Arkiv
Hets mot yrkesgrupp
De flesta, som är någorlunda insatta i den svenska skolans problematik, vet att den svenska skolan är i kris! Det är inte bara det att allt färre ungdomar väljer att bli lärare – alla som söker lärarhögskolorna kommer in. Det är till och med platser kvar. De mest kvalificerade personerna vill inte bli lärare!
Det hindrar dock inte att vi gång på gång tvingas läsa insändare i TTELA som vältrar sig i fördomar och okunnighet om lärares arbetsvillkor. Senast i onsdags såg vi en sådan insändare. Igen.
Om det nu vore så att lärare inte arbetade och ändå fick betalt, så skulle väl Lärarhögskolorna vara fulla med folk – och utanför skulle människor stå i kö för att utbilda sig till detta fantastiska yrke?
Att påstå att lärare inte arbetar full tid är en oerhörd skymf, inte bara mot alla lärare, utan mot mig personligen. Vilka tror insändarskribenterna att de är som kan stå och säga att jag inte arbetar? Med vilken rätt kan de påstå detta? Hur vet de vad jag gör på arbetsplatsen och hemma på kvällar och helger?
Det vore klädsamt om dessa skribenter kunde slå en signal till något av lärarfacken och ta reda på fakta. Eller varför inte till arbetsgivarna? Då hade kanske till och med de kunnat förstå att lärare enligt avtal arbetar 45 timmar i veckan under läsåret. Enligt samma avtal får lärarna arbeta 10 av dessa 45 timmar hemma. Gör alla lärare det då? Vet ni vad insändarskribenter, ring någon som är gift med en lärare och fråga.
Med andra ord, alla lov är inarbetad tid. Det vet alla ungdomar som söker till andra utbildningar än läraryrket.
Den svenska skolan behöver seriösa insändare, artiklar och analyser som vet vad krisen i skolan handlar om. Alla våra barn och ungdomar måste få duktiga och kompetenta lärare! Fler måste vilja bli lärare! Fler kvalificerade personer måste vilja bli lärare!
Det finns för övrigt pressetiska regler och lagar som kringskär rätten att på ett okunnigt och fördomsfullt sätt skriva om homosexuella, kvinnor, invandrare, romer osv. Men det finns tydligen inget hinder att hetsa mot en yrkesgrupp…
Tjänstemannaflykten fortsätter!
För nästan exakt 2 månader sedan skrev jag här (här) på bloggen:
”Det verkar vara något grundläggande fel i Vänersborgs kommunala förvaltning. Flera tjänstemän försvinner till arbeten i andra kommuner.”
I fredags hände det igen. I diariet låg ytterligare en uppsägning.
Vänersborgs kommunjurist Andreas Billock säger upp sig. (Han har vad jag förstår fått ett jobb i statlig tjänst.) Billock tjänstgör just nu dessutom som kanslichef. Som bekant har kanslichef Claire Melin också sagt upp sig.
Vänersborgs två högsta jurister har sagt upp sig under kort tid!
Det verkar som något är grundläggande fel i Vänersborg. Varför säger så många högre tjänstemän upp sig?
Det kan jag naturligtvis bara spekulera i. Kanske är det så att många betongpolitiker utövar starka påtryckningar på att tjänstemännens arbete ska leda till vissa av politikerna bestämda resultat? Det har genom åren cirkulerat många historier om detta, om hur betongpolitiker agerar för att få tjänstemän att ”lyda” . Tyvärr är det något som inga eller väldigt få vågar berätta om. I varje fall inte offentligt. Därför är det naturligtvis svårt att veta hur mycket sanning det ligger i påståendena. Dock har jag hört det tillräckligt många gånger, stundtals även från så att säga förstahandskällan, för att jag ska skriva om det.
De här påtryckningar från politiskt håll skulle, om det nu är så, leda till att många tjänstemän finner en olust i arbetet i och med att de får göra ”våld på sin integritet”.
Jag har ingen aning om några sådana här påtryckningar ligger bakom kommunjurist Andreas Billocks avskedsansökan. Däremot kan man konstatera att Billock den senaste tiden har agerat tveksamt eller helt enkelt felaktigt i några fall. Det gäller t ex hans agerande i det som hände kring och i Byggnadsnämnden. Hans råd och juridiska tolkningar visade sig vara fel – på flera punkter. Det fick Dan Nyberg (S) att vid ett tillfälle skriva till honom:
”du sviker i din oförvitlighet”
I Topp-affären har Andreas Billock skrivit ihop ett försvar för kommunen (i ”tvisten” med EU-kommissionen), som han antagligen inte ens själv tror på.
Som sagt, det är spekulationer från min sida. Kanske finns det några bland mina läsare som kan kasta mer ljus över saken. Vad jag har förstått så finns det flera som arbetar inne i ”lejonets kula”, dvs kommunhuset…
Samtidigt har Billock naturligtvis gjort många bra saker. Självklart! Det råder det ingen som helst tvekan om! En del utredningar har till och med varit så bra att betongpolitikerna gömt undan dem! Jag tänker t ex på den utredning kring protokollen från produktions- och byggmötena under arenabygget som Billock gjorde tillsammans med Claire Melin. Den var så bra att den snabbt ”föll i glömska”. (Jag har skrivit om den här!)
Det är inget bra, snällt sagt, att flera tjänstemän söker sig bort från kommunen. Något måste göras. Tyvärr är väl de som kan ta tag i situationen just de som kanske är orsaken till den. Och dem kan ingen få bort förrän i september 2014…
Men den dagen kommer.
Ny vision för Vänersborgs kommun?
I dagens ttela söker Vänersborgs kommun efter en ny kanslichef. Intresserade hänvisas till kommunens hemsida för ytterligare information. (här) Jag var intresserad. Inte av jobbet, men av annonsen. (Fast det är klart… Blir jag övertalad så… Kan man bli näringslivschef utan meriter så kan man väl bli…)
I slutet av annonsen på hemsidan så står det:
”Vänersborgs kommun är den mysiga regionhuvudstaden vid Vänerns sydspets med 37.000 invånare. I vår vision slår vi fast att vi ska vara en kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service. Till kommunen flyttar människor för närheten till natur, vatten och för tryggheten. Vi siktar på att bli Sveriges bästa musikkommun.”
Hmm. Något stämmer inte… Brukar det stå så här? Jag letar genast reda på ett av alla mail från kommunen. Och jag tar en titt på kommunens vision. För säkerhets skull. Den finns på hemsidan. (här)
Det står:
”Vänersborg är den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets. En kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service, en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande.”
Oj. Jag hade rätt. Det står inte samma.
Har kommunen ändrat sin vision? Fast det går ju inte. Visionen är ju antagen av kommunfullmäktige, och fullmäktige har inte ändrat på den. Det vet jag säkert.
