Stefan Kärvlings blogg

Anm. Det här är en direkt fortsättning på bloggen ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)”.

Centerpartiet och socialdemokraterna förlorade inte helt oväntat valet 2010. Centerpartiet gick från 5 till 3 mandat i kommunfullmäktige och socialdemokraterna från 21 till 12. Vänersborgarna hade skickat ett tydligt budskap – de ville inte att Bo Carlsson och Lars-Göran Ljunggren skulle regera vidare. De var trötta på alla skandaler – valresultatet var en sågning av sällan skådat mått.

Det såg också ut, ett tag, som om vänersborgarna skulle slippa Bo Carlsson helt. TTELA hade en artikel med rubriken ”Bo Carlsson tackar för sig” (18 dec, 2010). Carlsson citerades:

”Det har varit många sena kvällar och fyllda almanackor och ändå har man känt att man behöver göra mer. Det är ohållbart i längden. … Det finns andra saker i livet. Barnbarnen som flyttat från Trollhättan till Vänersborg, till exempel.”

Bo Carlssons uttalande var dock missvisande. Han avgick inte frivilligt, Carlsson avgick för att han var tvungen. Det var en direkt konsekvens av valresultatet. Det var emellertid mycket förvånande att Carlsson fick behålla sin ställning som centerns starke man. Det tyckte i varje fall alla de andra partierna.

Gunnar Lidell (M) tog över posten som kommunstyrelsens ordförande. Det visade sig att det inte var några skandaler under mandatperioden 2010-2014…

Bo Carlsson tilläts emellertid av Gunnar Lidell (M) och de andra i minialliansen att sitta kvar som ordförande i NÄRF (Norra Älvsborgs Räddningstjänstförbund). Och i NÄRF började det gnissla bland personalen. Det visade sig vara stora motsättningar mellan ledning och personal. Dessa eskalerade och under nästa mandatperiod, 2014-2018, kom motsättningarna upp till ytan. Då hade Bo Carlsson och socialdemokratin återkommit till makten – Carlsson återigen som 2:e vice ordförande, medan Marie Dahlin (S) denna gång blev kommunstyrelsens ordförande. (Ljunggren blev ordförande i kommunfullmäktige.) Dahlin och Carlsson kom bra överens, till och med bättre än vad Carlsson och Ljunggren hade gjort. Och Bo Carlsson fortsatte att vara ordförande i NÄRF…

Undertecknad vänsterpartist engagerade sig en del i NÄRF då det begav sig. Det var stundtals inte helt lätt, bland annat så var det si och så med dokumentation, dateringar och diarieföring av beslut. Ordförande Carlsson var så att säga inte helt transparent med vad som hände. Och ”utifrån” verkade det också ha gått en hel del ”på känsla”. Vi var nog flera som inte heller ansåg att Carlsson alltid talade sanning. Det var även en del problem med budgeten, och NÄRF gjorde underskott. Det framgick av de officiella handlingarna, liksom att revisorerna hade en hel del synpunkter på styrningen av NÄRF, synpunkter som Carlsson och NÄRF:s ledning ofta lämnade åt sidan utan åtgärd… (Se t ex ”NÄRF i revisorernas ljus”.)

Den 22 juni 2016 beslutade kommunfullmäktige att inte bevilja Bo Carlsson ansvarsfrihet. (Se ”Avgå Bo Carlsson!”.) Man kan väl enkelt uttryckt säga att fullmäktige fattade beslutet därför att Carlsson inte hade skött sina uppgifter som ordförande i NÄRF på det sätt som fullmäktige kunde begära. Carlsson överklagade beslutet till Förvaltningsrätten, men rätten avslog Carlssons överklagan. Det var den 13 september 2016. Rätten kunde dock inte delge Bo Carlsson domen. Det verkade nästan som om han höll sig undan… Förvaltningsrätten såg sig nödsakad att utse en person, med stämningsmannabehörighet, för att personligen delge Bo Carlsson domen! Inte förrän tre månader senare(!), den 8 december, skrev Bo Carlsson på att han tagit del av domen… (Se ”Man upphör aldrig att förvånas över centerpartister…”.)

I vanliga fall avgår personer som inte har beviljats ansvarsfrihet frivilligt. Särskilt efter en avslagen överklagan… De inser ju att de inte längre har förtroende från de personer som har valt dem. Det gjorde inte Bo Carlsson. Av någon anledning. Därför beslutade fullmäktige den 30 mars 2017 att entlediga Bo Carlsson från uppdraget som ordförande och ledamot i NÄRF. Det var en pinsam tillställning…

Bo Carlsson satsade under mandatperioden hela sin prestige på att Vänersborgs kommun skulle förvärva Nuntorp. Naturbruksskolan i Nuntorp låg nämligen Carlsson varmt om hjärtat. Dock inte så varmt som han, och centern, ville påskina. Carlsson representerade ju också centerpartiet i regionfullmäktige, och det var ju regionen som ägde Nuntorp. Centerpartiet och Bo Carlsson personligen röstade igenom nedläggningen av naturbruksskolan i Nuntorp den 22 september 2015. 

Nuntorpfrågan blev stor och diskussionerna engagerade och på sina håll även upprörda. Skulle Vänersborgs kommun köpa Nuntorp eller inte? Det gick prestige i frågan.

Kommunen köpte aldrig de 51 byggnaderna på Nuntorp. De skulle ha kostat ungefär 40 milj kr för kommunen. Baserat på underlag avseende driftkostnader och bedömningar av fastigheternas underhållsbehov samt avskrivningar och räntor bedömde kommunens fastighetsenhet att driftskostnaden skulle uppgå till ungefär 9,9 milj kr per år.

Den 14 december 2016 beslutade kommunfullmäktige att återremittera ärendet om ett kommunalt köp av Nuntorp. (Se ”Ärendet Nunntorp”.) Det var M+L+KD+V som ansåg att det inte gick att fatta något beslut i frågan, eftersom det saknades både fakta och svar på en massa frågor. Inte ens några ekonomiska kalkyler hade presenterats.

TTELA:s journalist Niklas Johansson, som lyssnade på hela debatten i fullmäktige, konstaterade sakligt och objektivt i TTELA (se här):

”Nej-sidans argument var genomgående av praktisk natur (realistiska) medan andra sidan talade om vad man ville åstadkomma (önskedrömmar).”

Och:

”Men till saken hör att flera oppositionspolitiker under kvällen, med Lena Eckerbom Wendel (M) och Stefan Kärvling (V) i spetsen, ställde fullt relevanta frågor kring affären utan att få några riktiga svar.”

Det betydde att ett köp av Nuntorp varken besvarades med ja eller nej. Frågan skulle utredas vidare och komma tillbaka till fullmäktige. I praktiken var återremissen emellertid ett nej till ett kommunalt köp av Nuntorp, eftersom Västra Götalandsregionen krävde ett snabbt besked. Och det fick inte regionen.

Det här var ingen skandal, även om jag är övertygad att det hade kunnat bli en ekonomisk sådan om kommunen hade köpt Nuntorp. Det var också intressant att notera hur engagerad Carlsson var i ärendet, men när själva beslutet skulle fattas i fullmäktige så begärde Bo Carlsson ordet – och förklarade sig jävig! Det gjorde Carlsson trots att han hade deltagit i hela processen, både som styrelseledamot i FABV (=Fastighets AB Vänersborg) och som politiker i kommunstyrelsen. Varför han helt plötsligt blev jävig förklarade inte Carlsson.

Carlsson förklarade inte heller varför han som ledamot i Västra Götalandsregionens fullmäktige röstade för en nedläggning av naturbruksskolan i Nuntorp…

==

Fortsättning följer. Detta var del 3 av 5.

Bloggar i denna serie:
* ”Bo Carlssons politiska historia (1/5)” 8/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (2/5)” 10/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (4/5)” 13/7 -19
* ”Bo Carlssons politiska historia (5/5)” 14/7 -19