Stefan Kärvlings blogg

Det är nytt år. Också på NÄRF, Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund. Det nya året märks framför allt på att förbundschef Per Anderson nu är definitivt borta – kickad, sparkad.

Avskedandet av förbundschef Per Anderson trädde nämligen i kraft vid årsskiftet. Även om det kanske är lite svårt att tro – NÄRF ska ju fortsätta att betala Andersons lön i ytterligare två år… Om NÄRF också ska fortsätta att betala in stora pengar till Andersons förmånliga pensionsförsäkring i två år – det vet vi inte än. Det ska utredas…

NÄRF:s ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) vet nämligen inte om pensionsinbetalningarna till Skandia på 58.510 kr i månaden ska fortsätta. Vilket är anmärkningsvärt. Bo Carlsson vet inte vad det är för anställningsavtal som han har skrivit på! Säger han åtminstone… Och Carlsson och Hanson vet inte vad som gäller när de avskedar Anderson… Säger de åtminstone…

Fackförbundet Vision fick i varje fall beskedet nu senast (21 dec) av direktionen att det är tillsatt en utredning kring pensionsfrågan. Fast inget beslut har fattats av direktionen om någon sådan utredning…

Men just som man som bäst håller på att fundera kring skandalerna på NÄRF, så kommer det ett mail – som en blixt från en klar himmel!

Den tidigare och nu avskedade förbundschefen på NÄRF Per Anderson har nämligen idag skrivit ett öppet brev till samtliga fyra ägarkommuner, dvs Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud.

Per Anderson vill naturligtvis försvara sin (förlorade?) heder. Han vill förklara vad det är som har hänt och varför det har gått som det har gått. Per Anderson inleder sitt brev:

”Vill med anledning av direktionens beslut, att säga upp mig från befattningen som Förbundschef/Räddningschef i NÄRF, lämna följande bakgrundsbeskrivning av vad som enligt min uppfattning inträffat. Den bild media lyckats förmedla så här långt är endast ett luddigt fragment av vad frågan egentligen handlar om…”

Och Per Anderson redogör för sin uppfattning. Han lägger all skuld för ”samarbetssvårigheterna” på personalen. Han beskyller både direkt och indirekt personalen för en mängd allvarliga brister och tillkortakommanden. För att uttrycka det milt. Själv har Anderson inte gjort något som helst fel.

Anderson skriver:

”… interna subkulturer ledde till att professionaliteten i verksamheten kom i skymundan och fick stå tillbaka för de starka interna krafter som mer såg till egennyttan och till starka personliga intressen…”

Det är oerhört tuffa ord som Anderson använder i sin beskrivning av personalen. Och vad som är sant eller inte, det ska, och kan, jag inte gå in på här. (Även om jag känner igen den här typen av argumentation från chefshåll…) Men jag undrar hur Per Anderson kunde vara förbundschef i NÄRF i nästan 4 år om det som han skriver om personalen är sant…

Per Anderson förklarar det själv i sitt brev – och då tycker jag att det börjar bli av allmänintresse på riktigt… Och det är trovärdigt.

Anderson menar att han hade totalt stöd från den politiska ledningen i alla åtgärder som vidtogs mot den trilskande personalen. Och jag har svårt att se att Anderson inte skulle ha haft detta stöd – hur skulle han annars ha kunnat ”stå ut” i 4 år med detta massiva motstånd från personalen…?

Fd förbundschef Per Anderson skriver:

”Uppdragen (åtgärderna mot personalen; min anm) förankrades politiskt och presidiets (Bo Carlsson (c) och Monica Hansson (s)) stöd har hela tiden varit starkt. Presidiet har till mig klart uttryckt att ‘dessa åtgärder borde varit genomförda för länge sedan’. … Presidiet var dock helt överens med mig under hela resan att situationen var ohållbar och måste förändras.”

Per Anderson beskriver alltså hur han hela tiden hade den politiska ledningens stöd gentemot personalen – i allt han gjorde och företog sig. Framför allt kände han uppbackningen från presidiet, dvs nämnda Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Anderson påstår till och med i sitt brev att någon av dessa två personer faktiskt har sagt:

”Personalen måste inse varför de är på jobbet.”

Ett sådant här uttalande vore totalt respektlöst och oerhört nedsättande mot personalen. Och det kräver definitivt en förklaring från Monica Hanson eller Bo Carlsson. Fast känner jag Bo Carlsson rätt, så kommer han att instinktivt förneka påståendet. Eller möjligtvis tillsätta en utredning…

Per Anderson fortsätter att beskriva kampen mellan honom och personalen. För det är en kamp i Andersons ögon. Han skriver om hur fackförbunden på NÄRF, och även centralt, ställer sig bakom sina medlemmar. Per Anderson nämner Kommunal och Vision. Per Anderson gillar inte facken och deras agerande…

Men Per Anderson har den politiska ledningen i ryggen. Han gör jobbet och driver rakryggat och omutligt frågorna, därför att både han och politikerna ser det som en objektiv nödvändighet. Det bedömdes nödvändigt, enligt Per Anderson:

”för att skapa förutsättningar för utveckling av verksamheten.”

Men sedan händer det något dramatiskt enligt Per Anderson:

”Under våren 2015 pågick ett internt, hemligt spel med telefonsamtal och möten som hölls mellan fackliga företrädare och politiker.”

Och detta spel bakom ryggen på Anderson kulminerar efter sommaren:

”Läget spetsades till vid ett möte den 31 augusti då ”alliansen” mellan presidiet och de fackliga företrädarna blev uppenbar och presidiet inte längre orkade stå emot utan vek sig för det fackliga trycket. Så här långt hade jag officiellt haft fullt stöd från politiken men på 1,5 tim förändrades bilden och det som pågått i det fördolda under en längre tid, utan min vetskap, blev uppenbart. Presidiet hade nu ett större förtroende för två av fackens sex representanter, än för sin egen högra hand, den hand som man både anställt, matat, stöttat och givit sitt förtroende.”

Och avskedet blir oundvikligt…

Formuleringarna i brevet andas en mycket djup bitterhet, en bitterhet som jag kan förstå. Per Anderson känner sig helt enkelt sviken av presidiet, dvs Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S). Ja, kanske ”förrådd” vore ett lämpligare ord för att beskriva Per Andersons känslor. Han får bära hundhuvudet, han offras, för att han genomdrev åtgärder som politikerna helhjärtat stod bakom.

Det vore mycket klädsamt om Bo Carlsson (C) och Monica Hanson (S) tog bladet från sina munnar och förklarade sitt handlande och beteende offentligt. De kan ju passa på att göra detta samtidigt som de förklarar alla mystiska turer kring pensionsavtal etc… Per Anderson avslutar nämligen sitt brev med några ord om sina anställningsvillkor:

”Vad gäller min lön och mitt pensionsavtal så har det lämnats full redovisning, både då anställningsavtalet tecknades och under resans gång då avundsjukans heta känslor tryckt på i flera sammanhang, både i direktionen och vid ägarmöten. Ingen av ansvariga politiker kan komma undan detta faktum, även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”

Jag förvånas över att den fd förbundschefen påstår att det har lämnats full redovisning. Det är nämligen inte sant. I mötesanteckningarna från ett ägarsamrådsmötet den 17 mars 2014, under punkt 8 står det:

”Gunnar Lidell ställer en fråga om extra pensionslösningar finns för förbundschefen, vilket dementerades. Ägarrådet konstaterade att frågan därmed är utagerad.”

Vissa källor säger emellertid att det kanske var så att Per Anderson lämnade sammanträdet när detta togs upp… Det skulle i så fall kunna förklara hans formulering i brevet, även om jag har svårt att se att Anderson inte har märkt av t ex Bo Carlssons förnekanden av denna del av anställningsavtalet.

Vi märker förresten återigen bitterheten i formuleringarna, och även denna gång kan jag förstå den:

”…även om det finns vissa som i media verkar vilja påskina något annat.”

Och de som, mig veterligen, har uttalat sig i media är just Bo Carlsson och Monica Hanson…

Det är nog inte bara klädsamt, det är nog nödvändigt att paret Carlsson och Hanson träder fram och förklarar vad de har haft för sig i NÄRF. Skattebetalarna i Vänersborg, Trollhättan, Färgelanda och Mellerud kan nog kräva det…

Jag säger som Lars-Göran Ljunggren (S), Bo Carlssons ersättare i NÄRF, en gång i tiden sa, i en radiointervju, om orsakerna till fördyringen av arenan:

”Allt ska upp på bordet! Så här får det inte vara!”