Arkiv
Rektorerna har fått nog!
Det kom ett mail igår. Från personalen på Hallebergs förskola i Vargön. Personalen beskriver den situation som kommer att råda på förskolan i höst, när ytterligare en småbarnsavdelning stängs och barnen flyttas över till de andra avdelningarna.
”22 st barn 3-5 år. 23 st barn 3-5 år. 16 st barn 1-3 år. På varje avdelning finns det 2,80 personal.”
Personalen på Halleberg skriver att den enda gång som alla 3 i personalen finns på plats i barngruppen samtidigt, är mellan kl 10-12.30. I bästa fall. Ibland händer det att någon måste gå på ett möte. Övrig tid på dagen är man 1-2 personal.
Personalen skriver att det här är inget unikt för Halleberg, det är så här i hela kommunen. De vill att vi politiker ska vara medvetna om:
”att vi personal är ensamma om ansvaret för många barn långa stunder under dagen, t ex under utevistelse 1 personal 19-20 barn.”
Personalen konstaterar att det med de förutsättningar som finns idag är svårt att uppfylla Skolverkets krav.
Det är nog ett understatement… Man får nog vara glad om personalen överhuvudtaget hinner ha koll på alla barnen.
Som om inte detta mail vore nog. En skrivelse om fritidshemmen hittade sin väg till diariet i veckan. Det var ingen skrivelse vilken som helst. Det var en skrivelse undertecknad av de 9 (nio) rektorer som har ansvaret för fritidshemmen i Vänersborg.
Rektorerna skriver:
”Vi rektorer ser inga möjligheter i att genomföra uppdraget ‘budget i balans’ år 2012 och samtidigt uppfylla de krav lagen ställer.”
Det är tufft. Inte bara att rektorerna konstaterar att deras kommunala uppdrag krockar med det statliga uppdraget – och lagarna. Det är också tufft att göra detta konstaterande i form av en offentlig skrivelse! Det måste vara kris i Vänersborgs barn- och ungdomsförvaltning. På flera sätt.
Skrivelsen innebär ingenting annat än att rektorerna nu har satt ner foten och säger att de inte längre kan ta ansvaret för fritidsverksamheten! Och kan de inte det, så är det helt rätt att de talar om detta.
Rektorerna hänvisar i sin skrivelse till Arbetsmiljölagen:
”2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet
2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö.
3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig från arbetsmiljösynpunkt.
3 kap. Allmänna skyldigheter
2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. … Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete ensam.
2 a § Arbetsgivaren ska systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.”
Rektorerna hänvisar i sin skrivelse också till Skollagen (kap 5):
”3 § Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.”
Rektorerna hänvisar slutligen till 14 kap, som handlar specifikt om fritidshemmet:
”9 § Huvudmannen ska se till att elevgrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att eleverna även i övrigt erbjuds en god miljö.”
Det står väl helt klart, både när det gäller förskolan och fritidshemmen i Vänersborg – de senaste årens nedskärningar på tiotals miljoner kronor har lett till att all verksamhet inte längre uppfyller statliga lagar och krav. Nu följs inte ens Arbetsmiljölagen på fritidshemmen. Verksamheten är inte ens säker!
Och det pedagogiska uppdraget ska vi inte tala om.
Det här ingenting annat än bedrövligt. Det är skamligt! Vänersborgs kommun behandlar barnen, ungdomarna, föräldrarna och personalen på ett otillständigt sätt!
Barn- och Ungdomsnämnden behöver snabbt ett antal tiotal miljoner kronor till mer personal. Det är akut.
Jag kan inte låta bli att undra… Hade jag som politiker i Barn- och Ungdomsnämnden fått reda på rektorernas brev, om jag inte ”av egen kraft” hade hittat det i diariet?
Till sist.
Rektorerna sätter alltså ner foten. De vill inte och kan inte längre ta ansvar för verksamheten.
Frågan är då vem som har ansvaret. Vem har ansvaret om det händer t ex personalen något, hemska tanke, om det sker ett olycksfall?
Det står i Arbetsmiljölagen om ”arbetsgivaren”. Men vem är ”arbetsgivaren” konkret? Är det politikerna? Är det den högsta förvaltningsledningen?
Det är antagligen rektorerna. Samma rektorer som skickade skrivelsen. Jag tror inte heller att rektorerna kan, med t ex ovanstående skrivelse, avsäga sig arbetsgivaransvaret. Nä, rektorerna har nog fortfarande ansvaret – fast de inte har medlen att fullgöra det.
Det kan inte vara lätt att vara rektor i Vänersborg. Bryta mot lagarna eller – sluta?
För lite drygt ett år sedan kom det ett brev till Vänersborgs kommun från Arbetsmiljöverket (”Brev från Arbetsmiljöverket till BUN”). Då handlade det om rektorernas arbetssituation. Brevet avslutades med:
”De förändringar som hittills har gjorts har hanterats av förvaltningen och har inte varit föremål för några politiska beslut. Arbetsmiljöverket anser att det är viktigt att nämnden i egenskap av arbetsgivarföreträdare fattar beslut om vad som ska göras för att rektorerna ska få en arbetssituation som inte riskerar att leda till ohälsa.”
Arbetsmiljöverket efterfrågar politiska beslut. Det gör jag med. Det är dags att politikerna tar sitt ansvar! På alla nivåer!
SKL:s skolranking 2012 – och några funderingar
Det finns som bekant flera organisationer som årligen rankar Sveriges kommuner när det gäller skola och utbildning. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en av dessa. I veckan som gick publicerades SKL:s ranking för 2011. (Du hittar rapporten här.)
Statistiken från SKL visar att Vänersborg har tagit några steg i rätt riktning. Sammanvägs resultaten av ”elevernas prestationer” rankas Vänersborg som den 191:a ”bästa” kommunen i landet. (Det finns 290 kommuner.) Det är en förbättring med 22 placeringar. Förra året kom nämligen Vänersborg på plats 213. (2009 var Vänersborg på plats 203.)
SKL:s rapport visar att 73,8% (2010: 72,6%. 2009: 76,3%) av eleverna i Vänersborg, som gick ur åk 9 förra året, fick minst G i samtliga ämnen. (26,2% uppnådde alltså inte målen i alla ämnen.) Det placerar Vänersborg på plats 193 (2010: 212. 2009: 158) i landet.
Om man tar hänsyn till socioekonomiska faktorer, t ex föräldrars utbildningsbakgrund, antal utlandsfödda etc, så hamnar Vänersborg på plats 229 (2010: 257. 2009: 203.) För Skolverket är de här så kallade modellberäknade siffrorna de viktigaste.
Tittar man på det genomsnittliga meritvärdet, dvs hur ”bra betyg” eleverna har, så ligger Vänersborg på plats 169 (2010: 196), och tar vi hänsyn till socioekonomiska faktorer – på plats 213 (2010: 257).
Kanske kan det vara av ett visst intresse att studera några av våra grannkommuners skolresultat.
Anm. ”Modellberäknat värde” är när hänsyn tas till de socioekonomiska faktorerna.
SKL har också tittat på resultaten av de nationella proven för åk 9. Även här har Vänersborg förbättrat sig jämfört med 2010.
Andel elever som fick godkänt på de nationella proven var i matte 78,8% (2010: 76,4%), engelska 97,8% (2010: 95,4%) och svenska 98,7% (2010: 93,4%).
Vänersborg förbättrar alltså sina resultat jämfört med 2010. Tittar vi på tidigare år, så ser vi dock att resultaten har varit bättre än nu, speciellt i matematik.
Med andra ord. När det gäller samtliga redovisade siffror, så fluktuerar resultaten år från år. Jämfört med andra kommuner är dock Vänersborg hela tiden på efterkälken. Vänersborg ligger lågt, alltför lågt.
Barn- och Ungdomsförvaltningen sammanfattar läget ganska bra i den långa verksamhetsberättelsen som skrevs tidigare i år:
”Betygsresultaten är låga i förhållande till rikets resultat och utvecklas inte enligt kommunens målsättningar, orsaker till detta kan vara flera, men bidragande orsaker kan vara de stora personalneddragningar som gjordes 2010. … Slutbetygen i årskurs 9 visar på en höjning av det genomsnittliga meritvärdet (202 jämfört med 199 föregående år). Förbättringen har skett genom att resultatet vid en enhet har förbättrats markant. Värdet för 2010 var lite lägre än normalt och över en längre period har meritvärdet varit tämligen konstant. … Andelen behöriga till gymnasieskolan har sjunkit från 88,1 % till 87,2 %.”
