Arkiv
Invigning på Ursand
Igår besökte jag återigen Ursand. Det var andra gången på kort tid. Denna gång i ett formidabelt ösregn, där Tor tycktes utkämpa sitt slutliga slag mot alla universums jättar och troll.
Det var invigning av Ursands alla nya investeringar sedan förra sommaren. Och de var många. (De beskrev jag i förra veckans blogg, ”Ursand!”.)
Bert Karlsson hade bjudit in folk från när och fjärran. Om man nu kan säga fjärran om folk från Skara, Mariestad och andra ställen i Skaraborg. Självklart var det också människor från Vänersborg. Alla kommunalråden var till exempel på plats, Marie Dahlin, Gunnar Lidell och Bo Carlsson, liksom lokala kändispolitiker som Marika Isetorp och Kurt Karlsson. Och visst deltog också andra än politiker, så var t ex Lars Salonen och Stefan Leijon där. Det tycktes för övrigt vara särdeles många moderater på Ursand denna kväll. Var det månne den kostnadsfria buffén med tillhörande dryck som lockade? (Vilken för övrigt var mycket god och njutbar och dessutom rikligt tilltagen!) Det saknades däremot kristdemokrater på Ursand, vilket var lite förvånande med tanke på partiets samarbete med Bert inför det stundande valet. Svenska Bandyförbundets ordförande och den för övrigt i Vänersborg inte helt obekante Stig Bertilsson hedrade också Bert och Ursand med sin närvaro. Jag var nog den ende vänsterpartisten i det stora sällskapet.
Kommunfullmäktiges ordförande Lars-Göran Ljunggren (S) överlämnade en gåva till Bert Karlsson. Vad det var i paketet vet jag inte, och jag missade själva utdelningen. (Bilden är tagen från kommunens Facebook-sida.) Kommunens gåva har lett till en del diskussion. Med tanke på antal inlägg för och emot Bert Karlssons och Daniel Aronssons arbete och satsningar på Ursand så ”leder” Bert och Daniel skyhögt…
Det tycks som om vänersborgarna i gemen är mycket positiva till Bert och hans satsningar på Ursand. Och jag ser egentligen inte hur man inte kan vara det. Det går liksom inte att bara säga och tycka att det var ”bättre förr”. För det var det inte, i varje fall inte på Ursand. För 10 år sedan var det mesta slitet och nedgånget. Det gick knappt ens att besöka en toalett. Badplatsen och campingen missköttes. Och kommunen hade aldrig haft råd att renovera och rusta upp stället. Som Bert har gjort.
Har någon några tvivel så är det bara att ta en tur och se hur många som besöker Ursand nu för tiden… Det är många… Och det är väl där man hittar det riktiga betyget på vad folk anser. Jag tror att Berts och Daniels satsningar på Ursand betyder oerhört mycket för vänersborgarna och Vänersborgs kommun… Typ för arbetstillfällen, skatteinkomster, handeln, ”sätta Vänersborg på kartan”, fritidsaktiviteter osv.
Sen är det ju som det är. Bert Karlsson arrenderar Ursand av Vänersborgs kommun. Det är ju inte mycket att diskutera. Eller vara ”mot”…
Det återstår dock två frågor som jag ser det – två frågor som måste lösas inom en snar framtid:
- bör inte kommunen sälja marken (campingen) till Bert Karlsson och Daniel Aronsson?
- och ska Bert och Daniel få gå vidare med sina planer på att anlägga en marina (nere vid restaurangen)?
Personligen är jag beredd att svara ja på båda frågorna.
Valet närmar sig i Vänersborg
Det har blivit några dagars ledighet från fotbolls-VM den här veckan. Några av dagarna var ju spelfria innan kvartsfinalerna kom igång igår. Ledigheten tillbringades som vanligt bland släktingar på Österlen i Skåne. Och ornitologiskt intresserad som jag är så ingick naturligtvis ett besök på Larus canus naturliga häckningsplats. Det betydde alltså ett besök vid havet. 
