Stefan Kärvlings blogg

Den här bloggen hade jag egentligen inte tänkt skriva. Men när jag slog upp TTELA i morse och läste Bo Carlssons uttalanden om NÄRF och den fd förbundschefen Per Anderson, så kände jag att jag var tvungen. Bo Carlsson måste bemötas. Han kan inte få stå oemotsagd.

TTELA:s artikel om den tidigare chefen för NÄRF Per Andersons brev till ägarkommunernas kommunstyrelser kom alltså till slut. (Se ”Anderson kritiserar fack och politiker”.) Några dagar efter min blogg, men ändå… (Se ”Öppet brev från NÄRF:s fd förbundschef”.)

I den första delen av artikeln redogörs för själva brevet. I resten av artikeln ägnas utrymmet uteslutande åt Bo Carlsson och hans kommentarer på brevet. Efter avslutad läsning av artikeln sitter man därför med intrycket att det är Bo Carlsson som sitter inne med sanningen… Och att Per Anderson bara delvis talar sanning, på sin höjd, dvs den förre förbundschefen ljuger om ganska mycket… Det är ju det som Bo Carlsson i praktiken säger om Andersons brev:

”En del av det han skriver är korrekt och en del är övertolkningar.”

Och visst, den fd förbundschefen håller sig antagligen inte helt och hållet till sanningen i alla delar av sitt brev. Jag tänkte för övrigt återkomma till det i en senare blogg.

Det är bara ett problem med TTELA:s upplägg av artikeln. Ett stort problem. Bo Carlsson är inget sanningsvittne. Bo Carlsson är part i målet och har ett egenintresse av hur konflikterna på NÄRF framställs.

Jag ska inte utveckla alla gånger Bo Carlsson har slirat på sanningen, det har jag gjort i mina tidigare bloggar. Däremot måste jag kommentera det Bo Carlsson säger i dagens TTELA. Jag gillar nämligen inte när folk inte talar sanning i media…

Bo Carlsson kommenterar Per Andersons avsked som förbundschef med orden:

”En chef har förtroende tills det är slut, och så var det här. Det går inte att ha en chef som inte samarbetar med personalen.”

Bo Carlsson tycks i hastigheten glömma att Per Anderson var förbundschef i nästan 4 år. Under mer än 3 av dessa år stod ordförande Bo Carlsson (C) och vice-ordförande Monica Hanson (S) bakom sin chef. Det var först under våren förra året som Bo Carlsson så smått började lyssna på facken och de anställda. Men då var det redan för sent – då hade Per Anderson, genom sitt sätt att utöva sitt ledarskap och genom de åtgärder han hade vidtagit, med den politiska ledningens goda minne, redan gjort sig omöjlig bland en stor del av personalen och facken.

Den politiska ledningen med ordförande Bo Carlsson och vice-ordförande Monica Hanson i spetsen hade naturligtvis ett ansvar för den uppkomna situationen. Men Bo Carlsson lägger hela skulden på Per Anderson.

Sedan tar TTELA upp frågan om NÄRF:s ekonomi och underskott. Och återigen håller Bo Carlsson fast vid att politikerna inte har fått en riktig information om budgetläget:

”Vi pratade om ett underskott i storleksordningen 1,5 miljoner och så blir det en miljon till, utan av vi får någon information om det.”

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Bo Carlsson fortsätter att ljuga.

Jag skrev det i min förra blogg och jag skriver det igen. I den politiska direktionens sammanträdesprotokoll från den 28 september, då Bo Carlsson satt ordförande, står det:

”Alicja Zawadzka Przychodzen, ekonomichef, informerade om förbundets delårsbokslut och den förväntade bokslutsprognosen. Preliminärt resultat för perioden januari till augusti 2015 visar på ett underskott om –2.447 tkr. … För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 tkr”

Skulle Bo Carlsson inte ha fått någon information?

Redan i augusti var alltså NÄRF:s underskott nästan 2,5 milj kr och prognosen för hela året uppgick till 3 milj. Skulle Bo Carlsson ha missat detta? Det har naturligtvis inte Bo Carlsson gjort. Det vore helt otänkbart.

För ”säkerhets skull” så tittade jag vad det stod i NÄRF:s delårsrapport från augusti 2015. Denna rapport borde Bo Carlsson som ordförande ha läst åtminstone några veckor innan direktionens sammanträde den 28 september. I delårsrapporten står det:

”För helåret 2015 prognostiseras ett underskott om -3.000 [tusen kronor].”

I den följande tabellen ”Resultaträkning” framgår också att budgetavvikelsen beräknas till ett minus på 3 milj kr.

Och delårsrapporten är alltså från augusti!

Även om Bo Carlsson i dagens TTELA-artikel faktiskt inte direkt skyller på Per Anderson personligen, vilket bör noteras, utan på tjänstemännen mer generellt (och inkluderar då naturligtvis ekonomichefen Alicja Zawadzka-Przychodzen och kanske också ställföreträdande förbundschef Patrick D’Imporzano), så tycker jag ändå att det är på sin plats att återigen påpeka att förbundschef Per Anderson ”hemförlovades”, dvs i praktiken avskedades, någon gång i augusti-september. (Dock med bibehållen lön.) Så eventuell bristande information, fast det brast inte, kunde inte ha varit hans fel…

Bo Carlsson har som NÄRF:s politiske ordförande hela tiden stått i händelsernas centrum. Han stod under lång tid bakom sin förbundschef och gav denne sitt stöd åt de åtgärder som förbundschefen vidtog. Som förbundschefen för övrigt ofta vidtog utan vare sig dialog eller samverkan med personalen eller facken.

Bo Carlsson har också varit indragen i konflikterna mellan cheferna och de anställda genom att bland annat föra enskilda samtal med både förbundsledning respektive fack. (Vilket i och för sig inte var något fel.) Och utifrån denna information har Bo Carlsson vidtagit åtgärder, eller inte… Bo Carlssons roll i de personella konflikterna har säkerligen inte varit de lättaste, men han är definitivt part i målet. Och som part i målet har Carlsson inget intresse av att hans eget agerande kommer fram i ljuset.

Bo Carlsson talar helt enkelt inte sanning i dagens TTELA.