Arkiv
Mandatperiodens sista BUN + en nyhet!
På måndag, den 8 december, har Barn- och Ungdomsnämnden sitt sista sammanträde för året och för den här mandatperioden. Sammanträdet sker i skuggan av OECD:s senaste rapport om krisen i det svenska skolsystemet. (Rapporten hittar du här.) Sverige är ju det land där elevernas skolresultat har fallit mest mellan år 2002-2012.
Det är väl ingen alltför stor överdrift att säga att OECD helt enkelt ”sågar” det svenska skolsystemet. Och inte syns det någon ljusning heller – trenden i det svenska skolsystemet är väldigt negativ. Det visar t ex detta diagram från PISA-undersökningarna:
Rapporten från OECD pekar bland annat på följande brister i det svenska skolsystemet: brist på disciplin (ex sena ankomster, skolk), det fria skolvalet, läraryrkets låga status i samhället, Sveriges extremt decentraliserade skolsystem (kommunaliseringen) och den stora mängden administration för lärare och rektorer. Men det största problemet är, enligt rapporten, ojämlikheten inom utbildningssystemet – att resurserna inte satsas på de elever som har störst behov.
Det finns faktiskt en hel del i denna kritik som Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg skulle kunna råda bot på – helt på egen hand. Men det ska vi inte prata om på måndag…
I vanlig ordning är flera handlingar inför sammanträdet ännu inte utskickade, utan kommer på torsdag eller fredag. Det gäller t ex budgetuppföljningen och den oerhört viktiga frågan om detaljbudgeten för 2015. Jag får återkomma till dessa ärenden.
Ärende 3 är väl inget som nämndens ledamöter jublar över, så inte heller jag. Det handlar om redovisning av utförd intern kontroll. Ett ganska tråkigt ärende, som handlar om att t ex lönerapportering, skadeanmälningar och avgiftsfakturering sköts som det ska. Och det brukar det göra.
I redovisningen nämns förresten Heroma, dvs stämpelklockan. Det står:
”Cheferna genomför kontroll månatligen och åtgärdar alla ärenden såsom till exempel semester, sjukfrånvaro och liknande, … vilket innebär att korrekt lön utbetalas.”
Det här tar tid för rektorerna… Ofta mycket tid. Och kontrollen är, tycker jag, ett oerhört bra exempel på vad kommunens rektorer tvingas syssla med – i stället för det statliga uppdraget… (Se min blogg ”Rektorns statliga uppdrag”.)
På måndag ska nämnden också besluta om:
”Riktlinjer och regler för kommunal förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet.”
Det handlar inte om några större förändringar i reglerna, utan helt enkelt om att kommunen ska tydliggöra de krav som den ställer på sin verksamhet – för att också kunna ställa samma krav på de fristående huvudmännen. Och det efterföljande ärendet handlar om just att fastställa samma krav för de fristående huvudmännen.
Sammanträdet innehåller också en del information.
Och sist men inte minst, en avslutande fika av lite större karaktär. Det är ju sista gången som denna nämnd sammanträder. Nästa år, nästa mandatperiod, kommer ju inte nämnden längre att ha hand om arena och fritidsfrågor utan bli en renodlad utbildningsnämnd, Barn- och Utbildningsnämnden – med ny ordförande och nya ledamöter.
Och det är det min nyhet handlar om!!
Kommunens valberedning har nämligen haft ett möte. Och där har de olika partierna nominerat sina kandidater till de olika nämnderna. Också till den nya Barn- och Utbildningsnämnden.
Så här ser förslaget ut, och så blir det med all sannolikhet också:
- Ordförande: Mats Andersson (C)
- 1:e vice ordförande: Tove af Geijerstam (FP)
- 2:e vice ordförande: Joakim Sjöling (S)
Ledamöter:
- Birgitta Persson (S)
- Nils Dahlgren (S)
- Christer Bogren (MP)
- Emelie Carlbom (M)
- Gunnar Bäckman (KD)
- Stefan Kärvling (V)
- Magnus Bäckström (VFP)
- Ola Wesley (SD)
Ersättare:
- Kate Bernhardsson (S)
- Angelika König Cassel (S)
- Madar Hussein Ismail (S)
- Marianne Karlsson (C)
- Gunnel Dirsäter (MP)
- Henrik Josten (M)
- Anton Lidell (M)
- Jenny Hjort (KD)
- Kate Giaever (V)
- Kent Karlsson (V)
- Carina Jällbrink (SD)
Det är som synes en hel del nya ansikten.
Det återstår att se om denna nämnd lyckas lyfta grundskolan, så att Vänersborg blir ett undantag från den kris som råder i det svenska skolsystemet.
Mörker
Det är bara drygt 3 veckor kvar till midvinter – och mörkret lägrar sig över kommunen. På sina håll kan man dock se några ljuspunkter, ljusstakar har redan börjat sättas upp i fönstren. Dock syns knappt några ljuspunkter på stadens gator och torg. Visst är ljusbollen på kanalen fin, och granen, men kommunens gatlyktor har mycket i övrigt att önska. Kommunens belysning skingrar knappast mörkret från kommunens alla skrymslen och vrår. Det är väldigt mörkt där ute. Alltför mörkt tycker flera…
Många av stadens invånare, framför allt äldre, barn och kvinnor, vågar knappt gå ut. Och jag förstår dem. Vad döljer sig i mörkret? De känner sig inte trygga i att cykla, promenera eller vara ute. Det här har många dessutom påpekat i kommunala enkäter och dylikt. Och det räcker väl egentligen med att ta en runda på Torpaområdet, i nordstan, i kommunens mindre tätorter för att slås av det dystra mörker som lägrar sig över nejderna.
Gatubelysningen är förvisso energisnål, och därigenom både miljövänligare och billigare, men den lyser inte upp omgivningen för invånarna. Jag tror att kommunen behöver tänka om. Jag tror att kommunen behöver tänka sig in i den otrygghet som många upplever utanför hemmets väggar.
Det är väl nästan att det skulle passa bra med ett citat från ett helt annat sammanhang:
”mörker var över djupet…”
Och en röst sade:
”Varde ljus!”
Det ser mörkt ut på lärarfronten också. Många av kommunens pedagoger närmar sig pensionsåldern och inom några år behöver inte bara Vänersborg utan de flesta kommuner i vårt avlånga och, just nu, mörka land anställa nya lärare – både i förskolan och grundskolan. Förhållandena är nämligen desamma i nästan alla kommuner, lärarkollektivet är en ålderstigen skara… Det kommer att behövas tusentals nya pedagoger. Och konkurrensen om de nyutbildade lärarna kommer att bli hård, särskilt om de ”duktiga” lärarna.
Det behövs inte bara ”duktiga” pedagoger i största allmänhet, det behövs legitimerade lärare. Från och med nästa läsår får nämligen inte lärare som inte är legitimerade sätta betyg. Och det är egentligen ett problem i sig. Hur ska organisationen se ut kring betygssättning? Och vilka legitimerade lärare har tid att betygsätta andra lärares (som saknar legitimation) elever? Man har nog med sina egna elever – att bedöma och sätta betyg är en grannlaga och tidskrävande uppgift… Dessutom måste de ekonomiska aspekterna diskuteras – om de legitimerade lärarna får extra uppgifter. Som att sätta betyg på andra lärares elever…
Det är en stor utmaning och Vänersborg måste ta frågan om rekrytering av nya legitimerade lärare på största allvar. Och det är jag i och för sig övertygad om att förvaltningen, och Barn- och Ungdomsnämnden, gör.
Ett sätt att locka till sig nya kompetenta och legitimerade lärare är naturligtvis med höga löner. Eller i varje fall högre löner än våra grannkommuner.
Det kanske finns andra konkurrensmedel än löner? Det borde också gå att locka nya lärare om Vänersborg kan erbjuda bättre arbetsvillkor, bättre arbetstider, mindre ”kringarbetsuppgifter”, duktiga rektorer som får vara pedagogiska ledare osv. Jag tror att det finns mycket att göra på det här området, men då måste en kommun som Vänersborg styra upp organisationen på ett helt annat sätt. Det gäller att framför allt skilja på lärares (och rektorers) statliga uppdrag och de kommunala uppgifterna. (Detta i sin tur kräver antagligen också mer resurser i form av fler anställda.)