Tyvärr lyste dock den skånska varianten av fiskmås med sin frånvaro. Endast två förvirrade exemplar syntes långt borta i fjärran. Min slutsats kan bara bli att fiskmåsar tycks mena att taken på hyreshus vid insjöar är mer naturliga häckningsplatser än havsstränder… Det var en lärdom, och en besvikelse, men samtidigt en viktig erfarenhet. (Jag kan tillägga att den västgötska varianten höll ställningarna med ”den äran” i Nordstan under min frånvaro.)
Det har varit en del debattartiklar och insändare i TTELA om Vänersborg under den gångna veckan. (Förutom då artikeln om fiskmåsarna – se ”Fiskmåsproblemet”.) Det märks att valet närmar sig.
I måndagens TTELA hittade vi en debattartikel av Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C). (Se här: ”Integration: alla behövs”.) Den handlade om social inkludering. Och jag tyckte den var bra. Det tyckte också Lutz Rininsland (V). Han skrev en kommentar till artikeln som publicerades i torsdags (se ”Behövs mindre av illa planerade utspel”). Rininsland skrev:
”Väl formulerade tankar av Marie Dahlin och Bo Carlsson.”
Man kan dock undra något över Dahlins och Carlssons syfte med debattartikeln. Var det bara att lyfta frågan om inkludering så där lite allmänt? Det tror kanske många vänersborgare. Jag tror dock inte det. Min uppfattning är nog att Dahlin och Carlsson ville ”bana väg” för sitt budgetförslag om den sociala inkluderingspotten.
Det nuvarande styret, dvs socialdemokrater, centerpartister och miljöpartister, har nämligen lagt ett förslag inför budgetbeslutet för 2019 att inrätta en sociala inkluderingspott. Pengarna till denna ”pott” ska tas från nämndernas verksamheter. Så ska enligt förslaget budgetramen för barn- och utbildningsnämnden minska nästa år med totalt 6,485 milj kr och för socialnämnden med 9,081 milj.
Vänsterpartiet säger: ”Social inkludering, ja. Social inkluderingspott, nej.” (Läs mer på Vänsterpartiets hemsida: ”Ja till tanken om att SOCIAL INKLUDERING är kommunens viktigaste uppgift…”.)
Samtliga oppositionspartier är mot inkluderingspotten. De vill inte barn och unga, gamla och sjuka ska bekosta denna inkluderingspott. Dessutom är många inom de styrande partiernas egna led motståndare till inkluderingspotten, t ex ordförandena i social- respektive barn- och utbildningsnämnden. Kanske var debattartikeln ämnad till de egna medlemmarna och sympatisörerna?
Marie Dahlin och Bo Carlsson nämnde inte förslaget om den sociala inkluderingspotten i sin debattartikel. Troligtvis kommer de tillbaka till den så småningom i ytterligare någon debattartikel. De håller nu på med, så att säga, att ”kratta manegen” för sitt kontroversiella förlag. Vilket Marie Dahlin (S) fick tillfälle att göra idag igen, när TTELA:s Max Eskilsson intervjuade Dahlin från Almedalen i Visby… Jag tror med andra ord att Dahlin och Carlsson tänker göra frågan om en inkluderingspott till en valfråga. (Du kan läsa mer om den sociala inkluderingspotten här: ”Förslaget från S+C+MP”.)
Lutz Rininsland (V) höll, tycker jag, en god ton gentemot Dahlin och Carlsson i sin insändare. Det kan man väl knappast säga om debatten mellan Marie Dahlin (S) och några moderater.
Den 29 juni hade moderaterna Gunnar Lidell, Jonathan Axelsson och Tor Wendel en debattartikel i TTELA om sin motion angående ”framtagande av en långsiktig strategi för kommunens simhallar”. (Se ”S-C-MP, badanläggningar och strategiskt tänk?”). Motionen har antagits av kommunfullmäktige. Fullmäktiges beslut löd:
”Kommunfullmäktige beslutar bifalla motionen och uppdrar åt Kommunstyrelsen, i samverkan med berörda nämnder, att ta fram en långsiktig strategi för kommunens simhallar i enlighet med motionens intentioner. Strategin ska fastställas av Kommunfullmäktige under innevarande mandatperiod.”
Inget har hänt och moderaterna skrev i sin debattartikel:
”Marie Dahlin är ordförande i Kommunstyrelsen under innevarande mandatperiod och således den person som äger ärendet.”
I torsdags svarade Marie Dahlin (S). (Se ”Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”.) Hon menade att alla:
”politiskt förtroendevalda i Vänersborgs kommun har lika stort ansvar”
Och så är det naturligtvis inte. Det är klart att kommunstyrelsens ordförande har ett större ansvar när det gäller att verkställa beslut. Det är faktiskt Marie Dahlin som ”äger ärendet”, oavsett hur kraftiga invektiv hon tar till i sitt försvar för att inget har hänt med motionen:
”Men att smutskasta mig inför valet är ok.”
Idag visade liberalerna att de fortfarande finns kvar i Vänersborg. I en insändare (se här) skriver de:
”Vi vill öka äldres självständighet och egenmakt. Frihet att välja boendeform är en sådan central del av en människas självbestämmande.”
Liberalerna var med om att besluta att lägga ner servicebostäderna i Vänersborg. Efter beslutet, den 31 januari, sa liberalen Tove af Geijerstam i TTELA (se här):
”Serviceboenden är en vårdform som få efterfrågar, även om de som bor där i dag vill vara kvar”
Liberalerna menar kanske att de äldre har frihet att välja boendeform så länge de väljer det som kommunen vill att de ska välja…
Annars tar väl liberalerna priset när de skriver i insändaren:
”Vi stöder förslaget om en äldreombudsman.”
Det är precis samma krav som liberalerna (då folkpartiet) förde fram inför förra valet 2014. När Vänersborgs fullmäktige några månader senare (på våren 2015) behandlade en motion från Morgan Larsson och välfärdspartiet (nu medborgarpartiet) om att inrätta en äldreombudsman så röstade liberalerna nej till detta krav…
Det märks i TTELA att valet närmar sig…
Fiskmåsproblemet
I dagens TTELA uppmärksammas äntligen det kanske största problemet vi har i Vänersborg just nu – fiskmåsproblemet. TTELA vill dock inte sprida panik bland befolkningen utan skriver behärskat och avmätt:
”Många störs av måsar på stan.”
Vi som bor i Nordstan vet att detta är ett understatement. Det är inte många som störs, det är alla – boende som besökare. Och de lider enorma kval av fiskmåsarnas väsen under dygnets alla 24 timmar. Skriken hindrar människorna från att sova och folk får inte rätt till sin välbehövliga och välförtjänta vila. För att inte tala om hur fiskmåsarna skitar ner bilar, fönster, trädgårdsmöbler, barn, människor, trottoarer osv.
”Många störs…” TTELA kanske är makabert ironiska…?
Fiskmåsar tillhör, som trogna läsare av denna blogg vet, inte mina favoriter i den svenska faunan. Jag har under årens lopp varit i kontakt med fastighetsägare, liksom miljö- och hälsoskyddsnämnden. På kommunen hänvisar man till fastighetsägarna och vad jag förstår så är det också deras ansvar. Och fastighetsägarna brukar ”hålla med” och säga att de ska göra något. Typ ”imorgon”… Nästa år… Men sedan händer det inget…
Det finns tydligen inga sanktionsmöjligheter mot de fastighetsägare som struntar i problemet. Vilket de allra flesta gör. Och det beror tror jag på att de flesta fastighetsägare inte bor i sina fastigheter i Nordstan. Så det är likadant varje år, fiskmåsarna tillåts ockupera hela norra och centrala Vänersborg.
För er som inte har några fiskmåsar i er närhet, det finns ju faktiskt stora delar av Sverige som är förskonade från dessa flygande odjur, – här kan ni höra fiskmåsvrålen: klicka här. En del tror att skriken bara pågår på dagtid eller att fiskmåsarna ”vilar” nattetid. Så är det inte, de här oljuden pågår nätterna igenom. Filmen är faktiskt tagen vid 23-tiden. Här kan du se ytterligare en film. Den utspelar sig mitt i natten. Två fiskmåsar råkar i slagsmål. Eller om det handlat om mobbing. Eller om det handlar om kärlek – avgör själva: se här.
Kanske blir fiskmåsproblemet en viktig valfråga. Med tanke på att miljö- och hälsoskyddsförvaltningen bara under gårdagen, enligt TTELA, fick fyra till fem samtal om måsar så finns det anledning att tro det.
Det kanske är anledning att avge några vallöften i frågan… Om nu inte vänersborgarna själva tar hand om problemet…
TTELA uppmanar väl till det…
”Allmänheten kan också bidra till att antalet fåglar minskar i centrum.”
För det har jag också tänkt på många gånger… Det finns många bra metoder. Men jag trodde inte riktigt att det var lagligt…
Ursand!
Passade häromdagen på att besöka Ursand. Sverige hade ju vunnit sin grupp och efter allt nervöst och vildsint hejande behövdes det lite nedtrappning och rekreation på barn- och ungdomstidens givna badstrand. På Ursand har jag nämligen, liksom många ”ur-vänersborgare”, tillbringat åtskillig tid, bland annat ett inte oävet antal somrar i Arne Anderssons beskydd. Eller mer specifikt, i hans simskolegrupp ”Abborren”. Vilket var betydligt mer stressande och ångestladdat än veckans besök. Denna gång kunde jag bestämma själv om jag ville bada eller inte. Vilket jag gjorde, mest av nostalgiska skäl. Vattentemperaturen kändes lika låg nu som då…
Det händer hela tiden saker på Bert Karlssons Ursand. Varje gång som man kommer dit så har anläggningen utvecklats och det har byggts nytt. Redan uppe vid parkeringen möttes jag av en ny service- och lagerbyggnad. (För Ursands ”interna” bruk, typ för personal, maskiner etc.) Vid receptionen hade en ny konferensbyggnad byggts – med pub och konferensdel (med scen, så klart) på andra våningen och spa med bland annat en stor bastu och bubbelpool på markplan. Och en massa aktiviteter… Bert och Daniel Aronsson ser säkert framför sig hur företag bokar konferenser, sammankomster, representation, fester etc i fortsättningen. Och det ser jag också, det är inte svårt. Och vem vet, kanske återfinner vi även kommunen och till och med byggnadsnämnden på anläggningen. Samarbetet mellan Ursand och kommunen ser nämligen ut att fungera bra numera.
Ett utegym höll också på att ställas i ordning liksom plan för den nya innesporten paddeltennis. På väg till stranden fanns nya äventyrliga lekområden för både ungdomar och vuxna. Vid poolområdet, som för övrigt var fullt med folk, det var väl bättre temperatur i bassängerna än i Vänern, kunde man köpa glass i en nyuppförd byggnad.
Det är ett nytt Ursand som möter besökarna varje sommar. Det är imponerande.
Och jo då, Bert var på plats. Han stannade bilen, vevade ner rutan och gjorde reklam för sitt hett åtrådda ”nya” projekt – ett projekt som kommunen hittills har sagt nej till. Bert och Daniel vill bygga en marina i viken vid restaurangen. Med bryggor, båtplatser och stugor. Här vill Bert sälja stugor/sjöbodar precis som uppe i Sunnanå i Mellerud. Och varför inte, det skulle säkert bli en succé på Ursand också. 
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen. Det går inte att jämföra Ursand idag med hur det var innan Bert Karlsson fick upp ögonen för campingen och badplatsen. Det handlar om ett otroligt lyft, ett lyft som ingen kunde ha anat innan Bert tog över. Visst har det blivit ”kommersiellt”, visst kostar det pengar att bada i poolerna, visst måste man hyra ”leksaker” av olika slag, visst kostar det att campa och att hyra stugor, men det kostar att driva en camping och intäkter måste ju komma någonstans ifrån. Men vill man ”bara” sola och bada, som förr i tiden, så går det också. Det gjorde jag… Utan kostnad.
Och sedan kan väl ingen undvika att erkänna att Ursand har blivit ett dragplåster sedan Bert och Daniel tagit över. Det är numera ett stort turistmål. Ursand lockar turister från när och fjärran – och vänersborgare hittar naturligtvis också dit. Liksom intäkter till kommunen… Det är helt enkelt bra för Vänersborg att det kommer en massa människor till Ursand.
Det är bara ett stort problem med Ursand. Eller kan bli. Vad händer om Bert Karlsson och Daniel Aronsson bestämmer sig för att dra därifrån?
Det är Vänersborgs kommun som äger marken och det är Bert och Daniel som arrenderar. Men det är Bert som bygger. Hur ska kommunen och Bert lösa alla frågor kring byggnader och pooler mm om parterna inte blir överens utan går skilda vägar? Har kommunen en beredskap för detta? Det kan nog antas att det kan bli dyrt för kommunen om något, än så länge oförutsett, inträffar.
Vad jag förstår så förs diskussioner om att kommunen och Bert Karlsson ska skriva ett arrendeavtal på 25 år. Och det är klart att det löser en del av Berts problem – med t ex avskrivningar på investeringar etc. Men löser det kommunens problem?
Men varför egentligen…? Varför ska kommunen äga en campingplats?
Det kan tyckas tämligen självklart att Vänersborgs kommun ska tillgodose och garantera det rörliga friluftslivet. Kommuninvånarna ska kunna njuta av naturen i kommunen – en natur som rent objektivt är särdeles fin, tycker i varje fall en urinvånare som jag. Vänersborgarna ska kunna utnyttja vandringsleder, stigar, löparspår, gång- och cykelvägar. De ska kunna promenera längs stränder, fika på bergsknallar, bada i Vänern och andra sjöar. De ska kunna använda badplatser som kommunen sköter om.
Men en campingplats? Tillhör en campingplats kommunens kärnverksamhet? Ska kommunen lägga pengar på en camping i stället för vård, skola och omsorg?
Jag tror att en försäljning av den kommunala campingplatsen på Ursand till Bert och Daniel skulle spara både tid och pengar för kommunen. Kommunen skulle inte behöva fundera på reparationer, ombyggnader, renoveringar etc och alla kostnader som det skulle medföra. Om det nu hade funnits pengar överhuvudtaget. Toaletterna för strandgästerna har t ex varit i ett bedrövligt skick i många år. Riktigt dåliga. Först i år har kommunen börjat renovera dem. (Undrar hur mycket det kostar kommunen…) Campingstugor, ägda av kommunen, har inte renoverats och vad jag förstår så är det väl si och så med renhållningen på den kommunala stranden… (Bert och Daniel ser dock till att stranden städas och dessutom har de renoverat samtliga kommunala campingstugor. Med egna pengar faktiskt.) Hade Bert Karlsson ägt campingen hade det varit han som stått för alla byggnader, toaletter etc. Kommunen hade sluppit alla problem! Och sparat pengar!
Det hade inte heller blivit kommunens problem att skaffa nya arrendatorer om Bert och Daniel drog därifrån. För med tanke på allt som har utförts de senaste åren hade arrendet antagligen blivit tämligen dyrt, kanske alltför dyrt för nya intressenter. Vad skulle kommunen ha gjort då? Om Bert och Daniel ägde campingen hade det varit deras problem att hitta köpare.
Kommunen skulle enligt mitt sätt att se spara mycket pengar, och problem, om Bert Karlsson och Daniel Aronsson fick köpa marken. Naturligtvis bara själva campingområdet, inte stranden, vägen dit, Grönvik, parkeringen etc. En försäljning av campingen skulle inte heller innebära att Bert och Daniel hade fått göra vad de ville på området. Det är detaljplanen som bestämmer hur det ska se ut på Ursand. Och den bestämmer kommunen. Även om kommunen inte ägde marken.
Men att sälja campingen är en kontroversiell tanke i Vänersborg. Det lär inte finnas något stöd för en försäljning på länge än. Det tycks lättare att diskutera om skolor och vårdinrättningar ska vara privat ägda och vinstdrivande, eller banker och storföretag, än campingplatser…
Till sist.
Under många år gick det bussar till och från Ursand. Det gör det inte längre. Det tycker jag att kommunen skulle försöka göra något åt. Det finns många vänersborgare nu för tiden som inte har bil och som har svårt att ta sig till Ursand.
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer