Arkiv
Rektorns statliga uppdrag
Undertecknad bloggare har som bekant ett särskilt intresse för skola och utbildning. Därför har jag vid ett flertal tillfällen skrivit om skolans enskilt viktigaste person – rektorn. (Senast om ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.) Jag har varit, och är, mycket kritisk till hur kommunerna, och särskilt då Vänersborg naturligtvis, behandlar sina rektorer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen sin årsrapport till regeringen, ”Från huvudmannen till klassrummet”. (Rapporten kan hämtas här.) I den hittar vi ett särskilt avsnitt som handlar om rektorn – ”Rektorns ledning för framgångsrik undervisning behöver utvecklas”. Skolinspektionen har mycket att berätta om rektorns ”roll ”under den kommunala huvudmannen.
Och vad rektorns roll egentligen är, eller borde vara…
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn har därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Kommunerna glömmer bort att rektor är en titel och en tjänst skapad av staten. Och det beror naturligtvis på att rektorn har ett statligt uppdrag. Det är inte tänkt från staten att rektorn ska syssla med upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Bara för att ta några exempel… (Här kan du läsa om fler kommunala uppgifter som rektor i Vänersborg har tilldelats, ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.)
Vid ett tillfälle häromveckan frågade jag faktiskt rektorerna om dessa kommunala uppgifter ingår i den statliga rektorsutbildning som alla rektorer ska gå. Det gjorde de inte. Naturligtvis.
I Skolinspektionens årsrapport till regeringen beskrivs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
När Skolinspektionen ger exempel på uppgifter som inte hör till det statliga uppdraget skriver inspektionen:
”Tiden äts upp av ekonomi, budget, statistik, löner, fastigheter och lokaler, läsårsplanering, logistik, skolskjuts men även vikarieanskaffning.”
Rektorn arbetar alltså på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare. Det är det statliga uppdraget.
I Läroplanen (LGR 11) utvecklas vad som menas med pedagogisk ledare:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.
Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att
- skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
- skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
- undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
- kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
- resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
- i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
- samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
- samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
- formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
- samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning,
- den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
- personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
- skolans internationella kontakter utvecklas, och
- skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”
Är det någon som tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete? Här finns det inte plats för en massa kommunala uppdrag och uppgifter.
I rapporten från Skolinspektionen granskas rektors roll ytterligare. Skolinspektionen anser att det behövs – uppenbarligen av det skälet att rektorn inte har den roll och de arbetsuppgifter som det är tänkt att rektorn ska ha.
Skolinspektionen slår fast:
”I huvudmannens (=kommunen; min anm.) ansvar ingår att se till att centrala förutsättningar för elevers lärande och trygghet är uppfyllda. Exempelvis bör huvudmannen skapa nödvändiga förutsättningar för att rektorerna ska kunna fullgöra sitt ansvar som pedagogiska ledare.”
Och att:
”huvudmannen måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.”
Skolinspektionen är tydlig. Skollagen och läroplanen är tydliga. Skolinspektionen framhåller också vikten av att rektor får vara pedagogisk ledare:
”Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i undervisningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten.”
Och på ett annat ställe:
”Internationella forskningsresultat … visar på rektors avgörande betydelse när det gäller att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling.”
Vänersborgs kommun står inför, och har gjort en längre tid, en lång rad utmaningar. Det handlar framför allt om att kunskapsresultaten inte alls är så bra som de borde och kunde vara. Alltför många elever lämnar i dag grundskolan i årskurs nio utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan. Det är också en stor utmaning att möta de nyanlända.
Och frågan är egentligen ännu större. Skolinspektionen skriver:
”Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 är tydligt kopplat till en ökad risk för framtida psykosociala problem, exempelvis missbruk och självskadebeteende samt ett långvarigt utanförskap. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är vidare åtta till tio gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medelbetyg eller höga betyg.”
Det är alltså oerhört viktigt, både för den svenska och den vänersborgska skolan, att kunskapsresultaten höjs och att alla elever får den hjälp och det stöd de behöver i sin utveckling. Och i detta arbete är alltså rektorn en nyckelfaktor.
Vad innebär det då enligt Skolinspektionen att ha ansvar för och leda den pedagogiska verksamheten?
”Rektor ska genom sitt ledarskap styra och utveckla verksamheten vid skolan så att alla elever ges en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Det handlar om att utifrån en analys av nuläget identifiera verksamhetens utvecklingsbehov och sedan vidta nödvändiga förbättringsåtgärder.
Det är nödvändigt att rektor arbetar systematiskt för att utveckla undervisningens kvalitet och säkerställa att alla elever får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så goda resultat som möjligt. Kompetensutveckling av lärare och annan pedagogisk personal utifrån de behov som framkommer är ett avgörande inslag för att kunna nå framgång. Rektor ska också fördela verksamhetens resurser på ett sätt som svarar mot elevernas behov, så att skolan ger alla elever förutsättningar att nå målen för utbildningen.”
Skolinspektionen menar att en förutsättning för detta är att rektorn bland annat har kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande.
Skolinspektionen skriver:
”För att kunna leda det pedagogiska arbetet på skolan och förstå vad skolans resultat
beror på och vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med problem, behöver
rektorn vara insatt i den dagliga verksamheten på skolan. Det handlar om att skaffa sig kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummet, elevernas lärande och hur eleverna upplever trygghet och studiero.”
Är det någon som fortfarande tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete?
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Om det finns uppgifter ute på skolorna som kommunen tycker att en kommunal chef ska utföra – anställ då särskilda chefer som sköter dessa kommunala uppgifter. Låt t ex intendenter sköta fastighets- och ekonomiska frågor och låt särskild personal ta hand om personalfrågor.
Först när rektorn i Vänersborg blir skolans pedagogiska ledare ”på riktigt”, då kan också rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Sammanträde BUN
Imorgon måndag har Barn- och Ungdomsnämnden sitt näst sista sammanträde för året – och mandatperioden. Det blir troligtvis ett lugnt sammanträde, lite som ”lugnet före stormen” tror jag.
Jag har i en tidigare blogg redogjort för BUN:s ärenden – se ”Inför BUN 10/11”. Sedan dess har extrautskicket kommit. Det innehåller budgetuppföljningen för oktober samt faktiskt också ett extra ärende:
”Svar på remiss från KSAU angående ökat investeringsanslag avseende ny förskola på Belfragegatan, kvarteret Hönan.”
Månadsuppföljningen konstaterar att prognosen för året blir ännu sämre än beräknat. Sedan augusti har den försämrats med 2,5 milj kr… Underskottet för år 2014 uppskattas nu bli 10 milj kr.
Det är mycket pengar. Det är tur att kommunen som helhet beräknas göra ett överskott på 24 milj kr.
Nu är det ju inte barnen och eleverna som kostar mer. Det är istället hyrorna till samhällsbyggnadsnämnden för arena- och fritidsanläggningar som ökar. Jag antar att samhällsbyggnads reparationer och ombyggnader blir dyrare än beräknat. Nämnden får säkert mer detaljerad information på sammanträdet imorgon.
Arena Vänersborg beräknas gör en förlust i år på 2,146 milj mer än beräknat. Eftersom underskottet för arenan var på ungefär 27 milj förra året förmodar jag att nettokostnaderna för arenan börjar närma sig 30 milj kr i år. Jag kommer dock inte ihåg exakt vad kostnaderna budgeterades till. Det får jag säkert också veta imorgon.
BUN ska alltså också yttra sig över samhällsbyggnadsnämndens begäran om en ökning av investeringsanslaget för den nya förskolan i kvarteret Hönan. Ökningen av investeringsanslaget på 2 milj kr kommer nämligen att öka hyran för nämnden och därför får nämnden tillfälle att yttra sig innan beslut fattas.
BUN sitter naturligtvis i en rävsax. Det behövs (minst) en ny förskola i Vänersborg och så länge behovet finns (så länge det finns barn…), så måste BUN också acceptera de nya kostnaderna. Vad ska nämnden annars göra?
Förvaltningen konstaterar i underlaget att en del av investeringen handlar om energieffektivisering, solceller och värmeåtervinning, och att detta på sikt kan resultera i lägre driftskostnader. På så sätt kanske inte kostnadsökningen för BUN blir så stor.
Förvaltningen slår dock bakut när det gäller att samhällsbyggnads vill använda mer pengar för att investera i en förstärkning av takkonstruktionen.
Förvaltningen skriver:
”Förstärkning av takkonstruktion och omprojektering föranleds inte av Barn- och ungdomsnämndens verksamhetskrav och bör därför finansieras genom ett riktat anslag istället för verksamhetsbudgeten. Barn- och ungdomsnämnden har inte påverkat dessa kostnader och kan inte heller påverka eventuellt tillkommande kostnader för omprojektering. För att inte barnen ska drabbas bör därför eventuella kostnadsökningar finansieras på annat sätt än genom Barn- och ungdomsnämndens verksamhetsanslag.”
Och visst ligger det väl något i detta?
Det ska bli intressant att se hur den nya styrande kvartetten ställer sig till detta… Om den nu kan komma överens…
Till sist.
I torsdags träffades BUN under en heldag för en dialog med rektorer och elever. Temat för dagen var, skulle man kunna säga:
”Hur blev det och vad är klokt att göra?”
Det blev en liten återblick på vad Barn- och Ungdomsnämnden har åstadkommit under den gångna mandatperioden.
Nämnden diskuterade beslutet om skolstrukturen, det systematiska kvalitetsarbetet, pengar, rektorernas roll etc.
Det var en bra dag, där en stor del av tiden ägnades åt gruppdiskussioner mellan politiker och rektorer/förskolechefer.
Det ”roligaste” var nog trots allt att en klass från Torpaskolan deltog och redogjorde för sina erfarenheter. Det var ett nytt grepp. Det var mig veterligen första gången, i varje fall under min aktiva period som politiker, som elever fick träffa nämnden.
Elevernas synpunkter var mycket intressanta.
Eleverna var i grunden positiva till skolan. De trivdes och de tyckte att lärarna (i stort sett) var bra. Däremot hade de många kritiska synpunkter på läroböcker och hjälpmedel. Eleverna sa att de inte hade tillräckligt med läroböcker, inte ens en per person. De önskade en egen lärobok som de kunde stryka 
under och anteckna i. De tyckte också att det fanns alldeles för få datorer och iPads på skolan.
Bristen på läromedel i Vänersborgs grundskolor är skriande. Det står faktiskt i Skollagen att:
”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”
Eleverna hade också synpunkter på skolmaten. De var inte särskilt förtjusta i den, även om det fanns ”bra veckor”. Den vegetariska maten var bra (tyckte de som var vegetarianer). När maten var god, typ när köttbullar och pannkakor serverades, fick de inte ta så mycket som de ville. Vilket gjorde att de inte blev mätta. Och de undrade varför man fortsatte att servera mat som man vet att eleverna inte gillar…
Eleverna framförde också kritik mot själva ”kärnan” i skolans verksamhet. De ansåg att lärarna inte alltid satte rättvisa betyg och att inte alla lärare kunde motivera sin bedömning på ett riktigt sätt. De ansåg också att väldigt många skriftliga omdömen var undermåliga. Det stod samma sak på dem år efter år och det stod samma för alla elever. Omdömena upplevdes inte som särskilt personliga.
Eleverna redogjorde för problemen med kommunens digitala lärplattform, edWise. Inloggningarna fungerar inte som de ska, det är problem med själva funktionaliteten och systemet används inte av lärarna. Det finns helt enkelt ingen information att ta del av (bara omdömena). En elev sa:
”Mina föräldrar har gett upp. edWise har aldrig fungerat…”
Det skulle också behövas en app så att eleverna skulle kunna använda mobilen.
Kritiken mot edWise sammanfattades på ett briljant sätt av en elev, tycker jag:
”Har ni gjort edWise själva?”
Kommunen borde nog se sig om efter en bättre lärplattform. Varför inte titta på t ex storföretagen Googles och Microsofts lösningar?
Eleverna skickade till sist med en hälsning till alla politiker att de borde komma ut och besöka skolorna…
Rektorn och det pedagogiska ledarskapet
Rektorn arbetar på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare.
Ändå är rektorn inte statligt anställd. Det är huvudmannen, kommunen, som anställer rektorn. Och det blir motsägelsefullt. Rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen.
I kommunen finns det en tendens att se rektorn som en ”vanlig chef” och som därför får sina arbetsuppgifterna från kommunen. Som alla andra chefer. Kommunen tilldelar rektorn uppgifter som går långt utöver det statliga uppdraget.
I Vänersborg har rektorn följande uppdrag av kommunen:
- Ansvar för RA-planer med kommunala mål.
- Ansvar för kvalitetsredovisning.
- Budgetansvar med rapporter och uppföljning
- Upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Rektor har ett tillsynsansvar över fastigheterna, uppföljning av nybyggnation och skyldighet att göra felanmälan. Men rektorn har också ett personalansvar. Det innebär:
- Medarbetarsamtal
- Lönesamtal — lönesättning
- Kompetensutveckling
- Rehabplan samt uppföljningsarbete
- Samverkan med facken
- Utvalda mål ur arbetsmiljöplan
- Handlingsplan mot hot och våld
- Introduktion av nyanställda
- Jämställdhetsplan
- Rapporter om tillbud och skador
- Kvalitetssäkring av verksamheten
- Bemanningsmöten i samverkan med personalsekreterare där rektors arbete stäms av.
Rektorn har också hand om organisationen, tjänstetillsättningar (med rekrytering, intervjuer och referenser) och schemaläggning. Och till allt detta har också rektorn ansvar för elevvårdsarbete med tillhörande ESK (=elevstödjarkonferens) och uppföljningar samt utvärderingar.
När jag läser alla dessa uppgifter så häpnar jag inte bara inför alla uppgifter – jag inser att listorna ändå inte är kompletta. Det tillkommer ytterligare en hel mängd ”småuppgifter”.
En rektor kan under en dag få ett telefonsamtal från en upprörd förälder som vill att deras dotter ska få byta lärare på elevens val, elever som kommer in och klagar på något som en lärare har gjort, en lärare som klagar på en pratig klass, avstyr en konflikt mellan två elever i korridoren, får en blankett med en ledighetsansökan från en elev som ska på skidsemester, ett mail om nya regler kring VFU-studenter, organisera en schemabrytande aktivitet, konferera med specialpedagogen, hitta en tid till ett möte med kommunens ekonom, möte med BUP, samtala med vaktmästaren som berättar att någon förstört ett lås, lyssna när en städare berättar att en elev rökt på toa och när hon ska ta en kopp kaffe så är personal där och undrar varför ämnet tyska inte får så stort anslag i år. Tyskan måste ju ha nya glosböcker. På kvällen hastar rektorn sedan iväg för först ett föräldramöte i åk 7, för att sedan träffa skolans föräldraförening.
Och med att alla dessa kommunala uppgifter så kan man undra var rektorns statliga uppdrag tar vägen. Hur och när ska rektorn kunna utföra sitt statliga uppdrag som pedagogisk ledare…?
Visst försöker rektorn i Vänersborg att hinna med sina pedagogiska ledaruppgifter också. Men de kommunala arbetsuppgifterna tar en alltför stor del av den totala arbetstiden i anspråk. Det är också dessa uppgifter som ”syns” och det är obligatoriskt för rektorn att utföra dem. Det pedagogiska ledarskapet utförs om rektorn hinner.
När Arbetsmiljöverket (=AV) inspekterade Vänersborg och rektorernas arbetssituation i våras, så skrev AV följande:
”Vid inspektionen framkom att arbetsbelastningen för rektorerna är mycket hög, samtliga ligger ständigt på maximala flexsaldot som tillåter upp till hundra timmar.”
Rektorn har för många arbetsuppgifter. Det är till stor del det statliga pedagogiska ledarskapsuppdraget som bortprioriteras för att rektorn ska ha den minsta möjlighet att hinna med de andra…
En annan sida av myntet är att skolresultaten i Vänersborg inte är bra. Alltför många elever har sämre betyg än de skulle kunna ha och många elever saknar betyg i ett eller flera ämnen. Utvecklingen de senaste åren har inte heller varit särskilt positiv.
Rektorn är oerhört viktig för skolutveckling och elevers resultat. Det visar både svensk och internationell forskning. (Se t ex rapporten ”Förbättrat skolledarskap”.) Framgångsrika skolor med framgångsrikt lärande har en rektor som (citerat från Carina Hall, Grundskoletidningen 4/2014):
- ”visar vägen till vision och utveckling genom höga förväntningar på sig själv och andra
- stödjer och bidrar till personalens utveckling
- arbetar aktivt med skolans inre organisation utifrån ett helhetsperspektiv genom att förändra struktur och kultur i samverkan med alla i organisationen.”
Och den sista punkten som identifierar själva pudelns kärna:
- ”[Rektorn] leder aktivt skolans pedagogiska arbete genom att följa undervisningen, engagera lärarna i att utvärdera sina metoder, ge pedagogiskt stöd, följa elevernas utveckling och skapa resurser och tid för undervisning och lärande.”
När såg elever och lärare en rektor i klassrummet senast? Hur många rektorsbesök har läraren fått i sitt klassrum de senaste 10 åren? (Jag kan räkna mina på den ena handens fingrar – och ändå få fingrar över…)
Rektorn i Vänersborg har helt enkelt inte tid och möjlighet att utföra sitt uppdrag som pedagogisk ledare…
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Dessa uppgifter borde istället övertas av någon annan, t ex intendenter och särskild personal som tar hand om personalfrågor.
Med andra ord, det behövs helt enkelt en ny rektorsorganisation i Vänersborg. Rektorn måste kunna fullfölja sitt statliga uppdrag – rektorn måste kunna fungera som pedagogisk ledare. Först då kan rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Skoldebatten på Torpaskolan
Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…
Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.
Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).
Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.
Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.
Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.
Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.
Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.
Det blev pinsamt…
I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna 
mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.
Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.
Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…
Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.
Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:
”De ska inte tro att de är nånting.”
Jan Björklund sa också i samma intervju:
”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”
Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…
Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.
Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.
Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.
Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!
Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:
”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”
Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…
Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!
Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:
”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”
Sådant värmer!
En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.
”Invandringen måste begränsas.”
Sa Kurt Karlsson till flickorna.
Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.
Jullov!
Imorgon är det höstterminens sista arbetsdag – för Sveriges alla lärare och elever. För Vänersborgs alla lärare och elever. Nu väntar en välförtjänt ledighet i två veckor, efter en hösttermin som av de flesta elever och lärare upplevs som både lång och slitsam. Vilket den är…
Och imorgon får också fyra årskullar elever svart på vitt på hur det har gått den gångna terminen – resultaten redovisas i form av betyg…
För första gången någonsin sätts betygen av utbildade och legitimerade lärare. Skollagen har nämligen ändrats. Endast legitimerade (”riktiga”) lärare får numera sätta betyg.
Men riksdagen glömde nåt… Skollagen säger att det räcker att man är legitimerad lärare, sådär i allmänhet. Man behöver inte vara behörig och legitimerad i det ämne man sätter betyg i… Det gör, befarar jag, att vikarier och ej legitimerade lärare sätter betyg som de alltid har gjort. Med den skillnaden att betygen skrivs på av vilken legitimerad lärare som helst… (Om nu alla skolor överhuvudtaget har kommit ihåg att lagen har ändrats…)
Trots allt pluggande och alla arbetsinsatser under höstterminen blir inte resultaten och betygen riktigt som alla elever tänker sig…
Resultaten har inte heller blivit riktigt som Jan Björklund och de styrande i Stockholm hade tänkt sig. Resultaten på PISA-undersökningen var, om än inte katastrofala, så åtminstone ”mindre bra”.
PISA-resultaten visar, precis som många andra undersökningar, att de svenska elevernas kunskaper faktiskt sjunker. Både jämfört med andra länder och jämfört med sig självt över tid.
Regeringen verkar vilja möta skolans problem med nya lagar och föreskrifter om ordning och reda. Precis som om det är det som är problemet. Och precis som det inte räcker med den lag som redan finns. Och som är ganska bra. Skolan har nämligen redan nu ganska stora befogenheter. (Vill du veta mer, så kan du ladda ner en skrift om detta på Skolverkets hemsida.)
Jag tror att skolans problem har helt andra orsaker än bristande disciplin. Många debattörer har pekat på en lång rad faktorer – friskolereformen, kommunaliseringen etc. Jag håller med. Skolan borde återförstatligas och vinstintresset i välfärden avskaffas.
Men det är också viktigt att titta in i skolan och klassrummen. Det är här som lärandet sker. Eller borde ske.
Lärarna får allt mindre tid till sin undervisning, till att planera och förbereda lektionerna. Det får lärarna försöka hinna med på den tid som blir över efter rastvakter, föräldrakontakter, ordningsfrågor, dokumentation, konferenser, betygssättning, rättning av nationella prov, konflikthantering, enskilda samtal med elever osv.
Lärarens roll är viktig, ja rent av avgörande för elevernas framgång i lärandet. Lärarnas kompetens har visat sig vara en av de absolut största framgångsfaktorerna.
Läraryrkets sjunkande status i Sverige gör, och har gjort, att många studenter inte väljer lärarbanan. De mest lämpade studenterna till lärarjobbet väljer andra yrken. Och det är ingen utveckling som börjar nu. Det är en utveckling som har hållit på i åtminstone 10 år…
Jag tror att lärarkårens genomsnittliga kompetens har sjunkit på 2000-talet. Med den naturliga och obönhörliga följden att elevernas resultat också sjunker…
I Vänersborg är slutbetygen och resultaten på de nationella proven i åk 9 sämre än riksgenomsnittet. Vänersborg ligger långt ner på samtliga listor över Sveriges bästa skolkommuner… Men om PISA-resultaten har lett till en omfattande nationell debatt om ”skolan kris”, så finns det ingen motsvarande debatt i Vänersborg. Här tycks det inte vara någon ”ko på isen”. Vänersborgs kommunfullmäktige möter skolans problem lugnt och stilla – med minskade ekonomiska resurser…
Gunnar Lidell (M), Lena Eckerbom Wendel (M), Johan Ekström (FP), Kerstin Andersson (FP), Marie-Louise Bäckman (KD), Orvar Carlsson (KD) och Marika Isetorp (MP) delar inte sina partiledares och skoltalesmäns ängslan över den svenska skolans kris. I varje fall inte för Vänersborgs del. Det är lugnt, tycks de med en mun mena, tillsammans med det lokala partiets främste företrädare Morgan Larsson (VFP) – vi kan spara ytterligare pengar på barnen och ungdomarna… De dåliga resultaten i Vänersborgs skolor blir nog bättre av sig självt… Och det ökande antalet elever i behov av särskilt stöd, både pedagogiskt och socialt, klarar sig säkert bra, utan fler pedagoger och vuxna i skolan…
Bara Barn- och Ungdomsnämnden vill tillräckligt mycket. Typ.
Skolinspektionen har under hösten besökt grundskolorna i Vänersborg. Arbetsgivarens budskap till facken vid samverkansmötet senast var, vad jag förstår, att resultatet överlag var väldigt bra i Vänersborg. Och på sätt och vis var det inte helt fel, de flesta skolor klarade sig faktiskt bra och undgick kritik. Och det är naturligtvis mycket glädjande.
Men Skolinspektionen framförde också en del väldigt allvarlig kritik, en kritik som definitivt inte får negligeras. Och jag kan väl tycka, att det hade varit väldigt viktigt att personalorganisationerna hade blivit informerade om denna kritik. (Jag ska ta upp mer om Skolinspektionens granskning senare, när alla rapporter är klara. Rapporterna är för övrigt offentliga och kan läsas här på kommunens hemsida.)
Och med dessa små funderingar önskar jag elever och lärare ett bra jullov! (Särskilt Eva och Britt-Marie…)
Vänersborgs skolresultat – ranking, SALSA mm.
Det var inte bara Vänersborgarens chefredaktör Håkan Lind, som gladdes åt Lärarförbundets skolranking när den kom förra veckan. Gladdes gjorde även Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Vänersborg klättrade ju bra många placeringar i rankinglistan jämfört med förra året – från plats 213 till plats 158.
Eckerbom Wendel sa i TTELA:
”Kul men inte förvånande.”
Om det var förvånande eller inte kan man väl ha olika åsikter om. Eckerbom Wendel förklarar Vänersborgs framgångar med:
”satsningar på pedagogiskt ledarskap, kompetens och samspel. Ett långsiktigt arbete som börjar ge effekter i ‘hela kedjan’.”
Tja… Fina ord i varje fall…
Eckerbom Wendel fortsätter i samma TTELA-artikel:
”Den inslagna vägen verkar funka så uppenbarligen gör vi rätt.”
Tyvärr fick glädjen över resultatet i skolrankingen ett snabbt slut. Strax efter publiceringen kom Skolverket med nya, mer aktuella uppgifter…
Lärarförbundets årliga skolranking först.
Skolrankingen bygger på ett antal olika kriterier samt statistik från Statistiska Centralbyrån (=SCB), Skolverket, Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL).
Kommunerna rankas på varje kriterium. Ingen del av rankingen är alltså i absoluta tal, utan innebär hela tiden en jämförelse med andra kommuner. Det betyder att en kommun i princip skulle kunna stiga i rankinglistan enbart på grund av att andra kommuner har blivit sämre.
Det kan vara bra att ha i åtanke att rankingen grundar sig på siffror från förra läsåret, utom för eleverna. Där är siffrorna för vårterminen 2012, alltså förrförra läsåret.
Jag redovisar samtliga kriterier som Lärarförbundet har använt i två tabeller.
(OBS. Det finns 290 kommuner i Sverige.)
SALSA-värdet är viktigt. Det förklaras så här:
”Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
Vänersborg har klivit drygt 50 placeringar uppåt i rankingen på de båda SALSA-kriterierna sedan förra året. Och det är väldigt bra! Tyvärr ser det ut att ha varit tillfälligt, eftersom resultaten har sjunkit det senaste året. Det återkommer jag strax till.
När det gäller resurser ligger Vänersborg still i rankingen, rankingsiffrorna är fortsatt mycket dåliga – plats 240 av 290 kommuner… Vad det gäller lärartätheten har det blivit bättre (jämfört med andra kommuner), men Vänersborg ligger fortfarande en bit ner på den nedre halvan i Sverige. Plats 219 kan väl ingen vara nöjd med. Jo förresten, moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och välfärdspartister, dvs maxi-alliansen, är säkert nöjda och glada. Det är ingen ko på isen, säger dom, typ, och beslutar om en, i praktiken, nedskärningsbudget för 2014…
Lärartäthet är för övrigt den enskilt viktigaste variabeln för bra resultat hos eleverna. Det har skolforskaren Hattie slagit fast. (Naturligtvis måste lärarna vara kunniga och användas rätt.) Det är därför som Lärarförbundet ger de två kriterierna, andelen pedagogiskt utbildade lärare och lärartäthet, dubbel vikt i sammanräkningen. Lärarförbundet menar att tillgången till kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång. Och så är det ju.
Vänersborg ligger på den övre halvan när det gäller utbildade lärare och det är bra.
Flera av Vänersborgs ”styrkor” har inte något med grundskolan att göra. Tre delområden tillhör faktiskt helt och hållet gymnasiet. (Fast det är ju naturligtvis bra att Vänersborg ligger högt på detta område.) Dessutom har väl lärarlönerna närmast med avtalet att göra och inget som varken politiker eller förvaltning kan påverka, eller, snarare, vill påverka. Mig veterligt har inte Vänersborg satsat något extra på löner. Det högre löneläget kan säkerligen förklaras av att lärarkåren är ovanligt ålderstigen i Vänersborg… Hur som helst, lärarna i kommunen är säkert tacksamma för det lilla – att Vänersborg tycks ha högre lön än t ex Trollhättan. Kanske kan det locka hit fler kompetenta lärare.
De gamla lärarna ser också ut att vara relativt friska, men här har Vänersborg ramlat ner med nästan hundra placeringar. Förra året hamnade Vänersborg på plats nr 21.
Så vad säger vi om rankingen?
Visst är det glädjande att Vänersborg avancerade i rankingen, plats 158 mot förra årets 213. Å andra sidan har många av kriterierna inget att göra med det som händer i grundskolans klassrum. (So to speak.) Och tittar vi på de kriterier, som politikerna bestämmer över, resurser och lärartäthet, så har Vänersborg en lång väg kvar att gå…
Men har inte elevernas kunskapsresultat förbättrats? Jo, det har dom. Och det är väl det som har gett anledning till glädjeropen. Men så presenterade Skolverket betygsstatistiken för läsåret 2012-2013, dvs aktuellare siffror än de Lärarförbundet har använt i sin rankning…
Och vips, så blev det inte så roligt längre för Vänersborg…
Skolverket redovisar följande siffror för de 9:or som gick ur nu i våras, 2013:
Jo, du läser rätt. Nästan var 3:e elev på Dalboskolan saknar betyg i 2 eller flera ämnen… Och var 4:e elev, på Dalboskolan, är inte behörig att söka till ett yrkesprogram på gymnasiet… (För att vara behörig krävs det godkänt betyg i ämnena svenska, engelska och matematik samt i 5 ytterligare ämnen, totalt 8 ämnen.)
På sammanträdet fick nämndledamöterna ytterligare lite fakta:
- 55 av de elever som gick ur åk 9 i Vänersborg i våras var inte behöriga till ett nationellt yrkesprogram.
- 96 elever saknade godkänt betyg i ett eller flera ämnen.
Ser man till utvecklingen av det genomsnittliga meritvärdet under de senaste åren kan man väl inte direkt hålla med nämndens ordförande Eckerbom Wendel när hon sa till TTELA att den inslagna vägen verkar fungera…
Lärarförbundets senaste skolranking grundar sig alltså på statistiken för 2012…
Det är väl inte särskilt svårt, utifrån Skolverkets alldeles färska siffror för 2013, att gissa hur det kommer att gå i nästa års skolranking…?
Det här är ingen rolig läsning. Vänersborg måste göra något åt dessa siffror. De måste höjas. Det borde alla vara överens om, åtminstone alla politiker. Kan man tycka.
Och det inte bara för statistikens skull. Eller för att bra förskolor och skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg. Eller för att det gynnar företagsamheten på sikt.
Nä, inte bara därför. Utan också för att bakom varje siffra finns också en enskild elev som ska ha så mycket kunskap som möjligt med sig ut i livet…
OCH!
Varje elev har enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat!
Och nu…?
Förvaltningen ger beskedet att varje rektor ska utarbeta en handlingsplan för att höja betygen. Det har vi faktiskt hört förr…
Förvaltningen ger också beskedet att beslutet om förstelärarna med all säkerhet rivs upp… Det var ett bra besked (se ”Karriärtjänster i skolan”).
Vad ger politikerna för besked då?
Politikerna i fullmäktige ger beskedet att grundskolorna ska dra ner på kostnaderna 
2014…
I Vänersborg tycks inte majoriteten av politikerna inse behovet och nödvändigheten av en bra grundläggande utbildning. De verkar nöjda som det är. Och som det blir…
Jag är inte nöjd. Vänsterpartiet i Vänersborg är inte nöjt.
Karriärtjänster i skolan
Det kanske är dags för ett pedagogiskt genombrott i Vänersborg detta läsår? En nyhet för i år är nämligen att 10 lärare har fått titeln ”förstelärare”.
Det är på utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag som så kallade karriärtjänster har införts inom skolväsendet. Björklund säger (källa):
”Läraren är den avgörande faktorn för skolans resultat. De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Regeringen beslutade att finansiera inrättandet av karriärtjänster för lärare i grund- och gymnasieskolan och motsvarande skolformer. Reformen trädde i kraft den 1 juli i år. Vänersborg har sökt och fått 425.000 kr av Skolverket för att inrätta 10 tjänster som så kallade förstelärare i grundskolan. Bidraget motsvarar den löneökning på 5.000 kr i månaden som förstelärarna ska få. (Eller?)
Det finns en del frågetecknen kring dessa karriärtjänster i Vänersborg. Det beror inte bara på att allt gick väldigt fort inför detta läsår. Barn- och Ungdomsförvaltningen ville nämligen inte att de statliga pengarna skulle frysa inne, utan utsåg ”hastigt och lustigt” ett antal personer till så kallade förstelärare. För detta läsår. Och bara för detta läsår.
Och så fick 10 lärare ”dela på” de statliga pengarna.
Jag har förståelse för att det blev bråttom och att tjänsterna bara avsåg en begränsad tidsperiod på ett läsår under de omständigheter som rådde. Men när jag läser en protokollsanteckning (MBL 14 maj) från Lärarförbundet blir jag lite fundersam. Lärarförbundet skriver:
”Vi reagerar kraftigt på arbetsgivarens sätt att hantera uttagningsprocessen till förstelärartjänsterna i matematik och no.”
Skrivningen är tämligen kraftfull och får mig att ana ugglor i mossen – eller att något i varje fall skulle kunna ha gjorts både annorlunda och bättre. Men jag vet inte. I varje fall är det anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren och facket kan bli överens i denna fråga. Frågan är som jag ser det oerhört viktig.
Det är förvaltningschefen som bestämmer, och ska bestämma, vem som ska bli förstelärare. Jag anser att det vore bättre om förvaltningschefen bestämde detta tillsammans med personalorganisationerna (facken). Om det bara är arbetsgivarsidan som utser förstelärarna finns det en viss risk att personliga relationer kan få betydelse. Eller, vilket är minst lika allvarligt (för alla parter), misstanken om det…
För övrigt trodde jag att tjänsterna som förstelärare gällde ett läsår bara detta innevarande läsår och sedan, nästa läsår (2014-2015), skulle tjänsterna gälla tills vidare, dvs den som blir förstelärare kommer att vara det de kommande åren också. Och också få behålla löneökningen på 5.000 kr i månaden.
Så verkar det inte bli. Tydligen ska tjänsterna alltid gälla läsårsvis. Det betyder att den som genom sina meriter blir utsedd till att bli förstelärare ena året kan betraktas som mindre skicklig och erfaren nästa läsår – och bli av med både förstelärartjänst och lön…
Lärarförbundet skriver:
”Om karriärtjänsterna ska vara attraktiva och locka ”exceptionellt duktiga lärare” innebär en reell löneökning den extra morot som kommer att gynna utvecklingen och den ökade måluppfyllelse som kommunen som huvudman eftersträvar. Regeringens ambition är att både förstelärare och lektorer ska vara tills vidareförordnanden.”
Lärarnas Riksförbund skriver i sin protokollsanteckning:
”En förstelärare kommer naturligtvis inte sluta vara kvalificerad enligt ovanstående exempel bara för att tjänsten ”tar slut”, och inte heller sluta utveckla undervisningen. Om huvudmannen en gång bedömt en lärare att vara särskilt kvalificerad kvarstår väl den bedömningen? Det är en mycket märklig karriärtjänst om man gör karriär under ett år och sedan tar ett ”kliv ned” igen.”
Det verkar vara ett tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Och det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan bli överens med facken i denna viktiga fråga.
De 10 tjänsterna som förstelärare fördelas enligt följande:
- Matematik 3 tjänster
- NO/Teknik 3 tjänster
- Svenska 3 tjänster
- Musik 1 tjänst
Det kommande läsåret utgör undantag. Då gäller följande: matte 6 tjänster(!), NO/Tk 1, Sv 2 och Mu 1. Visst är det många mattelärare… Det har satsats på matematikundervisningen i många år nu och resultaten bland eleverna tycks ändå sjunka för varje år. Både i Vänersborg och Sverige. Men ok, 6 förstelärare i matematik det första året. Det gick som sagt fort…
De fackliga organisationerna reagerade inte på den fördelning av tjänsterna som ska gälla fortsättningsvis (efter det första läsåret). Men det gör jag. Jag kan inte låta bli att undra varför i all världen just matte, NO, svenska och musik ska vara betjänta av förstelärare och inte engelska, tyska, franska, spanska, geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa?
Vad är orsakerna till denna fördelning? Hur kan förvaltningen motivera att förstelärare ska utses i vissa ämnen men inte i andra? Det är väl inte så att ämnen värderas olika? Det är väl inte så att arbetsgivaren anser att det finns viktiga och mindre viktiga ämnen…?
Detta känns som ett stort tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Även om arbetsgivaren tycks vara överens med lärarfacken.
Det finns ytterligare en fråga där arbetsgivaren inte kommer överens med ett av lärarfacken.
Lärarna har ett speciellt och för gemene man komplicerat arbetstidsavtal. Det handlar om hur mycket lärare ska ”få lov” att arbeta hemma. Förenklat kan man väl säga att arbetsgivaren vill att lärarna ska arbeta mer i skolan och mindre, eller inget alls, hemma. När lärarna är på skolan kan arbetsgivaren nämligen lägga på lärarna allt fler arbetsuppgifter eftersom det är rektorn som bestämmer över arbetstiden på skolan – något som samtliga lärare i detta land har erfarit. Fler arbetsuppgifter alltså. Och som är en av de absolut viktigaste anledningarna till att unga studenter idag väljer bort läraryrket.
När de nya förstelärartjänsterna nu inrättas passar arbetsgivaren i Vänersborg på att förlägga en större del av lärarnas arbetstid på arbetsplatsen. Det innebär med automatik att förstelärarna får mindre tid till de uppgifter som görs hemma (på så kallad förtroendearbetstid).
Ändå öppnar Lärarnas Riksförbund (LR) dörren för en kompromiss:
”LR har därför den bestämda ståndpunkten att förstelärare själva ska få välja vilket avtal som ska tillämpas.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen bryr sig inte om kompromissförslaget. Den står fast vid sitt beslut. Det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan kan bli överens med facket i denna viktiga fråga.
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks ha glömt att karriärtjänsterna är till för lärarna. Att bli förstelärare innebär att göra karriär för att att läraren ifråga redan är en skicklig yrkesutövare. Eller som utbildningsminister Björklund uttryckte det:
”De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks vända på det. Den använder förstelärartjänsterna för att lärarna ska göra karriär – genom att få nya arbetsuppgifter.
Det händer alltför ofta att arbetsgivaren i Vänersborg inte kommer överens i viktiga frågor med personalorganisationerna. Ska skolan i Vänersborg ha en chans att lyftas från de bottennoteringar som Vänersborg får i undersökning efter undersökning, så måste arbetsgivaren lyssna på personalorganisationerna och respektera deras professionella insikter.
Profilklasser. Eller inte.
Vänersborgs profilklasser diskuterades flitigt för två år sedan. Det var nämligen en del turbulens i samband med urvalet till dessa. Föräldrar hörde av sig med klagomål till Barn- och Ungdomsförvaltningen och TTELA publicerade insändare. En förälder överklagade till och med urvalsprocessen till Skolinspektionen.
Nu ser jag att det ligger två klagomål i diariet. Igen.
En kille ville välja musikprofilen på Vänerparken i första hand och idrottsprofilen på Tärnan i andra hand. Föräldern skriver att enligt informationen som delgavs elever och föräldrar fick eleverna bara göra färdighetsprovet till en av profilerna. Inte båda. Och så blev det. Killen gjorde färdighetsprovet endast till musikprofilen. Det betydde att han inte hade en chans att bli antagen på idrottsprofilen. Och så blev han inte antagen till musikprofilen… I efterhand, skriver föräldern, fick de höra att en annan elev fick göra färdighetsproven till båda profilerna.
Den andra föräldern är upprörd. Hennes son sökte till idrottsprofilen. Han gjorde färdighetsprovet när han inte var helt ok. Han hade varit på vårdcentralen dagen innan. Killen gjorde provet därför att det enligt informationen till elever och föräldrar framgick att det inte enbart var den fysiska förmågan som skulle avgöra intagningen. Killen blev 22:a reserv.
Det tycks mig något ”vanskligt” att ett enda tillfälle ska ha en sådan betydelse och vara så avgörande. Jag tänker t ex på världens bästa skidåkare, Petter Northug. Ena dagen vinner han ett lopp, nästa dag kommer han på plats 28.
Det är helt enligt Skollagen (10 kap, 4 §) att inrätta profilklasser i högstadiet.
”Skolans val får omfatta ett lokalt tillval.”
Det är rektor som fattar beslut om lokala tillval, dvs profilklasser. Skollagen (9 kap 9 §):
”Rektorn beslutar om hur utrymmet för skolans val ska användas. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
Problemet är väl bara att den centrala skolenheten, i strid mot Skollagen, har 3 rektorer…
Det är också helt ok, enligt Skolförordningen (9 kap § 25), att använda färdighetsprov som villkor för antagningen. Både musik- och idrottsprofilerna har färdighetsprov.
I samband med förälderns anmälan till Skolinspektionen (se ovan), så fick kommunen kritik. Skolinspektionen skrev den 20 juni 2012:
”Skolinspektionen bedömer vidare att det inte finns förutsättningar för att använda färdighetsprov till profilklassen idrott utifrån de omständigheter som Vänersborgs kommun beskrivit.”
Skolinspektionen förelade Vänersborg att vidta åtgärder. Vilket gjordes. Den 27 september 2012 skriver Skolinspektionen:
”Mot bakgrund av uppgifterna i redovisningen bedömer Skolinspektionen att Vänersborgs kommun vidtagit tillräckliga åtgärder.”
Vänersborgs kommun har inte gjort något formellt fel vad jag kan förstå. Möjligtvis finns det brister i informationen till elever och föräldrar. Föräldrarnas klagomål ovan tyder på det. Och så får det naturligtvis inte vara.
Det finns 3 profilklasser i Vänersborg, idrottsprofilen på Tärnan, musik- och bildprofilerna på Vänerparken. Tidigare fanns det också en dansprofil på Vänerparken, men den är numera avskaffad. Profilklasserna startades en gång under ett väldigt ”starkt tryck” från Barn- och Ungdomsnämnden och särskilt från dess ordförande S Anders Larsson (S).
Hur ska man ställa sig till profilklasser? Det är viktigt att frågan diskuteras tycker jag. Även om det är rektor som bestämmer och ingen annan.
Jag tycker att det är väldigt tidigt att välja profiler när man går i 6:an. Själva systemet innebär ju att några blir ”bortvalda”. Går det ihop med skolans värdegrund? Några citat från Läroplanen (LGR 11):
”Skolväsendet vilar på demokratins grund. … ska främja alla elevers utveckling … förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna … främja aktning för varje människas egenvärde … låta varje enskild elev finna sin unika egenart … omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling…”
Grundskolan är obligatorisk och att då försätta elever i situationer som ger en känsla av att de inte duger tycker jag är förkastligt.
Nyligen redovisades dessutom en granskning som SVT hade gjort. Den visade att det finns ett kraftigt motstånd i kommunerna mot tidiga elitsatsningar för barn inom idrotten. Varför ska detta då finnas i grundskolan – redan när barnen går i åk 6?
Högstadieskolorna lägger ner mycket arbete på att skapa bra och fungerande klasser i åk 7. Hur profilklasserna ska se ut avgörs bara av resultaten på färdighetsproven. Den föräldern ovan, som skrev om sin son som inte var i form vid provtillfället, skriver också att det var 7 killar i pojkens klass som sökte idrottsprofilen. 6 kom in…
Får det vara så? Undrar hur många vuxna som skulle acceptera en sådan behandling…
Profilklasserna i Vänersborg har lett till en oönskad segregering. Musik- och bildprofilerna väljs till stor del av flickor ”utan invandrarbakgrund”. Profilerna väljs dessutom av många för att de vill gå på Vänerparken, inte för att de är speciellt intresserade av bild eller musik.
Profilklasserna kostar mer än ”vanliga” klasser. Det innebär i systemet med elevpeng (varje elev har en prislapp) att de elever som inte går i profilklass får avstå pengar till de som går där.
Visst finns det fördelar med profilklasser. Det är därför det enligt Skollagen är tillåtet att ha dem. Jag tycker dock att nackdelarna är så stora att rektorerna bör ta sig en allvarlig funderare på om de ska vara kvar.
Några av problemen skulle kunna lösas om bildprofilen hade förlagts på Tärnan, som till skillnad från Vänerparken dessutom har välutrustade lokaler för bildundervisning. Eller musikklassen till nya Torpa som utrustats med 6-7 lokaler för undervisning i musik! Detta kunde i varje fall ha fått positiva effekter för integrationen.
Det är nog läge att även politikerna diskuterar profilklasser…
Nästan vem som helst kan bli lärare
Det är inte sant.
”DN [Dagens Nyheter] kan i dag visa att söktrycket nu är så lågt att i princip vem som helst kan komma in [på lärarutbildningen]. Det räcker med att skriva ett högskoleprov utan att ens läsa frågorna. Höstterminen 2012 antogs 123 personer till landets lärarutbildningar med resultatet 0,1 på högskoleprovet. De antogs enbart tack vare resultatet. Så lågt betyg skulle man inte ens uppnå genom att svara slumpvis på frågorna. Som jämförelse skulle en elev som väljer svarsalternativ ”C” på samtliga frågor få betyget 0,4 på det senaste provet.”
De här blivande lärarna ska få den uppväxande generationen att tillägna sig livets nödvändiga kunskaper…
Det är inte sant.
Den svenska skolan behöver skickliga lärare. Hur ska eleverna annars lära sig? En av de vanligaste sökningarna på Google 2012 var:
”Vad är klockan?”
Staten, regeringen, politikerna i riksdagen m fl har reagerat på situationen. De har varit medvetna om krisen i läraryrket under en längre tid. Och en rad åtgärder har också genomförts, t ex kravet på lärarlegitimation. Dock har Jan Björklunds förslag inte alltid träffat rätt… Men staten har begränsade möjligheter att göra något.
Lärarna är kommunalt anställda…
Och kommunerna har ofta andra intressen än att satsa på lärare… Eller på barnens utbildning… Ett stort antal kommuner vill framför allt hålla sina snålt tilltagna skolbudgetar, och helst frigöra pengar genom att skära ner ännu mer. Så att det blir pengar över till andra saker, typ arenor…
Vänersborg är en sådan kommun.
Kommunerna sparar bland annat genom att lärarna får allt fler uppgifter. Färre lärare ska göra allt mer. Oftast tvingas lärarna arbeta med sådant som inte hör till deras viktigaste uppgift – undervisning. Och ändå ska lärarna hinna med just att undervisa ännu fler klasser. Ännu fler elever. Med allt mindre tid till planering och efterarbete…
Inte undra på att ungdomar med höga betyg och höga ambitioner väljer andra yrken än läraryrket…
Stockholms kommun fick i februari i år ett föreläggande från Arbetsmiljöverket (AV).
”Ni [Stockholms kommun] ska undersöka omfattningen av de arbetsuppgifter som i dag åligger lärare att utföra och bedöma riskerna för att de kan drabbas av ohälsa eller olycksfall i arbetet till följd av hög arbetsbelastning. Därvid ska omfattningen av de administrativa arbetsuppgifterna särskilt beaktas.”
Det finns en gräns även för lärarna. Arbetsmiljöverket hotar Stockholm med 2 miljoner i vite.
Arbetsmiljöverket skrev också i sitt föreläggande:
”Ni ska se till att det skriftligen blir klarlagt för samtliga lärare och skolledare vilka arbetsuppgifter som det åligger lärarna att utföra inom ramen för respektive lärares reglerade arbetstid. Ni ska också se till att det skriftligen blir klarlagt för dem i vilken ordning lärarna ska prioritera sina arbetsuppgifter när den reglerade arbetstiden inte räcker till för alla uppgifter.”
Jag hoppas att lärarfacken anmäler kommunerna i hela Sverige till Arbetsmiljöverket. Så att arbetsgivarna även utanför Stockholm är tvungna att följa ingångna avtal med lärarfacken. Det är egentligen det som det i grund och botten handlar om.
På det senaste sammanträdet med Barn- och Ungdomsnämnden ställde jag, skriftligt, frågan:
”Vad skulle det få för ekonomiska konsekvenser om Vänersborg får samma föreläggande från Arbetsmiljöverket?”
Jag ska få svar på nästa sammanträde. Jag undrar om någon överhuvudtaget har tänkt i de här banorna… I Vänersborg tror man inte alltid att avtalen gäller…
I Vänersborg kör man nämligen på som vanligt. Där menar man att det viktigaste är att få lärarna att göra så mycket som möjligt – för så lite pengar som möjligt. Kvaliteten för eleverna kommer i andra hand. Eller tredje… Eller…
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna vill skära ner på skolan i Vänersborg nästa år. De vill ”suga ut” ännu mer av sina pedagoger. De bryr sig inte om kvaliteten i skolan eller konsekvenserna för eleverna.
Vad Socialdemokraterna och Centerpartiet vill, det vet vi inte. Förra året gick de med på Vänsterpartiets krav på att förstärka grundskolan. I år i kommunstyrelsen avstod de från att rösta när mini-alliansen klubbade igenom sitt besparingsförslag. Vad Miljöpartiet vill är skrivet i stjärnorna. De avstod från att rösta förra året i kommunfullmäktige och de avstod i kommunstyrelsen nu också.
Det behövs bra lärare till våra barn och ungdomar. Det behövs bra arbetsvillkor (och löner) för att göra läraryrket attraktivt så att bra studenter söker sig till lärarutbildningarna. Det behövs bra villkor i Vänersborg för att locka till sig bra lärare. Det behövs bra lärare i Vänersborg för att förbättra resultaten, så att kommunen:
”uppmärksammas nationellt”
Som det står i visionen…
För övrigt anser jag att skolan ska återförstatligas!
BUN (18/3): Lång verksamhetsberättelse
Jag trodde att sammanträden med kommunfullmäktige inte kunde bli kortare än 45 min. Men det kunde de. De kunde inte bli av alls.
Nästa kommunfullmäktigesammanträdet ställs in. Det är brist på ärenden… Och det är klart, när Gunnar Lidell (M) och hans mini-alliansare inte driver någon politik, när de inte vill någonting, så finns det ju ingenting att diskutera eller besluta.
Måndagen den 18 mars ska dock Barn- och Ungdomsnämnden ha sammanträde. Hela dagen. Här finns det mycket att ta upp till behandling. Handlingarna skickades ut i veckan. Och de är på gränsen att hinna med att läsa. Det är många många sidor. Nu har jag ägnat några timmar åt den långa verksamhetsberättelsen.
Den långa verksamhetsberättelsen är en ganska omfattande beskrivning och analys över nämndens verksamhet år 2012. Barn- och ungdomsförvaltningen lägger ner en hel del tid på att arbeta fram den. Tyvärr brukar nämnden ägna mindre uppmärksamhet åt verksamhetsberättelsen än vad den är värd. Den borde studeras och analyseras noggrant, så att vi politiker kan dra slutsatser om vad som har gått bra och varför och, framför allt, vad som skulle kunna göras bättre. En analys borde leda till att de erfarenheter som gjorts ligger till grund för arbetet framåt. (Vänsterpartiet hade en reservation om detta förra året. Se här.)
Jag tänker göra några nedslag i verksamhetsberättelsen.
Barn- och Ungdomsnämnden gjorde ett underskott år 2012 på 2,3 milj kr. Detta trots att budgeten förstärktes med 4 milj kr jämfört med 2011.
2,3 milj är ingen stor summa i de här sammanhangen. I utfallet ingår dessutom kostnader för en rättegång med åtföljande skadestånd. BUN förlorade en tvist i Arbetsdomstolen mot ett antal fritidspedagoger i början av året (se här för mer information). BUN fick betala 2,7 milj kr. Det är en stor summa.
Räknar vi bort domen i AD så har BUN i princip gått plus minus noll.
Som alla vänersborgare vet, så när BUN en gökunge vid sitt bröst. I verksamhetsberättelsen framgår inte den totala kostnaden för denna gökunge. Däremot var Arena Vänersborgs underskott 5,848 milj kr mer än budgeterat.
Det kan alltså vara värt att skänka en tanke eller två till kommunens barn och ungdomar som genom att ha avstått några miljoner kr möjliggjorde att bandy-VM kunde spelas i arenan…
Tittar man lite närmare på det gångna året ser man också att bidragen till fristående och enskilda, det gäller t ex den enskilda pedagogiska omsorgen och de fristående skolorna, ökade med 6,9 milj kr 2012. (Hittar faktiskt inte totalkostnaden.) Det är pengar som barnen och ungdomarna i de kommunala verksamheterna till stor del faktiskt ”betalat”.
BUN fick lägre kostnader än beräknat för skolskjutsar, semesterskulden, skolmåltider, fackligt, REHAB och lite annat. Allmän återhållsamhet har också sparar in en del pengar. Dessutom ökade intäkterna från barnomsorgsavgifterna.
Det står mycket mer i verksamhetsberättelsen än ekonomi.
Barn- och Ungdomsförvaltningen hade den 1 november 2012:
”934 personer tillsvidareanställda. Det är en minskning med 53 personer sedan 2011. Antalet visstidsanställda har ökat med 8 personer till totalt 51.”
Personalen fortsätter att minska… År 2008 betalades löner ut till 1.459 personer…
Under 2012 förtätades barngrupperna ytterligare – förskolorna tog emot fler barn utan att utöka personalen. Föräldrarna uttryckte också i en enkät:
”…en viss oro över stora barngrupper och för låg personaltäthet.”
Något som jag, och några andra i nämnden, aldrig riktigt förstår är att barnomsorgen nästan alltid gör ett överskott. 2012 var överskottet 2,8 milj kr.
”Överskottet beror bland annat på lägre kostnader än budget för centrala kostnader 2,2 Mkr och semesterskuldsförändring 0,8 Mkr. Barnomsorgsavgifterna redovisar ett överskott med 0,5 Mkr. Enheterna har ett överskott mot budget på 0,9 Mkr. Mindre efterfrågan på kommunal pedagogisk omsorg har lett till färre anställda inom kommunal pedagogisk omsorg 0,6 Mkr. Fler barn än budgeterat hos enskild pedagogisk omsorg ger ett underskott med 1,1 Mkr och kostnader för övertalighet 1,1 Mkr.”
Jag får inte kläm på varför inte dessa pengar kan gå in i förskolornas verksamhet. De skulle behövas. (”Kostnader för övertalighet” är förresten ett avgångsvederlag till dagbarnvårdare, se här.)
Barnen i förskolan brottas med för få vuxna. Det gör också eleverna i grundskolan. Det tydligaste resultatet är betygen.
Andelen elever som uppnått minst det lägsta godkända betyget i alla ämnen ökade faktiskt något 2012. 75,5% jämfört med 73,8% 2011. Å andra sidan visar siffrorna att var 4:e elev går ur grundskolan i Vänersborg utan fullständiga betyg. (Siffran för hela Sverige var 77,4%.) Andelen behöriga till gymnasieskolan sjönk från 87,2% till 84,5%. Jämfört med liknande kommuner ligger Vänersborg under snittet, som är 86,8%. Det genomsnittliga meritvärdet har ökat något i Vänersborg – från 203,6 år 2011 till 204,1 år 2012. I Sverige var siffran 211,4.
Vänersborg måste göra något åt dessa siffror. De måste höjas! Det står i verksamhetsberättelsen att varje rektor har utarbetat en handlingsplan för att höja betygen. Jag hoppas det…
Annars vet vi att resultaten är avhängiga av de ekonomiska resurserna.
Skolverket gav för några år sedan ut rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”. Professor Jan-Eric Gustafsson står tillsammans med andra forskare bakom flera av rapportens kapitel. Ett behandlar resursers betydelse. Professor Gustafsson skriver:
”En av många slutsatser är att klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers resultat, allra tydligast för elever i de tidiga åren och från hem där eleverna inte får stöd i sitt skolarbete.”
Det är positivt, enligt en elevenkät i åk 2, 5 och 8, att 91% av eleverna höll med helt eller i hög grad i påståendet ”Jag känner mig trygg i skolan”.
Det var värre med påståendet ”Jag har arbetsro på lektionerna”. Här instämde endast 57% av eleverna i åk 8 helt eller i hög grad. Och endast 12% instämde i hög grad.
Oj.
I Skollagen står det:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Till sist.
De flesta föräldrar, lärare och kanske också några elever känner till den ”nya” digitala lärplattformen – edWise. Kritiken mot systemet har stundtals varit förödande. I verksamhetsberättelsen skriver förvaltningen om edWise:
”…stora brister i teknik och nätverksanpassning samt brister avseende pedagogiskt innehåll.”
Det har nog något som vi som har använt systemet under några år har märkt…
För övrigt läser jag att utbyggnaden av nätet till samtliga skolor ännu inte är helt genomförd.
2013?
Kom igen nu! Det är 2013!
Investeringspengarna tycks, istället för att ha gått till datanät, gått till viktiga investeringar som arenans tak och till Ursands Camping… Men nämnden har också investerat i omklädningsrum på Boteredsvallen och i Idrottshuset.
Oj. Verksamhetsberättelsen var bara ett av 19 ärenden…
Jag återkommer.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer