Stefan Kärvlings blogg

Igår var det en heldag med Kunskapsförbundet. Fram till förmiddagsfikat hade direktionen sammanträde och från kl 10.20 (till kl 16.45) var det Kvalitetsstämma. (Se “Heldag med Kunskapsförbundet”, bloggen skrevs inför dagen.)

Ryktet om årets resultat visade sig vara sanna. 2019 års underskott stannade på 5.011.475 kr. Det är förvisso ett underskott, men prognosen i början av 2019 låg på ett underskott på 33 milj kr… Och så sent som i november visade prognosen ett underskott på 12 miljoner…

Förbundsdirektör Olofson fick som väntat uppdraget att genomföra en förstudie med avseende på att starta ett naturbruksprogram i Kunskapsförbundets regi. Programmet skulle kunna starta, om “allt går vägen”, under ht 2021.

Bakgrunden till direktionens beslut om en förstudie är helt enkelt att få elever att stanna kvar inom förbundet. Kunskapsförbundet får ju betala dyrt för de fristående naturbruksutbildningar som eleverna väljer. En plats på Realgymnasiets naturbruksprogram kostar förbundet 200.000 kr per elev och år. Kunskapsförbundet räknar med att kunna anordna utbildningarna billigare. Utbildningen kommer inte att konkurrera med Nuntorp, eftersom förbundet inte tänker starta en utbildning inom de inriktningar som finns där. Och det glädjer ju en vänersborgare och tillika “dalslandsvän”.

Det kan i sammanhanget nämnas att 1.297 elever från Trollhättan och Vänersborg i år valde fristående gymnasieskolor till en kostnad av 122,7 milj kr för Kunskapsförbundet. Prognosen för 2020 är att 1.336 elever väljer andra skolor än förbundets och 1.390 elever 2021 – till en kostnad för förbundet på 139 milj respektive 144 miljoner.

Direktionen ställde sig också bakom förslaget att förbundskontoret (administrationen) flyttar till en mindre lokal inom Vänerparksområdet. Då kan mer av vuxenutbildningen få plats i Vänerparken och ett nytt hyresavtal kan förhandlas fram med hyresvärden.

Den här flytten innebär att i stort sett all vuxenutbildning i Trollhättan flyttar till Vänerparken. Det är något som är positivt inte bara för förbundets ekonomi (förbundet kan gå ur lokaler i Trollhättan) utan också för själva utbildningen, som då samlas på ett ställe.

Under en stor del av dagen arrangerade Kunskapsförbundet en kvalitetsstämma.

Kvalitetsstämman är årligt återkommande, men för mig var det första gången. Förbundets skolor presenterade sin verksamhet och det gjorde också vuxenutbildningen.

Vi politiker och andra åskådare, bland annat var förbundets revisor närvarande, fick information om framgångar och “utmaningar”, dvs problem. Det handlade om betygsstatistik, andel som tog examen, godkända kurser, närvaro och mycket annat. Och allt i förhållande till de gångna åren, och uppdelade på de olika skolenheterna och programmen.

För en (relativ) nybörjare i förbundet som jag så var det oerhört informativt och nyttig kunskap. Det var synd att inte fler politiker, och kanske kommunalråd…, i ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg var närvarande.

Kunskapsresultaten har förbättrats, men det ser väldigt olika ut på olika program. De högskoleförberedande programmen lyckas bättre än de yrkesförberedande. Och tjejerna visar oftast bättre resultat än killarna. Examensandelarna minskade jämfört med förra läsåret. Det förklaras framför allt av minskade examensandelar på yrkesprogrammen. Det var 80,9% av samtliga elever som tog examen.

I vuxenutbildningen var, vt 2019, 960 elever inskrivna i någon kurs på grundläggande nivå och 1.108 elever på en gymnasial kurs. 84,9% av alla kursbetyg var godkända och det var en större andel än förra läsåret.

