Arkiv
Smått och gott (och inte bara politik)
Mellan snöskottningen och julstädningen så har jag idag skrivit klart min överklagan till Kammarrätten. Förvaltningsrätten vägrade ju att pröva sakskälen i min begäran om laglighetsprövning av fullmäktiges beslut, dvs att inte ge Eva Lindgren och mig ansvarsfrihet för Arena-skandalen – en skandal som sedermera Lars-Göran Ljunggren tagit ansvaret för. (Det har jag dock inte anfört som skäl i min överklagan. Borde jag ha gjort det?) Förvaltningsrätten skrev i sin dom:
“Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått.”
Kanske ska jag lägga ut min överklagan… Vi får se om det finns intresse.
Det har hänt en del den här veckan. Betongpartiernas odemokratiska agerande har gett en mycket fadd eftersmak. Det lär jag återkomma till. Sånt glömmer man inte, även om man skulle vilja.
De senaste veckorna har också skolan tagit sin tribut i tid och kraft. Betyg ska sättas, omdömen ska skrivas, hemsidan (Dalboskolans) ska uppdateras och annorlunda aktiviteter inför jul ska planeras. Och en packe prov och uppsatser ska rättas. Men det sistnämnda blir julaktiviteter. (I mitt nästa liv ska jag välja ett annat yrke…)
Samtidigt tar mina ändrade matvanor en del tid. Det är ju slut med snabbmaten sen två månader tillbaka. Har t ex inte ätit pizza på länge, länge… Och sen måste jag ju fixa mat till nästa arbetsdag. Det är ju som några av er som vet att det är LCHF som gäller. Men mår man bra av det, så är det inga större problem att fortsätta. Även om suget efter coca-cola, choklad, pommes frites och öl stundtals kan bli väldigt stort. Men inga återfall. Vikten är stabil (tyvärr), har bara gått ner något kilo den sista månaden. Å andra sidan är det ungefär 12 kg sammanlagt, och det är väl egentligen ganska ok. Och 1 dm runt midjan. Ska till VC och testa några värden i veckan som kommer.
När jag får lite mer tid över, förhoppningsvis efter att jag öppnat alla julklappar och rättat åtminstone en del av proven, tänker jag börja skriva på mitt nästa “projekt”. Denna gång handlar det inte om politik. Jo det gör det väl, kanske, på sätt och vis, men i varje fall inte på ett direkt sätt. Det är klart att utan mitt politiska engagemang hade jag inte behövt drabbas av det som hände. Vad jag pratar om lär ni märka. En ledtråd. Jag är i ett avseende långsint, det är när någon angriper mig som person…
Har jag skrivit att jag har blivit invald i Barn- och ungdomsnämnden nästa mandatperiod också? Jag tror inte det, men det har jag. Och denna gång är Vänsterpartiet representerat med ytterligare en ordinarie ledamot! 2 ordinarie och 2 ersättare! Kanon!
“Jag tar på mig ansvaret”
På det sista fullmäktigesammanträdet för året ställde jag följande skriftliga fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Göran Ljunggren:
I våras diskuterades det flitigt i våra politiska församlingar, i massmedia och bland invånarna i Vänersborg vem eller vilka som var ansvariga för den katastrofala fördyringen av Arena Vänersborg.
Revisorerna hade sin version klar, samtliga ledamöter i Barn- och ungdomsnämnden var ansvariga. Revisorerna tyckte som bekant att det var helt ointressant om ledamöterna hade röstat nej till Arenan eller inte. Ja, revisorerna tyckte att det var ointressant om ledamöterna hade röstat överhuvudtaget. Samtliga ledamöter var kollektivt skyldiga till fördyringen.
Revisorerna föreslog således kommunfullmäktige i maj att ansvarsfrihet inte skulle beviljas för ledamöter och ersättare som under 2009 haft uppdrag i Barn- och ungdomsnämnden.
Lars-Göran Ljunggren (S) gick upp i talarstolen och yrkade bifall till revisorernas förslag. I den följande voteringen röstade Lars-Göran Ljunggren ja till revisorernas förslag.
Måndagen 22 november meddelade Lars-Göran Ljunggren att han inte ställer upp till omval nästa mandatperiod. I en intervju i Vänersborg Just Nu sa Ljunggren så här:
”Jag bär hundhuvudet för framför allt arenan, jag tar på mig det, jag borde ha sett till att vi haft en helt annan uppföljning. Sitter man som kommunstyrelsens ordförande har man det yttersta ansvaret och tillsynsplikten över nämnder och styrelser, som den verkställande makten får man ta på sig ett sådant ansvar.” (Vänersborg Just Nu, 25 nov 2010)
I en intervju med Västnytt sa Lars-Göran Ljunggren:
”Som kommunstyrelseordförande har man alltid det yttersta ansvaret … och det tar jag på mig.”
Lars-Göran Ljunggren, du har i kommunfullmäktige funnit mig ansvarig för fördyringen. Nu tar du på dig ansvaret.
Jag undrar därför:
Vad säger du egentligen, vad är det som gäller och vad innebär det att du tar ansvaret?
Frågan ställdes långt efter att TTELA:s reporter hade gått hem. Ljunggren kunde svara utan att särskilt många skulle få reda på vad han sa.
Ljunggrens svar blev först lite åt ”förstår-inte-riktigt-frågan”, men han fick så småningom ändå fram att han har tagit på sig ansvaret därför att han efter valförlusten hade ett samtal med sin lokale partiordförande. Vad jag förstår innebar det att hans lokale ordförande ville att han skulle ta på sig ansvaret för valförlusten. Och det gjorde naturligtvis Ljunggren, av taktiska skäl. Då behövde ju inte sossarna se självkritiskt på sin politik under den gångna perioden. Då behövde de ju inte göra upp med nerdragningar inom t ex skola och förskola. Då behövde de inte heller ta tag i arenaskandalen osv osv. De behövde inte ens diskutera samarbetet med det konservativa Centerpartiet och den kontroversielle Bo Carlsson. Partiet behövde en enskild person som syndabock – och det ställde Ljunggren upp på som den genuine socialdemokrat han är. Som tack får han någon post i kommunens politiska byråkrati och sitt inflytande i socialdemokratin får han säkerligen behålla. Fast kanske inte så öppet.
”Jag tar på mig ansvaret” sa Lars-Göran Ljunggren, men inte för att han ansåg själv att det var hans fel eller hans ansvar.
Det är som alltid lätt att prata. Betongherrar som Ljunggren har en tendens att göra det. Det kan gälla utfästelser om demokratiskt sinnelag, hur fantastiskt lyhörd man är mot alla oliktänkande, sin högtstående moral, sitt ansvar osv osv. När det kommer till praktiken är de fina orden oftast inget värda. När det kommer till praktiken tänker de alltför ofta bara på sig själva och sina positioner.
Det är som förut
På onsdagens fullmäktige visade det sig att det som många befarat var sant. Betongpartierna med de ledande betongpolitikerna fortsätter att styra Vänersborg.
Det blir precis som förut, fast lite tvärtom.
Moderater och Socialdemokrater hade kommit överens. Målet var att till varje pris hindra de oppositionella uppstickarna från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet att få något som helst inflytande i de kommunala församlingarna. De 14 mandat som dessa partier har tillsammans struntade man fullständigt i. Man skulle inte låtsas om att 6.330 personer i Vänersborg röstade på något av dessa partier. För att nå detta mål behövde M+S tumma på de demokratiska principerna. Det var inga problem.
Det var precis som förut.
De gamla betongmännen Ljunggren, Lidell och Carlsson träffades med all sannolikhet i något av kommunalrådsrummen där de har hållit till i 8 år. Där kom de överens, där finslipade de taktiken.
Precis som så många gånger förut. Fast lite tvärtom.
Kanske lät det så här. ”Jag måste ha något med mig till mina medlemmar” sa Lars-Göran. ”Jag kan ju inte bara börja samarbeta med M så där öppet.” Det förstod Gunnar. ”Om vi går med på er budget då…” sa Gunnar. ”…så röstar ni på oss när det gäller posterna som 2:e vice ordförande. ”Visst” sa Ljunggren. ”Nja” sa Bosse. ”Jag då?” ”Du kan väl få bli 2:e vice i samhällsbyggnads” sa Gunnar. ”Kör!” sa Bosse. ”Vänsterpartiet då?” Alla skrattade. ”Det blir som förr!” sa Lars-Göran. ”Ja, fast lite tvärtom” sa Gunnar.
Vänsterpartiet föreslog Marianne Ramm till 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige. De borgerligas kandidat var Kerstin Andersson (FP). Vid omröstningen röstade sossarna på Kerstin. Marianne som i många år arbetat tillsammans med socialdemokrater i Folkets hus… Nu röstade de på en folkpartist.
James Bucci föreslogs till 2:e vice i kommunstyrelsen. De borgerliga förde fram Johan Ekström (FP). Johan som har hunnit bli 68 år är väl inte känd som någon radikalare politiker. Många sossar har i bänkarna ofta lett lite överlägset åt hans inlägg från talarstolen. I valet mellan den radikale James och den konservative Johan så röstade sossarna på Johan Ekström.
Jag trodde inte att detta var sant. Inte nog med att moderater, folkpartister, kristdemokrater, centerpartister och socialdemokrater kommer överens mellan blocken, de lät också partitaktik gå före demokratins principer! Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet som tillsammans har fått 26,9% av vänersborgarnas röster får alltså inte en enda ordförandepost! De andra partierna struntade i vad vänersborgarna sagt, de såg bara till sin egen makt! Det är inte bara bedrövligt, det är något ännu värre…
Men det är som förut.
Jag var tvungen att gå upp i talarstolen. Demokrati är ju viktigt. Jag ville höra någon åtminstone försöka förklara för mig hur denna utestängning av Vänsterpartiet gick att få ihop med principerna om demokrati. Jag vädjade till ledamöterna i betongpartierna att fundera lite extra på vad de sysslade med. Jag frågade:
Hur mycket anser ni att de demokratiska principerna är värda i praktiken?
Vad betyder demokrati här ikväll?
Ingen svarade. Jag gick upp och upprepade mina frågor. Ingen svarade. Man bemödar sig inte ens om att svara på en vänsterpartists frågor. Vi finns inte. Jag finns inte.
Det är som förut.
På Facebook dagen efter skriver en ledande socialdemokrat i fullmäktige: ”vad var det biskop Brask sa ’härmed är jag nödd och tvungen’… måhända fegt – men så är det…”. Partipiskan viner. Ljunggrens ord gäller fortfarande. Alla andra lullar med.
Det är precis som vanligt.
Stackars alla vänersborgare som röstat på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet. Era röster är bortkastade. Betongpartierna styr Vänersborg i 4 år till.
Det är som förut, fast lite tvärtom.
Äntligen …. men var är skillnaden?
Insändare i TTELA idag från Vänsterpartiet Vänersborg.
På onsdag skrider ”nya” fullmäktige i Vänersborg till handling. Fyra år styrde S+C i Vänersborg. Den borgerliga oppositionen gjorde inte mycket väsen av sig, anslöt sig till S+C nästan undantagslöst i alla stora beslut.
Väljarnas dom blev tydlig: S+C gick från 26 till 15 mandat, M+FP+KD från 17 till måttliga 20.
Rösterna gick till V och MP som fördubblade sina mandat, från 4 till 8 resp 2 till 4. Uppkäftiga VfP fick 2 mandat. Partierna utanför den ”stora familjen Vänersborg” gick från 6 till 16 mandat.
Nu ska platser i nämnder och styrelser fördelas. Goda idéer från det ”tredje blocket” bör finnas med tidigt i beslutsprocessen, vi bör få plats i presidierna.
Men det blir tvärstopp. Den borgerliga gruppen gör allt för att ”familjen” hålls intakt.
Stora famnen öppnas och valets förlorare släpps in. M anger takten och S får lulla med. Som förut – fast lite tvärtom.
Vad menas med ”förnyelsen”, för det var väl ropet om förnyelse som hördes innan valdagen?
Det är klart att jag ska överklaga!
Jag fick ett oväntat samtal i fredags. Det handlade om Förvaltningsrättens dom förra måndagen, en dom som onekligen gjorde mig lite nedslagen. Domstolen prövade ju inte ens det individuella revisionsansvaret. Det handlar naturligtvis om kommunfullmäktiges unika beslut att inte ge mig ansvarsfrihet för arenabygget trots att jag röstade nej, och reserverade mig.
”Du är ett stort samtalsämne i kommunala kretsar” sa rösten i andra änden.
Rösten tillhörde en man som är expert på Kommunallagen, en man som föreläser om den för politiker och tjänstemän.
”Du måste överklaga för alla kommunalpolitikers skull. Vi är många som följer ditt fall.”
Han tyckte att det var helt absurt att bli ansvarig när man reserverat sig. Han sa åt mig att läsa igenom propositionen om den nya Kommunallagen från 1990/91 för att få reda på syftet med lagen när det gäller det individuella revisionsansvaret.
Fan, jag blev upplyft och stridslysten av samtalet! Det är klart att jag ska överklaga och söka prövningstillstånd i Kammarrätten!
Och så skrev jag en fråga till Lars-Göran Ljunggren som ska ställas i fullmäktige på onsdag.
Om förhandlingarna mellan M+FP och V
På onsdag väljer alltså kommunfullmäktige nämnder och styrelser. Det bloggade jag om tidigare. Mina ord gav upphov till en diskussion på Facebook. I diskussionen hävdades från moderat håll att den nya majoriteten, dvs M+FP, och numera också KD, har sträckt ut handen till Vänsterpartiet och erbjudit samarbete.
Jag vill kommentera detta. Det innebär vissa upprepningar, men så får det bli.
Det är sant att Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet och Välfärdspartiet har diskuterat med M+FP (KD hade då inte anslutit sig). Vi möttes mer än en gång.
M+FP ställde krav för ett samarbete, orimliga krav. M+FP erbjöd V+MP+VfP posterna som 2:e vice ordförande i de 3 stora nämnderna. I gengäld skulle V+MP+VfP inte kräva posterna som 2:e vice ordförande i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen.
Det räckte dock inte med detta krav. För att ingå en uppgörelse ställde M+FP också ett krav när det gällde budgeten för 2011. Vid tiden för samtalen fanns det tre budgetförslag. M+FP föreslog i sitt förslag 2 miljoner till Barn- och ungdomsnämnden för ”kvalitetshöjande åtgärder”, Vänsterpartiet 6,9 miljoner till förstärkt personaltäthet och S+C föreslog 6 miljoner till detsamma. I kommunfullmäktige skulle de tre förslagen ställas mot varandra med följd att Vänsterpartiets förslag skulle röstas ner. Två alternativ skulle då ställas mot varandra, 2 MKr mot 6 MKr. M+FP krävde att vi det läget skulle lägga ner våra röster. Det skulle innebära att förslaget från M+FP på 2 MKr skulle vinna.
Det insåg nog också M+FP att Vänsterpartiet inte skulle kunna gå med på. Vänsterpartiet skulle självklart rösta med förslaget på 6 MKr från S+C i det läget. Den summan låg ju mycket nära vårt eget förslag.
I diskussionerna framfördes också synpunkten att denna typ av överenskommelse skulle gälla hela mandatperioden. Den framfördes från Folkpartiet. Möjligtvis delades inte denna uppfattning av M. Det framkom inte riktigt.
Kraven från M+FP på vad Vänsterpartiet skulle ge i gengäld för att få tre vice ordförandeposter var alltså orimliga. Min uppfattning är att M+FP visste det. Dessutom kunde inte förhandlarna lova att Vänsterpartiet verkligen skulle få dessa poster. Det var inte säkert att medlemmarna i respektive parti skulle stödja resultatet av förhandlingarna(!). Den utsträckta handen kändes för mig, och känns så än starkare idag, att förhandlingarna fördes av endast ett skäl, att M+FP senare skulle kunna säga: ”Vi gav er en chans men ni tog den inte!”
I synen på posterna som 2:e vice ordförande anser Vänsterpartiet att är man kommunens 3:e största parti med 15% av rösterna och dessutom ingår i ett valteknisk samarbete med Miljöpartiet och Välfärdspartiet och därigenom representerar 27% av väljarna så bör demokrati innebära att posterna som 2:e vice ordförande går till partierna i detta block. Vänsterpartiet tar dessa poster av egen kraft, på grund av de röster vi har fått. Det är ingen sak för förhandling. Det handlar om respekt för valresultatet. Anser jag.
M+FP, nu tillsammans med KD, vill inte ge V+MP+VfP dessa poster. Lena (M) skriver på Facebook att Vänsterpartiet ”inte ville ha det som erbjöds eftersom ni inte fick mer”. För mig är det en underlig syn på demokrati. Demokrati kan inte innebära att det är M+FP som ska bestämma vem som ”ska få vad”. Det måste vara valet som avgör. Och i valet hade vårt block 27%. Det kan jämföras med S+C som tillsammans fick 29%. Och S får samtliga poster som vice och 1:e vice ordförande…
Vänsterpartiet kräver helt enkelt att väljarnas röster i ett demokratiskt val ska respekteras. De ska inte bli föremål för politiskt rävspel. Demokrati är för allvarligt för det. Nu ”straffas” Vänsterpartiet och de partier vi har teknisk valsamverkan med. Vi kommer inte att få en enda ordförandepost på onsdag. I stället provocerar M+FP+KD genom att erbjuda Centerpartiet och Bo Carlsson platsen som 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. Centerpartiet som fick 6% av rösterna! 6%!
Det är uppenbart att det är ett politiskt spel, ett spel där vissa partier tänjer på demokratins principer – allt för att begränsa Vänsterpartiets inflytande.
Vem är terrorist?
Läst på Facebook:
”Galen svartskalle spränger sig själv och skadar ingen annan = terrorism. Galen svensk skjuter 15 svartskallar i Malmö = inte terrorism. Är det någon mer än jag som undrar hur rättsväsendet använder sig av terrorismbegreppet? MÅSTE man vara muslim för att vara terrorist eller går det bra med vilken svartskalle som helst?”
Makten talar
På onsdag är det fullmäktige, årets sista. Då blir det äntligen slut på den speciella och konstiga situation som följer efter alla val, och i synnerhet denna gång, att fullmäktiges sammansättning inte tajmar med sammansättningen av nämnder och styrelser. På onsdag ska det rättas till, fullmäktige ska välja nytt folk till alla nämnder och styrelser. Dock träder inte dessa som väljs ”i tjänst” förrän efter årsskiftet.
Efter nyår ska dessutom Vänersborg få tillbaka sin gamla Barn- och ungdomsnämnd. Den har ju inte funnits sedan i maj då den på något sätt ”avsattes”. Jag och resten av nämnden befanns ju ”skyldiga” till de skenande kostnaderna för arenan. Nu har ju kommunstyrelsens avgående/avsatte kommunalråd Ljunggren tagit på sig skulden, men för min och nämndens del alldeles för sent.
Efter att Barn- och ungdomsnämnden avsatts har ju dess uppgifter tagits om hand av ett särskilt utskott i kommunstyrelsen. Bo Carlsson har varit ordförande i detta utskott. Det är egentligen väldigt provocerande mot t ex mig eftersom Carlsson i egenskap av heltidsarbetande kommunalråd med hög lön har haft både ansvar och möjligheter att ta del av den katastrofala ekonomiska utvecklingen av arenan. Och göra något åt det.
Carlsson var ju dessutom för bygget. Han var uppe i talarstolen när beslutet togs och applåderade det. Men Bo Carlsson saknar tydligen självkritik. Det har ju dessutom visat sig efter valet. Han sitter fortfarande kvar som ledare för sitt parti trots att Centerpartiet nästan halverades.
Bo Carlsson och hans vapenbroder i utskottet, den bittre moderaten Anders Forsström (han fick ju inte bli partiets gruppledare vilket gjorde att han grät ut offentligt i TTELA), uttryckte i ett av utskottets protokoll sin uppskattning av Sjöberghs behandling gentemot mig när det gällde schemaläggningen – ett ärende som inte hade något med politik att göra. Att som politiker ta upp och dessutom ta till protokollet ett enskilt tjänsteärende torde vara unikt. De träder definitivt över den gräns som finns mellan politikers och tjänstemäns göranden och låtanden. Ett ärende blir ju inte politiskt bara för att den inblandade råkar vara politiker. Men herrarna Carlsson och Forsström tar tydligen tillfället i akt för att försöka få till stånd någon slags hämnd, kanske för att Vänsterpartiet har rört om i kommunens maktgryta där dessa herrar ingår eller vill ingå. Carlsson sitter ju kvar som ledare och räknar väl med att fortsättningsvis också få någon post i kommunens byråkrati.
Och som en händelse har det nya styret nominerat Bo Carlsson som 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. M+FP+KD ger alltså Bo Carlsson en plats som egentligen, om man respekterar valresultatet, bör gå till Vänsterpartiet som är fullmäktiges 3:e största parti. I stället tar det nya styret inte ens platsen själva – de ger bort den till en av det gamla styrets toppar, en person som de har varit i opposition till, en person som borde vara i opposition nu, Bo Carlsson. Det är anmärkningsvärt.
Anders Forsström sägs bli kommunfullmäktiges nye ordförande.
Ja ja, det är väl en merit i maktmaffian att jaga misshagliga vänsterpartister.
Det är tråkigt att det nya M-styret tycks fortsätta samma politik som sina föregångare, en politik som handlar om att stänga ute alla som på något sätt hotar de makthungriga herrarna i toppen.
Den nya mandatperioden har inte börjat bra.
Flera personer, i synnerhet politiker, har talat om en ny tid i politikens Vänersborg. Den gamla socialdemokratiska och centerpartistiska majoriteten har ju röstats bort med buller och bång och den tidigare oppositionen gick starkt framåt. Moderaterna blev kommunens största parti och Vänsterpartiet fördubblade sitt röstetal och sina platser i fullmäktige.
Det har pratats om att den nya mandatperioden ska präglas av öppenhet och samarbete.
Öppenhet och samarbete.
Det har inte börjat så bra.
I veckan sammanträdde den gamla kommunstyrelsen för sista gången. Budgeten för 2011 diskuterades. Budgeten ska beslutas en gång till nu när det är valår. Det visade sig att det nya styret med M+FP+KD under den senaste veckan har diskuterat sig samman med det gamla styret, dvs S+C. De fem partierna lägger ett gemensamt förslag i nästa veckas fullmäktige.
På kommunstyrelsens sammanträde lades förslaget fram också för Vänsterpartiet. Vänsterpartiet tillfrågades om inte de också skulle stödja förslaget.
Ingen hade pratat om förslaget med Vänsterpartiet innan. Bucci som är Vänsterpartiets representant i kommunstyrelsen sa nej. Han kunde naturligtvis inte ta ställning till ett nytt förslag utan att ha läst det eller utan att ha diskuterat det med andra partimedlemmar.
Det är intressant att det nya styret med Moderaterna i spetsen och det gamla som leds av Socialdemokraterna direkt har hittat varandra i politiken. De gör gemensam sak direkt.
Men samarbete har det inte varit, inte med Vänsterpartiet i varje fall. Samarbete är inte detsamma som att V ska rösta JA till förslag som andra lägger. Samarbete är att man tillsammans diskuterar och arbetar fram gemensamma förslag. Om man inte kommer överens alla gånger är ju en annan sak. Det finns ju inte olika partier av en slump. Det är klart att man ibland har olika åsikter. Men i ett samarbete pratar man med varandra innan de färdiga förslagen läggs.
Inget av de andra partierna tog kontakt med Vänsterpartiet i budgetfrågan.
Att de 5 partierna har kunnat komma överens om ett gemensamt budgetförslag beror främst på att M+FP+KD har backat på sina krav. De har gjort stora eftergifter för att kunna komma överens med S+C. Det skulle ju se ut om det nya styret inte fick igenom sitt förslag i fullmäktige. Eftersom det budgetförslag som Vänsterpartiet har lämnat ligger väldigt nära det tidigare S-förslaget kanske Vänsterpartiet, efter genomläsning och diskussion, kan stödja det liggande förslaget. Vi får se, men jag tycker nog det.
Men någon öppenhet eller samarbete med Vänsterpartiet har det inte varit. Inte denna gång heller.
Kommunstyrelsen tog även upp en av skandalaffärerna under den tidigare mandatperioden, Toppskandalen. Den riksbekanta skandalen som anmälts till EU.
Alla partier ställde sig bakom en skrivelse till EU-kommissionen. Alla partier utom Vänsterpartiet. Skrivelsen går ut på att Vänersborgs kommun är så oskyldigt. Så oskyldigt. De inblandade höga herrarna har självklart följt lagen och har man inte det så har man gjort det för allas bästa.
Toppaffären är på allvar. Det är ingen lek. Hammar Nordic Plugg har ju t ex redan fällts av Förvaltningsrätten. Hammar har nämligen på ett felaktigt sätt försökt att göra skatteavdrag. I GT har det öppet spekulerats om oegentligheter. EU-kommissionen utreder. Skatteverket utreder. Det finns fortfarande många frågetecken.
Och det handlar om miljoner. Miljoner skattepengar. Vänersborgarnas pengar.
Det är viktigt att allt offentliggörs. Vi vänersborgare kan inte gå vidare förrän vi har gjort upp med det som hänt. Vi måste bringa klarhet i alla skandaler. Alla papper måste upp på bordet! De ansvariga måste ställas till svars. Det är först därefter som vi kan ta nya tag och gå vidare för att utveckla vår kommun!
Öppenhet? Samarbete?
Det verkar bli som vanligt. Betongpartierna håller varandra om ryggen.
Den nya mandatperioden har inte börjat bra.
Moment 22
Idag kom Förvaltningsdomstolens dom. Jag hade överklagat kommunfullmäktiges beslut att inte ge mig ansvarsfrihet för att budgeten för Arena Vänersborg gick överstyr. Jag menade på att jag hade röstat mot arenan, både i fullmäktige och i Barn- och ungdomsnämnden, och dessutom varenda gång reserverat mig skriftligt. Jag menade att Kommunallagens skrivning om individuellt ansvar måste gälla här. Jag menade att säger man nej måste det respekteras. Jag menade att det inte kan vara Kommunallagens mening att en förtroendevald politiker måste avgå för att slippa ansvar för andras beslut fast man själv är mot.
Jag har väntat på domen ganska länge nu. När jag kom hem för några timmar sedan låg det ett kuvert från Förvaltningsdomstolen i min brevlåda. I domen står det:
“Förvaltningsrätten finner att det faller inom kommunfullmäktiges befogenhetsområde att avgöra vem eller vilka som inte beviljas ansvarsfrihet. Det ankommer inte på förvaltningsrätten att vid en laglighetsprövning bedöma de bakomliggande orsakernas svårighetsgrad eller varje ledamots/ersättares ansvar för att rådande situation med icke beviljad ansvarsfrihet har uppstått för verksamhetsåret 2009.”
Det står alltså att att fullmäktige får fatta beslut om ansvarsfrihet och att det inte ankommer på domstolen att pröva sakfrågan!
Det visste jag ju! Det är ju inte det som min laglighetsprövning handlar om! Det är klart att jag inte ifrågasatte fullmäktiges rätt att fatta beslut om ansvarsfrihet. Det jag ville ha prövat var ju om fullmäktiges skäl till att inte bevilja ansvarsfrihet var lagliga. Och det tar Förvaltningsrätten INTE upp! (“Det ankommer inte på Förvaltningsrätten.”)
Vad har vi då Förvaltningsrätten till? Varför finns det då skrivningar i Kommunallagen om individuellt revisionsansvar? Varför har vi då en Kommunallag?
Domstolen har ju överhuvudtaget inte laglighetsprövat om det är rätt att ”fälla” en ledamot som sagt nej till ett beslut som majoriteten fattat. Jag undrar, varför har då domstolen tagit upp fallet överhuvudtaget?
Vad jag förstår av domen så finns det ingen som kan ta upp innehållet i min överklagan, dvs sakskälen till att jag anser att fullmäktige gjorde fel som inte beviljade mig ansvarsfrihet. Det finns alltså ingen instans i Sverige som kan pröva sakargumenten? Kommunfullmäktige får besluta hur som helst, på vilka grunder, eller brist på grunder, som helst.
Det är ju absurt. Följden av Förvaltningsrättens dom är att kommunfullmäktige kan ta vilka idiotiska beslut som helst. Allt är lagligt.
Nu skulle det kunna bli ännu värre. Det är ju faktiskt så enligt Kommunallagen att kommunfullmäktige kan gå vidare med en skadeståndstalan mot ledamöter som inte beviljats ansvarsfrihet. Det betyder att fullmäktige skulle kunna besluta om att jag skulle kunna bli skadeståndsskyldig för arenafiaskot!
Mina politiska fiender kan ruinera mig bara för att de inte gillar mig och mitt parti?! Och jag skulle enligt Förvaltningsrätten inte kunna överklaga.
Det är ju helt sjukt! Vågar någon engagera sig politiskt på sådana villkor?
Eller har Förvaltningsrätten fel? Är lagarna bra men inte domstolarna? Regeringsrätten hade ett mål 1999 (Målnummer 3701-98) som handlade om ett beslut av kommunfullmäktige i Borgholms kommun att vägra en förtroendevald ansvarsfrihet. Omständigheterna är olika de här i Vänersborg men det intressanta är att Regeringsrätten i Borgholmsmålet faktiskt tittade på och värderade vad som egentligen hände för att komma fram till sitt avgörande. Det är alltså det som Förvaltningsrätten i Göteborg inte gör.
Senaste kommentarer