På det här området ser det dock lite mörkt ut i Vänersborg, mörkare än i de flesta andra kommuner. Jag tänker på den för pedagogerna så förhatliga stämpelklockan. Hur ska Vänersborg kunna konkurrera med grannkommunerna när de nya lärarna får höra, att i Vänersborg litar inte arbetsgivaren på att du utför ditt arbete – här måste du stämpla när du kommer och när du går. Och du kan få löneavdrag om din arbetstid är för kort, men inget lönepåslag om du jobbar längre. Hur lockande är det på en skala för en nyutexaminerad lärare?
Dessutom är många av de utlysta tjänsterna i Vänersborg på deltid och det är inte heller särskilt attraktivt…
Det behövs mer ljus i det vänersborgska mörkret. Är det styrande triumviratet kapabelt att ta ansvar för att sprida mer ljus?
”… och det vart ljus. Och … ljuset var gott.”
Rektorns statliga uppdrag
Undertecknad bloggare har som bekant ett särskilt intresse för skola och utbildning. Därför har jag vid ett flertal tillfällen skrivit om skolans enskilt viktigaste person – rektorn. (Senast om ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.) Jag har varit, och är, mycket kritisk till hur kommunerna, och särskilt då Vänersborg naturligtvis, behandlar sina rektorer.
Nyligen publicerade Skolinspektionen sin årsrapport till regeringen, ”Från huvudmannen till klassrummet”. (Rapporten kan hämtas här.) I den hittar vi ett särskilt avsnitt som handlar om rektorn – ”Rektorns ledning för framgångsrik undervisning behöver utvecklas”. Skolinspektionen har mycket att berätta om rektorns ”roll ”under den kommunala huvudmannen.
Och vad rektorns roll egentligen är, eller borde vara…
I Vänersborg, liksom i många andra kommuner, betraktas rektorn som en ”vanlig” kommunal chef. Rektorn har därmed en mängd kommunala uppdrag och uppgifter. Kommunerna glömmer bort att rektor är en titel och en tjänst skapad av staten. Och det beror naturligtvis på att rektorn har ett statligt uppdrag. Det är inte tänkt från staten att rektorn ska syssla med upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Bara för att ta några exempel… (Här kan du läsa om fler kommunala uppgifter som rektor i Vänersborg har tilldelats, ”Rektorn och det pedagogiska ledarskapet”.)
Vid ett tillfälle häromveckan frågade jag faktiskt rektorerna om dessa kommunala uppgifter ingår i den statliga rektorsutbildning som alla rektorer ska gå. Det gjorde de inte. Naturligtvis.
I Skolinspektionens årsrapport till regeringen beskrivs det på följande sätt.
”Vi ser i våra granskningar att många huvudmän skapar egna visioner och mål som ligger utanför de nationella uppdraget för skolan. I praktisk handling innebär det att de statliga kraven underordnas den kommunala prioriteringen, vilket får till följd att vissa statliga mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
När Skolinspektionen ger exempel på uppgifter som inte hör till det statliga uppdraget skriver inspektionen:
”Tiden äts upp av ekonomi, budget, statistik, löner, fastigheter och lokaler, läsårsplanering, logistik, skolskjuts men även vikarieanskaffning.”
Rektorn arbetar alltså på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare. Det är det statliga uppdraget.
I Läroplanen (LGR 11) utvecklas vad som menas med pedagogisk ledare:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen. Rektorn ansvarar för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de nationella målen och kunskapskraven.
Rektorn har ansvaret för skolans resultat och har, inom givna ramar, ett särskilt ansvar för att
- skolans arbetsformer utvecklas så att ett aktivt elevinflytande gynnas,
- skolans arbetsmiljö utformas så att eleverna får tillgång till handledning, läromedel av god kvalitet och annat stöd för att själva kunna söka och utveckla kunskaper, t.ex. bibliotek, datorer och andra hjälpmedel,
- undervisningen och elevhälsans verksamhet utformas så att eleverna får det särskilda stöd och den hjälp de behöver,
- kontakt upprättas mellan skola och hem, om det uppstår problem och svårigheter för eleven i skolan,
- resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör,
- undervisningen i olika ämnesområden samordnas så att eleverna får möjlighet att uppfatta större kunskapsområden som en helhet,
- i undervisningen i olika ämnen integrera ämnesövergripande kunskapsområden, exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger,
- samarbetsformer utvecklas mellan förskoleklassen, skolan och fritidshemmet för att stödja varje elevs mångsidiga utveckling och lärande,
- samverkan kommer till stånd med förskolan för att skapa förutsättningar för en samsyn och ett förtroendefullt samarbete,
- formerna för samarbete mellan skolan och hemmen utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och sätt att arbeta och om olika valalternativ,
- samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning,
- den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning,
- personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter,
- skolans internationella kontakter utvecklas, och
- skolpersonalen får kännedom om de internationella överenskommelser som Sverige har förbundit sig att beakta i utbildningen.”
Är det någon som tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete? Här finns det inte plats för en massa kommunala uppdrag och uppgifter.
I rapporten från Skolinspektionen granskas rektors roll ytterligare. Skolinspektionen anser att det behövs – uppenbarligen av det skälet att rektorn inte har den roll och de arbetsuppgifter som det är tänkt att rektorn ska ha.
Skolinspektionen slår fast:
”I huvudmannens (=kommunen; min anm.) ansvar ingår att se till att centrala förutsättningar för elevers lärande och trygghet är uppfyllda. Exempelvis bör huvudmannen skapa nödvändiga förutsättningar för att rektorerna ska kunna fullgöra sitt ansvar som pedagogiska ledare.”
Och att:
”huvudmannen måste ta sitt ansvar genom att ge rektorerna förutsättningar att fokusera på att leda det pedagogiska arbetet på skolorna.”
Skolinspektionen är tydlig. Skollagen och läroplanen är tydliga. Skolinspektionen framhåller också vikten av att rektor får vara pedagogisk ledare:
”Skolinspektionen vet genom såväl forskning som egna granskningar att rektor har en nyckelroll för att skapa förutsättningar för hög kvalitet i undervisningen och för skolans utveckling i stort. Särskilt avgörande är rektorns prioritering av den pedagogiska verksamheten.”
Och på ett annat ställe:
”Internationella forskningsresultat … visar på rektors avgörande betydelse när det gäller att leda och utveckla den pedagogiska verksamheten och dess effekter för elevernas kunskapsutveckling.”
Vänersborgs kommun står inför, och har gjort en längre tid, en lång rad utmaningar. Det handlar framför allt om att kunskapsresultaten inte alls är så bra som de borde och kunde vara. Alltför många elever lämnar i dag grundskolan i årskurs nio utan att vara behöriga till ett nationellt program på gymnasieskolan. Det är också en stor utmaning att möta de nyanlända.
Och frågan är egentligen ännu större. Skolinspektionen skriver:
”Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 är tydligt kopplat till en ökad risk för framtida psykosociala problem, exempelvis missbruk och självskadebeteende samt ett långvarigt utanförskap. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är vidare åtta till tio gånger så vanligt bland dem med låga betyg som bland dem med medelbetyg eller höga betyg.”
Det är alltså oerhört viktigt, både för den svenska och den vänersborgska skolan, att kunskapsresultaten höjs och att alla elever får den hjälp och det stöd de behöver i sin utveckling. Och i detta arbete är alltså rektorn en nyckelfaktor.
Vad innebär det då enligt Skolinspektionen att ha ansvar för och leda den pedagogiska verksamheten?
”Rektor ska genom sitt ledarskap styra och utveckla verksamheten vid skolan så att alla elever ges en likvärdig utbildning av god kvalitet i en trygg miljö. Det handlar om att utifrån en analys av nuläget identifiera verksamhetens utvecklingsbehov och sedan vidta nödvändiga förbättringsåtgärder.
Det är nödvändigt att rektor arbetar systematiskt för att utveckla undervisningens kvalitet och säkerställa att alla elever får det stöd och den stimulans de behöver för att nå så goda resultat som möjligt. Kompetensutveckling av lärare och annan pedagogisk personal utifrån de behov som framkommer är ett avgörande inslag för att kunna nå framgång. Rektor ska också fördela verksamhetens resurser på ett sätt som svarar mot elevernas behov, så att skolan ger alla elever förutsättningar att nå målen för utbildningen.”
Skolinspektionen menar att en förutsättning för detta är att rektorn bland annat har kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummen och om elevernas lärande.