Orsaken till den förbättring som vi ser för 2011, när det gäller betygen, beror på att Tärnanskolan uppvisar bättre resultat än tidigare. Tärnanskolan visar i många fall bäst resultat av alla högstadieskolor i stan.
SKL redovisar i sin rapport också siffror om pengar.
De svenska kommunerna satsade i genomsnitt 80.578 kr per elev (medianvärdet var 81.564 kr) under åren 2006-2010. (Notera att SKL endast redovisar till och med 2010.) Vänersborg satsade 77.766 kr. Det placerar Vänersborg på plats 81 i Sverige.
Wow!
Men… SKL har tydligen uppfattningen att ju mindre nettokostnad per elev, desto bättre… SKL:s ranking innebär därför att Vänersborg kommer på plats 81 av de kommuner som satsar minst! Vänder vi i stället på rankingen, vilket torde ge en ”rättvisare” bild, så kommer Vänersborg på plats 209! (Om SKL räknar på det här sättet, dvs tycker att det är bra om så lite pengar som möjligt läggs på grundskolan, så innebär det kanske att Vänersborg får en högre ranking totalt sett…)
Lokalkostnader för de olika skolenheterna har ju diskuterats flitigt den senaste tiden i Vänersborg. SKL redovisar följande siffror för lokalkostnad per elev (kolumnen ”B1 Nettokostnad på elev, genomsnitt för fem år, 2006-2010): 
- Vänersborg: 12.959 kr
- Vägt medel riket: 13.672 kr
- Median riket: 13.124 kr
Solklart. Vänersborg har (fortfarande) mindre kostnader för lokaler per elev än genomsnittet i Sverige! (Och då är ändå hyreskostnaderna för den absolut dyraste grundskolan i Vänerparken inräknade, 1.369 kr per kvm.)
Rapporten med all statistik från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en av flera som kommer varje år. Senare under året kommer också statistik från både Lärarförbundet, Skolverket och Statistiska Centralbyrån. Det är inte riktigt alltid som dessa siffror stämmer överens. Men även om nu Vänersborg verkar ha tagit några steg i rätt riktning i SKL:s statistik, så står det helt klart att Vänersborg hamnar på den lägsta tredjedelen av Sveriges kommuner. Och det gör Vänersborg i alla de rankningar som görs.
Det står också helt klart, att ska Vänersborg lyfta sig från dessa ”blygsamma” resultat, dåliga är ett bättre ord, så måste grundskolan tillföras betydligt mer pengar. Det är inte bara det att besparingar har lett till att 30-40 miljoner kr har skurits ner på grundskolan de senaste fyra åren – grundskolan skulle redan innan besparingarna ha behövt mer pengar. Lärartätheten är rent generellt alldeles för låg i Vänersborg.
SKL:s siffror, precis som all sådan här statistik, bör, både när det gäller ”uppgång och fall” (så att säga), ge upphov till noggranna analyser.
Som utgångspunkt tycker jag emellertid att det först och främst är viktigt att titta på, om de slutbetyg som eleverna får, avspeglar den ”verkliga kunskapen”. I SKL:s rapport visas t ex att 31% av eleverna i Vänersborg har fått ett högre slutbetyg i matematik 2011 än det betyg de hade på det nationella provet. Det är en anmärkningsvärd stor skillnad – resultaten kan alltså vara (ännu) sämre än vad statistiken visar…
Den fortsatta analysen av SKL:s siffror bör utgå från frågan: vad bör göras i Vänersborg för att vi ska lyckas bättre med utbildningen av barnen och ungdomarna?
Jag vill här delge några tankar – och frågeställningar.
I en ledare i Expressen igår, 30 april (klicka här), som skrevs utifrån resultaten på det nationella provet i matte, står det:
”Den viktigaste förklaringen till skolresultatens fria fall är att de svaga eleverna presterar allt sämre. All statistik tyder på att de högpresterande eleverna är lika duktiga nu som förr. Skolans kris är till stor del en fråga om klyftor. … Det är dags att sluta tala om skolans kris som ett generellt problem och i stället koncentrera sig på de elever saken handlar om.”
Gäller detta Vänersborg också? Bör i sådant fall inte mer pengar avsättas för att hjälpa just dessa elever, dvs pengar till specialpedagoger, speciallärare och elevassistenter? Bör förvaltningen utifrån detta se över resursfördelningsmodellen?
Kommunens arbete med frånvaro och skolk, som har varit framgångsrikt, kan naturligtvis med goda skäl antas ha bidragit till bättre skolresultat. Men vad kan tänkas hända med resultaten, om denna åtgärd kombineras med behovsanpassade insatser? För elever med sådana behov är detta nog nödvändigt – här räcker det antagligen inte bara med närvaro.
I DN i lördags skrev Bo Rothstein att en viktig framgångsfaktor för skolan är de lokala skolledarna:
”…börja fundera över hur vi kan skapa förutsättningar för lokala skolledare att ta fram olika slags pedagogiska modeller som passar för, och framför allt kan vinna förtroende för, just deras skola med dess lärare, elever och föräldrar.”
Har Vänersborg en ledningsorganisation som ger möjlighet till detta eller behöver den göras om? Behöver rektorerna mer tid till att fungera som pedagogiska ledare? Behövs fler administratörer som kan överta rent administrativa delar av rektorernas arbetsuppgifter?
Rektorerna har en nyckelroll i svensk skola. De har fått sitt uppdrag av riksdag och regering. Det är de som ansvarar för att det statliga uppdraget genomförs. Det är ett pedagogiskt uppdrag. Vad behöver rektorerna för att kunna verkställa sitt viktiga pedagogiska uppdrag? Den frågan borde naturligtvis ställas av kommunens politiker och ”centrala tjänstemän”. Och varför inte direkt till rektorerna? Utan inskränkningar… Typ att tänka ut ett svar ”inom ekonomisk ram”… Som det brukar vara…
Politiker och tjänstemän måste analysera och använda SKL:s siffror, liksom all annan statistik, för att få grepp om situationen, och ta tag i den! Skolresultaten i Vänersborg måste bli bättre! Vänersborgs kommun måste satsa mer på barnen och ungdomarna!
Kan man lita på Centerpartiet i Vänersborg?
I den pågående medborgardialogen, dvs den dialog med medborgarna som Barn- och Ungdomsnämnden genomför (i varje fall var det från början tänkt som en dialog) om framtidens lokalisering av förskole- och grundskoleenheterna, fiskar centerpartiet efter röster. Det tycks vara viktigare än själva ”saken”. Centerpartisterna passar på att utmåla sig som, inte bara småskolornas, utan hela grundskolans stolta och okuvliga försvarare och banerförare i Vänersborgs kommun.
Förra veckan hade t ex centern en debattartikel införd i Vänersborgaren. Där skrev partiets ledande representanter, bland dem Bo Carlsson, Annalena Levin, Marianne Karlsson och Mats Andersson:
”Centerpartiet står upp för att hela kommunen skall leva, stad o land, hand i hand!
Centerpartiet vill ha en levande landsbygd och ett levande centrum där vi tillsammans bidrar med skatteintäkter till kommunen och då är småskolorna den viktigaste gemensamma verksamheten.
Centerpartiet står kvar i vår åsikt att bevara våra småskolor i Vänersborg oavsett om de ligger på landsbygden eller i stan!”
På Facebook skriver några centerpartister inlägg, som går ut på att det inte finns några andra partier i kommunen som värnar skolan som – centerpartiet. Igår (25 feb) skrev t ex Annalena Levin:
”Jag tycker att barn och skolor FÅR kosta, de är ju vår framtid.”
Oj, vad Centerpartiet är bra! Oj, vilka förkämpar Centerpartiet är för skolan i Vänersborg!
Eller?
Centerpartisterna hoppas att vänersborgarna har glömt… Eller att vänersborgarna har drabbats av grav minnesförlust.
Eller är det möjligtvis centerpartisterna själva som lider av någon slags amnesi, eller kanske grav bortträngning? För inte far väl centerpartisterna medvetet med osanning?
Så här skrev Marianne Karlsson på Facebook häromveckan:
”Då var då! Nu är nu!”
För det här är sanningen:
Den nedrustning som har skett av skolan de senaste 5 åren, och de nedläggningar av skolor som faktiskt har skett, har skett under socialdemokraternas och, ja just det, Centerpartiets ledning!
