Stefan Kärvlings blogg

Det började redan en kväll i december förra året. Betongpartierna hade bakom skål och vägg kommit överens om att dela upp alla kommunens ordförandeposter mellan sig. Och så gjorde de det.

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Ordförandeposterna är viktiga. Alla ordföranden träffas innan alla nämnders och styrelsers sammanträden. Då kan de prata om saker. Då får de reda på saker. Då kan de diskutera med tjänstemän. Då kan de komma överens. Då kan de bestämma saker.

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Är man ordförande så har man betalt för sin gärning. Politiken som ideell sysselsättning på fritiden har blivit något mer. Det har blivit en del av levebrödet. Det är faktiskt så att är man ordförande i kommunstyrelsen, även om man bara är vice, så arbetar man heltid med politiken. Det är prestige att vara ordförande. Det är status. Det är makt.

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet fick tillsammans 26,9% av vänersborgarnas röster – 14 mandat i kommunfullmäktige. Men inga ordförandeposter. Demokrati är bara för de som bestämmer. Demokrati är inget för de som inte gillar betongpolitik. Det kom betongpartierna överens om.

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Och du är inte en av oss.

Denna onsdagskväll i december när betongpartiernas hemliga samarbete avslöjades i omröstningarna i fullmäktige, så var jag bara tvungen att från talarstolen fråga:

”Vad betyder demokrati här ikväll? Hur mycket anser ni att de demokratiska principerna är värda i praktiken?”

Ingen svarade.

Jag gick upp och upprepade mina frågor. Ingen svarade. Man bemödade sig inte ens om att svara på en vänsterpartists frågor.

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Och du är inte en av oss.

Betongpartierna tvingade Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet att stå utanför -utanför information, utanför diskussioner, utanför beslut, utanför makt.

Vad gör vänsterpartister, miljöpartister och välfärdspartister då? Flera av dom som blev ställda utanför började skriva och blogga. Och se, bloggarna började läsas av allt fler. Människorna fick reda på saker i bloggarna. Människor började tala om bloggarna.

Bloggarna blev ett problem.

För betongpolitikerna.

Nu hålls möten, nu diskuteras det, nu kommenteras det, nu kritiseras det. Om bloggar.

Bloggandet måste få ett slut.

Betongpartierna säger att bloggarna skadar Vänersborgs varumärke.

Yttrandefrihet? Tryckfrihet?

Röstar du på mig, så röstar jag på dig…

Och bloggarna är inte vi. Det är ni.

Betongpartierna håller ihop. Alltid.

En för alla. Alla för en!

Men du är inte en av oss.

Vill DU bli en av oss?

Ta kontakt med Vänsterpartiet Vänersborg!