Stefan Kärvlings blogg

Det var som sagt väldigt mycket information på Kunskapsförbundets senaste sammanträde. Jag har i två bloggar beskrivit ordförandens information, följderna för utbildningen av pandemin, förbundets ekonomiska situation (se “Möte på distans, Corona och ekonomi”) och resultatet av vårterminens elevenkät (se “Eleverna sätter betyg”). I de båda bloggarna samt i bloggen “Andersson överklagar KFV-möte!” har jag beskrivit att sammanträdet genomfördes på distans och att Mats Andersson (C) har överklagat lagligheten i detta förfarande.

Det finns ytterligare en del att berätta från sammanträdet.

Kunskapsförbundet ska starta en naturbruksutbildning hösten 2021. Det har jag skrivit om tidigare. Huvudinriktningen kommer att vara häst. “Basen” ska ligga på Birger Sjöberg och programmet ska ha möjlighet att ta emot 12 elever. Förbundet ska samarbeta om utbildningen med Ryttarföreningen Brätte Ridskola och Nuntorpsgymnasiet.

Det har på senare tid diskuterats om Kunskapsförbundet ska bilda en gemensam SYV-organisation med grundskolorna i Trollhättan och Vänersborg. En arbetsgrupp har tittat på frågan under våren. Det blir dock inget av det samarbetet meddelade förbundsdirektör Johan Olofson. Grundskolorna såg större fördelar med att organisera SYV:arna själva.

Förbundsstrateg Jan-Erik Aronsson meddelade att det var ett stort tryck redan nu på vuxenutbildningen och att efterfrågan antagligen skulle fortsätta öka. Det står en lågkonjunktur för dörren, arbetslösheten växer snabbt och staten satsar på mer vux-platser.

Precis som eleverna har gjort en utvärdering av det gångna läsåret så har personalen också gjort det – “Medarbetarenkät 2020”.

Medarbetarenkäten genomförs vartannat år. Syftet är att:

“utvärdera den psykosociala arbetsmiljön, fånga upp förändringar inom organisationen och visa medarbetarna att deras åsikter och upplevelser av arbetet är viktiga. Medarbetarenkäten blir också ett viktigt verktyg för att jobba strategiskt med målstyrning och förändring.”

Hela 82% av förbundets medarbetare, 524 personer, svarade på enkäten. Resultatet var tämligen positivt, i synnerhet om neddragningarna inför läsåret tas i beaktande. Resultatet var bättre än 2018, däremot hade känslan om en fortsatt positiv utveckling för förbundet minskat. Det var naturligtvis inte konstigt, men kanske skulle resultatet ha blivit annorlunda om medarbetarna känt till att ägarkommunerna har lovat att höja förbundsbidraget.

Här nedan följer de flesta av resultaten av medarbetarenkäten, dock inte riktigt alla.

Förvaltningen kommenterar diagrammet på följande sätt:

“Medarbetarna trivs med varandra, känner att deras arbeten är meningsfulla och är stolta över det de gör. Medarbetarna upplever att deras arbetsplatser är mer anpassade till sina arbeten i jämförelse med föregående omgång.”

Som gammal lärare, numera pensionerad, kan jag konstatera att resultaten ser synnerligen bra ut. Medarbetarna trivs och är nöjda och, inte minst, de är stolta över det arbete de utför.

Förvaltningen kommenterar:

“Medarbetarna upplever att arbetstiden inte räcker till.
Medarbetarna upplever att de kan påverka prioriteringen av sina arbetsuppgifter i högre grad än 2018.”

Med tanke på den diskussion som pågår i landet om lärares arbetssituation, arbetsmiljö, dokumentation etc, så tycker jag att resultaten ser oväntat positiva ut. (Nu har jag emellertid ingen erfarenhet av att arbeta på gymnasiet eller vuxenutbildningen.) Är det så att resultatet enbart återspeglar personalens situation på Kunskapsförbundet eller skulle resultatet också se likadant ut på andra skolor?

Förvaltningen kommenterar:

“Medarbetarna känner sig inte så delaktiga vid förändringar på arbetsplatsen.
Medarbetarna ger cheferna bättre resultat än föregående omgång för samtliga påståenden. Främst ökade resultaten för: stöd i planering/prioritering, visad uppskattning, användbar feedback och rimliga krav på arbetsinsatsen.”

Resultaten ser återigen bra ut. Det är extremt viktigt med bra rektorer och andra chefer.

De här resultaten borde vara intressanta för politikerna i Kunskapsförbundets direktion. Jag har dock lite svårt att förstå både resultat och syfte. Som professionell yrkesutövare, dvs legitimerad lärare, torde man vara mer intresserad av vad styrdokumenten (Skollag, läroplan) har för mål med undervisningen än förbundets politiker. För den enskilde pedagogen är nog också det egna ämnet viktigare än arbetsgruppens mål…

“Den sammanfattade bilden av Kunskapsförbundet är fortfarande ganska bra.”

Det skriver förvaltningen, och det håller jag fullständigt med om. Resultatet av medarbetarenkäten är mycket positiv. Men visst finns det en “förbättringspotential” i Kunskapsförbundet. Frågan är emellertid om det går att lösa i förbundet eller om lösningen ligger på statlig nivå eller på ägarkommunerna.

Medarbetarna har haft möjlighet att kommentera enkätens olika områden och det som återkommer är behovet av mer resurser, till t ex vikarier, mindre undervisningstid, mindre grupper, minskad arbetsbelastning etc. Och här är förbundet beroende av andra…

Både elev- och medarbetarenkäterna har visat att både elever och personal är nöjda med Kunskapsförbundets skolor och utbildningar. Naturligtvis går allt att förbättra men de fristående, vinstdrivande gymnasieskolorna är en tung bromskloss. De kostar oerhört mycket pengar för ägarkommunerna Trollhättan och Vänersborg – pengar som skulle behövas på de kommunala skolorna. Men jag håller med Lutz Rininsland (V) när han sätter följande rubrik på en av sina bloggar:

“Sträck på dig, Kunskapsförbundet!”