Socialdemokraterna och Centerpartiet har haft egen majoritet mellan 2006 och 2010. De använde sin makt under denna tid till att minska personaltätheten på grundskolorna med omkring 150 tjänster, de skar ner budgeten med åtminstone 40 miljoner kronor. 40 miljoner kronor! Socialdemokrater och centerpartister lade ner Huvudnässkolan trots protester från tusentals vänersborgare! Och trots att kommunfullmäktige bara ett år före valet beslutade att Huvudnässkolan skulle finnas kvar.
Över 2.000 vänersborgare skrev på kort tid under ett krav på att få folkomrösta i Huvudnäsfrågan. Centerpartiet röstade NEJ till detta berättigade och demokratiska krav!
Och sedan beslutade centern tillsammans med de andra betongpartierna att skapa en profilskola med 220 elever på Vänerparken – i kommunens absolut dyraste skollokaler!
Vad då bevara skolor? Vad då levande centrum? Och vad då lyssna till medborgarna…?
I september 2007 skrev jag en motion om landsbygdspengar till småskolorna på Dal, som avslutades så här:
”Jag föreslår därför att Kommunfullmäktige ger ett speciellt landsbygdsanlag till Barn- och ungdomsnämnden för att nämnden ska kunna behålla skolorna i Rösebo, Sundals Ryr och Skerrud. Summan bör uppgå till det som det kostar extra att driva dessa skolor jämfört med att lägga ner dem. Hur stort detta belopp är får en utredning visa.”
Gissa hur centerpartisterna röstade när motionen kom till kommunfullmäktige? Ja, just det. Centerpartiet röstade NEJ.
Vänersborgarna glömmer inte heller var centerpartisterna och sossarna gjorde av pengarna som skulle ha gått till Vänersborgs barn och ungdomar. Pengarna satsades i ett skrytbygge vid idrottscentrum… En bandyhall… Och detta också mot vänersborgarnas vilja att folkomrösta i frågan. Även här hade över 2.000 medborgare krävt en folkomröstning.
För att inte tala om de miljoner (9 miljoner närmare bestämt) som kommunen gav bort till Hammar Nordic Plugg i Topp-affären under Ljunggrens och centerpartisten Bosse Carlssons (och för all del också Gunnar Lidells) ledning.
Att sedan Bosse Carlsson (C) glömde att skriva på några papper i samband med att kommunen sålde Solängen till Vänersborgsbostäder och därigenom gick miste om drygt 17 miljoner kr i momspengar, hör väl inte hit. Det får kanske snararast betraktas som en ”olyckshändelse”… Men dyrt för kommunen blev det… Och för kommunens elever…
Centerpartiets och Socialdemokraternas styre har stått, och står, vänersborgarna dyrt. Att som centerpartisterna försöka få vänersborgarna att glömma detta gränsar till – är ohederlighet ett för hårt ord?
Det hade varit på sin plats att centerpartisterna istället hade tagit upp alla dessa händelser och gjort upp räkningen offentligt, t ex förklarat att de gjorde fel och att de ångrar sig. Typ.
Centerpartisterna måste också, om de vill få tillbaka folks förtroende, berätta varför de vid varje tillfälle röstade MOT alla förslag om mer pengar till barnen och ungdomarna! Varje gång! (Förslag som alltid kom från Vänsterpartiet.) Centerpartisterna måste, om de vill få tillbaka folks förtroende, också berätta varför de vid varje tillfälle röstade FÖR alla förslag om mer pengar till arenan.
Hur ska vänersborgarna annars lita på att centerpartisterna menar allvar den här gången?
I valet 2010 fick Centerpartiet känna av vänersborgarnas dom. Centerpartiet nästan halverades. De gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige, från 9,7% till 5,9% av vänersborgarnas röster.
Den här mandatperioden får Centerpartiet för första gången på, jag vet inte hur många år, agera opposition. (Innan socialdemokraterna och centern styrde Vänersborg tillsammans, styrde centern med de borgerliga partierna. Bosse Carlsson har varit med och styrt Vänersborg så länge man kan minnas på kommunhuset…) Har centern agerat annorlunda i skol- och arenafrågor i opposition?
I april 2011 behandlade Barn- och Ungdomsnämnden budgeten för 2012.
Vänsterpartiet yrkade 20 miljoner kr till barnen och ungdomarna. Och att arenan inte skulle få några pengar! Centerpartiet föreslog, efter mycket funderande, och efter att Vänsterpartiet hade lagt sitt förslag, 8 miljoner mer till barnen och ungdomarna. Och naturligtvis pengar till arenan! Ja, självklart – mer pengar till ”vår” arena, 6+5 miljoner.
Vid voteringen i BUN, så förlorade Vänsterpartiets förslag – endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade för. I den avgörande omröstningen stod därför centerns 8 miljoner mer till BUN mot mini-alliansens 0 (noll!). Båda förslagen var dock överens om 6+5 miljoner till arenan…
I omröstningen vann centerns förslag. Vänsterpartiet röstade för – 8 miljoner mer till BUN var inte så bra som 20, men bättre än 0. Sossarna röstade också för centerns förslag.
Två månader senare kom frågan upp i kommunfullmäktige för avgörande. Vänsterpartiet insåg att det inte skulle bli majoritet för 20 miljoner kr mer till BUN. Därför krävde vi 8 milj kr. Det hade ju en majoritet av BUN begärt… Det skulle väl ändå gå igenom i fullmäktige? Därför krävde jag, och Vänsterpartiet, en särskild omröstning om detta.
Hur gick det?
Jo, Annalena Levin (C) som lade förslaget 8 miljoner mer till Barn- och Ungdomsnämnden röstade för 8 miljoner kr i fullmäktige också. Men de andra två centerpartisterna? Ja, inte bara de, utan också alla socialdemokrater, lade ner sina röster! Lade ner sina röster! Två centerpartister röstade inte ens för partiets eget förslag i BUN! Nämnas kan att Miljöpartiet helt saknade hämningar och avstod också från att rösta. (Från 20 milj kr till noll!)
Det blev alltså inte ens 8 miljoner till barnen och ungdomarna. Förslaget röstades ner!
Kan man säga att centern har visat en rak och konsekvent linje för mer pengar till skolan nu när partiet är i opposition?
I den pågående (så kallade) medborgardialogen är upplägget, men kanske framför allt, broschyren ”framtidens skola” hårt kritiserad. Det är en styrgrupp som är ansvarig för både upplägg, broschyr och de alternativ som finns i broschyren. I denna styrgrupp har det ingått 6 politiker – en av dem var centerpartiets Bo Carlsson.
Bosse Carlsson skriver under centerns debattartikel i Vänersborgaren om att bevara alla skolor. Men som en av ledamöterna i styrgruppen har han enligt protokollen inte med ett ord yttrat att han har någon annan åsikt än den som framgår av den omdebatterade och hårt kritiserade broschyren.
Är centern ett parti som slår vakt om skolan och skolorna i Vänersborg?
Nä.
Kan man lita på centern?
Nä.
Kommunalt huvudmannaskap i praktiken (1)
Skolverket publicerade idag en rapport med namnet ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”. (Rapporten kan hämtas här.) Skolverket har gjort ett stort antal intervjuer med politiker och tjänstemän i flera kommuner. Man har intervjuat ordförande i kommunfullmäktigen, kommunstyrelser, skolnämnder, kommun- och förvaltningschefer.
Rapportens mål har varit att reda ut hur den kommunala huvudmannen tacklar problemen mellan statlig styrning och kommunal självstyrelse. Eller som det står i rapporten:
”Syftet med denna studie är att öka förståelsen för huvudmannens agerande och påverkan på skolans måluppfyllelse genom att belysa den kommunala huvudmannens ansvarstagande för skolverksamheten.”
Studien görs mot bakgrund av att nästan 25% av eleverna lämnar grundskolan utan att ha nått de grundläggande nationella kunskapsmålen.
Det är en fantastiskt lärorik studie. Den skulle kunna vara gjord i Vänersborg (fast det är den inte). Rapportens beskrivningar och slutsatser stämmer enligt mitt förmenande helt överens med situationen i vår kommun.
Rapporten beskriver hur den kommunala politiska ledningens fokus (enligt intervjuerna då) ligger på det ekonomiska planet. Enbart. Skolan ses som en av kommunens verksamheter, som vilken annan verksamhet som helst. Konsekvensen av detta synsätt blir att de statliga kraven i praktisk handling underordnas den kommunala prioriteringen.
Rapporten visar att skolans verksamhet och måluppfyllelse sällan diskuteras i kommunfullmäktige och kommunstyrelse. (Känner vi igen detta från Vänersborg?) Det är till och med så, att de som bestämmer har mindre med skolsektorn att göra än med andra verksamheter i kommunen. De styrande politikerna ser sig inte ens som ansvariga för skolverksamhetens måluppfyllelse.
