Stefan Kärvlings blogg

Det börjar dra ihop sig i budgetarbetet. Det är budgeten för år 2019 det handlar om. På onsdag ska kommunstyrelsen (KS) besluta om det som kallas budgetramar. Budgetramarna ska inte gå vidare till kommunfullmäktige (KF), utan de beslutas i KS och går sedan till nämnderna. Men KS-beslutet om ramarna är det första riktiga avstampet för den kommande budgeten. Och dessutom första gången som partierna visar sina kort.

Budgeten tas inte av KF förrän i juni, och nu när det är valår så kommer faktiskt budgeten upp även i november. Då kan KF riva upp budgetbeslutet från juni och besluta om en helt ny budget. Denna tingens ordning beror på att det kan vara helt nya majoritetsförhållanden i KF efter att väljarna har sagt sitt i september.

De budgetramar som tas i KS nästa vecka är både viktiga och inte viktiga. Under de tre tidigare åren denna mandatperiod så har de styrande partierna (S+C+MP) fått igenom ramarna i KS. Det beror på att den styrande konstellationen har fått majoritet i KS eftersom sverigedemokraterna (SD) har avstått från att rösta. När budgeten slutligen har avgjorts i KF, så har emellertid utfallet oftast blivit ett annat.

Så här inför budgetdiskussionerna i KS tänkte jag göra en liten återblick över budgetbesluten denna mandatperiod. Det kan vara bra att ha den här kunskapen inför vårens budgetarbete, som slutar med budgetbeslutet i juni. Det kan också vara bra att ha i minnet inför det stundande valet…

Budgetbeslutet för år 2015 var lite annorlunda än det brukar vara.

Det var ju valår 2014 och budgeten togs därför i november 2014. S+C+MP hade då tagit över styret av Vänersborg. Det visade sig i budgetförslaget att de styrande partierna  snabbt hade glömt sina vallöften. Särskilt tänker jag på miljöpartiet (MP) som innan valet ville höja skatten för att satsa på skolan. Några månader efter valet lade de tillsammans med S+C, som också struntade i sina vallöften, fram en budget som präglades av återhållsamhet. Vänsterpartiet, som i vanlig ordning ville satsa på verksamheterna, fick se sitt budgetförslag nedröstat i ett tidigt skede. I slutomröstningen lade Vänsterpartiet sedan ned sina röster, eftersom de två huvudförslagen, från S+C+MP respektive M+L+KD, var till förväxling lika. S+C+MP fick igenom sin budget med röstsiffrorna 22-21. För övrigt präglades budgetdebatten av en total sverigedemokratisk förvirring. (Se ”Budgeten”.)

Budgeten för år 2016 hade en egen, väldigt speciell historia.

Den budget som KF tog i juni 2015 för år 2016 var en tydlig nedskärningsbudget. Pengar skulle sparas på verksamheterna. Förslagen från S+C+MP, M+L+KD respektive SD var till förväxling lika. Alla ville ”hålla igen”. Vänsterpartiet lade sin vana trogen ett förslag som gick mot strömmen, och ville satsa på verksamheterna. Det förslaget röstades naturligtvis ner i ett tidigt skede. Till slut vann förslaget från S+C+MP – och det var med SD:s aktiva stöd. Vänsterpartiet lade ner sina röster. Välfärdspartiet, som röstade på Vänsterpartiets förslag, nekades av ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) att lägga ett eget förslag. (Se ”Mörkret lägrar sig över Vänersborg”.)

Morgan Larsson (VFP, numera medborgarpartiet) överklagade Ljunggrens beslut. Förvaltningsrätten ogiltigförklarade sedan fullmäktiges budgetbeslut – och hela budgetärendet fick tas om i april 2016. Och då hände det saker. S+C+MP lade samma besparingsbudget som fick majoritet året innan. Men, hör och häpna, M+L+KD kom med ett helt nytt förslag – ett förslag som i stort sett var en kopia på Vänsterpartiets förslag. Det kan inte sägas vara annat än en historisk förändring av de borgerligas politik i Vänersborg. De ville satsa på verksamheterna.

Det stod klart för var och en i fullmäktige vilket förslag Vänsterpartiet (och välfärdspartiet) skulle rösta på i slutomröstningen. Trots det vägrade S+C+MP att kompromissa. De styrande räknade kallt med att få igenom sin budget med SD:s aktiva stöd. Igen. Vilket var synnerligen anmärkningsvärt. Men så uppenbarade sig en blixt från en klar himmel. SD, som stödde budgeten från S+C+MP 10 månader tidigare, gjorde nu helt om och stödde istället oppositionens budget. (Se ”Avgår Marie Dahlin nu?”.)

I juni 2016 var det dags för KF att besluta om budgeten för år 2017.

S+C+MP lade som vanligt fram en traditionell borgerlig budget. De ville hålla tillbaka kostnaderna i verksamheterna, i välfärden. Den borgerliga budgeten (M+L+KD) däremot var, återigen, till förväxling lik Vänsterpartiets budget. Den borgerliga budgeten prioriterade verksamheterna före investeringar. I slutomröstningen röstade därför Vänsterpartiet på det borgerliga förslaget, efter att det egna budgetförslaget hade fallit. Oppositionens budget fick majoritet, 23-22. SD avstod nämligen från att rösta. (Se ”Budget 2017”.)

Det innebar att S+C+MP med Marie Dahlin, Bo Carlsson och Marika Isetorp i spetsen skulle styra Vänersborg ytterligare ett år med oppositionens budget. För avgå, som styrande partier normalt brukar gör i sådana här lägen – det vägrade de…

Förra året slutligen, när årets budget beslutades, så ville inte de styrande förlora en budgetomröstning till. De tog därför kontakt med Vänsterpartiet. I överläggningarna några veckor innan fullmäktigesammanträdet så antog S+C+MP i stort sett hela Vänsterpartiets budgetförslag. (Se ”Budgetöverenskommelsen S+C+V”.)

TTELA skrev (se här):

”det var i stort sett en kopia av det Vänsterpartiet hade med sig till bordet.”

Det var en budget som satsade på verksamheterna. Det ska också sägas att budgeten från M+L+KD var mycket lik detta budgetförslag. De styrandes och Vänsterpartiets budget antogs av kommunfullmäktige med röstsiffrorna 27-16. SD och VFP avstod från att rösta. (Se ”Vänsterpartiets budget blev Vänersborgs budget”.)

Ovanstående historik visar att det tre år i rad har varit, i stort sett, Vänsterpartiets budgetar som har blivit de som antagits av fullmäktige. Det har betytt betydligt mer pengar till verksamheterna än det har varit föregående mandatperioder. Vänsterpartiet har gjort skillnad.

På onsdag ska kommunstyrelsen alltså fatta beslut om de budgetramar som ska gälla när nämnderna utarbetar sina budgetar för år 2019. Nämndernas budgetar ska i sin tur sammanställas, analyseras och avvägas för att beslutas av kommunfullmäktige i juni. Det är inget som säger att de budgetramar som fastställs kommer att överensstämma med det slutgiltiga budgetbeslutet, erfarenheterna från tidigare år visar annorlunda. På det sättet är budgetramarna inte särskilt viktiga. Men budgetramarna går efter beslutet i KS, som sagt, till nämnderna. Om KS beslutar om t ex neddragningar av nämndernas pengar, så innebär det att nämnderna tvingas anpassa sina budgetar utifrån de nya ramarna. Det betyder i sin tur att avsevärd tid måste avsättas i förvaltningarna med att titta på var besparingar och nerdragningar ska ske. Tjänstemännen, och då särskilt cheferna, ska då också upprätta konsekvensbeskrivningar som visar vilka effekter neddragningarna får på verksamheten. Det här är ett tröstlöst jobb för tjänstemännen. Det tar både kraft och tid från övrigt arbete. Det kostar mycket att spara pengar…

Och som det ser ut nu, om vi förutsätter att SD återigen lägger ner sina röster i KS, så kommer förvaltningarna att återigen få genomföra det tröstlösa arbetet med att leta besparingar och upprätta konsekvensbeskrivningar.

Men det kommer jag att beskriva i en kommande blogg.