Eleverna är positiva till Kunskapsförbundet och verksamheten. I den enkät som Kunskapsförbundet gör årligen får utbildningarna höga betyg. Betygen varierar mellan 2,53 och 3,72 – på en fyrgradig skala (1-4, där 4 är det högsta betyget). Eleverna på vuxenutbildningen är de mest positiva. På frågan “Jag känner mig trygg i skolan” fick gymnasieskolan betyget 3,41 och vuxenutbildningen 3,69. Det är också glädjande att resultaten från eleverna i Gymnasiesärskolan och Särskild utbildning för vuxna är totalt sett ännu mer positiva än för övriga elever i förbundet.

Kunskapsförbundet har i sina analyser kommit fram till att det finns tre områden för förbättringar och utvecklingsinsatser (citerat från Kvalitetsrapporten 2019):

* ”En ännu snabbare och mer kraftfull kompensatorisk styrning, ledning och undervisning, så att vissa utbildningar och grupper av elever kompenseras bättre och mer omedelbart för sina utmaningar.”

* ”Ett allt mer utvecklat vetenskapligt grundat och professionellt kollegialt lärande på förbundets alla ansvarsnivåer, som ytterst syftar till en förbättrad undervisning och ett bättre stöd.”

* ”Ett utvecklingsarbete ännu mer i samklang mellan systemnivåerna (medlemskommunerna – huvudman-rektor-lärare) med förståelse för och tillit till varandras ansvar, behov och beslut om valda förbättringsaktioner.”

Kunskap och information är en sak, men det största intrycket, i varje fall på mig, var den professionalism och “akademiska approach” som präglade presentationerna. Det verkar definitivt som det finns en kultur av vetenskaplighet och “beprövad erfarenhet”, med t ex gemensamma begrepp, bland pedagoger och skolledare.

Det berättades om framgångar och lyckade projekt osv, men man ryggade inte tillbaka för de utmaningar, som man stod inför. Det imponerade nog mest på mig.

Ett nedslag i verksamheten var t ex en redogörelse för hur man skulle komma till rätta med den stora frånvaron på ett av programmen i en av förbundets skolor. Föreläsarna berättade om den analys man hade gjort om orsakerna, de slutsatser som dragits, om de extra resurser som satts in och det arbete som utförts. Och så avslutade man med utvärderingen – frånvaron minskade inte alls, tvärtom den hade ökat… Hela projektet visade sig vara ett “misslyckande”. Föreläsarna försökte inte förklara bort det hela, inte skylla på något eller någon annan. De hade helt enkelt arbetat fel. Och nu skulle man ta nya tag. Och efterlyste tips och råd.

Det imponerade på mig att man inför den samlade publiken berättade om ett projekt som “gick fel”. Men redogörelsen visade som jag ser det på något helt annat. Det visade på en kultur i förbundet av tillit till varandra, en vilja av att lära av varandra, och varandras misstag, och att utveckla pedagogiken och elevernas lärande. Det visade också att alla, oavsett skolor, har ett gemensamt intresse av att tillsammans utveckla hela förbundet.

Och det är stort, det är imponerade. Jag tycker att det visar den goda stämning som råder bland medarbetarna i förbundet och den gemensamma viljan att utvecklas och bli bättre. Och denna inställning och attityd omfattades av samtliga deltagare. Det var helt naturligt. För mig var det något som jag sällan sett i en organisation.

Med denna attityd kan det, som jag ser det, inte gå annat än bra för förbundet i fortsättningen.
…bara Kunskapsförbundet får de resurser, dvs de lärare, elevvårdspersonal och övrig personal, som det behöver för att kunna angripa de utmaningar och problem som finns. Och göra en bra skola ännu bättre.

Det är min övertygelse att om det är något som inte fungerar riktigt som det ska alla gånger, beror det inte på chefer och personal – det beror på att politikerna i Trollhättan och Vänersborg inte ger Kunskapsförbundet och eleverna de resurser som behövs.

Jag önskar att barn- och utbildningsnämnden arrangerade en sådan här kvalitetsstämma.

PS. Lutz Rininsland bloggar också om Kvalitetsstämman. Bloggen kompletterar min text på ett bra sätt (eller tvärtom). Rininsland “fastnade” för andra saker på stämman än jag – och den rekommenderas å det varmaste – “Kunskapsförbundets elever”.