Rapporten visar att det nästan undantagslöst är så att resursfördelningen från kommunfullmäktige till nämnderna sker schablonmässigt enligt varje kommuns traditionella prioriteringar. Det innebär att:
”resursfördelningen till skolverksamheten inte sker utifrån analyserade lokala förutsättningar och behov i relation till nationella måldokument.”
I en undersökning som Skolverket gjorde för några år sedan (2009) framgick att budgetfördelningen i 92 procent av kommunerna inte påverkades av elevernas resultat.
Så är det i Vänersborg också. Vänsterpartiet har gång på gång redogjort för de alltför låga resultaten i skolorna och påtalat nödvändigheten av att detta måste åtgärdas. Ingen har lyssnat. Ingen har ens bemödat sig om att gå i svaromål…
Ytterligare ett tecken på att de styrande politikerna inte ser sig som ansvariga för skolverksamhetens måluppfyllelse har varit de skolplaner som beslutats i kommunfullmäktige. Det är nämligen enligt Skollagen kommunfullmäktige som är huvudman för skolan.
”Istället för att visa på hur de nationella målen ska uppnås, innehåller de intervjuade kommunernas skolplaner en kommunal vision för skolan. Denna utgörs av en summering av de nationella målen följt av egna kommunala mål. Det framgår av intervjuerna med politikerna att skolplanerna inte har den enligt lagtexten avsedda funktionen att klargöra kommunens åtgärder för att nå de nationella målen.”
Notera Skollagen – skolplanens uppgift var att klargöra kommunens åtgärder för att nå de nationella målen.
Det här påpekade jag med emfas från talarstolen när kommunfullmäktige beslutade om den senaste skolplanen. Men ointresset var totalt – både från ledamöterna i kommunfullmäktige, kommunstyrelse, ordförande och ledamöter i Barn- och Ungdomsnämnden… Och den dåvarande förvaltningschefen…
Det visar sig i Skolverkets rapport att de styrande politikerna i de undersökta kommunerna försvarade sitt handlande med att de nationella målen är alltför högt satta. Målen betraktas inte som möjliga att uppnå. Politikerna såg alltså Skollagens mål som ouppnåeliga visioner, något som man i praktiken därför inte behövde bry sig om. Med detta resonemang behövde de inte heller ge skolan de nödvändiga resurserna.
Ofta följdes denna ståndpunkt av uttalanden som: ”Vår stad är ingen traditionell utbildningsstad” eller ”Beror på omgivningens historiska och demografiska bakgrund”. Med andra ord, den bristande måluppfyllelsen, t ex att 25% av eleverna lämnar grundskolan utan fullständiga betyg, förklaras som något normalt. Det vill säga, skolan behöver inga större resurser…
”Att skolverksamhet kan fortgå år från år trots kvarstående bristande måluppfyllelse, kan bidra till att situationen inte uppfattas som alarmerande, utan snarare som något normalt och därmed i praktiken acceptabelt.”
Skolverket skriver vidare i rapporten:
”Grundläggande i mål- och resultatstyrningstanken är att om resultaten inte stämmer med målen, har huvudmannen ansvaret att förändra verksamheten eller dess förutsättningar så att målen därigenom kan uppnås.”
Det här är viktigt och återkommer flera gånger i rapporten.
”Huvudmannen ska, om de uppsatta nationella målen inte nås, sätta in de åtgärder som behövs för att eleverna i kommunens skolor ska kunna nå dessa.”
Den nationella kravnivån innebär alltså att samtliga elever ska ges förutsättningar att nå målen.
Har alla elever i Vänersborg dessa förutsättningar…?
Det finns ytterligare ett tungt argument för politikerna till att inte ge skolan mer resurser, ett argument som vi har hört, och hör, till leda i Barn- och Ungdomsnämnden – storleken på de ekonomiska resurserna har inget med måluppfyllelsen att göra.
Skolverket skriver:
”När de intervjuade politikerna uttrycker en osäkerhet om de ekonomiska medlens betydelse för verksamheten hänvisar de ofta till att ‘resurser har ingen betydelse’. Denna uppfattning tar bland annat stöd i en av Skolverkets rapporter från 1990-talet, som blev omdiskuterad i massmedier i samband med kommunernas besparingskrav på skolorna. Den konstaterade att forskning visar att ‘utgiftsparametrarna inte är relaterade till elevernas prestationer’. Dessa forskningsresultat visade sig dock vila på svag grund. I en rapport från Skolverket 2002 konstaterades att man nu måste ‘förkasta den i det närmaste samstämmiga uppfattningen som förelåg bland utbildningsekonomer vid 1990-talets början om avsaknaden av samband mellan resurser och resultat.’ Resursers betydelse för resultatet är dock avhängigt hur de hanteras.”
Läs gärna citatet en gång till. Det är tungt… (Kanske ska jag skicka det till kommunstyrelsens ordförande…? Eller varför inte Barn- och Ungdomsnämndens ordförande…?)
Målet med Skolverkets rapport ”Kommunalt huvudmannaskap i praktiken” är alltså att reda ut hur den kommunala huvudmannen tacklar problemen mellan statlig styrning och kommunal självstyrelse.
Statlig styrning ja. Ett sista citat från rapporten:
”Läroplanens mål ska vara utgångspunkten för huvudmannen. Läroplanens mål ska dels ligga till grund för att skapa en funktionell och lämplig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om inte målen för skolan uppnås är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheten.”
Tycker ni att det verkar som om Vänersborg gör detta? När pratade huvudmannen om läroplanens mål senast? När brydde huvudmannen sig om läroplanens mål senast?
Lagar ska följas. Kommunallagen ska följas. Förvaltningslagen ska följas. Det ifrågasätter ingen.
Skollagen ska också följas.
Skollagen är en lag och ingen vision.
Jag återkommer med ytterligare inlägg om Skolverkets rapport. Då ska jag beskriva vad rapporten säger om förhållandena på en lägre nivå i den kommunala hierarkin.
Prioriteringar i skolan
På det förra sammanträdet med Barn- och Ungdomsnämnden ställde jag en fråga om skolors likvärdighet. Det gjorde jag med anledning av att t ex den nybyggda Torpaskolan har fått ny utrustning för undervisning – betald av kommunens investeringspengar. Andra skolor har inte fått motsvarande utrustning. Kommunen behandlar alltså inte alla skolor lika.
Det skriftliga svaret på min fråga löd:
”Förvaltningen har i uppdrag att fördela medel så att alla elever får samma möjligheter.”
Det här svaret fick jag efter mötet. Det är naturligtvis ett ”goddag-yxskaft-svar”, eftersom medlen inte är rättvist fördelade. Det var ju därför jag ställde frågan.
Den bristande likvärdigheten är vad jag kan se inte heller förvaltningens fel, som ordförandens skriftliga svar vill antyda, eftersom t ex Torpaskolan är helt nybyggd, med helt andra pengar, som är beslutade av kommunfullmäktige. Det måste vara vi politiker som ansvarar för att de andra skolorna ska få motsvarande medel för att uppdatera sin utrustning.
Förvaltningschef Kent Javette svarade på sammanträdet att målet är att behandlingen av alla skolor ska vara lika, och att förvaltningen ska börja på IT-området.
Flera lärare har hört av sig och undrat hur jag och de andra i nämnden kan nöja oss med detta. Undervisning med åtföljande bedömning och betygssättning sker ju just nu. Då kan man väl inte nöja sig med att elever på vissa skolor inte har samma förutsättningar att undervisas utifrån läroplanen. I läroplanen ställs krav som kräver uppdaterad utrustning. Likvärdigheten kan inte förpassas till framtiden, utan måste hanteras nu.
Kommunen måste ge eleverna i alla skolor samma förutsättningar till undervisning utifrån gällande läroplan.
Jag kan inte svara dessa kritiker på ett bra sätt. De har rätt. Jag vet ju också av egen erfarenhet att på Dalboskolan är t ex de nyaste datorerna över 6 år gamla. De fungerar mycket dåligt. Dessutom har ett flertal av datorerna helt enkelt slutat fungera, så datorparken är inte särskilt stor. När jag ska ha enskilt arbete vid datorerna måste jag be eleverna i klasserna att ta med sig egna datorer hemifrån. Och hade det inte varit för att det finns 6-7 elever i varje klass som har möjlighet till det, så skulle klasserna aldrig kunna arbeta t ex med rapporter och uppsatser. Den nya läroplanen förutsätter att eleverna har tillgång till bra och fungerande datorer i flera ämnen.
Och inte bara det. I mitten av januari nästa år ska Dalboskolan delta i den stora internationella skolundersökningen PISA. Dalboskolan har blivit utvald! Det är bara ett krux… Undersökningen ska göras på datorer… Det krävs minst 16 fungerande, moderna datorer… Och det finns inte på Dalboskolan…
Lärare har hört av sig angående ytterligare en sak.
Alla enheter i grundskolan har genomgått eller ska genomgå en utbildning i ”gruppdynamik” för att utveckla samarbetet i arbetslagen enligt en metod som heter FIRO. Även rektorer, administrationspersonal etc genomgår denna. Utbildningen är på tre dagar.
Flera lärare undrar över detta, inte så att de tycker utbildningen är dålig på något sätt, utan för att de ifrågasätter prioriteringen. En 3-dagars utbildning i något som inte är användbart i yrkesrollen, samtidigt som grundskolan har fått en ny skollag, en ny förordning och en ny läroplan – med nya kunskapskrav, ny betygsskala osv – ter sig inte som en riktig prioritering av tid och utvecklingsområde.
Lärare ifrågasätter också den ekonomiska prioriteringen. Kursen kostar 9.000 kr per dag exkl moms och litteratur. Hittills har FIRO kostat kommunen upp mot en halv miljon kronor och då har knappast ens hälften av personalen utbildats. (Till detta kommer kostnader för utbildningslokaler, fika och mat, som kommunen bjuder på.) Detta alltså samtidigt som eleverna inte har t ex fungerande datorer…
Visst har jag synpunkter på detta. Men kompetensutveckling för personal är inte en politisk fråga. Det är inte ens en fråga för huvudmannen. Det är enligt Läroplanen rektors ansvar. Huvudmannen ska bara
”… se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till kompetensutveckling.”
Jag förutsätter därför att det är rektorerna som har beslutat detta. Och då får man, som jag ser det, ta upp frågan i samverkan med sin rektor.
Själv kan jag bara konstatera att ordet arbetslag inte finns som begrepp i skolans värld enligt Skollag, Skolförordning eller Läroplan. Faktiskt. Och det är nog inte av en slump…
Frågor till BUN:s sammanträde 12 dec
Det närmar sig ett nytt sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Måndag den 12 dec är det dags. Dan före Lucia.
Förra gången ställde jag en hel del frågor. Jag tänkte ställa några denna gång också. Till ordförande Lena Eckerbom Wendel och/eller förvaltningschef Kent Javette.
1. Arena Vänersborg
För någon vecka sedan offentliggjordes ett antal besiktningsprotokoll för arenan. (För mer info, se ”Arvet efter S Anders: Arena Vänersborg”.) I dessa besiktningsprotokoll får vi reda på omkring 150 fel. Det tidigare efterbesiktningsprotokollet påtalade också en del brister kring väggar och tak, några av dem, tycks det mig, ganska allvarliga. Det stod t ex:
”Primärstommen av bågformade stålfackverk bryter igenom klimatskärmen (väggelement och glaspartier). Detta medför stora köldbryggor som kan medföra kondens på stålkonstruktionerna. Takbågens utformning gör att kondensvatten kan följa takbågen mot ytterväggen och där orsaka fuktskador.”
Hur står det till med arenan? Har felen blivit åtgärdade? När ska felen åtgärdas? Hur mycket kommer reparationerna att kosta och vem betalar?
2. Kammarrätten
I protokollet från presidiet den 28 nov står det:
”Dom kammarrätten GBG, upphävande av BUN beslut samt handlingen återlämnas till BUN för ny sekretessbedömning.”
Har en ny sekretessbedömning gjorts och vad blev i så fall beslutet?
3. Fridaskolans förskola
På det senaste BUN-sammanträdet ställde jag en fråga om de ”dolda” avgifter som Fridaskolan enligt uppgift tar ut på sina ”utedagar”, som skolan har ungefär varannan vecka. Föräldrarna ska på dessa dagar skicka med barnen en matsäck. Och matsäck är en kostnad för föräldrarna.
Jag fick svaret från ordförande att det inte var en fråga för BUN. Detta svar var bara till hälften rätt. BUN har ingen rätt att lägga sig i Fridaskolans låg- och mellanstadium. Så långt är det rätt. Men kommunen, dvs BUN, är tillsynsmyndighet över fristående förskolor. Fridaskolans förskola är alltså en fråga för BUN.
BUN måste med andra ord kontrollera vilka förhållanden som råder på förskolan. Det är kommunens skyldighet att se till att Skollagen följs. Och Skollagen är glasklar, avgifter får bara användas som enstaka inslag (1-2 gånger) och till obetydlig kostnad.
Tänker Barn- och Ungdomsnämnden följa upp om Fridaskolans förskola tar ut avgifter som enligt Skollagen inte är tillåtna? I så fall, hur och när?
4. Rektorsorganisationen
Torsdagen den 17 nov föreläste Lars Werner om den nya Skollagen. Han citerade Skollagens 2 kap 9§ där det står:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
Varje enhet kan således bara ha en chef. I den nya rektorsorganisationen, som genomfördes tidigare i år, finns det tre (3) rektorer på Centrala skolenheten. Och den centrala skolenheten räknas som en enhet. Vad jag förstår så innebär det att rektorsorganisationen måste göras om.
Hur ser förvaltningschefen och ordförande på rektorsorganisationen, strider den mot Skollagen? Vilka konsekvenser får det för den nuvarande rektorsorganisationen?
5. Skolans val
Jag har varit i kontakt med Skolverket. Av en tillfällighet nämnde jag att Vänersborg har ett antal profilklasser där tid för profilämnet (=Skolans val) har tagits från bland annat Elevens val.
Kvinnan jag talade med på Skolverket var mycket tydlig. Det var inte tillåtet att ta tid till Skolans val från Elevens val! Hon läste högt ur propositionen (Proposition 1992/93:220):
”I regeringens förslag till timplan finns ett utrymme om högst 410 timmar angivet som skolans val. Detta utrymme får skolan ta i anspråk genom en jämkning inom timplanens ram. Timmar får således tas från den praktiskt/estetiska, den samhällsvetenskapliga och den naturvetenskapliga ämnesgruppen, dock inte i en sådan utsträckning att något ämne drabbas oproportionerligt hårt. En alltför kraftig neddragning av ett enskilt ämne är ju inte heller möjlig med tanke på att kursplanernas mål skall uppnås i alla ämnen.”
Nu var detta propositionen till den förra läroplanen (Lpo 94). Men Skolverksrepresentanten var övertygad, eftersom inga nya instruktioner har tillkommit i förhållande till den nya Skolförordningen och Skollagen – så kvarstår intentionerna utifrån det som skrevs inför den förra.
I den nya Skollagen står det:
”Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. Skolans val får omfatta ett lokalt tillval, om Statens skolverk har godkänt en plan för undervisningen. … Vid skolans val får antalet timmar i timplanen för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent.”
Den här skrivningen är annorlunda. Det är dock viktigt att veta att Elevens val inte räknas som ett ämne eller en ämnesgrupp. Och om det hade gjort det, så hade man bara fått ta högst 20% av timtiden.
Hur ser förvaltningschefen och ordförande på de här uppgifterna att Skolans val inte får ta någon tid från Elevens val? Vad blir konsekvenserna av förvaltningschefens/ordförandes syn på de profilklasser som finns i Vänersborg?
Synligt lärande
För drygt två år sedan sammanställde den nya zeeländske forskaren John Hattie forskningen på skolområdet (i en så kallad meta-metasyntes). Han ville få fram vad forskningen säger om elevers studieprestationer och vad som påverkar dessa. Studien kallas för Synligt lärande (Visible Learning). Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.
Hatties rapport har fått ett stort genomslag. Den har fått mycket ros men också en del ris. Precis som alla forskningsrapporter. I Sverige har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gett ut en sammanfattning av Hatties rapport gjord av fil.dr. Jan Håkansson, universitetslektor i pedagogik. Denna skrift kan hämtas här. Alla citat i detta inlägg är hämtade från denna skrift.
På den senaste sammanträdet med Barn- och ungdomsnämnden (BUN) fick vi en mycket bra redogörelse av Håkanssons rapport.
Hattie är i sin studie alltså intresserad av de faktorer som påverkar elevers studieresultat. 
De viktigaste faktorerna som påverkar studieresultatet i positiv riktning är följande (rangordningen är från Hattie, förklaringarna och kommentarerna från Håkansson):
- Självskattning av betyg – innebär att elever har god kännedom om sin prestationsförmåga i förhållande till målen.
- Relationen mellan kognitiv utveckling enligt Piagets stadieteori och studieprestationer – tydligast i matematik.
- Tillhandahålla formativ bedömning – generellt ger detta de bästa effekterna på elevernas studieresultat. Med formativ bedömning menas fortlöpande, framåtsyftande bedömning av elevens prestationer i relation till intentionerna för lärandet (målen).
- Snabbare studiegång – jämfört med den gängse eller att eleven läser kurser avsedda för äldre elever.
- Uppförande i klassrummet/studiero – ger mycket goda resultat på studieprestationerna. De mest kraftfulla skolfaktorerna finns inom skolor och kan relateras till klimatet i klassrummet.
- Mångsidiga insatser för elever i behov av särskilt stöd – särskilt kombinationer av så kallad direkt undervisning och träning av något mer avancerade studiestrategier i kombination med flexibla och interaktiva grupper.
- Lärares tydlighet i undervisningen – lärares förmåga att klargöra mål och kriterier för måluppfyllelse samt tydligheten i undervisningen kring organisation, förklaringar, exempel, handledd övning och bedömning av elevernas lärande.
- Kommunikativ/ömsesidig undervisning – kombinera undervisning av lärande/kognitiva strategier med stöd av dialog/kommunikation mellan lärare och elever. Eleverna övertar successivt lärarens roll i att leda användningen av strategierna.
- Återkoppling på prestationer – en av de mest kraftfulla påverkansfaktorerna. Enligt Hattie kommer den viktigaste återkopplingen från eleven till läraren (och inte från läraren till eleven!) och bidrar till att synkronisera undervisning och lärande. Tre frågor bör vara vägledande när det gäller återkoppling enligt Hattie: Vart är jag på väg? (Feed Up) Hur går det för mig? (Feed Back) Vad är nästa steg?
- Förtroendefulla relationer lärare – handlar om att respektera elevernas bakgrund och kultur samt ha förmåga att lyssna, känna empati, ge värme och uppmärksamhet. Elevens förtroende för läraren skapar trygghet i studiesituationen och leder till goda studieresultat.
- Utsträckt kontra komprimerad undervisning – analyserna visar också att längre tid behövs för att eleverna ska utveckla mer komplexa förmågor.
- Tidigare kunskaper – betydelsefulla för att förutsäga senare skolprestationer. Hattie tillägger dock att mer än 50 procent av fallen beror på faktorer som inte har med tidigare kunskaper att göra, vilket innebär att skolan har stora möjligheter att påverka eleven utöver det han/hon bär med sig in i undervisningssituationen.
Det finns betydligt fler påverkansfaktorer som har stora effekter på elevernas studieresultat. Föräldrarnas socioekonomiska status är viktig, men nästan lika viktig är föräldrarnas förväntningar och strävan efter framgång. Att ge eleverna strategier i hur de lär sig och t ex undervisning om problemlösning är också viktigt. Naturligtvis är elevernas inställning betydelsefull. Det handlar om koncentration, envishet, engagemang och motivation.
En sak som förvånar mig är att Hattie visar att mängden och kvaliteten på tidiga insatser i förskoleaktiviteter är en nyckelfaktor för senare skolframgång. Förskoleprogram, särskilt för barn som kommer från missgynnande hemmiljöer, är viktigt.
Hatties studie visar också på en mängd faktorer som har, som han kallar det, försumbar påverkan på elevers studieresultat. Jag tar upp några som kan vara av särskilt intresse (utan rangordning). Kommentarerna är Håkanssons.
- Elevkontroll över lärandet – den påverkansfaktor som har allra minst effekter på elevernas studieprestation under området undervisning. Effekter av elevernas egna val i undervisningen och kontroll över lärandet sägs vara större i fråga om motivation än när det gäller studieprestationer.
- Åldersblandade klasser – eleverna samarbetar sällan för att lösa problem; de hjälper sällan andra elever som behöver hjälp och eleverna är mindre produktiva.
- Öppna i förhållande till traditionella klassrum – det kan dels handla om arkitektur och det fysiska rummet (open space), dels antaganden om barnets roll i lärandet, individualisering, laborativa material etc.
- Gruppering inom klassen – ger generellt inga eller försumbara effekter på elevernas studieprestationer.
- Klasstorlek – minskning av klasstorleken kan möjligen leda till högre arbetsrelaterade effekter för lärare och elever, vilka sedan möjligen kan (eller inte) leda till effekter på studieprestationer för eleverna. En annan slutsats är att en ökning av klasstorleken inte är att rekommendera.
- Kön – det finns enligt Hattie inga belägg för att skillnader mellan könen i sig leder till skillnader i skolprestationer. Det förekommer större skillnader inom grupper av pojkar och inom grupper av flickor än det är mellan könen. Därför frågar sig Hattie varför debatten om könsskillnader i studieresultat är och har varit så intensiv – de finns helt enkelt inte! Med andra ord beror skillnader i studieresultat mellan könen på helt andra saker såsom olika förväntningar och kulturer i fråga om pojkar och flickor snarare än kognitiva skillnader.
- Lärares närhet till eleverna – elevernas affektiva lärande påverkas mer än den kognitiva sidan med hjälp av strategier för empati och närhet. Studieprestationer tycks påverkas mer indirekt via ökad motivation.
- Webbaserat lärande – vid webbaserat lärande bortses ofta från viktiga pedagogiska grunder till exempel interaktion och tidsmässigt anpassad återkoppling.
- Hemläxor – den övergripande effekten av hemläxor sägs vara positiv, men det finns andra betydelsefulla variabler som påverkar sambandet mellan läxor och studieprestationer, bland annat visar sig större effekter om läxorna gäller basfärdigheter, äldre elever, och om lärarstöd ges till yngre elever.
- Lärares ämneskunskaper – en förklaring kan vara att lärare i allmänhet har acceptabla ämneskunskaper och därför visar sig mindre varians när ämneskunskaper sätts i samband med elevers prestationer.
Några av de faktorer med försumbar påverkan på elevers studieresultat är värt att fundera på. Elevinflytandet över undervisningen är t ex något som de svenska läroplanerna lyfter till skyarna. Skolor som läser B-form, dvs blandar årskullar, är enligt studien inget bra. Likaså ”öppna klassrum”, som många skolor anser vara modernt och progressivt, ger inga större positiva resultat. Hemläxor ger inte heller några större positiva resultat, men här är det väldigt olika mellan olika åldrar och stadier. Ju äldre eleverna är, ju bättre påverkan på elevernas studieresultat.
Sammanfattningsvis kan man säg att den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat.
Det kanske verkar självklart, men min erfarenhet från politiken är att det inte är det… Några politiker drar speciella slutsatser av lärarens betydelse, nämligen att dåliga skolresultat kan förklaras med ”dåliga” lärare. Därför spelar de ekonomiska resurserna ingen större roll. Kan dessa politiker tycka… I dessa besparingstider…
Det kommer från att Håkansson skriver så här om Hatties studie:
”Det finns inga krav på att tillföra strukturella resurser, även om det är viktigt att inte hindras av brist på resurser. Det talas heller inte om klasstorlek, vilka elever som går i klassen eller om vilket ämne som undervisningen handlar om, även om en del av de positiva åtgärder som diskuteras förstås kan vara beroende av gruppstorlek, undervisningsämne och elevernas förutsättningar. Effektiv undervisning sker likartat för alla elever, alla etniciteter och i alla ämnen. Det handlar alltså heller inte om skillnader mellan skolor …, inte heller om arbetsförhållanden för lärare eller elever, även om vi naturligtvis inte ska göra arbetsvillkoren sämre.”
Det kan naturligtvis stämma i enskilda fall att det finns mer eller mindre oprofessionella och oskickliga yrkesutövare. Sådana finns överallt, inom alla yrken. Det vore emellertid orimligt, och också totalt oriktigt, att skylla sämre resultat på en hel skola, en hel kommun eller i hela landet på inkompetenta yrkesutövare.
I studien står det till exempel:
”För att utveckla effektiva undervisningsstrategier krävs, enligt Hattie mycket gemensam planering och diskussioner mellan lärare…”
Det är snarare så att knapert med resurser, dåligt med tid, alltför många arbetsuppgifter som inte har med undervisningen att göra, tar tid från lärarna så att de inte har möjlighet att arbeta så professionellt som de skulle kunna – och vilja. I klassrummet – med eleverna…
Jag tror att bi-satsen i citatet ovan ”även om en del av de positiva åtgärder som diskuteras förstås kan vara beroende av gruppstorlek” är mycket viktig.
