartiet var beredda att nappa på betet. Det verkade som om de var beredda att sälja ut barnen och ungdomarna och äldreboendet Gläntan mot en skog på Mariedal… Och lite makt och inflytande kanske…?
Men jag skriver ”tycktes” och ”verkade”, eftersom jag inte vet och dessutom hoppas på motsatsen. Jag hoppas också att miljö- och välfärdspartisterna inser att det är svårt att svälja ett bete utan att fastna på kroken…
Sedan vet ni hur det slutade…
Kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström tillät inte mini-alliansen att lägga fram det här lockande ”kompromissförslaget”, varpå mini-alliansen yrkade återremiss på hela paketet, på hela budgetfrågan.
Och så blev det…
Budget 2014: Kaos och förvirring
Under nästan 7 timmar diskuterade kommunfullmäktige igår budgeten för år 2014. 7 timmar! Och det slutade i kaos och förvirring. Det slutade med att alltihop, hela budgetärendet, blev återremitterat!
Det fattades alltså inget beslut. Ärendet ska tas om från början, någon gång i höst!
Sanslöst!
Så nu har alla förvaltningar och tjänstemän fortfarande inte en aning om hur mycket pengar politikerna tänker anslå till de olika verksamheterna. Rektorerna på alla skolor vet t ex inte hur mycket pengar de har att röra sig med under läsåret. De har inte en aning om hur fylld, eller tom, pengapåsen kommer att bli under vårterminen. Alltså får de lägga en bantad och tajt organisation. Fast det har de nog redan gjort. De har ju inte fått några som helst signaler om hur nästa år ska te sig ur ekonomisk synvinkel. Socialdemokraterna och Centerpartiet var ju tysta under tiden rektorerna arbetade…
Det är ta mig, nånting, skandal att ”vi” politiker kan behandla våra tjänstemän och framför allt rektorer, lärare, elever och föräldrar, på detta sätt!
Men en sak är klar, det som hände i kommunhuset igår sätter definitivt Vänersborg på kartan!
Budgetdebatten började annars som sig bör. Partierna gick upp i talarstolen och presenterade sina respektive budgetförslag. Som vanligt. Även Vänsterpartiet. När man läser referatet i TTELA så kan man inte tro det. Vänsterpartiet nämns inte. I referatet på Socialdemokraternas hemsida nämns vi inte heller. Det är som under den förra mandatperioden, Vänsterpartiet finns inte.
Men Vänsterpartiet finns.
Jag ska dock återkomma till innehållet i de olika förslagen i nästa blogg tänkte jag. Här ska jag skriva om varför det inte blev något beslut.
Som sagt, de olika partierna presenterade sina förslag. Miljöpartiet gjorde några ändringar i sitt budgetförslag i förhållande till vad partiet presenterade i kommunstyrelsen.
Det fick inte Miljöpartiet!
Välfärdspartiet, som överhuvudtaget inte kan lägga fram något förslag i kommunstyrelsen, eftersom partiet inte har någon ordinarie plats där, lade sedan fram sitt budgetförslag.
Det fick inte Välfärdspartiet!
Sverigedemokraterna, som inte heller sitter i kommunstyrelsen, hade inget eget förslag. Partiet lade däremot fram ett delyrkande, ett yrkande på ett delområde.
Det fick inte Sverigedemokraterna!
Det var kvällens huvudperson, kommunfullmäktiges ordförande Anders Forsström (M), som bestämde det.
Ordförande Forsström hade ingen lyckad kväll. Därom är nog alla ense. Forsström hade svårt med det mesta. Han var mycket förvirrad. Forsström kunde inte uttala namn rätt, efter 12 år. Han hade inte koll på kommunfullmäktiges arbetsordning, ibland tillät han flera repliker, ibland inte. Forsström var inte tydlig med vad som gällde och hur ärendena skulle hanteras. Forsström påannonserade en ajournering av sammanträdet på 75 minuter. Utan att meddela fullmäktigeledamöterna behagade han inte anlända och öppna sammanträdet igen förrän efter ytterligare 40 minuter.
Forsström gjorde för kvällen sin egen tolkning av Kommunallagen. Forsström menade att alla förslag måste beredas av kommunstyrelsen innan de kan hanteras i fullmäktige. Det var därför som Forsström inte tillät förslagen från Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Sverigedemokraterna.
Detta trots att t ex både Välfärdspartiets och Sverigedemokraternas förslag fanns med i något av de andra partiernas förslag. Som hade beretts…
Det här har varit tillåtet tidigare i fullmäktige att lägga fram förslag som håller sig, så att säga, ”inom ramen” – till och med under Forsströms ordförandeskap… Men inte ikväll.
För att dra en parallell. I regionfullmäktige, som hölls i Kommunhuset dagen innan, ändrade regionens ”politiske chef” Gert-Inge Andersson sitt förslag mitt under sammanträdet och dessutom tilläts Sverigedemokraterna att lägga ett eget budgetförslag. Enligt Forsström torde regionfullmäktiges budgetbeslut vara olagligt.
Forsströms tolkning av Kommunallagen innebär att alla ändringar av ett förslag under ett pågående sammanträde blir olagliga att fatta beslut om. Förslagen har ju, enligt Forsströms tolkning, inte beretts… Med den här tolkningen kommer t ex kompromissförslag mellan partier aldrig att kunna behandlas. Förslagen måste först tillbaka till kommunstyrelsen för att beredas…
För övrigt innebär beredning endast att ett förslag ska ha nämnts i kommunstyrelsen. Ingen utredning, diskussion eller något annat behövs för att ett förslag ska ansetts ha beretts.
Miljöpartiets Marika Isetorp blev arg:
Det är munkavel när man inte får yrka. Jag ska inte säga vad jag tycker, eftersom man måste använda ett vårdat språk i fullmäktige!”
Lennart Niklasson (S) sa:
”Jag håller med Marika. Ordförande har en för snäv tolkning om beredningstvång. Återremiss på en fråga som man jobbat med i 5 månader…”
Jag själv passade på att citera en paragraf i Kommunallagen (kap 5, 32§), som skulle kunna lösa upp knutarna:
”Ett brådskande ärende får avgöras trots att ärendet inte har beretts, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.”
Det var Forsström inte intresserad av.
Egentligen var hela den här debatten dessutom, i praktiken, betydelselös. Både Miljöpartiets och Välfärdspartiets, liksom Sverigedemokraternas delyrkande, hade blivit bortröstade innan slutomröstningen.
Men Forsström hade sina principer…
Kvällens kommentar stod nog Kurt Karlsson (SD) för, då han i den allmänna röran och förvirringen sa:
”Lutz borde ha varit här och rett ut situationen.”
Lutz Rininsland (V) var nämligen inte närvarande på sammanträdet.
Men det var inte slut på kvällens elände med detta. Forsström hade en trumfkort kvar… Och när han spelade ut det… Det var då som kvällen slutade i total förvirring.
Mini-alliansen, framför allt moderaterna då – i Folkpartiet var det bara fullmäktiges ålderman Johan Ekström som talade, och från kristdemokraterna hördes inte ett ord –, blötte sina fingrar och kände att vindarna inte kom från höger…
Efter ett budgetarbete under ett halvår, då förslag stötts och blötts, av budgetberedningen, av kommunstyrelsen, av de olika nämnderna, av budgetberedningen, igen, av kommunstyrelsen en gång till, och en gång till, så kom plötsligt moderaterna på att de ville ändra sitt budgetförslag.
Moderaterna ville flytta några miljoner till Socialnämnden och Barn- och 
Ungdomsnämnden…
Naturligtvis var tanken från moderaternas sida att göra sitt förslag mer lockande för Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Ett litet fiskafänge med andra ord… Framför allt Miljöpartiet är ju ett parti som ganska lätt kan börja simma i en annan riktning. Om de kan få en liten mask. Typ en liten skog. Det har hänt vid budgetdiskussionerna de senaste två åren att Miljöpartiet har nappat på mini-alliansens bete…
Men då grep ordförande Anders Forsström in!
Det nya förslaget från mini-alliansen, läs moderaterna, var ju inte berett!!
Kaos och förvirring i fullmäktige!
Kaos och förvirring hos moderaterna!
Anders Forsström, moderat, stoppar moderaternas eget förslag!
Splittring i moderaterna. Kaos!
Enligt tillförlitliga uppgifter sades det många hårda ord moderater emellan under en ajournering. Att moderaterna är splittrade är i och för sig ingen nyhet. Det förstod vi redan då ordförande Forsström grät ut offentligt i TTELA på hösten 2010 när han inte fick bli partiets gruppledare i fullmäktige.
Moderaterna var ju dock tvungna att hålla masken något så när. Även om kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell var uppriktig från talarstolen:
”Ordförande tillåter inte att vårt nya förslag avgörs idag.”
Lena Eckerbom Wendel (M), partiets gruppledare, lade fram kompromissförslaget. Det handlade om återremiss…
Det var bara en moderat som inte ville acceptera kompromissen. Niklas Claesson:
”Jag delar inte Forsströms syn på beredning. Jag ska rösta mot en återremiss.”
Och det gjorde han.
Reaktionerna från delar av oppositionen, dvs Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet, blev hård på förslaget om återremiss, eller snarare på Forsströms hantering av ärendet. Hårdast var Marie Dahlin (S). Och på tal om vårdat språk…:
”Jag fattar ingenting. Det här är fan inte klokt.”
Då blev Anders Forsström gramse. Han tyckte att ledamöterna ska prata svenska i talarstolen…
Det helade slutade med en votering. Som slutade 25-25. (Det krävs endast 1/3 av rösterna, dvs 17 st, för att ett förslag till återremiss ska gå igenom.)
Inte helt oväntat röstade ledamöterna från Miljöpartiet, Välfärdspartiet och Sverigedemokraterna med minialliansen. De hade väl sett masken på moderaternas krok… Och vädrat morgonluft. Men vädrar fiskar luft, så kan det sluta illa…
Det som hände efter nästan 7 timmar i fullmäktige var mer eller mindre en skandal tycker jag. Förutom det slöseri med tid som hela hanteringen innebar, så kommer diskussioner, kompromisser, ja hela arbetet i fullmäktige, att hämmas i framtiden.
För att inte tala om den ovisshet som alla anställda och andra i kommunen får uppleva på grund av politikernas velande…
Men visst, Anders Forsström har gjort sitt för att sätta Vänersborg på kartan…
Personalekonomisk redovisning
I lördags skrev jag lite om arbetsmiljö i min blogg. Ärende 5 på fullmäktiges dagordning tar faktiskt upp denna fråga, kan man väl säga, ”Personalekonomisk redovisning – hälsobokslut 2012”.
Den personalekonomiska redovisningen är på ungefär 40 sidor med massor av fakta, tabeller och diagram. Den är ett resultat av ett gediget arbete. Det är tänkt att redovisningen ska användas som:
”ett verktyg till förvaltningarna i arbetet med handlingsplaner för arbetsmiljö och jämställdhet.”
På sätt och vis är inte detta ärende så mycket att orda om – fakta redovisas rakt upp och ner. Och fakta är fakta. Det kan man inte ha synpunkter på.
Men…
Det är ju egentligen när alla fakta ligger på bordet som ett arbete ska, eller borde, börja. Ett arbete där all information och alla fakta, som har arbetats fram, ligger till grund för förslag på åtgärder. Saker som är bra och ska behållas och spridas – och saker som är mindre bra och ska göras bättre.
Nu lägger fullmäktige den personalekonomiska redovisningen till handlingarna, kanske till och med utan diskussion, och sedan ska förvaltningarna, i bästa fall, komma med åtgärder och handlingsplaner. Så småningom. Någon gång. En handlingsplan som kanske hamnar på några nämndledamöters bord – och noteras, kanske till och med, i värsta fall, utan diskussion…
Det som står i den personalekonomiska redovisningen är viktigt. I inledningen står det att:
”förtroendet för kommunen som arbetsgivare [är] lågt.”
Det är personalen som har ett lågt förtroende för kommunen, sin arbetsgivare. Det är viktigt… Och alarmerande.
I redovisningen kan man få några ledtrådar varför förtroendet är lågt.
Chefen är arbetsgivarens representant gentemot personalen. Chefen är viktig för hur personalen upplever arbetssituationen. Det är också så att är man missnöjd med något i arbetssituationen, det kan vara t ex vara lokaler, elever eller klienter, så måste man gå via chefen. Chefen är en nyckelperson.
Personalenkäten som genomfördes i slutet på förra året (den har jag skrivit om tidigare, se här) visar att det är stor variation bland personalen över hur chefen uppfattas. Sett till helheten så sjunker emellertid ”nöjdheten”. Mycket oroande är också att:
”det är fler personer som uppgett att de har blivit utsatta för hot och/eller våld av arbetskamrat eller chef.”
Lönen är självklart viktig för den anställde. I dessa tider av individuella löner är återigen chefen en nyckelperson. Naturligtvis. Chefen ska utgå från fastställda lönekriterier, motivera lönesättningen, informera och diskutera med den anställde. Då kan man bli lite förvånad över att nästan 20% av kommunens 3.070 anställda inte har haft något lönesamtal med sin chef. Ja, 9% uppger till och med att de inte har haft något medarbetarsamtal. Av de som hade lönesamtal svarar 27% att chefen inte tydliggjorde prestationen i förhållande till mål och förväntade resultat.
De senaste åren har sjukfrånvaron minskat, men förra året bröts trenden och sjukfrånvaron ökade något. (Kommunens direkta kostnad för sjuklön var 2012 drygt 19 milj kr.) Samtidigt har 20% av personalen uppgett att deras hälsa blivit sämre.
Det är lite av en kris i Vänersborgs kommun! Och det borde rimligtvis få oss politiker att åtminstone ställa frågan – vad gör vi åt detta?
Det går inte att säga att de som inte har förtroende ”för kommunen som arbetsgivare” ska typ härda ut och vänta tills chefen har genomgått en kurs, t ex ett internt mentorprogram. Det går inte heller att nöja sig med att hänvisa de anställda till facket. Kommunen som arbetsgivare måste förvissa sig om att dess chefer följer samverkansavtal, och andra avtal, och i övrigt uppträder som en chef bör. Detta ligger i kommunens eget intresse!
I inledningen på den personalekonomiska redovisningen står det:
”Får vi alla medarbetare att bli stolta över sitt arbete och oss som arbetsgivare så finns det inga bättre ambassadörer för kommunen.”
Vi politiker borde diskutera detta på allvar på onsdagens kommunfullmäktigesammanträde… Hur får vi alla medarbetare att bli stolta över Vänersborgs kommun som arbetsgivare?
Rapport från fullmäktige (3)
Det här blir den tredje och sista rapporten från onsdagens kommunfullmäktige. Och jag har hunnit till ärende 6, Kindblomsvägen. Under de fem första punkterna var socialdemokraterna som vi vet tysta, som musslor. Något som de skulle fortsätta att vara för övrigt (se här). Och Gunnar Lidell (M) hade redan visat prov på några politiska ”lappkast” (se här). Något som han skulle fortsätta med för övrigt.
Betongpartierna ville ju att Modulbyggen Normstahl AB skulle få bygga fyra parhus i skogsområdet vid Kindblomsvägen. Motståndet från de kringboende, som ”spred sig” till Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet, gjorde att Normstahl till sist skrinlade sina planer. Faktiskt tycks kommunen ha fått Normstahls skrinlagda planer. Normstahl skriver så här i ett mail till förvaltningen:
”Skickar med det utkast som vi hade arbetat fram som Ni kan använda om Ni vill.”
Både Lutz Rininsland (V) och James Bucci (V) har försökt att få se utkastet. Antagligen så omfattas det inte av offentlighetsprincipen. I varje fall inte enligt samhällsbyggnadsförvaltningens tolkning… Samhällsbyggnadsförvaltningen låter inte Rininsland och Bucci se utkastet/planerna.
Lutz Rininsland (V) talade engagerat om skogsområdet och varför kommunen borde göra det gröna området till ett grönområde. Rininsland vädjade till Lidell, lyssna på mig typ. Men Gunnar Lidell (M) lyssnar inte på vänsterpartister.
Rininsland räknade upp flera politiker vid namn, som i ett tidigare skedde hade krävt en medborgardialog i ärendet. Rininsland tyckte att de skulle gå upp i talarstolen och berätta om de var nöjda med den dialog som genomförts. (Se här.) I stort sett var det bara företrädare för motståndarna till byggplanerna som svarade på Rininslands fråga – och de var inte positiva till hur dialogen genomförts. Fast Lidell (M) var positiv:
”Samhällsbyggnadsnämnden genomförde dialogen och jag har inget att erinra.”
I den här frågan hade Lidell redan lyssnat klart. Antagligen återigen på Tove af Geijerstam (FP). Som också hade ett inlägg, det andra av sammanlagt tre (mycket korta) inlägg från Folkpartiet denna afton:
”Jag vill inte recensera tjänstemännens insats.”
En något märklig ståndpunkt, anser jag, eftersom det var kommunfullmäktige som beslutade om en medborgardialog. Då borde väl fullmäktige också få ha synpunkter på dess genomförande.
I mini-alliansens Vänersborg finns det många frågor som inte berör politikerna utan bara tjänstemännen…
Hur som helst. Betongpartierna beslutade att markanvisningsavtalet och detaljplanen från 1933(!) ska gälla i fortsättningen också. Den är ju så ”robust” som byggnadsförvaltningen uttrycker det. Med andra ord, kommer det ett nytt företag och vill bygga, så ska det få det. Fast först ska frågan upp i fullmäktige igen…
Men vem vet. Den dagen kanske Lidell gör en kovändning. Man kan ju alltid hoppas.
När det gällde renhållningsordningen så var det som befarat. Det gick inte att ändra det avtal som kommunen redan hade ingått. Kommunfullmäktige var tvunget att säga ”ja”, vilket fullmäktige ville eller ej.
Per Sjödahl (MP):
”Härtill är jag nödd och tvungen.”
Marika Isetorp (MP):
”Jag är inte med och bestämmer.”
Morgan Larsson (VFP):
”Vi beslutar något som redan är beslutat. Skamligt.”
Lutz Rininsland (V):
”Tåget har gått.”
Och så sa kommunfullmäktige inte helt oväntat ”ja”…
Hela frågan var dock lite jobbig för Miljöpartiet. Miljöpartiet har nämligen en representant i upphandlingsutskottet, det utskott som står bakom det avtal som ansvarar för förändringen i sophämtningen.
”Bristande kommunikation”
erkände Sjödahl och Isetorp.
En annan miljöpartist, Anna-Karin Sandberg, hade lämnat in en motion om att begränsa eller förbjuda fyrverkerier med ljud. Kommunstyrelsen, under ordförande Lidells ledning, hade yrkat avslag på motionen.
Tove af Geijerstam (FP) begärde ordet för tredje gången och yrkade på återremiss. Det var ingen som sa mot detta. Inte heller Gunnar Lidell. Så klart. Han brukar ju lyssna på Tove af Geijerstam. Det gjorde han nu också. Och ändrade sig. Inte heller resten av kommunstyrelsens ledamöter sa för övrigt emot. Fast när det gäller socialdemokraterna är det kanske ett onödigt påpekande. De säger ju inget överhuvudtaget…
Kalhyggesfritt skogsbruk skulle också behandlas. (Se här.) Kommunstyrelsen med ordförande Gunnar Lidell (M) i spetsen hade beslutat att föreslå kommunfullmäktige att bifalla motionen.
I denna fråga hade faktiskt socialdemokraten Madelaine Karlsson uttalat sig – i TTELA. Men i kommunfullmäktige var det säkrast att vara tyst. I varje fall om man är socialdemokrat. Centerpartiets Bo Carlsson stegade istället fram till talarstolen.
Bo Carlsson yrkade avslag på motionen. Carlsson ansåg att motionens intentioner var bra, men att de i dagsläget var tillgodosedda. Det pågår en skogsbruksutredning och då är det onödigt att ha en parallell utredning. Tyckte Bo Carlsson.
Det tyckte inte Per Sjödahl (MP). Sjödahl, som hade lagt motionen, menade att det inte fanns någon som helst motsättning mellan en skogsbruksutredning och en utredning om kalhygge.
Det intressanta är att om skogsbruksutredningen inte behandlar ett kalhyggesfritt skogsbruk och Sjödahl, eller någon annan, då lägger en kalhyggesmotion – i det läget kommer Bo Carlsson garanterat att säga att motionen kommer för sent.
Lite moment 22. Som det ofta är i Vänersborgs kommun. Men så blir ju resultatet ofta därefter… Inte helt sällan när Bo Carlsson har gripit in…
Lutz Rininsland (V) tyckte att hela hanteringen var mycket underlig. De förvaltningar som sitter inne med expertkunskapen och som har utrett motionen, Samhällsbyggnad och Miljö och Hälsa, var positiva. Skogssällskapet, som arbetar med skogsbruksplanen, hade inga invändningar. Och expertnämnderna, Samhällsbyggnad och Miljö och Hälsa, var positiva, inklusive ledamöterna från Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Det är också lite ”lustigt” att Socialdemokraterna i riksdagen har motionerat om kalhyggesfritt skogsbruk, något som också landsbygdsminister Erlandsson, Centerpartiet, har gjort till sitt…
Bo Carlssons ovan redovisade argument var så kraftfulla och tunga att kommunstyrelsens ordförande, den inte helt obekante Gunnar Lidell från moderaterna, gick upp i talarstolen, och sa:
”Jag har lyssnat på Bo Carlsson och med det som grund gör jag en kovändning och yrkar bifall till Bo Carlssons avslagsyrkande.”
Wow. Gunnar Lidell ändrade sig igen! För vilken gång i ordningen denna kväll?
Och inte nog med det. Som med ett trollslag så hade hela den borgerliga gruppen med 13 moderater, 5 folkpartister och 2 kristdemokrater också ändrat uppfattning. Det är svårt att inte bli imponerad över hur den insikt och övertygelse som plötsligt uppenbarades för Gunnar Lidell samtidigt spred sig som en övernaturlig och metafysisk våg från talarstolen till medvetandet hos de närvarande ledamöterna i mini-alliansen.
”Det råder demokrati”
sa Gunnar Lidell (M) under sammanträdet.
”Det är demokrati”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) .
Att sammanträdet var ett exempel på det moderaterna (och vi andra) kallar demokrati hindrade dock inte att Lena Eckerbom Wendel (M) under kalhyggesdiskussionen(!) hade synpunkter på några rättigheter som Kommunallagen ger ledamöter i nämnder och styrelser, nämligen att reservera sig fast de inte är mot beslutet.
”Det är märkligt”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) att det finns partier som använder sig av denna rättighet. Eller menade Eckerbom Wendel att det var Kommunallagen som var märklig…?
Vänsterpartiet har lämnat ett antal motioner som syftar till att bättre ta till vara Kommunallagens möjligheter att fördjupa demokratin. Det var motioner om användning av befintlig utrustning i sessionssalen, om att kommuninvånarna via sina datorer ska få tillgång till kommunens diarium och om möjlighet för nämnder att införa öppna nämndssammanträden. Lutz Rininsland (V) frågade om var dessa motioner har tagit vägen.
När Lutz frågade samma sak för 14 månader sedan, så sa fullmäktiges ordförande Anders Forsström (M) att han skulle kalla in ett gruppmöte för att behandla dem. Forsström har, 14 månader senare, fortfarande för avsikt att kalla in ett gruppmöte för att behandla dem…
Säger dessa exempel från fullmäktiges senaste sammanträde möjligtvis något om moderaternas syn på demokrati?
Rapport från fullmäktige (2)
I onsdags var det alltså fullmäktigesammanträde. I talarstolen syntes mest vänster- och miljöpartister. Förutom kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) då. Lidell är liksom tvungen att gå upp i talarstolen. Han ska ju så att säga ”försvara” och argumentera för de förslag som kommunstyrelsen har lagt fram för fullmäktige att besluta om. Eller för att meddela att han har bytt åsikt sen sist… Vilket inte heller är så ovanligt.
Revisorerna hade ju som bekant kritiserat kommunstyrelsen (se här) för att genom sitt tysta medgivande godkänna underbudgetering i framför allt Socialnämnden och för arenan. Men se, det hade Gunnar Lidell ingen aaaaaning om…
”Kommunstyrelsen har inte gett tysta medgivanden.”
sa Lidell.
Självklart inte. Men Lidell missar poängen. Hade Lidell gett ett tyst medgivande, så hade det ju inte längre varit tyst. Poängen med ett ”tyst medgivande” är ju just att det är tyst, att han inget säger. Lidell har ju helt enkelt låtsats om att det inte finns någon underbudgetering. Han har tittat åt ett annat håll. Typ. Och det är ju precis det som revisorerna kritiserar.
Och vem tror Gunnar Lidell att han lurar när han påstår att han inte hade en aaaaning om att arenan för 5:e året i rad skulle gå med ett stort underskott? Eller att Gymnasienämnden i ett tidigt skede visste att den inte skulle kunna göra annat än att underbalansera sin budget? Liksom Socialnämnden?
Undrar hur stort tålamod revisorerna har med Gunnar Lidell? För att inte prata om väljarna…
Ärende 3 på dagordningen handlade om att Socialnämnden ansökte om utökad budgetram för stärkt stöd och skydd för barn och unga. Det var en mycket enkel fråga från första början. Kommunen hade helt enkelt fått 259.000 kr av staten för detta. Och de pengarna ville naturligtvis Socialnämnden ha. Det är ju Socialnämnden som jobbar med dessa frågor.
Det hindrade inte Gunnar Lidell (M) från att avslå nämndens begäran i KSAU, dvs kommunstyrelsens arbetsutskott. Men sedan dess har Lidell ändrat sig.
Socialnämndens ordförande Tove af Geijerstam (FP) sa, i det första av sammanlagt tre (mycket korta) inlägg från Folkpartiet denna afton:
”Jag har viskat i Gunnars öra.”
Och på det anförtrodde Gunnar Lidell alla åhörare:
”Jag lyssnar.”
Det är bra att lyssna. Men man kan undra, de gånger Lidell inte ändrar ståndpunkt – lyssnar han då inte på någon? För det tycks som om Lidell ändrar sig varje gång han lyssnar.
Socialnämnden fick sina pengar.
Och så beslutade kommunfullmäktige att B-huset på fd Huvudnässkolan ska rivas. I denna fråga ändrade sig inte Lidell. Jag vet inte om det beror på att han inte har lyssnat på någon. Eller också lyssnade han i ett tidigt skede. Antagligen då på betongbröderna och betongsystrarna i Socialdemokraterna och Centerpartiet… Han brukar lyssna oftare på dem än på några folkpartister. För att inte prata om vänster- och miljöpartister…
Så när Per Sjödahl (MP) yrkade på återremiss för att kommunen skulle utröna om det fanns några ”externa” köpare, så lyssnade inte Lidell. Inte heller när Sjödahl påpekade att B-huset inte skulle rivas, vilket för övrigt kostar 3 milj kr, förrän nästa år, så inget tidschema skulle ändå spräckas.
Men det var inte bara Lidell som inte lyssnade på Sjödahl. Det gjorde inte heller fullmäktige. Förutom 7 stycken.
PS. Jag återkommer med mer från fullmäktige.
Betongblockets återfödelse?
Kommunfullmäktige i Vänersborg sammanträdde igår under 4 timmar. Hade det inte funnits tre oppositionspartier i församlingen, jag tänker på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet, så hade sammanträdet varat i kanske 30 min…
Kommunens största oppositionsparti, dvs Socialdemokraterna, sa inget. Inte en enda gång hade de 12 folkvalda ledamöterna från Socialdemokraterna, varav flera sitter på av skattebetalarna avlönade ordförandeposter, synpunkter på de beslut som fullmäktige fattade. Inte en enda gång var en socialdemokrat uppe i talarstolen och talade om vad Socialdemokraterna ansåg i de viktiga frågorna och varför. (Fast nu är jag inte riktigt rättvis. I slutet, efter mer än 3,5 timmars förhandlingar, så äntrade Bengt Larsson talarstolen och påpekade att det var fel på ett namn i handlingarna om vem som skulle väljas som ordinarie i BUN…)
”Vad är detta?”
sa några åhörare under pausen.
Det hindrade emellertid inte Socialdemokraterna från att rösta. Mini-alliansen och Socialdemokraterna hittade varandra under kvällens omröstningar. Betongpartierna slöt upp ”som en man”, eller kvinna, mot oppositionen. Det var nästan rörande. Gunnar Lidell (M) gjorde till och med en kovändning (Lidell använde själv uttrycket) för att det skulle bli enighet bland ”de stora”.
Det är nästan så att man anar att vi har sett återfödelsen av en ny allians i Vänersborg, ”storalliansen”. Eller kanske mer träffande, ”betongblocket”. Den storallians som i början av mandatperioden hindrade att kommunens tredje största parti fick några ordförandeposter… (Läs om det fula politiska spelet här.) I det sammanhanget gjordes också en gemensam budget upp mellan skål och vägg. Ska det bli så i år också?
”Det är demokrati”
sa Lena Eckerbom Wendel (M) under sammanträdet.
”Det råder demokrati”
sa Gunnar Lidell (M).
På något sätt kändes det som proklameringen av betongblockets återfödelse…
Tonen anslogs faktiskt till och med innan själva sammanträdet började. Ordförande Anders Forsström (M) överlämnade Svenska Bandyförbundets utmärkelse ”Årets bandyarena” (läs mer här) till Arena-Fritids chef Peter Nilson. Ni vet, den där tavlan där det står:
”visionärerna bakom bygget [har] fått sin revansch ”
Men det läste inte Forsström upp. Han insåg väl hur provocerande detta var. Men alla visste ju vad som stod. Alla visste ju att Bandyförbundet av någon outgrundlig anledning vill återupprätta dem som struntade i fullmäktiges arenabeslut.
Applåder hördes från fullmäktige. Alla applåderade dock inte…
Kalhyggesfritt (S)kogsbruk?
Miljöpartiets Per Sjödahl har fått stort utrymme i dagens TTELA för sin motion om ett kalhyggesfritt skogsbruk på kommunal mark. På nästan en helsida beskrivs motionen och Sjödahls ståndpunkt. Det är bra. Artikeln illustreras med att Per står bredvid ett nedhugget träd. Fast det är fullt med träd runt om… Det är mindre bra. Det blev nog fel. Men det var inte Per Sjödals fel. Ett nedhugget träd gör väl inget kalhygge?
I min förra blogg undrade jag vad socialdemokraterna i den här kommunen egentligen tycker. Och exemplifierade med just Sjödahls motion. Socialdemokraterna röstade ju mot den i kommunstyrelsen, utan att lämna in någon reservation som motiverade deras ”nej”. TTELA har gått ett steg längre. TTELA ringde helt enkelt upp en socialdemokrat, Madelaine Karlsson som sitter i kommunstyrelsen, och frågade.
”Det är inget fel på motionen i sig”
säger Madelaine Karlsson (S). Nähä. Och ändå röstar sossarna på att den ska avslås. Logiken är solklar. Felet är att motionen kommer från Miljöpartiet. Tror jag.
Men Madelaine Karlsson förklarar. Hon menar att:
”det redan finns en bra skogsbruksplan och grönplan för tätortsnära områden som följs.”
Jasså? I ett annat ärende som fullmäktige ska behandla ikväll, skogsområdet vid Kindblomsvägen, struntar sossarna ju i allt vad Grönplan och miljö heter. Då ska skogen skövlas, salamandrarna jagas och grannarna köras över.
Socialdemokraterna tycks använda sig av Grönplanen när det passar.
Madelaine Karlsson tycker också att det går att ändra i de nuvarande planerna om det behövs. Och hon är inte säker på att det passar att bedriva ett kalhyggesfritt skogsbruk överallt.
Hur ska man veta om det går eller om och hur man ska ändra? Jo, genom att ta reda på fakta! Genom att göra en utredning.
Och det var precis det som Miljöpartiets motion handlade om. Den krävde en utredning. I motionen står det:
”Vi i Miljöpartiet vill att man undersöker möjligheterna till ett kalhyggesfritt skogsbruk på kommunal mark.”
No more, no less. Det står inte att kalhyggesfritt skogsbruk skall införas. Det står att möjligheterna ska undersökas. Därmed blåser socialdemokraternas synpunkter, framförda i dagens TTELA bort, likt en västanvind på en kalhuggen skogsmark.
Fast. Madelaine Karlsson avslutar med ett sista argument.
”Vi har så mycket planer i kommunen som det behöver arbetas med att vi måste sätta en gräns för hur mycket arbete vi kan överösa tjänstemännen med.”
???
Just den här motionen från Miljöpartiet gör tydligen, enligt socialdemokraterna, att tjänstemännen passerar denna gräns…
Politiker måste ha faktaunderlag när beslut ska fattas. Det är tjänstemännen som tar fram detta. Om de inte hinner, så får väl kommunen anställa fler. För titta bara på vad som hände när faktaunderlaget var undermåligt i samband med byggandet av Arena Vänersborg.
Något borde väl även socialdemokraterna ha lärt av arenaskandalen?
Fler frågor för fullmäktige. Och en nyhet!
Revision och årsredovisning i all ära, men det finns också andra ärenden på fullmäktiges dagordning imorgon onsdag.
Huvudnässkolans B-hus ska rivas. Det får jag lite rysningar av. Precis som när A-huset revs… Vad jag förstår skulle byggnaden faktiskt kunna användas, för den är i ett ganska bra skick. Men ingen tycks dock vara intresserad av den. Men att riva ett bra hus mitt i centrum? Tänk om B-huset kunde bli t ex ett hantverkshus…. Jag undrar om kommunen verkligen har gjort allt för att undersöka om det finns möjliga användningsområden? Har muséet, konstnärer, Studiefrämjandet etc tillfrågats?
Kindblomsvägen ska upp i fullmäktige. Igen.
”Av Kommunfullmäktige återremitterat ärende om godkännande av markanvisningstavtal avseende exploatering vid Kindblomsvägen – Fiolen 3 och del av B2:2.”
Företaget Modulbyggen Normstahl AB hade ju tänkt att köpa och bygga på det lilla skogsområdet vid Kindblomsvägen i Blåsut. För övrigt det enda skogsområdet som finns kvar i stadsdelen. Nu drog sig Normstahl ur affären, efter stora protester från de omkringboende, och mycket ”manglande” i kommunen. Men istället för att dra konsekvenserna och låta skogsområdet vara ifred, så ska markanvisningsavtalet och detaljplanen från 1933(!) gälla. Med andra ord, kommer det ett nytt företag och vill bygga, så ska det få det. Trots att Kindblomsområdet är ett sådant område som Grönplanen beskriver är viktigt att bevara och gynna…
Grannarna i området har skickat en skrivelse till alla fullmäktigeledamöter, där de tar upp många felaktigheter och oklarheter i hanteringen från kommunens sida. Men det spelar ingen roll tror jag. Det är alltför mycket prestige i ärendet för att betongpolitikerna ska ändra på sig. Sakargument spelar ingen roll. Och det var det länge sedan de gjorde…
I grannarnas brev redogör de för hur kommunen arbetar fram en näringslivsstrategi, och de undrar:
”Borde det inte finnas en medborgarstrategi?”
Jag vet inte om jämförelsen som de boende på Blåsut gör med näringslivet är särskilt bra. Precis idag(!) offentliggjordes nämligen Svenskt Näringslivs bedömning av det lokala företagsklimatet i Sveriges 290 kommuner. På rankinglistan hamnar Vänersborg på plats 269. Vänersborg har sjunkit 3 placeringar sedan förra året.
Eller också har grannarna rätt – jämförelsen med kommunens strategi för näringslivet är kanske väldigt bra…
När det gäller planerna för Kindblomsområdet, så skulle jag vilja säga samma sak till kommunen som jag gjorde i affären Sikhall:
Lägg av!
Över hundra sidor av fullmäktigehandlingarna handlar om sopor. Nä, det är inte oss politiker det handlar om… Det handlar om renhållningsordning med tillhörande föreskrifter och avfallsplan 2015.
I beslutet som fullmäktige ska fatta står det:
”Kommunen inför ytterligare ett renhållningskärl och då ändra hämtningsintervallet för villaägare.”
Hämtningsintervallet för villaägare blir:
- ”Restavfall hämtas var fjärde vecka
- Matavfall hämtas varannan vecka”
Många av vänersborgarna har synpunkter på det här. De tycker t ex att tömning av restavfall, som t ex kan vara barnblöjor, en gång i månaden är alldeles för sällan. Och det är det ju inte svårt att hålla med om.
I dagens TTELA tar en insändare upp att en avgift på 375 kr ska införas för alla fastighetsinnehavare som själva komposterar sitt matavfall. I handlingarna står det inget om någon avgift vad jag kan se, faktiskt. Däremot står det att det ska anmälas skriftligen till Miljö- och Hälsoskyddsnämnden. Om man komposterar hushållsavfall alltså. Det är ok att utan anmälan kompostera trädgårdsavfall.
Jag ser framför mig hur tjänstemännen från Miljö och Hälsa springer runt i trädgårdarna och kontrollerar innehållet i alla kompostbehållare…
Det är också lite konstigt att det brännbara avfallet i fortsättningen ska köras ända till Halmstad… Hur det nu stämmer överens med kommunens miljömål…
Det känns emellertid som om fullmäktiges händer är bakbundna. Hela förslaget tycks nämligen vara en följd av en upphandling som redan är förhandlad och påskriven. Och avtalet, som redan är slutet, får då en massa konsekvenser.
Kanske har kommunen bara haft pengar för ögonen. Avtalet lär ha inneburit en rejäl besparing för kommunen. Något som också ska leda till lägre avgifter för hushållen.
Jag tror att det blir debatt om detta i fullmäktige, samtidigt som jag undrar hur det ska gå till att riva upp alltihop. Jag tror inte ens att det är möjligt.
Jag undrar om socialdemokraterna tänker delta i debatten… De säger inte så mycket nu för tiden. De har som bekant antagit en tystnadens strategi. Och på sätt och vis kan man förstå det. Det blev ju inte många rätt under den förra mandatperioden. Den som ingenting säger har ingenting sagt, och då kan det ju inte bli fel. Eller?
Nu har socialdemokraterna dock frångått sin princip. Men ändå inte. När Miljöpartiets motion om att kommunen…
”[ska] utreda möjligheterna att bedriva ett kalhyggesfritt skogsbruk på kommunal mark”
…behandlades i kommunstyrelsen, så sa socialdemokraterna ”nej”. Varför har jag ingen aning om. Samhällsbyggnadsnämnden var positiv till motionen, Miljö- och Hälsoskyddsnämnden likaså. Liksom Kommunstyrelseförvaltningen. Men inte socialdemokraterna. Ingen reservation lämnades, där de motiverade sitt ställningstagande. De bara röstade ”nej”. För övrigt tillsammans med sin kollega i Centerpartiet. Varför de är mot en utredning i frågan kanske ger sig i morgon.
Kanske har de tänkt att förvandla skogsområdet vid Kindblomsvägen till ett kalhygge…?
Revision och årsredovisning
Sitter och bläddrar, och läser för all del, i handlingarna inför onsdagens kommunfullmäktige. Drygt 350 sidor. Just nu har jag avhandlat ärendena 1 och 2. Ute i solen. Till fiskmåsarnas omisskännliga och distinkta skrikanden. Ärende 1 är revisionsberättelsen för år 2012 och ärende 2 bokslutet och årsredovisningen 2012.
Intressant?
Vänersborgs kommun har en påse med pengar. Denna påse fylls på med framförallt skatteintäkter, nästan 1,5 miljard kr, samt statsbidrag och kommunala utjämningspengar, 375 miljoner kr.
Det finns bara den här påsen med pengar. Så är det, trots att vissa människor fortfarande inte tror det. Många av dessa ”vissa människor” tycks för övrigt ha en viss förkärlek för bandy och bandyhallar…
Kommunens pengar ska räcka till alla verksamheter, allt från VA-ledningar till bibliotek, från försörjningsstöd till lärartjänster, från gatuunderhåll till arenor.
Kommunen har efter alla om och men, och alla politiska diskussioner, ändå fått ett positivt resultat för 2012 på 39 milj kr. Det gör att kommunen klarar:
”kommunallagens balanskrav med stor marginal.”
Det är bra. Revisorerna är dock inte helt nöjda med sättet att sköta ekonomin. De skriver i sitt yttrande till fullmäktige:
”Vi är kritiska till förekomsten av underbudgetering samt informella och sk tysta medgivande till underskott. Det gäller särskilt socialnämnden samt barn- och ungdomsnämnden. För detta bär kommunstyrelsen ett särskilt ansvar. Vi anser att kommunstyrelsen för egen del och genom sin uppsiktsplikt över nämnderna samt som beredningsorgan till fullmäktige skall verka för att detta snarast upphör.”
Det här är faktiskt, tro det eller ej, en kritik som Vänsterpartiet har framfört vid flera tillfällen, och vi ser revisorernas skrivning som en bekräftelse på att vårt sätt att resonera har varit riktigt. En medveten underbudgetering är ett tecken på bristande politisk styrning. Underbudgeteringen kan också leda till att ”onödiga” utgifter slinker med när verksamheten ”ändå går med underskott”.
När det gäller Barn- och Ungdomsnämnden handlar underbudgeteringen om, kanske inte helt oväntat, arenan. Den har underbudgeterats ständigt. Revisorerna skriver:
”Arena/fritid redovisar för femte året i rad ett underskott. För 2012 redovisas ett betydande underskott på –7 Mkr. … Vi finner därför det stora underskottet för 2012 mycket anmärkningsvärt.”
”Mycket anmärkningsvärt.” Anmärkningsvärt är också att kommunfullmäktige inte någonsin har fått någon sammanställning av vad arenan kostar totalt.
Jag och alla andra nämndledamöter kan trots revisorernas kritik vara lugna i år. Det har ju varit gånger när vi inte har kunnat vara det. Revisorerna rekommenderar ansvarsfrihet. De skriver:
”Vi har inte funnit skäl till anmärkning.”
Det kanske verkar lite konstigt med tanke på citaten tidigare. Begreppet ”anmärkning” är dock tungt och innebär ett juridiskt ansvar, och så långt vill inte revisorerna gå i sin kritik. ”Anmärkning” och ”anmärkningsvärt” är inte samma sak typ.
Nä, revisorerna tycker att det mesta är helt ok, även om de riktar kritik även när det gäller andra saker. Revisorerna skriver:
”Vi bedömer att årsredovisningen i allt väsentligt är upprättad enligt god redovisningssed och uppfyller kravet på rättvisande räkenskaper med undantag av 20 mkr i extra pensionsavsättningar som nu uppgår till 75 mkr.”
Det är nog själva redovisningsprincipen som revisorerna kritiserar snarare än att de styrande med moderaterna i spetsen har avsatt 20 milj kr till en extra pensionsavsättning. 20 miljoner kronor till en extra pensionsavsättning är mycket pengar. Så mycket pengar hade kunnat göra stor nytta i verksamheterna.
Kommunstyrelsens ordförande Gunnar Lidell (M) är dock nöjd med den extra avsättningen. Lidell skriver:
”Vänersborgs kommun presenterar ett ekonomiskt resultat för år 2012 med +39 Mkr. … möjligt att avsätta 20 Mkr till en extra pensionsavsättning.”
Gunnar Lidell har, som alla ordförande i kommunstyrelsen, en sida i årsredovisningen där han kan sammanfatta det gångna årets verksamhet, lite med politiska ögon.
Gunnar Lidell skriver i årsredovisningen:
”Som leverantör av viktiga välfärdstjänster är personalen kommunens i särklass främsta resurs.”
Och det är ju helt riktigt.
Det är bara det att antalet anställda i Vänersborgs kommun sjunker.
”Antalet anställda fortsätter att minska och uppgick vid mättillfället 1 november, till 3.070 personer. Det är en minskning med 50 anställda sedan 2011. … Antalet årsarbetare (den summerade faktiska sysselsättningsgraden upp till heltid) var 2.934 vilket är en minskning med 46 årsarbetare från förra året.”
Det måste ju betyda att åtminstone vissa ”viktiga välfärdstjänster” inte utförs i samma omfattning som tidigare. Eller? Eller är det kanske så att effektiviteten i verksamheterna har ökat? Särskilt inom barn och ungdomsförvaltningen, eftersom det är där som personalen har minskat mest? Eller?
Tja…
Det står för övrigt oerhört mycket intressant och ”matnyttigt” i årsredovisningen. Kanske borde det ordnas studiecirklar kring den? Med revisorerna som cirkelledare. Deltagarna skulle lära sig massor som de skulle kunna ha nytta av i den praktiska politiken.
Nu godkänns den och läggs på hyllan. Och sen är det inte mer med det.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer