Arkiv
Vallöftena haglar redan! SD. (3/3)
När det gäller vallöften som haglar tar ändå sverigedemokraterna priset. De har som vanligt inget större hum om vad som är kommunala frågor och inte. Eller för den del hur det ser ut i kommunen. Och vet man inte hur det ser ut så blir ju vallöftena ännu tommare och meningslösare än vanligt. Löftena har helt enkelt inget att göra med verkligheten i Vänersborg… Men inte nog med det. Flera av vallöftena kan för all del låta ”fromma” och ”snälla” och därmed helt ok, men de är inte politiska. Frågorna sköts av professionen.
Rent generellt kan man också säga om alla löften att det är inga som sverigedemokraterna har drivit under denna mandatperiod. Så jag undrar vad de är värda när de helt plötsligt ”poppar upp” inför ett val…?
Två exempel på SD:s vallöften från det sociala området:
”Att vårdtagare får en begränsad personalrotation.”
Ska detta löfte kunna genomföras i Vänersborg så måste socialnämnden definitivt få mer pengar. Och mer pengar till socialnämnden – nä, det är inget som sverigedemokraterna verkar för…
”Ge möjlighet till fortsatt boende med sin partner när vårdbehovet ökar.”
Socialförvaltningen fick för några år sedan beskedet av politikerna att ”ge möjlighet till fortsatt boende med sin partner”. Och det fungerar…
Sverigedemokraterna vill återinföra profilklasserna. SD har liksom moderaterna inte förstått att detta inte är något som kommunen bestämmer. Det är rektorn som enligt lagen beslutar om profilklasser.
SD vill också ”införa läkarintyg” för att elever ska få specialkost. Här visar sverigedemokraterna återigen sin okunnighet. Redan idag är det så att eleverna bara får specialkost av medicinska skäl! Begäran av specialkost går alltid via skolsköterskan. Det här kan SD:arna läsa om på kommunens hemsida… (Se ”Specialkost”.)
Fast jag antar att SD egentligen tänker på halal-mat… Och i sin iver att förbjuda denna så hamnar SD helt fel. Som vanligt. För övrigt tror jag inte att SD:arna känner till att det inte serveras halal överhuvudtaget i Vänersborgs skolor…
Från kommunens hemsida:
”I skolrestaurangerna serverar vi två dagens lunch varav en alltid är ett vegetariskt alternativ, eleverna kan fritt välja mellan rätterna.”
Surprise sverigedemokrater!
Sverigedemokraterna är nog det enda parti i kommunen som har vallöften under rubriken ”kulturarvsfrågor”. Vi får se om dessa vallöften lockar vänersborgarna:
- ”Det svenska språket ska i så stor utsträckning som möjligt användas i tal och skrift i kommunens kommunikationer.”
- ”Kommunala bidrag ska enbart gå till föreningar vars syfte är förenligt med det demokratiska samhällets värderingar.”
Det är ganska fantastiskt. SD vill få invånarna i Vänersborg att tro att kommunens information, handlingar, hemsida, utskick osv i första hand skrivs på andra språk än svenska. Det är helt makalöst. SD påstår, eller antyder, något som är osant, och argumenterar sedan mot sitt eget felaktiga påstående. ”Fake argumentation!” skulle man kanske kunna säga. På samma sätt antyder Ola Wesley, Kurt Karlsson och de andra på SD:s valsedel att kommunen stödjer typ organisationer som arbetar för diktatur. Det är absurt.
Man blir kall…
Naturligtvis avslutar sverigedemokraterna uppräkningen av vallöften med några utfästelser kring integration. Det första vallöftet är symptomatiskt:
”Verka för en avveckling av Sveriges största asylboende på Restad Gård.”
Jaha? Och hur ska sverigedemokraterna i Vänersborg göra det? Asylpolitiken är en statlig fråga och Restad Gård är privat. Hur ska SD verka i de kommunala församlingarna för att förverkliga detta vallöfte?
Nä, och detta vet sverigedemokraterna i Vänersborg om. Eller borde veta. Man kan aldrig vara säker… Det finns, som jag ser det, bara ett syfte med dessa felaktiga (falska kanske är ett bättre ord) vallöften. Och det är att sverigedemokraterna fiskar i grumliga, bruna vatten. De spela på främlingsfientlighet och rasism – och hoppas att de primitiva mänskliga känslor som de kan framkalla ska få folk att rösta på SD.
Jag kan inte hjälpa att sånt får mig att må illa.
Det finns nog anledning att återkomma till sverigedemokraterna senare med en utförligare analys av vad partiet står för.
PS. Detta var del 3. Del 1 publicerades den 28 juli – ”Vallöftena haglar redan! (1/3)” – och del 2 den 29 juli – ”Vallöftena haglar redan! L+M. (2/3)”.
Vallöftena haglar redan! L+M. (2/3)
Valet närmar sig. Och med det så når kreativiteten från flera partier för att vinna väljarnas förtroende nya höjder. Uppfinningsrikedomen i alla vallöften är omfattande. Och en sak har partierna gemensamt, de försöker övertrumfa varandra. Rösta på oss, så ska vi genomföra detta, och detta…. Och detta…
Liberalerna i Vänersborg gick ut lite försiktigt för några veckor sedan, den 7 juli (se här), med en debattartikel i TTELA om de äldres situation. Och visst fanns det bra tankar i artikeln, men man kan ju undra hur liberalerna har jobbat för sina vallöften under de gångna 4 åren. Eller har man precis, nu i sommar, kommit på hur viktiga de äldre är? Eller beror det kanske på att 3 av partiets första 8 kandidater i årets kommunalval sitter i styrelsen för SPF Seniorerna Lilla Paris…? (SPF står för Sveriges Pensionärsförbund.)
Liberalerna skrev i debattartikeln/insändaren:
”Vi vill öka äldres självständighet och egenmakt. Frihet att välja boendeform är en sådan central del av en människas självbestämmande.”
Liberalerna var med om att besluta att lägga ner serviceboendena i Vänersborg. Efter beslutet, den 31 januari, sa liberalen Tove af Geijerstam i TTELA (se här):
”Serviceboenden är en vårdform som få efterfrågar, även om de som bor där i dag vill vara kvar”
Liberalerna menar kanske att de äldre ska ha frihet att välja boendeform så länge de väljer det som kommunen vill att de ska välja…
Annars tar väl liberalerna priset när de skriver i insändaren:
”Vi stöder förslaget om en äldreombudsman.”
Det är precis samma krav som liberalerna (då folkpartiet) förde fram inför förra valet 2014. När Vänersborgs fullmäktige några månader senare (på våren 2015) behandlade en motion från Morgan Larsson och välfärdspartiet (nu medborgarpartiet) om att inrätta en äldreombudsman så röstade liberalerna nej till detta förslag…
Moderaterna i Vänersborg lägger en del av alla sina kampanjpengar på att göra reklam på de annonstavlor som finns uppsatta på lyktstolpar lite varstans i centrum. Med en del intressanta vallöften… Och det spelar ingen roll om de är intetsägande eller ej, kommunala eller ej – de ska locka folk.
Så kräver moderaterna:
”Nytt ledarskap för Vänersborg.”
Och vilka vill inte ha ett nytt ledarskap i Vänersborg, förutom då Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C)? Även om vänersborgarna antagligen tänker på helt olika ledarskap… 
Moderaterna har i varje fall, inte helt oväntat, tänkt på Gunnar Lidell. Lidell har för övrigt utrustats med en egen valbil.
Moderaterna i Vänersborg kräver också:
”Profilskolor för fler elever.”
Det bidde flera fel i detta vallöfte. Vänersborg har inga profilskolor, däremot profilklasser. Och dom har rektorerna beslutat att ”fasa ut”, dvs avskaffa inom två år. Det är faktiskt så att det är rektorerna som enligt lagen beslutar om profilklasser – inte kommunala politiker. Inte ens Gunnar Lidell. Så vad detta vallöfte är värt vet jag inte. Jo förresten, det vet jag – inget!
Det är bara ett sätt att försöka vinna billiga poänger. Jag tror inte att vänersborgarna går på det.
PS. Detta var del 2. Del 1 publicerades 28 juli – ”Vallöftena haglar redan! (1/3)”.
Rättelse angående Gunnar Lidells bil (31/7):
Moderaterna har inget med bilen att göra, varken ekonomiskt eller politiskt. Det är Gunnar Lidell som själv har utrustat sig med en bil under 2 månader – för egna och skattade pengar.
Vallöftena haglar redan! (1/3)
Det märks att det närmar sig val. Den tystnad som har rått från de politiska partierna under de senaste 4 åren har börjat brytas. Partier som vänersborgarna knappt visste fanns har tagit sig ton. Hade det inte varit för TTELA:s förkärlek att intervjua kommunalråden i tid och otid, i synnerhet kommunstyrelsens ordförande, så hade nog även socialdemokraterna och moderaterna varit tämligen okända i kommunen.
Men nu närmar sig valet och då vaknar de andra partierna ur sin Törnrosasömn. De vill nämligen ha vänersborgarnas förtroende att styra kommunen. Och då gäller det att lova – vitt och brett, stort och smått, guld och gröna skogar… Valbroschyrer och valmaterial produceras, insändarspalterna fylls av löften och några partier kan man till och med skymta ute på stan. Rösta på oss så lovar vi detta. Och detta. Och detta…
Ni som har följt med oss i Vänsterpartiet på hemsidan, Facebook, Twitter och bloggar vet vad vi har gjort under mandatperioden, ni vet vilka åsikter vi har och vad vi har åstadkommit. Egentligen behöver vi inte något valmaterial, vi har ju ”kampanjat” i 4 år…
Socialdemokraterna och centerpartiet, eller rättare sagt Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C), har börjat sin valkampanj med att skriva några debattartiklar i TTELA. Den senaste (se ”Ett bättre klimat för företagen i Vänersborg”) handlade om hur viktigt det är med ett fungerande näringsliv i kommunen. Dahlin och Carlsson skriver om bostadsbyggande och biogas. Och visst är det viktiga frågor, men det är inga frågor som det råder någon som helst delade meningar om mellan de politiska partierna om. Alla är ju överens! Men läsarna kan lätt bibringas den uppfattningen när Dahlin och Carlsson hela tiden skriver ”vi”. Man får lätt intrycket att ”vi”, det är Marie och Bosse. Och inte de andra… Det är säkert också det som är deras mening…
Dahlin och Carlsson går emellertid några steg längre i jakten på röster. De skriver att Vänersborgs kommun kan bli självförsörjande på el tack vare biogasen och vindkraften. Men då är jag nog inte ensam om att undra i vilken värld de lever i. Jag menar, hur realistiskt är detta på en skala…? Jag skulle kunna förstå det om det hade varit miljöpartister som närde denna orealistiska önskedröm, men socialdemokrater och centerpartister?
Marie Dahlin (S) och Bo Carlsson (C) ser också ett nytt industriellt centrum växa fram i Vargön. Och de förhoppningarna har naturligtvis även andra partier. Vänsterpartiet har t ex medverkat i satsningen på Wargön Innovation, vilket vi gjorde i syfte att lägga den första viktiga ”pusselbiten”. Men Dahlin och Carlsson går sin vana trogen längre i förhoppningarnas och fantasins värld… De skriver:
”Att flytta hamnen till Vargön är ett naturligt steg i den processen.”
Och då pratar vi kommunala investeringar på hundratals miljoner kronor… Det kan röra sig om så mycket pengar att satsningen på arenan ter sig liten… Det här vill Dahlin och Carlsson övertyga vänersborgarna om. Rösta på oss så ska vi flytta hamnen – och tusentals jobb skapas. Eller?
Och detta i ett läge där det inte ens finns skolor för kommunens elever att gå i – där barn- och utbildningsnämnden tvingas hyra in ett 20-tal moduler. Och där samma Dahlin och Carlsson beordrar barn- och utbildningsnämnden, och socialnämnden, att leta besparingar nästa år. Ska barnen och ungdomarna, de gamla och sjuka betala Dahlins och Carlssons önskedrömmar?
Tankar om ”Smart bemanning”
Det har inte hänt så mycket nytt på fronten ”Smart Bemanning” sedan min förra blogg. Det är ju semestertider och dessutom extremt varmt.
Lutz Rininsland (V) skrev häromsistens, som jag skrev i bloggen ”Smart Bemanning?” (klicka här), till de ledande politikerna i socialnämndens presidium (=ordförandena) och efterlyste ett extra nämndsmöte. Det var med anledning av de protester som det nya bemanningssystemet har lett till bland personalen och de skriverier som följde i framför allt TTELA.
Lutz Rininsland (V) har fortfarande inte fått något svar.
”Smart bemanning” är egentligen ingen politisk fråga, i sig. Den har t ex inte beslutats av politikerna i socialnämnden. Anledningen till att Rininsland ändå har väckt tanken om ett extra nämndsmöte är att den turbulens införandet av det nya systemet har lett till bland personalen torde ha gjort frågan till en politisk fråga. Politikerna har ju ansvar för arbetsmiljön.
Men om det ska bli ett extra sammanträde bestämmer inte Lutz Rininsland eller Vänsterpartiet. Det gör däremot ordförande Dan Nyberg (S). De partier som styr kommunen (S+C+MP) har mycket större möjligheter att driva praktisk politik än oppositionen i och med att de besätter alla ordförandeposter. Det kan vara bra att ha i minnet när man som kommuninvånare funderar på varför politikerna inte gör något… Och när man går till vallokalen… (Det finns dock en möjlighet för ledamöter i en nämnd att bestämma om ett extra möte oavsett vad en ordförande tycker. Det är om minst en tredjedel av de ordinarie ledamöterna begär det. Men det brukar ofta vara praktiskt svårt – särskilt i semestertider.)
En bloggläsare tyckte att jag i min förra blogg i ämnet skulle vara tydligare på följden av en av de förändringar som ”Smart Bemanning” innebär. Och visst kan jag vara det.
De som arbetar natt på äldreboenden arbetar ofta längre arbetspass. Det är för att de ska kunna jobba färre pass och få längre tid för återhämtning. ”Smart Bemanning” ändrar på arbetstiderna. I systemet minskas arbetstiden för nattpassen. Det gör att nattpersonalen istället får arbeta fler pass. (Det innebär en ekonomisk besparing för arbetsgivaren.) Kortare pass för nattpersonalen innebär också ändrade tider för dagpersonalen.
Tidningen ”Kommunalarbetaren”, som är fackförbundet Kommunals medlemstidning, hade i januari en artikel om nattpassen. (Se ”Fler nattpass väcker protester”.) ”Kommunalarbetaren” skriver om de protester som fler nattpass har lett till i de kommuner där detta har införts. Anna Skarsjö, ordförande för Kommunal Väst, säger till tidningen:
”Det var länge sedan jag såg en sådan uppslutning bland medlemmar.”
Skarsjö berättar också att kortare nattarbetspass provades på ett boende i Göteborg. Efter bara några månader var över hälften av nattpersonalen sjukskriven… I Mölndal protesterade ett 50-tal undersköterskor och vårdbiträden mot den ”centrala natteffektivisering” som kommunen ville genomföra på alla boenden. Det ledde enligt Skarsjö till att politikerna backade.
Det är ingen tvekan om att i varje fall Kommunal Väst är mycket kritiska eller rent av motståndare till kortare nattpass, som alltså är en viktig ingrediens i ”Smart Bemanning”. Därför blir jag något förvånad över att Kommunal i Vänersborg verkar tycka tvärtom och är positiv till en sådan förändring. Det verkar inte som om den fackliga ledningen har lyssnat varken till Kommunal Väst eller till sina egna medlemmar i Vänersborg.
Marianne J har skrivit en kommentar till min förra blogg. (Se här.) Den handlar om kommunens attityd till sina anställda. Jag håller med henne fullständigt när hon skriver:
”Visst måste kommunens pengar användas på ett klokt sätt men detta får ju motsatt effekt. God personalvård är en förutsättning för ett gott arbete. Att bli överkörd skapar ingen arbetsglädje! Sen får vi inte glömma våra äldre. Hur ska deras behov av trygghet, stimulans, egen tid, igenkännande m.m. tillgodoses om personalen hela tiden känner sig stressad och otillräcklig? Vänersborgs kommun har flera nya fina äldreboende men det räcker inte. Nu måste också verksamheten ses över. Personalen måste få förutsättningar att ge våra äldre den vård och omsorg de har rätt till och är värda!”
Det är viktigt att arbetsgivaren har tillit till sina anställda. Dessutom måste förändringar ske i dialog med och godkännande av dom som berörs av förändringarna. Det är tämligen elementärt.
Huruvida ”Smart Bemanning” har lett till uppsägningar och/eller ökad sjukfrånvaro i Vänersborg vet jag inte. Det är än så länge bara en verksamhet inom äldreomsorgen, med ca 100 anställda, som arbetar enligt ”Smart Bemanning”. Under perioden mellan 1 april och 19 juli har 3 personer slutat där. Orsaken vet dock inte arbetsgivaren. När det gäller sjukskrivningar har jag ställt frågan till socialförvaltningen. Jag återkommer när jag har fått svar.
Några har frågat mig om det har gjorts någon riskbedömning innan förändringen beslutades och verkställdes. Och det har det. Det gjordes den 15 februari i år.
Som risker noterades att ”oro och stress” kan uppstå och ”känsla av att inte få påverka”. (Den tredje punkten kan jag inte läsa.)
För mig, som är amatör på området, ser denna riskbedömning ut att handla om processen och inte om resultatet av förändringen och dess konsekvenser för personalen.
Åtgärderna som ska vidtas blir naturligtvis en följd av de definierade riskerna. I detta fall workshops och arbetsmaterial.
För övrigt vet jag inte vem som har genomfört ”konsekvensanalysen” och undertecknat den. Det är en chef (står ingen titel) men jag kan inte läsa namnteckningen.
Efter riskbedömningen/konsekvensanalysen följer sedan en utförlig beskrivning av vad ”Smart Bemanning” innebär.
När jag sökte lite på nätet om förändringar i socialförvaltningen i andra kommuner så hittade jag en intressant och mycket läsvärd debattartikel i Lerums Tidning. (Se ”Nej till nio timmars nattpass”.) Den var skriven den 11 april 2017 av det moderata kommunalrådet Alexander Abenius.
I Lerum styr socialdemokraterna och här ville man minska antalet timmar per pass för nattpersonalen. Precis som i Vänersborg. Abenius var emot denna förändring. I Lerum var tydligen denna fråga en politisk fråga…
Moderaten Albenius skrev i debattartikeln:
”Att införa nio timmars nattpass, och på så sätt mer eller mindre tvinga de anställda att jobba fler pass i veckan, är inget vi moderater kan ställa oss bakom. Det skapar en orimlig press på våra nattanställda som redan sliter hårt för våra sjuka och äldre. Därför tycker vi moderater att den politiska majoriteten, ledd av Socialdemokraterna, skall stoppa införandet av nio timmars nattpass. För våra anställdas skull.”
Huvudargumentet för Albenius är att:
”det som oftast är tyngst med att jobba natt sällan är själva nattpasset, utan snarare omställningen från att jobba natt till att på sina lediga dagar vrida dygnet och anpassa sig till att fungera vanligt och socialt på dagarna. Genom att dra ner på antalet timmar per pass tvingas de nattanställda att jobba fler pass i veckan för att behålla sin nuvarande sysselsättningsgrad och på så sätt få färre dagar i veckan till att vrida dygnet och få vardagen att gå ihop.”
Det kanske är dags att ”Smart bemanning” blir en politisk fråga också i Vänersborg. Jag undrar vad Dan Nyberg (S) säger om det…
Smart bemanning?
Det råder ett stort missnöje bland personalen inom socialförvaltningen i Vänersborg. Det har vi under några veckor kunnat läsa om på insändarsidorna i TTELA och i olika Facebook-grupper. I torsdags hade TTELA tre artiklar i ämnet.
Socialförvaltningen håller på att införa ett nytt arbetssätt vad gäller bemanningsplanering och schemaläggning. På kommunens hemsida beskrivs det under rubriken ”Vi inför Smart Bemanning – ett system för schemaläggning” på följande sätt:
”Syftet är att bättre tillgodose verksamhetens och brukarnas behov, samt att skapa hållbara arbetsplatser för våra medarbetare.”
Det nya arbetssättet, som alltså går under beteckningen ”Smart Bemanning”, ska slå två flugor i en smäll. Kommunens anställda ska få det bättre, precis som brukarna/vårdtagarna. Och det låter ju fantastiskt bra… Brukarna, dvs i huvudsak äldre invånare, ska få mer tid med socialförvaltningens personal, samtidigt som denna personal ska få bättre arbetsförhållanden…
I mina öron låter det som om ”Smart Bemanning” innebär att fler personal ska anställas. Hur ska annars personalen få mer tid till brukarna? Tänker jag.
Men så är det inte. Tvärtom typ. Om ”Smart Bemanning” sägs det på kommunens hemsida:
”Det handlar om [att] ge vård och omsorg till fler personer med omfattande vård- och omsorgsbehov, med de begränsade resurser vi har…”
”Begränsade resurser”…
Det är ingen hemlighet att socialnämnden har ”problem” med pengarna. Nämnden gör av med mer pengar än den har… Årets budgetunderskott prognostiseras enligt delårsrapporten till 26,6 milj kr. Det är väldigt mycket pengar. I stort sett lika mycket pengar som arenan och Vattenpalatset kostar kommunen i år…
Nästa år anser socialförvaltningen att nämnden behöver 52,5 milj kr mer i budgetram än i år för att få verksamheten att ”gå runt”. I stället föreslår de styrande partierna, S+C+MP, att socialnämnden ska få samma anslag, men med drygt 9 milj kr mindre.
Socialnämnden står med andra ord inför stora besparingar under resten av året liksom stora nedskärningar nästa år. Det är klart att många av de anställda ser det som att det nya schemaläggningssystemet är ett led i dessa besparingar och nedskärningar…
Personalen på socialförvaltningen, de ”på golvet”, reagerar bland annat över att förändringen till det nya arbetssättet sker över deras huvuden. Om personalen dessutom upplever att förändringarna inte alls ”skapar hållbara arbetsplatser” utan tvärtom, så kan det lätt bli en ohållbar situation.
Som nu.
De anställda har skapat ett upprop, ”Protest mot Smart bemanning”, på nätet. Där ger de anställda en sammanfattande beskrivning över systemets konsekvenser:
”Socialförvaltningen i Vänersborgs kommun med hjälp av oerfarna konsulter valt att se över scheman för vård personal inom vård och omsorg. Konsulter som inte jobbat inom vården men har förmågan/erfarenhet att tala för oss vad vi mår bra av och hur vi ska jobba.
Personal på alla enheter får fyraveckorsschema åt gången som ”speciella” undersköterska ska lägga, nåt som varje enhet har klarat lägga själva och som alla i personal gruppen varit delaktiga. Vi personal får inte veta hur vi jobbar efter fyraveckorsperiod och kan inte heller planera nåt med familjen på vår fritid. Har cheferna tänkt på att vi har ett liv utanför jobbet som måste fungera utan att våra barn påverkas?!
Idag är det svårt med att rekrytera vikarier till vården och att det är även mycket svagt intresse att jobba inom vården. Smarta schema gör att personal får jobba flera arbetspass med samma lön och även på enheter som man inte har erfarenhet av.
Smart bemanning gör att personal inte kan ha framförhållning och inte heller någon privat liv, sjukskrivningar ökat sen detta startat eftersom nämnden har varken pratat eller brytt sig om vård personal. Erfarna personal som jobbat i flera år obekväma arbetstider (helger, kvällar , nätter och storhelger) och gett allt för ta hand om våra gamla har varit tvungna att sluta eftersom detta påverkat de och deras privat liv mycket negativ. Natt personal ska jobba 9 timmars pass istället för 10 timmar och detta gör att dagpersonal måste jobba sent och inte kan få det återhämtning som behövs
(Attraktiv och hållbar, i alla delar av livet) , vad hände med delaktighet, vårdtagarens trygghet och säkerhet och värdegrund ?
VI PROTESTERAR! LYSSNA PÅ OSS”
I skrivande stund har 366 personer skrivit på protesten. Flera beskriver i uppropet hur de har sagt upp sig eller står i begrepp att göra det på grund av det nya systemet. Enligt ”Gustav”, som intervjuas i TTELA (se ”De har kört över oss totalt”), så är det:
”mellan 20 och 30 fast anställda som redan har slutat på grund av de försämrade arbetsvillkoren.”
I denna TTELA-artikel kan du också läsa mer om personalens synpunkter på ”Smart Bemanning”.
Socialchefen och verksamhetschefen vid Vård och omsorg lämnar en annan bild av ”Smart Bemanning” på kommunens hemsida. Det är naturligtvis svårt för mig att avgöra vem som har rätt, men jag antar att antalet uppsägningar och sjukskrivningar vore ett objektivt sätt att få reda på sanningen.
Det finns ytterligare ett problem i dialogen mellan arbetsgivare och arbetstagare, personalorganisationerna. Eller rättare sagt Kommunal. Facket är ju en slags ”mellanhand”, det är fackledningen som kommunicerar med medlemmarna och det är fackledningen som kommunicerar med arbetsgivaren. Men om de fackliga representanterna inte är medvetna om vad de egna medlemmarna egentligen tycker, så blir det problem…
TTELA sammanfattar:
”De som skapat protestlistan kände att varken Vänersborgs kommun eller fackförbundet Kommunal bryr sig om dem.”
Det verkar med andra ord som det har blivit problem i det här fallet, snällt sagt, i varje fall är det så de protesterande beskriver situationen. De menar att Kommunal har gått med på ”Smart Bemanning” över medlemmarnas huvuden. Särskilt tycks de reagera mot en video som har lagts upp på kommunens intranet. Där försvarar Kommunals ordförande det nya systemet tillsammans med arbetsgivaren.
Sedan har jag inte heller i detta fall någon aning om vem som har rätt – Kommunals lokala ledning eller de som protesterar. (Se ”Det har varit kort med folk länge”.) Jag ser bara att de aktuella medlemmarnas förtroende för sin fackliga ledning brister. Det sägs också att många medlemmar till och med har lämnat Kommunal den senaste tiden.
Jag vill för fullständighetens skull komplettera historien bakom ”Smart Bemanning”.
Den 20 april 2017 behandlade socialnämnden ett ärende med rubriken:
”Information om rådgivningsrapport – genomlysning av hemtjänst/hemsjukvård”
Revisionsfirman PWC hade på uppdrag av Vänersborgs kommun genomfört en genomlysning av organisationen för hemtjänst och hemsjukvård inklusive myndighetsutövning. Syfte med genomlysningen var att sänka kostnaderna samt säkra kostnadskontroll.
Det är denna rapport som ligger till grund för ”Smart Bemanning”. (Jag tror att en pressad socialnämnd faktiskt gav ytterligare uppdrag till sin förvaltning.)
I protokollet står det:
”Utifrån pwc:s genomlysning och rapportens rekommendationer har verksamhetsledningen startat åtgärder och planerar ytterligare som bl.a. implementering av IBIC, uppföljning av biståndsbeslut samt översyn av bemanning och schemaläggning.”
PWC:s genomlysning mynnar ut i ett antal iakttagelser och rekommendationer. Jag ska inte redogöra för dem alla här, men jag vill ändå göra några kortare nedslag för vad PWC skrivit om det som nu har blivit konfliktämnen. (Rapporten kan laddas ner på kommunens hemsida.)
I rapportens sammanfattning står det angående bemanning och schemaläggning:
”Bemanningsorganisationen behöver utvecklas. Det finns idag ingen struktur på hur scheman för personalen läggs. Vi anser att tekniska hjälpmedel behövs för att utveckla detta arbete.
Det bör även tydliggöras när exempelvis vikarier får användas och ledningen bör ställa krav på personalen att exempelvis arbeta på olika enheter.
Vi menar också att en centralisering och specialisering av schemaläggning och personalplanering är viktigt för att öka effektiviteten.”
Det här utvecklas senare i rapporten och det på ett ganska utförligt sätt.
PWC menar bland annat att endast 70% av arbetstiden innebär aktivt arbete hemma hos vårdtagarna. Resten är ”kringtid” som restid, administration och mötestid etc. Dessutom är nyckeln till en optimerad bemanning att kunna förutspå variationer i det kortsiktiga behovet. PWC skriver att det är graden av overksam tid som driver kostnaderna. Och så ges exempel på tre aktiviteter för att effektivisera verksamheten:
- ”Flexiblare schemaperioder”
- ”Möjlighet att använda personalen på olika arbetsplatser”
- ”Öka andelen helg- och nattpass”
PWC är väldigt kritisk på hur det gick till i förvaltningen. Vid schemaläggningen saknades det t ex struktur och riktlinjer, schemaläggningen var inte digital och olika enheter gjorde på olika sätt. PWC ansåg att schemaläggningen skulle centraliseras och digitaliseras.
PWC skriver också en hel del om personalpoolerna och vikarieanskaffningen. Jag noterar att det övergripande syftet hela tiden är effektivitet. Det går före både brukarnas intressen av så få kontakter som möjligt (det här nämns vad jag kan se överhuvudtaget inte i rapporten) eller personalens arbetsmiljö. PWC:s slutsats är att personalpoolens arbete ska täcka hela äldreomsorgen.
När jag läser PWC:s rapport kan jag inte låta bli att tänka på den styrnings- och ledningsfilosofi som råder inom svensk offentlig förvaltning under de senaste 25-30 åren, New Public Management (NPM). (Se ”Målarbete – till nytta för vem?”.) NPM handlar om att se den offentliga verksamheten ur ett företagsperspektiv, där allt handlar om att ”göra vinst”. Pengarna ska användas så effektivt som möjligt. Människorna, både anställda och brukare, kommer på sin höjd i andra hand. Och för att göra en organisation så effektiv och lönsam som möjligt så krävs det experter och konsulter. De planerar arbetsorganisation, scheman osv bättre än de som utför arbetena på golvet, trots att dessa experter och konsulter kanske aldrig har satt sina fötter på en arbetsplats som de utreder. Det blir viktigare att sätta mål, dokumentera, producera statistik och utvärdera än att sköta om de äldre.
Det sista var en liten utvikning som möjligtvis var orättvis mot socialförvaltningens ledning.
Kommunen har hur som helst tagit hjälp av företaget ”Strategisk Bemanning Sverige AB” för att genomdriva den nya organisationen. Det har kostat socialförvaltningen drygt 1,2 milj kr (exklusive moms). Det nya schemaläggningssystemet har också inneburit att 6 personer nu arbetar heltid med schemaläggning. (Anställningen är ”visstid” och gäller till sista december 2018.) Dessa personer har för övrigt tagits från verksamheten, vilket betyder att det nu är sex personer mindre ”på golvet” än tidigare. Vilket naturligtvis är provocerande när syftet med förändringarna sägs vara att:
”bättre tillgodose verksamhetens och brukarnas behov, samt att skapa hållbara arbetsplatser för våra medarbetare”
Det är med andra ord inte svårt att förstå att de protesterande misstänker att det är de som kommer att få betala notan för både sparkrav, konsulter och schemaläggare med sämre arbetsvillkor och större arbetsbelastning.
Det verkar onekligen som införandet av ”Smart Bemanning” har gått snett. Och oavsett vems fel det är eller om hela systemet är fel, så är det uppenbarligen så att socialförvaltningen måste bromsa förändringen och starta en dialog med den personal det berör. Och säkerligen också med brukare och deras anhöriga. All förändring av en verksamhet måste ske tillsammans med de anställda och inte mot. Därför är det egentligen inte särskilt intressant, som socialchefen säger till TTELA (se ”Nya scheman skapar missnöje”):
”Jag tror på det här, verksamhetscheferna tror på det här och enhetscheferna tror på det här.”
Det viktigaste är att personalen är med på tåget och ”tror på det här”. Och det verkar de inte göra… Flera av de anställda inom socialförvaltningen går så långt att de vänder på ordet ”smart” i ”Smart Bemanning” och istället pratar om ”trams”…
Och är det verkligen så att anställda säger upp sig på grund av ”Smart Bemanning” så kan det utvecklas till en smärre katastrof för Vänersborgs socialförvaltning…
Lutz Rininsland i Vänsterpartiet har nyligen tillskrivit socialnämndens presidium:
”Mina funderingar när det nu bara växer och växer … Jag kan mycket väl tänka mig ett extramöte med nämnden snarast.”
Vad jag förstår så har socialnämndens ledamöter visserligen fått information vid enstaka sammanträden, men det har för det mesta låtit som det formulerades i protokollet i september 2017:
”Schemaläggningsarbete ”Smart bemanning”, inom avdelningarna vård och omsorg och vård, stöd och utredning har påbörjats”
Eller i januari 2018:
”Processen Smart bemanning (schemaläggning) fortlöper”
Och visst kan det förklaras med att politikens uppgift inte är att detaljreglera verksamheten. Men om det gnisslar mellan ledning och personal eller om personalen känner sig övergiven eller överkörd, då har nämndens ledamöter ett ansvar. Då är det dags att frågan om ”Smart Bemanning” blir en politisk fråga.
Gardesanna? Gaddessanda? Gaddesanna?
”Gardesanna, Gardis eller Gaddesanna – badplatsen som är belägen vid randen av Halleberg har flera vedertagna namn.”
Så började TTELA recensionen av Sveriges finaste badstrand för några veckor sedan. Och det blev naturligtvis också inledningen till en namndiskussion. Igen. Vad heter badstranden egentligen? TTELA fortsatte att i artikeln kalla Gardis för ”Gardesanna”. Och det är vad de flesta ”ur-invånare” i kommunen kallar badstranden. Men så hade TTELA en artikel igår och då stavades namnet annorlunda. Och fel…. Eller? Då bestämde jag mig för att publicera följande blogg – en gång till. Bloggen publicerades första gången den 15 oktober 2015. Då diskuterades också namnfrågan. Och jag kan nog tycka att namnfrågan då visade sig vara avgjord.
=====
Sent omsider så fick jag äntligen ett mail från Lantmäteriet i Gävle. Det var ett svar på en fråga som jag ställde redan i början på augusti (se ”Gardesanna eller Gaddesanda?”):
”Vad heter egentligen Gardesanna officiellt?”
Lokalbefolkningen liksom stugägare från Trollhättan, Grästorp eller Vänersborg har som bekant alltid kallat badplatsen för Gardesanna, eller mer populärt – Gardis. Vänersborgs kommun använder däremot ett annat namn, ett namn som dessutom förekommer i två olika stavningar – Gaddesanda eller Gaddessanda.
Svaret från Lantmäteriet i Gävle var kort. Det stod:
”Jag kan således också konstatera att Vänersborgs kommun efter förfrågan och trots Lantmäteriets utredning av frågan fortsätter att använda den ifrågasatta namnformen Gaddessanda i belägenhetadresserna.”
Intressant tänkte jag, har kommunen fel och folket rätt? Som det brukar vara i Vänersborg… Men någon mer ledtråd fick jag inte. Inte i själva mailet. Däremot medföljde det en bilaga till mailet. Och där visade det sig att min första tanke var fel.
Bilagan till mailet bestod av flera dokument. Några härstammade ända från slutet av det förra milleniet. Det visade sig nämligen, inte helt oväntat, att namnstriden hade pågått i flera år. Och alla som har protesterat har velat att det ska heta Gardesanna…
En person skrev redan 1998:
”När jag köpte min stuga 1947 var benämningen för området GARDESANNA.”
Brevskrivaren anförde diverse argument som bevis, till exempel:
”Från Kart-kort Halle-Hunneberg: särtryck ur koncept bl. 42 VÄNERSBORG NV av år 1927 framgår att den aktuella badstrandens namn är De la Gardies sandar.”
Fler har som sagt skrivit och klagat. Och breven, som var adresserade till kommunen, är bestämda. Ytterligare ett exempel:
”Vi reagerar mot att Ni försöker döpa om Gardesanna till ”Gaddessanda” vilket vi inte kan acceptera. Man ändrar inte namn som är inarbetade genom årtionden. Vi vill inte vara med om en sådan ändring av namnet.”
Ord och inga visor som synes.
Det tycks mig som att de som bor där ute, på Gardis, har en åsikt och att tjänstemännen i Vänersborgs kommun, som kanske varken bor eller har bott därute, eller kanske inte ens har växt upp i Vänersborg (eller Trollhättan eller Grästorp), en annan.
Den officiella namnfrågan avgjordes redan i januari 2003. Då skrev ”Lantmäteriverket Landskaps- och fastighetsdata” i Gävle följande, och jag citerar hela avsnittet:
”Namnet Gaddesanda, Gaddesanda [det måste ha blivit något fel här; min anm] eller Gaddessanda i Vänersnäs socken har behandlats i två uppsatser som finns tillgängliga vid SOFI i Uppsala. I uppteckningar av namnet från 1927-1928, för övrigt gjorda av den sedermera berömda radiomannen Lars Madsén, framgår att uttalet är ”gaddesanda” men att man i Trollhättan och Vänersborg talar om ”garddis”. Madsén skriver ”På sista tiden allmänt besökt badort, kallas i Trollhättans och Vänersborgs slang för ”garddis”, vilket av de ortslärda o. tidningsskrivare tagits för det rätta namnet och satts i samband med de la Gardie, som en tid hade Frugården och Håberg. Därifrån skrivningen på G[eneralstabskartan]. Så långt Madsén. Inger Bengtsson tar ånyo upp namnet i en uppsats från 1941, betitlad Ortnamnen på Halleberg och i dess närmaste omgivning. Bengtsson anger uttalsformerna ”garddesanna” och ”gaddesanna”, och skriver om namnet att ”förleden är genitiv av familjenamnet Gadd, se Gaddetorp”, samt att namnet ”sedermera omtytts till de la Gardies sandar. Magnus Gabriel de la Gardie ägde flera egendomar på V[änersnäs], och det k a n vara möjligt, att det är hans namn, som ingår i ortnamnet, men det är knappast troligt”. I en sakkunnigt diskuterande artikel om namnet i Elfsborgs läns annonsblad, nr 99, 27 augusti 1960, avfärdar signaturen Teng alla påståenden om ett samband mellan De la Gardie och Gaddesanna. Han visar i stället på det naturliga sambandet mellan Gaddetorp och Gaddesanna. Vid förstagångskartläggningen för den nya ekonomiska kartan vilket i detta område ägde rum 1961-1963, upptecknades för det aktuella området namnet Gaddesanda. Denna namnform har sedan språkligt granskats av dåvarande Svenska ortnamnsarkivet, föregångaren till SOFI, och därvid slutgiltigt godkänts för kartredovisning. Vid en senare revidering av samma kartblad utförd 1982, har namnet ånyo varit uppe för behandling, och vid en ny granskning har dåvarande Ortnamnsarkivet i Uppsala föreslagit en ändring av Gaddesanda med ett -s- till Gaddessanda med två -s-. 
Ortnamnfunktionen har mot bakgrund av ovan företagna utredning av namnet, och i samråd med SOFI, beslutat om att ändra den nuvarande stavningen Gaddessanda till Gaddesanna, vilket dels ger en tydligare samband med namnet Gaddetorp, och dels är mera överensstämmande med det genuina uttalet.”
Det kan noteras, och det tycker jag är viktigt, att Lantmäteriverket medger och erkänner att i Vänersborg och Trollhättan säger man ”garddis”, dvs förkortningen av Gardesanna.
Och så skulle väl Gardis ha hetat om det inte hade varit för den här personen som skrev en artikel i TTELA:s föregångare ELA 1960. Vem nu hen var, denne person med signaturen ”Teng”… I varje fall har hen haft en väldig betydelse. Det tycks som om alla samband mellan De la Gardie och Gardesanna har avfärdats enbart på grund av dennes artikel…
Men som synes gör Lantmäteriverket en kompromiss. Det ska heta ”Gaddesanna”. Och orsaken är alltså att detta namn ”är mera överensstämmande med det genuina uttalet”. Lantmäteriverket vet att de namn som lokalbefolkningen använder ofta är de riktiga. Här räcker emellertid denna vetskap bara till för en kompromiss. Varför bara till en kompromiss kan man undra… Jag ställde den frågan till Lantmäteriet:
”Om nu det genuina uttalet är så betydelsefullt så att det kan få er att ändra stavningen, 
varför går ni inte hela vägen och säger att det heter Gardesanna?”
Tyvärr har jag inte fått något svar.
Hur som helst, med ovanstående motivering så beslutade Lantmäteriverket, efter samråd med SOFI (Ortnamnsarkivet), att namnet skulle vara Gaddesanna. Utan ”r”. Och med ett ”s”. Och två ”n”, i stället för ”nd”.
G-A-D-D-E-S-A-N-N-A
Så här ser beslutet ut från den 29 januari 2003:
Och en förstoring av det väsentligaste:
Inte för att jag är särskilt tillfreds med Lantmäteriverkets beslut, för mig kommer det nog ändå att heta Gardesanna… Men det är väl bara att acceptera beslutet.
Även om kommunen inte har gjort det.
Nu förstår vi i varje fall varför det stod följande i mailet från Lantmäteriverket:
”Jag kan således också konstatera att Vänersborgs kommun efter förfrågan och trots Lantmäteriets utredning av frågan fortsätter att använda den ifrågasatta namnformen Gaddessanda i belägenhetadresserna.”
Vänersborgs kommuns envisa användning av stavningen Gaddesanda eller Gaddessanda är inte bara i strid mot det folkliga uttalet (och stavningen), utan också ett tämligen nonchalant åsidosättande av ett officiellt beslut. Och när, och vem, som har fattat det här beslutet i Vänersborg har jag inte lyckats få reda på. Det bara är så… Typ.
MEN!
Jag skrev till kommunen och påpekade att det fanns ett officiellt beslut från 2003 på namnet. Och, ser man på, kommunen ska ändra sig!
”vi ska nu ändra dessa [adressnamnen; min anm]. Det är ett par stycken som ska ändras, över 100 st när jag kollade snabbt och vi måste skicka ut brev till var och en.
Vi kommer att ta tag i detta så snabbt vi hinner men någon gång innan jul kommer detta ske.”
WOW!
Dagens tjänstemän medger att de ”gamla tjänstemännen” har gjort fel. Kommunens stavning och uttal är och har varit felaktigt. Kommunen ska ändra sig!
Sveriges vackraste strand kommer i fortsättningen att heta:
G-A-D-D-E-S-A-N-N-A.
Även i Vänersborg.
Det tycker jag är fantastiskt.
Fast ett av ”d:en” borde bytts ut till ett ”r”…
Åtgärder ska vidtas mot skadedjur
Det är otroligt, men inte desto mindre sant. Det finns personer som anser att fiskmåsar är pittoreska inslag i stadsbilden. Jag är övertygad om att ingen av dessa personer lever i områden som är invaderade och ockuperade av fiskmåsar. De har säkert inte upplevt måsarnas skrik nätterna igenom…
Läsare av denna blogg vet vad jag tycker om de befjädrade, flygande odjuren. Det var inte länge sedan som jag skrev om fiskmåsplågan – se ”Fiskmåsproblemet”. Jag ska inte fördjupa mig mer om det. Jag nöjer mig med att konstatera att hade det varit människor som utstötte dessa vansinnesvrål dygnet runt, så hade polisen, eller möjligtvis personer i vita rockar, varit på plats och tagit hand om de störande illa kvickt. Garanterat. Likadant om det hade varit människor som levererat all den skit som måsarna lämnar efter sig på bilar, hus, fönster, trädgårdar, barnvagnar, människor osv
I bloggen skrev jag däremot att det inte finns några sanktionsmöjligheter. Det är vad jag förstår fel. Det finns det.
Den lagstiftning som kan användas i sammanhanget är miljöbalken. I kap 2 § 3 står det:
”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Och i kap 9 § 3 förklaras vad olägenhet innebär:
”Med olägenhet för människors hälsa avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.”
Invånarna i Nordstan kan gå i god för att fiskmåsarna påverkar hälsan menligt och att det inte är ringa. Naturligtvis kan inte heller fiskmåsarnas häckning under 4 månader varje år anses vara tillfällig.
Det finns också en Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I § 34 i denna förordning står det:
”… skall byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra.
Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till hälsoskyddet, skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.”
Det finns alltså åtgärder, sanktionsmöjligheter. Och det är kommunen som kan och ska sörja för att dessa vidtas…
I miljöbalken står det i kap 26, 9 §:
”En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.”
Det handlar om att kommunen kan besluta om förelägganden eller förbud. Även om jag inte är riktigt säker på att just förbud går att tillämpa i det här fallet… (Antagligen skulle fiskmåsarna strunta i ett förbud…) Men förelägganden ser ut att kunna vara en bra och effektiv åtgärd – tar du som fastighetsägare inte itu med fiskmåsarna så får du betala…
Naturligtvis vore det självklart bäst om problemen kunde lösas med dialog. Men det har faktiskt pratats med fastighetsägare, det har förts dialoger, miljö och hälsa har kontaktat dem, grannar och boende likaså. Men inget har hjälpt. Fastighetsägarna gör inget…
Det är nog inte särskilt vanligt i Vänersborg att fastighetsägare får föreläggande för att de har underlåtit att göra något åt fiskmåsplågan. Jag undrar om det någonsin har hänt. Fast någon gång ska ju bli den första… Och jag känner flera personer som aspirerar på förstaplatsen…
Bantning med Banting
Det var en gång för länge sedan en pojke som hette William. Han föddes i London en vårdag 1796. William växte upp och blev allt större efter som åren gick. När han blev stor, så blev han inte bara stor – han blev väldigt stor.
William blev fet.
William led av sin fetma. Det var inte bara det att människor pratade om och skrattade åt honom bakom hans rygg, hans feta rygg. Hans kropp verkligen led av fetman. William hade ont i sina knän och i sina fotleder. Han fick navelbråck och hans kondition var nere på noll. Han kunde inte knyta sina skor.
William gjorde allt för att gå ner i vikt. Han var så desperat i sin lidande kropp att han prövade alla metoder som läkare och andra rådde honom till. Det hände att han periodvis i stort sett slutade äta, några perioder använde han laxermedel, han promenerade och han tränade.
Inget hjälpte. På sin höjd gick han ner några kilon, tillfälligt. Kilon som han snabbt gick upp igen. Han blev allt fetare.
Det sägs att William blev så fet att fettet till och med tryckte mot innerörat, så att han fick problem med hörseln. Hur som helst. Han besökte av någon anledning en öronläkare. Och det var tur. Öronläkaren hade varit i Frankrike och fått höra på nya idéer.
William fick reda på att det inte spelade något roll hur mycket han åt, det viktiga var vad han åt. Det var inte kvantiteten som var det viktigaste, det var kvaliteten. Han prövade en helt ny diet.
William inte bara minskade i vikt av den nya dieten. Hans kropp mådde också mycket bättre.
William ville sprida sina erfarenheter. Han skrev ner dem i ett häfte som han tryckte upp och delade ut gratis. Häftena tog snabbt slut. Han tryckte upp nya upplagor. De gick åt.
Williams häfte var sensationellt. Det översattes till flera språk, också till svenska. Genomslaget för hans idéer blev så stort, att hans efternamn blev ett verb:
BANTA
Williams efternamn var Banting.
De lärdomar William Banting drog av sina erfarenheter var att man skulle avstå från socker, bröd, öl och potatis, dvs kolhydrater. Däremot var det helt ok att äta mycket protein och fett.
Vad Banting lärde ut på 1800-talet, det har inte Livsmedelsverket i Sverige lärt sig än. För Livsmedelsverket är det fortfarande tvärtom – det viktigaste är inte vad vi äter utan hur mycket…
PS. Här kan du läsa det mesta om lågkolhydratkost: Kostdoktorn/Diet Doctor (Andreas Eenfelt)
PPS. Denna blogg har varit publicerad tidigare.
Vad åt jägaren och samlaren? (LCHF)
Människan som art ”föddes” för 2-3 miljoner år sedan. Under denna tid utvecklades människan biologiskt enligt evolutionens principer. För 40 000 år sedan blev människan den hon är idag. Sedan dess har ingen biologisk utveckling skett av arten människa. Hon är idag likadan nu som för 40 000 år sedan.
Om vi gör om människans tid på jorden till ett år, 365 dagar, så har hon levt som samlare och jägare i 364 dagar. Den sista dagen uppfanns jordbruket. En kvart före midnatt det sista dygnet kom den industriella revolutionen.
När mina elever och jag diskuterar människan och människans natur på SO-lektionerna, brukar jag alltid framhålla det här förhållandet – att människan har levt 2-3 miljoner år, under ”hela” evolutionen, som samlare och jägare. Det betyder människan är anpassad till ett liv som jägare och samlare.
Det här historiska perspektivet är oerhört viktigt att ha när man funderar och diskuterar kring frågor som om människan är ond eller god, om hon är född självisk osv. Det har också betydelse för att förstå könsroller, ägande, demokrati, konflikter och vad det nu kan vara.
Människan är skapt för ett liv som jägare och samlare.
Nu inser jag att det här perspektivet är ännu mer omfattande än jag tidigare har trott. Det här perspektivet måste man ha även när man diskuterar vad människan är skapt för att äta.
Frågan handlar helt enkelt om:
Vad är människan designad för att äta? Vad är människans gener anpassade till för mat?
Under de 2-3 miljoner år (364 dagar på året) som människan levde som jägare och samlare åt hon den mat som fanns färdig i naturen. Människan jagade djur som hon åt upp, människan fångade fisk som hon åt upp. Människan åt allt som gick att äta i naturen, som ägg, nötter, rötter och vild frukt.
Det är denna mat som människan är designad för att äta. Det är detta som människan har levt av i 364 av årets dagar.
Den här maten var näringsrik, full av mineraler och vitaminer. Människan fick i sig mycket protein och fett, men betydligt mindre av kolhydrater.
Under årets sista dag, för 10 000 år sedan, uppfann människan jordbruket. Då ändrades matvanorna radikalt. Då blev det bröd, ris, pasta och potatis, mat som innehöll mycket stärkelse. I samband med industrialiseringen ändrades matvanorna igen. Två lönsamma vita produkter hittade vägen till matborden, finmalt vitt mjöl och – socker.
Många av de sjukdomar vi ser idag, diabetes, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, allergier, cancer, karies, var sällsynta hos jägare och samlare. Nu exploderar dessa sjukdomar i omfattning. Kan det bero på våra ändrade matvanor? Kan det bero på att vi äter mat idag som våra kroppar inte är designade för?
LCHF (Low Carb High Fat, lite kolhydrat mycket fett) är ett sätt att ta vara på de lärdomar vi får när vi utgår från frågan: Vad är människan designad för att äta?
Stephan Rössner och Claude Marcus, två av våra ”stora kostexperter”, kallar LCHF för en modediet. Ja, Claude Marcus har till och med kallat LCHF för ”extremkost” (Expressen 16/7 –11). Inget kan vara felaktigare!
LCHF handlar om att äta den mat som människan är designad för.
Till sist. Vet ni vad bönderna matade grisarna med när de ville att de skulle bli riktigt feta? Vad äter sumo-brottare? Är det mycket fett? Hehe, leta upp det på nätet. Du kommer att bli förvånad…
PS. LCHF på nätet:
Kostdoktorn (Andreas Eenfelt)
Kostdemokrati
Solvarms yttrande till Förvaltningsrätten
Solvarm har och har haft tre ”strider” med Vänersborgs kommun. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen”.) En av dem handlar om att samhällsbyggnadsnämnden inte vill undanta naturhuset i Sikhall från det av kommunfullmäktige beslutade verksamhetsområdet. Samhällsbyggnadsnämnden har till och med vägrat Solvarm rätten att ens få begära undantag. Det här betyder att samhällsbyggnadsnämnden tvingar Solvarm att ansluta sig till kommunens VA.
Solvarm har överklagat kommunens beslut till Förvaltningsrätten.
Under processens gång i Förvaltningsrätten får både Solvarm och samhällsbyggnadsnämnden inkomma med yttranden. Jag har tidigare redogjort för delar av samhällsbyggnadsnämndens yttrande, som en majoritet av nämnden ställde sig bakom. Dock inte de två ledamöterna från Vänsterpartiet. (Se ”Solvarms tre strider med kommunen” och också ”Kommunen tar kamp mot Solvarm”.) Den 1 juli lämnade Solvarm in sitt yttrande till Förvaltningsrätten. Det var ett yttrande om samhällsbyggnadsnämndens yttrande.
Solvarm ger i sitt yttrande naturligtvis uttryck för en stor besvikelse över kommunens agerande. Mitt intryck är att Solvarm är särskilt besviken på att kommunens jurist helt och hållet utgår från att kommunen har rätt och Solvarm fel. Och utifrån denna förutbestämda mening argumenterar och tolkar lagen så att detta ”bevisas”. Det blir ett slags cirkelresonemang från juristens och samhällsbyggnadsnämndens sida där man bortser från lagtolkningar och fakta som kan visa att Solvarm faktiskt har rätt och kommunen fel. Det är nog så att Solvarm ifrågasätter tjänstemännens objektivitet.
Solvarm skriver:
”jag menar att kommunjuristens uppgift är att opartiskt informera politikerna om vad som står respektive inte står i lagen – inte bara vad som är VA-chefens ensidiga inställning och önskemål.”
När jag läser yttrandet, som samhällsbyggnadsnämnden har skickat in till Förvaltningsrätten, är jag nog benägen att hålla med Solvarm. Det känns onekligen som att de kommunala tjänstemännen ”stöttar varandra” på ett för de enskilda kommuninvånare kanske inte helt sjyst sätt.
Solvarm menar också att VA-frågan i grunden handlar om vår gemensamma miljö – och inte om kommunens särintressen. Han menar att kommunen har ett ensidigt kommunperspektiv där tjänstemännens ”omsorg” om kommunens ekonomi helt tränger undan miljöaspekten. Och oavsett om detta har någon juridisk bäring i ärendet eller inte (kommunen anser inte det, vilket jag återkommer till), så borde miljöfrågan vara synnerligen intressant för i varje fall Vänersborgs politiker… Kan man väl tycka? För hur var det nu Vänersborgs vision löd:
”attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet”
Hållbar?
Solvarm kan inte heller låta bli att påpeka att lagen i sig, dvs LAV (=Lagen om allmänna vattentjänster), är skriven i en tid när kommunernas avloppslösningar fortfarande ansågs vara de bästa. Han menar att nu vet vi bättre:
”Kommunala VA-system är behäftade med omfattande problem rörande hälsorisker med smittämnen, undermålig rening av tusentals kemiska ämnen och näringsämnet fosfor avskiljs till deponi. … Vänersborgs och Brålandas reningsverk är … linjära system utan fungerande kretslopp – vilket miljöbalken kräver och framtida generationer är helt beroende av.”
Det är väl inte heller någon som kan ha undgått att staten till stor del delar Solvarms uppfattning om lagen. Regeringen är ju på gång att modernisera och uppdatera LAV. Således lade regeringens utredare Anders Grönvall nyligen fram en utredning som ska göra det lättare med enskilda VA-lösningar. (Se ”Statens nya tankar kring VA”.) Jag förstår att det är dagens lagar som gäller idag, men ser kommunen och dess jurist att lagarna uppenbarligen håller på att ändras till, i detta fall, en kommuninvånares ”fördel”, så borde väl kommunen rimligtvis kunna ta hänsyn till det när den tolkar nuvarande lagstiftning. Det känns väl som att man kan begära lite flexibilitet och framåtseende även av Vänersborgs tjänstemän och politiker.
Men kommunen anser alltså att Solvarm inte ens:
”är behörig att initiera en inskränkning av ett verksamhetsområde enligt 9 § LAV (Lagen om Allmänna vattentjänster; min anm.)”
Det betyder att kommunen anser att Solvarm inte har med ärendet att göra. Det är inte Solvarms sak om kommunen vill ansluta fastigheten till det kommunala VA-nätet. Solvarm har överhuvudtaget ingen rätt att varken klaga eller överklaga kommunens beslut.
Som motivering till detta ställningstagande, och sedermera beslut från samhällsbyggnadsnämnden, står det i sammanträdesprotokollet från den 22 mars:
”Av praxis följer att en enskild fastighetsägare inte är behörig att initiera en inskränkning enligt 9 § LAV av ett befintligt verksamhetsområde. Sådan möjlighet är förbehållen huvudmannen för en allmän va-anläggning. Begäran såvitt avser inskränkning ska därför avvisas, dvs. inte prövas i sak.”
Solvarm anser att kommunens jurist och VA-chef kommer fram till denna slutsats på ett subjektivt och tendentiöst sätt. Och det har Solvarm helt rätt i. För i underlaget till beslutet så skriver kommunen själv mycket klart och tydligt:
”LAV:s bestämmelser ger inget besked om vem som äger behörighet att påkalla en prövning om inskränkning enligt 9 § nämnd lag.”
Precis. Borde då inte samhällsbyggnadsnämnden åtminstone visa lite öppenhet och ödmjukhet i frågan? Istället för att, av någon outgrundlig anledning, fortsätta förvägra Solvarm rätten att få ärendet prövat i sak. (Vänsterpartiets ledamöter hade inte samma uppfattning som de övriga ledamöterna i nämnden.)
Solvarm skriver med anledningen av citatet ovan:
”Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Därmed faller kommunens skäl för beslutet att jag som fastighetsägare inte skulle vara behörig.”
Men eftersom kommunen tycks ha bestämt sig i förväg, att Solvarms fastighet ska tvångsanslutas till kommunens VA, så letas det febrilt efter argument och stöd för denna uppfattning – trots att lagen uppenbarligen och enligt kommunen själv inte stödjer denna uppfattning!
Och kommunen tycker att den finner stöd för sin uppfattning i LAV:s förarbeten:
”är frågan om inskränkning primärt att betrakta som en angelägenhet mellan kommunen och huvudmannen för den allmänna VA-anläggningen.”
Det här är en intressant synpunkt…
Solvarm skriver:
”I mitt fall är huvudmannen kommunen själv, representerad av kommunens VA-chef. Citerad text ovan i förarbetet gäller allmänna VA-anläggningar i annan regi än kommunens. Ordet ”primärt” undantar inte enskilda fastighetsägares möjligheter och rättsliga lagkrav. Därför är det ologiskt och orimligt att kommunens VA-huvudman, tillika VA-chefen som driver utbyggnaden av VA-nätet, är den ende som kan initiera inskränkning för berörda fastigheter och därmed rådgöra med sig själv i egna valfria ärenden.”
Jag tycker att Solvarm lyckas bra med att slå hål på kommunens argumentation.
Kommunen har också hittat ett rättsfall (BVa99, 13 dec 2013) som den tycker har ”generell räckvidd” och som talar för sin uppfattning. Det tycker emellertid inte Solvarm:
”Exemplet … är ganska speciellt och gäller en obebyggd fastighet gentemot en allmän anläggning som inte var i kommunal regi. Det liknar inte mitt ärende.”
Kommunen tycks som sagt leta febrilt efter argument för sin uppfattning. Kommunen kan ju liksom inte ge Solvarm rätt…
Solvarm hävdar alltså med en ”dåres envishet” att det inte står någonstans i lagen att han som fastighetsägare inte får initiera/begära/föreslå en inskränkning av det VA-område som omfattar hans fastighet. Och det kan jag inte heller se att det gör. Dock verkar Kurt Karlsson (SD) och Tove af Geijerstam (L) kunna det. De påstod under valdebatten på årets Aqua Blå att lagen gjorde det omöjligt för en fastighet att stå utanför ett verksamhetsområde, dvs att slippa bli tvångsansluten till det kommunala VA-nätet. Jag har fortfarande inte hört någon motivering till hur de har kommit fram till denna ståndpunkt.
Kommunen anser vidare att en fastighetsägare har så kallad ”saklegitimation”, dvs rätt att föra talan i frågan, när det gäller att få till stånd en prövning av kommunens skyldighet att inrätta eller utvidga ett verksamhetsområde. Men inte när det gäller frågan om inskränkning av ett verksamhetsområde…
Jag kan tycka att det här resonemanget är ett bra exempel på kommunens juridiska hårklyverier och även hur tendentiöst och ensidigt kommunens resonemang är.
Solvarm konstaterar med glädje att kommunen äntligen erkänner att fastighetsägare har saklegitimation. Han menar att den också gäller vid inskränkning.
Kommunens sista ”sakargument” handlar om miljöaspekten.
Samhällsbyggnadsnämnden skriver i sitt yttrande till Förvaltningsrätten:
”Vad gäller den kretsloppsanpassade lösning som används inom Sikhall 1:20 är dess beskaffenhet utan betydelse för frågan huruvida Klaganden (Solvarm, min anm.) haft rätt att få sin begäran om inskränkning prövad av Nämnden.”
Solvarm anser att kommunen har fel och Solvarm citerar LAV 9 §:
”Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.”
Solvarm menar att paragrafen helt enkelt motsäger kommunens argument – anläggningens ”beskaffenhet” har visst betydelse. Och visst står det i lagen:
”som kan godtas med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön”
Det var de argument och svar på dessa som Förvaltningsrätten har fått från kommunen och Solvarm. Men innan jag avslutar bloggen så måste det påpekas att kommunen gör sig skyldig till ett fel av stora mått i sådana här sammanhang. Kommunen citerar fel…
Kommunen skriver i sitt yttrande att Solvarm i sitt överklagande skrev att:
”politikerna med stor sannolikhet har vilseletts.”
Solvarm skrev inte så, han skrev:
”När kommunjuristen och tjänstemannen (chefen för ARV) lägger fram ett beslutsunderlag för SHB-nämnden som har ovanstående enda sakskäl menar jag det är risk för vilseledning av politiker och rättsfel om detta enda anförda sakskäl visar sig inte är lagenligt.”
På ett annat ställe skrev Solvarm också:
”Politikerna kan troligen ha blivit vilseledda av ensidigt framlagda tolkningar av förarbeten utan relevanta exempel och sakligt lagstöd.”
Det kanske kan tyckas ligga något i kommunens ”tolkning” av vad Solvarm skrev, men citeras någon så ska det vara korrekt återgivet. Felciteringar får bara inte hända. Det får inte hända i media eller i bloggar. Och det får definitivt inte förekomma i ett politiskt beslut eller i en juridisk tvist. Sedan är det ju självklart så att ”risk för vilseledning” och ”kan troligen ha blivit vilseledda” är något helt annat än ”har vilseletts”.
Det ska bli oerhört intressant att se hur Förvaltningsrätten dömer. Praxis brukar nämligen vara att kommunen enväldigt bestämmer i frågor om verksamhetsområden och VA. Nu tar Solvarm strid för sin uppfattning och utgången följs med stort intresse från de många VA-intresserade runt om i Sverige.
Det skulle dock förvåna mig om inte fallet, oavsett utgång, kommer att gå vidare i rättssystemet. Kanske ända upp till högsta instans.
Det är emellertid oerhört tråkigt att politiker och tjänstemän i Vänersborgs kommun inte inser att de är till för invånarna – och inte tvärtom…
Stefan Kärvling
Stefan Kärvlings blogg 
Senaste kommentarer