Arkiv
Inför BUN (18/2): Obstruktion?
Den 20 juni 2012 beslutade kommunfullmäktige att +16 miljoner ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och på fritidshemmen. Bakom beslutet stod ”storoppositionen”, dvs Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Välfärdspartiet. Moderaterna , Folkpartiet och Kristdemokraterna röstade mot och Miljöpartiet lade ner(!) sina röster.
På Barn- och Ungdomsnämndens decembermöte beslutades att pengarna skulle användas på följande sätt:
- 2 miljoner kr till fristående skolor och fritidshem. (Sådan är lagen.)
- varje grundskola som hade färre än 50 elever skulle få 200.000 kr extra
- 12 milj kr till ökad elevpeng
- 1 milj kr till elevhälsa/specialpedagog/resursteam
Nämndledamöterna fick veta att pengarna skulle räcka till sammanlagt 29 nya tjänster. Den här tilldelningen från fullmäktige var ett viktigt trendbrott – efter alla år av besparingar och nedskärningar på våra barn och ungdomar. Personaltätheten ska öka 2013!
Häromdagen läste jag på Facebook, att en person hade sökt en av dessa 29 nya tjänster. Hon fick dock beskedet från Barn- och Ungdomsförvaltningen:
”Tyvärr får vi meddela att tjänsten inte kommer att tillsättas p g a ändrade ekonomiska beslut..”
Öhhh..??
Va…??
”Ändrade ekonomiska beslut”? Vem har ändrat ett ekonomiskt beslut? Vem har tagit ett nytt ekonomiskt beslut? Vem har bestämt att personaltätheten inte ska öka?
Sedan december har ett beslut tagits som har anknytning till frågan. Kommunfullmäktige har beslutat att öppna förskola och förskoleklass på Väne Ryr skola från och med höstterminen. Jag skrev och frågade nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M).
Eckerbom Wendel svarade:
”Vad gäller ändrade ekonomiska beslut så finns det inget annat än att BUN – precis som alla andra nämnder – ska hålla sin beslutade budget. Förvaltningen verkställer detta.”
Det har alltså inte tagits några ”ändrade ekonomiska beslut”. Kommunfullmäktige har fattat sina beslut. De gäller. Ingen annan kan ändra dessa. Bara fullmäktige självt.
Det känns som om något är fel…
Nämndens ordförande Lena Eckerbom Wendel (M) skriver i sitt svar också att:
”Konsekvenserna för övrig verksamhet av att öppna Väne-Ryr tas upp på nästa nämnd.”
Det finns en punkt på dagordningen för BUN:s nästa sammanträde den 18 februari, ”Budget 2013: Öppnande av Väne Ryr”. Det är inga handlingar utskickade i detta ärende, de ska komma den 14 februari. Jag vet alltså inte just nu vad som kommer att stå i handlingarna.
En liten fågel har dock viskat i mitt öra att BUN:s presidium, och tjänstemän, tycker att fullmäktiges beslut att öppna Väne Ryr ”krockar” med fullmäktiges beslut om ökad personaltäthet. ”Fågeln” sa att detta ska lösas genom att presidiet lägger ett förslag nästa måndag, om att använda de 16 milj till att finansiera förskolan i Väne Ryr.
Och som en följd av det så stoppar förvaltningen anställningar på skolorna tills vidare.
Hmmm…
Vad jag kan förstå så kan inte BUN överhuvudtaget ta ett sådant beslut. Kommunfullmäktiges pengar ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och fritids. Inte till förskolan. Inte till utrustning, inte till renovering av Väne Ryr. Inte till något annat. BUN kan inte upphäva ett fullmäktigebeslut!
Om BUN:s presidium och förvaltningen vill använda de 16 milj till något annat än det fullmäktige beslutade om, så måste BUN gå tillbaka till fullmäktige och begära detta. Jag har dock svårt att tro att någon i ”storoppositionen”, eller för den delen Miljöpartiet, vill ställa skola mot skola, elever mot elever, förskola mot grundskola, ökad personaltäthet mot Väne Ryr.
Går det inte att öppna Väne Ryr ”inom ram”, dvs om BUN inte har dessa pengar, så måste BUN i stället gå till fullmäktige och begära mer pengar!
Det kan för övrigt inte vara särskilt mycket pengar som det handlar om. Renovering och upprustning går på investeringskontot. Kapitaltjänstkostnaderna kan inte bli särskilt höga på knappt ett halvår. (50.000 kr?) Inte personalkostnaderna heller. (En halv miljon?) Eftersom de flesta av barnen i Väne Ryr skulle vara hos dagbarnvårdare annars, så är det möjligt att personalkostnaderna närmar sig plus minus noll. Dessutom sparar kanske kommunen in några avgifter till Trollhättan.
Säkerligen tillkommer andra kostnader, men hur mycket kan det vara?
Vad är det som händer i BUN? Vad är det som händer i förvaltningen?
Vad då inte tillsätta tjänster ”p g a ändrade ekonomiska beslut..”?
Det känns som om något är fel. Det känns nästan som om någon vill ”försvåra” öppnandet av Väne Ryr. Det känns nästan som om beslut obstrueras. Bo Carlsson (C) var faktiskt inne på denna tankegång redan i fullmäktige den 30 januari. Då blev Eckerbom Wendel (M) något ”förtörnad” och bad Carlsson be om ursäkt.
”Självklart följer Barn och Ungdom kommunfullmäktiges beslut.”
Bo Carlsson förklarade att han hade uttryckt sig klumpigt.
Det är svårt att bli kvitt tanken, följer Barn och Ungdom verkligen kommunfullmäktiges beslut?
Jag hoppas verkligen det.
I sakfrågan?
Om det inte har framgått, så anser jag att kommunfullmäktige ska stå för sina fattade beslut. Fattas det några pengar så får kommunfullmäktige fixa det. Det är ju faktiskt bara några dagar sedan kommunen bidrog med 400.000 kr till bandy-VM! Utan fullmäktigebeslut!
Kommunens barn och ungdomar måste väl ändå vara viktigare?
Några lärdomar av PIRLS och TIMMS
Det har skrivits mycket om två undersökningar som publicerades i veckan, PIRLS och TIMMS.
PIRLS betyder ”Progress in International Reading Literacy Study”. Den har undersökt läsförmågan bland elever som går i åk 4. PIRLS har genomförts två gånger tidigare, 2001 och 2006. TIMSS står för ”Trends in International Mathematics and Science Study”. TIMSS har undersökt kunskaperna i matematik och naturvetenskap bland elever som går i åk 4 och åk 8. Undersökningarna har gjorts i omkring 50 länder.
Resultaten för den svenska skolan är nedslående. Skolverket sammanfattar:
- ”Läsning årskurs 4. Resultatet har försämrats ytterligare sedan 2006 men ligger fortfarande över EU/OECD-genomsnittet. 2001 presterade eleverna i topp.
- Matematik årskurs 4. Resultatet ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.
- Naturvetenskap årskurs 4. Resultatet har förbättrats sedan 2007 och ligger över EU/OECD-genomsnittet. Det är första gången vi ser en resultatförbättring i de internationella undersökningarna sedan början av 2000-talet.
- Matematik årskurs 8. Resultatet har försämrats ytterligare sedan förra mätningen 2007 och ligger under EU/OECD-genomsnittet.
- Naturvetenskap årskurs 8. Resultaten ligger på samma nivå som 2007 men under EU/OECD-genomsnittet.”