Någon anser uppenbarligen inte att kommunens vision är särskilt typisk för Vänersborg! Och har därför formulerat en ”egen vision”. Eller i varje fall något, som bättre kan locka till sig arbetssökande utifrån.
Eller är det kanske reklambyrån Mid Marketing som har gjort en omformulering? Ni vet, reklambyrån som i våras tog hem upphandlingen för att utarbeta en ny grafisk profil för kommunen. Reklambyrån som hade uppdraget att jobba med arenan… Och som producerar Vänersborgaren… (Som av en händelse…)
Det är lite intressant att se hur den nya versionen av ”visionen” skiljer sig:
- Kommunen är inte längre ”framgångsrik”, den är ”mysig”!
- Det är inte längre en kommun där medborgarna känner sig ”delaktiga och har inflytande”!
- I stället lyfts naturen, vattnet och musiken fram!
Det är väl inte många i Vänersborg som inte anser att den nya ”visionen” träffar rätt när den tar bort ”framgångsrik” och ”delaktighet och inflytande”. Men att inte använda kommunens version utan formulera ett ”eget alternativ” känns tufft, ja nästan utmanande… ;-)
Kanske finns det en vänsterpartist i kommunhuset?
.
PS. Bilden ovan har inget med Mid Marketing att göra.
"…en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande."
För drygt två veckor sedan skrev jag ett inlägg som hette ”Det luktar medeltid i Vänersborg”. Den handlade om hur Vänersborgs kommun struntar i sina anställda och deras önskemål. Kommunen tänker ju införa en stämpelklocka för sin pedagogiska personal trots personalens protester.
Vänersborg har inte gått mot nyare, modernare tider sedan inlägget.
Det här inlägget ska handla om att de styrande politikerna, de så kallade betongpolitikerna, alltid anser sig veta bäst. Oavsett vad alla andra anser.
Betongpolitikernas uppfattning är denna:
”Vi betongpolitiker vet bäst och har alltid rätt. Om du inte tycker att vi vet bäst och alltid har rätt, beror det på att du inte har tillräcklig med information. Du har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap. Och då behöver inte vi bry oss. Det är ju inte vårt problem om du är okunnig.
Bestämmer vi betongpolitiker oss, i vår outsägliga storhet och ödmjukhet, att någon gång dela med oss av vårt outsinliga kunnande – och du fortfarande inte inser ditt felaktiga tänk, dvs du fortfarande inte tycker som oss, ja då är du helt enkelt mer eller mindre dum. (Eller också är du vänsterpartist, vilket egentligen är samma sak.) Och då behöver vi definitivt inte lyssna på dig.”
Skolpersonalen tillhör kategorin ”de dumma”. Det bevisas av att de trots information fortfarande är mot stämpelklockan. De vet inte vad som är bäst för dem. (Undrar förresten vad betongpolitikerna anser om vänsterpartistiska lärare?)
När det gäller stämpelklockan för skolpersonal har förresten Marika Isetorp (MP) vaknat. Hon sitter ju i PFU (=Personal- och förhandlingsutskottet). Det är PFU som har beslutat om stämpelklockan. Typ. Eller vad man nu ska kalla det. Det var ju inget riktigt beslut egentligen (klicka här).
PFU hade möte härförleden. Marika Isetorp ville lyfta frågan om stämpelklockan. Isetorp vill inte ha någon stämpelklocka.
Isetorp skriver på sin blogg:
”Vad vinner man på att införa något som får människor att må dåligt och känna sig kontrollerade?”
Men den frågan är lätt att svara på Marika. Lärarna mår dåligt bara därför att de har så dålig kunskap och inte inser betongpolitikernas allomfattande visdom.
Isetorp fick inte lyfta frågan för PFU:s ordförande Anders Forsström (M). Hon skriver:
”Jag försökte yrka för att stämpelklockesystemet inte ska införas för lärare. Men jag fick inte lov att yrka. Då ville jag få med en protokollsanteckning. Inte heller detta fick jag lov till. Allt jag fick göra var att mottaga information.”
Frågan om stämpelklockan har ju redan beslutats, menade säkert Forsström. Den här gången var det bara en informationspunkt på sammanträdet. Och rent formellt har säkerligen ordförande Forsström rätt. Rent formellt alltså. Det är också typiskt betongpolitiker. Det formella är viktigare än innehållet.
I varje fall när det passar. Fast… Det kan vara tvärtom också… Ibland passar motsatsen.
Vänersborgs kommun har ju kantats av en oändlig mängd skandaler. Ingen har väl glömt arenabygget, Toppfrysaffären, Huvudnässkolan, JO-kritiken (flera gånger) osv osv. Då struntade betongpolitikerna titt som tätt i det formella. Då drevs besluten igenom, oftast mellan skål och vägg, på ibland, om inte olagliga (fast det hände!), så åtminstone omoraliska grunder.
Det här med att styra, ställa och bestämma utan att lyssna på invånarna i Vänersborg var inte bara ett stående inslag i den vänersborgska politiken under den förra mandatperioden, det blev ju faktiskt lite av en tradition. Upphovsmännen bakom var framförallt Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlsson (C) och, inte att förglömma, S Anders Larsson (S).
”Höjdpunkten” på föraktet mot kommunens invånare var när betongpolitikerna vägrade invånarna i Vänersborg att få säga sin mening i folkomröstningar. (Ni minns kanske att över 2.000 vänersborgare krävde folkomröstning både om Huvudnässkolan respektive arenan.)
Betongpolitikerna var naturligtvis, antagligen inte utan skäl, rädda att folk inte skulle inse maktens godhet och klokhet…
Vill minnas att någon vid något tillfälle sa:
”Ändamålet helgar medlen”.
Kan det ha varit en socialdemokratisk vänersborgare?
Under den förra mandatperioden höll sig M och FP hela tiden i bakgrunden. De hade samma åsikt som S och C (de röstade t ex mot att hålla folkomröstningar!), men det lyckades de ofta dölja för vänersborgarna. Det innebar att i förra årets val fick S och C känna på folkets dom, medan moderater och folkpartister kom undan. I stället satte många vänersborgare i stället sina förhoppningar till dessa två partier.
Oj va´ fel det blev…
Förhoppningarna kom på skam.
Och det snabbt.
Det började med det odemokratiska myglet vid fördelningen av alla betalda politiska poster. De ”nya” betongpolitikerna lyckades med de gamla makthavarnas hjälp, att mygla till sig allihop. Till och med Bosse Carlsson fick bli 2:e vice ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden. Som tack för mygelhjälpen. Och det fast centern bara har tre mandat i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Välfärdspartiet har tillsammans 14 mandat…. Och inga betalda poster…
Den kommunala besserwisser-attityden gentemot invånarna fortsätter. Då tänker jag inte bara på det som hände i byggnadsnämnden när en ledamot hindrades att väcka en fråga. Jag tänker inte heller på att arenan fortsätter att hela tiden få mer pengar. Eller att skattebetalarnas pengar rinner iväg till jurister i Malmö. Eller att det skärs ner på resurser till våra barn och ungdomar. Eller att upp mot en halv miljard ska satsa på en ny hamn i Vargön. Eller att en massa papper kring skandalerna fortsätter att hemligstämplas…
Eller att stämpelklockan ska införas på skolorna.
Nä, jag tänker på det som står i dagens ttela.
Betongpolitikerna har bestämt sig för att sälja marken i området kring Kindblomsvägen i Blåsut (här kan du se en karta över området) till företaget Modulbyggen Normstahl. I TTELA läser vi att tanken är att företaget ska bygga fyra stycken parhus i grönområdet. Marken säljs för 1,5 miljoner kr.
Grannarna protesterar. Det har de gjort förr.
De boende i området har skickat en skrivelse till kommunen. De har många argument. Jag citerar:
- ”.. området (har) ej bebyggts under de 78 år det varit planlagt.”
- ”…drygt 50 hushåll i närområdet, har skrivit under namninsamling mot exploatering.”
- ”Det finns 3 djurarter i området, som är fridlysta enligt lag varav en är rödlistad.”
- ”Om kommunen trots detta vill exploatera området, har de boende som gränsar till området tidigare anmält sitt intresse att köpa marken och bebygga, utan motprestation från kommunen.”
- ”Kommunen har ignorerat de närboendes intresse av att förvärva marken och har istället upprättat ett markanvisningsavtal med ett litet och finansiellt tveksamt företag i Ljungby kommun.
I markanvisningsavtalet, förbinder sig kommunen dessutom, att bygga väg samt VA-anslutningar. Vägkostnaden och VA-kostnader skall räknas av mot försäljningspriset 1.500.000 kr, vilket i slutänden resulterar i att kommunen med största sannolikhet gör en mycket dålig affär.”
Det finns ännu fler argument i skrivelsen. Argumenten är tunga. Men det jag tycker är allra viktigast, det är att betongpolitikerna kör över grannarna. De lyssnar inte. De bryr sig inte.
Marie Dahlin (S), förste vice ordförande i kommunstyrelsen, säger bara:
”Men vi har full förståelse för att grannarna känner sig oroliga.”
De vet antagligen inte sitt eget bästa. Och så röstar hon mot ”grannarna”. Betong.
Den styrande mini-alliansen, med idogt stöd från S och C, fortsätter alltså den tradition som skapades under den förra mandatperioden. Och det i en kommun som i vartenda brev, utskick eller mail skriver:
”Vänersborg är den framgångsrika kommunen vid Vänerns sydspets. En kommun känd för nytänkande, effektivitet och god service, en kommun där medborgarna känner sig trygga, delaktiga och har inflytande.”
Är det fler än jag som känner en bismak av hyckleri när de tar dessa ord i sin mun?
Är det inte dags att visa kommuninvånarna respekt?
Partiernas hemsidor 3: Delaktighet, insyn och öppenhet
I förra veckans nummer av Vänersborgaren kunde vi läsa en artikel om de olika partiernas hemsidor. Det var en bra och viktig artikel. Uppdaterade och aktuella hemsidor är ett av måtten på partiernas vilja att föra ut sin politik till kommuninvånarna och på det sättet inbjuda människor till att diskutera och komma med synpunkter. (Därför har jag vid två tillfällen behandlat denna fråga här på bloggen i år, den 20 jan och den 12 mars.)
Med andra ord, partiernas hemsidor visar partiernas vilja till delaktighet, insyn och öppenhet. Något som krävs för att demokratin ska må bra…
Det är si och så med denna vilja. Mycket si och så…
Det är nog frågan om det inte är den styrande mini-alliansen som är sämst på hemsidor i Vänersborg… Och M+FP+KD som talade så mycket om öppenhet och insyn före valet… Visst kan man tycka att det borde finnas tid till att uppdatera hemsidorna nu när det finns så många i dessa styrande partier som efter valet innehar skattefinansierade både heltids- och deltidstjänster …
Vänersborgaren kommer till en inte helt oväntad slutsats i sin granskning:
”Vänsterpartiet i Vänersborg har en bra uppdaterad hemsida och ligger i en liga för sig. … Vänsterpartiets hemsida är mycket frekvent uppdaterad”
Vänsterpartiet lägger ner mycket tid på att informera vänersborgarna om vad som händer i kommunen och vilken uppfattning partiet har i olika frågor. Vi tycker att det är viktigt att inte bara prata, utan visa att vi menar allvar med delaktighet, insyn och öppenhet. Det var därför vi gick till val på detta. (Se vår hemsida.)
Det finns också andra sätt att nå medborgarna. Ett ”modernt” sätt är att blogga. Kanske kan Vänersborgaren ta sig en titt på vänersborgspolitikernas bloggar nästa gång.
Vad jag vet så är det inte så många av kommunpolitikerna i Vänersborg som bloggar. Förutom ett antal vänsterpartister då. Det är Bucci, Kesselmark, Bäckström och Rininsland. Och så jag förstås. Bloggarna uppdateras med jämna mellanrum, några uppdateras väldigt flitigt. Det är naturligtvis också ett sätt för Vänsterpartiet att informera vänersborgarna. Till skillnad från Vänsterpartiets hemsida så är emellertid bloggarna de enskilda vänsterpartisternas åsikter.
Det finns några andra vänersborgspolitiker som bloggar. Och nu ska jag göra lite reklam för mina politiska motståndares sidor på nätet. Reklam och reklam förresten… Jag vet inte…
De bloggar jag har hittat är:
- Marika Isetorp (MP) – Isetorp uppdaterar väldigt sällan sin blogg. Hennes senaste inlägg består till minst 75% av en text som hon har ”knyckt” från mig…
- socialdemokraten Leif Höglund – Leif skriver mest om ishockey, men det slinker med lite politik någon enstaka gång (såvida det inte är politik att bara skriva hockey och inte bandy…).
- Tove af Geijerstam (FP) – Tove skriver dikter som inte har med kommunpolitik att göra, men som självklart kan läsas ändå!
Tre kommunpolitiker, vad jag vet, har en egen hemsida. Det är min tidigare Facebookvän Gunnar Lidell (M), det är också Johan Ekström (FP) och Dan Nyberg (S). Lidell uppdaterade sin sida 16 feb 2010(!)… Ekström är lite bättre. Han uppdaterade den några veckor innan valet i höstas… Dan Nybergs sida handlar mest om islandshästar. Den politiska delen av sidan är från juni 2010.
Det tycks i stort sett bara vara Vänsterpartiet och vänsterpartister som arbetar med att föra ut information och åsikter om den kommunala politiken till kommuninvånarna i Vänersborg. De andra partierna anser tydligen inte att delaktighet, insyn och öppenhet är något att ta på allvar – såvida det inte närmar sig ett val…
För mig är demokrati ständigt aktuellt och någonting som ska prägla varenda dag, inte bara en söndag vart 4:e år.
.
PS. Har jag missat någon blogg eller dylikt, så skicka gärna ett mejl.
Nya kandidater till tjänsten som näringslivschef
Spekulationerna kring tjänsten som näringslivschef fortsätter. Nya kandidater har de senaste dagarna trätt fram ur mörkret.
Den gamle, i betydelsen erfarne, starke mannen för KD, Andreas Vänerlöv, ses av många som den mest lämpade kandidaten. Han har ju hela tiden haft den ena foten i det borgerliga lägret, samtidigt som han haft den andra i kretsen kring socialdemokrater och centerpartister. Vänerlöv var ju på sin tid mycket engagerad, aktiv och pådrivande i sitt stöd till S (Anders) och C, när de lade ner Huvudnässkolan för att istället bygga en bandyhall. Andreas skulle kunna ses lite som en politisk kompromiss, särskilt som han nu, efter katastrofvalet i september, drog konsekvenserna av sitt helhjärtade stöd till bandyarenan och lade politiken på is.
Dessutom har Andreas stor erfarenhet från arbete i den del av den privata sektorn där engagemang och idealitet är viktigt. (Denna del är inte särskilt stor…) Andreas har varit chef på Nordens Ark. Med tanke på hur viktiga kaninerna är för Vänersborgs stolta flaggskepp, Arena Vänersborg, tycker en del därför att Andreas är den rätte som näringslivschef.
En anonym kommuninvånare från Lilleskog har föreslagit att S Anders Larsson övertalas att söka tjänsten! Detta för att bevisa för alla kritiker att det inte var några personliga band som gjorde att han fick jobbet förra gången. Då äntligen skulle kanske spekulationerna lägga sig om att Lars-Göran Ljunggrens och Mahlvikers vänskap på golfbanorna i t ex Egypten skulle ha något som helst att göra med S Anders utnämning. En stor nackdel kan emellertid vara att kommuninvånarna kan dra en parallell mellan bygget av Cheopspyramiden och bygget av Arena Vänersborg, orättmätigt men ändå.
Jag tro att förslaget från Lilleskog bör kastas där det hör hemma. I skogen.
Miljöpartiet har kommit med den mest nydanande idén. Partiet föreslår helt enkelt ett delat chefskap. Och naturligtvis ska det vara en man och en kvinna. Miljöpartiet ser sin egen Marika Isetorp som den självklare kvinnliga kandidaten. Hennes styrka är hennes omvittnade patos att ständigt sträva efter Vänersborgs bästa. Och då pratar vi inte bara människor utan framför allt skogar och annan natur. Vem den manlige kandidaten skulle vara har inte partiet tagit ställning till. Från de bakre leden i Miljöpartiet har den erfarne Lave Thorell föreslagits. Dessa anser att det är mycket lämpligt att vara både revisor i kommunen och näringslivschef. Då vet man att allt går rätt till säger de. Jag vet inte… Och två miljöpartister…? Andra i partiet föreslår istället Stig Bertilsson, som är van att hantera både sina egna och andras pengar. De skulle samtidigt representera det ökade samarbetet mellan moderaterna och Miljöpartiet menar man.
Miljöpartisterna tror dessutom att Stig Bertilsson och Marika Isetorp på ett ypperligt sätt skulle representera och personifiera kommunens nya slogan:
Vänersborg
kommunen med guld och gröna skogar.
.
Vem blir ny näringslivschef i Lilla Paris?
Med anledning av S Anders Larssons uppsägelse och avgång som näringslivschef har spekulationerna tagit fart om vem som ska överta posten.
Det är stort att vara näringslivschef. Det är en viktig kommunal post och tjänsten innebär hög status och stor prestige. Dessutom är lönen hög. Med tanke på att S Anders fick 11 000 kr mer än sin företrädare, trots att han inte hade någon lämplig utbildning, kan man nog tänka sig att lönen höjs lika mycket för den nye näringslivschefen. 55 000 kr i månaden lär väl bli en tänkbar lön.
Det är många som har åsikter om vem som är lämpligast att överta tjänsten efter S Anders. Det finns många kandidater.
En av dem som har förts fram är det tidigare kommunalrådet Lars-Göran Ljunggren. Ljunggren är en stark kandidat. Han trappar ju också successivt ner sitt politiska engagemang efter höstens katastrofval.
Nu har ju emellertid Lars-Göran, precis som Stig Anders, ingen formell behörighet till tjänsten. Å andra sidan har Ljunggren stor erfarenhet från näringslivet. Han har t ex varit mycket aktiv i affären kring Toppfrys och dessutom inte spelat en helt oväsentlig roll i arenabygget. Det har gett honom stora erfarenheter. Toppaffären har ju faktiskt gett ekon ända nere i Bryssel.
Ljunggren sitter också i Vänerhamns styrelse och som sådan är han positiv till en ny hamn i Vargön. Då pratar vi investeringar på upp mot en halv miljard kronor. Ljunggren är alltså van att hantera mycket pengar. En viktig erfarenhet för en näringslivschef.
Jag är dock tveksam om att detta gör Ljunggren kvalificerad till jobbet. Dessutom är ju Ljunggren socialdemokrat. Det är ingen fördel i dagens läge.
Det är ju moderaterna som styr i Vänersborg (även om det är svårt att upptäcka att någon överhuvud taget styr Vänersborg just nu). Trots att det inte är kommunalrådet Gunnar Lidell som utser näringslivschef, så får man väl ändå anta att Lidell har ett visst inflytande på kommundirektören. Det är kommundirektör Thörnkvist som är den som formellt utser näringslivschef.
På grund av Gunnars Lidells ställning i kommunen seglar hans partikamrat Stig Bertilsson fram som något av en favorit till tjänsten som näringslivschef. Stig är ju en man som har stora kunskaper om lagar kring ekonomiska spörsmål, särskilt när det gäller bidragssidan. Det är inte helt otroligt att Vänersborg skulle kunna se fram mot stora ekonomiska bidrag från t ex EU. Vem vet, Stig kanske kan få EU-kommissionen att hyra en VIP-loge i arenan och köpa reklam på IFK Vänersborgs matchtröjor. Dessutom skulle nog Stig med sin bakgrund i tidningsvärlden kunna ordna billiga annonsplatser för kommundirektörens bloggar.
Jag är dock osäker på om Stig Bertilsson är rätt man på posten.
Det finns fler tänkbara kandidater.
Röster hörs på att en av kommunens egna chefstjänstemän ska överta posten. Med andra ord, hålla de höga befattningarna inom familjen liksom. Det spekuleras kring barn- och ungdomschefen, tillika gymnasiechefen och kulturchefen, Kent Javette. Flera anser att det finns stora fördelar med att Kent kompletterar sitt ledarskap med ytterligare en tung chefstitel. Om Kent vore chef över det mesta så skulle han få en överblick, ”split vision”, över den kommunala sidan, som är svårslagen.
Själv tror jag att det kan bli för tungt för en man att axla allt detta ansvar. Även om han heter Kent Javette.
Från Vargön hörs spridda röster på att Mikael Norrman bör bli ny näringslivschef. Han har seglat fram både i bokstavlig och symbolisk bemärkelse. Det som talar för Norrman är hans breda kontaktytor, inte bara från sin tid på Vargön Alloys. Norrman är ju också nära vän med både S Anders och den förre kommunchefen Guy Mahlviker. Det gör att han på ett naturligt sätt står för tradition och kontinuitet. Dessutom är Norrman medlem i Rotary vilket ger honom värdefulla kontakter. Norrman har ju också på konsultbasis gjort en utredning för kommunen, som enligt vissa var utomordentligt värdefull.
För mig är Norrman ingen bra kandidat heller. Det finns en alltför stor risk att han seglar på grund.
Några personer har föreslagit Victor Muller. Det tycker jag emellertid faller på sin egen orimlighet. Det är inte realistiskt att tro att det finns några kinesiska företag som vill köpa Vänersborgs kommun, inte ens arenan. Bandy är ingen stor sport i Kina. Därför tror jag Mullers kontakter i öst är irrelevanta för en tjänst som näringslivschef.
Det bästa är nog att helt förutsättningslöst utannonsera tjänsten. Det tycker ju också vår kommundirektör Ove Thörnkvist. Det är huvudspåret, säger han i dagens TTELA.
Må bäste och mest kvalificerade kvinna eller man vinna! Ett krav för en sådan här hög och för kommunen viktig post bör dock vara, menar jag, att vederbörande är bosatt i Vänersborg. Det skulle vara svårt för en hög kommunal chef, som näringslivschef faktiskt innebär, att tala sig varm för kommunen och försöka locka hit företag och invånare, om man inte själv har slagit ner sina bopålar i den mylla som en gång varit Birger Sjöbergs.
S Anders Larsson säger upp sig!
Tänk, jag tror att jag nästan är först med en världsnyhet i Vänersborg.
S Anders Larsson, numera enbart Anders Larsson, slutar!
Socialdemokraten Stig Anders Larsson, Vänersborgs tidigare kommunalråd, socialdemokraternas och Vänersborgs starke man under många år, säger upp tjänsten som näringslivschef i Vänersborgs kommun. S Anders gör sin sista arbetsdag den 30 nov 2011.
En legend slutar…
S Anders har sedan en tid varit bosatt i det skånska Åstorp. Det kommer därför inte som någon större överraskning att han har tagit steget att sluta som näringslivschef. S Anders har säkerligen också haft en tuff tid efter arenabygget. Det kan inte ha varit lätt för honom att se vänersborgarna i ögonen efter den katastrofala kostnadsutvecklingen för det som var hans alldeles eget skötebarn.
Det finns mycket att skriva om S Anders Larsson. Få har väl som han rört upp känslor hos vänersborgarna, både positiva och negativa. Själv måste jag säga att jag en gång i tiden beundrade denne man för hans handlingskraft och humor. Jag minns t ex hur han och Sven-Ingvar debatterade i fullmäktige (jag var där som åskådare). Det var stor underhållning.
Det var innan jag lärde känna S Anders Larsson.
På mitt första möte med S Anders körde han ut mig. Det var efter valet 2002 och socialdemokrater och centerpartister tog över makten i kommunen från de borgerliga. S + C var dock tvungna att få stöd från oss i Vänsterpartiet. Därför hade vi ett gemensamt möte strax före mandatperiodens första sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Anders krävde på mötet att V skulle gå med på besparingar på grundskolan. Jag sade ”nej”. Då kan du gå, sa Anders. Och det gjorde jag.
På den vägen blev det. Vi blev aldrig några vänner S Anders och jag. Han kallade mig många mindre smickrande saker från sin ordförandeplats på kortändan i rum 225, ja också från talarstolen i fullmäktige. Han gick inte sällan över gränsen.
S Anders blev rikskändis (i varje fall för någon dag) när han fick Göran Perssons finger i magen. Mest känd är han dock i Vänersborg(!), där han för evigt kommer att identifieras med nedläggningen av Huvudnässkolan och, framför allt, bygget av Arena Vänersborg.
S Anders Larsson ville lämna efter sig något storslaget och svårslaget. Som typ pyramiderna i Egypten. Det blev en stor bandyhall. Den blev storslagen. Och svårslagen. Den kostade över 300 miljoner kr – en oerhört stor summa som är svår att slå. Det blir mer än en generation vänersborgare som kommer att få vara med att betala kostnaderna för denna gigantiska felsatsning… Dock inte S Anders själv – som nu alltså försvinner från kommunen.
Men arenan blir kvar, den står där. Som ett monument över honom – Stig Anders Larsson.
Vad man än tycker om S Anders Larsson var han onekligen en stor profil i det politiska livet. Den dag någon i framtiden tar sig an uppgiften att skriva Vänersborgs ”moderna” historia, så kommer S Anders Larsson att få ett eget kapitel.
Det är jag helt övertygad om.
Från en gammal politisk fiende: Sköt om dig Anders!
Det luktar medeltid i Vänersborg
I mitt förra inlägg (”Stämpelklockan”) visade jag hur det gick till att införa stämpelklockan i skolans värld i Vänersborg.
Det finns många tveksamheter i denna process och frågan är om något formellt riktigt beslut egentligen har tagits. Personligen tror jag inte det.
Men min beskrivning av stämpelklockans införande visar framför allt, med all tänkbar tydlighet, vilka medel arbetsgivaren använder sig av för att få sin vilja fram. Det handlar inte om att i dialog med personalorganisationerna förändra verksamheten på ett sätt som gynnar både verksamhet och de anställda – och där alla blir nöjda. Nej, tvärtom. Arbetsgivaren manipulerar på olika sätt för att få sin vilja fram. Här är det inte fråga om att föra dialog eller diskussioner – här handlar det om att bestämma. (Och förhoppningsvis och i bästa fall kunna hävda att allt har gått formellt riktigt till…) …och då kan hänsyn inte tas till sådana oväsentligheter som arbetsklimat och samarbetsklimat.
När jag sitter i sessionssalen vid kommunfullmäktiges sammanträden får jag ofta höra föredragningar om och redovisningar av hur vidsynt, öppen, demokratisk och samarbetsvillig (de positivt värdeladdade orden tar aldrig slut) kommunen är som arbetsgivare. Man riktigt slår sig för bröstet. ”Vi är så bra…” ”Vi är tillsammans…”, ”Vi är som en enda stor familj…” osv. Uppfattningar från ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
…från ett arbetsgivarperspektiv. ”Vi som sitter i nämnder och styrelser, vi som beslutar i fullmäktige, vi vet ert bästa och vi älskar er…”
…och förstår de anställda inte det, så…
…är det fel på dom…
För att ta ett aktuellt och konkret exempel, fredagens artikel i TTELA , ”Lärarprotesterna hjälper inte”. När lärare och annan skolpersonal protesterar mot stämpelklockans införande, så säger PFU:s ordförande Anders Forsström (M):
”Jag tror att det är övergående. … Det blir alltid reaktioner när ett nytt system införs. … När man väl lärt sig är det inga större problem.”
När lärarpersonal säger att stämpelklockan passar illa, då säger ku…, förlåt, ordförande Forsström:
”Det är ett planeringsinstrument som är bra för alla.”
Om personalen säger att det blir köer vid stämpelklockan, så säger Forsström:
”I kommunhuset har det funnits stämpelklocka i många år och där har det inte varit någon köbildning.”
Ordförande Forsström vet. Det gör inte lärarna. Skolpersonalen vet inte.
Uppfattningar ur ett härskarperspektiv – typiskt för en medeltida kung…
Forsström är inte ensam.
När PFU hade uppe frågan den 20 oktober 2010 så står följande i protokollet:
”Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras.”
De anställda är oroliga. Det vet politikerna. Politikerna vet också orsakerna. Det beror ”på osäkerhet” – och det i sin tur beror på att de anställda inte getts tillräcklig med information. ”Oron” (vad det nu betyder med arbetsgivarens språkbruk; protester?) beror på att de anställda inte har tillräcklig med kunskap.
Lärare och skolpersonal är för dumma för att veta sitt eget bästa.
Vänersborgs kommun har som arbetsgivare visat upp den här attityden många gånger. När PFU behandlade frågan ovan var dess ordförande socialdemokrat. Den här mandatperioden sitter en miljöpartist i PFU.
Vad hade hänt om arbetsgivaren på SAAB eller Vargön Alloys eller… hade kört över sina anställda på det här sättet – och visat en sådan här attityd?
Förresten… Jag kom att tänka på en sak – får arbetsgivaren köra över sina anställda hur som helst? Jag tittar i ”Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete”.
”8 § … När ändringar i verksamheten planeras, skall arbetsgivaren bedöma om ändringarna medför risker för ohälsa eller olycksfall som kan behöva åtgärdas. Riskbedömningen skall dokumenteras skriftligt. I riskbedömningen skall anges vilka risker som finns och om de är allvarliga eller inte.”
Paragrafen är viktig. Lärarfacken har lyft frågan med arbetsgivaren, dvs kommunen. Jag tror att facken har mycket att säga om arbetsgivarens argument och – attityd. Men framför allt har facken uppfattningen att arbetsgivaren (Vänersborgs kommun) anser att paragrafen i Arbetsmiljöverkets föreskrift är tillämplig först när det gäller – risk för liv…
I föreskrifterna så står det:
”3 § Det systematiska arbetsmiljöarbetet skall ingå som en naturlig del i den dagliga verksamheten. Det skall omfatta alla fysiska, psykologiska och sociala förhållanden som har betydelse för arbetsmiljön.”
Notera att det står ”alla … förhållanden som har betydelse”, inte ”förhållanden som riskerar liv”…
”4 § Arbetsgivaren skall ge arbetstagarna, skyddsombuden och elevskyddsombuden möjlighet att medverka i det systematiska arbetsmiljöarbetet.”
Notera att det står ”medverka”, inte informeras…
Arbetsmiljöverket har också gett ut ”Allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna”. Där läser jag:
”Ohälsa kan vara både sjukdomar enligt medicinska, objektiva kriterier och kroppsliga och psykiska funktionsstörningar av olika slag som inte är sjukdom i objektiv mening. Exempel på det senare är olika former av stressreaktioner och belastningsbesvär.”
Kan det bli tydligare. Ohälsa handlar inte om risk för livet.
Det råder väl ingen tvekan om att stämpelklockans införande för lärare och övrig skolpersonal i Vänersborgs kommun måste föregås av en skriftlig riskbedömning, där lärarfacken ska medverka.
Det duger inte att göra som chefstjänstemän ofta gör, dvs meddelar personalorganisationerna (och inte sällan också chefer på mellan- och lägre nivå, t ex rektorer) vid samverkansmöten och MBL, att – det är politiken som vill… …att politiker redan har fattat beslut… Också politiker måste följa lagar och förordningar. (Även om det inte alltid är tradition i Vänersborg…)
När ska Vänersborg behandla sina anställda i allmänhet och anställda på skolområdet i synnerhet – med respekt?
Och enligt lagarna?
Stämpelklockan
När jag fick mitt första sommarjobb 1968, så fick jag ett alldeles eget kort. Det var stort. Det var ett stämpelkort. Det skulle tryckas ner i en stor, otymplig och gröngrå apparat med en klocka på. När man kom till jobbet. Och när man gick hem.
Det var viktigt att man stämplade. Man fick lön för hur länge man arbetade. Varenda minut var viktig. Väntade man en extra minut när man skulle gå hem kunde det till och med hända att det blev en ny ”period”. Då vann man 6 minuter! Och fick högre lön.
Man fick lön beroende på hur länge man hade varit på arbetsplatsen. Inte på vad man gjorde när man arbetade, inte utifrån resultatet – om man överhuvudtaget arbetade… Det är klart att ens närmaste chef ”jagade” en. Det gjorde även äldre arbetskompisar (de fast anställda), ofta för att själv kunna ta en paus när vi sommarjobbare arbetade. Men betalt fick jag, oavsett vad jag gjorde – bara jag hade stämplat.
Arbetsgivaren ville ha kontroll över tiden. Tiden var viktigare än allt annat.
Det var på 1960- och 1970-talen. Nu är det andra tider. Nu är det moderna tider.
Nu ska man använda elektroniska stämpelur!
Vänersborg är först i landet med att införa elektroniska stämpelklockor för lärare. Det är viktigt för Vänersborgs kommun att som arbetsgivare ha kontroll över de anställdas tid. Vad du gör är inte så viktigt, bara du är på din arbetsplats.
Det är intressant att Vänersborgs kommun tycker att det är så viktigt att räkna minuter. Det kommunala arbetssättet är ju målstyrt, och syftet med det är naturligtvis att resultatet ska bli bättre. Det man gör ska målformuleras utifrån detta perspektiv och resultatet ska sedan analyseras. I kommunen använder man sig av RA-planer för ändamålet.
Och då kan man undra, på vilket sätt anser Vänersborgs kommun att resultatet i skolan ska bli bättre med stämpelklockan?
Lärarna gillar inte stämpelklockan. ”Lärarna rasar mot stämpelklockan!” kan vi läsa i torsdagens nummer av TTELA.
Vem har fattat beslutet om stämpelklockan? Som allt annat i den här kommunen så är det inte så lätt att få reda på fakta. Den här gången är det inte hemligstämplat dock (wow!). Däremot är dokumenten ganska svårtolkade. Tycker jag. Vad tycker du? Så här har det gått till när den elektroniska stämpelklockan infördes för lärare och annan skolpersonal i Vänersborg.
Häng med! Det är intressant, inte bara ur stämpelklockeperspektiv, utan även hur beslut förbereds, förankras, förhandlas och fattas i Vänersborgs kommun – kanske en variant av, de för lärare kända, sk ”4 F:n”…
Det började någon gång på hösten 2008. Ett nytt PA-system, dvs ett personal- och löneadministrativt system, skulle köpas in till Vänersborgs kommun. En tjänstemannagrupp utarbetar en kravspecifikation. Systemet ska bland annat innehålla funktioner för lön, självservice, schema och löneöversyn.
Den 9 feb 2010 undertecknar Lars-Göran Ljunggren, den dåvarande kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande, ett beslut att köpa in ett PA-system – från Logica Sverige AB. PA-systemet går under namnet Heroma.
Än så länge inget konstigt. Förutom att ingen dialog förs med personalorganisationerna (vad jag kan se)…
Den 24 mars 2010 är PA-systemet uppe som ärende i PFU (PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. I utskottet sitter enbart politiker. Under denna tid var Bengt Larson (S) ordförande och Anders Forsström (M) vice ordförande. Den här mandatperioden är det samma personer, men tvärtom.) Förhandlings- och lönecheferna informerar politikerna, under den underliga rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. I objektivitetens namn återger jag hela paragrafen.
”Konsekvenser av källrapportering
Med anledning av byte av PA-system informerar förhandlingschefen och lönechefen om behov av ställningstagande rörande självservice, närvaroregistrering samt möjlighet till självservice via extern PC för alla anställda.
Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Det som står här är viktigt. Det är dock svårtolkat. Cheferna, som informerar, anser att det finns ett ”behov av ställningstagande”. Vad går behovet ut på?, kan man undra. Vem har behov? Det framgår inte. Och vilket ”ställningstagande” finns det behov av? Antagligen vet alla inblandade i PFU vad behovet är, och vad ”ställningstagandet” måste innebära, men det står inte i protokollet! Och i denna värld är det protokoll som gäller. PFU gör inget ställningstagande!
Vad gör PFU då? Jo:
”Personal- och förhandlingsutskottet ställer sig bakom att arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan med personalorganisationerna i centrala samverkansgruppen.”
Vad ställer sig PFU egentligen bakom? Jo, att ”arbetsgivarens uppfattning tas upp till samverkan”! Vad som är ”arbetsgivarens uppfattning” – det framgår inte. Och därför kan inte heller något beslut om ”arbetsgivarens uppfattning” ha fattats under mötet. Naturligtvis. Det står det inte heller. Det står bara att denna uppfattning ska tas upp med personalorganisationerna.
Jag funderar också på vem som egentligen är ”arbetsgivaren” i det här sammanhanget, är det tjänstemännen eller politikerna?
Sedan förstår jag fortfarande inte rubriken ”Konsekvenser av källrapportering”. Vilka konsekvenser?
I samtal med förhandlingschef Kenth Johansson får jag reda på att PFU visste vad allt handlade om redan nu, men att PFU inte kan fatta beslut förrän efter MBL med de fackliga organisationerna. Därav den ”kryptiska skrivningen”.
Det är troligtvis mycket som behandlas och sägs på detta möte, som inte står i protokollet. Men som sagt – det är protokoll som räknas…
En månad senare, den 20 april 2010, är det dags för samverkan (MBL) i centrala samverkansgruppen (=CSG). Tjänstemännen träffar lärarorganisationerna.
Jag citerar protokollet, hela punkten:
”Byte PA-system
Vänersborgs kommun håller för närvarande på att upphandla ett nytt PA-system. Pernilla Norberg och Kenth Johansson redovisade tre viktiga funktioner i det kommande systemet som berör de anställda;
1. Alla anställda skall kunna utföra självservice (källrapportering) dvs den anställde själv rapporterar in ledigheter, semestrar mm.
2. Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.
3. Det kommer att finnas möjligheter till självservice via en extern PC.
De fackliga organisationerna uttryckte oro för att självservicen kan medföra ökad belastning på de anställda då registreringen tar tid.
Eftersom systemet kommer att införas successivt behöver processen fortsättningsvis följas i centrala samverkansgruppen.”
Här talas klartext. Detta är alltså ”arbetsgivarens uppfattning”! Det som arbetsgivaren har kommit överens med sig själv om och beslutat kring, fast inte beslutat på riktigt, och därför inte står i något protokoll, eftersom det måste MBL:as först, vilket sker nu.
”Den anställde registrerar själv sin närvaro. Idag registrerar vi inte arbetstiden överallt.”
Stämpelklocka ska införas! Men fortfarande har inget beslut tagits av politikerna i PFU. Det kan ske nu, efter förhandlingen med lärarfacken.
Förhandling och förhandling förresten, det är ju mest en formalitet. Arbetsgivaren informerar, sedan kör man! Oavsett vad facken säger. Och facken sa inte så mycket.
Facken ”uttrycker oro”… Inget mer. Här gick tåget enligt förhandlingschef Kenth Johansson. Här kunde lärarfacken förklarat sig oeniga och begärt central förhandling. Så skedde inte.
LR:s (=Lärarnas Riksförbund) representant skriver om mötet nu efteråt:
”Det kom som en chock att det fanns sådana tankar. Visste inte annat att säga just för stunden. Det utlovades vidare information på CSG när man visste mer om hur det skulle fungera. Det sades inget om att det var beslutat på någon nivå att det skulle bli så.”
Stämmer detta är det intressant. ”Det utlovades vidare information”… ”…sades inget om att det var beslutat”…
LF:s (=Lärarförbundet) representant skriver:
”Vi har bollats mellan de olika grupperna, på FSG har de hänvisat till CSG och tvärtom och detta bollande fortsätter fortfarande, t.o.m de senaste mötena både på FSG och CSG innan lovet. Sedan hänvisar tjänstemännen till politikerna, vi kan inte ifrågasätta grundtanken i samverkan för det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen.”
Det är ”redan bestämt” – enligt tjänstemännen. Har arbetstagarna hört det förut? Det låter allvarligt.
Tillbaka till kronologin.
Det var alltså samverkan (MBL) i CSG, den 20 april 2010. Nu är förhandlingarna klara, nu kan politikerna ta beslutet om stämpelklockan.
Nästa gång det händer något formellt är dock inte förrän den 20 oktober 2010. Ett halvår senare! Då är frågan återigen uppe i PFU.
Jag citerar som vanligt hela paragrafen.
”Heroma — nytt PA-lönesystem
Lönechefen informerar om införandet av det nya PA-lönesystemet. Bland annat informeras om innehåll och möjligheter med det nya systemet samt införandeplan. Lönechefen konstaterar att införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan.
Personal- och förhandlingsutskottet noterar att det finns en oro bland de anställda som bygger på osäkerhet om vad ett nytt system innebär för den enskilde. Utskottet konstaterar att det är viktigt att de anställda ges tillräcklig information och att osäkerheten så långt det är möjligt elimineras. Personal- och förhandlingsutskottet noterar att de fått fortlöpande information om genomförd upphandling och införandet av det nya PA-lönesystemet samt att det med anledning av utskottets ställningstagande vid sammanträdet 2010-03-24 finns anledning att tydliggöra utskottets uppfattning.
Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Rent formellt är detta beslutet om att införa stämpelklockan!
Vi tar beslutet en gång till:
”Personal- och förhandlingsutskottet konstaterar att tidsredovisning ska ske i den omfattning som krävs för att understödja processerna i det nya PA-lönesystemet.”
Jag har tidigare aldrig sett ett formellt beslutsprotokoll använda sig av ordet ”konstatera” när det fattas beslut! Ordet ”konstatera” betyder enligt Svenska Akademiens Ordbok:
”fastslå, bekräfta”
Nu vet jag varför jag aldrig har sett ordet ”konstatera” i samband med beslut. Ordet ”konstatera” betyder ju inte att något beslutas. Ordet ”konstatera” betyder att något redan är beslutat!
För detta talar också meningen (i samma paragraf) ”införandeprojektet ligger i fas med uppgjord plan”. Det finns redan en ”uppgjord plan” för att införa stämpelklockan. Och en ”uppgjord plan” torde vara beslutad. Före detta möte… Någonstans…
Och det har det inte gjorts. Fortfarande har inget beslut tagits om att införa stämpelklockan… Det är min tolkning. Jag förutsätter att arbetsgivarsidan bevisar att jag har fel.
För övrigt noterar jag att inga mål med stämpelklockan som medel sätts, överhuvudtaget finns inga motiveringar till någonting. Jo, förresten, det viktigaste är, enligt PFU:s beslut, ”att understödja processerna” i systemet. Det sägs alltså rakt ut: lärarna är till för systemet, och inte tvärtom.
Jag mailade följande till PFU:s nuvarande ordförande, tillika kommunfullmäktiges ordförande, Anders Forsström (M):
”Vem har alltså beslutat att införa stämpelklockan? Och när? Jag skulle alltså vilja ha ett protokoll.”
Ordförande Forsström svarade:
”Enligt min uppfattning kan du läsa ut svaren på dina frågor i de handlingar som Kent Johansson har försett dig med.”
De handlingar som åsyftas är precis de, och inga andra, som jag redogjort för ovan.
Inom parantes. Jag skrev en gång till…
”Nu är det så Anders att jag inte frågade efter din uppfattning, utan jag vill ha ett dokument som visar det formella BESLUTET. Så jag väntar fortfarande på ett svar.”
Mailet har inte besvarats. Fast jag vet redan att det inte finns några andra dokument. Det sade förhandlingschef Kenth Johansson som jag pratade med efter min mailväxling med ordförande Forsström.
Tänk att Vänersborgs kommun skriver protokoll alternativt uttrycker sig så dåligt på själva mötet (vilket är en ordförandefråga) att det blir en tolkningsfråga vad som har hänt och sagts, man kan alltså ha olika uppfattningar om vad som har hänt, om vad som har beslutats, om något har beslutats…
Det är för bedrövligt.
Min tolkning av de dokument jag har fått, och som enligt Kenth Johansson är kompletta, är att det inte har fattats något beslut om att införa stämpelklocka – inte något beslut som fattats formellt riktigt.
För övrigt konstaterar jag att PFU på sitt sammanträde den 20 oktober 2010
”noterar att det finns en oro bland de anställda”
Naturligtvis beror oron på bristande information. Får löntagarna bara mer kunskap, så förstår även de alla goda intentioner och föresatser från arbetsgivaren…
Luktar det 1800-tal? Inte? 1500-tal då?
Frågan om stämpelklocka är inte riktigt slut än. Den 7 mars nu i år förhandlade arbetsgivaren med personalorganisationerna igen. Den här gången sattes det absolut tyngsta artilleriet in, kommundirektör Ove Thörnkvist deltog.
Jag citerar:
”Lärarförbunden har i centrala samverkansgruppen anmält sig oeniga med arbetsgivaren om informationen kring införandet av nya PA/lönesystemet, Heroma. Flera av förbundens medlemmar undrar över den nya funktionen
tidsregistrering som ingår i Heroma och om denna är anpassad till lärarnas avtal. Förbunden anser att medlemmarna inte har fått tillräcklig information om systemet och införandet av detta på enhetsnivå och hur detta påverkar lärarnas arbete.
Lärarförbunden föreslog en förbättrad informationsrutin i form av ”vanliga frågor” som kan finnas på intranätet som medlemmarna kan använda sig av.
Arbetsgivaren informerade om ett pågående arbete med en förbättrad hantering av årsarbetstid som tagits fram tillsammans med leverantören och som nu skall testas.
Lärarförbunden hade inget att erinra mot förslaget och parterna enades om följande steg i det fortsatta införandet av Heroma:
1. Att mer frekvent använda intranät eller motsvarande för informationsfrågor.
2. För lärare, reglerade enligt Bilaga M, sker driftstart av Självservice och tidsregistrering vid terminsstarten i augusti. Detta innebär en återgång till pappershantering av ledighetsansökningar och andra personalrapporter för de enheter som idag rapporterar dessa via systemet – Rapportera.”
Sedan införandet av stämpelklockan kommit till lärarnas och annan skolpersonals kännedom har det börjat mullra i leden…
Det är redan för sent. Stämpelklockan är redan beslutad. (Eller…?) Förhandlingen den 7 mars handlade bara om informationen kring stämpelklockan och dess införande.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer