Stefan Kärvlings blogg

Kommunen brukar varje år redovisa fakta och information om sina anställda; om åldersstruktur, löneläge, sjukfrånvaro och mycket mer. Det sker i en omfattande och genomarbetad rapport med titeln “den personalekonomiska redovisningen”, populärt kallad ”PEK:en”. Men…

“Förra året blev det ingen vanlig personalekonomisk redovisning på grund av pandemin.”

Det skriver Kenneth Borgmalm (S), ordförande PFU (=personal- och förhandlingsutskottet), och personalchef Anna Johannesson i förordet. För år 2020 kom det dock en “PEK” och den fastställdes av kommunfullmäktige i juni 2021. (Sedan dess har det stått på min “att-göra-lista” att jag skulle blogga om den, men av flera anledningar så har det inte blivit av. Förrän nu då…)

Den personalekonomiska redovisningen innehåller oerhört mycket fakta. När den dessutom avslutas med en genomgång av kommunens olika förvaltningar var för sig så känns det lite som man drunknar i alla siffror. Det blir som med söndagens blogg “Skolstatistik 2021: Bra kan bli bättre” – det måste bli ett urval. Jag börjar med att redovisa några av nyckeltalen.

Personalkostnaden för de anställda i Vänersborgs kommun uppgick 2020 till 1.834 milj kr, nästan 2 miljarder kr alltså. Det var en tämligen liten ökning jämfört med året innan (2019), bara 1,5 milj. Det finns 3.205 tillsvidareanställda i Vänersborgs kommun (2020). Det är en minskning sedan året före (2019) med 3 personer. 2.578 av de tillsvidareanställda är kvinnor och 627 män. Det fanns också 321 visstidsanställda, 204 kvinnor och 117 män. De visstidsanställda minskade med 66 sedan föregående år. Det betyder att andelen tillsvidareanställda ökade. Barn- och utbildningsförvaltningen är den förvaltning med lägst andel tillsvidareanställda. En orsak är att det:

“krävs behörighet i legitimationsyrken för tillsvidareanställning.”

Det kan noteras att andelen tillsvidareanställningar bland män är lägre än bland kvinnor.

Andelen heltidsanställningar ökade från 81,5 procent 2017 till 88,8 procent (2020). Siffran för 2020 är 12 procentenheter högre jämfört med medel för kommuner i Sverige. Sysselsättningsgraden ökade totalt sett från 95,4 procent till 97,6 procent.

Medelåldern bland de tillsvidareanställda ligger på 45,1 år. Männen är i genomsnitt något yngre, 43,3 år, än kvinnorna, 45,6 år. Bland de visstidsanställda är medelåldern 36,4 år, det skiljer bara någon månad mellan kvinnor och män.

Det kan väl också nämnas att övriga personalrelaterade kostnader, som företagshälsovård, kurser och konferenser samt tjänstebilar minskade 2020 jämfört med 2019.

Löner är naturligtvis alltid intressant. I PEK:en är medianlönen ett nyckeltal, dvs den mittersta lönen i en grupp löner som sorteras i storleksordning från den lägsta till den högsta. Medianlönen för anställda med månadslön har ökat successivt och låg 2020 på 29.020 i månaden. Det var några hundralappar mer än Trollhättan och en hundralapp mindre än Uddevalla. Medianlönen i Vänersborgs kommun låg högre för kvinnor än män. Skillnaden ökade dessutom mellan 2019 och 2020, från 995 till 1.124 kr. Medianlönen var högst, 30.888 kr, i kommunstyrelseförvaltningen och lägst, 27.440 i socialförvaltningen. Om man ser till förändringar i medianlönen i olika yrkesgrupper mellan 2019 och 2020 så har ökningen varit störst bland ledning äldreomsorg, sjuksköterska, socialsekreterare och elevassistent. Barnskötare, måltidspersonal och rektorer hade den minsta ökningen.

Naturligtvis är också medellönerna intressanta. I nedanstående tabell redovisas lönerna uppdelad på de olika förvaltningarna.

Det är noterbart att kvinnornas medellön är högre än männens. Jag förutsätter att detta inte har något med könsdiskriminering att göra utan beror på att kvinnorna helt enkelt har större kompetens för jobben än männen… 

Sjukfrånvaron är ett viktigt mått på personalens trivsel och arbetsförhållanden. I denna redovisning måste vi emellertid hålla i minnet att vi har haft en pandemi som naturligtvis gör att året är speciellt.

Det fanns ett förväntat resultat om att sjukfrånvaron skulle sänkas 2020. Det nåddes inte. Istället skedde en kraftig ökning av sjukfrånvaron mellan 2019 och 2020. Under våren 2020 var ökningen av sjukfrånvaron kraftig, sedan sjönk den under sommarperioden för att öka mycket under hösten. Utvecklingen var inte unik för Vänersborg. Däremot var medianen för sjukfrånvaron 2,5 procentenheter större än i Sverige. Den var också 0,4 respektive 0,6 procentenheter högre än i Trollhättan och Uddevalla. Det är sjukdomstypen infektion/förkylning som står för den stora ökningen. En anledning till detta är att ärenden kopplade till coronapandemin har blivit kategoriserade under den sjukdomstypen. Det skedde en betydande minskning av den psykisk ohälsan, en minskning som märktes särskilt inom socialförvaltningen.

Så här ser siffrorna kring sjukfrånvaron ut de senaste två åren:

Det framgår tydligt av siffrorna att sjukfrånvaron kostar kommunen mycket pengar. Med en friskare personal skulle kommunen kunna spara många miljoner… Därför är det självklart viktigt att analysera orsakerna till sjukfrånvaron – för att kunna hitta rätt åtgärder för att minska den. Det gäller naturligtvis särskilt det faktum att frånvaron är betydligt högre bland kvinnor än män.

Jag är säker på att kommunens personalspecialister, chefer och andra gör ett bra jobb och så gott de kan. Men jag kan inte låta bli att tänka på att de arbetar i motvind. De ekonomiska resurserna är knappa och riskerar att dras ner ytterligare, styrsystemet kräver att medarbetarna dokumenterar, fyller i enkäter, utvärderar, producerar statistik osv i stället för att syssla med det de är intresserade av och utbildade för, lönerna är individuella och det finns missnöje med chefernas lönesättning som uppmuntrar konkurrens mellan medarbetare och ”blind lojalitet” till cheferna – och försvårar kollegialt samarbete och solidaritet. Jag tror alltså att det kan finnas en hel del “inbyggda” orsaker till sjukfrånvaron.

Vänersborgs kommun vill naturligtvis att de anställda ska trivas på sina arbetsplatser. Ett sätt att ta reda på detta är via nyckeltalet eNPS. eNPS står för “Employee Net Promoter Score”. Mätningen består av frågan:

”Hur sannolikt är det att du skulle rekommendera din arbetsplats till en kollega eller vän?”

De anställda ska svara på en skala från noll (=inte alls sannolikt) till 10 (=mycket sannolikt). Svaren grupperas sedan så att de som svarar 0-6 räknas som “negativt”, 7-8 som “passivt” och 9-10, ja då räknas man som “ambassadör”. Sedan räknar man ut ett värde utifrån förhållandet mellan andelen “ambassadörer” och andelen “negativa”.

50% av de som svarade var “ambassadörer”. Det får nog räknas som ett tämligen fantastiskt resultat. Vid en jämförelse med andra organisationer (vilka vet jag inte riktigt, möjligtvis bland dem som använder detta mått) var skillnaden stor, de “andra” hade 34%. Det var också en ökning från 2017, då den föregående mätningen gjordes i Vänersborg. Andelen “ambassadörer” var vid det tillfället 39%. De som var “negativa” hade 2020 minskat med 14 procentenheter, från 30% till 16%. Även detta var anmärkningsvärt positivt. Den positiva utvecklingen fanns både bland kvinnor och män. Den procentuella ökningen var större bland män, dock var andelen fortsatt högst bland kvinnor.

Sammantaget visar mätningen ett starkt positivt resultat för Vänersborgs kommun 2020. Och det är mycket glädjande. Det är viktigt att kommunens medarbetare trivs så att de vill arbeta kvar, samtidigt som det kan locka nya medarbetare till Vänersborg. Vad förklaringen till det positiva resultatet är vet jag inte. Jag kan dock tänka mig att distansarbetet har inneburit fördelar för många av dom som har haft denna möjlighet. Det har kanske gjort att de trivdes bättre med sin arbetssituation. En förklaring kan också vara att kommunens personalspecialister, chefer och andra gjorde ett bra jobb.

Den personalekonomiska redovisningen antogs i juni av kommunfullmäktige. Det gjordes egentligen utan debatt. Det var några få inlägg. Det kan dock noteras att socialnämndens ordförande Dan Nyberg (S) kommenterade PEK:en. Nyberg påpekade mycket riktigt på att PEK:en visade på att kommunen hade “utmaningar”:

“Sjukfrånvaron är högre än i andra kommuner, men vi jobbar hårt med detta.”

Kanske skulle det vara läge att socialnämnden och socialförvaltningen tittade över vilken betydelse de så kallade hälsosamma eller hållbara schemana har för den höga sjukfrånvaron bland personalen…

Men det kanske är värt en helt egen blogg…

PS. Se också bloggen ”PEK: Hållbart medarbetarengagemang”. Den handlar om den personalekonomiska redovisningen. Och även bloggen ”PEK: Attraktivt arbetsgivarindex” som är den tredje och sista delen om redovisningen.