Sverige är ett av få länder som har försämrat sina resultat under perioden. (Undantag NO åk 4.) Och det går inte att skylla på att proven är felaktigt konstruerade. Skolverket slår fast:
”Sammanfattningsvis kan sägas att PIRLS på det hela taget stämmer överens med den svenska skolans sätt att betrakta läsande och mäta det i tidiga skolår.”
PIRLS 2011 visar att svenska fjärdeklassare fortfarande läser bra jämfört med andra länder. Om man tränger lite djupare in i statistiken, så ser man emellertid att det är färre elever som presterar på de bästa nivåerna. Det beror främst på att eleverna har blivit sämre på att läsa faktatexter. Det är fortfarande så att flickor läser bättre än pojkar, men å andra sidan har flickornas resultat försämrats mer än pojkarnas.
Förra gången som TIMMS-undersökningen gjordes så gick de elever, som nu går i åk 8, i åk 4. Det gör att det är möjligt att jämföra kunskapsutvecklingen hos dessa elever. Det visar sig att svenska elever lär sig mindre mellan årskurs 4 och 8 än elever i andra länder.
TIMMS-undersökningen visar också att elevernas intresse för matematik och naturvetenskap är stort i åk 4, men svagt i åk 8. Elever går från att se matte/NO som roliga ämnen till att se dem som tråkiga.
Hur man än vrider och vänder på statistiken så är den en oroväckande läsning. Så oroväckande att Maria Stockhaus, som är ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) beredning för utbildningsfrågor, känner sig nödd att säga (källa):
”… de som vill använda undersökningarna för att måla den svenska skolan i svarta färger gör den enorm otjänst.”
Utbildningsminister Jan Björklund (FP) håller inte med. Han pekar ut matematik som det stora krisämnet i svensk skola. Björklund vill att regeringen ska införa mer matematik.
Jag har svårt att se detta. Det är inte bara det att jag tycker att ”respekten” för och betoningen av matteämnet är betydligt överdriven. Redan nu har de svenska eleverna oerhört mycket matte. Jag har roat mig med att räkna ut hur mycket matte eleverna i Vänersborg har mellan åk 1 och åk 6. De har haft 180 min i veckan i snitt från åk 1 till 6. Det är 35 veckor per läsår. 35 veckor i varje årskurs i 6 år multiplicerat med 180 min i veckan är lika med 37.800 min. Eleverna har alltså haft 630 timmar matte innan de börjar högstadiet. För lite tid? Nej. Det är inte fel på tiden. Jag är övertygad om att en analys (som borde göras inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet) skulle visa att det är något fundamentalt fel på undervisningen.
Jag håller alltså varken med Jan Björklund eller Maria Stockhaus. Naturligtvis måste resultaten analyseras och debatteras. Den försämrade läskunnigheten är dock det stora problemet. Riksdagsman Jabar Amin (MP) skriver (här):
”Försämrad läskunnighet får konsekvenser för mycket mer än skolämnet svenska. Det innebär minskad förmåga att dra slutsatser eller läsa mellan raderna, något som drabbar också matematikämnet eller samhällskunskapen. Metaforer och bildspråk blir allt svårare för väldigt många. Läsning påverkar till exempel minnet, uppmärksamhet, förmågan till abstrakt tänkande, användning och förståelse av faktainformation samt beslutsfattande och självständigt kritiskt tänkande.”
Klockrent.
Den svenska skolan skiljer sig också på ett annat sätt från många andra länders skolor. Det visar undersökningarna återigen. Elever med välutbildade föräldrar presterar bättre än elever som har föräldrar med lägre utbildning. Skillnaderna gäller både läsning och matematik och naturvetenskap. Den svenska skolan lyckas inte kompensera för elevernas olika bakgrund.
Det är oerhört allvarligt.
Vad beror då de allt sämre resultaten för den svenska skolan på? Både PIRLS och TIMMS kan ge ledtrådar till en förklaring.
Jag har tidigare i denna blogg, t ex i ett av mina senare inlägg, framhållit undervisningens betydelse för elevers lärande och utveckling (vem skulle kunna säga emot det?). I både PIRLS och TIMMS framgår det att svenska lärare är minst nöjda med sina arbetsvillkor och nära hälften av de svenska lärarna känner sig stressade. Skolverket skriver:
”Flera av de svenska lärarna är varken nöjda med sitt yrkesval eller med arbetsvillkoren. Svenska lärare är mindre nöjda med sitt yrkesval och med arbetsvillkoren än sina kollegor i EU/OECD-länderna. Den bild som framträder i svaren är oroväckande och bekräftas i viss mån av andra undersökningar.”
I en nyligen genomförd undersökning av Skolverket funderar 30% av lärarna att allvarligt byta yrke. 17% gör det också varje år. Allt medan lärarutbildningarna misslyckas att rekrytera studenter…
Allt beror naturligtvis på att lärarna får syssla med så mycket annat än undervisning. Det ska vaktas i korridorerna, skrivas omdömen och åtgärdsprogram, organiseras kvarsittningar, frånvarorapporter ska gås igenom, det ska talas med kuratorn, städas undan i salen, dokumenteras, städas i kök och personalrum, samlas in skåpsnycklar osv.
Vem vill vara eller bli lärare om undervisningen blir en bisak?
Även rektorernas pedagogiska ledarskap har stor betydelse för elevprestationer. Skolverket skriver i samband med undersökningarna:
”Framgångsfaktorer för ett gott ledarskap i skolan är att rektorn har god kännedom om skolans dagliga arbete, är tydlig och aktiv i sitt pedagogiska ledarskap, förmår kommunicera och förankra skolans mål på ett tydligt sätt, samt fokuserar på elevprestationer och undervisningsstrategier genom bland annat uppmuntran av och delaktighet i lärarnas arbete, utveckling, planering och utvärdering av undervisningen. En framgångsrik rektor förmår också fördela resurserna där de bäst behövs för att uppnå undervisningsmålen och lyckas etablera mål och förväntningar i organisationen.”
I PIRLS står det:
”Rektorer som själva har en lärarbakgrund och som är förmögna att ta ansvar för att stödja sina lärares pedagogiska utveckling är därför betydelsefulla.”
Det står också:
”Jämfört med EU/OECD-länderna tyder TIMSS på vissa brister i det pedagogiska ledarskapet.”
Det här har två sidor, dels finns det brister i rektorernas kompetens (i många fall är de t ex inte behöriga att undervisa på det stadium de chefar över), dels saknar svenska rektorer ofta tillräckligt med resurser och stödfunktioner för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. I Arbetsmiljöverkets senaste rapport beskrivs rektorernas arbetsbelastning så hög att det finns risk för ohälsa. Precis som för lärarna…
Den tredje förklaringen till den svenska skolans dåliga resultat beskrivs av nationalekonomen Jonas Vlachos på följande sätt (källa):
”Detta beror både på att huvudmännen på grund av geografiska och temporala externa effekter har begränsade incitament att satsa på utbildning … och på att kompetensen i utbildningsfrågor på kommunal nivå är ytterst varierad.”
Som jag ser det, så måste den svenska skolan förändras på tre sätt:
- låt lärarna koncentrera sig på att undervisa och att utveckla undervisningen.
- se till att rektorerna har rätt kompetens.
- förstatliga skolan.
Systematiskt kvalitetsarbete
Nämn begreppet ”Systematiskt kvalitetsarbete” på en skola och du får höra en stor suck. Minst. I Barn- och Ungdomsnämnden har vi ibland fått läsa kvalitetsredovisningar från olika skolenheter i kommunen. Det känns som om rektorerna har skrivit dem med en ”suck”. Om de nu har skrivit några.