Tittar man på de 12 viktigaste framgångsfaktorerna för elevers studieresultat ovan, så inser man ganska lätt, att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev, desto större möjligheter till formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har. 20 elever eller 30 i varje klass – det är skillnad.
Hattie visar också vikten av att lärare diskuterar och planerar tillsammans, dvs mer tid till förberedelser av undervisningen. I dagens svenska skola går det åt mycket tid till dokumentation, rastvakter, konferenser, föräldrakontakter etc.
”Historien om synlig undervisning – synligt lärande handlar, om kraften och skickligheten hos de lärare som fokuserar elevernas kognitiva engagemang för det innehåll som lärarna undervisar om. Det handlar om lärare som fokuserar sina färdigheter i att utveckla sätt att tänka, resonera och lösa problem kring det innehåll som de vill att eleverna ska lära. Uppföljning, bedömning och utvärdering av kunskapsutvecklingen är sedan det som leder till kraften i återkopplingen – det som är nästa steg i lärandets ekvation.”
Vänersborg hamnade på plats 264 i Lärarförbundets ranking över Sveriges bästa skolkommuner. Det finns ingen ”billig” genväg till bättre studieresultat. Det behövs mer resurser till skolorna i Vänersborg.
Skollagen – och Vänersborg
Förra torsdagen var jag tillsammans med skolpolitiker, tjänstemän från BUN och gymnasiet, rektorer och andra inbjudna på en heldagsföreläsning om den nya Skollagen.
Föreläsare var Lars Werner. Lars Werner är jurist och domare i Svea hovrätt. Dessutom har han verkat som ämnesråd i regeringskansliet, på utbildningsdepartementet. Där var han sekreterare i Skollagskommittén. En mycket kunnig och erfaren man med andra ord.
Det var en fantastiskt bra föreläsning. Han gick igenom den nya Skollagen, en lag som omfattar 765 paragrafer och 140 sidor lagtext.
Det gjorde han på ett mycket engagerande sätt.
Grundskolan, liksom gymnasieskolan, har genomgått en lång rad förändringar under de senaste åren. Vår utbildningsminister Jan Björklund (FP) har varit flitig. Så flitig att hans partikamrater knappt har hunnit med. I varje fall inte i Vänersborg…
Det är inte bara en ny skollag som införts. Det är en också ny skolförordning, en ny läroplan, en ny betygsskala, en reviderad läroplan för förskolan, lärarlegitimation, nya behörighetskrav till gymnasiet osv.
Jag tänker inte ta upp allt det som Lars Werner sa – bara de saker som Barn- och Ungdomsnämnden i Vänersborg borde tänka på. Och kanske förändra.
På det senaste BUN-sammanträdet ställde jag en fråga om de ”dolda” avgifter som Fridaskolan tar ut på sina ”utedagar”, som skolan har ungefär varannan vecka (efter vad föräldrar har sagt till mig). Föräldrarna ska nämligen på dessa dagar skicka med barnen en 
matsäck. Och matsäck är en kostnad för föräldrarna.
Jag fick svaret från ordförande att det inte var en fråga för BUN.
Detta svar var bara till hälften rätt. BUN har ingen rätt att lägga sig i Fridaskolans låg- och mellanstadium. Så långt är det rätt.
Men kommunen, dvs BUN, är tillsynsmyndighet över fristående förskolor. Fridaskolans förskola är alltså en fråga för BUN.
BUN måste med andra ord kontrollera vilka förhållanden som råder på förskolan. Det är kommunens skyldighet att se till att Skollagen följs. Och Skollagen är glasklar, avgifter får bara användas som enstaka inslag (1-2 gånger) och till obetydlig kostnad.
Om Fridaskolan gör fel så måste kommunen påtala det. (Kommunen har till och med sanktionsmöjligheter!) Det är viktigt att friskolor och kommunala förskolor arbetar och verkar under samma förutsättningar. En friskola ska inte kunna bryta mot lagen för att därigenom spara pengar, som man kan använda till annat, t ex inköp av datorer.
Werner tog också upp Skollagens 2 kap 9§:
”Det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ska ledas och samordnas av en rektor.”
”…en rektor.”
Varje enhet kan bara ha en chef! Jag har faktiskt läst detta själv en gång i tiden och faktiskt påpekat det i en blogg (”Den nya rektorsorganisationen”). Jag har dock inte lyft frågan i nämnden. Man vill ju inte alltid vara motvalls…
Den omorganisation som förvaltningschefen på Barn och Ungdom nyligen har genomfört tycks alltså inte vara förenlig med Skollagen. Den nya organisationen innebär nämligen att det finns tre (3) rektorer på Centrala skolenheten. Och den centrala skolenheten är en enhet. Därför ska den Centrala skolenheten enligt Skollagen ha endast – en rektor.
Rektorsorganisationen måste alltså göras om. Igen.
Men herregud. Det var bara två ”fel” av 765 paragrafer. Och sådant kan väl hända? Visst, det fanns i och för sig några detaljer till, typ att ledighet för elev är ett rent rektorsbeslut (oavsett längd). Längre ledighet ska alltså inte beslutas av någon högre upp i hierarkin. Som nu. Men visst, det mesta är trots allt rätt.
Den stora frågan när det gäller förskola och grundskola handlar dock om något annat. Och den kom Lars Werner in på när han fick en fråga från publiken. Frågan handlade om stöd och särskilda stödåtgärder till elever. Och ekonomin…
”Eleven har rätt att få relevant stöd … Eleven har rätt att få det den behöver – och det avgör rektor! Elev har rätt att få stödet även om det krockar med skolans budget!”
Sa Lars Werner. Och luften vibrerade för en stund.
Hur gör rektor om lag och ekonomi krockar?
Enligt Lars Werner måste rektor först försöka att omdisponera sin budgetram. Samtidigt var han väldigt tydlig med att påpeka, att han ansåg att rektorerna måste få de nödvändiga redskapen, resurserna, för att kunna utföra sitt uppdrag. Om rektorn anser att resurserna inte räcker till, så har rektor skyldighet att vända sig till nämnden. Enligt Werner. Nämnden har ju det övergripande ansvaret.
Skyldighet är ett tungt ord.
Och det verkade nästan som att det var med adress till alla betongpolitiker i Vänersborg, som år efter år har skurit ner resurserna till alla förskolor och skolor, som han sa:
”Ytterst är detta inte en ekonomisk fråga, utan en fråga om människosyn – mänskligt lidande.”
Vi får se om några rektorer vänder sig till nämnden…
Lars Werner var så bra, så det talades direkt om att han borde föreläsa för alla lärare. Och det håller jag fullständigt med om.
Frågor till BUN:s sammanträde 14 nov
På måndag är det sammanträde med Barn- och Ungdomsnämnden. Sedan det förra mötet har flera personer ställt ett flertal frågor till mig. På en del frågor har jag kunnat ge svar, på andra inte. Några av de frågor jag inte har kunnat svara på, tänker jag ställa i nämnden. (Och för all del, jag har funderat på några saker själv också.) Som folkvald politiker är det min plikt att lyssna på väljarna. Så är det något ni undrar över, skicka ett mail.
De här frågorna tänker jag ställa:
1. Utredningar kring Arena Vänersborg
a) Barn- och ungdomsnämnden har fattat ett beslut att utreda den framtida användningen av Arena Vänersborg.
Har denna utredning kommit igång och vilka utreder frågan?
b) Nämnden ansåg ju också att kommunen bör tillsätta ytterligare två utredningar, dels om vad som gick fel vid bygget av arenan, och dels arenans framtida ägandestruktur.
Har dessa utredningar diskuterats i kommunstyrelsen och vad är kommunstyrelsens syn? Hur har frågan hanterats? När kommer dessa utredningar igång?
2. Biljettsystemet på Arena Vänersborg
IFK Vänersborg och kommunen har ju olika åsikter om vem som ska betala det elektroniska biljettsystem som IFK har köpt in. IFK påstår ju att kommunen har lovat att betala IFK för detta inköp.
Vad händer? Har frågan fått en lösning och i så fall vilken? Är parterna överens?
3. JO:s kritik
JO har än en gång kritiserat Vänersborgs kommun för brister i diarieföringen.
Vad gick JO:s kritik ut på?
4. Boteredsvallen
I våras tog Barn- och ungdomsnämnden följande beslut:
”Barn och ungdomsnämnden beslutar
att ge förvaltningen i uppdrag att tillse att det upphandlas nya omklädningsrum 80 m2 vid Boteredsvallen på Blåsut.
att byggnationen ska delfinansieras med medel avsatta från samhällsbyggnadsnämnden och SISU.
att ge förvaltningen uppdrag att slutförhandla med samhällsbyggnadsförvaltningen om storlek på det bidrag som förvaltningen ska bidra med som kompensation för rivning/flytt av befintliga omklädningsrum.
att ge förvaltningen uppdrag att förhandla med Vänersborgs IF om vilka insatser föreningen kan bidra med för att sänka kostnaderna.
att avsätta upp till 440 000 kr ur förvaltningens beviljade investeringsutrymme 2011 för
att delfinansiera nya omklädningsrum vid Boteredsvallen.
att finansiering sker ur nämndens anslag till förfogande.”
I protokollet från det senaste presidiemötet står det:
”Omklädningsrum Botered dnr 2010/108, 2010/42
BUN beslutade 110321 §37 om upphandling av nya omklädningsrum vid Boteredsvallen på Blåsut. Verksamhetschef Kultur- Fritid Håkan Alfredsson och chef för Arena Fritid Peter Nilsson, informerade i ärendet.
Ordförande konstaterar att inga ytterligare medel finns att tillgå, samt noterar att byggnation/upphandlingar sker utifrån gällande regelverk.”
Kan nämnden få information om vad det är som händer eller inte händer? Blir det inga omklädningsrum på Botered? Varför, varför inte?
5. Frendevi
Frendevi i Frändefors är kommunens enda friidrottsanläggning. Anläggningen är i stort behov av upprustning. Jag kan ha missat någon information i detta ärende, men jag frågar ändå:
Hur ser planerna ut för Frendevi?
6. Fria bussresor
Häromveckan kom en dom från förvaltningsrätten:
”Förvaltningsrätten upphäver barn- och ungdomsnämndens beslut att inte erbjuda … skolskjuts i form av busskort.”
Förvaltningsrätten säger alltså att en elev som enligt kommunens indelning bor i Rånnums skolas upptagningsområde, och således ska gå där – men som istället har valt att gå på den fristående grundskolan Fridaskolan, ska få skolskjutsen betald.
Jag skulle vilja få information om vad detta kan få för konsekvenser för kommunen, framför allt ekonomiskt.
7. Fridaskolan och avgifter
Det sägs att Fridaskolan har så kallade ”utedagar” en gång i veckan. På dessa dagar ska barnen/eleverna ha med sig egen lunch. Egen lunch kostar pengar för föräldrarna.
”Enligt skollagen ska skolan i princip vara avgiftsfri, men bestämmelserna medger att det får förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.”
Stämmer det att föräldrarna på Fridaskolan får bekosta lunchen för sina barn en gång i veckan?
Om ja, hur rimmar det i så fall med att skolorna inte får ta ut avgifter? Eller gäller andra regler för ”friskolor”?
8. Musikundervisningen på låg- och mellanstadiet
Av tradition har Musikskolan haft hand om musikundervisningen på låg- och mellanstadiet. Från och med detta läsår har grundskolan fått en ny läroplan. Nytt är bland annat att det finns ett centralt innehåll som måste tas upp och dessutom ska betyg sättas i åk 6 (from nästa läsår). För att sätta betyg krävs inom en ganska snar framtid att den betygssättande läraren har en lärarlegitimation.
Hur organiseras musikundervisningen på LM detta läsår och hur ser planerna ut för framtiden?
9. Resursfördelningsmodellen
Från och med i höst gäller en ny fördelningsmodell för grundskolan. Jag skulle vilja få information hur den har slagit ut. Är den någon enhet som har fått mer pengar än tidigare, är det någon enhet som har fått mindre? Hur stora skillnader kan det i så fall vara frågan om?
Hur ser fördelningen ut för de olika enheterna jämfört med förra läsåret?
10. ”Extra” pengar till Barn- och ungdomsnämnden
Barn- och ungdomsnämnden har av kommunfullmäktige tilldelats extra pengar. I ttela 2011-11-03 så står det: ”Och exakt vilka skolor man ska satsa på blir en fråga för förvaltningen.”
Har inte alla skolor behov av större resurser? Vilka kriterier kommer att användas vid fördelningen?
11. Likvärdighet mellan skolor
Den nybyggda Torpaskolan, liksom tidigare t ex Rånnum, har naturligtvis fått ny utrustning. Utrustningen är i de flesta fall ny och tilldelningen har varit riklig. Det är som det ska vara. Skolan ska ha läromedel och utrustning som gör att det går att undervisa enligt den nya läroplanen. Men den nya läroplanen gäller också alla andra skolor i kommunen. Att vissa skolor får investeringspengar utöver elevpeng innebär naturligtvis ett likvärdighetsproblem. Att skolor som inte är nybyggda inte får investeringsanslag för att hamna på samma utrustningsnivå, dvs den som krävs utifrån styrdokumenten, kan inte vara ok. Kommunen ska behandla alla skolor lika.
Hur tänker nämnden kring hur skolor som inte är nybyggda ska kompenseras för att nå samma standard så att skolorna blir likvärdiga för kommunens elever?
Vänersborg rasar i skolrankingen!
I den här bloggen har jag upprepade gånger skrivit om hur de styrande betongpolitikerna i Vänersborg har dragit ner på skolans resurser de senaste åren. I spåren av dessa nedskärningar har alla siffror och mått på elevernas kunskapsutveckling, t ex andel behöriga till gymnasiet, andel elever med godkända betyg, meritvärde osv, sjunkit dramatiskt!
Den 31 mars i år kom SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) rapport om att Vänersborg låg på plats 213 bland Sveriges 290 skolkommuner – inte direkt någon överraskning…
Nu visar det sig att SKL:s ranking kanske till och med var en överskattning. Idag kom nämligen en annan ranking.
Det är Lärarförbundet som också gör en årlig ranking över hur bra eller dåliga kommunerna är på skolans område. Denna ranking är för övrigt mycket uppmärksammad nationellt.
Förra året rankade Lärarförbundet Vänersborg på plats 172 bland Sveriges skolkommuner. I år kom Vänersborg på plats 264.
Bland 290 kommuner kom Vänersborg på plats:
264
Vänersborg rasade nästan 100 placeringar på ett år! Det torde vara ett svårslaget rekord.
Tittar man på siffrorna över hur mycket resurser skolan får, så ligger Vänersborg till och med ännu sämre till. Här ligger Vänersborg på plats 274 bland Sveriges kommuner. Men det är ingen överraskning det heller, Vänersborg är en av de få kommuner i Sverige där anslagen till skolan var lägre 2010 än 2009! Som en följd av neddragningarna hamnar Vänersborg följaktligen på plats 277 när det gäller lärartäthet.
Den här utvecklingen har vi främst att ”tacka” det så kallade arbetarpartiet Socialdemokraterna och deras allierade i Centerpartiet för. Men vi ska inte heller glömma de andra betongpartierna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna – alla var rörande överens om de budgetar som lades den förra mandatperioden.
Dessa partier är alla ansvariga för förhållandena i Vänersborgs skolor!
I vilket annat land som helst, i vilken annan region som helst, i vilken annan kommun som helst skulle sådana här resultat få till följd att ansvariga politiker sammankallade till krismöten! Otaliga krismöten! De skulle ta tag i frågan, analysera orsaker, leta ansvariga i ledningen, avskeda, anställa, planera, organisera, handla, satsa!! Det är ju våra barn och ungdomar det handlar om! Det uppväxande släktet!
…inte i Vänersborg… …där luktar man bara på blommorna…
Nä, det gör man kanske inte. I varje fall inte bokstavligt. Men inte fasen händer det något, inte gör de ansvariga något! Inte lägger de två strån i kors!
De letar bara fler områden i skolan att spara på, att dra ner på – och ålägger verksamheterna att ”effektivisera”, exempelvis genom att öka gruppstorlekar…
…så att Vänersborg kan investera 15 miljoner på Resecentrum, ett par hundra miljoner på en hamn i Vargön, någon miljon på några skulpturer, några miljoner ytterligare till arenan, osv osv.
…och i skolans värld fokuserar de ansvariga på att införa stämpelklocka för lärare… Det vore intressant att veta hur denna åtgärd är tänkt att förbättra kunskapsresultaten i skolan..
Som avslutning citerar jag ur Vänersborgs kommuns vision:
”Kvalitetsarbetet i både grundskolan och gymnasieskolan leder till mycket goda resultat och uppmärksammas nationellt.”
.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer