Stefan Kärvlings blogg

Vänersborgs kommun har förnyat marknadsföringsavtalet med IFK Vänersborg.

För 125.000 kr, vilket kan bli mer om IFK går vidare till kvartsfinal (och semifinal och final), har IFK kommunvapnet (”märke” står det förresten i avtalet) på sina dräkter. IFK Vänersborg ska också ha kommunens ”märke” på hemsidan (även om det inte finns på förstasidan utan på en mer undanskymd plats) och dessutom upplåta reklamplatser till kommunen.

Det är inte första gången ett sådant här avtal sluts mellan kommunen och IFK. Det är helt säkert inte heller den sista. Jag vill minnas att det har funnits avtal ända sedan S Anders Larssons (S) tid som projektledare för arenabygget och ordförande i barn- och ungdomsnämnden.

Det är kommunstyrelsens ordförande som fattar beslutet om avtalet helt på egen hand. Så gjorde också Gunnar Lidell (M) den förra mandatperioden när moderaterna styrde kommunen. Nu är det Marie Dahlin (S) som sluter avtalet med IFK Vänersborg.

Syftet med marknadsföringsavtalet är:

”att skapa ett gott och starkt samarbete mellan IFK Vänersborg och Vänersborgs kommun.”

Jag vet inte om några andra klubbar eller föreningar i kommunen har liknande avtal. Jag tror inte det, och jag är nästan helt säker. Kommunen kanske tar för givet att det föreligger ett sådant här samarbete med alla andra föreningar ändå…

Men IFK Vänersborg kan enligt marknadsföringsavtalet erbjuda något som inga andra klubbar i kommunen kan:

”profilering av varumärket Vänersborg och marknadsföring av kommunen på såväl nationell som internationell nivå.”

Vänersborg på den internationella marknaden… Det låter det. Det kan inte Vänersborgs IF, Brålanda IF, Vänersborgs FK, Vänersborgs HC, Skrufscha eller de andra idrottsföreningarna i kommunen matcha.

I marknadsföringsavtalet ingår också att kommunen kan vara stor och/eller liten matchvärd. Att vara matchvärd innebär att 18 respektive 12 personer får en fribiljett till en match och mat i Arnes restaurang. Kommunen var matchvärd den 1 respektive den 9 december. De lyckliga som fick mat och bandy var kommunanställda som personalklubben hade lottat fram. Och det var faktiskt en mycket vänlig gest från kommunen som arbetsgivare. Det var vad jag förstår ett helt nytt grepp för i år. Tyvärr hade jag ingen tur i lotteriet…

Det ingår ytterligare några saker i avtalet. Kommunen får till exempel 20 sittplatsbiljetter. Om det är till en match eller om det är för samtliga matcher framgår inte av avtalet. I tidigare avtal var det i varje fall till en match. Dock ingår inte mat till de här sittplatserna. Kommunen får också kostnadsfritt anlita delar av IFK:s spelartrupp vid två offentliga arrangemang.

Det finns säkert många kommuner i vårt avlånga land som sluter denna typ av avtal med enskilda klubbar. Det är emellertid svårt att uttala sig om hur stort genomslag IFK Vänersborgs marknadsföring har nationellt och internationellt för Vänersborgs kommun. Kanske är marknadsföringen värd pengarna för kommunen. Kanske inte.

Själv har jag dock svårt att se att IFK:s marknadsföring betyder något speciellt för att sätta Vänersborgs kommun på kartan. Vem ser till exempel de små bilderna av stadsvapnet på IFK:s dräkter? Och om någon ser bilderna, hur många associerar dem med Vänersborgs kommun? Och om de gör det, hur många av dem kommer typ att besöka Vänersborg bara för det?

Nä, jag tror att marknadsföringen betyder minimalt. Däremot blir ju namnet Vänersborg känt i och med att IFK Vänersborg nämns i TV och tidningar. Även utan ett marknadsföringsavtal.

Å andra sidan är ju 125.000 kr småpengar sett till kommunens budget på drygt 2 miljarder kronor. Men handlar frågan egentligen inte om rättvisa och likabehandling? Hur många av kommunens andra klubbar och föreningar får 125.000 kr extra varje säsong? Det finns ju hur många föreningar i kommunen som helst och väldigt många av dessa har betydligt fler utövare än IFK. Både när det gäller ungdomar och flickor och vuxna. Visst känns det väl som om IFK har både en särskild status och åtnjuter en särskild behandling av kommunen?

Och sett från detta perspektiv är 125.000 kr väldigt mycket pengar…

Sedan är det ju en gammal sanning att kommunen bara har en plånbok med pengar. Precis som S Anders Larsson sa när arenabeslutet fattades i kommunfullmäktige den 20 juni 2007. (Lyssna här.) På det viset skulle man kunna se det som att ju mer en klubb får, desto mindre får de andra…

Och på tal om den gamla monumentbyggaren S Anders Larsson.

S Anders Larsson (S) har som bekant flyttat söderut, till den skånska myllan i Åstorp. Där har han blivit 1:e vice ordförande i kommunfullmäktige. Enligt rykten så har S Anders, som numera har skippat ”S:et” (alltså ”S:et” före Anders, inte ”S:et” efter), arbetat för en arena även i Åstorp. Och nu tycks han ha blivit bönhörd. Även där.

Fast den här gången gäller det inte bandy, bandy är nämligen ingen stor sport i Skåne. Det gäller en sport- och rekreationsanläggning med olympiska förtecken… Det ska skapas arenor för idrotter som normalt inte är arenaidrotter – i det gamla stenbrottet i Åstorp. (Se här.)

Och är det sant som ordspråket säger:

”Man lär av sina misstag.”

Så lär det bli en lyckad satsning…