På BUN:s junisammanträde lämnade revisorerna en rapport om ”intern kontroll”. Där skriver de:
”En plan för systematiskt kvalitetsarbete bör upprättas på respektive skola.”
Riksdagen har bestämt att alla skolor ska arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete. Skollagen beskriver i 4 kap, som har rubriken ”Kvalitet och inflytande”, hur detta arbete ska gå till.
”Varje huvudman inom skolväsendet ska på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen.- Sådan planering, uppföljning och utveckling av utbildningen … ska genomföras även på förskole- och skolenhetsnivå.
Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genomföras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever.
Rektorn och förskolechefen ansvarar för att kvalitetsarbete vid enheten genomförs enligt första och andra styckena. - Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet … ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
- Det systematiska kvalitetsarbetet … ska dokumenteras.
- Om det vid uppföljning, genom klagomål eller på annat sätt kommer fram att det finns brister i verksamheten, ska huvudmannen se till att nödvändiga åtgärder vidtas.”
Jag tror att det systematiska kvalitetsarbetet är viktigt. Inte bara för att Skollagen kräver det. Det systematiska kvalitetsarbetet handlar om att planera, följa upp, analysera och dokumentera så att verksamheten utformas på ett sådant sätt att skolans nationella mål uppfylls. Det handlar om att utgå från det som fungerar och identifiera det som behöver utvecklas och förbättras. Vart ska vi och var är vi idag?
Det är så man jobbar i näringslivet och det är så som IFK:s nye tränare Stefan Karlsson jobbar när han ska rädda kvar laget i elitserien.
Och så måste svensk skola jobba också! Det måste till ett systematiskt kvalitetsarbetet för att skolan ska kunna utvecklas och bli bättre!
I skolans värld är den viktigaste utgångspunkten elevens lärande och utveckling. Det handlar om en undervisning som ska vara ämnesinriktad och begreppsläggande. Det handlar om en undervisning som:
”leder till att eleverna allt mer utvecklar sina kompetenser att använda intellektuella, kommunikativa, logiskt problemlösande och praktisk-estetiska förmågor som redskap för att till exempel kommunicera, lösa problem eller föra olika typer av underbyggda resonemang.” (Steve Wretman. Grundskoletidningen 5/2012.)
Det systematiska kvalitetsarbetet måste utgå från elevernas resultat och analysera vad resultaten beror på. Det kan handla om arbetssätt, resurser, klasstorlekar, organisation, schema och kanske förhållningssätt. Det kan också handla om ledarskap, kränkningar och mobbing etc. Det som är bra ska behållas. Det som är mindre bra, eller dåligt, ska förändras. Eleverna ska lära sig och utvecklas. Allihop. Det är det här som är statens uppdrag till skolan.
Så enkelt är det. Så svårt är det.
Det centrala är klassrummet. Det är där som lärandet äger rum. Och i klassrummet är undervisningen central. Och i undervisningen är läraren central.
På flera skolor i Vänersborg, i de skolor som överhuvudtaget har ett systematiskt kvalitetsarbete, händer det att eleverna inte är delaktiga i kvalitetsarbetet – mer än genom ifyllande av diverse enkäter med frågeställningar som inte ger kvalitetsmått – om en elev är ”nöjd” säger ju inte så mycket om kvaliteten i utbildningen. På vissa skolor deltar heller inte lärarna i kvalitetsarbetet! Frågan är då om det bedrivs något systematiskt kvalitetsarbete överhuvudtaget? Är dokumenten bara pappersprodukter…?
Det är rektorn som ansvarar för att kvalitetsarbetet genomförs. Enligt min mening krävs det att rektorerna har rätt kompetens, om de ska kunna ”leda” detta arbete. En rektor bör helst vara ”den bäste pedagogen” på skolan. Dessutom en som är väl bevandrad i den senaste pedagogiska forskningen.
Så är det inte idag, inte i Sverige, inte i Vänersborg. På en fråga till förvaltningschefen för Barn- och Ungdom i Vänersborg, gällande vikten av att rektorn har pedagogisk kompetens för att undervisa på det stadium där denne är rektor, svarade han:
”Det är ointressant”
Det är inte ointressant. Det är i högsta grad intressant och viktigt. Det är avgörande att en rektor blir rektor på pedagogiska meriter. Docent Hans-Åke Scherp skriver:
”Kvalitetsarbetet ska i likhet med all annan verksamhet i skolan vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”
Att rektor är en kompetent pedagogisk ledare är en nyckelfaktor om den svenska skolan inte ska fortsätta att halka efter den övriga världen när det gäller elevernas skolresultat.
För att få tid till att utöva sitt pedagogiska ledarskap måste rektor befrias från att hålla på med tillsynsansvar över fastigheter, rapporter om tillbud och skador, brandskyddsansvar med upprättande av plan för systematiskt brandskydd, ansvar för upprättande av krishanteringsplaner, städrutiner, rutiner kring snöröjning, skolskjutsfrågor, lås och larm och budgetansvar med rapporter och uppföljning osv.
I ett Sverige som halkar efter resultatmässigt är det nödvändigt att återupprätta skolans och lärarens status och erkänna lärarens avgörande roll i lärandet. Idag gapar platserna på lärarhögskolorna tomma. De stolar som är upptagna består till stor del av studenter som inte kom in på något annat program. Det går inte att 17% av alla lärare lämnar skolan och byter yrke varje år.
Arbetsgivarna, SKL och landets kommuner (det finns undantag), måste också ändra sin attityd gentemot landets lärare. Vidare måste lärarna ges förutsättningar att fokusera på och utveckla undervisningen. Det går inte att ha som målsättning att suga ut så mycket arbete som möjligt ur lärarna. Arbete som ofta tar fokus från undervisningen och arbetet med elever. Det har gått så långt att planeringen av undervisningen får hinnas med om det blir tid över efter att ha vaktat i korridorerna, skrivit omdömen och åtgärdsprogram, organiserat kvarsittningar, gått igenom frånvarorapporterna, talat med kuratorn, städat undan i salen, dokumenterat eleverna, rättat nationella prov osv.
Som Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik, säger i sin sammanfattning av Hatties rapport ”Synligt lärande”:
”Att återigen sätta klassrumsfrågor och undervisningsstrategier högt på agendan och försöka bidra till att utveckla kraften hos lärare och elever att få ut det mesta möjliga av skolan, både kunskapsmässigt och socialt.”
Låt lärarna koncentrera sig på att undervisa och och att utveckla undervisningen. Låt andra yrkeskategorier ta hand om alla kringuppgifter. Som det står i Skolverkets Allmänna Råd för det systematiska kvalitetsarbetet:
”[Personalen ska ha] tid och stöd för att gemensamt reflektera över och analysera vad som fungerar bra eller mindre bra i undervisningen.”
Då kommer det systematiska kvalitetsarbetet att kunna leda till en skola, där eleverna lär sig och utvecklas.
.
PS. Grundskoletidningen (5/2012) har många bra artiklar om det systematiska kvalitetsarbetet.
Lärarförbundets skolranking (2)
En läsare var blixtsnabb efter gårdagens blogg om Lärarförbundets skolranking (se här) och undrade om jag inte kunde redovisa några siffror från grannkommunerna. Och visst. Eftersom jag ibland kan vara lite ”nördig” när det gäller siffror och statistik så kunde väl det vara lite kul. Men det får bli en ”kôrt”.
Här är placeringarna från Lärarförbundets skolranking för några av våra grannkommuner:
Bortsett från Uddevalla, så är det inga höjdarplaceringar i området… (Det finns 290 kommuner i Sverige.)
Det kan vara bra att ha i åtanke att rankingen grundar sig på siffror från förra läsåret, utom för eleverna. Där är siffrorna för vårterminen 2011. Det betyder att alla siffror är ett resultat av en organisation som beslutades ute i skolorna läsåret 2010-2011 eller tidigare. Det är viktigt, eftersom det har skett en hel del förändringar i skolornas organisation och ledning sedan dess…
De viktigaste delsiffrorna i rankingen (enligt mig) är dessa:
De här rankingtalen gör väl ingen glad. I varje fall inte inom skolans värld… Och säkerligen gör de inte heller föräldrar särskilt glada.
Det är något som inte stämmer tycker jag. I området finns det massor av arbetstillfällen som kräver eftergymnasial utbildning. Det finns t ex många administrativa arbeten inom Västra Götalandsregionen och Länsstyrelsen. Det finns sjukhus. Det finns tingsrätter. Det finns högskola. Det finns gymnasieskolor. Det finns ”tekniska företag”. Det finns…
Dessutom skulle en hög utbildningsnivå på invånarna kunna locka till sig företag och arbetstillfällen. Förutom att också utbildade människor själva kan starta företag.
För att inte tala om alla fördelar en bra utbildning kan ha för den enskilde.
Och ändå tycks inte kommunerna i området inse behovet och nödvändigheten av en grundläggande utbildning? Som är själva förutsättningen för att studera vidare.
Gör rankingtalen politikerna glada?
Är politikerna helt enkelt nöjda med placeringarna i rankingen? Är de kanske nöjda med att deras kommuner faktiskt har en bättre ranking är året innan…? Utom då Munkedal, som har rasat på rankinglistan med över 100 placeringar. (Munkedal fick också en svidande kritik av Skolinspektionen alldeles nyligen. Du kan hämta rapporten här.)
Jag vet inte om politikerna är nöjda.
Jag är inte nöjd. Vänsterpartiet i Vänersborg är inte nöjt.
.
PS. Lärarförbundets hela rankinglista hittar du här.
Lärarförbundets skolranking
Så har den då kommit. Igen. Äntligen! Lärarförbundets årliga skolranking. Och glädjande nog så har Vänersborg tagit ett kliv uppåt i listan.
2010 rankade Lärarförbundet Vänersborg på plats 172 bland Sveriges skolkommuner. (1 är bäst, plats 290 innebär att man är Sveriges sämsta skolkommun.) 2011 rasade Vänersborg till plats 264. I år 2012, så tog Vänersborg klivet upp till rankingplats nr 213 – se bild…
När Vänersborg rasade 2011 borde detta resultat ha inneburit en ordentlig självkritik. Krismöten borde ha sammankallats. De ansvariga borde ha tagit tag i frågan, analysera orsaker, leta ansvariga i ledningen, avskeda, anställa, planera, organisera, handla, satsa!!
Det hände inte. Det var ingen större ko på isen i Vänersborg…
Först efter ett ordentligt trixande i korridorer och bakom skål och vägg, ett trixande som också följde med in i sessionssalen när kommunfullmäktige den 22 juni 2011 fastställde budgeten för i år, beslutades att Barn- och Ungdomsnämnden skulle få ett litet tillskott på 4 milj kr till personal. 4 miljoner kr… Vänersborg hade hamnat på plats 264 i rankingen – och Vänersborgs kommun satsar ynkliga 4 milj kr… Vänsterpartiet krävde naturligtvis och i vanlig ordning mer pengar till barnen och ungdomarna.
Är det trots allt dessa +4 miljoner kr som förklarar uppryckningen i tabellen? Vi ska se.
Tittar vi noggrannare på resultaten, så ser vi att Vänersborg har bra placeringar på följande delområden:
Hmm. Tre delområden har med gymnasiet att göra, och inte grundskolan. Lärarlönerna har med avtalet att göra, och mig veterligt har inte Vänersborg satsat något extra till löner. Lönerna förklaras nog av att lärarkåren är ovanligt ålderstigen i Vänersborg. Friska lärare? Tja, det är väl bara att gratulera att de gamla lärarna håller.
Tittar vi på de delområden som Vänersborg ligger mer i mitten av kommunlistan (mitten är exakt 145) eller åtminstone strax under så ser det ut så här:
Förskolan är en fråga för sig. Annars ser vi att de gamla, friska lärarna också är utbildade. Rankingen för meritvärdena och andelen godkända elever i åk 9 är ”rätt ok”. (Mättillfället för uppgifter avseende elever avser läget den 15 okt 2011.) Här gjorde Vänersborg en ordentlig uppryckning jämfört med året innan. Det var emellertid bara en enda skola, Tärnan, som stod för hela ökningen. Tärnan hade bäst resultat av samtliga högstadieskolor i kommunen. Jag tror att förvaltningen borde ha analyserat orsaken till de kraftigt förbättrade betygen, innan Tärnan fick pris av ordförande i BUN Eckerbom Wendel… Det fanns nog en del att fundera på kring detta.
Om rankingen är ”rätt ok”, så är de absoluta resultaten inte det… Men det är en annan fråga.
Tittar vi på de delområden som Vänersborg ligger sämre till på:
De två ”SALSA-placeringarna” är viktiga. Det handlar om elevernas resultat i förhållande till ”förutsättningarna”.
”Analysverktyget SALSA presenterar kommuners och skolors betygsresultat i årskurs 9 efter att viss hänsyn tagits till elevsammansättningen.”
Vänersborg har inga bra resultat. Snällt sagt. Plats 213 och 229 är inget att hurra över. Orsaken är också lätt att se. Vänersborg ligger långt ner när det gäller ekonomiska resurser till skolan. Trots de 4 miljonerna… Det leder till en bottennotering i Sverige när det gäller lärartäthet. Plats 267 av 290 kommuner! Lärartäthet är den enskilt viktigaste variabeln för bra resultat hos eleverna. Det har skolforskaren Hattie slagit fast. (Naturligtvis måste lärarna vara kunniga och användas rätt.)
Några slutsatser:
- De +4 miljonerna, som BUN ”fick” av fullmäktige, har knappast något med Vänersborgs avancemang i Lärarförbundets skolranking att göra. Vänersborgs kommun lade fortfarande mindre ekonomiska resurser på skolan jämfört med de flesta andra kommuner.
- Lärarna i Vänersborg har högre ”produktivitet”, betyg i förhållande till tilldelade resurser, än många andra kommuner. Vad nu det kan bero på. Det borde analyseras…
Inför 2013 har kommunfullmäktige gjort en ”hyfsad” satsning på grundskola och fritidshem i Vänersborg. Den 20 juni 2012 beslutades som bekant att +16 miljoner ska gå till ökad personaltäthet i grundskolan och på fritidshemmen – för övrigt mot moderaternas, folkpartiets och kristdemokraterna röster.
Dock. Vänersborgs kommun måste fortsätta sin ekonomiska satsning på skolan. Som Lena Haldin skriver i dagens GP (hon skriver om Göteborg):
”Nog betyder [eleverna] mer än nya arenor! … satsningar måste vara långsiktiga och få kosta betydligt mer än vad som föreslås av kommunföreträdarna. Kvalitetshöjning är ingen quick fix.”
Men de extra pengarna för 2013 är kanske ett första steg på vägen – ett första steg på vägen för att uppfylla visionen:
”Kvalitetsarbetet i både grundskolan och gymnasieskolan leder till mycket goda resultat och uppmärksammas nationellt.”
Låt oss hoppas det.
.
PS. Lärarförbundets hela rankinglista hittar du här.
BUN 15 okt (1): Grundskolan
Gårdagens sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden blev en långkörare. Mötet började redan kl 08.30 och slutade inte förrän kl 17.45 (efter en workshop om föreningsbidrag). Den första ”riktiga” punkten på ärendelistan, verksamhetsuppföljning om grundskolan, tog ganska mycket tid i anspråk (2,5 timmar). Det berodde framför allt på att nämndens ledamöter var ovanligt intresserade och på hugget…
Det blev en hel del information och diskussion kring de nationella proven. (Proven genomförs i åk 3, åk 6 och åk 9.) Nämnden fick t ex reda på att flickor genomgående har bättre resultat på de nationella proven än killarna. Tjejer har ju också genomgående bättre betyg än killarna i högstadiet. Det här tål att tänka på. I synnerhet som det inte behöver vara så – om man t ex jämför med andra länder.
Resultaten, i Vänersborg, på de nationella proven i matte är med några få undantag relativt bra i åk 3. 
Resultaten i 9:an är dock långt ifrån bra. I åk 9 var det bara 70% av eleverna som fick minst G.
Vad är det som händer på vägen mellan åk 3 och åk 9? Inte är det, som t ex Jan Björklund och andra tror, att eleverna har för lite matte. Tvärtom, elever i den svenska skolan har massor med matte. Det är definitivt inte ett kvantitativt problem. Det måste handla om själva undervisningen. I Vänersborg pågår det dock en hel del jobb kring matteundervisningen. Kanske ger det resultat så småningom.
I engelska och i synnerhet i svenska är resultaten på de nationella proven betydligt bättre.
Det diskuterades en hel del i nämnden om orsakerna till provresultaten och vad vi ska göra åt dem. Det råder t ex brist på behöriga mattelärare i Vänersborg, precis som i Sverige. Sedan är det nog så, anser jag, att det måste till fler lärare. Det är viktigt att eleverna får mycket tid med en lärare.
Men, det ligger ett ännu större problem i detta. Det saknas, och det kommer att saknas, inte bara lärare i allmänhet, utan lärare i matte och NO i synnerhet. I hela landet. Det utbildas helt enkelt alldeles för få lärare. Och de som utbildas är inte heller de med bäst betyg och förutsättningar. Våra studenter visar i praktisk handling att lärarjobbet inte är ”något att ha”. Lönerna är för låga och arbetsförhållandena för dåliga. Så är det. De som borde ha blivit lärare väljer andra studievägar och yrkesbanor.
Två exempel för att visa allvaret. En lärarhögskola ordnade nyligen stödundervisning i grammatik för blivande svensklärare… I år utbildades enligt uppgift bara 3 lärare i fysik/matte…
Ska Vänersborg kunna konkurrera om de behöriga, duktiga lärarna, så måste både löner och arbetsförhållandena förbättras. Det här kommer att bli, och är faktiskt redan, ett stort problem. Är Vänersborg villiga att anta utmaningen?
Informationen fortsatte. Och diskussionerna…
Vårens medelmeritvärde presenterades. Någon av tjänstemännen hade räknat ut vad vårens avgångsklasser, 9:orna, hade för meritvärde. (De officiella från Skolverket kommer senare i höst.)
Och här hände det saker jämfört med förra året.
Det är stora förändringar jämfört med året innan. År 2011 hade Tärnan högst meritvärde av alla 7-9-skolor i kommunen. Tärnan fick till och med en utmärkelse av ordförande Eckerbom Wendel. Ska Vänerparken få en utmärkelse i år? Det borde väl i konsekvensens namn bli så.
Som särskilt intresserad av Dalboskolan, så ser jag att Dalbos resultat förbättrades mycket i våras jämfört med året innan, och det under den organisation som rektor Inger Carlsson sjösatte innan hon fick sluta. Hon dög ju som bekant inte. Varför förvaltningen ansåg att hon inte gjorde det, det vet ingen. Men det kan i varje fall inte bero på dåliga resultat för 9:orna…
Informationen om grundskolan fortsatte. Även skolmåltiderna togs upp! Och även här blev det en livlig diskussion. Lena Eckerbom Wendel (M) tyckte att nämnden skulle ställa upp målet:
”Vi vill ha mätta ungar.”
Själv har jag ju som bekant ”snöat in” på det här med mat utan kolhydrat (oj, det rimmade). Därför tog jag upp elevernas matvanor som leder till att deras blodsocker åker berg-och-dalbana under en skoldag. Före en måltid är det lågt och eleverna är trötta. Efter en måltid är det högt, så att eleverna är mycket livliga. För att strax bli trötta igen när blodsockret sjunker.
Det beror på två saker. Tror jag då som LCHF:are. Det största problemet är att väldigt många elever, framför allt på högstadierna, dricker stora mängder läskedryck, typ coca-cola, och äter väldigt mycket godis. Det blir socker, socker, socker…
Det andra är att eleverna inte alltid serveras riktig, naturlig och fet mat… Mat som är mättande och inte får blodsockret att åka berg-och-dalbana. Och som lockar eleverna till att äta i matsalarna – och inte gå till kiosken eller affären.
Jag föreslog att nämnden skulle verka för att skolbespisningarna i kommunen serverar en alternativ rätt varje dag. Så att det alltid finns något som eleverna tycker om.
Det blev också nämndens beslut.
Sommarens sommarskola i matte var en stor succé. 17 elever deltog och samtliga förbättrade sina resultat med minst 50%. Fyra elever fick ett godkänt betyg från att ha varit ”underkända” under vårterminen.
Vad förklaringen är till dessa framgångar? Eleverna verkar ju faktiskt kunna lära sig matte! Tja, det var väl inte helt oviktigt att lärartätheten var åtminstone tre gånger så hög som i den vanliga skolundervisningen… Tre lärare på 17 elever…
Fanns det inte de i nämnden som ansåg att lärartätheten var oviktig för elevernas resultat? Igår verkade det inte vara så…
Vänersborg måste fortsätta den satsning som startades med fullmäktigebeslutet i juni, som innebar 16 miljoner kr mer till våra elever. Skolan måste under de kommande åren få de resurser som krävs för att elevernas resultat ska öka.
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Revisorerna har i sin granskning av ”Rektorns styrning och ledning” lyft fram några väsentliga punkter, där förändringar bör ske. Revisorerna ger t ex politikerna i Barn- och Ungdomsnämnden en del uppgifter – uppgifter som vi nämndsledamöter har hört till leda inte är frågor för nämnden. (Se ”Det är ingen nämndsfråga!”) Enligt revisorerna finns det faktiskt frågor som är nämndsfrågor.
Jag citerar revisorernas slutsatser:
- ”…varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.”
- ”Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter.”
Revisorerna anser inte bara att organisationen är en nämndsfråga, utan nämnden bör tala med rektorerna, kanske till och med med varje enskild rektor:
”… nämnden bör se över förutsättningarna för varje enskild rektor.”
Det var nog något som både jag och mina nämndskollegor anade. Nämnden måste ”lägga sig i” mer! Trots vad nämndens ordförande tycker. Vi politiker måste få veta direkt av de pedagogiska experterna vilka redskap de behöver för att kunna genomföra sina (statliga) uppdrag.
På tal om organisation. Revisorerna anser att organisationen av den Centrala skolenheten inte stämmer överens med Skollagen:
”Vi har svårt att se att Centrala skolenheten med tre rektorer (årskurs 7-9 på Torpaskolan, Tärnan och Vänerparken) utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt. Som exempel kan nämnas att betygsstatistik rapporteras till SCB (Statistiska centralbyrån) per skolenhet. Vilken rektor är ansvarig för Centrala skolenhetens resultat?”
Att den Centrala skolenheten utgör en skolenhet får också enligt revisorerna två andra konsekvenser:
”Dock innebär denna organisation att skollagens valfrihet samt ‘närhetsprincip’ frångås.”
Här anser jag att revisorernas kritik är helt riktig. (Jag har själv framfört denna kritik tidigare – se ”Den nya rektorsorganisationen”. Jag ställde också en fråga om detta i BUN i dec förra året (se här).)
Annars tycker revisorerna att rektorsorganisationen är bra.
”Vi har inga synpunkter på val av organisation men ser det som positivt att kommunen söker renodla chefstjänsterna till att gälla antingen förskola (förskolechef) eller grundskola (rektor). Att spännvidden i uppdraget minskar, underlättar troligtvis för rektorerna i deras pedagogiska ledarskap. Dessutom har kommunen ytterligare 
begränsat uppdraget genom att ha ”bryt” efter årskurs sex.”
Det finns en sak som irriterar mig mycket i den här frågan. Och det är att ingen av cheferna på förvaltningen kunde berätta för revisorerna att Frändefors (F-6), Rösebo (F-3) och Dalboskolan (7-9) ska slås ihop till en skolenhet från och med nästa läsår. Med gemensam budget och allt! (Det är för övrigt den femte omorganisationen i södra Dal på lika många år!)
Jag tror faktiskt att revisorerna skulle ha haft synpunkter på denna sammanslagning av skolenheter över stadiegränserna. Sammanslagningen ligger ju inte direkt i linje med styrdokumenten och de signaler som kommer från staten. Men, som sagt, nu fick revisorerna inget veta om organisationsplanerna…
Å andra sidan kan ju politikerna ha synpunkter på den nya organisationen. Revisorerna har ju sagt att rektorsorganisationen är en sak för nämnden…
För övrigt skriver revisorerna att de till allra största delen är nöjda med det mesta i Vänersborg. I varje fall av det som de har undersökt.
”Vi bedömer att man som rektor i Vänersborgs kommun har ett i huvudsak tydligt uppdrag med rimliga förutsättningar.”
Rektorerna själva är också nöjda skriver revisorerna.
”Åtta av tolv rektorer anser att de kan genomföra sitt uppdrag som pedagogiska ledare. … Rektorerna är i hög grad nöjda med det stöd de erhåller i arbetet med ekonomi och personalfrågor.”
Det är gott. Annat var det förra året. Då kom det ett brev, den 1 juli, till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket. Där stod det:
”Arbetsmiljöverket överväger att besluta om ett föreläggande mot er.”
Brevet handlade om rektorernas arbetssituation. Jag ser inte riktigt vad som har förändrats sedan dess, men nu har det tydligen blivit bra för rektorerna. Gott så.
För övrigt kan det väl vara värt att notera, att rektorerna i Vänersborg lämnar sina skolor en dag i veckan, minst, för att bege sig till Kommunhuset. Det här diskuteras flitigt ute på skolor och förskolor.
Varje torsdag är alltså vikt för rektorsmöten. Och har alltid varit. I alla år. Och ska alltid vara. I alla år? Först bestäms det att det ska vara möten – sedan fylls dagarna med innehåll… Kan man som revisor inte ha synpunkter på det?
En dag i veckan är 20% av rektorns arbetsvecka. Revisorerna skriver:
”Vi uppfattar att rektorerna huvudsakligen ser dessa forum och mötesplatser som ett stöd för sitt uppdrag. Samtidigt tar mötena, ihop med övriga möten och utbildningar för rektorerna, mycket tid i anspråk. I snitt cirka 1-1,5 dag per vecka, vad vi kan förstå.”
Rektorerna tycker tydligen att denna ordning är bra. Det är gott så. Även om man ute på skolorna har synpunkter… För vem gör rektorns uppgifter när rektorn inte finns på plats?
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra, som i sin tur var en fortsättning. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.
Revisorerna skriver:
”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till 
exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”
Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…
Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:
”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”
Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:
“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”
Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?
Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:
”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”
Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…
Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.
Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:
”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”
Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:
”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:
- Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
- Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
- Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har
istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”
Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”… Eller?
Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:
”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”
Och:
”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”
Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.
När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:
”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”
Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…
Skolverket fortsätter:
”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”
Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:
”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”
Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?
Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:
”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”
Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:
”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…
OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
I tisdags damp det ner en ny revisionsrapport i Barn- och Ungdomsnämndens diarium. Rapporten handlar om ”Rektors styrning och ledning”. Äntligen tänkte jag. Professionella revisorer från PWC som har granskat rektorernas roll i Vänersborgs kommun. Kanonbra. Det behövs.
Jag har bloggat många gånger om ”rektorn”. Rektorn är viktig för skolan. Forskningen visar att rektorn till och med är central för att skolor ska bli framgångsrika. Det är viktigt att rektorn får tid och möjlighet att vara den pedagogiska ledare och chef över skolan som Skollagen och Läroplanen förutsätter.
Här är några av de bloggar som jag har skrivit om ”rektorn”:
- Rektorn (23 jan 2011) – här beskriver jag alla de uppgifter och uppdrag som rektorn har fått från staten.
- Rektorn i Vänersborg (13 feb 2011) – rektorn får sitt uppdrag från staten men anställs av kommunen. Kommunen ger rektorn en mängd ytterligare uppgifter.
- Huvudman: Vänersborgs kommun (27 feb 2011) – skolan har ju sitt uppdrag från staten, men vilken roll har då kommunen?
- Den nya rektorsorganisationen (6 aug 2011) – rektorsorganisationens fel och brister i Vänersborg och möjliga vägar till en bättre organisation.
När jag först får syn på det sammanfattande följebrevet, så ökar mina förväntningar på revisionsrapporten:
”Men vår granskning visar också att det finns behov av förbättringar.
- Vi vill särskilt understryka att barn- och ungdomsnämnden behöver analysera orsakerna till den låga måluppfyllelsen i grundskolan. Relevanta åtgärder har vidtagits, och planeras, men varje enskild rektors pedagogiska ledarskap behöver stärkas. Som ett led i detta arbete rekommenderar vi nämnden att utveckla former för dialog med rektorerna, vilket i dagsläget saknas.
- Den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.
- Vi rekommenderar att nämnden utifrån gällande skollag ser över verksamhetens organisation vad avser indelning i skolenheter. Vår bedömning är att Centrala skolenheten inte utgör en skolenhet i skollagens mening. Det formella rektorsansvaret blir därmed otydligt.
- Modellen för resursfördelning begränsar på de små enheterna rektorernas möjligheter att kunna ta sitt ansvar i enlighet med gällande styrdokument.”
Det ser ut som om revisorerna har gjort ett bra arbete. Detta intryck försvinner dock snabbt när jag börjar bläddra i rapporten… Tyvärr. Det är tråkigt. Det är ju självklart så att revisorernas intentioner har varit de allra bästa. Men de har av någon anledning, enligt min åsikt, hamnat fel.
I inledningen till själva rapporten ställer revisorerna sin enda och avgörande fråga:
”Säkerställer nämnden genom uppdrag samt förutsättningar för varje enskild rektor att skolans verksamhet optimeras och bedrivs i enlighet med gällande styrdokument?”
Revisorerna råkar göra ett tankefel med en gång och får därför ett felaktigt perspektiv. Hade de haft tillgång till ”Rapport 362. 2011” från Skolverket, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”, hade de kunnat undvika det. (Rapporten från Skolverket fick BUN:s ledamöter i läxa att läsa inför sommaren. Jag bloggade om rapporten i februari i år, ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”.)
Jag citerar ur Skolverkets rapport:
”Statens uppdrag till huvudmannen (dvs kommunen; min anm) innebär att ansvara för att utbildningen genomförs enligt de statliga styrdokumenten, det vill säga att fördela resurser och organisera så att nationella mål och riktlinjer i skollag och förordningar kan uppfyllas.”
Eller som Skollagen skriver:
”Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.”
Ytterligare ett citat ur Skolverkets rapport:
”Rektor och lärare [är] myndighetsutövande och har uppdrag direkt formulerade av staten.”
Huvudmannen ska inte ge rektorn någon uppdrag, rektorn har fått sitt pedagogiska uppdrag av staten! Huvudmannen ska ge förutsättningar, de nödvändiga redskapen – för att rektorer, och lärare, ska kunna genomföra det nationella uppdraget!
Är det viktigt, är det en lek med ord? Nej, det är inte det. Jag ska visa det i det följande.
Revisorerna har hamnat i fällan att behandla skolan precis som vilken annan kommunal verksamhet som helst. Förvaltningschefen är chef över verksamhetschefen som är chef över näste chef (rektorn)… Precis som i alla andra förvaltningar. Revisorerna skriver t ex:
”Verksamhetschefen för grundskolan är rektorernas närmaste chef. I det årliga medarbetarsamtalet görs en uppföljning på individnivå, vilket också innebär ett förtydligande av uppdrag, förbättringsområden samt behov av kompetensutveckling.”
Verksamhetschefen må vara rektorns kommunale chef, men är definitivt inte rektorns pedagogiske chef! Verksamhetschefen skulle däremot kunna förtydliga det pedagogiska uppdraget, som rektorn har fått från staten, i den meningen att verksamhetschefen inte anser att rektorn fullgör det. Men det är en annan sak. Dock väldigt viktig.
I Skollagen nämns inte kommundirektörer, ekonomer, jurister, förvaltningschefer eller verksamhetschefer. De nämns inte heller i Skolförordningen eller Läroplanen. Det beror på att de inte har några pedagogiska uppdrag från Riksdag, Regering eller Skolverket – det har bara rektorer och lärare!
Ett problem, som en revisor skulle kunna tänkas ta upp i en rapport, är hur ”spänningen” mellan det statliga uppdraget och att rektorn är anställd av kommunen hanteras. Huvudmannen bestämmer ju t ex rektorns löneutveckling. Det kan bli många svåra valsituationer för rektorn, särskilt när det gäller ekonomiska frågor… (Typ hålla budget eller fullgöra det statliga uppdraget att alla barn har rätt till…)
Kommunen ställer upp mål för verksamheten… Precis som kommunen gör för alla andra verksamheter… När revisorerna bibehåller detta kommunala perspektiv så hamnar de inte rätt.
Ur revisorernas rapport:
”Barn- och ungdomsnämnden har genom Mål- och resursplan 2012-2014 (MRP) tydliggjort rektors uppdrag för grundskolan genom att ange tre inriktningsmål beträffande:
1. Kunskapsmålen
2. Trygghet och trivsel
3. Samverkan hem och skola/förskola
Dessa uppdrag är relevanta utifrån huvudmannens statliga uppdrag och utifrån de förbättringsbehov som på nationell nivå lyfts av Skolverket och Skolinspektionen.”
De mål som skolan, dvs rektorer(!) och lärare(!), ska arbeta mot finns redan beskrivna i de statliga styrdokumenten! De ingår i det uppdrag som staten har gett.
Skolverkets rapport:
”Statens starkast betonade styrning, att styra genom att normativt fastställa de mål som skolverksamheten ska uppnå samt även ge riktlinjer för verksamhetens kvalitet, har försvagats genom att de anpassats till kommunens egna normer för verksamheten.”
Vidare:
”Det finns indikationer på att kommunledningar inte styr skolverksamheten utifrån samlat statligt uppdrag. De statliga målen för skolan ses i vissa lägen som långsiktiga visioner, inte som mål att uppfylla. I den kommunala hanteringen prioriteras inte vissa statliga krav, vilket får till följd att nationella mål sorteras bort och nationellt satta målnivåer sänks.”
Skolverket skriver till och med:
”Dessa [egna prioriteringar och målsättningar] kan i praktiken konkurrera med eller motarbeta de nationella målen.”
Kommunen ska inte fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt! Revisorerna har missat det. Huvudmannen/kommunen ska bara fatta beslut om de förutsättningar som krävs för att rektorer och lärare ska kunna verkställa den nationella uppdraget.
I direkt anslutning till ovanstående citat skriver revisorerna:
”Måluppfyllelsen i svensk grundskola behöver öka. Skolorna behöver arbeta mer för en trygg arbetsmiljö fri från kränkningar och diskriminering. Inflytandefrågorna behöver ges mer utrymme.”
Det här är onekligen en kommunal approach till mål. Här visas återigen hur fel det blir när skolan behandlas som vilken annan kommunal verksamhet som helst. I statens uppdrag handlar det inte om att något ”ska öka”, någon ska ”arbeta mer för” eller att något ”behöver ges mer utrymme”. I Skollagen handlar det om att något ska uppfyllas!
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.”
Skollagen igen:
”… framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås … Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”
Och igen:
”Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Skollagen är en lag. En lag ska följas. Skollagen innehåller en massa ”ska”.
När det gäller samverkan med hemmen så står det också om det i Skollagen:
”Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”
Sedan står det många gånger när vårdnadshavare ska kontaktas och medverka. I Läroplanen står det ännu mer om vårdnadshavares rätt till inflytande och medverkan.
Som sagt, kommunen behöver inte, och ska inte, fatta beslut som redan är politiskt fattade nationellt!
PS.Denna blogg kommer att följas av ytterligare två. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
- Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)
Det mullrar i Frändefors
Det mullrar bland föräldrar och skolpersonal i Frändefors. I diariet hittar jag en skrivelse från en uppretad och upprörd förälder på Frändeskolan. Hon skriver:
”Jag vill å det bestämdaste klaga på avsättningen av Frändeskolans rektor Inger Carlsson. En rektor som vi har haft i många år. Hon har fungerat utmärkt och varit en fantastisk rektor för barn, lärare och föräldrar.”
På Facebook skriver en annan förälder:
”Frände hade ju en fantastisk rektor med stor kompetens och erfarenhet. ‘Tyvärr’ för oss och henne så är hon inget mähä utan jobbar för en bra undervisning och en bra arbetsmiljö även om det inte alltid är bekvämt.”
Några andra skriver:
”Synd att bra rektorer inte får vara kvar.”
”Inger är den bästa rektorn jag har träffat …. Hon är värd att få upprättelse och ett bevis på att vi vanliga uppskattar henne å det hon gjort å står för!”
Det som har hänt vid Frändeskolan i Frändefors och Rösebo skola är att rektor Inger Carlsson under vårterminens sista skälvande dagar informerades om att hon inte fick fortsätta som rektor. Rektor Inger Carlsson var inte längre önskvärd som rektor för Frändeskolan och Rösebo. Rektor Inger Carlsson skulle bort. Rektor Inger Carlsson dög inte längre.
Rektor Inger Carlsson har arbetat som rektor i många, många år i kommunen. Hon ville fortsätta att arbeta som rektor på Frändeskolan och Rösebo, de 2 år hon hade kvar till sin ”riktiga” pension. Det vet jag. Men det fick hon inte.
Det sätt som Inger Carlsson tvingas bort på är djupt orättfärdigt anser jag.
Vad beslutet att tvinga bort Inger Carlsson grundar sig på är höljt i dunkel. Personalen på Frändeskolan vet inte, föräldrarna vet inte.
Alla berörda ställdes inför fullbordat faktum.
Inte heller lärarfacken vet något. Lärarfacken protesterade. De skrev:
”Vidare måste en risk- och konsekvensanalys göras på de inblandade skolorna eftersom förslaget innebär en omorganisation och förändringar för både personal och ledning. Vi vill att man undersöker hur mycket mertid tidigare rektorer på berörda skolor haft.”
Barn- och Ungdomsförvaltningen har, som vanligt, inte följt de lagar och regler som finns i sådana här situationer. Förvaltningen följer inte heller det samverkansavtal som kommunen som arbetsgivare har slutit med facken.
För Barn- och Ungdomsförvaltningen är det inte fråga om att föra dialog eller att diskutera – här handlar det om att bestämma. Någon på Barn- och Ungdomsförvaltningen har helt enkelt bestämt att rektor Carlsson ska bort, till varje pris. Utan diskussion. Punkt.
Det har hänt förr.
En representant från Lärarförbundet hörde av sig till mig och frågade:
”Vad gör vi? Vad kan vi göra?”
Jag har ingen aning. Kommunens förhandlingschef Kent Johansson sa till mig i ett samtal, att det är självklart att alla chefer i kommunen ska följa ingångna avtal. Förhandlingschefen uttalade sig dock inte om detta konkreta fall, utan rent allmänt. Kent Johansson sa att om en anställd anser att någon chef bryter mot samverkansavtal, så ska den anställde vända sig till sitt fack eller till chefens chef.
Det låter förnuftigt. Men i Vänersborg blir det ett moment 22.
Ingen lyssnar ju på facket i den här frågan och tänk om det är chefens chef som har fattat beslutet…?
Politikerna då?
Marika Isetorp (MP) har talat med Inger Carlsson. Isetorp blev upprörd. Och eftersom Isetorp sitter i PFU, så lyfte hon frågan där. PFU står för Personal- och förhandlingsutskottet. PFU ansvarar för frågor som rör förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess anställda. PFU handhar t ex löne-, pensions- och övriga anställningsvillkor för kommunens anställda.
Marika Isetorp fick beskedet att detta inte var en fråga för PFU…
Är det en fråga för Barn- och Ungdomsnämnden då? Det är det inte heller. Politik är en sak, förvaltning en annan. Politikerna ger tjänstemännen uppdrag, men hur uppdragen genomförs är ingen politisk fråga. I teorin. Det finns onekligen en gråzon. Den 1 juli förra året kom t ex ett brev till Barn och Ungdom från Arbetsmiljöverket. Det handlade om rektorernas arbetssituation(!). I brevet skrev Arbetsmiljöverket:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket anser uppenbarligen inte att det finns några vattentäta skott mellan politiker och förvaltning…
Inger Carlsson tvingas alltså bort från rektorstjänsten på Frändeskolan och Rösebo skola. Hon fick i och för sig ett val, ett val som inte var något val. Hon fick ett oacceptabelt och förnedrande alternativ och ”möjligheten” att ansöka om avtalspension att välja mellan.
Rektor Inger Carlsson blir nu avtalspensionär, med 75-80% av lönen, i 2 år. Sedan blir hon en ”riktig” pensionär. Inger Carlsson ska alltså vara hemma och inte göra någonting. Det tycker Barn- och Ungdomsförvaltningen. Hennes omvittnade kompetens är inte värd någonting för kommunen. Istället ska någon oerfaren ny person anställas i stället för Inger Carlsson.
Barn- och Ungdomsnämnden förlorar inte bara kompetens, BUN förlorar också pengar på 
hanteringen av Inger Carlsson. Skattebetalarnas pengar används för att hålla kompetent personal hemma.
Det är sjukt.
Skälet till att Inger Carlsson sparkas från sin rektorstjänst, det vet jag inte. Föräldrar och personal spekulerar. Inger Carlsson är känd för att vara en stridbar rektor som står för sina åsikter, åsikter som många gånger är kritiska mot förvaltningsledningen. Får hon betala priset för detta nu? Jag vet inte, jag vet bara – av egen erfarenhet – att varken ledande politiker eller chefer i den här kommunen är främmande för skamgrepp av olika slag på kritiska anställda.
Jag kan inte låta bli att ta upp några andra aspekter på frågan också.
För drygt ett år sedan (6 aug 2011) skrev jag om den nya rektorsorganisationen som sjösattes i Vänersborg. Förvaltningschef Kent Javette intervjuades i TTELA och sa:
”Det kommer att bli en förbättring för rektorerna att kunna klara uppdraget. … Vi vill ha en tydligare organisation helt enkelt. Jag tror att det blir bättre med ett ansvarsområde, det blir lättare att hålla ihop.”
I och med att Inger Carlsson avpolletterats återgår förvaltningen till en gammal organisation. Rektorn för Dalboskolan ska också bli rektor för Frändeskolan och Rösebo. Dalbo är en högstadieskola, Rösebo en F-3-skola och Frände en F-6-skola. På Rösebo och Frände finns också fritids.
Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Kommunal och Vision protesterar. De skriver:
”Vi har tidigare tagit beslut i FSG om rektorsorganisationen, där det framgår att det ska vara en rektorstjänst på 100% på Frändeskolan/Rösebo skola samt en rektor på 100% på Dalboskolan. Det har från arbetsgivarhåll sedan tidigare fastslagits att en rektor inte kan vara chef över både F-6 och 7-9. En jämförelse med Norra skolan, där kommunen anställde en rektor på 100%, är lätt att göra. Vi ser ingen skillnad mellan organisationernas behov.”
Det är raka besked! Men vem lyssnar…?
En biträdande rektor ska anställas till det nya rektorsområdet. Denna tjänst annonseras endast ut internt, något som lärarfacken också protesterar mot.
”Vi utgår från att kommunen annonserar externt efter en rektor med tillsvidaretjänst på 100% till Frändeskolan/Rösebo skola samt att man fortlöpande samverkar med ledning, personal och personalorganisationer.”
Vem lyssnar? Tjänsten har endast annonserats ut internt. Två lärare har sökt tjänsten. Ingen har erfarenhet av skolledarjobb.
Det är oerhört viktigt, jag skulle vilja säga avgörande, att det finns dugliga och skickliga rektorer för att en skola ska lyckas med sitt nationella uppdrag. En forskare från Högskolan i Borås sa:
”Den viktigaste faktorn … att man ser till att en rektor … får mandat ifrån ledningen, legitimitet i organisationen för att arbeta med pedagogiska frågor som huvudfråga. Det är det som är det väsentliga. Man kan inte belasta rektorer med allt ifrån budget, fastighetsskötsel och personalfrågor samtidigt som man ska bedriva ett pedagogiskt ledarskap.”
Det här tycks förvaltningen glömma. Istället tycks förvaltningen ha andra kriterier på en bra rektor…
Till sist undrar jag.
Varför alla dessa fina samverkansdokument när ändå ingen lyssnar på de anställda?
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer