Stefan Kärvlings blogg

…och har varit så ett tag…

Det är inte särskilt ofta som jag bloggar utifrån min yrkesroll. Det här är dock en sådan gång.

Ett nytt avtal har nyligen slutits mellan lärarfacken och SKL (=Sveriges kommuner och Landsting). De centrala representanterna för både arbetstagare och arbetsgivare jublar. Ett kanonavtal! Tycker de.

På korridorgolven runtom i Sveriges skolor sprider sig besvikelsen. Lärarna trodde nämligen att 2013 skulle bli deras år. Efter all diskussion som hade förekommit om försämrade skolresultat för elever, tomma lärarhögskolor (knappt några ungdomar söker till lärarhögskolorna som förstahandsval), flykten från läraryrket (17% av lärarna lämnar yrke varje år) etc, så trodde alla pedagoger att nu skulle ordningen återställas. År 2013 skulle rättvisa skipas!

Men det bidde inga 10.000 kr mer i månaden. Som facken hade talat om. Som även utbildningsminister Björklund hade talat om. Många är nämligen de som anser att lärarna måste få högre löner, för att vända trenden, för att göra läraryrket attraktivt – så att landets bästa studenter vill välja yrket.  För så är det, trots sommarlov och jullov, så visar studenter och lärare med sina fötter att läraryrket inte är något att trakta efter. De som skulle bli de bästa lärarna av våra studerande ungdomar – de väljer andra yrken.

Så enkelt är det. Så svårt är det.

På 1960-talet skulle det bestämmas vilka löner riksdagsmännen skulle ha. Lärarlönerna var riktmärket. Idag skulle inte en riksdagsman acceptera en lärarlön. En riksdagsman tjänar bortåt tre gånger så mycket… Men inte nog med det, nyligen kom en undersökning som visade att lärarlönerna inte bara släpar efter yrken med motsvarande utbildning – lärarlönerna ökar långsammast av alla löner i kommunerna.

Sedan undrar många varför inte eleverna har respekt för sina lärare. Varför skulle eleverna ha respekt för lärarna när ingen annan har det?

På tal om respekt. Lärarna på grundskolan i Vänersborg har börjat stämpla. Det gäller nämligen för Vänersborgs kommun att kontrollera att lärarna gör rätt för sig. För tänk om lärarna går hem tidigare. Fast, vem vet, kanske kan kommunen då, om den har tur, spara in ytterligare pengar på lärarna?

När jag stämplar får jag lite av en déja-vu-känsla. För många, många år sedan, när jag jobbade för Fritidsnämnden, och på Torrmjölksfabriken, dock inte riktigt lika många år sedan, stämplade jag nämligen. Men tiderna förändras. Nu stämplas det med en nyinköpt, modern dator. Tiden går framåt.

Stämpelklockan gör ingen pedagog glad. Det kvittar hur man bär sig åt, så visar den minus. Det gick till och med så långt att jag ringde och påpekade detta. En vänlig kvinna i kommunhuset rättade stämpelklockans tider dag för dag, ”manuellt”. När vi var färdiga, så sa hon:

”Du ligger på plus!”

”Yes!”, tänkte jag. Men det var att ropa hej lite för tidigt…

Dagen efter så stod det att jag hade jobbat 8,5 timme för lite…

Att se de där ”minustimmarna” hela tiden är väl för att man ska veta sin plats antar jag. Typ att man ska vara tacksam för att man får lön överhuvudtaget. Och inte tro att man är något eller någon, typ någon som är värd en högre lön.

Men det är ingen fara. Mina stämplade arbetstider spelar ingen roll för lönen. Stämpelklockan rapporterar nämligen inte in arbetstiderna till lönekontoret. Men vänta!! Det betyder ju också att jag inte får extra betalt för den tid som jag har arbetat över. Och jag som faktiskt stod på plus!!

Men? Varför ska lärarna i Vänersborg då stämpla? Det undrade jag också. Så jag ringde. Svaret jag fick var att då kunde jag och min chef (rektor) se när jag kom och gick.

Jaha? Jag vet när jag kommer och går. Och min rektor ser om jag går för tidigt. 24 högstadieelever som får en extra håltimme springande i korridoren märks… Och om jag går senare…? Tittar rektorerna varje dag, varje vecka på arbetstiderna?

Hela lärarkåren, med lärarfacken i spetsen, var kvinnogrant (det var länge sedan det var mangrant bland lärarna) mot stämpelklockan. Men den skulle införas till varje pris. (Det var bara, enligt PFU, så att lärarna inte visste sitt eget bästa.) Och nu är den införd. Helt i onödan. Men det är något lurt. Lärarkåren ska väl sakta men säkert vänja sig vid stämplingen – och kontrollen – så att protesterna inte blir så stora när stämpelklockan så småningom kopplas till lönen… Utom när lärarna arbetar över. Det räknas inte. Bara om lärarna skulle gå hem tidigare. Det räknas. Tro det eller ej, men så var tanken med stämpelklockan från början. Innan protesterna…

Det ska vara säkert med stämpelklockan. Därför har man bara 15 sek på sig att ”greja” med stämpelklockan. Sedan blir man utslängd, utloggad. Det är av säkerhetsskäl. Å andra sidan kan man undra över vilken säkerhet det är att bara logga in i stämpelklockan med personnummer. Dessa är ju inte särskilt svåra att få tag i. För andra alltså. Så man kan sabba för vem man vill. För det är väl så man tänker när man tänker säkerhet?

Fast personnummer och personnummer. Inte ens det behövs. Det går bra att gå in på någon annans stämpelklocka med 6 små bokstäver. Vilka sex? Det vet varenda anställd på kommunen vad jag menar. Och alla vet också vilka 6 bokstäver var och en har… (Jag har t ex ”stekar”.)

Å andra sidan kan det ju vara bra. Då kan man ju stämpla in för varandra, så att det ser ut som att kompisen jobbar full tid. Och så kan kompisen stämpla in åt mig en annan dag. Precis som man gjorde förr i tiden på torrmjölken. (Det är väl preskriberat nu?) Och som vissa gör nu. Dock inte lärarna. Vi är ju ändå inte kopplade till lönesystemet. Och dessutom syns det, som sagt, om eleverna är i korridoren i stället för i klassrummet…

Annars hade vi lärare 10 K-dagar, efter att eleverna gick hem för sommarlov och före de kom till höstterminen. Under K-dagar ska pedagogerna få kompetensutveckling. K:et står för just kompetensutveckling. Dagarna infördes under stora diskussioner när lärarkåren kommunaliserades för drygt 20 år sedan.

Om kompetensutveckling skriver SKL, dvs lärarnas arbetsgivare:

”Utifrån skolans och den enskildes behov rymmer kompetensutveckling såväl ämnesbreddning resp. fördjupning, didaktik/metodutveckling, forsknings- och utvecklingsarbete, arbetslagsutveckling, läroplans/programarbete, introduktion av ny teknik samt utveckling av den sociala kompetensen.”

Under sommarens 10 K-dagar har det varit kompetensutveckling 1,5 dag… De andra 8,5 dagarna har vi arbetat med annat. Till exempel dokumentation, information, administration, utvärdering, planeringar, dokumentation, konferenser, information, dokumentation… Kompetensutveckling är ofta dyrt, och arbetsgivaren vill ogärna lägga ut de pengarna. De behövs till annat, t ex datorer till varje skola så att lärarna kan stämpla…

Det står i avtalet om K-dagarna. I avtalet kan man också hitta bestämmelserna kring lärarnas arbetstider.

SKL och lärarfacken har kommit överens om att lärarna ska arbeta 35 h på arbetsplatsen och 10,5 h någon annanstans, t ex hemma. De 35 h på arbetsplatsen disponerar arbetsgivaren – de 10,5 timmarna, som kallas förtroendetid, disponerar den anställde. Det är därför det kallas förtroendetid. Det är inte bara lärare som har förtroendetid. Trenden under många år har bland olika yrkesgrupper varit att denna tid har ökat. Det har nämligen visat sig att arbetstagare som ”får förtroende” arbetar både mer och bättre t ex hemma än de gör på arbetsplatserna.

Under de 35 h ska läraren inte bara undervisa, utan där ingår också:

”… t.ex. tillsyn, medverkan i utvecklings – och läroplansarbete, kompetensutveckling, planering, samverkan (i arbetslag, med skolledning, myndigheter, annan personal, näringsliv m.m.), utvärdering, dokumentation, information, marknadsföring, administration (schemaläggning, beställning, inköp, elevuppgifter, betygsadministration m.m.), ledningsuppgifter (inom arbetsenheter, program, kurser, ämnen etc.), deltagande i den verksam hetsförlagda delen av lärarutbildningen, handledning av andra lärare, lärarassistenter m.m., samordning (ämnes- och institutionsarbete, samverkan med föräldrar) osv.”

Vad den enskilde läraren ska göra och hur mycket tid som ska läggas på vad, ska arbetsgivaren (=rektorn) och den anställde komma överens om i ett arbetstidsschema. Jag undrar hur många lärare i Vänersborg som har diskuterat med sin rektor och gjort upp ett sådant här arbetstidschema.

Många föräldrar har gjort bekantskap med ett system i Vänersborgs skolor som kallas edWise. Om detta system skriver förvaltningen i den senaste delårsrapporten (som behandlades i BUN den 17 sept):

”Den digitala Lärplattformen, som införts på alla grundskolor för att förbättra kommunikationsmöjligheterna mellan pedagog, vårdnadshavare och elev, utnyttjas allt mer och bidrar till tätare kontakter mellan verksamheten och hemmen.”

Som lärare upplever jag systemet som en mer eller mindre katastrof. Det gör föräldrar också. Fyra föräldrar på Facebook:

• ”Jag är inte nöjd med hur lärplattformen, edwise fungerar i vbg kommun. Våra lärare har problem att lägga ut info där och vi föräldrar har svårt att hitta den. Vi har påtalat detta för edwise och föreslagit förbättringar…”
• ”Systemet är en katastrof. Tänk bara på om man är synskadad eller av annan anledning har svårt att träffa de miniskula länkarna med muspekaren…”
• ”Jag har ringt och andra har mailat sina åsikter och förbättringsförslag ang. Edwise. Styrelsen för Mulltorps föräldraförening har försökt att få någon ”IT-guru” att komma ut och utbilda medlemmarna i hur systemet skall användas – utan resultat.”
• ”Tycker barnen borde få veckoplaneringen med sig hem på papper varje vecka för alla har inte tillgång till dator och Internet.”

Igår fick jag se en rapport från revisorerna. De har granskat rektors styrning och ledning (det blir en egen blogg så småningom). Revisorerna skriver om edWise:

”Utifrån våra skolbesök uppfattar vi att systemen i varierande grad upplevs som besvärliga och tidsödande att använda, även av vårdnadshavare.”

Som en förälder skriver:

”Jag begriper inte varför man köper ett system med en look-and-feel som så uppenbart är förlegat. Vem är det som har kastat bort kommunens pengar denna gång?”

Det förstår nog inte jag heller. Å andra sidan är det varken en nämndsfråga eller en fråga för en lärare…