Skolinspektionen skriver:
”För att kunna leda det pedagogiska arbetet på skolan och förstå vad skolans resultat
beror på och vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med problem, behöver
rektorn vara insatt i den dagliga verksamheten på skolan. Det handlar om att skaffa sig kunskap om den undervisning som bedrivs i klassrummet, elevernas lärande och hur eleverna upplever trygghet och studiero.”
Är det någon som fortfarande tvivlar på att staten ser rektorns statliga uppdrag som pedagogisk ledare som ett heltidsarbete?
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Om det finns uppgifter ute på skolorna som kommunen tycker att en kommunal chef ska utföra – anställ då särskilda chefer som sköter dessa kommunala uppgifter. Låt t ex intendenter sköta fastighets- och ekonomiska frågor och låt särskild personal ta hand om personalfrågor.
Först när rektorn i Vänersborg blir skolans pedagogiska ledare ”på riktigt”, då kan också rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Sammanträde BUN
Imorgon måndag har Barn- och Ungdomsnämnden sitt näst sista sammanträde för året – och mandatperioden. Det blir troligtvis ett lugnt sammanträde, lite som ”lugnet före stormen” tror jag.
Jag har i en tidigare blogg redogjort för BUN:s ärenden – se ”Inför BUN 10/11”. Sedan dess har extrautskicket kommit. Det innehåller budgetuppföljningen för oktober samt faktiskt också ett extra ärende:
”Svar på remiss från KSAU angående ökat investeringsanslag avseende ny förskola på Belfragegatan, kvarteret Hönan.”
Månadsuppföljningen konstaterar att prognosen för året blir ännu sämre än beräknat. Sedan augusti har den försämrats med 2,5 milj kr… Underskottet för år 2014 uppskattas nu bli 10 milj kr.
Det är mycket pengar. Det är tur att kommunen som helhet beräknas göra ett överskott på 24 milj kr.
Nu är det ju inte barnen och eleverna som kostar mer. Det är istället hyrorna till samhällsbyggnadsnämnden för arena- och fritidsanläggningar som ökar. Jag antar att samhällsbyggnads reparationer och ombyggnader blir dyrare än beräknat. Nämnden får säkert mer detaljerad information på sammanträdet imorgon.
Arena Vänersborg beräknas gör en förlust i år på 2,146 milj mer än beräknat. Eftersom underskottet för arenan var på ungefär 27 milj förra året förmodar jag att nettokostnaderna för arenan börjar närma sig 30 milj kr i år. Jag kommer dock inte ihåg exakt vad kostnaderna budgeterades till. Det får jag säkert också veta imorgon.
BUN ska alltså också yttra sig över samhällsbyggnadsnämndens begäran om en ökning av investeringsanslaget för den nya förskolan i kvarteret Hönan. Ökningen av investeringsanslaget på 2 milj kr kommer nämligen att öka hyran för nämnden och därför får nämnden tillfälle att yttra sig innan beslut fattas.
BUN sitter naturligtvis i en rävsax. Det behövs (minst) en ny förskola i Vänersborg och så länge behovet finns (så länge det finns barn…), så måste BUN också acceptera de nya kostnaderna. Vad ska nämnden annars göra?
Förvaltningen konstaterar i underlaget att en del av investeringen handlar om energieffektivisering, solceller och värmeåtervinning, och att detta på sikt kan resultera i lägre driftskostnader. På så sätt kanske inte kostnadsökningen för BUN blir så stor.
Förvaltningen slår dock bakut när det gäller att samhällsbyggnads vill använda mer pengar för att investera i en förstärkning av takkonstruktionen.
Förvaltningen skriver:
”Förstärkning av takkonstruktion och omprojektering föranleds inte av Barn- och ungdomsnämndens verksamhetskrav och bör därför finansieras genom ett riktat anslag istället för verksamhetsbudgeten. Barn- och ungdomsnämnden har inte påverkat dessa kostnader och kan inte heller påverka eventuellt tillkommande kostnader för omprojektering. För att inte barnen ska drabbas bör därför eventuella kostnadsökningar finansieras på annat sätt än genom Barn- och ungdomsnämndens verksamhetsanslag.”
Och visst ligger det väl något i detta?
Det ska bli intressant att se hur den nya styrande kvartetten ställer sig till detta… Om den nu kan komma överens…
Till sist.
I torsdags träffades BUN under en heldag för en dialog med rektorer och elever. Temat för dagen var, skulle man kunna säga:
”Hur blev det och vad är klokt att göra?”
Det blev en liten återblick på vad Barn- och Ungdomsnämnden har åstadkommit under den gångna mandatperioden.
Nämnden diskuterade beslutet om skolstrukturen, det systematiska kvalitetsarbetet, pengar, rektorernas roll etc.
Det var en bra dag, där en stor del av tiden ägnades åt gruppdiskussioner mellan politiker och rektorer/förskolechefer.
Det ”roligaste” var nog trots allt att en klass från Torpaskolan deltog och redogjorde för sina erfarenheter. Det var ett nytt grepp. Det var mig veterligen första gången, i varje fall under min aktiva period som politiker, som elever fick träffa nämnden.
Elevernas synpunkter var mycket intressanta.
Eleverna var i grunden positiva till skolan. De trivdes och de tyckte att lärarna (i stort sett) var bra. Däremot hade de många kritiska synpunkter på läroböcker och hjälpmedel. Eleverna sa att de inte hade tillräckligt med läroböcker, inte ens en per person. De önskade en egen lärobok som de kunde stryka 
under och anteckna i. De tyckte också att det fanns alldeles för få datorer och iPads på skolan.
Bristen på läromedel i Vänersborgs grundskolor är skriande. Det står faktiskt i Skollagen att:
”Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning.”
Eleverna hade också synpunkter på skolmaten. De var inte särskilt förtjusta i den, även om det fanns ”bra veckor”. Den vegetariska maten var bra (tyckte de som var vegetarianer). När maten var god, typ när köttbullar och pannkakor serverades, fick de inte ta så mycket som de ville. Vilket gjorde att de inte blev mätta. Och de undrade varför man fortsatte att servera mat som man vet att eleverna inte gillar…
Eleverna framförde också kritik mot själva ”kärnan” i skolans verksamhet. De ansåg att lärarna inte alltid satte rättvisa betyg och att inte alla lärare kunde motivera sin bedömning på ett riktigt sätt. De ansåg också att väldigt många skriftliga omdömen var undermåliga. Det stod samma sak på dem år efter år och det stod samma för alla elever. Omdömena upplevdes inte som särskilt personliga.
Eleverna redogjorde för problemen med kommunens digitala lärplattform, edWise. Inloggningarna fungerar inte som de ska, det är problem med själva funktionaliteten och systemet används inte av lärarna. Det finns helt enkelt ingen information att ta del av (bara omdömena). En elev sa:
”Mina föräldrar har gett upp. edWise har aldrig fungerat…”
Det skulle också behövas en app så att eleverna skulle kunna använda mobilen.
Kritiken mot edWise sammanfattades på ett briljant sätt av en elev, tycker jag:
”Har ni gjort edWise själva?”
Kommunen borde nog se sig om efter en bättre lärplattform. Varför inte titta på t ex storföretagen Googles och Microsofts lösningar?
Eleverna skickade till sist med en hälsning till alla politiker att de borde komma ut och besöka skolorna…
Rektorn och det pedagogiska ledarskapet
Rektorn arbetar på uppdrag av riksdagen, regeringen och skolverket. Uppdraget finns beskrivet i Skollagen, Skolförordningen och Läroplanen. I Skollagen slås uppdraget fast:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
I Läroplanen står det:
”Som pedagogisk ledare och chef för lärarna och övrig personal i skolan har rektorn det övergripande ansvaret för att verksamheten som helhet inriktas mot de nationella målen.”
Rektorn är skolans pedagogiske ledare.
Ändå är rektorn inte statligt anställd. Det är huvudmannen, kommunen, som anställer rektorn. Och det blir motsägelsefullt. Rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen.
I kommunen finns det en tendens att se rektorn som en ”vanlig chef” och som därför får sina arbetsuppgifterna från kommunen. Som alla andra chefer. Kommunen tilldelar rektorn uppgifter som går långt utöver det statliga uppdraget.
I Vänersborg har rektorn följande uppdrag av kommunen:
- Ansvar för RA-planer med kommunala mål.
- Ansvar för kvalitetsredovisning.
- Budgetansvar med rapporter och uppföljning
- Upprättande och ansvar för rutiner angående arbetsmiljö med skyddsronder och skyddsombud, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, handlingsplan vid större störningar, riskombud och ansvar för upprättande av riskbedömning, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner samt krisombud, städrutiner, rutiner kring allergi, ansvar för upprättande av kemikalieförteckningar och rutiner för det, rutiner kring snöröjning, rutiner kring arbeten som utförs på skolan, skolskjutsfrågor samt säkerhet vid bussfållor, trafiksäkerhet runt skolan samt lås och larm.
Rektor har ett tillsynsansvar över fastigheterna, uppföljning av nybyggnation och skyldighet att göra felanmälan. Men rektorn har också ett personalansvar. Det innebär:
- Medarbetarsamtal
- Lönesamtal — lönesättning
- Kompetensutveckling
- Rehabplan samt uppföljningsarbete
- Samverkan med facken
- Utvalda mål ur arbetsmiljöplan
- Handlingsplan mot hot och våld
- Introduktion av nyanställda
- Jämställdhetsplan
- Rapporter om tillbud och skador
- Kvalitetssäkring av verksamheten
- Bemanningsmöten i samverkan med personalsekreterare där rektors arbete stäms av.
Rektorn har också hand om organisationen, tjänstetillsättningar (med rekrytering, intervjuer och referenser) och schemaläggning. Och till allt detta har också rektorn ansvar för elevvårdsarbete med tillhörande ESK (=elevstödjarkonferens) och uppföljningar samt utvärderingar.
När jag läser alla dessa uppgifter så häpnar jag inte bara inför alla uppgifter – jag inser att listorna ändå inte är kompletta. Det tillkommer ytterligare en hel mängd ”småuppgifter”.
En rektor kan under en dag få ett telefonsamtal från en upprörd förälder som vill att deras dotter ska få byta lärare på elevens val, elever som kommer in och klagar på något som en lärare har gjort, en lärare som klagar på en pratig klass, avstyr en konflikt mellan två elever i korridoren, får en blankett med en ledighetsansökan från en elev som ska på skidsemester, ett mail om nya regler kring VFU-studenter, organisera en schemabrytande aktivitet, konferera med specialpedagogen, hitta en tid till ett möte med kommunens ekonom, möte med BUP, samtala med vaktmästaren som berättar att någon förstört ett lås, lyssna när en städare berättar att en elev rökt på toa och när hon ska ta en kopp kaffe så är personal där och undrar varför ämnet tyska inte får så stort anslag i år. Tyskan måste ju ha nya glosböcker. På kvällen hastar rektorn sedan iväg för först ett föräldramöte i åk 7, för att sedan träffa skolans föräldraförening.
Och med att alla dessa kommunala uppgifter så kan man undra var rektorns statliga uppdrag tar vägen. Hur och när ska rektorn kunna utföra sitt statliga uppdrag som pedagogisk ledare…?
Visst försöker rektorn i Vänersborg att hinna med sina pedagogiska ledaruppgifter också. Men de kommunala arbetsuppgifterna tar en alltför stor del av den totala arbetstiden i anspråk. Det är också dessa uppgifter som ”syns” och det är obligatoriskt för rektorn att utföra dem. Det pedagogiska ledarskapet utförs om rektorn hinner.
När Arbetsmiljöverket (=AV) inspekterade Vänersborg och rektorernas arbetssituation i våras, så skrev AV följande:
”Vid inspektionen framkom att arbetsbelastningen för rektorerna är mycket hög, samtliga ligger ständigt på maximala flexsaldot som tillåter upp till hundra timmar.”
Rektorn har för många arbetsuppgifter. Det är till stor del det statliga pedagogiska ledarskapsuppdraget som bortprioriteras för att rektorn ska ha den minsta möjlighet att hinna med de andra…
En annan sida av myntet är att skolresultaten i Vänersborg inte är bra. Alltför många elever har sämre betyg än de skulle kunna ha och många elever saknar betyg i ett eller flera ämnen. Utvecklingen de senaste åren har inte heller varit särskilt positiv.
Rektorn är oerhört viktig för skolutveckling och elevers resultat. Det visar både svensk och internationell forskning. (Se t ex rapporten ”Förbättrat skolledarskap”.) Framgångsrika skolor med framgångsrikt lärande har en rektor som (citerat från Carina Hall, Grundskoletidningen 4/2014):
- ”visar vägen till vision och utveckling genom höga förväntningar på sig själv och andra
- stödjer och bidrar till personalens utveckling
- arbetar aktivt med skolans inre organisation utifrån ett helhetsperspektiv genom att förändra struktur och kultur i samverkan med alla i organisationen.”
Och den sista punkten som identifierar själva pudelns kärna:
- ”[Rektorn] leder aktivt skolans pedagogiska arbete genom att följa undervisningen, engagera lärarna i att utvärdera sina metoder, ge pedagogiskt stöd, följa elevernas utveckling och skapa resurser och tid för undervisning och lärande.”
När såg elever och lärare en rektor i klassrummet senast? Hur många rektorsbesök har läraren fått i sitt klassrum de senaste 10 åren? (Jag kan räkna mina på den ena handens fingrar – och ändå få fingrar över…)
Rektorn i Vänersborg har helt enkelt inte tid och möjlighet att utföra sitt uppdrag som pedagogisk ledare…
Det finns bara en möjlig väg. Rektorn i Vänersborg måste frigöras från en mängd av de kommunala arbetsuppgifterna. Dessa uppgifter borde istället övertas av någon annan, t ex intendenter och särskild personal som tar hand om personalfrågor.
Med andra ord, det behövs helt enkelt en ny rektorsorganisation i Vänersborg. Rektorn måste kunna fullfölja sitt statliga uppdrag – rektorn måste kunna fungera som pedagogisk ledare. Först då kan rektorns arbetssituation och elevernas kunskapsresultat förbättras.
Skoldebatten på Torpaskolan
Igår torsdag gick Lärarförbundets traditionella skoldebatt av stapeln. I Torpaskolans aula samlades representanter för samtliga kommunala partier. Det var för övrigt samma aula där jag för 47 år sedan satt och hörde rektor Sten Axelsson läsa upp i vilken 7:a jag skulle börja och vilken klassföreståndare jag skulle få. Min klass fick förresten den beryktade läraren Bertil Holmer, på den tiden en legend i pedagogiska kretsar. Han visade prov på sin pedagogiska fingertoppskänsla redan den första veckan när han tog stryptag på undertecknad…
Partierna ställde upp med både skolpolitiker (ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden) och andra lokalpolitiker. Flera partier hade samlat två representanter, medan Centerpartiet hade tre. Det var nästan lite pinsamt när de tre centerpartisterna trängde ihop sig på scenen bakom en liten bänk.
Det var många från Barn- och Ungdomsnämnden på podiet. Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) var naturligtvis där, liksom Orvar Carlsson (KD), Gunnar Bäckman (KD), Marika Isetorp (MP), Kerstin Andersson (FP), Kenneth Borgmalm (S), Annalena Levin (C) och Marianne Karlsson (C).
Min gamle partikollega Magnus Bäckström har ju som bekant lämnat Vänsterpartiet och representerade igår Välfärdspartiet, dagen till ära iklädd Välfärdspartiets färggranna lila tröja. För er som undrar, vågar jag mig nog på att säga att Bäckström inte lämnade Vänsterpartiet på grund av den skolpolitik som Vänsterpartiet har fört i Vänersborg. Hur som helst, jag fick därför ensam representera Vänsterpartiet.
Nämnas kan att Kurt Karlsson faktiskt vågade sig till Torpaskolan, han representerar ju som bekant kommunens sverigedemokrater. Jo, Kurt heter Karlsson och inte Callesson som Mats Andersson, den tredje centerpartisten, envisades med att kalla honom. Curt Callesson är faktiskt en annan pedagogisk legendar med förflutet från Torpaskolan.
Kvällen innebar med andra ord ett ypperligt tillfälle att ställa Vänersborgs skolpolitiker till svars. Tyvärr var det ganska glest på åhörarplatserna. Det är svårt att förstå att inte fler, framför allt lärare, tog tillfället i akt att komma. Det saknas ju inte åsikter i kommunens lärarrum… Det stora glädjeämnet när det gäller publiken var att två klasser från Torpaskolan var närvarande och lyssnade på debatten.
