Stefan Kärvlings blogg

OBS. Denna blogg är en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.

Det felaktiga perspektiv, som revisorerna tyvärr har anlagt i sin granskningsrapport ”Rektors styrning och ledning”, kommer till sitt fulla uttryck när rapporten kommer in på resurser och resursfördelning.

Revisorerna skriver:

”Det är påfallande hur ofta – och i alla intervjugrupper – som resursfrågan tas upp. Otillräckliga resurser förefaller vara den vanligaste förklaringen till olika brister, till exempel att inte alla elever får det stöd de behöver eller att skolorna har en mycket låg IT-standard.”

Det är väl helt naturligt. Har rektorerna pengar kan de anställa mer personal, så att varje elev t ex får mer tid med en pedagog…

Helt plötsligt tycks det också som om revisorerna ger sig in i den politiska debatten (jag kan hålla med om att det finns en ganska stor gråzon här). Revisorerna skriver:

”En skolstruktur med flera små enheter är förhållandevis ineffektiv och därmed resurskrävande.”

Hur då ”ineffektiv”? Jag undrar vilket mått revisorerna mäter med? Det tycks som om revisorerna utgår från att det är ett privatägt, vinstdrivande företag som de granskar. Under medborgardialogen så kom det en undersökning (“Långsiktiga effekter av mindre klasser” av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek) om mindre klasser. Så här lyder forskarnas egen sammanfattning av rapporten:

“Vi studerar de långsiktiga effekterna av klasstorleksförändringar i årskurs 4 till 6. Mindre klasser förbättrar elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor vid 13 års ålder, resultat på nationella prov i svenska, engelska och matematik vid 16 års ålder samt utbildningsnivå och löner som mäts vid 27-42 års ålder.
Löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna av klasstorleksminskningen.”

Vad menar revisorerna med ”ineffektiv”?

Ovanstående uttalande från revisorerna är inte någon tillfällig miss i perspektivet. Strax efter skriver de nämligen:

”Forskning visar att faktorer som klasstorlek och lärartäthet har betydelse men att dessa resursfaktorer inte har starka generella effekter.”

Oj oj, nu är revisorerna ”ute och cyklar” lite…

Den stora auktoriteten på detta område torde vara John Hattie med sin stora studie ”Synligt lärande”. Den grundar sig på forskningsrapporter på mer än 50.000 studier och över 80 miljoner elever.

Den absolut viktigaste slutsatsen i Hatties studie (”Synligt lärande”) är att det är läraren och själva undervisningen som är absolut avgörande för elevernas studieresultat. Hattie ställer upp flera framgångsfaktorer för elevers studieresultat. Tittar man på de 12 viktigaste, så ser man att de flesta av dessa framgångsfaktorer kräver att läraren behöver tid till den enskilde eleven. Ju färre elever, desto mer tid till varje elev. Vilket leder till större möjligheter för formativ bedömning, återkoppling, förtroendefulla relationer osv. För att inte tala om vilken betydelse studieron i klassrummet har.

Resurser och resursfördelning var det alltså. I sin bedömning skriver revisorerna i sin rapport:

”Vi menar att den ständigt återkommande frågan om otillräckliga resurser är en fråga om styrning och ledning, som bör ges hög prioritet — i syfte att undanröja vad som kan uppfattas som otydlighet i uppdraget och därmed utgöra hinder för utveckling och förbättring.”

Det här är lite svårt att förstå, men jag tror att revisorerna menar, och det antyds också på andra ställen i rapporten, att skolan har tillräckligt med pengar. Eller hur ska man annars tolka följande avsnitt:

”Att resursbrist lämnas som förklaring till en låg måluppfyllelse, bör enligt vår mening kopplas till styrning och ledning på olika nivåer. Det kan till exempel handla om:

• Alltför begränsade resurser – finns grundläggande resurser på plats?
• Ineffektiv organisation – görs rätt saker på rätt sätt?
• Vanemässigt tänkande, som gör att man fokuserar på de resurser man inte har istället för på dem man faktiskt har – stimuleras och utmanas tänkandet?”

Det är inte för små resurser – problemen alla rektorer, lärare, föräldrar och elever har med resurser beror på – ”vanemässigt tänkande”…  Eller?

Staten är mycket tydlig i frågan om resurser till skolan. Skolverket skriver i rapporten “Kommunalt huvudmannaskap i praktiken”:

”Det är varje kommuns ansvar att som huvudman tilldela skolverksamheten de resurser som bedöms nödvändiga för att uppnå de i lag och förordning uppsatta målen.”

Och:

”Målen i läroplanen är avsedda att vara en utgångspunkt för huvudmannen, dels för att skapa en ändamålsenlig skolverksamhet, dels för att bedöma de uppnådda resultaten. Om resultaten visar att målen inte uppnås, är det huvudmannens ansvar att vidta åtgärder som höjer kvaliteten i skolverksamheterna genom bland annat omfördelning av resurser och förändring av organisationen.”

Huvudmannen ska inte bara tilldela de resurser som krävs, utan också fördela dem dit de bäst behövs.

När Skolverket beskriver resursfördelningen i kommunerna så skriver verket:

”påverkas inte budgetfördelningen till skolorna av elevernas resultat.”

Det här skulle revisorerna egentligen nagelfara. Elevernas resultat är nämligen ingen faktor vid fördelningen i Vänersborg…

Skolverket fortsätter:

”En mer kompensatorisk resursfördelning skulle enligt forskning kunna bidra till mer likvärdiga resultat.”

Istället tycks revisorerna anse att resursfördelningsmodellen i Vänersborg är bra:

”Det framgår klart vad som är ‘fast peng’ och ‘rörlig peng’ samt vilka tilläggsresurserna är. När det gäller tillägg för ‘social struktur’, tillämpas kriterierna för detta numera på alla skolor och förskolor, utifrån statistiska uppgifter från SCB om vårdnadshavares utbildningsnivå och eventuella utomnordiska bakgrund.”

Kan en resursfördelningsmodell som inte utgår från elevernas resultat vara bra?

Revisorerna anser dock inte att resursfördelningsmodellen är alltigenom hundra bra:

”Ett undantag gäller de mindre skolornas förutsättningar. En volymbaserad fördelning kan till exempel innebära svårigheter att tillgodose behovet av särskilt stöd, eftersom den garanterade undervisningstiden (enligt timplanen) blir dyrare per elev på en skola med små grupper.”

Det här kanske inte beror på resursfördelningsmodellen, det kanske beror på för små resurser… För det här kan nämligen inte diskuteras. Skollagen är tydlig:

”Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.”

Så säger lagen! Och det finns inget kryphål, typ ”såvida inte budgeten överskrids”…

OBS. Denna blogg är alltså en direkt fortsättning på den förra. Den kommer också att följas av ytterligare en. Tillsammans bildar de tre blogginläggen en (1) text.

• Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (1)
• Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (2)
• Revisionsrapport: Rektors styrning och ledning (3)