Stefan Kärvlings blogg

För några veckor sedan skrev jag en blogg som tog upp kommunernas jakt på enskilda avlopp på landsbygden och om hur kommunerna framställer dessa avlopp som de stora hoten mot Sveriges natur och vatten. (Se ”VA – ur tiden”.) Vänersborgs kommun utgör därvidlag inget undantag utan är ett riksbekant, och varnande, exempel. Kommunens kamp mot Solvarms naturhus med sin kretsloppsanpassade VA-lösning tilldrar sig faktiskt även internationellt intresse.

Det är inte landsbygdens enskilda avloppslösningar som är de verkliga farorna för miljön, det är de kommunala reningsverken. Till de kommunala reningsverken leds tätorternas och oftast också industriernas avlopp. Jag citerade Lars Hylander, docent i miljöanalys:

”Risken är flerfalt större att kommunala reningsverk sprider smitta och bidrar till övergödning eftersom de släpper ut avloppsvattnet direkt till vattendrag, sjöar och hav medan enskilda avlopp typiskt släpper ut det behandlade vattnet i mark.”

I slutet på juli illustrerades detta på ett drastiskt sätt.

I TTELA, P4 Väst och i andra medier rapporterades om en omfattande fiskdöd i Frändeforsån i dalslandsdelen av kommunen. Tusentals fiskar hade dött ”nedströms” avloppsreningsverket i Brålanda.

Samhällsbyggnadsförvaltningen dementerade att reningsverket i Brålanda hade bräddat, dvs släppt ut orenat avloppsvatten i Frändeforsån. Det händer annars inte alltför sällan. Under förra året (2018) bräddades, enligt Vänersborgs kommuns miljörapport för avloppsreningsverket i Brålanda, uppskattningsvis 2.730 kbm i Frändeforsån – orenat avloppsvatten som via Dalbergså rann vidare ut i Vänern…

Det har de senaste veckorna spekulerats i vad det var som orsakade fiskdöden. Miljö- och byggnadsförvaltningen framförde teorin att fiskdöden berodde på syrebrist. Senare mätningar av vattnets syrehalt ska också ha bekräftat att detta var riktigt. Även om det är svårt att förstå hur syrebrist kan ske i rinnande vatten… Däremot är orsaken till syrebristen inte klarlagd. Enligt ”teorin” orsakades den av en kombination av höga vattentemperaturer, lågt vatten och mycket näringsämnen i ån. Samtidigt hävdar förvaltningen att utsläpp av ärtvatten från Toppfrys i Brålanda också har spelat en stor roll. (Se ”Syrebrist trolig orsak till fiskdöd”.) Detta dementerar emellertid Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold i TTELA (se ”Toppfrys tonar ner utsläppet i Frändeforsån”).

Ärtvattnet är i sig inte giftigt men innehåller näringsämnen och kan därmed bidra till syrebristen. Hur mycket ärtvatten det var frågan om verkar det dock råda delade meningar om. Toppfrys och kommunen tycks vara överens om att en del ärtvatten har hamnat i dagvattenledningar från tvätt av transportbilar. VD Jansson Stenstavold säger emellertid att det bara var några hundra liter som släpptes ut och att detta inte skulle vara orsaken till fiskdöden i Frändeforsån.

Och det är nog så att det torde krävas stora mängder ärtvatten för att döda tusentals fiskar i en hel å – och inte bara några avspolningar av några lastbilar…

Och då riktas blickarna återigen mot Brålandas avloppsreningsverk…

Brålandas avloppsreningsverk tar emot vattnet från Toppfrys. Toppfrys VD Robert Jansson Stenstavold till TTELA:

”Det finns inte en chans att processvattnet kommer ut i ån, det går till reningsverket.”

Och det är vad jag förstår stora mängder vatten som går åt på Toppfrys. Och allt går till reningsverket. Kan det vara så att reningsverket helt enkelt inte klarar de mängderna? Frågan är ännu angelägnare att få svar på om det är så att uppgifterna stämmer om att fiskdöden har inträffat efter reningsverket (”nedströms”), men inte före (”uppströms”). Och mycket tyder på det…

Som en lokal ortsbo sa till mig:

”uppströms lever alla fiskar i lika lågt och lika varmt vatten, men nerströms reningsverket dör allt levande”

Och visst var det ju faktiskt lika höga vattentemperaturer och lika lågt vatten i Frändeforsån före/ovanför reningsverket som efter…

Just nu verkar det inte som om någon absolut sanning om orsakerna till syrebristen, som ledde till fiskdöden i Frändeforsån, har kunnat slås fast. Och det är självklart mycket viktigt att orsakerna klarläggs så snart som möjligt. Det är emellertid enkelt att konstatera att det inte är några enskilda avlopp som är boven i dramat. Och jag kan inte låta bli att fundera på om en sådan här fiskdöd någonsin har orsakats av ett enskilt avlopp på landsbygden. Frågan torde vara enkel att besvara…

Men varför jagar då Vänersborgs kommun, och andra kommuner i Sverige, så notoriskt alla fastigheter med enskilda avlopp? Borde det inte vara betydligt bättre och effektivare för miljön om kommunen satsade sina resurser på att göra de kommunala avloppsreningsverken effektivare och miljövänligare?

För övrigt ska det bli intressant att så småningom få ta del av miljö- och byggnadsförvaltningens uppföljning av fiskdöden i Frändeforsån. För jag tar för givet att en sådan kommer till stånd. Solvarms naturhus ska t ex följa ett kontrollprogram med ackrediterade labb-analyser i 2 punkter varje månad i minst 2 år. Jag kan inte tänka mig att ett kontroll- och uppföljningsprogram för Frändeforsån kommer att bli mindre i omfattning…

Som det nu är illustrerar Vänersborgs kommun på ett, tyvärr, ypperligt sätt bibelcitatet från Matt 23:24:

”Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!”

PS. Alldeles för en stund sedan publicerade TTELA en ny artikel i ämnet, se ”Nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys”. Det står i artikeln, som framgår av rubriken, att man möjligen har hittat en nytt utsläpp av ärtvatten från Toppfrys.