Arkiv
Lärarförbundets skolranking (2)
En läsare var blixtsnabb efter gårdagens blogg om Lärarförbundets skolranking (se här) och undrade om jag inte kunde redovisa några siffror från grannkommunerna. Och visst. Eftersom jag ibland kan vara lite ”nördig” när det gäller siffror och statistik så kunde väl det vara lite kul. Men det får bli en ”kôrt”.
Här är placeringarna från Lärarförbundets skolranking för några av våra grannkommuner:
Bortsett från Uddevalla, så är det inga höjdarplaceringar i området… (Det finns 290 kommuner i Sverige.)
Det kan vara bra att ha i åtanke att rankingen grundar sig på siffror från förra läsåret, utom för eleverna. Där är siffrorna för vårterminen 2011. Det betyder att alla siffror är ett resultat av en organisation som beslutades ute i skolorna läsåret 2010-2011 eller tidigare. Det är viktigt, eftersom det har skett en hel del förändringar i skolornas organisation och ledning sedan dess…
De viktigaste delsiffrorna i rankingen (enligt mig) är dessa:
De här rankingtalen gör väl ingen glad. I varje fall inte inom skolans värld… Och säkerligen gör de inte heller föräldrar särskilt glada.
Det är något som inte stämmer tycker jag. I området finns det massor av arbetstillfällen som kräver eftergymnasial utbildning. Det finns t ex många administrativa arbeten inom Västra Götalandsregionen och Länsstyrelsen. Det finns sjukhus. Det finns tingsrätter. Det finns högskola. Det finns gymnasieskolor. Det finns ”tekniska företag”. Det finns…
Dessutom skulle en hög utbildningsnivå på invånarna kunna locka till sig företag och arbetstillfällen. Förutom att också utbildade människor själva kan starta företag.
För att inte tala om alla fördelar en bra utbildning kan ha för den enskilde.
Och ändå tycks inte kommunerna i området inse behovet och nödvändigheten av en grundläggande utbildning? Som är själva förutsättningen för att studera vidare.
Gör rankingtalen politikerna glada?
Är politikerna helt enkelt nöjda med placeringarna i rankingen? Är de kanske nöjda med att deras kommuner faktiskt har en bättre ranking är året innan…? Utom då Munkedal, som har rasat på rankinglistan med över 100 placeringar. (Munkedal fick också en svidande kritik av Skolinspektionen alldeles nyligen. Du kan hämta rapporten här.)
Jag vet inte om politikerna är nöjda.
Jag är inte nöjd. Vänsterpartiet i Vänersborg är inte nöjt.
.
PS. Lärarförbundets hela rankinglista hittar du här.
Lärarförbundets skolranking
Så har den då kommit. Igen. Äntligen! Lärarförbundets årliga skolranking. Och glädjande nog så har Vänersborg tagit ett kliv uppåt i listan.
2010 rankade Lärarförbundet Vänersborg på plats 172 bland Sveriges skolkommuner. (1 är bäst, plats 290 innebär att man är Sveriges sämsta skolkommun.) 2011 rasade Vänersborg till plats 264. I år 2012, så tog Vänersborg klivet upp till rankingplats nr 213 – se bild…
När Vänersborg rasade 2011 borde detta resultat ha inneburit en ordentlig självkritik. Krismöten borde ha sammankallats. De ansvariga borde ha tagit tag i frågan, analysera orsaker, leta ansvariga i ledningen, avskeda, anställa, planera, organisera, handla, satsa!!
Det hände inte. Det var ingen större ko på isen i Vänersborg…
Först efter ett ordentligt trixande i korridorer och bakom skål och vägg, ett trixande som också följde med in i sessionssalen när kommunfullmäktige den 22 juni 2011 fastställde budgeten för i år, beslutades att Barn- och Ungdomsnämnden skulle få ett litet tillskott på 4 milj kr till personal. 4 miljoner kr… Vänersborg hade hamnat på plats 264 i rankingen – och Vänersborgs kommun satsar ynkliga 4 milj kr… Vänsterpartiet krävde naturligtvis och i vanlig ordning mer pengar till barnen och ungdomarna.
Är det trots allt dessa +4 miljoner kr som förklarar uppryckningen i tabellen? Vi ska se.
Tittar vi noggrannare på resultaten, så ser vi att Vänersborg har bra placeringar på följande delområden:
Hmm. Tre delområden har med gymnasiet att göra, och inte grundskolan. Lärarlönerna har med avtalet att göra, och mig veterligt har inte Vänersborg satsat något extra till löner. Lönerna förklaras nog av att lärarkåren är ovanligt ålderstigen i Vänersborg. Friska lärare? Tja, det är väl bara att gratulera att de gamla lärarna håller.
Tittar vi på de delområden som Vänersborg ligger mer i mitten av kommunlistan (mitten är exakt 145) eller åtminstone strax under så ser det ut så här:
Förskolan är en fråga för sig. Annars ser vi att de gamla, friska lärarna också är utbildade. Rankingen för meritvärdena och andelen godkända elever i åk 9 är ”rätt ok”. (Mättillfället för uppgifter avseende elever avser läget den 15 okt 2011.) Här gjorde Vänersborg en ordentlig uppryckning jämfört med året innan. Det var emellertid bara en enda skola, Tärnan, som stod för hela ökningen. Tärnan hade bäst resultat av samtliga högstadieskolor i kommunen. Jag tror att förvaltningen borde ha analyserat orsaken till de kraftigt förbättrade betygen, innan Tärnan fick pris av ordförande i BUN Eckerbom Wendel… Det fanns nog en del att fundera på kring detta.
Om rankingen är ”rätt ok”, så är de absoluta resultaten inte det… Men det är en annan fråga.
Tittar vi på de delområden som Vänersborg ligger sämre till på:
De två ”SALSA-placeringarna” är viktiga. Det handlar om elevernas resultat i förhållande till ”förutsättningarna”.
”Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
Vänersborg har inga bra resultat. Snällt sagt. Plats 213 och 229 är inget att hurra över. Orsaken är också lätt att se. Vänersborg ligger långt ner när det gäller ekonomiska resurser till skolan. Trots de 4 miljonerna… Det leder till en bottennotering i Sverige när det gäller lärartäthet. Plats 267 av 290 kommuner! Lärartäthet är den enskilt viktigaste variabeln för bra resultat hos eleverna. Det har skolforskaren Hattie slagit fast. (Naturligtvis måste lärarna vara kunniga och användas rätt.)
Några slutsatser:
- De +4 miljonerna, som BUN ”fick” av fullmäktige, har knappast något med Vänersborgs avancemang i Lärarförbundets skolranking att göra. Vänersborgs kommun lade fortfarande mindre ekonomiska resurser på skolan jämfört med de flesta andra kommuner.
- Lärarna i Vänersborg har högre ”produktivitet”, betyg i förhållande till tilldelade resurser, än många andra kommuner. Vad nu det kan bero på. Det borde analyseras…
Inför 2013 har kommunfullmäktige gjort en ”hyfsad” satsning på grundskola och fritidshem i Vänersborg. Den 20 juni 2012 beslutades som bekant att +16 miljoner ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och på fritidshemmen – för övrigt mot moderaternas, folkpartiets och kristdemokraterna röster.
Dock. Vänersborgs kommun måste fortsätta sin ekonomiska satsning på skolan. Som Lena Haldin skriver i dagens GP (hon skriver om Göteborg):
”Nog betyder [eleverna] mer än nya arenor! … satsningar måste vara långsiktiga och få kosta betydligt mer än vad som föreslås av kommunföreträdarna. Kvalitetshöjning är ingen quick fix.”
Men de extra pengarna för 2013 är kanske ett första steg på vägen – ett första steg på vägen för att uppfylla visionen:
”Kvalitetsarbetet i både grundskolan och gymnasieskolan leder till mycket goda resultat och uppmärksammas nationellt.”
Låt oss hoppas det.
.
PS. Lärarförbundets hela rankinglista hittar du här.
BUN 15 okt (1): Grundskolan
Gårdagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden blev en långkörare. Mötet började redan kl 08.30 och slutade inte förrän kl 17.45 (efter en workshop om föreningsbidrag). Den första ”riktiga” punkten på ärendelistan, verksamhetsuppföljning om grundskolan, tog ganska mycket tid i anspråk (2,5 timmar). Det berodde framför allt på att nämndens ledamöter var ovanligt intresserade och på hugget…
Det blev en hel del information och diskussion kring de nationella proven. (Proven genomförs i åk 3, åk 6 och åk 9.) Nämnden fick t ex reda på att flickor genomgående har bättre resultat på de nationella proven än killarna. Tjejer har ju också genomgående bättre betyg än killarna i högstadiet. Det här tål att tänka på. I synnerhet som det inte behöver vara så – om man t ex jämför med andra länder.
Resultaten, i Vänersborg, på de nationella proven i matte är med några få undantag relativt bra i åk 3. 
Resultaten i 9:an är dock långt ifrån bra. I åk 9 var det bara 70% av eleverna som fick minst G.
Vad är det som händer på vägen mellan åk 3 och åk 9? Inte är det, som t ex Jan Björklund och andra tror, att eleverna har för lite matte. Tvärtom, elever i den svenska skolan har massor med matte. Det är definitivt inte ett kvantitativt problem. Det måste handla om själva undervisningen. I Vänersborg pågår det dock en hel del jobb kring matteundervisningen. Kanske ger det resultat så småningom.
I engelska och i synnerhet i svenska är resultaten på de nationella proven betydligt bättre.
Det diskuterades en hel del i nämnden om orsakerna till provresultaten och vad vi ska göra åt dem. Det råder t ex brist på behöriga mattelärare i Vänersborg, precis som i Sverige. Sedan är det nog så, anser jag, att det måste till fler lärare. Det är viktigt att eleverna får mycket tid med en lärare.
Men, det ligger ett ännu större problem i detta. Det saknas, och det kommer att saknas, inte bara lärare i allmänhet, utan lärare i matte och NO i synnerhet. I hela landet. Det utbildas helt enkelt alldeles för få lärare. Och de som utbildas är inte heller de med bäst betyg och förutsättningar. Våra studenter visar i praktisk handling att lärarjobbet inte är ”något att ha”. Lönerna är för låga och arbetsförhållandena för dåliga. Så är det. De som borde ha blivit lärare väljer andra studievägar och yrkesbanor.
Två exempel för att visa allvaret. En lärarhögskola ordnade nyligen stödundervisning i grammatik för blivande svensklärare… I år utbildades enligt uppgift bara 3 lärare i fysik/matte…
Ska Vänersborg kunna konkurrera om de behöriga, duktiga lärarna, så måste både löner och arbetsförhållandena förbättras. Det här kommer att bli, och är faktiskt redan, ett stort problem. Är Vänersborg villiga att anta utmaningen?
Informationen fortsatte. Och diskussionerna…
Vårens medelmeritvärde presenterades. Någon av tjänstemännen hade räknat ut vad vårens avgångsklasser, 9:orna, hade för meritvärde. (De officiella från Skolverket kommer senare i höst.)
Och här hände det saker jämfört med förra året.
Det är stora förändringar jämfört med året innan. År 2011 hade Tärnan högst meritvärde av alla 7-9-skolor i kommunen. Tärnan fick till och med en utmärkelse av ordförande Eckerbom Wendel. Ska Vänerparken få en utmärkelse i år? Det borde väl i konsekvensens namn bli så.
Som särskilt intresserad av Dalboskolan, så ser jag att Dalbos resultat förbättrades mycket i våras jämfört med året innan, och det under den organisation som rektor Inger Carlsson sjösatte innan hon fick sluta. Hon dög ju som bekant inte. Varför förvaltningen ansåg att hon inte gjorde det, det vet ingen. Men det kan i varje fall inte bero på dåliga resultat för 9:orna…
Informationen om grundskolan fortsatte. Även skolmåltiderna togs upp! Och även här blev det en livlig diskussion. Lena Eckerbom Wendel (M) tyckte att nämnden skulle ställa upp målet:
”Vi vill ha mätta ungar.”
Själv har jag ju som bekant ”snöat in” på det här med mat utan kolhydrat (oj, det rimmade). Därför tog jag upp elevernas matvanor som leder till att deras blodsocker åker berg-och-dalbana under en skoldag. Före en måltid är det lågt och eleverna är trötta. Efter en måltid är det högt, så att eleverna är mycket livliga. För att strax bli trötta igen när blodsockret sjunker.
Det beror på två saker. Tror jag då som LCHF:are. Det största problemet är att väldigt många elever, framför allt på högstadierna, dricker stora mängder läskedryck, typ coca-cola, och äter väldigt mycket godis. Det blir socker, socker, socker…
Det andra är att eleverna inte alltid serveras riktig, naturlig och fet mat… Mat som är mättande och inte får blodsockret att åka berg-och-dalbana. Och som lockar eleverna till att äta i matsalarna – och inte gå till kiosken eller affären.
Jag föreslog att nämnden skulle verka för att skolbespisningarna i kommunen serverar en alternativ rätt varje dag. Så att det alltid finns något som eleverna tycker om.
Det blev också nämndens beslut.
Sommarens sommarskola i matte var en stor succé. 17 elever deltog och samtliga förbättrade sina resultat med minst 50%. Fyra elever fick ett godkänt betyg från att ha varit ”underkända” under vårterminen.
Vad förklaringen är till dessa framgångar? Eleverna verkar ju faktiskt kunna lära sig matte! Tja, det var väl inte helt oviktigt att lärartätheten var åtminstone tre gånger så hög som i den vanliga skolundervisningen… Tre lärare på 17 elever…
Fanns det inte de i nämnden som ansåg att lärartätheten var oviktig för elevernas resultat? Igår verkade det inte vara så…
Vänersborg måste fortsätta den satsning som startades med fullmäktigebeslutet i juni, som innebar 16 miljoner kr mer till våra elever. Skolan måste under de kommande åren få de resurser som krävs för att elevernas resultat ska öka.
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Revisorerna har i sin granskning av ”Rektorns styrning och ledning” lyft fram några väsentliga punkter, där förändringar bör ske. Revisorerna ger t ex politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden en del uppgifter – uppgifter som vi nämndsledamöter har hört till leda inte är frågor för nämnden. (Se ”Det är ingen nämndsfråga!”) Enligt revisorerna finns det faktiskt frågor som är nämndsfrågor.
Jag citerar revisorernas slutsatser:
- ”…varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.”
- ”Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter.”
Revisorerna anser inte bara att organisationen är en nämndsfråga, utan nämnden bör tala med rektorerna, kanske till och med med varje enskild rektor:
”… nämnden bör se över förutsättningarna för varje enskild rektor.”
Det var nog något som både jag och mina nämndskollegor anade. Nämnden måste ”lägga sig i” mer! Trots vad nämndens ordförande tycker. Vi politiker måste få veta direkt av de pedagogiska experterna vilka redskap de behöver för att kunna genomföra sina (statliga) uppdrag.
På tal om organisation. Revisorerna anser att organisationen av den Centrala skolenheten inte stämmer överens med Skollagen:
”Vi har svårt att se att Centrala skolenheten med tre rektorer (årskurs 7-9 på Torpaskolan, Tärnan och Vänerparken) utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt. Som exempel kan nämnas att betygsstatistik rapporteras till SCB (Statistiska centralbyrån) per skolenhet. Vilken rektor är ansvarig för Centrala skolenhetens resultat?”
Att den Centrala skolenheten utgör en skolenhet får också enligt revisorerna två andra konsekvenser:
”Dock innebär denna organisation att skollagens valfrihet samt ‘närhetsprincip’ frångås.”
Här anser jag att revisorernas kritik är helt riktig. (Jag har själv framfört denna kritik tidigare – se ”Den nya rektorsorganisationen”. Jag ställde också en fråga om detta i BUN i dec förra året (se här).)
Annars tycker revisorerna att rektorsorganisationen är bra.
”Vi har inga synpunkter på val av organisation men ser det som positivt att kommunen söker renodla chefstjänsterna till att gälla antingen förskola (förskolechef) eller grundskola (rektor). Att spännvidden i uppdraget minskar, underlättar troligtvis för rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Dessutom har kommunen ytterligare 
begränsat uppdraget genom att ha ”bryt” efter årskurs sex.”
Det finns en sak som irriterar mig mycket i den här frågan. Och det är att ingen av cheferna på förvaltningen kunde berätta för revisorerna att Frändefors (F-6), Rösebo (F-3) och Dalboskolan (7-9) ska slås ihop till en skolenhet från och med nästa läsår. Med gemensam budget och allt! (Det är för övrigt den femte omorganisationen i södra Dal på lika många år!)
Jag tror faktiskt att revisorerna skulle ha haft synpunkter på denna sammanslagning av skolenheter över stadiegränserna. Sammanslagningen ligger ju inte direkt i linje med styrdokumenten och de signaler som kommer från staten. Men, som sagt, nu fick revisorerna inget veta om organisationsplanerna…
Å andra sidan kan ju politikerna ha synpunkter på den nya organisationen. Revisorerna har ju sagt att rektorsorganisationen är en sak för nämnden…
För övrigt skriver revisorerna att de till allra största delen är nöjda med det mesta i Vänersborg. I varje fall av det som de har undersökt.
”Vi bedömer att man som rektor i Vänersborgs kommun har ett i huvudsak tydligt uppdrag med rimliga förutsättningar.”
Rektorerna själva är också nöjda skriver revisorerna.
”Åtta av tolv rektorer anser att de kan genomföra sitt uppdrag som pedagogiska ledare. … Rektorerna är i hög grad nöjda med det stöd de erhåller i arbetet med ekonomi och personalfrågor.”
Det är gott. Annat var det förra året. Då kom det ett brev, den 1 juli, till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket. Där stod det:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Brevet handlade om rektorernas arbetssituation. Jag ser inte riktigt vad som har förändrats sedan dess, men nu har det tydligen blivit bra för rektorerna. Gott så.
För övrigt kan det väl vara värt att notera, att rektorerna i Vänersborg lämnar sina skolor en dag i veckan, minst, för att bege sig till Kommunhuset. Det här diskuteras flitigt ute på skolor och förskolor.
Varje torsdag är alltså vikt för rektorsmöten. Och har alltid varit. I alla år. Och ska alltid vara. I alla år? Först bestäms det att det ska vara möten – sedan fylls dagarna med innehåll… Kan man som revisor inte ha synpunkter på det?
En dag i veckan är 20% av rektorns arbetsvecka. Revisorerna skriver:
”Vi uppfattar att rektorerna huvudsakligen ser dessa forum och mötesplatser som ett stöd för sitt uppdrag. Samtidigt tar mötena, ihop med övriga möten och utbildningar för rektorerna, mycket tid i anspråk. I snitt cirka 1-1,5 dag per vecka, vad vi kan förstå.”
Rektorerna tycker tydligen att denna ordning är bra. Det är gott så. Även om man ute på skolorna har synpunkter… För vem gör rektorns uppgifter när rektorn inte finns på plats?
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.
Revisorerna skriver:
”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till 
exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”
Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…
Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:
”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”
Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:
“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”
Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?
Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:
”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”
Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…
Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.
Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:
”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”
Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:
”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:
- Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
- Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
- Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har
istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”
Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”… Eller?
Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:
”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”
Och:
”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”
Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.
När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:
”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”
Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…
Skolverket fortsätter:
”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”
Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:
”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”
Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?
Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:
”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”
Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
I tisdags damp det ner en ny revisionsrapport i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Rapporten handlar om ”Rektors styrning och ledning”. Äntligen tänkte jag. Professionella revisorer från PWC som har granskat rektorernas roll i Vänersborgs kommun. Kanonbra. Det behövs.
Jag har bloggat många gånger om ”rektorn”. Rektorn är viktig för skolan. Forskningen visar att rektorn till och med är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.
Här är några av de bloggar som jag har skrivit om ”rektorn”:
- Rektorn (23 jan 2011) – här beskriver jag alla de uppgifter och uppdrag som rektorn har fått från staten.
- Rektorn i Vänersborg (13 feb 2011) – rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen. Kommunen ger rektorn en mängd ytterligare uppgifter.
- Huvudman: Vänersborgs kommun (27 feb 2011) – skolan har ju sitt uppdrag från staten, men vilken roll har då kommunen?
- Den nya rektorsorganisationen (6 aug 2011) – rektorsorganisationens fel och brister i Vänersborg och möjliga vägar till en bättre organisation.
När jag först får syn på det sammanfattande följebrevet, så ökar mina förväntningar på revisionsrapporten:
”Men vår granskning visar också att det finns behov av förbättringar.
- Vi vill särskilt understryka att barn- och ungdomsnämnden behöver analysera orsakerna till den låga måluppfyllelsen i grundskolan. Relevanta åtgärder har vidtagits, och planeras, men varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.
- Den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.
- Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter. Vår bedömning är att Centrala skolenheten inte utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt.
- Modellen för resursfördelning begränsar på de små enheterna rektorernas möjligheter att kunna ta sitt ansvar i enlighet med gällande styrdokument.”
Det ser ut som om revisorerna har gjort ett bra arbete. Detta intryck försvinner dock snabbt när jag börjar bläddra i rapporten… Tyvärr. Det är tråkigt. Det är ju självklart så att revisorernas intentioner har varit de allra bästa. Men de har av någon anledning, enligt min åsikt, hamnat fel.
I inledningen till själva rapporten ställer revisorerna sin enda och avgörande fråga:
”Säkerställer nämnden genom uppdrag samt förutsättningar för varje enskild rektor att skolans verksamhet optimeras och bedrivs i enlighet med gällande styrdokument?”
Revisorerna råkar göra ett tankefel med en gång och får därför ett felaktigt perspektiv. Hade de haft tillgång till ”Rapport 362. 2011” från Skolverket, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”, hade de kunnat undvika det. (Rapporten från Skolverket fick BUN:s ledamöter i läxa att läsa inför sommaren. Jag bloggade om rapporten i februari i år, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”.)
Jag citerar ur Skolverkets rapport:
”Statens uppdrag till huvudmannen (dvs kommunen; min anm) innebär att ansvara för att utbildningen genomförs enligt de statliga styrdokumenten, det vill säga att fördela resurser och organisera så att nationella mål och riktlinjer i skollag och förordningar kan uppfyllas.”
Eller som Skollagen skriver:
”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”
Ytterligare ett citat ur Skolverkets rapport:
”Rektor och lärare [är] myndighetsutövande och har uppdrag direkt formulerade av staten.”
Huvudmannen ska inte ge rektorn någon uppdrag, rektorn har fått sitt pedagogiska uppdrag av staten! Huvudmannen ska ge förutsättningar, de nödvändiga redskapen – för att rektorer, och lärare, ska kunna genomföra det nationella uppdraget!
Är det viktigt, är det en lek med ord? Nej, det är inte det. Jag ska visa det i det följande.
Revisorerna har hamnat i fällan att behandla skolan precis som vilken annan kommunal verksamhet som helst. Förvaltningschefen är chef över verksamhetschefen som är chef över näste chef (rektorn)… Precis som i alla andra förvaltningar. Revisorerna skriver t ex:
”Verksamhetschefen för grundskolan är rektorernas närmaste chef. I det årliga medarbetarsamtalet görs en uppföljning på individnivå, vilket också innebär ett förtydligande av uppdrag, förbättringsområden samt behov av kompetensutveckling.”
Verksamhetschefen må vara rektorns kommunale chef, men är definitivt inte rektorns pedagogiske chef! Verksamhetschefen skulle däremot kunna förtydliga det pedagogiska uppdraget, som rektorn har fått från staten, i den meningen att verksamhetschefen inte anser att rektorn fullgör det. Men det är en annan sak. Dock väldigt viktig.
I Skollagen nämns inte kommundirektörer, ekonomer, jurister, förvaltningschefer eller verksamhetschefer. De nämns inte heller i Skolförordningen eller Läroplanen. Det beror på att de inte har några pedagogiska uppdrag från Riksdag, Regering eller Skolverket – det har bara rektorer och lärare!
Ett problem, som en revisor skulle kunna tänkas ta upp i en rapport, är hur ”spänningen” mellan det statliga uppdraget och att rektorn är anställd av kommunen hanteras. Huvudmannen bestämmer ju t ex rektorns löneutveckling. Det kan bli många svåra valsituationer för rektorn, särskilt när det gäller ekonomiska frågor… (Typ hålla budget eller fullgöra det statliga uppdraget att alla barn har rätt till…)
Kommunen ställer upp mål för verksamheten… Precis som kommunen gör för alla andra verksamheter… När revisorerna bibehåller detta kommunala perspektiv så hamnar de inte rätt.
Ur revisorernas rapport:
”Barn- och ungdomsnämnden har genom Mål- och resursplan 2012-2014 (MRP) tydliggjort rektors uppdrag för grundskolan genom att ange tre inriktningsmål beträffande:
1. Kunskapsmålen
2. Trygghet och trivsel
3. Samverkan hem och skola/förskola
Dessa uppdrag är relevanta utifrån huvudmannens statliga uppdrag och utifrån de förbättringsbehov som på nationell nivå lyfts av Skolverket och Skolinspektionen.”
De mål som skolan, dvs rektorer(!) och lärare(!), ska arbeta mot finns redan beskrivna i de statliga styrdokumenten! De ingår i det uppdrag som staten har gett.
Skolverkets rapport:
”Statens starkast betonade styrning, att styra genom att normativt fastställa de mål som skolverksamheten ska uppnå samt även ge riktlinjer för verksamhetens kvalitet, har försvagats genom att de anpassats till kommunens egna normer för verksamheten.”
Vidare:
”Det finns indikationer på att kommunledningar inte styr skolverksamheten utifrån samlat statligt uppdrag. De statliga målen för skolan ses i vissa lägen som långsiktiga visioner, inte som mål att uppfylla. I den kommunala hanteringen prioriteras inte vissa statliga krav, vilket får till följd att nationella mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Skolverket skriver till och med:
”Dessa [egna prioriteringar och målsättningar] kan i praktiken konkurrera med eller motarbeta de nationella målen.”
Kommunen ska inte fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt! Revisorerna har missat det. Huvudmannen/kommunen ska bara fatta beslut om de förutsättningar som krävs för att rektorer och lärare ska kunna verkställa den nationella uppdraget.
I direkt anslutning till ovanstående citat skriver revisorerna:
”Måluppfyllelsen i svensk grundskola behöver öka. Skolorna behöver arbeta mer för en trygg arbetsmiljö fri från kränkningar och diskriminering. Inflytandefrågorna behöver ges mer utrymme.”
Det här är onekligen en kommunal approach till mål. Här visas återigen hur fel det blir när skolan behandlas som vilken annan kommunal verksamhet som helst. I statens uppdrag handlar det inte om att något ”ska öka”, någon ska ”arbeta mer för” eller att något ”behöver ges mer utrymme”. I Skollagen handlar det om att något ska uppfyllas!
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”
Skollagen igen:
”… framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås … Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och igen:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Skollagen är en lag. En lag ska följas. Skollagen innehåller en massa ”ska”.
När det gäller samverkan med hemmen så står det också om det i Skollagen:
”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”
Sedan står det många gånger när vårdnadshavare ska kontaktas och medverka. I Läroplanen står det ännu mer om vårdnadshavares rätt till inflytande och medverkan.
Som sagt, kommunen behöver inte, och ska inte, fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt!
PS.Denna blogg kommer att följas av ytterligare två. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Det mullrar i Frändefors
Det mullrar bland föräldrar och skolpersonal i Frändefors. I diariet hittar jag en skrivelse från en uppretad och upprörd förälder på Frändeskolan. Hon skriver:
”Jag vill å det bestämdaste klaga på avsättningen av Frändeskolans rektor Inger Carlsson. En rektor som vi har haft i många år. Hon har fungerat utmärkt och varit en fantastisk rektor för barn, lärare och föräldrar.”
På Facebook skriver en annan förälder:
”Frände hade ju en fantastisk rektor med stor kompetens och erfarenhet. ‘Tyvärr’ för oss och henne så är hon inget mähä utan jobbar för en bra undervisning och en bra arbetsmiljö även om det inte alltid är bekvämt.”
Några andra skriver:
”Synd att bra rektorer inte får vara kvar.”
”Inger är den bästa rektorn jag har träffat …. Hon är värd att få upprättelse och ett bevis på att vi vanliga uppskattar henne å det hon gjort å står för!”
Det som har hänt vid Frändeskolan i Frändefors och Rösebo skola är att rektor Inger Carlsson under vårterminens sista skälvande dagar informerades om att hon inte fick fortsätta som rektor. Rektor Inger Carlsson var inte längre önskvärd som rektor för Frändeskolan och Rösebo. Rektor Inger Carlsson skulle bort. Rektor Inger Carlsson dög inte längre.
Rektor Inger Carlsson har arbetat som rektor i många, många år i kommunen. Hon ville fortsätta att arbeta som rektor på Frändeskolan och Rösebo, de 2 år hon hade kvar till sin ”riktiga” pension. Det vet jag. Men det fick hon inte.
Det sätt som Inger Carlsson tvingas bort på är djupt orättfärdigt anser jag.
Vad beslutet att tvinga bort Inger Carlsson grundar sig på är höljt i dunkel. Personalen på Frändeskolan vet inte, föräldrarna vet inte.
Alla berörda ställdes inför fullbordat faktum.
Inte heller lärarfacken vet något. Lärarfacken protesterade. De skrev:
”Vidare måste en risk- och konsekvensanalys göras på de inblandade skolorna eftersom förslaget innebär en omorganisation och förändringar för både personal och ledning. Vi vill att man undersöker hur mycket mertid tidigare rektorer på berörda skolor haft.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har, som vanligt, inte följt de lagar och regler som finns i sådana här situationer. Förvaltningen följer inte heller det samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med facken.
För Barn- och Ungdomsförvaltningen är det inte fråga om att föra dialog eller att diskutera – här handlar det om att bestämma. Någon på Barn- och Ungdomsförvaltningen har helt enkelt bestämt att rektor Carlsson ska bort, till varje pris. Utan diskussion. Punkt.
Det har hänt förr.
En representant från Lärarförbundet hörde av sig till mig och frågade:
”Vad gör vi? Vad kan vi göra?”
Jag har ingen aning. Kommunens förhandlingschef Kent Johansson sa till mig i ett samtal, att det är självklart att alla chefer i kommunen ska följa ingångna avtal. Förhandlingschefen uttalade sig dock inte om detta konkreta fall, utan rent allmänt. Kent Johansson sa att om en anställd anser att någon chef bryter mot samverkansavtal, så ska den anställde vända sig till sitt fack eller till chefens chef.
Det låter förnuftigt. Men i Vänersborg blir det ett moment 22.
Ingen lyssnar ju på facket i den här frågan och tänk om det är chefens chef som har fattat beslutet…?
Politikerna då?
Marika Isetorp (MP) har talat med Inger Carlsson. Isetorp blev upprörd. Och eftersom Isetorp sitter i PFU, så lyfte hon frågan där. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. PFU ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda. PFU handhar t ex löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda.
Marika Isetorp fick beskedet att detta inte var en fråga för PFU…
Är det en fråga för Barn- och Ungdomsnämnden då? Det är det inte heller. Politik är en sak, förvaltning en annan. Politikerna ger tjänstemännen uppdrag, men hur uppdragen genomförs är ingen politisk fråga. I teorin. Det finns onekligen en gråzon. Den 1 juli förra året kom t ex ett brev till Barn och Ungdom från Arbetsmiljöverket. Det handlade om rektorernas arbetssituation(!). I brevet skrev Arbetsmiljöverket:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket anser uppenbarligen inte att det finns några vattentäta skott mellan politiker och förvaltning…
Inger Carlsson tvingas alltså bort från rektorstjänsten på Frändeskolan och Rösebo skola. Hon fick i och för sig ett val, ett val som inte var något val. Hon fick ett oacceptabelt och förnedrande alternativ och ”möjligheten” att ansöka om avtalspension att välja mellan.
Rektor Inger Carlsson blir nu avtalspensionär, med 75-80% av lönen, i 2 år. Sedan blir hon en ”riktig” pensionär. Inger Carlsson ska alltså vara hemma och inte göra någonting. Det tycker Barn- och Ungdomsförvaltningen. Hennes omvittnade kompetens är inte värd någonting för kommunen. Istället ska någon oerfaren ny person anställas i stället för Inger Carlsson.
Barn- och Ungdomsnämnden förlorar inte bara kompetens, BUN förlorar också pengar på 
hanteringen av Inger Carlsson. Skattebetalarnas pengar används för att hålla kompetent personal hemma.
Det är sjukt.
Skälet till att Inger Carlsson sparkas från sin rektorstjänst, det vet jag inte. Föräldrar och personal spekulerar. Inger Carlsson är känd för att vara en stridbar rektor som står för sina åsikter, åsikter som många gånger är kritiska mot förvaltningsledningen. Får hon betala priset för detta nu? Jag vet inte, jag vet bara – av egen erfarenhet – att varken ledande politiker eller chefer i den här kommunen är främmande för skamgrepp av olika slag på kritiska anställda.
Jag kan inte låta bli att ta upp några andra aspekter på frågan också.
För drygt ett år sedan (6 aug 2011) skrev jag om den nya rektorsorganisationen som sjösattes i Vänersborg. Förvaltningschef Kent Javette intervjuades i TTELA och sa:
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
I och med att Inger Carlsson avpolletterats återgår förvaltningen till en gammal organisation. Rektorn för Dalboskolan ska också bli rektor för Frändeskolan och Rösebo. Dalbo är en högstadieskola, Rösebo en F-3-skola och Frände en F-6-skola. På Rösebo och Frände finns också fritids.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar. De skriver:
”Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9. En jämförelse med Norra skolan, där kommunen anställde en rektor på 100%, är lätt att göra. Vi ser ingen skillnad mellan organisationernas behov.”
Det är raka besked! Men vem lyssnar…?
En biträdande rektor ska anställas till det nya rektorsområdet. Denna tjänst annonseras endast ut internt, något som lärarfacken också protesterar mot.
”Vi utgår från att kommunen annonserar externt efter en rektor med tillsvidaretjänst på 100% till Frändeskolan/Rösebo skola samt att man fortlöpande samverkar med ledning, personal och personalorganisationer.”
Vem lyssnar? Tjänsten har endast annonserats ut internt. Två lärare har sökt tjänsten. Ingen har erfarenhet av skolledarjobb.
Det är oerhört viktigt, jag skulle vilja säga avgörande, att det finns dugliga och skickliga rektorer för att en skola ska lyckas med sitt nationella uppdrag. En forskare från Högskolan i Borås sa:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor … får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap.”
Det här tycks förvaltningen glömma. Istället tycks förvaltningen ha andra kriterier på en bra rektor…
Till sist undrar jag.
Varför alla dessa fina samverkansdokument när ändå ingen lyssnar på de anställda?
Rektorerna har fått nog!
Det kom ett mail igår. Från personalen på Hallebergs förskola i Vargön. Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.
”22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”
Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.
Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:
”att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”
Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.
Det är nog ett understatement… Man får nog vara glad om personalen överhuvudtaget hinner ha koll på alla barnen.
Som om inte detta mail vore nog. En skrivelse om fritidshemmen hittade sin väg till diariet i veckan. Det var ingen skrivelse vilken som helst. Det var en skrivelse undertecknad av de 9 (nio) rektorer som har ansvaret för fritidshemmen i Vänersborg.
Rektorerna skriver:
”Vi rektorer ser inga möjligheter i att genomföra uppdraget ‘budget i balans’ år 2012 och samtidigt uppfylla de krav lagen ställer.”
Det är tufft. Inte bara att rektorerna konstaterar att deras kommunala uppdrag krockar med det statliga uppdraget – och lagarna. Det är också tufft att göra detta konstaterande i form av en offentlig skrivelse! Det måste vara kris i Vänersborgs barn- och ungdomsförvaltning. På flera sätt.
Skrivelsen innebär ingenting annat än att rektorerna nu har satt ner foten och säger att de inte längre kan ta ansvaret för fritidsverksamheten! Och kan de inte det, så är det helt rätt att de talar om detta.
Rektorerna hänvisar i sin skrivelse till Arbetsmiljölagen:
”2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö.
3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt.
3 kap. Allmänna skyldigheter
2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. … Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.
2 a § Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.”
Rektorerna hänvisar i sin skrivelse också till Skollagen (kap 5):
”3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Rektorerna hänvisar slutligen till 14 kap, som handlar specifikt om fritidshemmet:
”9 § Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö.”
Det står väl helt klart, både när det gäller förskolan och fritidshemmen i Vänersborg – de senaste årens nedskärningar på tiotals miljoner kronor har lett till att all verksamhet inte längre uppfyller statliga lagar och krav. Nu följs inte ens Arbetsmiljölagen på fritidshemmen. Verksamheten är inte ens säker!
Och det pedagogiska uppdraget ska vi inte tala om.
Det här ingenting annat än bedrövligt. Det är skamligt! Vänersborgs kommun behandlar barnen, ungdomarna, föräldrarna och personalen på ett otillständigt sätt!
Barn- och Ungdomsnämnden behöver snabbt ett antal tiotal miljoner kronor till mer personal. Det är akut.
Jag kan inte låta bli att undra… Hade jag som politiker i Barn- och Ungdomsnämnden fått reda på rektorernas brev, om jag inte ”av egen kraft” hade hittat det i diariet?
Till sist.
Rektorerna sätter alltså ner foten. De vill inte och kan inte längre ta ansvar för verksamheten.
Frågan är då vem som har ansvaret. Vem har ansvaret om det händer t ex personalen något, hemska tanke, om det sker ett olycksfall?
Det står i Arbetsmiljölagen om ”arbetsgivaren”. Men vem är ”arbetsgivaren” konkret? Är det politikerna? Är det den högsta förvaltningsledningen?
Det är antagligen rektorerna. Samma rektorer som skickade skrivelsen. Jag tror inte heller att rektorerna kan, med t ex ovanstående skrivelse, avsäga sig arbetsgivaransvaret. Nä, rektorerna har nog fortfarande ansvaret – fast de inte har medlen att fullgöra det.
Det kan inte vara lätt att vara rektor i Vänersborg. Bryta mot lagarna eller – sluta?
För lite drygt ett år sedan kom det ett brev till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket (”Brev från Arbetsmiljöverket till BUN”). Då handlade det om rektorernas arbetssituation. Brevet avslutades med:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket efterfrågar politiska beslut. Det gör jag med. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar! På alla nivåer!
SKL:s skolranking 2012 – och några funderingar
Det finns som bekant flera organisationer som årligen rankar Sveriges kommuner när det gäller skola och utbildning. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en av dessa. I veckan som gick publicerades SKL:s ranking för 2011. (Du hittar rapporten här.)
Statistiken från SKL visar att Vänersborg har tagit några steg i rätt riktning. Sammanvägs resultaten av ”elevernas prestationer” rankas Vänersborg som den 191:a ”bästa” kommunen i landet. (Det finns 290 kommuner.) Det är en förbättring med 22 placeringar. Förra året kom nämligen Vänersborg på plats 213. (2009 var Vänersborg på plats 203.)
SKL:s rapport visar att 73,8% (2010: 72,6%. 2009: 76,3%) av eleverna i Vänersborg, som gick ur åk 9 förra året, fick minst G i samtliga ämnen. (26,2% uppnådde alltså inte målen i alla ämnen.) Det placerar Vänersborg på plats 193 (2010: 212. 2009: 158) i landet.
Om man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer, t ex föräldrars utbildningsbakgrund, antal utlandsfödda etc, så hamnar Vänersborg på plats 229 (2010: 257. 2009: 203.) För Skolverket är de här så kallade modellberäknade siffrorna de viktigaste.
Tittar man på det genomsnittliga meritvärdet, dvs hur ”bra betyg” eleverna har, så ligger Vänersborg på plats 169 (2010: 196), och tar vi hänsyn till socioekonomiska faktorer – på plats 213 (2010: 257).
Kanske kan det vara av ett visst intresse att studera några av våra grannkommuners skolresultat.
Anm. ”Modellberäknat värde” är när hänsyn tas till de socioekonomiska faktorerna.
SKL har också tittat på resultaten av de nationella proven för åk 9. Även här har Vänersborg förbättrat sig jämfört med 2010.
Andel elever som fick godkänt på de nationella proven var i matte 78,8% (2010: 76,4%), engelska 97,8% (2010: 95,4%) och svenska 98,7% (2010: 93,4%).
Vänersborg förbättrar alltså sina resultat jämfört med 2010. Tittar vi på tidigare år, så ser vi dock att resultaten har varit bättre än nu, speciellt i matematik.
Med andra ord. När det gäller samtliga redovisade siffror, så fluktuerar resultaten år från år. Jämfört med andra kommuner är dock Vänersborg hela tiden på efterkälken. Vänersborg ligger lågt, alltför lågt.
Barn- och Ungdomsförvaltningen sammanfattar läget ganska bra i den långa verksamhetsberättelsen som skrevs tidigare i år:
”Betygsresultaten är låga i förhållande till rikets resultat och utvecklas inte enligt kommunens målsättningar, orsaker till detta kan vara flera, men bidragande orsaker kan vara de stora personalneddragningar som gjordes 2010. … Slutbetygen i årskurs 9 visar på en höjning av det genomsnittliga meritvärdet (202 jämfört med 199 föregående år). Förbättringen har skett genom att resultatet vid en enhet har förbättrats markant. Värdet för 2010 var lite lägre än normalt och över en längre period har meritvärdet varit tämligen konstant. … Andelen behöriga till gymnasieskolan har sjunkit från 88,1 % till 87,2 %.”
Orsaken till den förbättring som vi ser för 2011, när det gäller betygen, beror på att Tärnanskolan uppvisar bättre resultat än tidigare. Tärnanskolan visar i många fall bäst resultat av alla högstadieskolor i stan.
SKL redovisar i sin rapport också siffror om pengar.
De svenska kommunerna satsade i genomsnitt 80.578 kr per elev (medianvärdet var 81.564 kr) under åren 2006-2010. (Notera att SKL endast redovisar till och med 2010.) Vänersborg satsade 77.766 kr. Det placerar Vänersborg på plats 81 i Sverige.
Wow!
Men… SKL har tydligen uppfattningen att ju mindre nettokostnad per elev, desto bättre… SKL:s ranking innebär därför att Vänersborg kommer på plats 81 av de kommuner som satsar minst! Vänder vi i stället på rankingen, vilket torde ge en ”rättvisare” bild, så kommer Vänersborg på plats 209! (Om SKL räknar på det här sättet, dvs tycker att det är bra om så lite pengar som möjligt läggs på grundskolan, så innebär det kanske att Vänersborg får en högre ranking totalt sett…)
Lokalkostnader för de olika skolenheterna har ju diskuterats flitigt den senaste tiden i Vänersborg. SKL redovisar följande siffror för lokalkostnad per elev (kolumnen ”B1 Nettokostnad på elev, genomsnitt för fem år, 2006-2010): 
- Vänersborg: 12.959 kr
- Vägt medel riket: 13.672 kr
- Median riket: 13.124 kr
Solklart. Vänersborg har (fortfarande) mindre kostnader för lokaler per elev än genomsnittet i Sverige! (Och då är ändå hyreskostnaderna för den absolut dyraste grundskolan i Vänerparken inräknade, 1.369 kr per kvm.)
Rapporten med all statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en av flera som kommer varje år. Senare under året kommer också statistik från både Lärarförbundet, Skolverket och Statistiska Centralbyrån. Det är inte riktigt alltid som dessa siffror stämmer överens. Men även om nu Vänersborg verkar ha tagit några steg i rätt riktning i SKL:s statistik, så står det helt klart att Vänersborg hamnar på den lägsta tredjedelen av Sveriges kommuner. Och det gör Vänersborg i alla de rankningar som görs.
Det står också helt klart, att ska Vänersborg lyfta sig från dessa ”blygsamma” resultat, dåliga är ett bättre ord, så måste grundskolan tillföras betydligt mer pengar. Det är inte bara det att besparingar har lett till att 30-40 miljoner kr har skurits ner på grundskolan de senaste fyra åren – grundskolan skulle redan innan besparingarna ha behövt mer pengar. Lärartätheten är rent generellt alldeles för låg i Vänersborg.
SKL:s siffror, precis som all sådan här statistik, bör, både när det gäller ”uppgång och fall” (så att säga), ge upphov till noggranna analyser.
Som utgångspunkt tycker jag emellertid att det först och främst är viktigt att titta på, om de slutbetyg som eleverna får, avspeglar den ”verkliga kunskapen”. I SKL:s rapport visas t ex att 31% av eleverna i Vänersborg har fått ett högre slutbetyg i matematik 2011 än det betyg de hade på det nationella provet. Det är en anmärkningsvärd stor skillnad – resultaten kan alltså vara (ännu) sämre än vad statistiken visar…
Den fortsatta analysen av SKL:s siffror bör utgå från frågan: vad bör göras i Vänersborg för att vi ska lyckas bättre med utbildningen av barnen och ungdomarna?
Jag vill här delge några tankar – och frågeställningar.
I en ledare i Expressen igår, 30 april (klicka här), som skrevs utifrån resultaten på det nationella provet i matte, står det:
”Den viktigaste förklaringen till skolresultatens fria fall är att de svaga eleverna presterar allt sämre. All statistik tyder på att de högpresterande eleverna är lika duktiga nu som förr. Skolans kris är till stor del en fråga om klyftor. … Det är dags att sluta tala om skolans kris som ett generellt problem och i stället koncentrera sig på de elever saken handlar om.”
Gäller detta Vänersborg också? Bör i sådant fall inte mer pengar avsättas för att hjälpa just dessa elever, dvs pengar till specialpedagoger, speciallärare och elevassistenter? Bör förvaltningen utifrån detta se över resursfördelningsmodellen?
Kommunens arbete med frånvaro och skolk, som har varit framgångsrikt, kan naturligtvis med goda skäl antas ha bidragit till bättre skolresultat. Men vad kan tänkas hända med resultaten, om denna åtgärd kombineras med behovsanpassade insatser? För elever med sådana behov är detta nog nödvändigt – här räcker det antagligen inte bara med närvaro.
I DN i lördags skrev Bo Rothstein att en viktig framgångsfaktor för skolan är de lokala skolledarna:
”…börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.”
Har Vänersborg en ledningsorganisation som ger möjlighet till detta eller behöver den göras om? Behöver rektorerna mer tid till att fungera som pedagogiska ledare? Behövs fler administratörer som kan överta rent administrativa delar av rektorernas arbetsuppgifter?
Rektorerna har en nyckelroll i svensk skola. De har fått sitt uppdrag av riksdag och regering. Det är de som ansvarar för att det statliga uppdraget genomförs. Det är ett pedagogiskt uppdrag. Vad behöver rektorerna för att kunna verkställa sitt viktiga pedagogiska uppdrag? Den frågan borde naturligtvis ställas av kommunens politiker och ”centrala tjänstemän”. Och varför inte direkt till rektorerna? Utan inskränkningar… Typ att tänka ut ett svar ”inom ekonomisk ram”… Som det brukar vara…
Politiker och tjänstemän måste analysera och använda SKL:s siffror, liksom all annan statistik, för att få grepp om situationen, och ta tag i den! Skolresultaten i Vänersborg måste bli bättre! Vänersborgs kommun måste satsa mer på barnen och ungdomarna!
Kan man lita på Centerpartiet i Vänersborg?
I den pågående medborgardialogen, dvs den dialog med medborgarna som Barn- och Ungdomsnämnden genomför (i varje fall var det från början tänkt som en dialog) om framtidens lokalisering av förskole- och grundskoleenheterna, fiskar centerpartiet efter röster. Det tycks vara viktigare än själva ”saken”. Centerpartisterna passar på att utmåla sig som, inte bara småskolornas, utan hela grundskolans stolta och okuvliga försvarare och banerförare i Vänersborgs kommun.
Förra veckan hade t ex centern en debattartikel införd i Vänersborgaren. Där skrev partiets ledande representanter, bland dem Bo Carlsson, Annalena Levin, Marianne Karlsson och Mats Andersson:
”Centerpartiet står upp för att hela kommunen skall leva, stad o land, hand i hand!
Centerpartiet vill ha en levande landsbygd och ett levande centrum där vi tillsammans bidrar med skatteintäkter till kommunen och då är småskolorna den viktigaste gemensamma verksamheten.
Centerpartiet står kvar i vår åsikt att bevara våra småskolor i Vänersborg oavsett om de ligger på landsbygden eller i stan!”
På Facebook skriver några centerpartister inlägg, som går ut på att det inte finns några andra partier i kommunen som värnar skolan som – centerpartiet. Igår (25 feb) skrev t ex Annalena Levin:
”Jag tycker att barn och skolor FÅR kosta, de är ju vår framtid.”
Oj, vad Centerpartiet är bra! Oj, vilka förkämpar Centerpartiet är för skolan i Vänersborg!
Eller?
Centerpartisterna hoppas att vänersborgarna har glömt… Eller att vänersborgarna har drabbats av grav minnesförlust.
Eller är det möjligtvis centerpartisterna själva som lider av någon slags amnesi, eller kanske grav bortträngning? För inte far väl centerpartisterna medvetet med osanning?
Så här skrev Marianne Karlsson på Facebook häromveckan:
”Då var då! Nu är nu!”
För det här är sanningen:
Den nedrustning som har skett av skolan de senaste 5 åren, och de nedläggningar av skolor som faktiskt har skett, har skett under socialdemokraternas och, ja just det, Centerpartiets ledning!
Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft egen majoritet mellan 2006 och 2010. De använde sin makt under denna tid till att minska personaltätheten på grundskolorna med omkring 150 tjänster, de skar ner budgeten med åtminstone 40 miljoner kronor. 40 miljoner kronor! Socialdemokrater och centerpartister lade ner Huvudnässkolan trots protester från tusentals vänersborgare! Och trots att kommunfullmäktige bara ett år före valet beslutade att Huvudnässkolan skulle finnas kvar.
Över 2.000 vänersborgare skrev på kort tid under ett krav på att få folkomrösta i Huvudnäsfrågan. Centerpartiet röstade NEJ till detta berättigade och demokratiska krav!
Och sedan beslutade centern tillsammans med de andra betongpartierna att skapa en profilskola med 220 elever på Vänerparken – i kommunens absolut dyraste skollokaler!
Vad då bevara skolor? Vad då levande centrum? Och vad då lyssna till medborgarna…?
I september 2007 skrev jag en motion om landsbygdspengar till småskolorna på Dal, som avslutades så här:
”Jag föreslår därför att Kommunfullmäktige ger ett speciellt landsbygdsanlag till Barn- och ungdomsnämnden för att nämnden ska kunna behålla skolorna i Rösebo, Sundals Ryr och Skerrud. Summan bör uppgå till det som det kostar extra att driva dessa skolor jämfört med att lägga ner dem. Hur stort detta belopp är får en utredning visa.”
Gissa hur centerpartisterna röstade när motionen kom till kommunfullmäktige? Ja, just det. Centerpartiet röstade NEJ.
Vänersborgarna glömmer inte heller var centerpartisterna och sossarna gjorde av pengarna som skulle ha gått till Vänersborgs barn och ungdomar. Pengarna satsades i ett skrytbygge vid idrottscentrum… En bandyhall… Och detta också mot vänersborgarnas vilja att folkomrösta i frågan. Även här hade över 2.000 medborgare krävt en folkomröstning.
För att inte tala om de miljoner (9 miljoner närmare bestämt) som kommunen gav bort till Hammar Nordic Plugg i Topp-affären under Ljunggrens och centerpartisten Bosse Carlssons (och för all del också Gunnar Lidells) ledning.
Att sedan Bosse Carlsson (C) glömde att skriva på några papper i samband med att kommunen sålde Solängen till Vänersborgsbostäder och därigenom gick miste om drygt 17 miljoner kr i momspengar, hör väl inte hit. Det får kanske snararast betraktas som en ”olyckshändelse”… Men dyrt för kommunen blev det… Och för kommunens elever…
Centerpartiets och Socialdemokraternas styre har stått, och står, vänersborgarna dyrt. Att som centerpartisterna försöka få vänersborgarna att glömma detta gränsar till – är ohederlighet ett för hårt ord?
Det hade varit på sin plats att centerpartisterna istället hade tagit upp alla dessa händelser och gjort upp räkningen offentligt, t ex förklarat att de gjorde fel och att de ångrar sig. Typ.
Centerpartisterna måste också, om de vill få tillbaka folks förtroende, berätta varför de vid varje tillfälle röstade MOT alla förslag om mer pengar till barnen och ungdomarna! Varje gång! (Förslag som alltid kom från Vänsterpartiet.) Centerpartisterna måste, om de vill få tillbaka folks förtroende, också berätta varför de vid varje tillfälle röstade FÖR alla förslag om mer pengar till arenan.
Hur ska vänersborgarna annars lita på att centerpartisterna menar allvar den här gången?
I valet 2010 fick Centerpartiet känna av vänersborgarnas dom. Centerpartiet nästan halverades. De gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige, från 9,7% till 5,9% av vänersborgarnas röster.
Den här mandatperioden får Centerpartiet för första gången på, jag vet inte hur många år, agera opposition. (Innan socialdemokraterna och centern styrde Vänersborg tillsammans, styrde centern med de borgerliga partierna. Bosse Carlsson har varit med och styrt Vänersborg så länge man kan minnas på kommunhuset…) Har centern agerat annorlunda i skol- och arenafrågor i opposition?
I april 2011 behandlade Barn- och Ungdomsnämnden budgeten för 2012.
Vänsterpartiet yrkade 20 miljoner kr till barnen och ungdomarna. Och att arenan inte skulle få några pengar! Centerpartiet föreslog, efter mycket funderande, och efter att Vänsterpartiet hade lagt sitt förslag, 8 miljoner mer till barnen och ungdomarna. Och naturligtvis pengar till arenan! Ja, självklart – mer pengar till ”vår” arena, 6+5 miljoner.
Vid voteringen i BUN, så förlorade Vänsterpartiets förslag – endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för. I den avgörande omröstningen stod därför centerns 8 miljoner mer till BUN mot mini-alliansens 0 (noll!). Båda förslagen var dock överens om 6+5 miljoner till arenan…
I omröstningen vann centerns förslag. Vänsterpartiet röstade för – 8 miljoner mer till BUN var inte så bra som 20, men bättre än 0. Sossarna röstade också för centerns förslag.
Två månader senare kom frågan upp i kommunfullmäktige för avgörande. Vänsterpartiet insåg att det inte skulle bli majoritet för 20 miljoner kr mer till BUN. Därför krävde vi 8 milj kr. Det hade ju en majoritet av BUN begärt… Det skulle väl ändå gå igenom i fullmäktige? Därför krävde jag, och Vänsterpartiet, en särskild omröstning om detta.
Hur gick det?
Jo, Annalena Levin (C) som lade förslaget 8 miljoner mer till Barn- och Ungdomsnämnden röstade för 8 miljoner kr i fullmäktige också. Men de andra två centerpartisterna? Ja, inte bara de, utan också alla socialdemokrater, lade ner sina röster! Lade ner sina röster! Två centerpartister röstade inte ens för partiets eget förslag i BUN! Nämnas kan att Miljöpartiet helt saknade hämningar och avstod också från att rösta. (Från 20 milj kr till noll!)
Det blev alltså inte ens 8 miljoner till barnen och ungdomarna. Förslaget röstades ner!
Kan man säga att centern har visat en rak och konsekvent linje för mer pengar till skolan nu när partiet är i opposition?
I den pågående (så kallade) medborgardialogen är upplägget, men kanske framför allt, broschyren ”framtidens skola” hårt kritiserad. Det är en styrgrupp som är ansvarig för både upplägg, broschyr och de alternativ som finns i broschyren. I denna styrgrupp har det ingått 6 politiker – en av dem var centerpartiets Bo Carlsson.
Bosse Carlsson skriver under centerns debattartikel i Vänersborgaren om att bevara alla skolor. Men som en av ledamöterna i styrgruppen har han enligt protokollen inte med ett ord yttrat att han har någon annan åsikt än den som framgår av den omdebatterade och hårt kritiserade broschyren.
Är centern ett parti som slår vakt om skolan och skolorna i Vänersborg?
Nä.
Kan man lita på centern?
Nä.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer