Stefan Kärvlings blogg

I ett flertal blogginlägg har jag kritiserat broschyren ”framtidens skola”, som har gått ut till samtliga hushåll i Vänersborg. Jag har påstått att broschyren, som ligger till grund för medborgardialogen, innehåller förvrängda sanningar, misstolkade fakta och tvivelaktiga och tendentiösa tolkningar. På gårdagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden upprepade jag kritiken. Då svarade ingen.

Istället kom ett ”svar” från TT idag.

”Elever från mindre klasser får bättre resultat” (DN:s rubrik)

Det har nämligen publicerats en forskningsrapport, ”Långsiktiga effekter av mindre klasser”. Den har funnits ett tag på engelska, men nu har den översatts. (Jag nämnde den faktiskt i en tidigare blogg, ”Medborgardialog: Lokalytor”. Du kan hämta rapporten här.)

Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:

”Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”

Det här är naturligtvis ytterligare en spik i kistan på broschyren. Broschyren utgår ju ifrån att ”allt litet är dåligt, allt stort är bra”. I broschyren hittar vi meningar som:

• ”storleken på klasserna styrs inte av elevernas behov”
• ”klasserna ska så långt som möjligt vara jämnstora.”
• ”Det kräver större skolor med fler lärare som kan samarbeta.”
• ”Att möta det lagkravet blir enklare med större skolor.”
• ”För att klara skollagens krav måste skolorna i Väners­borg ha både en viss storlek och ett visst antal barn i varje årskurs.”
• ”Genom att skapa större klasser av de minsta klasserna och genom att lämna lokaler som inte behövs, kan eleverna i Vänersborg få tillgång till uppemot 40 extra lärarresurser.”
• ”Skerruds skola, Rösebo skola och Sundals Ryrs skola har för få elever (det kan jag hålla med om, i Sundals Ryr går inte en enda elev; min anm.) för att uppfylla kraven i den nya skollagen.”
• ”Antalet högstadieelever är för litet för att Dalboskolan ska klara den nya skollagens krav.”
• ”I andra fall blir klasserna för små, men samma antal lärare behövs i undervisningen. Det gör att resurserna inte kan användas effektivt.”
• ”Om antalet elever ökar kan skolorna ta emot något fler elever genom större klasser på Granås skola.”
• ”Genom att samla alla F-6-elever på tre skolor och skapa mer jämnstora klasser, kan lärare och annan personal arbeta i en mer effektiv organisation.”
• ”Frändeskolans elevantal är egentligen för litet för att man ska kunna använda resurserna på ett effektivt sätt.”

Som sagt, ju större, ju bättre. Det har dagens forskningsrapport slagit hål på. Och är det så, att det finns andra rapporter som säger något annat, så måste de som har skrivit broschyren ”framtidens skola” åtminstone uppge vilka rapporter de stödjer sig på.

Oj! Nu är jag orättvis. Det gör man ju visst. De som har skrivit broschyren stödjer sig på en forskningsrapport, Synligt lärande” av forskaren John Hattie. (För en sammanfattning av Hatties rapport se ”Synligt lärande”.)

Den här forskningsrapporten tog styrgruppen för medborgardialogen upp vid ett möte. I minnesanteckningarna från mötet skrivs det att på hemsidan ska det finnas en:

“Referens till Hattie. Klasstorleken spelar ingen roll”

Det har två vänersborgare reagerat på. De skriver i ett email till nämndens ledamöter:

”Ett argument från tjänstemännen för att lägga ner de mindre skolorna grundar sig i ett resonemang om optimal skolstorlek. Man hänvisar här till forskaren John Hattie och har, efter begäran, på hemsidan lagt upp det material man grundar sig på. Det handlar om en rapport från Sveriges kommuner och landsting där man går igenom Hatties studie Visible Learning.
Denna rapport berör dock endast perifert frågan om skolors storlek och ger inte några som helst belägg för de slutsatser man dragit. Istället slår man tvärtom i den slutliga sammanfattningen fast att: ‘enligt Hattie lägger vi alltför mycket fokus på att diskutera saker som egentligen inte har så stor betydelse för elevernas studieprestationer exempelvis skolstrukturella faktorer som skolstorlek eller klasstorlek’ (sid. 62).
Intressant att notera i sammanhanget är dock att den enskilt största negativa påverkansfaktorn i hela rapporten är just byte av skola (sid. 25).
…
Sammanfattningsvis motsäger rapporten såväl de slutsatser man dragit som det sätt man använt sig av materialet.
Genom att använda denna text om John Hatties forskning på ett uppenbart felaktigt sätt anser vi att tjänstemännen i Vänersborgs kommun gjort sig skyldiga till inkompetent, vilseledande och därigenom också oetiskt användande av vetenskapligt material.”

Så skriver alltså två vänersborgare. Och visst ligger det något i detta…

Hatties absolut viktigaste slutsats är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. När Hattie ställer upp de viktigaste framgångsfaktorerna för elevers studieresultat, så ser man att dessa kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.

När Hattie skriver om stora skolor är det ingen stor grej för honom. Dessutom förutsätter han då att en massa annat, som t ex tillräckligt med lärarresurser, också infrias!