Moderator för skoldebatten var för tredje gången i rad Jan Lindvall. Tyvärr, tyckte i varje fall jag, blev det ett alltför stort fokus på rikspolitik. Vi som var där var ju kommunalpolitiker och skulle nog helst ha velat diskutera den kommunala skolpolitiken.
Debatten blev som vanligt en typisk valdebatt, där partiernas representanter lovade guld och gröna skogar. Om man ska lita på vad partierna säger kommer det inom en mycket snar framtid att falla ett regn av pengar på skolan, till lärares löner, till mindre klasser, till speciallärare osv osv – bara man röstade på just det partiet.
Det blev pinsamt…
I min inledning betonade jag att väljarna borde strunta i vad politikerna säger och titta på vad de gör. De skulle t ex kunna fråga sig, vad den styrande mini-alliansen i Vänersborg (moderater, folkpartister och kristdemokrater) har gjort under den gångna 
mandatperioden för skolan. Eller varför de ska lita på socialdemokrater och centerpartister som drog ner bortåt 150 lärartjänster när de hade makten i Vänersborg 2006-2010.
Jag betonade, som vanligt, att Vänsterpartiet under hela mandatperioden har redovisat sitt arbete, sina förslag, yrkanden, reservationer, åsikter och idéer osv på sin hemsida och min blogg, i stort sett dagligen eller varannan dag.
Och där kan man läsa hur Vänsterpartiet ständigt har argumenterat för mer pengar till förskola och grundskola. Och väldigt ofta fått sina förslag på ordentliga satsningar nedröstade…
Men som sagt, nu är det val. Och då övertrumfar partierna varandra med vallöften… Som vanligt när det är val. Löften som sedan snabbt glöms bort… Tills det närmar sig val nästa gång. Som jag ser det, och det är väl egentligen ganska självklart, så måste partierna inför varje val konfronteras ordentligt med den politik de faktiskt har fört. Tyvärr blev det alldeles för lite av den varan igår.
Stämpelklockan diskuterades, denna för lärarna så förhatliga uppfinning som de styrande partierna i Vänersborg införde för något år sedan. (Det var Moderaterna och Socialdemokraterna i PFU, Personal- och förhandlingsutskottet, som beslutade detta. Miljöpartiet röstade nej. Inga andra partier är representerade i PFU.) Lena Eckerbom Wendel (M, som sitter i PFU) och Marie Dahlin (S, som inte sitter i PFU) försvarade stämpelklockan med att då synliggörs lärarnas arbetstid… För vem kan man undra. Tror de att lärarna inte visste om sin arbetstid utan stämpelklocka? Eftersom arbetsgivaren vägrar att betala ut övertidsersättning och att uttagande av komptid förutsätter att en annan lärare gratis åtar sig den komplediges arbete, så vet alla lärare att stämpelklockans uppgift endast är att kontrollera lärarna. Jag kan inte låta bli att tänka på utbildningsminister Jan Björklunds mycket tuffa kommentar i gårdagens partiledarutfrågning när han beskrev kommunernas syn på pedagogerna:
”De ska inte tro att de är nånting.”
Jan Björklund sa också i samma intervju:
”Skolan i Sverige styrs av en massa kommunala amatörer.”
Personalorganisationerna (facken) har utlovats en utvärdering av stämpelklockan. Detta har dock inte gjorts. Vi får se om det händer något nu. Efter valet…
Egentligen har jag nog med detta sammanfattat debatten. Det var en typisk valdebatt helt enkelt. I negativ mening alltså. Kanske skulle man också kunna säga att det råder en ganska utbredd okunskap bland flera ledamöter när det gäller de villkor som rektorer, lärare och elever arbetar under. Men det är kanske inte så konstigt, arbetar man som lärare (som jag gör) så ingår ju detta i vardagen. Så är det inte för de andra politikerna. Kanske skulle man emellertid kunna önska en bättre kunskap på vissa håll om skolans styrdokument (Skollag, Läroplan mm) än vad som är fallet.
Jag kan inte heller låta bli att avslutningsvis referera två av Kurt Karlssons uttalanden. Jag tycker att det är viktigt för alla som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i Vänersborg. Och det tycks ju vara ganska många av EU-valet att döma, särskilt i några av landsbygdsområdena i kommunen.
Kurt Karlsson framförde sin bestämda åsikt att Vänersborg och Trollhättan ska slås ihop till en kommun! Det ansåg Karlsson skulle lösa många av Vänersborgs problem.
Så du som tänker rösta på Sverigedemokraterna – du röstar på att Vänersborg ska upphöra som egen kommun!
Kurt Karlsson ansåg också att eleverna skulle delas upp i olika klasser beroende på sina förutsättningar. Kurt Karlsson:
”För att rädda det som räddas kan, så tror jag att den svenska skolan får fortsätta med segregationen helt enkelt. … I klasser där elever behöver ha extra stöd och hjälp och få det i en anpassad pedagogisk miljö och de högpresterande eleverna då stimuleras i en positivt lärande miljö utan en störande omgivning.”
Elitklasser och… Ja, vad då? Anti-elitklasser? Klasser där de som inte är intresserade av skolan eller som av någon anledning inte har de förutsättningar för lärande som Kurt Karlsson kräver ska sättas i särskilda egna klasser. Då stör de ju i varje fall inte de studiemotiverade…
Det här är bland det mest reaktionära jag har hört på många år!
Efter debatten kom en tjej med utländsk härkomst fram till mig:
”Om jag hade fått rösta, så hade jag röstat på Vänsterpartiet.”
Sådant värmer!
En grupp flickor, också med utländsk härkomst, konfronterade Kurt Karlsson och hans syn på invandring.
”Invandringen måste begränsas.”
Sa Kurt Karlsson till flickorna.
Det blev så pinsamt att lyssna när han försvarade Sverigedemokraternas åsikter att jag efter en stund var tvungen att avlägsna mig. Jag skämdes.
Jullov!
Imorgon är det höstterminens sista arbetsdag – för Sveriges alla lärare och elever. För Vänersborgs alla lärare och elever. Nu väntar en välförtjänt ledighet i två veckor, efter en hösttermin som av de flesta elever och lärare upplevs som både lång och slitsam. Vilket den är…
Och imorgon får också fyra årskullar elever svart på vitt på hur det har gått den gångna terminen – resultaten redovisas i form av betyg…
För första gången någonsin sätts betygen av utbildade och legitimerade lärare. Skollagen har nämligen ändrats. Endast legitimerade (”riktiga”) lärare får numera sätta betyg.
Men riksdagen glömde nåt… Skollagen säger att det räcker att man är legitimerad lärare, sådär i allmänhet. Man behöver inte vara behörig och legitimerad i det ämne man sätter betyg i… Det gör, befarar jag, att vikarier och ej legitimerade lärare sätter betyg som de alltid har gjort. Med den skillnaden att betygen skrivs på av vilken legitimerad lärare som helst… (Om nu alla skolor överhuvudtaget har kommit ihåg att lagen har ändrats…)
Trots allt pluggande och alla arbetsinsatser under höstterminen blir inte resultaten och betygen riktigt som alla elever tänker sig…
Resultaten har inte heller blivit riktigt som Jan Björklund och de styrande i Stockholm hade tänkt sig. Resultaten på PISA-undersökningen var, om än inte katastrofala, så åtminstone ”mindre bra”.
PISA-resultaten visar, precis som många andra undersökningar, att de svenska elevernas kunskaper faktiskt sjunker. Både jämfört med andra länder och jämfört med sig självt över tid.
Regeringen verkar vilja möta skolans problem med nya lagar och föreskrifter om ordning och reda. Precis som om det är det som är problemet. Och precis som det inte räcker med den lag som redan finns. Och som är ganska bra. Skolan har nämligen redan nu ganska stora befogenheter. (Vill du veta mer, så kan du ladda ner en skrift om detta på Skolverkets hemsida.)
Jag tror att skolans problem har helt andra orsaker än bristande disciplin. Många debattörer har pekat på en lång rad faktorer – friskolereformen, kommunaliseringen etc. Jag håller med. Skolan borde återförstatligas och vinstintresset i välfärden avskaffas.
Men det är också viktigt att titta in i skolan och klassrummen. Det är här som lärandet sker. Eller borde ske.
Lärarna får allt mindre tid till sin undervisning, till att planera och förbereda lektionerna. Det får lärarna försöka hinna med på den tid som blir över efter rastvakter, föräldrakontakter, ordningsfrågor, dokumentation, konferenser, betygssättning, rättning av nationella prov, konflikthantering, enskilda samtal med elever osv.
Lärarens roll är viktig, ja rent av avgörande för elevernas framgång i lärandet. Lärarnas kompetens har visat sig vara en av de absolut största framgångsfaktorerna.
Läraryrkets sjunkande status i Sverige gör, och har gjort, att många studenter inte väljer lärarbanan. De mest lämpade studenterna till lärarjobbet väljer andra yrken. Och det är ingen utveckling som börjar nu. Det är en utveckling som har hållit på i åtminstone 10 år…
Jag tror att lärarkårens genomsnittliga kompetens har sjunkit på 2000-talet. Med den naturliga och obönhörliga följden att elevernas resultat också sjunker…
I Vänersborg är slutbetygen och resultaten på de nationella proven i åk 9 sämre än riksgenomsnittet. Vänersborg ligger långt ner på samtliga listor över Sveriges bästa skolkommuner… Men om PISA-resultaten har lett till en omfattande nationell debatt om ”skolan kris”, så finns det ingen motsvarande debatt i Vänersborg. Här tycks det inte vara någon ”ko på isen”. Vänersborgs kommunfullmäktige möter skolans problem lugnt och stilla – med minskade ekonomiska resurser…
Gunnar Lidell (M), Lena Eckerbom Wendel (M), Johan Ekström (FP), Kerstin Andersson (FP), Marie-Louise Bäckman (KD), Orvar Carlsson (KD) och Marika Isetorp (MP) delar inte sina partiledares och skoltalesmäns ängslan över den svenska skolans kris. I varje fall inte för Vänersborgs del. Det är lugnt, tycks de med en mun mena, tillsammans med det lokala partiets främste företrädare Morgan Larsson (VFP) – vi kan spara ytterligare pengar på barnen och ungdomarna… De dåliga resultaten i Vänersborgs skolor blir nog bättre av sig självt… Och det ökande antalet elever i behov av särskilt stöd, både pedagogiskt och socialt, klarar sig säkert bra, utan fler pedagoger och vuxna i skolan…
Bara Barn- och Ungdomsnämnden vill tillräckligt mycket. Typ.
Skolinspektionen har under hösten besökt grundskolorna i Vänersborg. Arbetsgivarens budskap till facken vid samverkansmötet senast var, vad jag förstår, att resultatet överlag var väldigt bra i Vänersborg. Och på sätt och vis var det inte helt fel, de flesta skolor klarade sig faktiskt bra och undgick kritik. Och det är naturligtvis mycket glädjande.
Men Skolinspektionen framförde också en del väldigt allvarlig kritik, en kritik som definitivt inte får negligeras. Och jag kan väl tycka, att det hade varit väldigt viktigt att personalorganisationerna hade blivit informerade om denna kritik. (Jag ska ta upp mer om Skolinspektionens granskning senare, när alla rapporter är klara. Rapporterna är för övrigt offentliga och kan läsas här på kommunens hemsida.)
Och med dessa små funderingar önskar jag elever och lärare ett bra jullov! (Särskilt Eva och Britt-Marie…)
Vänersborgs skolresultat – ranking, SALSA mm.
Det var inte bara Vänersborgarens chefredaktör Håkan Lind, som gladdes åt Lärarförbundets skolranking när den kom förra veckan. Gladdes gjorde även Barn- och Ungdomsnämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M). Vänersborg klättrade ju bra många placeringar i rankinglistan jämfört med förra året – från plats 213 till plats 158.
Eckerbom Wendel sa i TTELA:
”Kul men inte förvånande.”
Om det var förvånande eller inte kan man väl ha olika åsikter om. Eckerbom Wendel förklarar Vänersborgs framgångar med:
”satsningar på pedagogiskt ledarskap, kompetens och samspel. Ett långsiktigt arbete som börjar ge effekter i ‘hela kedjan’.”
Tja… Fina ord i varje fall…
Eckerbom Wendel fortsätter i samma TTELA-artikel:
”Den inslagna vägen verkar funka så uppenbarligen gör vi rätt.”
Tyvärr fick glädjen över resultatet i skolrankingen ett snabbt slut. Strax efter publiceringen kom Skolverket med nya, mer aktuella uppgifter…
Lärarförbundets årliga skolranking först.
Skolrankingen bygger på ett antal olika kriterier samt statistik från Statistiska Centralbyrån (=SCB), Skolverket, Lärarförbundet och Sveriges Kommuner och Landsting (=SKL).
Kommunerna rankas på varje kriterium. Ingen del av rankingen är alltså i absoluta tal, utan innebär hela tiden en jämförelse med andra kommuner. Det betyder att en kommun i princip skulle kunna stiga i rankinglistan enbart på grund av att andra kommuner har blivit sämre.
Det kan vara bra att ha i åtanke att rankingen grundar sig på siffror från förra läsåret, utom för eleverna. Där är siffrorna för vårterminen 2012, alltså förrförra läsåret.
Jag redovisar samtliga kriterier som Lärarförbundet har använt i två tabeller.
(OBS. Det finns 290 kommuner i Sverige.)
SALSA-värdet är viktigt. Det förklaras så här:
”Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
Vänersborg har klivit drygt 50 placeringar uppåt i rankingen på de båda SALSA-kriterierna sedan förra året. Och det är väldigt bra! Tyvärr ser det ut att ha varit tillfälligt, eftersom resultaten har sjunkit det senaste året. Det återkommer jag strax till.
När det gäller resurser ligger Vänersborg still i rankingen, rankingsiffrorna är fortsatt mycket dåliga – plats 240 av 290 kommuner… Vad det gäller lärartätheten har det blivit bättre (jämfört med andra kommuner), men Vänersborg ligger fortfarande en bit ner på den nedre halvan i Sverige. Plats 219 kan väl ingen vara nöjd med. Jo förresten, moderater, folkpartister, kristdemokrater, miljöpartister och välfärdspartister, dvs maxi-alliansen, är säkert nöjda och glada. Det är ingen ko på isen, säger dom, typ, och beslutar om en, i praktiken, nedskärningsbudget för 2014…
Lärartäthet är för övrigt den enskilt viktigaste variabeln för bra resultat hos eleverna. Det har skolforskaren Hattie slagit fast. (Naturligtvis måste lärarna vara kunniga och användas rätt.) Det är därför som Lärarförbundet ger de två kriterierna, andelen pedagogiskt utbildade lärare och lärartäthet, dubbel vikt i sammanräkningen. Lärarförbundet menar att tillgången till kompetenta lärare är den enskilt viktigaste faktorn för skolframgång. Och så är det ju.
Vänersborg ligger på den övre halvan när det gäller utbildade lärare och det är bra.
Flera av Vänersborgs ”styrkor” har inte något med grundskolan att göra. Tre delområden tillhör faktiskt helt och hållet gymnasiet. (Fast det är ju naturligtvis bra att Vänersborg ligger högt på detta område.) Dessutom har väl lärarlönerna närmast med avtalet att göra och inget som varken politiker eller förvaltning kan påverka, eller, snarare, vill påverka. Mig veterligt har inte Vänersborg satsat något extra på löner. Det högre löneläget kan säkerligen förklaras av att lärarkåren är ovanligt ålderstigen i Vänersborg… Hur som helst, lärarna i kommunen är säkert tacksamma för det lilla – att Vänersborg tycks ha högre lön än t ex Trollhättan. Kanske kan det locka hit fler kompetenta lärare.
De gamla lärarna ser också ut att vara relativt friska, men här har Vänersborg ramlat ner med nästan hundra placeringar. Förra året hamnade Vänersborg på plats nr 21.
Så vad säger vi om rankingen?
Visst är det glädjande att Vänersborg avancerade i rankingen, plats 158 mot förra årets 213. Å andra sidan har många av kriterierna inget att göra med det som händer i grundskolans klassrum. (So to speak.) Och tittar vi på de kriterier, som politikerna bestämmer över, resurser och lärartäthet, så har Vänersborg en lång väg kvar att gå…
Men har inte elevernas kunskapsresultat förbättrats? Jo, det har dom. Och det är väl det som har gett anledning till glädjeropen. Men så presenterade Skolverket betygsstatistiken för läsåret 2012-2013, dvs aktuellare siffror än de Lärarförbundet har använt i sin rankning…
Och vips, så blev det inte så roligt längre för Vänersborg…
Skolverket redovisar följande siffror för de 9:or som gick ur nu i våras, 2013:
Jo, du läser rätt. Nästan var 3:e elev på Dalboskolan saknar betyg i 2 eller flera ämnen… Och var 4:e elev, på Dalboskolan, är inte behörig att söka till ett yrkesprogram på gymnasiet… (För att vara behörig krävs det godkänt betyg i ämnena svenska, engelska och matematik samt i 5 ytterligare ämnen, totalt 8 ämnen.)
På sammanträdet fick nämndledamöterna ytterligare lite fakta:
- 55 av de elever som gick ur åk 9 i Vänersborg i våras var inte behöriga till ett nationellt yrkesprogram.
- 96 elever saknade godkänt betyg i ett eller flera ämnen.
Ser man till utvecklingen av det genomsnittliga meritvärdet under de senaste åren kan man väl inte direkt hålla med nämndens ordförande Eckerbom Wendel när hon sa till TTELA att den inslagna vägen verkar fungera…
Lärarförbundets senaste skolranking grundar sig alltså på statistiken för 2012…
Det är väl inte särskilt svårt, utifrån Skolverkets alldeles färska siffror för 2013, att gissa hur det kommer att gå i nästa års skolranking…?
Det här är ingen rolig läsning. Vänersborg måste göra något åt dessa siffror. De måste höjas. Det borde alla vara överens om, åtminstone alla politiker. Kan man tycka.
Och det inte bara för statistikens skull. Eller för att bra förskolor och skolor kan locka till sig barnfamiljer till Vänersborg. Eller för att det gynnar företagsamheten på sikt.
Nä, inte bara därför. Utan också för att bakom varje siffra finns också en enskild elev som ska ha så mycket kunskap som möjligt med sig ut i livet…
OCH!
Varje elev har enligt Skollagen rätt att få det stöd som han/hon behöver för att nå godkända resultat!
Och nu…?
Förvaltningen ger beskedet att varje rektor ska utarbeta en handlingsplan för att höja betygen. Det har vi faktiskt hört förr…
Förvaltningen ger också beskedet att beslutet om förstelärarna med all säkerhet rivs upp… Det var ett bra besked (se ”Karriärtjänster i skolan”).
Vad ger politikerna för besked då?
Politikerna i fullmäktige ger beskedet att grundskolorna ska dra ner på kostnaderna 
2014…
I Vänersborg tycks inte majoriteten av politikerna inse behovet och nödvändigheten av en bra grundläggande utbildning. De verkar nöjda som det är. Och som det blir…
Jag är inte nöjd. Vänsterpartiet i Vänersborg är inte nöjt.
Karriärtjänster i skolan
Det kanske är dags för ett pedagogiskt genombrott i Vänersborg detta läsår? En nyhet för i år är nämligen att 10 lärare har fått titeln ”förstelärare”.
Det är på utbildningsminister Jan Björklunds (FP) förslag som så kallade karriärtjänster har införts inom skolväsendet. Björklund säger (källa):
”Läraren är den avgörande faktorn för skolans resultat. De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Regeringen beslutade att finansiera inrättandet av karriärtjänster för lärare i grund- och gymnasieskolan och motsvarande skolformer. Reformen trädde i kraft den 1 juli i år. Vänersborg har sökt och fått 425.000 kr av Skolverket för att inrätta 10 tjänster som så kallade förstelärare i grundskolan. Bidraget motsvarar den löneökning på 5.000 kr i månaden som förstelärarna ska få. (Eller?)
Det finns en del frågetecknen kring dessa karriärtjänster i Vänersborg. Det beror inte bara på att allt gick väldigt fort inför detta läsår. Barn- och Ungdomsförvaltningen ville nämligen inte att de statliga pengarna skulle frysa inne, utan utsåg ”hastigt och lustigt” ett antal personer till så kallade förstelärare. För detta läsår. Och bara för detta läsår.
Och så fick 10 lärare ”dela på” de statliga pengarna.
Jag har förståelse för att det blev bråttom och att tjänsterna bara avsåg en begränsad tidsperiod på ett läsår under de omständigheter som rådde. Men när jag läser en protokollsanteckning (MBL 14 maj) från Lärarförbundet blir jag lite fundersam. Lärarförbundet skriver:
”Vi reagerar kraftigt på arbetsgivarens sätt att hantera uttagningsprocessen till förstelärartjänsterna i matematik och no.”
Skrivningen är tämligen kraftfull och får mig att ana ugglor i mossen – eller att något i varje fall skulle kunna ha gjorts både annorlunda och bättre. Men jag vet inte. I varje fall är det anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren och facket kan bli överens i denna fråga. Frågan är som jag ser det oerhört viktig.
Det är förvaltningschefen som bestämmer, och ska bestämma, vem som ska bli förstelärare. Jag anser att det vore bättre om förvaltningschefen bestämde detta tillsammans med personalorganisationerna (facken). Om det bara är arbetsgivarsidan som utser förstelärarna finns det en viss risk att personliga relationer kan få betydelse. Eller, vilket är minst lika allvarligt (för alla parter), misstanken om det…
För övrigt trodde jag att tjänsterna som förstelärare gällde ett läsår bara detta innevarande läsår och sedan, nästa läsår (2014-2015), skulle tjänsterna gälla tills vidare, dvs den som blir förstelärare kommer att vara det de kommande åren också. Och också få behålla löneökningen på 5.000 kr i månaden.
Så verkar det inte bli. Tydligen ska tjänsterna alltid gälla läsårsvis. Det betyder att den som genom sina meriter blir utsedd till att bli förstelärare ena året kan betraktas som mindre skicklig och erfaren nästa läsår – och bli av med både förstelärartjänst och lön…
Lärarförbundet skriver:
”Om karriärtjänsterna ska vara attraktiva och locka ”exceptionellt duktiga lärare” innebär en reell löneökning den extra morot som kommer att gynna utvecklingen och den ökade måluppfyllelse som kommunen som huvudman eftersträvar. Regeringens ambition är att både förstelärare och lektorer ska vara tills vidareförordnanden.”
Lärarnas Riksförbund skriver i sin protokollsanteckning:
”En förstelärare kommer naturligtvis inte sluta vara kvalificerad enligt ovanstående exempel bara för att tjänsten ”tar slut”, och inte heller sluta utveckla undervisningen. Om huvudmannen en gång bedömt en lärare att vara särskilt kvalificerad kvarstår väl den bedömningen? Det är en mycket märklig karriärtjänst om man gör karriär under ett år och sedan tar ett ”kliv ned” igen.”
Det verkar vara ett tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Och det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan bli överens med facken i denna viktiga fråga.
De 10 tjänsterna som förstelärare fördelas enligt följande:
- Matematik 3 tjänster
- NO/Teknik 3 tjänster
- Svenska 3 tjänster
- Musik 1 tjänst
Det kommande läsåret utgör undantag. Då gäller följande: matte 6 tjänster(!), NO/Tk 1, Sv 2 och Mu 1. Visst är det många mattelärare… Det har satsats på matematikundervisningen i många år nu och resultaten bland eleverna tycks ändå sjunka för varje år. Både i Vänersborg och Sverige. Men ok, 6 förstelärare i matematik det första året. Det gick som sagt fort…
De fackliga organisationerna reagerade inte på den fördelning av tjänsterna som ska gälla fortsättningsvis (efter det första läsåret). Men det gör jag. Jag kan inte låta bli att undra varför i all världen just matte, NO, svenska och musik ska vara betjänta av förstelärare och inte engelska, tyska, franska, spanska, geografi, historia, religionskunskap, samhällskunskap, slöjd, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa?
Vad är orsakerna till denna fördelning? Hur kan förvaltningen motivera att förstelärare ska utses i vissa ämnen men inte i andra? Det är väl inte så att ämnen värderas olika? Det är väl inte så att arbetsgivaren anser att det finns viktiga och mindre viktiga ämnen…?
Detta känns som ett stort tankefel från arbetsgivarens, dvs BU-förvaltningens, sida. Även om arbetsgivaren tycks vara överens med lärarfacken.
Det finns ytterligare en fråga där arbetsgivaren inte kommer överens med ett av lärarfacken.
Lärarna har ett speciellt och för gemene man komplicerat arbetstidsavtal. Det handlar om hur mycket lärare ska ”få lov” att arbeta hemma. Förenklat kan man väl säga att arbetsgivaren vill att lärarna ska arbeta mer i skolan och mindre, eller inget alls, hemma. När lärarna är på skolan kan arbetsgivaren nämligen lägga på lärarna allt fler arbetsuppgifter eftersom det är rektorn som bestämmer över arbetstiden på skolan – något som samtliga lärare i detta land har erfarit. Fler arbetsuppgifter alltså. Och som är en av de absolut viktigaste anledningarna till att unga studenter idag väljer bort läraryrket.
När de nya förstelärartjänsterna nu inrättas passar arbetsgivaren i Vänersborg på att förlägga en större del av lärarnas arbetstid på arbetsplatsen. Det innebär med automatik att förstelärarna får mindre tid till de uppgifter som görs hemma (på så kallad förtroendearbetstid).
Ändå öppnar Lärarnas Riksförbund (LR) dörren för en kompromiss:
”LR har därför den bestämda ståndpunkten att förstelärare själva ska få välja vilket avtal som ska tillämpas.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen bryr sig inte om kompromissförslaget. Den står fast vid sitt beslut. Det är anmärkningsvärt att inte arbetsgivaren kan kan bli överens med facket i denna viktiga fråga.
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks ha glömt att karriärtjänsterna är till för lärarna. Att bli förstelärare innebär att göra karriär för att att läraren ifråga redan är en skicklig yrkesutövare. Eller som utbildningsminister Björklund uttryckte det:
”De duktigaste lärarna ska belönas och ges möjlighet till karriärvägar.”
Arbetsgivaren i Vänersborg tycks vända på det. Den använder förstelärartjänsterna för att lärarna ska göra karriär – genom att få nya arbetsuppgifter.
Det händer alltför ofta att arbetsgivaren i Vänersborg inte kommer överens i viktiga frågor med personalorganisationerna. Ska skolan i Vänersborg ha en chans att lyftas från de bottennoteringar som Vänersborg får i undersökning efter undersökning, så måste arbetsgivaren lyssna på personalorganisationerna och respektera deras professionella insikter.
Profilklasser. Eller inte.
Vänersborgs profilklasser diskuterades flitigt för två år sedan. Det var nämligen en del turbulens i samband med urvalet till dessa. Föräldrar hörde av sig med klagomål till Barn- och Ungdomsförvaltningen och TTELA publicerade insändare. En förälder överklagade till och med urvalsprocessen till Skolinspektionen.
Nu ser jag att det ligger två klagomål i diariet. Igen.
En kille ville välja musikprofilen på Vänerparken i första hand och idrottsprofilen på Tärnan i andra hand. Föräldern skriver att enligt informationen som delgavs elever och föräldrar fick eleverna bara göra färdighetsprovet till en av profilerna. Inte båda. Och så blev det. Killen gjorde färdighetsprovet endast till musikprofilen. Det betydde att han inte hade en chans att bli antagen på idrottsprofilen. Och så blev han inte antagen till musikprofilen… I efterhand, skriver föräldern, fick de höra att en annan elev fick göra färdighetsproven till båda profilerna.
Den andra föräldern är upprörd. Hennes son sökte till idrottsprofilen. Han gjorde färdighetsprovet när han inte var helt ok. Han hade varit på vårdcentralen dagen innan. Killen gjorde provet därför att det enligt informationen till elever och föräldrar framgick att det inte enbart var den fysiska förmågan som skulle avgöra intagningen. Killen blev 22:a reserv.
Det tycks mig något ”vanskligt” att ett enda tillfälle ska ha en sådan betydelse och vara så avgörande. Jag tänker t ex på världens bästa skidåkare, Petter Northug. Ena dagen vinner han ett lopp, nästa dag kommer han på plats 28.
Det är helt enligt Skollagen (10 kap, 4 §) att inrätta profilklasser i högstadiet.
”Skolans val får omfatta ett lokalt tillval.”
Det är rektor som fattar beslut om lokala tillval, dvs profilklasser. Skollagen (9 kap 9 §):
”Rektorn beslutar om hur utrymmet för skolans val ska användas. Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta sådana beslut.”
Problemet är väl bara att den centrala skolenheten, i strid mot Skollagen, har 3 rektorer…
Det är också helt ok, enligt Skolförordningen (9 kap § 25), att använda färdighetsprov som villkor för antagningen. Både musik- och idrottsprofilerna har färdighetsprov.
I samband med förälderns anmälan till Skolinspektionen (se ovan), så fick kommunen kritik. Skolinspektionen skrev den 20 juni 2012:
”Skolinspektionen bedömer vidare att det inte finns förutsättningar för att använda färdighetsprov till profilklassen idrott utifrån de omständigheter som Vänersborgs kommun beskrivit.”
Skolinspektionen förelade Vänersborg att vidta åtgärder. Vilket gjordes. Den 27 september 2012 skriver Skolinspektionen:
”Mot bakgrund av uppgifterna i redovisningen bedömer Skolinspektionen att Vänersborgs kommun vidtagit tillräckliga åtgärder.”
Vänersborgs kommun har inte gjort något formellt fel vad jag kan förstå. Möjligtvis finns det brister i informationen till elever och föräldrar. Föräldrarnas klagomål ovan tyder på det. Och så får det naturligtvis inte vara.
Det finns 3 profilklasser i Vänersborg, idrottsprofilen på Tärnan, musik- och bildprofilerna på Vänerparken. Tidigare fanns det också en dansprofil på Vänerparken, men den är numera avskaffad. Profilklasserna startades en gång under ett väldigt ”starkt tryck” från Barn- och Ungdomsnämnden och särskilt från dess ordförande S Anders Larsson (S).
Hur ska man ställa sig till profilklasser? Det är viktigt att frågan diskuteras tycker jag. Även om det är rektor som bestämmer och ingen annan.
Jag tycker att det är väldigt tidigt att välja profiler när man går i 6:an. Själva systemet innebär ju att några blir ”bortvalda”. Går det ihop med skolans värdegrund? Några citat från Läroplanen (LGR 11):
”Skolväsendet vilar på demokratins grund. … ska främja alla elevers utveckling … förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna … främja aktning för varje människas egenvärde … låta varje enskild elev finna sin unika egenart … omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling…”
Grundskolan är obligatorisk och att då försätta elever i situationer som ger en känsla av att de inte duger tycker jag är förkastligt.
Nyligen redovisades dessutom en granskning som SVT hade gjort. Den visade att det finns ett kraftigt motstånd i kommunerna mot tidiga elitsatsningar för barn inom idrotten. Varför ska detta då finnas i grundskolan – redan när barnen går i åk 6?
Högstadieskolorna lägger ner mycket arbete på att skapa bra och fungerande klasser i åk 7. Hur profilklasserna ska se ut avgörs bara av resultaten på färdighetsproven. Den föräldern ovan, som skrev om sin son som inte var i form vid provtillfället, skriver också att det var 7 killar i pojkens klass som sökte idrottsprofilen. 6 kom in…
Får det vara så? Undrar hur många vuxna som skulle acceptera en sådan behandling…
Profilklasserna i Vänersborg har lett till en oönskad segregering. Musik- och bildprofilerna väljs till stor del av flickor ”utan invandrarbakgrund”. Profilerna väljs dessutom av många för att de vill gå på Vänerparken, inte för att de är speciellt intresserade av bild eller musik.
Profilklasserna kostar mer än ”vanliga” klasser. Det innebär i systemet med elevpeng (varje elev har en prislapp) att de elever som inte går i profilklass får avstå pengar till de som går där.
Visst finns det fördelar med profilklasser. Det är därför det enligt Skollagen är tillåtet att ha dem. Jag tycker dock att nackdelarna är så stora att rektorerna bör ta sig en allvarlig funderare på om de ska vara kvar.
Några av problemen skulle kunna lösas om bildprofilen hade förlagts på Tärnan, som till skillnad från Vänerparken dessutom har välutrustade lokaler för bildundervisning. Eller musikklassen till nya Torpa som utrustats med 6-7 lokaler för undervisning i musik! Detta kunde i varje fall ha fått positiva effekter för integrationen.
Det är nog läge att även politikerna diskuterar profilklasser…
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer